fbpx

Kyrkomötets första dag

Skrivet av

Kyrkokansliet har filmat kyrkomötet och här kan du se vad de tycker är viktigast. Om du vill kan du följa alla förhandlingarna via din dator på http://www.svenskakyrkan.tv/player/ondemand.php

I dag har vi diskuterat budgetutskottet, gudstjänstutskottet och kyrkolivsutskottet. Besluten kommer i morgon kl 10.30. Vi räknar med att börja diskutera organisationsutskottet kl 11.30. Då kommer bland annat begravningsfrågan som rör Göteborg upp.

Flera biskopar har varit uppe i debatten i dag. Det är roligt. Några biskopar är lite stukade. Biskopen från Skara har tennisarm och biskopen från Växjö går med krycka efter en bordtennisolycka. Ingen av dem var uppe och talade i frågan om kyrkan skulle engagera sig mer i kyrka idrott-frågan…

Det har varit flera intressanta debatter i dag. Men också frågor som egentligen inte skulle ligga på kyrkomötets bord. Där kan jag som presidium ångra lite att vi inte var mer modiga och avvisade motioner. Men kanske nästa gång?

I dag deltog också kyrkomötet i manifestationen och höll en tyst minut för att hedra offren för terrorarattacken mot Paris. Ärkebiskopen ledde oss i den.

Ärkebiskopens uttalande med anledning av terrordåden i Paris

Kyrkomötets webbplats

Biskop Mogren om flyktingsituationen i Västerås stift

Skrivet av

Biskop Mikael Mogren har skrivit ett brev till alla kyrkoherdar, diakoner och kyrkorådsordförande om flyktingsituationen i Västerås stift. Där uppmanar han dem att:

  1. Be
  2. Beskriva
  3. Handla

Här berättar biskop Mogren mer.

 Förra veckan träffades 11 av de 14 biskoparna i Linköping hos biskop Martin Modéus. Högt på agendan stod flyktingfrågan och Corren skriver i en artikel:

Det råder inget tvivel om vilka biskoparna vill vara i framtidens berättelser. Ärkebiskop Antje Jackelén har varit tydlig i sitt  ställningstagande, och konkret politisk när hon lobbat för humanitära visum och säkra, lagliga flyktvägar.

– Genom våra samarbetspartner och vårt eget arbete finns vi med hela vägen: i krigs- och konfliktområden, längs flyktvägarna och här hemma i församlingarna, och därför har vi kunskap som tillåter oss att säga att det inte är ansvarsfullt att låta människor riskera livet. Det är en fråga om Europas heder att se till så att det finns säkra vägar och säker asylprövning. Det är politiskt i bemärkelsen att alla ställningstaganden i samhällsfrågor är politiska, men det är inte partipolitik, säger hon.

Biskop Mikael Mogren>>

Biskop Fredrik Modéus: Biskopen vädjar: Ge flyktingar husrum i kyrkan>>

Pressmeddelande 14 oktober till statsminister Lövfen om att inte ställa utsatta grupper mot varandra>>

Corren: Kyrklig samling för flyktingarna>>

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

Foto: Biskoparna i Linköping, foto Max Wahlund

Kyrkohandboken – om försöken till revision. Sex grundproblem enligt Mattias Lundberg.

Skrivet av

Mattias Lundberg, docent och universitetslektor i musikvetenskap vid Uppsala universitet, skriver i katolska tidningen Signum om arbetet med kyrkohandboken under rubriken "Hur kunde det bli så här – om försöken till revision av kyrkohandboken i Svenska kyrkan".

http://signum.se/hur-kunde-det-bli-sa-har-om-forsoken-till-revision-av-kyrkohandboken-i-svenska-kyrkan/

Så här skriver Mattias:

I denna artikel ska jag närmare försöka utreda bakgrunden till den nuvarande situationen, med ett antal avhoppade medarbetare från projektets olika faser, och där öppet kritiska inlagor riktas mot projektledningen från så hög inomkyrklig nivå som domprostar och emeritibiskopar. Denna tämligen ovanliga situation i Svenska kyrkan torde i sin tur ha ovanliga orsaker. Jag har själv varit engagerad i frågan om handboken både som gudstjänstfirare och i egenskap av musikvetenskaplig specialist på ett antal i sammanhanget centrala områden. Jag har i den senare rollen också under det senaste året beretts viss inblick i projektets arbete och organisation.

Mattias Lundberg listar upp sex grundproblem som han ser med arbetet:

  1. Ett av grundproblemen med handboksrevisionen – både före publiceringen av det i remissvar och kyrklig debatt så starkt ifrågasatta kyrkohandboksförslaget 2012 och efteråt – är bristen på transparens.
  2. Ett annat problem är att det musikaliska arbetet inletts så sent i processen.
  3. Ett tredje problem verkar vara den essentialism rörande vad gudstjänsten är, som funnit sin väg in i arbetet via en specifik reception av den amerikanske teologen Gordon Lathrop.
  4. Delvis sammanhängande med ”bortom detaljerna”-perspektivet är vad som
    förefaller vara ett motstånd mot att erkänna gudstjänstens påtagliga och
    konkreta manifestationer som något värdefullt.
  5. Det femte stora problemet som kan noteras i projektet är försöket till uppdelning mellan ”brukarperspektiv” och ”vetenskapligt och konstnärligt perspektiv” som något slags motsatser.
  6. Ett sjätte problem är att uppdrag och direktiv för revisionsarbetet kommit att omtolkas under pågående arbete.

I morgon kommer vi att ha ett gästblogginlägg från domprost Carl Sjögren som är en del av kyrkhandboksarbetet (slutförslagsgruppen) där han beskriver arbetet från sin utgångspunkt. (Den artikeln kan också läsas i SPT).

Går kyrkohandboksarbetet att rädda? Ja, det tror jag. Om arbetet omedelbart visar upp en stor genomskinlighet, transparens, och öppenhet i sitt arbete.

Jag är heller inte främmande för att man faktiskt måste byta ut projektledningen (tjänstemännen) för att skapa arbetsro och förtroende under den kvarvarande tiden.

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Teologin i Stockholms storkyrka

Skrivet av

Det blåser friskt kring Storkyrkan, domkyrkan i Stockholm. På deras blogg Katedralakademin så kan vi läsa om deras olika undervisningskvällar.

http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/

Vid en av undervisningskvällarna har man bjudit in en imam som berättade om koranen. Och genast blir församlingen beskylld för att bedriva koranstudier och debatten har gått hög.

http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/2015/10/14/bedriver-vi-koranstudier/

Ulf Lindgren skriver:

Eftersom så många kristna känner stor oro inför islam, har jag valt att också utsätta koranen för samma kritiska textstudium. Vad står det egentligen och hur kan det brukas eller missbrukas idag? Jag har bjudit in en person som under många år undervisat just kring dessa frågor och själv som bedjande muslim förhåller sig till koranens olika texter.

Det är vår uppgift som kristen kyrka att ta kristna bröders och systrars oro på allvar, att tillsammans ställa frågan till den andra religionen: vad menar ni, hur förstår ni dessa ord. Det handlar inte om missionering, inte om att bevisa vem som har rätt eller fel, utan att lyssna på varandra i det offentliga rummet och tydligt visa att vi inte är rädda för varandra utan orkar bära det faktum att vi är olika och tror olika, men är alla människor.

Jag tror att församlingen egentligen har en god intention och de väljer också att provocera. Men frågan är om det håller hela vägen. Är det tydligt för dem som kommer vilken grund man står på och varför man gör det här? Är det tydligt att det är Jesus Kristus som är vägen, sanningen och livet?

Jag läser på Mona Walters blogg (fd muslim) som var med på kvällen.

http://monawalter.blogg.se/2015/october/bisarr-kurs-i-kristen-tro.html

Hon skriver:

Kyrkokomminister Ulf Lindgren stod som en tupp i centrum under denna tillställning. Bland annat valde han mycket selektivt ut vilka som fick ställa frågor. När frågorna till Shiraf blev svåra och många tog Ulf kommandot och svarade själv. För att förklarade våldet inom islam hävdade han att kristendomen gjort liknande våldshandlingar så sent som under 1600 talet i Guds namn.

Jag reste mig då upp och protesterade. Kristna har dödat men aldrig på uppdrag av Jesus, sade jag.Jo det har dom, sade Ulf och gav oss Matteus 10:34-36. Jesus sade, Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor osv.Ulf förvränger denna vers betydelse. Vad Jesus verkligen menade är att om du följer mig kommer det att bli konflikter mellan dig och din familj om de inte accepterar ditt val. Jesus uppmanar inte alls till våld, krig eller död. Enligt min åsikt ljög Ulf Lindgren om Jesus i sin iver att försvara islam och bygga broar mellan religionerna. Han ville övertyga oss om att kristendomen varken är bättre eller sämre än islam.

Hon skriver senare ytterligare en bloggpost där hon uppmanar medlemmarna att stanna kvar i Svenska kyrkan:

http://monawalter.blogg.se/2015/october/stanna-kvar-i-svenska-kyrkan.html

Jag var inte där. Jag känner inte Ulf Lindgren eller har hört honom predika. Men jag blir orolig när jag så här utifrån hör och ser debatten.

Ett intresse för att lära sig om andra religioner måste alltid utgå från min grund i den kristna tron. Alltid! Så länge som det saknas ett förtroende för att domkyrkoförsamlingen verkligen gör så, så kommer de att få kritik för sina kvällar.

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Kyrkan visar på styrka som välfärdsaktör

Skrivet av

Jonas Lindberg skriver på Kyrkans Tidnings ledarplats (42/15) om Kyrkans som välfärdsaktör.

Kyrkans Tidning: Kyrkan visar på styrka som välfärdsaktör>>

Svenska kyrkans engagemang i flyktingkrisen visar på en stark och ansvarstagande aktör i en svår situation. Men kyrkan behövs sannolikt också i den rollen på lång sikt och därför behöver de enskilda församlingarna få bättre stöd från nationell nivå i en ny organisation kring välfärdsfrågor.

Flyktingkrisen har lockat fram många goda krafter i Sverige, som en del av oss kanske hade börjat tvivla på som möjliga. Vi kan bland annat glädjas över att Svenska kyrkan både har varit en tydlig profetisk röst och en organisation med handlingskraft, inte minst genom sina enskilda församlingar och diakoniorganisationer.

(…)

Revisions- och konsultföretaget Ernst & Young presenterade  2013 ett expertutlåtande om Svenska kyrkan som leverantör av tjänster inom äldreboenden på uppdrag av Kyrkostyrelsen. Underlaget skulle relativt lätt kunna tillämpas på flyktingboenden också.

I rapporten talas det om att skapa en ny parallell struktur till kyrkans existerande organisation på uppdrag av Kyrkomötet.

Med hjälp av de erfarenheter, som redan finns lokalt på olika håll inom kyrkan, kan en gemensam kompetens byggas upp, som sedan kan komma enskilda församlingar eller kyrkans eget utförande bolag till del.

Ernst & Young ser i rapporten ljust på Svenska kyrkans möjligheter att bygga upp en sådan organisation genom såväl rikstäckande närvaro och relativt god ekonomi, som ett bra förtroende hos allmänheten. I det här fallet skulle vi kanske dessutom kunna lägga till de mångåriga erfarenheter, som Svenska kyrkans internationella arbete har fått av liknande situationer i helt andra delar av världen.

Utredningen som Jonas Lindberg hänvisar till i artikeln heter "SKU 2013:3 Att färdas väl" och du kan hitta den på Svenska kyrkans webbsida för färdiga utredningar.>>

Att det är viktigt att Svenska kyrkan är med och tar ett ansvar på en mängd olika områden känns fullständigt självklart. Svenska kyrkan har stor kompetens och möjlighet att kunna bygga upp verksamheter som har ett större syfte än att tjäna pengar. Det handlar om medmänsklighet och att se varje individ och olika behov. Guds kärlek driver oss att vara med och ta ansvar för våra medmänniskor!

Det är en av de frågor som POSK driver under den här mandatperioden och vill fortsätta att arbeta med under nästa mandatperiod.

Passa på att tyck till om vårt kommande program senast den 15 december.>>

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Foto: Magnus Aronsson/IKON

Svenska kyrkan och Arktis

Skrivet av

Den 5-8 oktober anordnade Svenska kyrkan tillsammans med Kanadas kristna råd en konferens i Storforsen om Arktis.

Så här skriver Svenska kyrkan i ett pressmeddelande>>:

Svenska kyrkan anordnar tillsammans med Kanadas kristna råd en klimatkonferens i i norrbottniska Storforsen 5-8 oktober.

40 personer från stora delar av Arktis samlas för att dela erfarenheter, samla historier, identifiera utmaningar samt dela hopp och drömmar för människor som lever i Arktis.

FN:s klimatpanel skriver i sin senaste rapport om tydliga förändringar i Arktis. Henrik Grape, miljösamordnare för Svenska kyrkan och projektledare för konferensen, hoppas att konferensen ska leda till ett fördjupat samarbete inom Arktis mellan urfolk, kyrkor och de som har sin vardag i regionen

– Det kanske kan tyckas märkligt att samlas och prata klimat när vi bevittnar de största flyktingströmmarna sedan andra världskriget. Men i ett lite längre perspektiv så finns det nära samband emellan flyktingskap och klimat, förklarar Henrik Grape.

– När skördar slår fel eller översvämningar omöjliggör att bo kvar så blir en av följderna folkomflyttningar. Därför är Arktis som en varningssignal till resten av världen. Vi ser vad som händer och vi måste agera, och göra det nu.

Men ett förändrat klimat handlar inte enbart om ekologiska förändringar. I hög grad handlar det om de sociala och ekonomiska följder som ett varmare klimat medför. Urfolk är speciellt utsatta då traditionella livsstilar blir omöjliga och att jakten på naturresurser skapar ett allt högre tryck. Smältande isar och permafrost som göra det enklare att utvinna såväl fossila bränslen som mineraler driver nya exploatörer till regionen.

-De arktiska urfolken är ofta marginaliserade, deras synpunkter efterfrågas inte och beslut fattas långt borta av makthavare som saknar kunskap om deras livsförutsättningar, säger Henrik Grape.

2015 är ett viktigt år för klimatförhandlingarna som förhoppningsvis mynnar ut i ett starkt klimatavtal i Paris i december.

– Vi som är kyrkor i Arktis vill lyfta denna region som redan idag lever i klimatförändringarnas tid. Vi vill tillsammans dela berättelserna från Arktis för att medvetandegöra om vikten av modiga beslut och avgörande steg av världssamfundet inom FN:s klimatkonvention och vår önskan om att arbeta i riktning emot en rättvis och hållbar framtid för alla. Att dela berättelserna är ett bidrag som syftar till att leda till den förändring som är nödvändig för att undvika de värsta klimatscenarierna.

Se biskop Hans Stiglund, Luleå stift, berätta mer:

Läs om klimatkonferensen på Luleå stifts webbsida>>

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Foto: Lena Stenberg/IKON

Hoppet är att stanna kvar och se

Skrivet av

Med tillåtelse av artikelförfattaren publicerar vi här Lisa Tegbys krönika som först var publicerad i i Västerbotten-Kuriren>>

Krönikor

(2015-10-09) Om påven sköter sitt jobb så sköter vi vårt, sa den republikanske senatorn James Inhofe, inför påven Franciskus besök i USA nyligen. Och de tre republikanska presidentkandidaterna som är katoliker förkunnade att de minsann inte tänkte lyssna på påven som politisk rådgivare.

Franciskus engagemang för klimatkrisen, flyktingarna och hans kritik mot de växande ekonomiska klyftorna var uppenbarligen inget som de ville sätta i samband med sin tro.

Att uppmana kyrkan att hålla sig till det religiösa har hänt förr i historien. Bara under det senaste hundra åren finns skräckexempel från det nazistiska Tyskland, i diktaturens Sovjet och i apartheidregimens Sydafrika. Så länge kyrkan välsignar makten och vapnen får hon finnas och synas. Om hon tiger om maktmissbruk och förtryck kan hon rentav ge glans åt härskare och vara med och dölja vad som sker bakom murar och i mörka vrår. I diktaturens Eritrea sitter den ortodoxa kyrkans ärkebiskop i husarrest sedan han kritiserat regimen. Regeringen har i stället  utsett en egen lydig ärkebiskop som står vid maktens sida i full ornat.

En religiös kyrka är ganska lätt att handskas med. Om man nu med religiös menar något som ägnar sig åt privat välmående, nån sorts andlighet utan koppling till hur livet runtomkring en ser ut eller bara nåt glansfullt ceremoniellt. Men är en sån kyrka möjlig.

Jag tror inte att påven är ofelbar. Inte någon annan heller för den delen. Påven har mycket att göra upp med exempelvis när det gäller kvinnors roll i kyrka och samhälle. Men hans sätt att tolka sin tro in i dagens världsläge, sätta ord på så mångas oro, känna in både vanmakt och vilja till förändring ger mig hopp. Han är inte den ende som gör det, men han har en position som gör att han hörs. Och han är inte rädd för att vara besvärlig.

Är kyrkan bättre än andra på att ge hopp? Inte alltid, tyvärr. Men när hon ser att hennes tro driver henne att ta den utsatta människans perspektiv. När hon kliver utanför sig själv och sin bekvämlighetszon. När hon lyfter blicken och ser långsiktigt. När hon tar sin humanism på allvar, då kan hon vara en pådrivare för rättvisa och fred, som envist arbetar på också under tider då allt verkar omöjligt.

Och detta kan kyrkan göra tillsammans med andra som också valt den utsatta människans perspektiv. För humanist kan man vara med många olika utgångspunkter. Men är det så att man på något sätt måste ha tänkt igenom vad man tror är viktigt för att orka hålla fast vid den utsattas perspektiv? Är det så att reflexion, eftertanke, samtal om vad som är väsentligt i tillvaron hjälper en att hålla fast vid en linje som ibland kostar på? Inte minst i ett samhälle där så starka krafter vill få oss att kura kring oss själva, använda våra resurser till kortsiktig konsumtion behöver vi ha en tanke, en tro, på vad som egentligen är viktigt. Och vi behöver varandras hjälp att hålla fast vid det vi menar är rätt och riktigt.

Att välja livsperspektiv är väl ofta resultatet av en lång process av uppfostran, eftertanke och möten.

Men insikten om humanismens nödvändighet kan också komma som en plötslig insikt, en omvändelse. Det kan vara en påve eller en politiker som pekar på orättvisornas absurditet så att man plötsligt måste lyfta blicken. Det kan vara bilden av en död liten pojke på stranden eller mötet med en förtvivlad kvinna på järnvägsstationen som får mig att förstå att nu kan jag inte gömma mig i mitt eget längre. Och då gäller det att inte värja sig. Att inse att nu ser jag något som får betydelse för hur jag vill leva och handla, hur jag vill påverka och vad jag vill
driva.

De fattiga och fördrivna ropar. Jorden ropar. Ropen kommer inte att tystna från dem som är människor som vi eller från den jord vi bebor och beror av.

Hoppet om en bättre värld är inte att titta bort och tro att det nog inte är så farligt ändå. Hoppet är att se hur farligt det är just nu och ändå fortsätta tro att med mina och andras insikter och insatser är förändring möjlig.

Lisa Tegby
präst i Umeå

Foto: Kyrkomötet /IKON

Lisa Tegby är präst i Umeå och sitter för POSK i Kyrkomötet för Luleå stift.

Upprop för skuldsatta

Skrivet av

Flera diakoner från Lunds stift har tagit ett initiativ med ett upprop till regeringen för de skuldsatta i Sverige. Eftersom särskilt barnen far väldigt illa när en förälder är djupt skuldsatt.

Så här står det på Svenska kyrkans webbsida>>
Över 500 diakoner i Sverige slår larm om att allt fler har skulder de inte kan betala. Just nu samlar de in namnunderskrifter och kräver att lagstiftare och beslutsfattare snabbt vidtar åtgärder för att hjälpa dem som hamnat i skuldfällan.

Uppropet initierades av diakonerna Cheryl French, Peter Juhlin, Lena Hansén och Elinn Leo i Lunds stift, och kommer att lämnas över tillriksdagen i december.   

Ytterst vill diakonerna belysa situationen för barnen, som påverkas negativt av föräldrarnas skulder. År 2013 levde drygt 161 000 barn i Sverige i familjer där minst en förälder hade ett skuldkonto hos Kronofogden. Då räknas inte barn in, vars föräldrar exempelvis har skulder hos inkassobolag.

Föräldrar till alla dessa barn har sämre förutsättningar än andra attbetala för fritidsaktiviteter, barnkalas, julfirande, födelsedagspresenter, vinterkläder och semesteraktiviteter. 

Den sista december 2014 fanns det 426 046 skuldsatta personer registrerade i Kronofogdens register.  
"Vi som möter människor i denna situation märker tydligt av deras känslor av hopplöshet när det gäller deras möjligheter att förändra sina liv. Vi och andra sociala aktörer kan oftast bara hjälpa till kortsiktigt, medan den långsiktiga hjälpen återfinns på en högre samhällelig nivå."  

"Vi vill därför uppmana Sveriges Riksdag att ändra lagstiftningen för att på så sett förhindra att så många människor blir överskuldsatta, till exempel genom ändrad ockerlagstiftning och förstärkt tillsyn av inkassobolag och kreditinstitut. Vi vill också att det satsas mer resurser till hjälp för dem som redan är skuldsatta, så att de snabbare kan komma ur sin skuldsituation", skriver diakonerna i uppropet.  

 På intranätet hittar du hela uppropet på en pdf (i högerspalten)>>

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Foto: IKON

Är kyrkkaffet hotat?

Skrivet av

Nu är Faritrade-veckorna igång>>. Under två veckor pågår kampanjen för att sprida mer information om fairtrade-märkta varor. Det är finns också en tävling där du kan delta och vinna fina priser.

Men titta också på filmen om hur klimatförändringarna hotar kaffeplantagen. Kan kyrkkaffet vara hotat? Kommer en av kyrkans starkaste traditioner att behöva ändras?

Så här gör du om du vill tävla>>:

Fairtrade i varje kundkorg

Allt fler upptäcker hur lätt det är att göra skillnad för odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom genom att välja Fairtrade-märkta produkter. Under kampanjen Fairtrade Fokus, 5-18 oktober, hoppas vi att få se Fairtrade i varje kundkorg. Vad lägger du i din?

Var med och tävla och sprid budskapet – det är enkelt! Ta en bild på din favoritprodukt. Lägg upp bilden på din egen Twitter/Instagram/Facebook-sida tillsammans med texten “Fairtrade i varje kundkorg! #hejdåfattigdom“

För att ditt tävlingsbidrag ska vara giltigt måste du ha en öppen profil på Instagram för att kunna delta och använda hashtaggen #hejdåfattigdom. På Facebook måste du ange fotot som offentligt. Ett urval av bilderna visas på kampanjsajten.

Under kampanjen drar vi nya vinnare löpande som får en fylld korg med Fairtrade-märkta produkter och en prenumeration på tidningen Camino till ett gemensamt värde av 700kr.

Läs de fullständiga tävlingsvillkoren här>>. 

Ur POSKs vision och program:
Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Troll eller änglar?

Skrivet av

I dag har jag varit på "En salig Webbröra" – en "unconferens" om webb och digitala medier inom Svenska kyrkan. Det var Svenska kyrkan i Göteborg som ordnade konferensen och vi höll till i Örgryte församlings församlingshem.

En "unconferens" översätts med ett svenska ord till "knytkonferens". Det vill säga – det är deltagarna själva som utgör programmet. Man hjälps åt. Alla som vill får sätta upp sig på ett tidschema och tala i 20 minuter eller 40 minuter. Det kan vara ett föredrag eller en diskussion eller en workshop. Ett ämne som man tror kan intressera och som man vill dela med sig av.

Jag var på sessioner om facebook i församlingen, om vi ska låta frivilliga hjälpa till med facebooksidor, vilken utrustning en informatör behöver, hur vi får igång bloggandet, vilka frågor vi vill ha svar på inför kyrkovalet 2017 och var vi ser kommunikationen om fyra år (i värsta fall och i bästa fall). Superintressant och så roligt att alla vill dela med sig och nätverka.

Vi fick också höra Per Hård af Segerstam som berättade om kyrkokansliets arbete med att uppgradera och byta ut hela webben på Svenskakyrkan.se. Ett arbete som de lokala webbredaktörerna i församlingarna kommer bli mycket involverade i. Du kan läsa mer om det på utvecklingsbloggen>>

Men vad jag särskilt vill lyfta i dag är den morgonbön som kyrkoherde Maria Ottensten ledde oss i. Hon kopplade arbetet på webben till texterna från söndagen som handlar om kampen mot det onda. Hur ärkeängeln Mikael kämpade mot det onda.

Och hon jämförde detta med den kamp som pågår ute i sociala medier. Bland annat nämnde hon det hat som biskop Eva Brunne utsatts för den senaste tiden. Maria hänvisade till Martin Luther och åttonde budet och dess förklaring:

Åttonde budet
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Vad betyder det?
Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, förtalar eller ljuger om vår nästa, utan försvarar honom, tänker och talar väl om honom och tyder allt till det bästa.

Vi behöver ha detta för våra ögon. Vi behöver verkligen tänka på vad vi skriver och vad andra skriver på nätet. Och vi behöver vara nätänglar – som likt ärkeängeln Mikael strider för Guds rike mot de digitala "troll" som finns på webben. Därför behöver vi hjälpa varandra och "nätvandra" – ta upp kampen mot dåliga ord, hårda påhopp och göra detta på ett kärleksfullt och respektfull och ödmjukt sätt.

Låt oss på nätänglar!

Arkiv
Kategorier