fbpx

Debatt i Kyrkans tidning

Skrivet av

Den 9 mars skriver socialdemokraten Lennart Hallengren i Kyrkans tidning och önskar svar på var POSK står i vigselfrågan.

” Men min fråga är om de som representerar POSK i församlingar, pastorat, stift och kyrkomöte kan tycka hur de vill i denna viktiga fråga. Kan den som absolut avvisar vigsel av samkönade par representera POSK? Om så är fallet så har ju POSK:s ståndpunkt i frågan ingen relevans och innebörd.”

Som jag tolkar citatet ovan så grundar det sig i att S känner sig hotade av POSK i det som är vår stora valfråga – Bryt partipolitiseringen! – men att S inte har några bra motargument till detta. Det är till och med så att det även inom S-leden är lite oroligt i frågan.

Då måste S hitta en annan fråga, som är deras egen valfråga, att sätta dit oss på för att på så sätt få en tydlig motståndsfråga i valet. Fast för oss inom POSK är det en egentligen en ickefråga, eller som Hans-Olof Andrén svarar den 16 mars POSK står för mångfald och respekt – en annan av våra valfrågor – och därmed är det inga problem för oss att det finns dessa båda synsätten parallellt. Varken i Svenska kyrkan eller inom POSK!

Linda Isberg svarar också i samma nummer av Kyrkans tidning och grundar sitt inlägg på att vi följer ett demokratiskt fattat beslut i Svenska kyrkan inom POSK, samtidigt som vi inte är en åsiktsgemenskap utan snarare finner styrkan i att välkomna olika åsikter i vissa frågor.

Den 23 mars skriver några representanter från ÖKA ett inlägg i Kyrkans tidning där de efterfrågar tydlighet från POSK. För mig blir det tydligt att det är ÖKA som har problem med att hantera olika åsikter, och att de så gärna vill att POSK ska stå för någonting tydligt. Det måste vara svart eller vitt, våra dubbla linjer blir för otydligt för dem. Dessutom har ÖKA gjort sig själva till ett enfrågeparti i och med detta.

I dagens Kyrkans tidning skriver Lennart Hallengren återigen att POSK är otydliga i vad vi tycker men samtidigt tar han upp vårt program. Vad är det han inte förstår – röstar du på POSK så röstar du för vårt program, vad är det för otydligt med det. Att vi inom POSK ser olika på vigningsfrågan innebär ingenting annat än att vi klarar av det som Svenska kyrkan idag står för med dessa dubbla linjer.

Nånting säger mig att vi lär återkomma i frågan under de kommande veckorna!

Använd er av våra plocklådor!

Skrivet av

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

Lars-Gunnar Frisk, ordförande för POSK i Luleå stift, och Anna-Sara Walldén, präst och engagerad i POSK, har fått en helsidesdebattartikel införd i tisdagens Västerbottens kuriren. Bra jobbat! Precis så här är det tänkt att använda våra ”plocklåde”artiklar. Den här artikeln är i och för sig lång, så här har så gott som hela plocklådan använts, med stiftsrelaterade fakta som tillägg.

Vi har skickat ut artiklarna till stiftsföreningsstyrelserna så nu hoppas jag att dessa används på ett bra sätt. Är du lokalt engagerad och vill skriva en debattartikel så vänd dig till din stiftförening eller till oss informatörer för att få del av dessa artiklar.

Tänk dock på att tidningarna inte gärna vill införa en artikel som varit publicerad i en annan tidning så undvik att kopiera rakt av. Det är bättre att ändra så mycket du bara kan och orkar. Vill du ha hjälp med korrekturläsning så vänd dig till oss informatörer.

Not: Båda dessa inlägg (ovan och nedan) är skrivna för att bidra i den pågående nomineringsprocessen, och för att stimulera tanken på att starta nya grupper, och hitta kontakter på nya orter. Därför, om ni funderar på att använda detta som underlag för ett eget inlägg, gör det nu!

 

Nedan delar jag en annan debattartikel som varit införd i Falukuriren den 21 mars. Ytterligare ett exempel på hur plocklådan kan användas.

Avveckla partipolitiken i Svenska kyrkan – stärk de obundna krafterna i kyrkovalet

Just nu pågår nomineringar till höstens val i Svenska kyrkan. Kyrkan dras med ett arv från statskyrkotiden – ett påtagligt partipolitiskt inflytande. En mycket liten del av svenskarna är medlemmar i ett politiskt parti, enligt färska uppgifter i DN är så få som 3,4 % medlemmar i något av riksdagspartierna. En begränsad rekryteringsbas dominerar de partipolitiskt färgade grupperna i kyrkovalet. Man hävdar att denna lilla andel krävs för att bevara kyrkans bredd och folklighet så att kyrkan inte blir en elitkyrka! Sanningen är att Svenska kyrkan behöver kyrkligt engagerade människor av många slag – inte bara de som är medlemmar i politiska partier.

Det är positivt att partipolitisk aktiva är förtroendevalda i kyrkan. Många är förankrade i församlingsverksamhet och gör bra insatser som förtroendevalda. Det skulle de kunna göra även utan en partipolitisk etikett.

En uppgift för kyrkan är att värna om svaga och utsatta grupper och stå upp för fred och rättvisa. Kyrkan behöver därför tala klarspråk i det offentliga samtalet. När det sker ska det grundas på den kristna trons utmaning och på teologisk reflektion – inte partipolitiska program.

Politiska partier och de partipolitiskt färgade grupperna gör anspråk på att sekulära ideologier kan vara vägledande i en kyrka som upphörde att vara statskyrka år 2000. Detta förvånar kyrkomedlemmar och även andra betraktare – inte minst många ledarskribenter i svensk press. Den partipolitiska styrningen av Svenska kyrkan är världsunik.

I vissa av de politiskt färgade grupperna pågår en omprövning. I väntan på att omprövningen ger resultat finns bara en väg. Det är att stärka de partipolitiskt obundna alternativen i kyrkovalet. Ju mer dessa växer, desto fortare avvecklas partipolitiken i kyrkan.

Obundna grupper finns på alla nivåer i kyrkan, kyrkomöte, stift och lokalt. De behöver bli många fler! POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, den ojämförligt största och bredaste av de obundna grupperna, finns i Västerås stift men bara i mindre än hälften av alla församlingar. Det vill vi ändra på! Här finns en uppgift för alla kyrkligt engagerade och dem som tycker att Svenska kyrkan är viktig. Ställ upp på en obunden kandidatlista och stärk de obundna krafterna i kyrkopolitiken. Det kan påskynda förändringen till en kyrka som står fri från partipolitik.

I många församlingar finns lokala grupper som inte ställer upp på andra nivåer i kyrkovalet. Grupperna kan få en anknytning till beslutsorganen i stift och kyrkomöte genom att tillhöra en obunden riksorganisation och det skulle stärka den obundna rörelsen som helhet. Förtroendevalda i sådana grupper kan också kandidera på stifts- och kyrkomöteslistorna för POSK, vilket ytterligare skulle bredda den obundna rörelsen.

Anders Brunnstedt, Falun
Ordförande i POSK Västerås stift

Motioner om Svenska kyrkan i S-kongressen

Skrivet av

Läser i tidningen Dagen om ytterligare en S-medlem som tycker att socialdemokraternas varande som nomineringsgrupp i Svenska kyrkan spelat ut sin roll. Ännu ett utspel som tyder på att frågan verkar splittra Socialdemokraterna i två läger. Jag tycker att frågan verkar vara infekterad då denna person vill vara anonym.

Trevligt dock att hon skulle välja POSK om hon kunde och jag säger bara: Välkommen till oss! Hur än S ställer sig i frågan så har vi i alla fall inga problem med att våra medlemmar är engagerade i allmänpolitiska partier utanför kyrkan!

Det ska bli väldigt spännande att se hur den Socialdemokratiska-kongressen (8–12 april på Svenska mässan i Göteborg) röstar på de två motionerna som ställer sig kritiska till att S ställer upp i kyrkovalet. Båda motionerna vill se att kyrkovalet 2017 är det sista som S ställer upp i.

Partistyrelsens svar på motionerna är att det i tidigare partikongresser beslutats med stor majoritet att Socialdemokraterna ska engagera sig i Svenska kyrkans demokratiska arbete. ”Vi ser ingen anledning till att ompröva de besluten nu”, är svaret som de kritiska motionerna får.

Här tycker jag att det uppstår ett demokratiskt problem inom S när partistyrelsen avfärdar två motioner på det här sättet. Ja, tidigare var det en majoritet för denna fråga, men med tiden har några upptäckt att det här är inte så bra i den situation som vi nu befinner oss i. De motionerar om det för att se om det finns fler som kanske delar deras syn på saken. Kan det vara så att partistyrelsen så gärna vill behålla makten i Svenska kyrkan samtidigt som de är rädda för att S-medlemmarna vill något annat så de avslår motionen med det argumentet.

Samtidigt har det även inkommit två motioner som ifrågasätter partistadgarna som lyder under §1:

”samordning av socialdemokratins politiska arbete i kommuner och landsting samt inom Svenska kyrkan”

Andemeningen i motionerna är att de ser problem med att det i partistadgarna uttryckligen efterfrågas ett engagemang i ett trossamfund, samtidigt som det råder religionsfrihet i landet. Vad göra med eventuella ateister, muslimer eller kristna som vill tillhöra en annan kyrka än Svenska kyrkan undrar de i sina motioner.

Ytterligare en femte motion om Svenska kyrkan finns inlämnad, där tycker motionären att Svenska kyrkan ska likställas andra trossamfund.

Sammantaget tycker i alla fall jag att dessa motioner visar på en delning av S i två läger. Dels de som vill fortsätta som de alltid gjort och behålla makten över Svenska kyrkan. Dels de som vill behandla Svenska kyrkan som andra trossamfund i Sverige. Det ska bli intressant att följa kongressen för att se utfallet på dessa motioner.

 

Tillägg: När jag tittade på kongresshandlingarna hittade jag följande rader:

” … att det handlar om att kyrkan bedriver ceremoniella verksamheter vid barnavälkomnande/namngivning (dop), bröllop (vigsel) och dödfall (begravning) … ”

Fascinerande att S har så dålig koll på vad dopet är för något, samtidigt som de så ogärna vill släppa greppet om Svenska kyrkan. Ett dop har aldrig varit, kommer aldrig att bli någon namngivningsceremoni. Det kan inte heller begränsas till ett barnavälkomnande även om det ligger sanningen närmare. Dopet är den fest då vi firar att den som döps blir en del i Guds stora familj i den världsvida kyrkan. En fest som firas vid alla åldrar på den som döps, för du är precis lika välkommen in i Guds familj som 62-åring som vid 3 månaders ålder.

De ser inte problemet

Skrivet av

En tegelvägg med tre runda fönster

Mats Olofsson rörde visst till det i grytan med sin opinionskrönika den 28 februari i Västerbottens kuriren. Han fick respons från representanter i både Centerpartiet och Socialdemokraterna och redovisar dessa i ytterligare en krönika. Han tycker att svaren är obegripliga och jag kan inte annat än hålla med. Samtidigt blir det så tydligt att S och C inte själva ser problemet i att ett politiskt parti är engagerade i en medlemsorganisation.

C’s representanter har en ganska stillsam hållning. Fast att hävda att ”så har vi alltid gjort” är oftast ett ohållbart argument när en blir ifrågasatt. Sen skriver de: ”då är det viktigt att vi kan få så många som möjligt att arbeta för en öppen och tolerant kyrka i stället för att utestänga grupper”. Vad menar de med ”utestänga”? Blir centermedlemmar utestängda från Svenska kyrkan ifall centerpartiet slutar ställa upp som parti? Kan centerpartister inte verka som förtroendevalda inom kyrkan – precis som inom andra organisationer – utan att ha en skylt på sig där det står ”Centerpartist”? Där tror vi faktiskt mer om centermedlemmarna än vad de två C-debattörerna verkar göra.

Socialdemokraten Roland Lundgren ger POSK en, i mina ögon mycket felaktig, känga och anklagar oss för att vara för ett elitstyre. Fast ursäkta mig, om det är några som är elitistiska så är det ju S som inte tillåter medlemmarna att engagera sig i andra nomineringsgrupper. En känner sig själv bäst och speglar sina egenskaper på andra. POSK’s rekryteringsbas är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. Hur kan det bli en teokrati av det?

Vår ordförande Hans-Olof Andrén finner Lundgrens uppfattning om POSK intressant och skriver följande citat i ett mejl till mig:

” att vi skulle ha fler ’kyrkotjänare av olika kategorier’ (menar han kyrkligt anställda?) och fler ’framstående samhällsmedborgare’ än de politiska partierna […] Att arkivarier och advokater, civilingenjörer och lärare, revisionsledare och kulturchefer skulle vara mer framstående samhällsmedborgare än LO-ordförande och kommunalråd är också en intressant synpunkt. Ännu intressantare att dessa yrken skulle bidra till en teokrati.
Hela saken är naturligtvis sjuk, och att det skulle vara en merit att inte vara kyrkligt aktiv när man skall styra eller besluta i kyrkan är absurd. Svenska kyrkan är också den enda i världen med detta politiska inflytande.”

Sedan vill både S och C att det ska finnas en mångfald av åsikter i Svenska kyrkan. Jag förstår inte varför det är ett argument för att vara kvar som politiskt parti. Det är väl snarare att skapa en enfald av åsikter. Välkomna till POSK, här finns det ni är för inom en och samma nomineringsgrupp!

Jag tycker att det är beklämmande att dessa partier, och kanske då framförallt S, inte vill se att när Svenska kyrkan får kritik för att vara politiska kan det bero på att det är politiska partier som sitter på makten i Svenska kyrkan. Ta till exempel Julupproret, det var (nästan) bara Svenska kyrkan som fick sådan kritik, trots att det var Sveriges kristna råd som stod bakom det.

Det är dags att släppa taget

Skrivet av

Massor med ballonger som svävar iväg mot en blå himmel

För en vecka sedan publicerades två intressanta artiklar utifrån ett kyrkopolitiskt perspektiv. I norra Sverige skrev Mats Olofsson en opinionskrönika i Västerbottens kuriren om det obegripliga i att tre allmänpolitiska partier vägrar släppa taget om Svenska kyrkan. Som POSKare kan en inte annat än att hålla med.

Han börjar visserligen sin krönika med att påpeka att han egentligen inte kan uttala sig då han egentligen inte är medlem i Svenska kyrkan (min tolkning) men att han finner det principiellt viktigt att han ändå vill. Jag kan tycka att hans tankar visst är viktiga att ta till sig av. Vi som tillhör nomineringsgrupper som inte är knutna till de allmänpolitiska partierna kan sträcka lite extra på oss, då någon som tittar in utifrån och ser att det där är rätt väg att gå.

Socialdemokraterna och Centerpartiet däremot bör ta sig allvarliga funderare över varför de fortfarande finner det viktigt att vara representerade i Svenska kyrkan. Ja, det behöver Sverigedemokraterna också göra, men jag som följer kyrkopolitiken på nära håll tycker mig se att SD släppt taget lite om kyrkan. Min tolkning är att de har svårt att hitta kandidater och dessutom har de nu blivit så pass stora i riksdagen att de inte behöver Svenska kyrkan på samma sätt som inför tidigare val.

Den andra artikeln, som blir extra intressant att läsa med Mats Olofssons krönika ringande i öronen, publicerades samma dag i andra änden av landet. Det är Martin Tunström som skriver i sin ledare i Barometern (moderat tidning i Kalmar) om att Socialdemokraterna stänger kyrkporten för sina partimedlemmar. Det är ytterst märkligt att S har ett så hårt grepp om sina partimedlemmar att de inte får engagera sig i en annan nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan. Nä, S det är verkligen dags att släppa taget om ”den öppna folkkyrkan”. Det begreppet är nu så pass etablerat så till och med era största(?) motståndare SD använder sig av begreppet.

(Att Martin kallar POSK felaktigt för ”Partipolitiskt oberoende” har jag faktiskt överseende med då det i övrigt är ett klokt inlägg i debatten. Vi har påpekat felet men Barometern har inte rättat det i den nätpublicerade artikeln.)

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.

POSK anser att återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas, särskilt på församlingsnivå. Däremot bör man få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt. Förutsättningarna för att gå in kyrkliga förtroendeuppdrag måste stärkas genom att anpassa arbets- och samverkansformer. Det är angeläget att sammanträden förläggs till sådana tider då alla kan närvara.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs.

Insändare i Nya Lidköpings-tidningen

Skrivet av

Hallon och blåbär fördelade i olika tråg uppställda i ett rutigt mönster

Vår kyrkomötesledamot Gunvor Torstensson (Skara stift) har fått publicerat en insändare i Nya Lidköpings-tidningen (NLT) som sedan besvarades av kyrkoherde Leif Nordlander i Vara pastorat.

Ett bra exempel på hur den lokala tidningen kan användas för att få ut POSKs budskap i ett vidare perspektiv. Gunvor har använt sig av vårt program då hon skrivit insändaren och repliken. Se detta replikskifte som en inspiration till att skriva egna insändare.

 

Församlingsbegreppet är viktigt – NLT 6/2 2017

Vara pastorat har beslutat att det ska bli en enda församling av de nuvarande sex. Det beslutet kan ingen ändra på. Men varför? Jag tycker att församlingsbegreppet är viktigt. Församlingen är den grundläggande enheten i Sv. kyrkan. Där firas gudstjänst, där finns närheten, delaktigheten och ansvarstagandet. Men för att klara ekonomi och all administration behövs större enheter. Då kan flera församlingar samverka och bilda ett pastorat. Varje församling är en juridisk person och har rätt att nominera ledamöter till sin egen styrelse/församlingsråd som sedan väljs av kyrkofullmäktige. Det åligger kyrkorådet i ett pastorat att tydliggöra ansvarsområden och ge delegation till församlingsråden. Att församlingsråden bara ska ha ansvar för gudstjänster är en missuppfattning.

Naturligtvis är det lättare att administrera en församling än sex stycken, och inte behöver man fira så många gudstjänster varje söndag, i princip räcker det med en enda. Men detta får aldrig vara skäl till att bryta upp fungerande församlingsgemenskaper!

Vara pastorat väljer att införa verksamhetsråd som åtgärd för ”Den stora utmaningen att få alla dem som är engagerade i sin sockenkyrka eller sitt församlingshem att känna delaktighet i den stora församlingen” /Leif Nordlander/. Man ska veta att verksamhetsråd inte har något självklart mandat utan är helt beroende av kyrkoherdens goda vilja. Lika osäker är tanken på att varje gammal församling ska representeras i kyrkorådet, och inte ger detta någon garanti för bästa sammansättning.

I höst är det kyrkoval. POSK menar att

  • församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse måste göras tydlig,
  • församlingar i ett pastorat ska ges uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och lokala behov.

/Gunvor Torstensson, POSK

 

Replik: Lokalt engagerade människor viktigast – NLT 8/2 2017

Det var lite förvånande att Vara pastorat blev apostroferad från ett grannpastorat och från en av nomineringsgrupperna POSK, genom Gunvor Torstenssons insändare, som jag här vill svara på.

Vara pastorat blir en församling enligt stiftsstyrelsens beslut i december med namnet Varabygdens församling från den 1 januari 2018. Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) har ställt sig bakom strategibesluten i Kyrkomötet, det som kallades: ”Närhet och samverkan” där mycket av det som nu sker i Vara pastorat anses som framtiden.

Själv röstade jag emot denna utrednings slutsatser. Församlingsstrukturen som vi har i Svenska kyrkan, är en territoriell struktur som levt kvar sedan medeltiden. Jag delar Gunvor Torstenssons oro över församlingsdöden som sker i vårt land men inte av territoriella skäl utan på grund av sekulariseringen av samhället och den inre sekulariseringen i kyrkan. Jag tror att verkligheten är sådan att vi i framtiden måste se till den gudstjänstfirande församlingen och den har knappast med territorium att göra utan det är med lokalt engagerade människor som tar ansvar för den kyrka där de firar gudstjänst. För detta behövs inte den ”politiska” överbyggnaden som församlingsråd utgör utan engagerade människor.

Vår vision i Varabygdens församling är att lokalt engagerade människor får ett verkligt inflytande i den lokala gudstjänstfirande församlingen och dess verksamhet. Däri ingår verksamhetråd där ideella medarbetare deltar på i princip samma villkor som anställda medarbetare i beslut, verksamhet och prioriteringar lokalt. Sedan måste allt vägas och prioriteras efter de resurser som finns. Det är sant att till detta behövs delegationsbeslut men så är det med församlingsråden i dag också. Dessa har i dag mycket begränsad möjlighet till beslut om inte kyrkorådet beslutat om särskild delegation. Kyrkorådet i Varabygdens församling kommer ha visheten att ta sådana erforderliga beslut.

Vi står i en omvälvningstid där begreppen behöver tydliggöras. Den grundläggande skillnaden är att jag tror att den lokala gudstjänstfirande församlingen bäst formar sin gemenskap och sitt arbete. Det sker inte från kyrkoherdens bord även om han/hon har ansvaret, utan i och med engagerade människor. Det handlar inte om en kyrkoherdes välvilja utan om den kristna församlingens engagemang och kyrkorådets delegationsbeslut.

I detta Lutherår är det kanske viktigt att påminna om grunden för kyrkan och församlingen. Där ger oss katekesen ett gott svar på frågan: ”Vem är kristen? Den som är döpt och med församlingen tror och bekänner Jesus Kristus som sin Frälsare.” Det är den församlingen det ytterst handlar om och inte nomineringsgrupper och organisatoriska storheter, antingen de nu kallas pastorat eller församling som inte är pastorat som det uttrycks i Kyrkoordningen, utan delaktighet i den gudstjänstfirande församlingens liv.

/Leif Nordlander
Kyrkoherde i Vara pastorat och om Gud vill i Varabygdens församling

 

Slutreplik: Risk att församlingsbor förlorar sin tillhörighet – 10/2 2017

”Lokalt engagerade människor är viktigast”. Absolut! Det är bara så kyrkan blir synlig och verklig. Det fina med den nu gällande kyrkoordningen är, att den ger förutsättningar för att en församling verkligen ska kunna forma sitt gudstjänstfirande, sin gemenskap och sitt arbete utifrån lokala förutsättningar och pastoratets ekonomiska resurser. Anledningen till att Vara pastorat apostroferas är en förundran över att man inte tagit vara på denna möjlighet. Dessutom är det församlingsborna själva som på ett församlingsmöte nominerar ledamöterna till sitt församlingsråd. Risken med en enda stor församling är att församlingsbor på landsbygden förlorar sin naturliga tillhörighet och därmed sitt engagemang.  Det är skillnad på stad och landsbygd, därför måste det finnas en mångfald av församlingar!

Avslutningsvis måste klargöras att det är pastoratets kyrkofullmäktige som beslutar om förändringar av sin församlingsindelning. Stiftsstyrelsen fastställer pastoratets beslut.

/Gunvor Torstensson, POSK

 

Från POSKs program:

Kyrka överallt
Församlingen är kyrkans grundläggande enhet. Församlingar uppstår där människor samlas till gudstjänst, bön och diakoni. Varje församling ska ges så stort ansvar som möjligt utifrån lokala förutsättningar. POSK vill att pastoratets fördelar när det gäller samverkan mellan församlingar tas till vara så att små församlingar kan överleva och nya församlingar bildas inom pastoraten när det finns förutsättningar för det.

…

I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.

…

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs.

Uselt Ulf Bjereld!

Skrivet av

Jag fick tips om ett podradioprogram som produceras av Akademikerförbundet SSR (fackförbund för akademiker som arbetar inom samhälls- och välfärdsutveckling). Det är Ursula Berge som i det här avsnittet lyfter frågan ”Vad har riksdagspartierna i kyrkovalet att göra.”

Som expert har hon bjudit in statsvetare och professor Ulf Bjereld, Göteborg, som svarar på frågorna. Ulf Bjereld är också ordförande för ”Socialdemokrater för tro och solidaritet”. (!)

De talar om kyrkovalet och om ”Vad i Herrans namn har riksdagspartierna i kyrkovalet att göra”. Ulf Bjereld är med i programmet som expert. Men det imponerade inte på mig. Han verkar inte kunna skilja på sin roll som ”expert” och som socialdemokrat som driver att partiet ska ställa upp i kyrkovalet. Jag har väl aldrig varit med om så okunniga och svepande beskrivningar och så många felaktiga ”fakta” som presenterades under det här programmet.

För det första kan jag kan upplysa och rätta Ulf Bjereld och Ursula Berge om följande.

  1. Moderater ställer upp under namnet Borgerligt alternativ (inte Borgerlig samling)
  2. Liberaler (fd Folkpartiet), ställer upp som FiSK i kyrkovalet. Det ska numera utläsas Fria Liberaler i Svenska kyrkan (fd Folkpartister i Svenska kyrkan)

(Därutöver bör tilläggas och tydliggöras, är dessa nomineringsgrupper numera helt fristående från ”moderpartiet” och att det finns moderater och liberaler som ställer upp på andra listor)

  1. När Svenska kyrkan och staten fick förändrade relationer 2000 så skrevs det in i kyrkoordning att alla medlemmar som fyllt sexton år har rösträtt. Vid första egna kyrkovalet 2001 fick de första 16-åringarna rösta.
  2. Partier är ett felaktigt begrepp inom kyrkan, där heter det nomineringsgrupp. Visserligen rättar sig Ulf vid ett tillfälle men fortsätter ändå att använda sig av det felaktiga begreppet.

Dessutom ska POSK utläsas Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan och inget annat! Att sedan, som Ulf Bjereld gör, påstå att ”POSK som bara förenas av att de inte tycker samma” är så övermaga att jag bara häpnar! Och detta sagt av en ”expert”, en statsvetare, som också är kyrkligt förankrad. Då får man bara inte sitta så okunnig och sprida osanningar!

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan har ett digert valprogram och har så haft sedan valet 2001! Ett program som alla våra kandidater och valda ledamöter driver och ställer upp på. Där lyfter vi alla våra frågor som vi vill driva på lokal nivå, stiftsnivå och riksnivå.

www.posk.se/vi-vill/program Ulf Bjereld – läs vårt program och återkom om det finns några frågor!

Ja, det finns personer som representerar POSK och som samtidigt är engagerade eller medlemmar i olika allmänpolitiska partier, från höger till vänster. Men som förenas i att de inte vill stå på en partipolitisk lista i de kyrkliga valen.

”POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.”

Och vi är stolta över att ”Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. Det lokala förtroendet avgör vilka som företräder POSK.” Det gör oss inte elitistiska utan, tvärt om, det gör oss oerhört kompetenta att ta ansvar för kyrkan och dess verksamhet. Dessutom så utgör POSK med sin bredd, en stor mångfald med erfarenheter och kan på det sättet representera den riktiga folkkyrkan.

Nej, Ulf Bjereld, du får allt läsa på lite bättre om du ska uttala dig om andra nomineringsgrupper i kyrkovalet.

Och du, Ursula Berge, borde bjuda in någon som faktiskt kan kyrkovalet och kyrkan istället för en så kallad ”expert” som bara representerar ett av de politiska partier som ställer upp i kyrkovalet, för att svara på frågan ”Vad har riksdagspartierna i kyrkovalet att göra?”.

Jag förutsätter att Akademikerförbundet tar sitt ansvar och ser till att rätta till felen och bjuder in någon till programmet som vet vad den talar om!

/Carina Etander Rimborg
POSK kyrkomötesledamot

Gör om och gör rätt!

Skrivet av

Återigen visar Svenska kyrkan och dess anställda upp en beröringsskräck med de nomineringsgrupper som finns i kyrkan – och som faktiskt ska vara med och ta ansvar i fyra år efter kyrkovalet 17 september 2017.

Vad är jag så upprörd över nu då? Jo – historien upprepar sig. POSK har bett att få boka ett bok och vara med under Världens fest i Västerås. För det är ett lysande tillfälle för deltagarna att få information om vad POSK (i det här fallet) har för material, få prata med oss som är där och få klara besked. Vad vill vi? Vad står det i vårt program? Varför vill vi si och inte så? För det är ju intresserade människor som kommer till Västerås och det är ett inomkyrkligt arrangemang.

Men då svarar styrgruppen för Världens fest

”Styrgruppen för världens fest har beslutat att inte erbjuda några nomineringsgrupper plats på världens fest. Motiveringen är att vi inte vill ha det fokuset på mötet. Praktisk information om valet kommer dock att finnas och det görs av Svenska kyrkan nationell nivå.”

Den praktiskta informationen är väl bra – men den blir ju väldigt haltande när inte nomineringsgrupperna får vara med och berätta om vilka frågor de vill driva. Det är ju också ett av argumenten varför så få röstar – de vet inte vad de ska rösta på och vad de olika grupperna vill.

Samma sak hände inför kyrkovalet 2013 när var det Världens fest i Malmö 2012. Då jobbade jag för POSK och försökte boka ett bord eller en plats tillsammans med utställarna. Men fick då beskedet att styrgruppen tagit ett beslut att inte släppa in nomineringsgrupperna.

Då skickade jag in en motion till kyrkomötet 2013.  Motion 2013:58 ”Om nomineringsgruppernas deltagande vid kyrkliga arrangemang”. Motionen behandlades i kyrkomötet och med anledning av motionen beslutade kyrkomötet:

2. Kyrkomötet beslutar, med anledning av motion 2013:38, att uppdra till kyrkostyrelsen att se över behov och förutsättningar för att ta fram en policy om nomineringsgruppernas möjligheter att delta vid kyrkliga arrangemang som anordnas av nationell nivå och stift

https://www1.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1027572&ptid=863186

Och organisationsutskottet skriver i sin motivationstext:

Utskottet konstaterar att Svenska kyrkans demokratiska beslutsstruktur är baserad på nomineringsgrupper som uppträder i valen. Det är rimligt att detta demokratiska system bejakas och synliggörs i de sammanhang där nationell nivå, men också stiften genomför större möten och samlingar. Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan uppfattas som ett demokratiskt problem om nomineringsgrupper inte ges möjlighet att medverka vid Svenska kyrkans egna arrangemang. Samtidigt är utskottet medvetet om att det kan möta svårigheter att ta fram detaljerade regler som generellt kan tillämpas vid kyrkliga möten och andra större samlingar. Utskottet menar dock att det kan vara lämpligt att kyrkostyrelsen ges i uppdrag att belysa behov och förutsättningar för att ta fram en policy om nomineringsgrupperna deltagande vid kyrkliga arrangemang. En eventuell policy skulle kunna användas av nationell nivå och erbjudas stiften.

Men detta spelar tydligen ingen roll. Kyrkovalet och nomineringsgrupperna behandlas som något illaluktande som katten släpat in. Det slänger vi ut. Och varje stort kyrkligt arrangemang får göra som de vill.

Hur sjutton ska vi få människor att vilja engagera sig för att rösta och att ta ansvar när kyrkan själv behandlar kyrkovalet som något som liksom inte angår. Särskilt när man har ”världens fest” eller annat kyrkligt arrangemang.

Nej, detta var uselt och dåligt!

Styrgruppen för världens fest – Tänk om och tänk rätt! Släpp in nomineringsgrupperna på Världens fest – låt dem stå och prata med deltagarna, försvara sina program och visa hur de tänker ta ansvar. Låtsas inte som om de förtroendevalda är något annat som inte tillhör kyrkans verksamhet.

/Carina Etander Rimborg
POSK Göteborg. Ledamot av kyrkomötet.

HBT-representants syn på debatten

Skrivet av

Ibland kan det vara bra att se på sig själv med andra ögon. Eller som i det här fallet lyssna på någon, som inte befinner sig mitt i debatten men som ändå känns relevant och dennes tankar kring en het fråga.

Bengt Held skriver om HBT-frågor på sin blogg sedan flera år tillbaka, och skrev utifrån sin horisont om debatten i kyrkomötet om vigningsfrågan för en tid sedan. Tycker det är ett bra inlägg som på ett tydligt sätt sammanfattar den långa debatten.

Vad han inte får med är skälen till varför POSK enhälligt röstade nej till Jesper Eneroths tilläggsyrkande. Dels ansåg POSK att tillägget inte hörde till denna motion utan borde egentligen tagits upp under Bemötande av personer utanför heteronormen där den bättre hörde hemma. Dels kom tilläggsyrkandet väldigt sent, så det var svårt att faktiskt hinna sätta sig in i vad det egentligen innebar. Därutöver ansåg POSK, och jag håller verkligen med, att uppdraget är formulerat på ett sådant sätt att det tar för givet att diskriminering sker idag.

Att kyrkomötet med anledning av motionen uppdrar åt kyrkostyrelsen att utreda frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas i såväl kyrkorättslig mening som ur andra relevanta perspektiv för att säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med den kyrkliga handlingen vigsel samt återkommer.

Jag välkomnar en utredning om den hade undersökt om, när, var och hur diskriminering sker idag och utifrån detta säkerställa att ingen diskrimineras framöver. Det går säkert att tolka tilläggsyrkandet som att detta ingår då det är svårt att ta fram åtgärder om en inte vet hur diskrimineringen skett. Men när någon som inte har hela bilden bara läser ett sådant uppdrag är det lätt att tolka det som att det idag förekommer diskriminering i samband med vigslar av samkönade, en bild som jag inte alls ser.

Jag vet de som köpt Socialdemokraternas bild av kyrkan med hull och hår och som på fullaste allvar tror att det är ett problem med homofientlighet i Svenska kyrkan. Det är för mig ett större problem än de (få) präster som inte vill viga samkönade. För mig är det ett problem att det finns de som inte kan se skillnaden på att bekräfta någons åsikt och att stå för densamme.

Bengt Held tycker att det är klokt att kyrkomötet biföll tilläggsyrkandet, samtidigt som han såg tydliga problem med motionen – ”Hur homovänlig och välvillig motionen än var”. Sedan avslutar han sitt inlägg med något som POSK också står för:

Till sist vill jag framföra att det är helt absurt att politiska partier 2016 kandiderar till val i religiösa samfund. Det är respektlöst att partipolitisera samfund och Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet borde lämna Svenska kyrkan i fred.

Skapa inte ett problem som inte finns!

Skrivet av

Denna debattartikel av Lisa Tegby var införd i Kyrkans tidning den 1 december och tog sitt avstamp i Lisas inlägg i debatten som hon höll under kyrkomötet i Uppsala.

 

Med stor glädje har jag ett par gånger haft vigslar av samkönade par. Det har varit så fint. Jag är glad åt att vi i vår kyrka låter också dem som vill leva tillsammans med någon av samma kön manifestera sin kärlek, att vi får bejaka och välsigna deras liv tillsammans. Vår kyrka säger ja till mångfald och diskriminerar inte.

För alla kyrkans medlemmar är det inte självklart med vigsel av samkönade par. Inte för alla som är eller blir präster heller. Av bibeltolkningsskäl, av ovana. Jag sa inte ja till samkönad vigsel för fyrtiofem år sen när jag blev präst. Då kände jag inget samkönat par. Jag hade inte tänkt i de här banorna. Teologin har ändrat sig, kyrkan har ändrat sig och jag har ändrat mig. Grunden och kärnan i vår tro är stadig men det hör också till att vi ständigt får tolka varje ny tids frågor och sammanhang utifrån vår tro.

Det är inget problem att vi tänker olika i denna fråga. Den mångfalden har vi plats för i vår kyrka. För kyrkan diskriminerar inte. Kyrkoherden ansvarar för att vigsel av varje par ska ske. Om någon inte skulle vilja viga den som är frånskild, vilket var en stor fråga när jag var ny som präst; om någon inte vill viga ett samkönat par, så viger kyrkan. Och det fungerar.

Kyrkan har sin ordning och detta är inget problem i praktiken. Kyrkan viger. Det är dessutom inte en rusning av samkönade par som vill vigas. Då och då möter vi dem. Och vi viger.

Så detta är inget problem. Därför vill jag med skärpa säga: Skapa inte ett problem som inte finns!

Och dessutom: Använd inte mig och alla andra som gärna viger samkönade men som bejakar teologisk mångfald i denna och många andra frågor i propaganda om homofobi. Jag är inte homofob och det är inte kyrkan i stort heller. Bär inte falskt vittnesbörd för att vinna poäng på en homofobisk kyrka som inte finns. Jag betackar mig för att bli utnyttjad i den debatten. Och fundera på vilken tjänst, eller snarare otjänst, det blir för kyrkan när denna fråga förs fram som den stora.

En sak till: De villkor som nu finns för prästvigning är konstitutiva för kyrkan: dop, konfirmation, tillhörighet och att inte ifrågasätta kollegors prästvigning och därmed att deras sakramentsförvaltning är giltig.

Nu föreslås en helt ny typ av villkor. Vad blir nästa: Att man ska vara vegetarian? Att man ska kunna tre språk? Att man är född i Sverige? Vi är en episkopal kyrka och vi måste ta våra biskopars teologiska ansvar på allvar. Vi måste också lita på att den fråga vi nu debatterar finns med tillsammans med många andra frågor när biskopen bedömer lämplighet för prästvigning.

Lisa Tegby
kontraktsprost i Umeå,
kyrkomötesombud för POSK

 

Foto: Magnus Aronson/Ikon

Arkiv
Kategorier