Hur blir vi angelägna? #2

Skrivet av

Jag fortsätter på gårdagens tema – hur vi som kyrka blir så angelägna för människor att de prioriterar gudstjänsten istället för annat.

Jag har just varit på en frukostföreläsning här i Göteborg som har handlat om "Nyckeln till Content Marketing". Det har handlat om hur man hittar sina kunder, hur kunderna hittar till företaget och hur det till slut blir en affär. Hur man är med kunde på den resan och hur man är så angelägen för kunden att de gör affären med mitt företag. Och jag som hela tiden tänker Svenska kyrkan (och givetvis POSK) översätter genast den här föreläsningen på min verklighet.

Det här har jag fått lära mig i dag!

Ju tidigare vi kommer in i processen ju lättare är det att påverka kunden (aha… tänker jag, barnverksamheten!)

Se till att ha en strategi – en långsiktig strategi, inga projekt och inga kampanjer.  (Aha… tänker jag, inga projekt och så flashar det förbli 0-18-projektet, Dela tro Dela liv-projektet… Och var är den långtgående strategin?)

Det är billigare att hålla kvar de kunder man har än att försöka nå helt nya! (Aha… tänker jag. Hur mycket satsar vi i kyrkan på att möta och bygga relation med de medlemmar som varje vecka passerar våra gudstjänster och våra verksamheter?)

48 procent lyssnar på vänner och bekanta när de ska ta ett köpbeslut (Aha… tänker jag. Hur duktiga är vi på att uppmuntra våra medlemmar att prata om sin kristna tro?)

Se till att webbsidan svarar på de frågor som folk har och att det går att söka på de ord/frågor som folk har. Exemplet från föreläsaren var att "När man söker barnomsorg så söker man på dagis – men det heter ju förskola. Hur blir då träffbilden?" (Aha… tänker jag. Dels måste vi fundera på hur POSKs webbsida ska se ut. Men också Svenska kyrkans webbsida. Vad är det egentligen folk vill veta när de kommer till Svenska kyrkans webbsida?).

Ytterligare en viktig synpunkt – de allra flesta söker i dag via mobila enheter. Sin telefon eller sin surfplatta. Därför måste webbsidorna funka i dessa enheter (Aha.. tänker jag och är glad åt att POSKs webbsida i alla fall är anpassad till mobila enheter.)

Millenusarna (de som är födda runt milleniet på 90-00-talet) är nu mellan 18-34 år. De tänker helt annorlunda än vi äldre gör. Det innebär att vi måste tänka som dem för att kunna nå dem. Att hitta ett innehåll hela köpresan (en resa som oftast görs genom mobilen korta stunder. (Aha… tänker jag. Självklart måste vi se till att möta 18-34-åringarna. De som är studenter. Oftast inte småbarnsföräldrar ännu. Utan studenter på väg i livet.)

Kontentan av detta?

Jonas Bromander har i sina undersökningar påpekat hur viktigt det är med barnverksamheten. För det är där vi lägger grunden för människans tillit och tro. Och relationen till kyrkan.

(Och här kommer jag att tänka på de unga människor som nu har blivit dödade och skadade i Biskopsgården. Många av dem är unga och många av dem har långt innan de är 17 år varit med i polisens register, hörde jag på radion i går. Hur kan vi i kyrkan vara ett alternativ från en brottslig bana, ett alternativ från att känna samhörigheten med ett kriminellt gäng?)

Jag tror att vi måste fortsätta att satsa effektivt på barn och ungdomar – inte genom ett projekt på tre år utan genom en rejäl missionssatsning som sträcker sig kanske 10-20 år i planeringen. Ta in 0-18 projektet och dess lärdomar. Implementera Dela tro – Dela liv – men ta ett mycket större strategiskt steg!

När jag var ung och nykonfirmerad i början på 80-talet genomfördes en reklamkampanj i Göteborg som hette "Jag fann det". En veckan var det stora affischer på stan med en bild på en människa och texten "Jag fann det". Och nästa vecka samma bild men nu med texten "Jag fann det – nytt liv med Jesus Kristus" och sen ett telefonnummer att ringa.

Många kontanter togs under den kampanjen. Jag säger inte att vi ska göra precis så här och jag säger inte att det finns en universallösning, men jag tror att vi måste vara ännu mer tydliga för att faktiskt bli angelägna också hos dem som prioriterar bort kyrkan. Och framförallt satsa på och stärka dem som redan kommer!

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Foto: Biskopsgårdens kyrkas fönster. Lundby församlings webbsida.

Hur blir vi angelägna?

Skrivet av

Gårdagens skjutningar i Biskopsgården är något som dominerar nyheterna här i Göteborg. Det är inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, min församling där jag föddes, konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom. Jag vet att församlingen gör ett stort jobb och håller kyrkan öppen för dem som behöver. Jag ska inte skriva om det.

Jag ska heller inte skriva om att POSKaren Mikael Mogren var den som fick överlägset mest röster i dagens nomineringsval i Västerås stift och kommer att vara en av de fem som är med på biskopshearingen den 16 april.

Västerås stift: Resultatet>>
Kyrkans Tidning: Storseger för Mikael Mogren i nomineringsvalet i dag>>

Jag kommer heller inte att skriva om den stora artikeln i dagens Kyrkans Tidning (nr 12/15) med POSKaren Jonas Lindberg där han blir intervjuad om sin doktorsavhandling. Artikeln heter "Religionen har blivit politiserad" och finns under "Kultur och Teologi" (sid 18-19) men det finns ingen länk på webben.

Det finns det inte heller (länk alltså) till den artikel som jag tänker skriva om nämligen artikeln "De hinner inte gå i kyrkan" som finns under rubriken "Jobbet och Du" på sidan 14-15.

Artikeln intervjuar Annelie Larsson i Täby och Peder Modin i Njurunda som båda är med i Svenska kyrkan och som inte har för avsikt att gå ur. Men som aldrig går till kyrkan eller är med i några verksamheter eller gudstjänster.

När jag hade läst den här artikeln så tänkte jag att det här är just det som är kyrkans stora utmaning. Att visa på hur angeläget det faktiskt är med gudstjänsten och mötet med ordet, gemenskapen och nattvarden. Det är där som vi totalt misslyckas.

Annelie säger i Kyrkans Tidning:

Men det är också så att Annelie Larsson inte känner något behov av att gå i kyrkan, annat än till dop, bröllop och begravningar. – Jag tänker att det är okej att tro på mitt sätt. Jag tror inte på en Gud som för protokoll över hur mycket jag har tjänat Gud genom att gå i gudstjänst. Jag känner heller inget behov av att utveckla min tro eller att ge min tro näring. Jag känner mig trygg i min tro som den är säger hon.

Per Modin ger kyrkan ett råd:

– Jag tro att kyrkan skulle engageras sig mer i de lokala idrottsföreningarna. De skulle kunna ha person på cuperna och synas mer vid hockeyringen och fotbollsplanen. Kanske skulle de kunna stötta mellan skolan och träningen.

Både Annelie och Peder ger uttryck för en uppfattning som är väldigt vanlig bland dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. Och givetvis ska de få vara med!

Men jag säger återigen – vi som regelbundet går i kyrkan och som faktiskt ser det som en av de viktigaste grundpelarna i vår kristna tro – vi har verkligen misslyckats med att förmedla hur viktigt det faktiskt är! Att gudstjänsten är så angelägen och så viktig för mig så att det blir ett hål och något tomt de gånger man skulle missa gudstjänsten.

Jag återvänder till konfirmationsundervisningens fyra b:n. Brödsbrytelsen, brödragemenskapen, bibeln och bönen. Utan dessa fyra b:n så står vi inte stadigt i vår kristna tro. Men vi måste också hjälpas åt att göra detta angeläget för dem som står utanför gemenskapen.

Hur blir vi då angelägna?

Jag tror inte det finns ett universalsvar på den frågan. Det kan handla om olika typer av gudstjänster (olika tider, olika musik, olika uttryck) men jag tror syvende och sist att det handlar om att det är angeläget för mig – och att det får smitta av sig på andra.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en
mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår
frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte
evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller
etiska frågor.

 Foto: IKON

Jonas i vetenskapsradion

Skrivet av

I går kunde den som lyssnade på P1 och vetenskapsradion höra POSKaren och prästen doktor Jonas Lindberg när han berättade om sin avhandling. Radon kallade inslaget "Nu gör religionen comeback i politiken"

Jag skrev om avhandlingen här>>

Här kan du lyssna på radioprogrammet>>.

Foto: Från Jonas Lindbergs facebook-sida

En upptäcksfärd genom Bibeln

Skrivet av

Nu befinner POSKs kyrkomötesgrupp i Oslo på studiebesök. Jag ska skriva mer om det efteråt. Men nu kommer jag att publicera att gästblogginlägg från Maria Hammarström från Svenska Kyrkans Unga som berättar om Bibeläventyret.

En upptäcksfärd genom Bibeln…

Tänk dig att någon ska presentera innehållet i Gamla respektive Nya testamentet för dig – hur känns det? Bereder du dig på en långsittning med viss träsmak och många frågetecken?

Bibeläventyret är en metod för att i skolans år 4 och år 5 på 4,5 timmar presentera innehållet i Gamla testamentets respektive Nya testamentets berättelser på ett pedagogiskt varierat och lustfyllt sätt. Man
använder kartor, bilder, ramsor, rörelser, trolleri och musik för att etablera en slags röd tråd genom de olika böckerna i Bibeln.  En Bibeläventyrare är oftast en församlingsanställd som gått en fyra dagars utbildning först i Bibeläventyret Gamla testamentet och sedan, efter viss praktik, tre dagar i Bibeläventyret Nya
testamentet.

Svenska Bibelsällskapet,>> ekumeniskt sammansatt av huvudmännen Svenska kyrkan, frikyrkofamiljen och Katolska kyrkan, förvaltar sedan 2004 Bibeläventyret och idag har drygt 1000 Bibeläventyrare utbildats, de flesta inom Svenska kyrkan. Cirka 1500 Bibeläventyr genomförs varje år för cirka 30 000 elever. Metoden uppskattas av lärarna för att den fångar elevernas intresse och samtidigt bidrar till att uppfylla mål i kursplanen för år 4-6.

Ett äventyr är därför noggrant utformat så att det inte innehåller inslag av förkunnelse eller konfessionella tolkningar av berättelserna.

Skolan betalar 2000 kronor i arvode till äventyraren och 600 kronor för elevmaterialet, pengar som församlingen eller till exempel ett lokalt ekumeniskt råd också kan välja att sponsra med. Från början var det
församlingarna som sökte upp skolorna och informerade om Bibeläventyret men idag finns det skolor som hör av sig och själva frågar efter lokala Bibeläventyrare för att de hört mycket gott om metoden.

Läs mer på http://www.bibelaventyret.se/

 

Vi kan, vi vill och är beredda att ta ansvar!

Skrivet av

Nu måste jag bara få dela några bilder från veckan. Jag har glädjen att denna vecka och kommande få åka ut över Sverige och träffa flera POSKare på olika möten.

I tisdags var jag på Ekerö och träffade deras POSK-grupp. I Göteborg hade POSK i samfälligheten medlemsmöte. Och i dag träffade jag POSK i Linköping.

En massa härliga människor som kan, som vill och som är beredda att ta ansvar.

Jag är så glad och stolt över att jag får möta alla dessa härliga människor. Olika yrken, olika åldrar, olika ingångar – men med en gemensam önskan att vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan.

Jag vill också dela några bilder från MEG15. Jag var där torsdag och fredag och hörde flera spännande och intressanta föredrag. (Den uppmärksamme tittaren såg mig nog skymta förbi 2 sekunder, om du tittade på nyheterna i torsdags). Jag lyssnade på föredrag bland annat om yttrandefrihet och religionsfrihet, om extrema åsikter i skola och media, om enfaldiga typer i media och en massa annat. Jag passade också på att sitta 15 minuter i Dawit Isaaks cell.

Flera av föredragen från MEG15>> går att se på SVT.forum>>. Till exempel det med ärkebiskop Antje Jackelén där hon var med i panelen och talade om "Religionens roll i konflikter">>

Utan rustning men inte försvarslös

Skrivet av

Från Svenska kyrkans webbsida Tankar inför helgen>>
Mikael Mogren skriver i kyrkoalmanackan. Mikael är stiftsadjunkt i Västerås stift och sitter i kyrkomötet för POSK.

David mötte Goliat och hade det skamlösa modet att tro på sin egen erfarenhet och förmåga. I tankar inför helgen skriver Mikael Mogren om vad vi kan lära av pojken utan stridsmundering.

David var en "ung pojke, ljushyllt och vacker". Han besegrade filistéernas värste krigare, den jättelike Goliat. Kung Saul hade erbjudit honom en rejäl utrustning, sköld och svärd, men pojken orkade knappt bära den.

Skulle han ha tagit på sig den lånta rustningen hade han sannolikt gått mot en snabb död. Nu struntade han i kungens hårda plåt. I stället plockade han fem släta stenar i bäcken och använde den kastslunga han lärt sig hantera som herde. Motståndaren bara skrattade åt pojken utan stridsmundering – och det blev slutet för Goliat.

David hade det skamlösa modet att tro på sin egen erfarenhet och förmåga, och att använda dem i ett helt annat sammanhang. Det han kunde som herdepojke omsatta han i en krigssituation.

Ofta kan man tro att man måste kunna bära mycket stora rustningar för att klara av nya uppgifter. Det händer att människor stupar under tunga rustningar. Inte sällan är de lånade.

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift
Ur Dagdoken med kyrkoalmanacka 2014 – 2015. Publicerad med tillstånd.

Jag älskar…

Skrivet av

… Svenska kyrkan! Jag älskar Svenska kyrkan! Det vill säga att jag faktiskt är stolt över min kyrka, min församling och den organisation där jag har valt att lägga en stor del av min vakna tid.

Hur kom jag att tänka på det här? Jo för jag läste artikeln "Vem älskar Svenska kyrkan" av Göran Lundstedt i senaste numret av Svensk kyrkotidning (2/2015)

SKT: Vem älskar Svenska kyrkan>>

Han skriver att han möter anställda (präster, biskopar, diakoner, församlingspedagoger, prästkandidater och andra anställda) som talar illa om den egna organisationen. Som spyr galla och svartmålar.

Varför är det så?

Självklart – det säger Göran Lundstedt också – så ska man få kritisera och ifrågasätta.  Han skriver:

Men det finns en gräns som ibland passeras där kritiken övergår till att i nästan varje sammanhang indignerat skaka på huvudet åt allt som förekommer inom den egna kyrkan. Vi har ju de i vår kyrka på den mera konservativa flanken som anser att allt ont kommer från kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala och att vi snarare bör vända oss mot Rom för all inspiration. De positionerar sig något till höger om påven.
Liturgiskt och bekännelsemässigt tycker de att det romersk-katolska utgör en stor lockelse. Jag kan bara ge dem rådet att lyssna till påvens senaste jultal till kurian. Efter att ha lyssnat till detta självrannsakande tal förstår var och en att paradiset inte heller finns att söka i Rom. Nu är jag inte så bekymrad över denna grupp, för de är trots allt ändå relativt få även om de ibland är lite högljudda, utan jag är mera oroad över de som egentligen står bakom folkkyrkans budskap men ändå låter negativismen och svartmålningen ta överhand när det gäller det dagliga samtalet om den egna kyrkan.
(…)
Jag tror det är viktigt att kyrkans företrädare i mötet med människor, inte i bara församlingskyrkan eller i församlingshemmet, utan också på fritiden, på föräldramötet i skolan eller var det nu kan vara också vågar vara stolta över Svenska kyrkan. Det gäller att våga tala väl om den egna organisationen. Kritisera när det är befogat naturligtvis men
också våga stå upp för Svenska kyrkan som kyrka.

Ja, vi ska våga vara stolta över Svenska kyrkan. Jag läser också ganska mycket olika synpunkter på nätet. Trådar som på bloggar och facebook-sidor klagar över Svenska kyrkan. Att prästerna inte är kristna. Att man gör fel saker. Att man inte följer bibeln. Att man inte uttalat sig tillräckligt mycket i den eller den frågan. Och har man uttalat sig så är det fel eller inte tillräckligt tydligt.

Vänner – titta på din församling och din kyrka. Vad är du stolt över? Vad gör just din församling som är bra? Säg det till dem! Säg det till dina grannar och dina vänner. När du sitter vid fikabordet på jobbet och någon rackar ner på kyrkan/präst/verksamhet – försök att ge en annan bild.

Och du som är anställd – var stolt! Var glad över din tjänst i Guds rike. Se det positiva och hjälp till att förändra det som kan bli bättre. Hjälpa – inte stjälpa!

Ur POSKs vision och program:
Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Svenska kyrkan behöver stärka rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i
alla församlingar och stift. Gruppen unga konfirmandledare är ett av
kyrkans största ungdomsarbeten och därför en viktig rekryteringsbas.
POSK vill verka för möjligheten att vara volontär i Svenska kyrkan som
ett sätt för unga människor att pröva hur det är att arbeta där.

Gör vi det vi är bra på?

Skrivet av

Läste på kyrkomöteskollegan Dag Sandahls (FK) blogg följande>>:

En sådan tanke, kanske i anledning av ingenting, har jag burit på ett par år. Hur kommer det sig att Svenska kyrkans kaffekultur aldrig blivit Kafé-kultur? I få församlingshem kan folk slinka in och fika modernt, barristakultur, en kaffemaskin som förmår göra lyxkaffe.
Församlingshemmen är till för programpunkter – och knappast som platser för det överraskande. Vilka församlingar skaffar de fina – och dyra – kaffemaskinerna för att fungera som alerta mötesplatser?

Just det – hur kommer det sig att Svenska kyrkan inte har hakat på barista-kulturen och kafé-kulturen? Vi är duktiga på kyrkkaffe och vi är duktiga på böner. Vi är duktiga på samtal och vi är duktiga på att mötas.

Så varför har vi inte öppna församlingshem med barista- och kafé-kultur?

(Jo, jag inser att det antagligen finns massa regler och hälsovårdsmyndigheter som vill ha sitt ord med i laget. Men när det gäller just administration så kan vi ju ganska duktiga på det med – det finns säkert någon som kan skriva ihop ett lämplig policy- och regel-papper för vad som gäller).

Tänk om ditt församlingshem fick vara ett öppet café. Där du kan få en riktigt go kaffe, en smörgås eller en bulle. Ett samtal med en diakon eller annan medmänniska. Med böcker och tidningar att läsa om man vill. Böcker att låna om man vill.

Tänk om vi kunde göra det vi är bra på – för att möta människor så att vi prata om och visa på Gud.

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla
som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte
kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon.
(…)
Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser
att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är
välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande
vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt.

Foto: En bild från Facebook. Tagen i Australien där de berättar om svensk fika.

Hur viktig är en medlem?

Skrivet av

I förra veckas Kyrkans Tidning stod det att läsa:

Om 10 år kommer mindre än hälften av svenskarna att vara medlemmar i Svenska kyrkan.

Kyrkans Tidning: Kyrkan räknar med medlemsras>>

Kyrkans Tidning: Om tio år är kyrkan i minoritet>>

Analysavdelningen hos Svenska kyrkan under ledning av Jonas Bromander har tagit fram prognoser för Svenska kyrkans medlemsstatistik. Eftersom färre döps, fler dör och vi får fler som flyttar in i Sverige som inte är med i Svenska kyrkan så går medlemsstatistiken ner drastiskt inom de närmaste åren.

Frågan är om vi i Svenska kyrkan ska göra något åt detta? Ska vi bara konstatera "så här är det!" eller ska vi göra en insats för att värva medlemmar?

Och om vi skulle bestämma oss för att värva medlemmar – vad är då syftet med det? Vill vi bli fler medlemmar för att vi är fler som ska vara med och betala? Eller vill vi följa Jesus ord? Som det står i Matt 28:16-20

De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllande honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vi har fått Jesus uppmaning om att gå ut och berätta om honom, få alla människor att bli lärjungar och vi ska döpa. Så vi gör inget fel när vi vill det. Bara vi vet att detta är syftet.

Carolina Johansson lyfte den frågan på sin blogg förra veckan när hon funderade över Kyrkans Tidnings artiklar.

Carolina Johansson: Varför döpa?>>

Kyrkans tidning handlar om medlemstappet. Och dopet. Det är synd att de två kommit att så sammanblandas. Jonas Bromander, analyschef, värjer sig för bilden att bli till profet, ändå kan jag inte låta bli att citera honom: ‘För att påverka doptrenden måste kyrkan ha ett bra svar till nyblivna föräldrar på varför de ska döpa sitt barn.

Biskoparna kom ut med ett biskopsbrev för några år sedan. Högaktuellt fortfarande. Du kan läsa hela brevet här:

 

Jag tror att det brevet är bra att lyfta in i församlingens verksamhet. Att fundera över hur vi möter nyblivna föräldrar, hur vi hanterar ungdomar som inte är döpta ännu, hur vi vill dela med oss av det glada budskapet om Jesus Kristus.

Läs bibelordet Matt 28:16-20 som jag citerade en gång till.

En av de allra viktigaste sakerna (tycker jag) i dessa verser är orden "men några tvivlade". Tänk dig själv – du har varit med Jesus i ur och skur i tre år. Du har sett under. Du har sett mirakler. Du har hört honom tala. Du har ätit med honom. Du har sett honom fängslats, dödas – och du har sett honom efter döden, uppstånden och levande. Så går du till berget dit han har sagt att du ska gå. Trots allt som har varit så tvivlar du – är detta verkligen Messias? Vad gör Jesus då? Väljer han ut bara de allra mest troende lärjungarna? Pekar han finger och säger – Du och du får gå, men du – nej, nej inte du…

Nej, så gör inte Jesus – han ger oss alla uppdraget att gå ut. Alla – även de som tvivlade.

Så vi ska fortsätta. Vi ska tala om dopet. Vi ska undervisa. Vi ska göra det på alla sätt.

Om du är intresserad av hur medlemsstatistiken ser ut i just ditt stift eller just din kommun så finns alla siffrorna på Svenska kyrkans intranät. Du kan gå in och titta här:

Medlemsprognoser>>

Se in i framtiden>>

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

(…)

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Foto: IKON

Jonas Lindberg doktorerar 6 mars

Skrivet av

Jonas Lindberg, präst, religionssociolog och doktorand vid Uppsala universitet ska den 6 mars disputera på sin avhandling "Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion. An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012" (ungefärlig översättning "Religion i nordisk politik som en sammanhållning i samhället. En Empirisk studie om partiplattformar och parlamentsdebatter 1988-2012")

Jonas Lindberg var med när POSK hade kyrkodagar i Uppsala 2014. Du kan se hans föreläsning här. Då talade han om "Sverigedemokraterna och kyrkopolitiken".

POSK kyrkodagar 11-12 januari Jonas Lindberg from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Jonas Lindberg skriver i kommande nummer av Svensk kyrkotidning (2/2015) en längre artikel om sin doktorsavhandling.

I den artikeln skriver Lindberg bland annat:

I min analys av hur religion har använts i nordisk politik under de senaste 25 åren framträder en helt annan bild. Här har religion blivit i allt högre grad politiserad, det vill säga använts för att driva politiska konflikter. Det är i synnerhet fallet i Danmark, men också i Norge och Sverige. I Finland och Island har denna typ av politisering däremot märkts mindre, vilket sannolikt hänger samman med betydligt lägre grad av religiös mångfald i de länderna.

De förändringar, som jag kan konstatera i mitt material, får konsekvenser för synen på religiös förändring, som något betydligt mer komplext än den traditionella uppfattningen om sekulariseringstesen. På ett liknande sätt påverkas också teorin om den religiösa skiljelinjen i politiken, som presenterades av Seymour Lipset och Stein Rokkan 1967, som en av fyra grundläggande orsaker till Västeuropas partibildningar.

Här kan du ladda hem och läsa hela Jonas avhandling>>

Jonas Lindberg är också aktiv POSKare i Uppsala stift.

Disputationen äger rum fredag 6 mars kl 14 i Ihresalen, Engelska parken.
Fredagen den 6 mars lägger religionssociologen Jonas Lindberg fram sin avhandling Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion: An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012.
Opponent är professor Pål Repstad. Betygskommitté: professor Marie Demker, professor Mattias Martinson och professor Jørgen Straarup.

Arkiv
Kategorier