Hade du möjlighet att gå på bokmässan i Göteborg förra helgen? Om inte så har du möjlighet att se alla författarsamtal på Se Människan-scenen efteråt.
Kyrkans Tidning: Toppnotering för Se Människan-scenen>>
Kyrkans Tidning: Manifestation manade till empati>>
Svenska kyrkans webb: Se människan>>
Alla 68 författarsamtalen: https://www.youtube.com/playlist?list=PLcH6ndQqLI8oBctO289UviiYjvamjXHoC
Förra veckan blev kyrkomötet uppdaterad om hur långt arbetet har kommit när det gäller kyrkohandboken och vad som hänt efter förra remissen.
Som ni vet så har jag flera gånger på bloggen efterlyst mer information. Genomlysning och genomskinlighet när det gäller uppdrag och mandat mellan de olika tillsatta grupperna. Detta har jag framfört på bloggen men också till den kommunikationsansvarige i handboksarbetet och personer i styrgruppen.
Nu kommer information från kyrkohandboksgruppen på kyrkokansliet om vad som gäller med remissen som kommer ut till alla församlingar i januari 2016. I maj ska svaren vara inne.
Vad jag erfarit så kommer kyrkostyrelsen att föreslå att ingen efter 2016 får använda förslaget från 2012. Utan då är det bara 1986 och 2016 års handbok och förslag som gäller.
Så här står det på webbsidan:
Den 16 december 2015 behandlar kyrkostyrelsen det reviderade kyrkohandboksförslaget. Förslaget har arbetats fram efter bearbetningsfas och granskningsfas under 2014 och 2015.
Remisstiden är från den 1 januari till den 15 maj 2016. Då kommer alla kyrkoråd, liksom domkapitel, stiftsstyrelser och övriga remissinstanser att kunna svara på remissen. Det reviderade förslaget sänds ut i januari 2016 till alla remissinstanser och finns då även tillgängligt på webben – att både läsa och lyssna på.
Teologiska och språkliga bearbetningar
Utifrån remissvaren 2014 har teologiska och språkliga förändringar inarbetats i det reviderade förslaget till kyrkohandbok. Det handlar om vissa uttryck i böner och andra texter och gäller bland annat treenighetens framställning, eskatologi och kristologi. Andra perspektiv som funnits med i översynen och bearbetningen har handlar om balansen mellan Gud och människa. Dessutom uppmärksammas perspektiv om inklusivitet, särskilt när det gäller barn och unga. Vidare har kyrkoårsperspektivet och bibelperspektivet förstärkts.
Språkliga synpunkter i remissvaren har handlat om kvalitet, rytm och stilnivå och vissa böner som uppfattades ha ett pratigt språk. Föreslagna ändringar handlar om formuleringar utifrån texters rytm, vissa ordval, och i relation till Bibel 2000.
Många synpunkter på Samling
Många synpunkter i remissvaren om 2012 års kyrkohandboksförslag gällde moment i Samling – gudstjänstens början. Där har också många förändringar skett. Det gäller särskilt flera Inledningsord, i viss mån Bön om förlåtelse samt ett Kristusrop.
Detta återspeglar att gudstjänstens Samling gestaltas på olika sätt i församlingarna, vilket gör att kyrkohandboken behöver vara flexibel för att möta dessa olika lokala pastorala behov. Här har möjligheten till doppåminnelse lyfts fram. Men ändringarna har också gällt förbönstexter och vissa moment i Måltiden: som några av prefationstexterna och vissa perspektiv i nattvardsbönerna som förstärkts.
I De kyrkliga handlingarna gäller förändringarna framförallt dopgudstjänsten, där bland annat gudstjänstens rytm har arbetats om. Bearbetningar har även skett i konfirmationsgudstjänsten där en fakultativ fråga, utifrån remissvaren 2014, föreslås komma tillbaka tillsammans med ett tolkande inledande ord.
Barnkonsekvens
Förslaget har granskats ur ett barnkonsekvensperspektiv med fokus på teologi, språk och musik. Här framhålls att rytm och upprepning är viktigt för barns förmåga att följa med. Revisionen har därför förstärkt det responsoriala, med upprepning, växelsång och växelläsning, i texter och musik. Nya texter har även införts utifrån ett barnperspektiv särskilt för särskilt mindre barn.
Musiken
Under bearbetningen och granskningen har ett omfattande arbete bedrivits när det handlar om allt från urvalsfrågor till musikaliska vägval: betoningsförhållanden mellan text och musik, skaftlösa noter kontra sådana med skaft, val av orgelsatser och annat ackompanjemang, layout för bästa läsbarhet. Konkret innebär förändringarna i det nya remissförslaget jämfört med 2012 års förslag bland annat följande: ”Gregorianiken” i prefationerna har fått en grundlig genomgång med förbättrad textunderläggning och en renare notbild med skaftlösa noter för liturgen i prefationerna.
Efterfrågade gregorianska satser som Lovsången ur Missa de angelis samt ett Gloria från 1200-talet återtas i kyrkohandboken, den förra satsen i form av responsorial församlingssång med omkväden.
Kvalificerad ackordanalys tillfogas (den är inte till för att ”förenkla” det musikaliska framförandet utan innebär ett noteringsalternativ).
Nya orgelsatser tillförs, företrädesvis till Gudstjänstmusik B-E, där orgeln kommer bättre till sin rätt, utan att satserna blir för svåra och musikgenrens egenart överges. En nyhet är planerna på att öppna för annan musik. Det handlar om att till texten i kyrkohandboken kunna foga nya tonsättningar men också
redan existerande musik, exempelvis gregorianskt eller annat tidigt material. Användande av sådan musik beslutas då av kyrkoherden, efter samråd med kyrkoråd, präster och musiker. När det gäller eventuella ändringar i gudstjänstordningen och i texter kommer det att som tidigare krävas att förändringar anmäls till domkapitlet.
Efter remisstiden 2016
Efter remisstiden 2016 sker analys och bearbetningar utifrån remissvaren. En skrivelse med förslag till ny kyrkohandbok kan därefter gå från kyrkostyrelsen juni 2017 för behandling i kyrkomötet hösten 2017.
Om kyrkomötet beslutar om en ny kyrkohandbok kan den tas i bruk 2018, kanske på Påskdagen. Samtidigt kan ett digitalt verktyg till kyrkohandboken tas i bruk som ger möjlighet till lokal flexibilitet i församlingarna vad gäller både texter och musik.
Det har varit en del skriverier om stiftelsen Berget i Rättvik. Personalen har efter flera år bestämt sig för att konvertera, om jag läser allt rätt. Och det blir givetvis starka reaktioner på detta.
En som har reagerat är Johan Boj Garde som skriver på sin blogg Laudate
http://laudate.se/2015/september/tankar-kring-kommuniteten-pa-stiftelsen-berget.html
Han skriver bland annat:
Jag ser den konversion som sker på berget som en sorg. Varje gång som någon kristen konverterar till en annan kyrka så är det en sorg, för detpåminner oss än en gång om att kyrkan inte är enad. Det är en synd som vi byggt in i våra strukturer, det är en synd som kyrkan är skyldig till. Jesus ber att vi ska vara ett så att världen ska tro.(joh 17:21)
(…)
En till fråga som lyfts är hur samtalen har förts mellan Svenska kyrkan och Katolska kyrkan? Har samtal förts mellan inte bara stiftelsen utan också den kyrka som stiftelsen har sina rötter i? Och vem har ansvaret för att föra samtalet? Enligt kommuniteten så har man försökt att föra samtal med Svenska kyrkans ledning om dessa frågor och om de inte har tagits på allvar så är det ett ordentligt problem. Svenska kyrkans biskopar uttalade sig om kloster, kommuniteter och ordnar 1990 där dessa bejakades och det krävs då också att man tar detta bejakande på allvar.
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus
Kristus.
POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro
I dag har Dawit Isaak suttit fängslad i fjorton år utan rättegång, utan att få träffa familj och vänner och utan att veta när han kan bli fri.
Flera medier har under dagen gjort flera upprop för Dawit.
Så här låter uppropet:
I dag har den svenske journalisten, poeten och trebarnspappan Dawit Isaak, 50, från Lerum suttit fängslad – utan rättegång – 14 år i Eiraeiro-fängelset, 15 kilometer norr om Eritreas huvudstad Asmara. Han är inspärrad i en cell som är två gånger tre meter liten och han är sjuk. Så länge den nyckfulla eritreanska regimen inte kommer med några nya uppgifter utgår vi från att Dawit fortfarande lever. Många vittnen har berättat att den diabetessjuke Dawit fortfarande är vid liv.
Diktaturen i Eritrea – ledd av presidenten Isaias Afewerki – har inte bara tystat en kritisk journalist. Diktaturen har också berövat barnen Betlehem, Danait och Yorun en pappa och Dawits fru Sofia en make vid sin sida.
Det Dawit har råkat ut för är minst sagt makabert: I 14 år har han varit fängslad utan vare sig rättegång eller dom, han har aldrig sett några åtalspunkter, eller fått anlita en advokat. Presidenten Isaias Afewerki har själv sagt att Dawit inte förtjänar ett utmätt straff.
Så varför har Dawit Isaak frihetsberövats? Svaret är lika enkelt som grymt: Han använde sig av det gryende landets nyvunna yttrandefrihet genom att skriva artiklar i den modiga och demokratitörstiga tidskriften Setit. En tidskrift som Dawit var med och grundade. Han trodde på och kämpade för yttrandefrihet, som i dag bara finns som en dröm i Eritrea.
Några ord han satt på pränt, är skälet till att han ännu är fängslad. Det är som om vi som undertecknat den här artikeln skulle ha låsts ini Kumlafängelset på obestämd tid, utan att få en chans att försvara oss, utan att få meddela oss med våra anhöriga – bara för att vi stundom kritiserat de styrande.
Det vore helt otänkbart i en demokrati som Sverige. Vi undrar därför:
Är det rimligt att Sverige – genom EU – ger Eritrea bistånd? Varför har de olika svenska regeringarna visat en sådan passivitet i detta fall? Den ”tysta diplomati” som Utrikesdepartementet ofta hänvisar till har uppenbart inte fungerat i Dawits fall.
Varför har den svenska diplomatin misslyckats när andra västerländska makter, till exempel USA, ständigt hämtar hem medborgare som dömts till fängelse på felaktiga eller godtyckliga grunder?
Varför har inte någon av de tre senaste svenska statsministrarna
krävt att få besöka Dawit Isaak i fängelset i Eritrea? Hur länge ska UD lita på sin tysta diplomati?
Nej, nu är det dags att inleda aktiv diplomati för Dawits frihet. Allt annat är svek mot Dawit Isaak, hans fru och barn och alla andra eritreaner som riskerar att kastas i fängelse för att de vågar säga och skriva vad de tycker.
Detta är ingen fråga POSK som organisation driver. Detta är jag personligen som tycker att det är fullständigt oacceptabelt att människor sätts i fängelse utan domstol och rättegång!
Dawit Isaak arbetade i domkyrkan innan han åkte tillbaka till Eritrea för att hjälpa till att starta tidningen.
Free Dawit Isaak!!!
Kyrkans Tidning och tidningen Dagen skriver båda två om de 200 präster som skrivit under ett upprop mot kyrkohandboksförslaget.
Kyrkans Tidning: Präster i upprop mot kyrkohandboksförslaget>>
Dagen: Två hundra präster i upprop mot förslag till ny kyrkohandbok>>
Enligt Svenska kyrkans webbsida så finns det 3 232 (Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation 2012) präster i tjänst. Det är ju några år gamla siffror, men det skulle innebära att det är 6 procent av Svenska kyrkans präster som skrivit under uppropet.
Josef Ekesryd, präst i Södra Kållands pastorat är den som startat uppropet och enligt honom bär delar av förslaget en teologi med alltför vag förankring i Bibeln och i kyrkans bekännelse. Vidare anser han att förslaget är en undermålig bärare av den liturgiska traditionen vilket försvårar möjligheten att rätt förvalta sakramenten.
På Svenska kyrkans webbsida kan vi läsa om kyrkohandboken, dess tidsplan, arbete och olika grupper.
Svenska kyrkan Kyrkohandboken>>
Enligt den organisationsskiss som nu finns att ladda ner på den webbsidan så ser ledningen ut så här (från 150616)
Ytterst ansvariga är kyrkostyrelsen och dess arbetsutskott är styrgrupp.
Sen finns det en slutförslagsgrupp som rymmer liturgisk, musikalisk och pastoral kompetens från olika delar av Svenska kyrkan. I den gruppen sitter
Dessutom finns det en projektledning där Solveig Ininbergs är huvudprojektledare och den operativ projektledning är
Sen har vi hela biskopsmötet:
Dessutom finns det en referensgrupp som är en primär förankringsgrupp med kontinuerlig insyn och delaktighet i arbetet och den gruppen avspeglar valresultatet efter kyrkovalet 2013.
Detta är, enligt webbsidan, dessa grupper som är ansvariga för att ta fram förslaget till kyrkohandbok. Det jag verkligen saknar är information om när man har möten, vem som möts och i vilka konstellationer. Att musikerna inte varit nöjda har framgått med all önskvärd tydlighet och de har på många sätt fått framföra sitt budskap.
Men hur är det med teologin? Med orden? Vem ansvarar för det?
Vilka mandat har de olika grupperna? Vad är skillnaden på projektledningen och styrgruppen? Vad är skillnaden på referensgruppen och slutförslagsgruppen? Träffas de?
Det är fortfarande alldeles för många frågor som är obesvarade. Trots att det finns grupper och vi nu fått namnen på dem som är involverade så finns det många frågetecken. När ska vi få svar på detta?
För jag återupprepar det jag har sagt tidigare. Vi behöver förtroende för dem som jobbar med det här! Så länge det inte finns ett förtroende så kommer misstänksamheten att frodas. Då kan ett upprop som detta med 200 präster få stor uppmärksamhet.
För jag tror faktiskt att det allra, allra mesta i kyrkohandboksförslaget är bra. Det kan finnas saker som måste rättas till, rätas upp, tas bort eller läggas till. Men i det stora hela är förslaget faktiskt bra. Det framkommer tyvärr inte.
Så – vilka mandat har de olika grupperna? Organisationsschemat gör det inte enklare att förstå. Tala gärna om vilka kompetenser dessa personer har som är med i de olika grupperna och varför de är med. Ett namn säger inte så mycket.
Vi behöver ha ett förtroende för dem som är med i arbetet – och saknas förtroendet så får man kanske fundera på att byta ut dessa personer. Så är det.
Det här är inget personligt projekt. Det här är det viktigaste dokumentet vi som kyrka har – det dokumentet som definierar oss som Svenska kyrkan, som gör det möjligt att kunna fira gudstjänst från norr till söder, med alla lokala varianter, men där vi ändå kan känna igen oss och känna att vi kommer hem!
Ur POSKs vision och program:
Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.
I maj blev utredningen "Gemensamt ansvar" klar och lämnades över till kyrkostyrelsen. Utredningen handlar om Svenska kyrkans fastigheter och om utjämningssystemet.
Jag skrev kortfattat om utredningen här>>
Nu är utredningen ute på remiss i församlingarna och pastoraten. Senast den 1 december ska remissvaren vara inne på kyrkokansliet.
En församling som har gjort en översyn och tittat på sin verksamhet, personal, lokaler och ekonomi är Lerums församling. Där har POSK majoritet och dess ordförande heter Anna-Karin Jönbrink.
Det röda församlingshemmet i Lerum kan snart behöva skiljas fån kyrkan. I takt med att medlemmarna sviker måste församlingen se över fastighetskostnaden – som i dag är en stor del av utgiftskakan. Kyrkorådets ordförande Anna-Karin Jönbrink kan räkna till betydligt fler fastigheter som är på väg att säljas. -Kyrkokansliets prognos visar att bortåt 20 procent av vår inkomst kan ha försvunnit 2030. Därför måste vi redan nu fatta kloka beslut för att bromsa utgifterna, säger hon till TT.
(…)
-Men vi kan inte bränna alla pengar nu och låta andra ta ansvar för kyrkan senare. Våra två stora utgiftsposter är löner och fastigheter. För oss är det viktigare att prioritera personalen eftersom den är knuten till verksamheten, säger Jönbrink.
(…)
En sak lugnar Anna-Karin Jönbrink, från Lerum, mitt under pågående framtidskris. -Vi har ett ess i rockärmen. Vi tror på Gud. Om vi lägger det här i Guds händer och lyssnar så ser han till att det här blir bra.
GP: Kyrkans kris har bara börjat>>
Att titta över sitt lokalbehov, göra en omvärldsanalys, en medlemsanalys och prioritera den verksamhet som är omistlig – det hoppas jag att alla församlingar och pastorat gör nu.
Ur POSKs vision och program:
POSK anser att all förvaltning av egendom i kyrkan ska göras i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Förvaltarskapet i bibeln utmärks av att vi av Gud har fått gåvor, som både vi och våra medmänniskor ska
ha glädje av. Att förvalta dessa Guds gåvor är ett uppdrag som sträcker sig mot framtida generationer. POSK menar därför att all egendoms- och kapitalförvaltning ska vara långsiktig, effektiv och bedrivas på ett
etiskt och ekologiskt ansvarigt sätt.
Göteborgs stift tog i våras beslutet att dela upp Göteborgs kyrkliga samfällighet i nio enheter (sex pastorat och tre församlingar). Det beslutet har överklagats och för en vecka sedan (28 augusti) hade överklagandenämnden ärendet på sitt bord.
Besked har nu kommit att det dröjer fyra veckor innan beslutet blir officiellt. Så här står det på Göteborgs intranätsida:
Besked dröjer fyra veckor
[2015-09-02 13:15]
Beskedet från överklagandenämnden beräknas dröja ungefär fyra veckor.
Stiftsstyrelsens beslut om att dela upp Göteborgs kyrkliga
samfällighet i nio delar överklagades. Nu har överklagandet behandlats av Svenska kyrkans överklagandenämnd den 28 augusti. Stiftskansliet har haft kontakt med överklagandenämnden och fått veta att besked om överklagandenämndens beslut kan dröja upp till fyra veckor.
Här hittar du all information om ärendet på Göteborgs stifts intranätsida
Svenska kyrkan i Göteborg delas upp i nio enheter>>
Under tiden arbetar kyrkoförvaltningen i Göteborg vidare med att hitta vägar att dela upp all personal, egendom, ekonomi, fastigheter och verksamhet på ett klokt och rättvist sätt. Det är ett gigantiskt arbete som aldrig har gjorts förut i den här omfattningen. Det är många frågor och inte alltid enkelt att få svar.
Dessutom är inte begravningsfrågan löst. Den ligger på kyrkomötets bord i höst. Vad som kommer att hända är långt ifrån klart. Förslaget som ligger på kyrkomötets bord är att det ska bildas en partiell begravningssamfällighet för Göteborg. Det jag inte förstår är varför just Göteborg ska få ett undantag i just den här frågan? Varför är inte förslaget att införa partiella begravningssamfälligheter i hela landet? Ja, om detta får kyrkomötet diskutera i höst.
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/
Personligen tycker jag att stiftet har gjort fel som har delat upp samfälligheten, men jag väl medveten om att det är delade meningar i den här frågan. Delade meningar som går tvärs igenom alla nomineringsgrupper.
Vad som än händer blir det en förändring. Troligen en förändring som inte kommer att beröra den enskilda medlemmen i det här skedet, men när det blir frågan om olika kyrkoavgifter eller att verksamheten måste förändras på grund av förändrade ekonomiska ramar kan det spela roll.
Kristen opinion är en blogg som drivs av prästerna Johanna Andersson och Annika Borg. Eftersom båda två den senare tiden varit mer aktiva på "Det goda samhället" http://detgodasamhallet.com/ har bloggen Kristen opinion varit vilande.
Men inför kyrkomötet kommer Johanna och Annika att skriva mer aktivt på Kristen opinion står det att läsa på bloggen.
https://kristenopinion.wordpress.com/2015/08/28/kristen-opinion-goes-kyrkomotet-2015/
Båda sitter på POSK-mandat och Johanna Andersson har en ordinarie plats i kyrkomöte för Göteborgs stift och Annika Borg är förste ersättare i Stockholms stift och tjänstgör i höst.
Johanna och Annika har skrivit flera motioner till höstens kyrkomöte.
Om kyrkomötet och alla handlingar kan du läsa här:
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/
Läronämnden har tittat på alla motioner som ska behandlas av kyrkomötet i höst. Alla motioner som har något mer läran att göra har läronämnden yttrat sig över. Det blev 19 yttrande över de 108 motionerna i år.
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/laronamndens-yttranden-2015
Läronämnden består av biskoparna samt åtta av kyrkomötet valda ledamöter.
POSKs motioner (egna eller där man är medmotionär)
Motion 2015:004 Samverkan, rådgivning och tillsyn av begravningsverksamhet
Motion 2015:040 Liturgistipendium
Motion 2015:044 Rådslag kring förvaltning av jord och skog
Motion 2015:045 Utveckla kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete
Motion 2015:046 Församlingsrådens uppgifter
Motion 2015:054 Behåll solidariteten
Motion 2015:059 Tidsbegränsat uppdrag som stiftsbiskop
Motion 2015:060 Underlag för utvärdering av församlingsråden
Motion 2015:084 Låsta eller öppna kyrkor
Motion 2015:085 Översyn av sättet att välja biskop
Motion 2015:090 Kairos Palestina-dokumentets status och resurst
Motion 2015:091 Ta bort dokumentet Christmas Alert 2014 från Svenska kyrkans hemsidailldelning
Motion 2015:092 Ökad kunskap om kristna i Mellanöstern
Motion 2015:098 Konsekvenserna av kyrkomötets beslut
Motion 2015:102 Sekulära alternativ till kyrkliga handlingar
Motion 2015:105 Förändringen av Svenska teologiska institutets ramprogram
Motion 2015:106 Kartläggning och utvärdering av Svenska kyrkan och islamismen
Här kan du läsa alla motionerna på kyrkomötets webbsida>>
Debatten fortsätter efter domkyrkoförsamlingen i Stockholms utspel den 19 augusti.(se bloggposten från igår>>)
I dagens DN finns en replik från Göran Fjällborg, tidigare pastor i Pingströrelsen, men som nu är ortodox kristen.
http://www.dn.se/debatt/repliker/dags-for-svenska-kyrkan-att-bestamma-sig-for-vad-man-tror-pa/
Han tycker att Svenska kyrkan ska bestämma sig för vad man tror på. Och han skriver:
Jag brukar ibland lite skämtsamt men samtidigt med ett visst allvar säga att om man frågar Svenska kyrkan i dag vad de tror på, så skulle svaret kunna bli: "Ja… hmm… Vad tycker du?"
Nu vet inte jag vad Fjällborg menar med "Svenska kyrkan" i det här sammanhanget. Vem det är som skulle svara på en sådan fråga.
Skulle han fråga mig – som representant för Svenska kyrkan (jag är ju medlem och också förtroendevald i Svenska kyrkans högsta beslutande organ) så skulle jag inte svara så. Absolut inte. Vi har en trosbekännelse som jag med ord och hjärta läser med i varje söndag i kyrkan. På den kommer vi långt!
Kyrkans Tidning publicerar en kommentar från Svenska kyrkans nationella nivå. Det är chefen för ekumenikenheten Christopher Meakin som säger:
– Det finns ingen officiellt fastslagen linje i den frågan, men en vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning, det är vårt "mandat". Men det är inte vår uppgift att sätta gränser för Guds verk.
– Vi bejakar också de positiva andliga och kulturella värden som finns i andra religioner, sådant som fredssträvan, alla människors lika värde, vördnad för Gud och för skapelsen, och vi låter det bli en grund för ett samarbete för världens och människors väl.
Men ursäkta mig – vad är detta för dravvel!? "En vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning". Men hallå!!!
Jag tror egentligen är kyrkokansliets personal är smartare än så här och vi får verkligen hoppas att det här uttalandet bara är en lapsus, att det är ivägskickat utan att någon har granskat det och att det blivit fel. Annars är det kris på kyrkokansliet! "En vanlig hållning…"
Sen kan jag förstå att vi faktiskt inte kan veta hur Gud gör eller hur Gud väljer att möta människor. Men som jag skrev i min bloggpost i går så har vi kristna (och i Svenska kyrkan) fått ganska tydliga hjälpmedel. Jesus Kristus som vägen, sanningen och livet och Den helige Ande som hjälparen. Vi kan inte agera på något annat sätt förrän Gud talar om att det är på något annat vis. Hur sedan Gud väljer att göra kan vi inte påverka.
Vi ska respektera andra människor och deras val av religion, så länge det inte skadar oss eller andra människor. Vi kan inte acceptera religion, eller människor som i sin religions namn eller sin "guds" namn våldför sig på eller förtrycker människor.
Och dra inte in Nathan Söderblom i det här! Jag läste boken som Jonas Jonson skrivit om honom. Söderblom var en sann kristen ekumen – han skulle säkert vara intresserad av diskussionerna nu. Men han var ändå tydlig med vilken som var vägen till Gud.
Redan Nathan Söderblom var orolig för den svenska gudstjänsten och obildade präster. Det fanns en stor oro för undermåliga predikningar och obefintlig liturgi. Detta jobbade Nathan Söderblom med under alla sina års som ärkebiskop om jag har förstått Jonas Jonsons bok rätt.
Religionsdialog – javisst. I gudstjänsten – Nej, absolut inte!
Öppenhet – javisst, men först trygg i den egna tron!
Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Vi tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.
———————————-
(En sak till – det är mycket märkligt att den här diskussionen inte finns eller kommenteras på något vis på Svenska kyrkans webbsida. Vare sig den officiella eller på intranätet. Biskopen i ett stift är givetvis ansvarig för det som händer i stiftets församlingar. Om jag förstått det hela rätt så står biskop Brunne på domkyrkoförsamlingens sida. Men vågar inga andra biskopar tycka till då? )
(Jo, en sak till… Det är ju ändå himla kul att det på DN:s debattsida blir diskussion om vägen till Jesus! Även om jag kunde önskat att min kyrka, Svenska kyrkan, hade varit betydligt tydligare med svaret!)
