fbpx

Detta vill vi med Svenska kyrkan

Hela dagen i dag har styrelsen för riksPOSK haft möte i Göteborg. Det har varit en dag full med spännande diskussioner och informationer. Hit och dit har samtalet böljat.

Handlingarna inför årsmötet den 30 maj i Karlstad har förberetts. Två motioner har kommit in till mötet. Handlingarna kommer att läggas upp så fort som möjligt på vår webbsida. Du har väl anmält dig till årsmötet?

Årsmötet äger rum fredagen den 30 maj kl 12-14 i Karlstad.

Nu sitter de delar av styrelsen som inte åkt hem och låter samtalet flöda vidare.

Svenska kyrkan i Falun och den sociala ekonomin

Debattartikel i Dalarnas Tidning 12 september 2013
Svenska kyrkan i Falun och den sociala ekonomin>>

Social ekonomi är ett begrepp som är relativt nytt i svenskt språkbruk. Den sociala ekonomin kan beskrivas som de verksamheter som har allmännytta och inte vinstintresse som främsta drivkraft.

Församlingarnas grundläggande uppdrag i Svenska kyrkan är gudstjänst, diakoni, undervisning och mission. Diakoni är att genom delaktighet, respekt och ömsesidig solidaritet möta människor i utsatta livssituationer. En konsekvens av Guds kärlek och det sätt den möter alla människor genom Kristus. Diakonin har haft olika fokus genom tiderna. Den har varit en kraft för skolväsendet och det som en gång kallades fattigvård. Under senare tid ser den mer till individen. Genom att ta del i den sociala ekonomin kan församlingarna finna nya arbetsformer för diakoni och bättre möta samtidens sociala utmaningar.

Svenska kyrkan och andra ideella organisationer har varit pådrivande krafter i bygget av det som kan kallas det goda samhället. Församlingarna ska naturligtvis ta en aktiv del i det även i framtiden. Det kan ta sig många uttryck som initiativ i den sociala ekonomin. Att skapa mötesplatser för gamla och unga, föräldrar och ensamma. Att erbjuda långtidsarbetslösa arbetsträning och arbetslös ungdom praktikplatser. Att skapa ideella alternativ inom vård, skola och omsorg.

Det är människors behov och initiativ i det lokala sammanhanget som ska komma till uttryck i den sociala ekonomin. Men den ska också främja inflytande och delaktighet.

Svenska kyrkan i Falun är aktiv i den sociala ekonomin. Ungdomsgården Grönan, Kyrkans familjerådgivning och stödet till verksamheten på Hela Människan/RIA är tydliga exempel på det.

Församlingarna kan finna nya arbetsformer för diakoni och utvecklas vidare som en kraft för det goda samhället. En kraft som tar människors behov och initiativ på allvar. De förtroendevalda har uppdraget att styra genom att ge församlingarna och de anställda nödvändiga resurser i form av ekonomiska förutsättningar och kompetens förverksamheten.

Men att styra innebär också att ta en del av ansvaret för arbetet med att utveckla verksamheten i pastoratets församlingar. Därför kommer vi i Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK) i Falun att arbeta för att resurser och kompetens avsätts för att utveckla arbetsformerna och engagemanget i den sociala ekonomin. Förtroendevalda, församlingar, ledning och personal ska ges möjlighet att ta fram områden där vi som kyrka kan utvecklas vidare som en aktör i den sociala ekonomin.

Anders Brunnstedt
Ordförande i POSK i Falun och kandidat till kyrkofullmäktige i Falu pastorat i kyrkovalet den 15 september

Svenska kyrkans sociala roll

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkans sociala roll
Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet.

Inom ramen för den ”Välfärdsutredning” som inom kort kommer (februari 2014) att presenteras har Centrum för religion och samhälle vid Uppsala universitet genomfört en attitydundersökning om svenskarnas attityder till fria aktörer inom välfärdsområdet, ”Svenska kyrkan och välfärden” (april 2013, se undersökningen nedan)

Undersökningen visar bland annat;

”att 45 % av svenska befolkningen anser att Svenska kyrkan skall kunna fungera som aktör inom välfärdsområdet, och att endast 33 % är negativa till den tanken”
och att
”den positiva attityden till Svenska kyrkan som välfärdsaktör grundar sig på tanken om medmänsklighet. De svarande tror inte att vinstintresset driver en kyrklig eller ideell verksamhet och jämförelser kan därför inte göras med företag av typ Carema. Av de fria svaren framgår en önskan om att framtida välfärdsaktörer skall sätta människan snarare än vinsten i centrum. I huvudsak litar de svarande på att kyrkan skall driva välfärdsverksamheten på ett professionellt sätt”.

I utredningen framkommer också en oro för religiös påverkan och för att personal skulle anställas utifrån ”gudfruktighet” snarare än kompetens.

Det betyder att POSKs program är inne på rätt väg och att Svenska kyrkans närvaro och kompetens som en aktiv aktör inom samhällets välfärd är mycket viktig. Det är uppenbart att det i vårt samhälle håller på att breda ut sig en uppfattning om att det är något konstigt och främmande att vara kristen och leva i en församlingsgemenskap. Religiös påverkan är något man bör undvika.

Det i sig är ett skäl för att vi som kyrka behöver finnas närvarande i vardagen där människor behöver den omsorg vi erbjuder i nya sammanhang. Samtidigt som detta är en möjlighet finns det en fara i om församlingar driver verksamhet som inte håller hög kvalité och inte har personal med en god kompetens inom den verksamhet det gäller. Förtroende är något vi kan erövra men också förlora.

Att bedriva verksamhet i samverkan med andra kräver en lång och väl genomförd process där våra egna motiv och mål är utgångspunkt. Varför? Var? Hur? När? Vad betyder det för oss i vårt eget sammanhang?

Hur bedriver vår kommun skola, vård och omsorg? Vilka aktiva aktörer inom den ideella sektorn finns? Hur är det att leva i vårt sammanhang? Vilka lokala behov finns hos oss? En spännande resa väntar på att initieras och erfarenheter att lära av och ta tillvara?

Anna Lundblad Mårtensson
stifsdiakon i Linköpings stift

ledamot av kyrkomötet, kyrkostyrelsen och kyrkostyrelsens AU
ledamot av POSKs riksstyrelse

Social ekonomi

Kyrkans egen bank!

Vi har i Svenska kyrkan talat mycket om strukturer och organisationsformer. Och nu vill många prata om en social plattform.

Men innan man gör något så verkar det som om man måste utreda alla möjliga och omöjliga alternativ och försiktigheten gör att många goda idéer aldrig blir prövade.

Inget nytt med kyrkan och välfärden
Men egentligen är det väl inget nytt med kyrkan och välfärden? De flesta konfirmander får lära sig vad kvintessensen är i liknelsen om den barmhärtige samarien. Det är diakoni i praktiken. När olika förslag om sociala välfärdsprojekt kommer upp tycker jag att man ska ställa frågan: Innebär det här projektet att vi förbättrar vårt diakonala arbete? Hjälper vi dem som behöver hjälp?

Om vi har den ledstjärnan så ska kan en församling göra mycket , t.ex. att bedriva begravningsbyråverksamhet. Om det behövs så bör Kyrkomötet göra detta tydligt oavsett vad Fonuskramare tycker. Att kyrkan kommer in tidigt i kontakten med sorgehus är väl diakoni om något. Dessutom finns det ju goda exempel på att begravningsbyråer i kyrklig regi både är diakonala och effektiva verksamheter

Och driva förskolor. Och bygga äldreboenden. Och annat inom vård och omsorg. Verksamhetsformen måste avgöras i det enskilda fallet. Det naturliga är att först pröva om en tänkt "bolagsverksamhet" skulle kunna bedrivas som en del av församlingens grundläggande uppgift.

Bra och kloka utredningar
Det finns mycket klokt i Per Eckerdals utredning "Arbetsformer i förändring". Kyrkostyrelsen har också tagit fram ett par bra dokument, "Råd till församlingar vid bolagsbildning" och "Råd vid bedrivande av näringsverksamhet i församlingen". Bollen ligger nu hos församlingarna. Detta är inte en fråga för Kyrkomötet eller den nationella nivån.

Även indirekt kan tjänsteproduklion ge en församling större möjligheter att utföra sina grundläggande uppgifter, även på det sociala området. Jag tycker att de satsningar som nationell nivå gjort på en gemensam IT-plattform och gemensamt administrativt stöd är mycket väl använda pengar.

Använd kyrkans kapital klokt!
Det är just till sådant som det stora buffertkapitalet på nationell nivå bör användas. (En liten utvidgning: Om inte kyrkostyrelsen anser att detta kapital ska användas för att initiera olika satsningar i församlingar och ibland i stiften så ser jag ingen anledning till att det kapitalet ska ligga där det gör. På sikt borde pengarna gå tillbaka till dem som har betalat "för mycket" under många år, dvs församlingarna).

Mina insatser förknippas ofta med ekonomi och finans. Och min ledstjärna även där är att församlingarna ska få bättre möjligheter att bedriva en bra verksamhet. GIP och GAP bör därför kompletteras med stöd till finansiella tjänster där varje församling själv inte kan göra så mycket.

Kyrkans Försäkrings AB är ett bra exempel på affärsverksamhet på det finansiella området. Utan att behöva bilda bolag så erbjuder nationell nivå ett stort antal tjänster med KOB (Svenska kyrkans kollekt- och betalsystem) – en i centrum.

Kyrkkontot har en väsentlig roll och jag tror att de grundläggande funktionerna där kan utvecklas och kanske också öppnas för enheter som står nära Svenska kyrkan.

Bankernas ovilja att ta hand om kontanter skapar problem för många. Och kunskapen om vad Svenska kyrkan är verkar hos många banker förbluffande låg, vilket skapar problem också i kreditsammanhang. Många organisationer har på senare år utvecklat banktjänster av olika slag.

Och varför skulle inte en Kyrkans Bank vara lika rimlig som ICA-banken?

Bertil Persson

Bertil Persson sitter i kyrkomötet och kyrkostyrelsen för POSK. Han är också förtroendevald lokalt i Täby församling. Han har en lång erfarenhet inom bank- och finansvärlden, både i yrkeslivet och som förtroendevald i Svenska kyrkan.

Starta begravningsbyråer

Det var inte så många år sedan som ”det allmänna”, alltså staten, landstingen och kommunerna, i praktiken hade monopol på skola, vård och omsorg i Sverige. De få privata alternativ som fanns fick inget stöd från det allmänna och var därför förbehållna de allra rikaste.

Men så infördes efterhand alternativ till det allmännas skolor, förskolor, äldreboenden och sjukhus, och idag finns särskilt på de större orterna ett rikt utbud av t ex ”friskolor” och vårdcentraler som det allmänna finansierar på samma villkor som de kommunalt ägda.

Många lärare eller läkare har startat företag som driver skolor eller vårdcentraler, väl både för att förverkliga sina idéer om förbättrad skol- eller vårdkvalitet och service och för att tjäna mer pengar. Stora företag har också gett sig in i skolvärlden och vårdbranschen, och ibland kritiserats för höga vinster, särskilt när dessa undandragits svensk beskattning.

Det finns inget som hindrar att Svenska kyrkans pastorat och församlingar också driver till exempel skolor eller äldreboenden med finansiering från det allmänna, och så sker också på en del håll. Kyrkliga förskolor är till exempel inte så ovanliga.

Och de kyrkliga diakonala institutionerna som stadsmissionerna och diakonianstalterna har sedan mycket länge varit engagerade också i tyngre uppgifter såsom missbruksvård och vård i livets slutskede. Men de allra flesta pastorat har inte engagerat sin i den ”sociala ekonomin”, som det kallas nuförtiden. Borde de göra det?

Ja, vi i POSK tror att många fler pastorat och församlingar skulle kunna bli aktörer i den sociala ekonomin. Självklart skall kyrkan bara göra sådant som på något sätt hör samman med den grundläggande uppgiften – gudstjänst, diakoni, undervisning och mission.

Varje församling måste fundera på vilken kallelse den kan ha att på sin ort lindra mänsklig nöd och fylla mänskliga behov. En verksamhet buren av kyrkans tro, ”evangeliet i handling”, kan bli till stor välsignelse för många människor och ett tecken på Guds kärlek till oss människor.

Men avsikten måste alltid vara att hjälpa och upprätta våra medmänniskor, inte att omvända dem till vår kristna tro eller att värva nya medlemmar. Självklart hoppas vi att våra insatser i den sociala ekonomin skall visa på Guds kärlek – men detta får aldrig vara målet.

Målet ska heller inte vara att tjäna pengar. En viss vinst, som antingen återinvesteras eller går till församlingsverksamheten, tycker jag kan accepteras – det är inte meningen att kyrkan skall förlora pengar genom att subventionera det som kommunen inte klarar av – men målet ska inte vara att tjäna pengar.

Till sist – av någon konstig anledning har Svenska kyrkans högsta juridiska instans (Överklagandenämnden) beslutat att nya kyrkliga begravningsbyråer inte får startas, trots att de som finns utför ett mycket uppskattat arbete.

Att möta människor i sorg och hjälpa till med allt det praktiska i samband med en begravning är väl i högsta grad en diakonal uppgift! Skälet att kyrkan som huvudman inte får konkurrera med de befintliga byråerna verkar mycket egendomligt.

I alla tider har samma huvudman utan kritik haft monopol på gravskötsel – en god service till medmänniskors hjälp, som ändå inte har samma diakonala tyngd som begravningsbyråverksamheten – utan att exempelvis lokala trädgårdsmästare känt sig förfördelade.

POSK vill därför verka för att dagens hinder mot fler kyrkliga begravningsbyråer tas bort. Att starta en begravningsbyrå kan vara en angelägen uppgift för många församlingar!

Hans-Olof Andrén
ordförande POSK

Kyrkan i det sociala livet

Social ekonomi – egentligen ett konstigt begrepp som lätt blir torrt, träigt och byråkratiskt. Men nu finns det – och behöver fyllas med innehåll.

Kyrkan – eller ännu mer i form av församlingen – har alltid funnits med mitt i det vardagliga livet hos alla dem som bor, lever och arbetar på orten. Det har egentligen aldrig ansetts vara konstigt. Svenska kyrkan har varit en av de resurser man vänt till sig, för man vet att där finns det professionella människor, människor som vet, som kan och som känner både innersida, baksida och framsida i livet.

Kyrkan har alltid delat människors villkor. Vi gör det eftersom Kyrkans Herre, Jesus Kristus, också gjorde det. Vi gör det eftersom vi tror och vet att varje människa, ja hela skapelsen utgår från Guds hand.

När församlingen med alla dess medlemmar finns med, finns också längtan efter skapelsens upprättelse och fulländning, Guds rikes varande och det goda Livet. Det handlar egentligen om att vi ska hjälpa varandra att leva.

I begreppet Social ekonomi måste finns ett skapelseperspektiv och ett frälsningsperspektiv och ett helgelseperspektiv – en trinitarisk syn på kyrkans och de kristnas uppgift i världen. Då blir ingen fråga för liten, men ingen blir heller för stor.

Genom historien har vi lärt oss exempel på hur kyrkan varit den som startat verksamheter för att människor ska överleva, utvecklas och leva ett gott liv. Samhällen förändras och i vårt land har en övergripande solidaritetstanke blivit tongivande.

Det allmänna i samhället har tagit ansvar för att det goda ska komma alla till del. I andra samhällen ser det annorlunda ut, ibland väldigt annorlunda. Vi ska vara tacksamma för att vi har haft den utveckling vi haft.

Det samhälle där det allmänna tar hand om allt kan lätt bli en form av enhetssamhälle. Det har vi genomlevt, men nu börjar det bli annorlunda. Många aktörer finns i skola, i social välfärd, kort sagt på alla de områden där det handlar om att ge människor ett gott liv – att hjälpa varandra att leva.

För mig är det självklart att kyrkan, församlingen, som ju har en uttalad tanke om skapelse, människovärde, rättvisa, gemenskap, ansvar osv måste finnas med som en bild av den godhet och omsorg som måste finnas för att vi ska orka leva.

För mig kan aldrig den sociala ekonomin vara ett sätt att tjäna pengar och lägga på hög. Kyrkans roll i den sociala sektorn är densamma som den alltid varit: Till tjänst för människor för Guds skull.

Om inte vi finns där uppstår ett tomrum och sådana har alltid en tendens att fyllas av andra krafter. Vi har en grundmurad syn på hela skapelsen, präglad av Guds kärlek till sin värld.

Där ska vi vara hand medarbetare genom att använda det engagemang, de resurser och den vilja som finns. Vi gör det tillsammans med många andra människor av god vilja – och vår roll är tydlig. Vi vill därför att Gud vill!

Detta är en POSK-syn på den värld vi lever i!

Anders Roos