fbpx

Göteborg Ett eller nio?

Nu kommer jag att skriva en bloggpost som rör mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Detta är alltså inte en bloggpost skriven av informatören för POSK och ska inte ses som "så här tycker POSK i Göteborg". Detta är mina privata reflektioner – som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

För oss som bor i Göteborgs stad och är förtroendevalda där, så är frågan om det ska bli ett eller nio pastorat av Göteborgs kyrkliga samfällighet en fråga som har tagit vår tid och dränerat oss på kraft under en längre tid.

Just nu är det högaktuellt eftersom alla kyrkoråd håller på att svara på den remiss som stiftsstyrelsen skickat ut inför sitt beslut i april. För det är stiftsstyrelsen som äger beslutet. Oavsett vad församlingarna i Göteborg tycker.

I Kyrkans Tidning skrev Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) en debattartikel där han pläderade för nio pastorat. Jag skrev om det här: Vad kostar solidaritet?>>

På den artikeln svarade POSKs ordförande Hans-Olof Andrén samt POSK i Göteborgs stifts ordförande Mats Rimborg och skrev att det inte var något fel på Göteborgs storlek. Jag skrev om detta här: Ett eller nio i Göteborg>>

I dagens Kyrkans Tidning har Anders Bexell svarat på Andréns och Rimborgs artikel; Bexell: Stordrift gör församlingarna osynliga>>

Jag ställer mig mycket frågande till Bexells ställningstagande. Jag undrar om vi läst samma utredning "Närhet och samverkan">> eftersom vi har kommit fram till så oerhört olika ståndpunkter.

Bexell skriver att församlingarnas möjlighet att påverka sin verksamhet är illusorisk. Hur kan han komma fram till det?

Det är ju när man i det stora pastoratet kan samverka om alla organisatoriska och administrativa plikter som det lokala planet kan ägna sig åt kärnas verksamhet. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och alla församlingar i ett pastorat behöver inte göra allt. Till exempel – en församling som ingår i ett pastorat och inte har underlag för att ha konfirmander behöver inte lägga kraft på det (eftersom pastoratet är huvudansvarig för det) utan kan hänvisa till andra församlingars verksamhet i pastoratet. Och istället satsa på verksamhet som just den församlingen kan och vill bedriva.

Ett ständigt återkommande argument för att ett pastorat skulle vara sämre är att det skulle bli färre förtroendevalda. Och jag säger att det är fel. Det skulle däremot bli färre direktvalda förtroendevalda.

Men i ett stort pastorat i Göteborg så skulle vi i praktiken kunna ha 64 församlingar och 64 församlingsråd (vi har 64 kyrkor om jag inte missminner mig). Runt varje kyrka skulle det kunna bildas ett församlingsråd med minst fyra förtroendevalda. Alla dessa förtroendevalda kan vara med och ta ansvar i sin församling – för all dess verksamhet.

Vi skulle alltså kunna få betydligt fler förtroendevalda om det blir ett pastorat. Eller minst så många som vi i dag har om vi behåller de 28 församlingarna som finns.

Däremot finns det röster som påstår att även om det blir ett pastorat så måste församlingarna läggas samman. Det är helt fel! Ett pastorat ger istället möjligheten att behålla alla församlingarna och kanske till och med utöka.

Det finns många frågor som inte är löste rent praktiskt i Göteborg. Fastigheter, bidrag till andra organisationer och gemensamma verksamheter. Och inte minst begravningsverksamheten.

Anders Bexell skriver:

I Göteborg får för övrigt samverkan ske genom partiell samfällighet för begravningsverksamhet.

Då undrar jag var han har fått den uppgiften ifrån? Jag har suttit i kyrkomötet sedan 1998 och i kyrkonämnden sedan 1992. Jag har inte varit med och tagit ett sådant beslut. Det finns en önskan från Göteborgs stift att det ska bli så här – men det finns inget bestämt. Och tyvärr måste jag säga att det kyrkomöte som jag känner och har varit en del av inte är särskilt benägna att göra undantag för någon, allra minst för Göteborg. Så om stiftsstyrelsen bygger sitt beslut på att man önskar att kyrkomötet ska göra ett undantag för Göteborg så är man ute på mycket hal is.

Som ni förstår så är jag för att Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett pastorat och inte slås sönder i nio enheter. Om man slår sönder Svenska kyrkan i Göteborg så slår man sönder en gemenskap och en solidaritet som har funnits sedan 1883.

Om stiftet istället låter samfälligheten gå över i ett pastorat så har man möjligheten att göra regleringar efteråt om det skulle behövas. Har man redan slagit sönder samfälligheten så kommer en återsammanläggning att vara bortom tidshorisonten.

Anders Bexell hävdar att om man tar solidaritet på allvar så ska samfälligheten delas upp. Mitt svar på det är att den solidaritet som i dag gör det möjligt att bygga en kyrka i Torslanda eller till exempel bedriva verksamhet i Bergsjön och andra ytterområden med låg kyrkotillhörighet blir helt omöjlig.

De områden med lägst kyrkotillhörighet och låg inkomst kommer säkert att hitta andra sätt att överleva – men någon ekonomisk solidaritet mellan församlingarna kan vi bara drömma om. Det är heller inte möjligt för församlingar att ge bidrag till andra församlingar.

Nej, jag är ledsen Anders Bexell. Jag håller inte med dina slutsatser. Jag tror att du har läst och tolkat "Närhet och samverkan" helt fel och att det vore ett gigantiskt stort misstag och fullständigt förödande för Svenska kyrkan i Göteborg om den slås sönder i nio pastorat.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Svenska kyrkan i Göteborg