Känner du Nathan?

Nathan Söderblom>> – som blev vigdes till ärkebiskop för 100 år sedan den 8 november. Känner du honom? Vad vet du om honom?

Just nu pågår en jubileumsvecka med föredrag och seminarier om just Nathan Söderblom. Den av våra ärkebiskopar som fått Nobels fredspris och också satt i Svenska akademin. Den av våra biskopar som på ett mycket påtagligt sätt bidragit till Ekumeniska möten. Som bidrog till att Svenska kyrkan var en brokyrka – som länkade samman olika kyrkor och åsikter till något gemensamt. Som efter första världskriget försökte använda sina kontakter för att mäkla fred.

Så här står det på Svenska kyrkans intranät:

Nyfiken på Nathan Söderblom? Nu har du chansen att höra mer om denna fredsivrare som bland annat samlade kyrkoledare från hela världen till ett fredsmöte redan 1925. Se hans Nobelmedalj från 1930, var med på gudstjänster och lyssna till föredrag och panelsamtal.

Anledningen till jubiléeet är att det den åttonde november är 100 år sedan Nathan Söderblom vigdes till ärkebiskop. Nathan Söderblom är känd som stor fredsivrare och Nobelpristagare men har också bland annat skrivit musiken till den populära sommarpsalmen I denna ljuva sommartid.​

Nathan Söderbloms Nobelmedalj och ärkebiskopskåpan han bar när han tog emot Nobels fredspris finns båda med i utställningen Himlen är här>> som pågår i Uppsala domkyrka till och med den 16 november.
Föredrag, panelsamtal och gudstjänster hålls i universitetshuset, domkyrkan och domkyrkans café Katedralcaféet i Uppsala.

Bland de som deltar i jubiléet finns ärkebiskop Antje Jackelén, de tidigare ärkebiskoparna Anders Wejryd och KG Hammar och förre biskopen Jonas Jonson som just kommit ut med en biografi om Nathan Söderblom.
En annan författare, Omi Söderblom, barnbarnsbarn till Nathan Söderblom, hör också till deltagarna.

Här kan du läsa mer om jubileumsveckan, som redan pågått några dagar>>

Program

Tisdag 4 november kl. 19.00
Nathan Söderblom – förnyare av ärkebiskopsämbetet. Föredrag i Katedralkaféet av teologie doktor Klas Hansson. Arrangör: Katedralens vänner

Onsdag 3 december kl. 19.00
Porträtt och bilder av Nathan Söderblom. Föredrag i Katedralkaféet av docent Ragnar Norrman.  Arrangör: Katedralens vänner

Fredag 7 november kl. 16.00
Biskop emeritus Jonas Jonson: Facing the Future, an introduction to Nathan Söderblom. Föredrag på engelska i Universitetshuset sal X.

Fredag 7 november kl. 18.00
Vesper, domkyrkokaplan Lars Åstrand, i Uppsala domkyrka. Uppsala domkyrkas gosskör under ledning av Margareta Raab.

Lördag 8 november kl. 14.00
Ärkebiskop Antje Jackelén: Tro och framtid, Nathan Söderblom som inspiration för kyrkan. Föredrag på svenska i Missionskyrkan, S:t Olofsgatan 40.

Lördag 8 november kl. 15.15
Högtidsgudstjänst i Uppsala domkyrka, ärkebiskop Antje Jackelén.
Orgelmusik från kl. 15.00. Dialogpredikan med metropoliten Cleopas, grekisk-ortodoxa kyrkan. Vindhemskören under ledning av Peter Melin. Andrew Canning, orgel.

Lördag 8 november kl. 18.00
Panelsamtal på svenska: Nya böcker om Nathan Söderblom. Medverkande: Omi Söderblom, domare i Svea hovrätt som är barnbarnsbarn till Nathan Söderblom och skrivit en bok om Nathan Söderbloms son Helge. Dietz Lange, professor i systematisk teologi och ärkebiskop emeritus Jonas Jonson. Moderator är ärkebiskop Antje Jackelén. Plats: Universitetshuset sal X

Lördag 8 november kl. 19.00
Ärkebiskop emeritus KG Hammar: Söderblom and the Peace. Föredrag på engelska i Universitetshuset, sal X.

Söndag 9 november kl. 11.00
Högmässa i Uppsala domkyrka, ärkebiskop Antje Jackelén. Predikant: ärkebiskop emeritus Anders Wejryd. Uppsala domkyrkas flickkör under ledning av Margareta Raab.

Fika rättvist i dag!

I dag är det stora Fairtrade – dagen. En stor utmaning om att fika rättvist och att överhuvudtaget lyfta rättvisemärkta varor. Många är de arbetsplatser och organisationer som har anmält sig och därmed pekar på vikten med att faktiskt välja rättvisa produkter.

Eva-Maria Munck är koordinator för Kyrka för Fairtrade och dessutom kyrkomötesledamot för POSK.

De skickar ett pressmeddelande där de skriver>>:

Föreningen för Fairtrade och Sveriges kristna råd lanserade diplomeringen ”Kyrka för Fairtrade” för församlingar som främjar etisk konsumtion och rättvis handel 2009. Den 16 oktober får Sverige den hundrade diplomerade församlingen när Redbergskyrkan i Göteborg diplomeras under fikadagen Fairtrade Challenge.

För att bli diplomerad som Kyrka för Fairtrade ska församlingen använda Fairtrade-certifierade produkter i sin verksamhet, informera och utbilda sina medlemmar om rättvis handel, samarbeta med andra aktörer i samhället för att på olika sätt främja etisk konsumtion och rättvis handel. Alla församlingar och kyrkor som uppfyller kriterierna kan bli diplomerade. Många församlingar driver frågorna om rättvis handel ekumeniskt.

– Om inte vi som kyrka jobbar handfast och konkret med rättvisa och bröd åt alla, vem skulle då göra det?", säger Klara Holmin, ungdomsledare Redbergskyrkan.

Följande församlingar blir Kyrka för Fairtrade-diplomerade i oktober och november:

  • Svenska kyrkan i Oxie och Glostorp, Svenska kyrkan, Lunds stift, diplomeras den 12/10
  • Tierp-Söderfors församling, Svenska kyrkan, Uppsala stift, diplomeras den 12/10
  • Redbergskyrkan, Equmeniakyrkan, Region Väst, diplomeras den 16/10
  • Moheda Missionsförsamling, Equmeniakyrkan, Region Öst, diplomeras den 19/10
  • Hortlax församling, Svenska kyrkan, Luleå stift, diplomeras den 19/10
  • Vintrosa Missionsförsamling, Equmeniakyrkan, Region Svealand, diplomeras den 9/11
  • Kolmårdens församling, Svenska kyrkan, Linköpings stift, diplomeras den 16/11
  • Tyresö församling, Svenska kyrkan, Stockholms stift, diplomeras den 30/11

– Att hundra församlingar blir Kyrka för Fairtrade är mycket glädjande med tanke på att den ekumeniska rörelsen kring rättvis handel har lång och stark tradition. Samtidigt behöver vi också påminna oss om vad som är vår drivkraft och framtida förhoppning – rättvis handelsrörelsen finns för att vi inte ska behöva finnas, säger Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.

Fairtrade Challenge är en kampanj som anordnas av Fairtrade Sverige och i år äger rum torsdagen den 16 oktober. Syftet är att sprida information om och öka konsumtionen av Fairtrade-märkta  produkter. Förra året deltog cirka en halv miljon människor i fikadagen, varav cirka 16 000 personer var registrerade i 250 fikapauser från församlingar runt om i Sverige. I likhet med Sveriges kyrkoledare kommer många församlingar i flera samfund delta och har registrerat sina fikapausar i laget ”Kyrkor för Fairtrade” som finns med på topplistan över fikalagen.

Om Du vill komma i kontakt med församlingarna som diplomeras, göra intervjuer eller få mer information om projektet, hör av dig till Eva-Maria Munck, koordinator för Kyrka för Fairtrade, 08-453 68 08 eller eva-maria.munck@skr.org

Mer information om Kyrka för Fairtrade finns på: www.kyrkaforfairtrade.org

Det finns också en debattartikel i dagens Kyrkans Tidning där det bland annat står:

Många av dem som varje kväll går och lägger sig hungriga är också de som producerar våra livsmedel. Orättvisan är stor och utmaningen att utrota fattigdom är arbetskrävande men inte omöjlig. Fairtrade Sverige har nyligen släppt en bananrapport som visar på de problem som finns inom bananindustrin gällande usla arbetsvillkor och bristen på mänskliga rättigheter. Samtidigt visar rapporten att det finns ett stort intresse för konsumenter i Sverige att göra hållbara val.

Fortfarande har många bananodlare inte råd att ställa ordentligt med mat på bordet eller möjlighet att täcka familjens basbehov som utbildning, hälso- och sjukvård. Många anställda utsätts också för usla arbetsvillkor och det utbredda användandet av kemiska bekämpningsmedel utgör en fara både för de som arbetar direkt med bananodlingen och deras närmiljö.

Läs hela artikeln här>>

I POSKs vision och program står det:
POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder.

Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar
livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen. Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen.

POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Hjärtats nycklar

I helgen har jag varit i Umeå. Dels för att jobba och planera med POSKs informatör Lars-Gunnar. Dels för att jobba och planera med kyrkomötets presidium och kansli.

Kyrkomötets presidium valde att lägga mötet i Umeå eftersom Umeå i år är kulturhuvudstad i Europa och i helgen så hade en kyrkopera premiär. Kyrkoperan fick 2012 Svenska kyrkans kulturstipendium.

Operan heter Hjärtats nycklar och bygger på Martin Lönnebos bok med samma namn. Librettot är skrivet av Ylva Eggehorn, tonsättare Peter Bruun och regissör Patrik Sörling.

Det var en fantastisk opera. Utspelad i kyrkorummet med de fördelar men också begränsningar som det innebär.

Jag fick möjlighet att gå på föreställningarna både på lördagen och söndagen, vilket var fint. Lördagen inleddes också med ett teologiskt samtal i två timmar där Martin Lönnebo, Ylva Eggehorn, Peter Bruun och Patrik Sörling berättade om arbetet med operan och boken. Otroligt spännande.

Har ni möjlighet så skulle jag rekommendera att gå på operan. Den tar bara 1 timme och 10 minuter.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/kultur/snart-premiar-pa-martin-lonnebo-opera

Svenska kyrkan Umeå: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkaochsamhalle/opera—hjartats-nycklar

Uppdaterad 9 oktober
Svenska kyrkan: http://blogg.svenskakyrkan.se/kultur-i-kyrkan-2014/2014/10/08/varldspremiar-av-hjartats-nycklar/

Piteå kyrkopera: http://www.nll.se/sv/Kultur/Musik/Norrbottensmusiken/Pitea-Kyrkoopera/

Vem tar ansvar?

Jag vill återigen lyfta frågan om biskopskollegiet. Det samlade biskopskollegiet. Ansvaret för helheten.

För det ansvaret finns ingenstans. Det är stiften som utser sin biskop. Det är stiftet som sätter upp kriterier för vad man vill ha, vilka ledaregenskaper man vill biskopen ska ha, vilken teologisk och akademisk kompetens biskopen ska ha.

Men det finns ingen som ser till helheten i biskopskollegiet. Hur den samlade kompetensen i kollegiet ser ut, vilken teologisk kompetens, utbildning och erfarenhet man har – alla tretton tillsammans.

Och detta är och ska vara vår högsta teologiska ledning. Biskoparna sitter i läronämnden. De påverkar vår tro, bekännelse och lära.

Jag skulle önska att biskopskollegiet eller läronämnden eller något liknande, också fick vara med i valet av biskop. Ha ett ord med i laget. Därför en biskop är verkligen inte bara stiftets biskop. En biskop är hela Svenska kyrkans biskop. Och vi kan inte ha lokala biskopar, med stor församlingserfarenhet, men utan den breda eller speciella teologiska kompetensen som behövs för att faktiskt leda en kyrka, ett samfund.

Vi har i år haft två biskopsval. (Lund och Härnösand) Vi står inför ett biskopsval i Växjö stift. Och snart även i Västerås och Strängnäs. Det dröjer inte många år innan flera stift ska välja ny biskop.

Vi måste verkligen fundera över hur vi säkrar hela biskopskollegiets kompetens, för Svenska kyrkans skull.

Låt mig ta ett exempel. Biskoparna sitter i kyrkomötet och har närvaroplikt där. De sitter i de olika utskotten. I utskotten sitter alla vi som har församlingserfarenhet i stort och smått. De flesta av oss har inte en akademisk teologisk examen eller kompetens. Den måste komma från biskoparna. De ska kunna tillföra teologiska synpunkter, ekumeniska synpunkter och ett helikopterperspektiv på frågorna, för att utskottet ska kunna hantera sina ärenden på ett klokt sätt.

Biskoparna ska ha ett ansvar i sitt stift och de ska vara närvarande där. Men… de har också ett ansvar för hela Svenska kyrkan. För saker som händer inte bara i sitt eget stift utan kanske även för sådant som händer i andra stift.

Jag har tyckt mig märka att biskoparna är rädda för att ha synpunkter på saker som händer i andra stift. Jag tycker det är olyckligt. Jag hade önskat ett mer dynamiskt biskopskollegium som tog ansvar för helheten, inte bara för sin lilla plätt.

Med detta sagt – hur ska vi lyckas säkra mångfalden och den teologiska kompetensen i biskopskollegiet? Förslag någon?

För oss som inte kunde vara där!

I fyra dagar har bokmässan ägt rum i Göteborg. Från torsdag till söndag har det varit sjudande liv på Svenska mässan och i Svenska kyrkans monter "Se människan". Svenska kyrkan är den största utställaren på bokmässan om man ser till seminarier.

http://svenskakyrkan.se/semanniskan

Författarsamtal på Svenska kyrkans scen om nyutkomna böcker – diskuterade med ett kristet och etiskt perspektiv. För alla oss som inte hade möjlighet att vara med i Göteborg så har alla scenprogram spelats in och du kan se dem här:
http://bambuser.com/channel/svenskakyrkan.tv

Fyra dagars författarsamtal – rätt in i din dator/iPad eller telefon.

Jag lyssnade på radiogudstjänsten från bokmässan – Desmond Tutu och hans dotter Mpho som talade utifrån sin nya bok Förlåtelsen.

Du kan lyssna på gudstjänsten här:

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/434052?programid=945

Om du vill lyssna direkt på Desmond Tutu så kan du lyssna här:

Varför ska Svenska kyrkan finnas med på bokmässan? Har vi verkligen där att göra – bland all kommers och köpslagande?

Jo, jag tycker verkligen att Svenska kyrkan hör hemma där. Vi är bärare av de stora berättelserna. Berättelserna som sedan präglar vårt kulturarv och vårt samhälle. Självklart ska vi vara en stor och viktig del i att sprida berättelserna, att våga tala om livet sorger och glädjeämnen.

Svenska kyrkan tar genom sitt deltagande i Bok och biblioteksmässan en naturlig och självklar plats i samhället och kulturen.

Foto: Magnus Aronsson/IKON

Vad gör jag egentligen?

Nu är första sessionen på kyrkomötet framme vid sitt upplopp. De allra flesta utskotten har behandlat alla sina betänkanden och håller på att slutjustera. Några är redan helt färdiga.

Efter lunchen finns det möjlighet för ledamöterna att gå på en specialvisning av "Himlen är här" i Uppsala domkyrka. (Om man inte behöver arbeta i sina utskott).

Kl 16.00 är det plenum där vi har några få ärenden och sedan är det ajournering till novembermötet.

Den vanligaste frågan som jag har fått den här veckan är "Vad gör du under kyrkomötet?"

Ja, det kan man verkligen fråga sig. Jag sitter ju i kyrkomötet, men jag är också vald som 2:e vice ordförande i presidiet. Och presidiet är inte utskottsplacerade. Det är heller inte de ordinarie ledamöterna i kyrkostyrelsen. Så vi är några personer som den här sessionen har lite mer luft i schemat.

Det ligger dock andra möten som vi går på. Presidiemöten där vi planerar olika saker. (Kyrkostyrelsen har också olika möten och sammanträden).

Sen känns det viktigt att få gå här och prata med de olika ledamöterna. Vi är i helt ny miljö, nytt presidium, många nya ledamöter. Det är mycket vi får pröva oss fram för att få att fungera. Och det finns förbättringspotential på vissa saker.

En sak som jag personligen tycker är väldigt bra är att vi numera äter alla tillsammans i huset. Det innebär att man hamnar kanske tillsammans med sitt utskott, eller bara bredvid den som råkar sitta vid bordet. Man lär känna nya människor från olika stift och nomineringsgrupper. Och det är mycket befrämjande för mötet tror jag.

För visst händer det något när vi delar liv och bröd med varandra!

3 skrivelser, 109 motioner blir 87 betänkanden (tror jag, lite osäker på siffran just nu). Det är dessa betänkanden som kyrkomötet ska behandla i plenum i höst. Så snart de är justerade kan du läsa dem på www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet

 PS – på tal om att äta. Biskop Martin, Linköping, utmanade visst sitt stift i #köttfrifredagslunch Nu ska jag gå och leta upp honom för att kolla hur det går i dag med det.

 

 

Mist behörighet

Nyheten som når oss i eftermiddag är att prästen Olle Fogelqvist i Halland har mist sin behörighet som präst efter en predikan som han höll för cirka ett år sedan. Domkapitlet i Göteborg tog beslutet i dag.

Anledningen, enligt pressmeddelandet>>, är att i predikan förklarade prästen, att de som säger ja till prästvigda kvinnor går miste om frälsningen.

Och biskop Per Eckerdal säger:

– Han har uttryckt sig på ett sådant sätt, att villkoret för frälsning
är att man säger nej till prästvigda kvinnor, att det är ett villkor för att vara accepterad av Gud. Detta är inte förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
(…)
– Bara tanken på att prästens kön skulle vara frälsningsavgörande är häpnadsväckande, säger Per Eckerdal.
Domkapitlet har kunnat ta del av predikan genom den inspelning som gjordes i kyrkan.

Kyrkans Tidning: Hallandspräst avkragas för predikan om prästvigda kvinnor >>

P4 Sjuhärard: "Ingen himmel för kvinnopräster" – präst avsatt efter predikan>>

Dagen: Präst avkragad efter ”omdömeslös” predikan>>

Expressen: Motsätter sig kvinnliga präster – mister jobbet>>

Jaha… då kan vi fundera över om domkapitlet i Göteborg har gjort rätt. Enligt Kyrkans Tidning kommer beslutet att överklagas:

Både Fogelqvist och hans advokat säger att de kommer att överklaga beslutet till Överklagandenämnden.

-Jag är mycket besviken. Det är inte vad vi förväntat oss och det är inte i enlighet med Svenska kyrkans ordning. Vi kommer att överklaga beslutet, säger advokaten Andreas Karlgren, som befarar en helt ny praxis om detta beslut skulle stå fast.

– Det finns inget motsvarande beslut. Inte ens Karl den elfte ingrep mot präster som predikade mot kungen  om de hade predikat efter Guds ord.

Olle Fogelqvist säger sig bara ha predikat över 1 Kor 14>>

Vad som har sagts i predikan vet inte jag eftersom jag inte var där eller har hört det inspelade bandet.

Men om det är som domkapitlet säger, att Fogelqvist har ställt motståndet till prästvigda kvinnor som avgörande för frälsningen så är det oerhört! Och definitivt inte förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK skriver i sin vision och program>>:

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut.

(…)
För POSK är det en självklarhet att det finns diakoner, präster och
biskopar av båda könen i Svenska kyrkan. POSK är emot särbehandling på grund av kön, såväl när det gäller anställda och förtroendevalda som övriga frivilliga i Svenska kyrkan.

En ny biskop i kollegiet

I dag har Härnösand stift valt sin nya biskop. Det blev kh Eva Nordung Byström.

Kyrkans Tidning: Nordung Byström vald till ny biskop i Härnösand>>

Svenska kyrkan Härnösands stift>>

Jag känner inte alls Eva Nordung Byström, bara det jag har sett och läst på nätet.

Hon kommer att vigas till biskop den 14 december i Uppsala.

Jag skulle vilja lyfta sak när det gäller biskoparna. Det är ju snart biskopsval i ytterligare två stift – Västerås och Växjö.

Vem tar ansvar för att kompetensen i biskopskollegiet blir bred och djup? Nu är det stiften som själva väljer sin biskop. Och det är sällan jag hör att man vill ha en biskop som har en teologisk bred kompetens eller akademisk utbildning.

Hur ser den samlade kompetensen ut i dag i biskopskollegiet? Och hur blir det efter valen nästa år? Och  – vem tar ansvar?

Det är så lätt att tro att biskopen måste ha en lokal stiftsförankring, att biskopen måste ha en församlingsförankring och att biskopen måste vara en bra chef.

Men då ser man inte behovet som hela Svenska kyrkan har av helikopterseende biskopar som har bra relationer ekumeniskt och internationellt. Som har kompetens, kan se den stora bilden, har historien och kan peka med hela handen.

Vem tar ansvar för det?

Det är något helt annat att välja biskop mot att välja en kyrkoherde eller församlingsherde.

Så vem tar helhetsansvaret för det?

Ur POSKs vision och program>>:

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskopar som ledare. Biskopen ska tillsammans med stiftet främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i tider av vikande kyrklighet men ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.

(…)

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.

16 på listan

16 personer har tackat ja till att ställa upp i biskopsvalet i Växjö stift. Vilka det slutligen blir som är med i nomineringsvalet avgörs den 27 september.

  • Jan-Olof Aggedal, 53 år, TD, kyrkoherde i Lomma församling, kontraktsprost i Bara kontrakt
  • Hans Almer, 62 år, TD, FM, stiftsadjunkt med ansvar
    för teologiskt och strategiskt utvecklingsarbete för församlingar och
    pastorat i Göteborgs stift
  • Tomas Fransson, 46 år, TD, komminister i Vetlanda pastorat
  • Anders Göranzon, 54 år, PhD, präst, utsänd av
    Svenska kyrkan som universitetslektor i praktisk teologi vid University
    of KwaZulu-Natal, Sydafrika
  • Anna Hult, 41 år, komminister i Ryssby pastorat, kyrkoherde i Ryssby pastorat from 1 januari 2015
  • Kjell O Lejon, 56 år, TD, PhD, MA, präst, professor i religionsvetenskap med inriktning mot historisk teologi vid Linköpings universitet
  • Patrik Magnusson, 41 år, FM, kyrkoherde i Jämjö pastorat
  • Monica May, 54 år, kyrkoherde i Eskelhems pastorat, hedersprost
  • Christopher Meakin, 57 år, TD, präst, chef för ekumenikenheten på kyrkokansliet i Uppsala, prost
  • Fredrik Modéus, 50 år, församlingsherde i Lunds domkyrkoförsamling, doktorand i systematisk teologi
  • Thomas Petersson, 46 år, domprost i Växjö stift
  • Ann-Christine Roxberg, 62 år, präst, föreläsare
  • Lars Gunnar Selinder, 53 år, FM, präst, pastoralchef i Växjö pastorat (norra delen)
  • Katarina Toll Koril, 51 år, kanslichef Växjö stiftskansli, prost
  • Peter Wickström, 52 år, stiftsadjunkt för strukturfrågor i Växjö stift
  • Peter Wänehag, 56 år, kyrkoherde i Kalmar pastorat, hedersprost

Allt om nomineringsvalet:

https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift/nomineringsval

Alla nominerade kandidater (och vilka som tackat nej till nominering):

https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift/nominerade-kandidater

Tidsplanen för biskopsvalet i Växjö:

https://www.svenskakyrkan.se/vaxjostift/tidsplan

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/16-har-tackat-ja-till-nominering-i-vaxjo-biskopsval

Dagen: http://www.dagen.se/nyheter/nagon-av-dem-kan-bli-biskop-i-vaxjo-stift/

Kyrkan som politisk aktör

Det finns på flera håll en uppfattning om att kyrkan inte ska engagera sig politiskt. Men precis som Jesus var politisk behöver kyrkan vara det. Jesus har under seklernas lopp använts av de flesta politiska schatteringar. Så nog var han politisk men omöjlig att fånga i någon partifålla.

(…)

Om tre år firar vi att det gått 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Därmed startade den kyrkliga revolt som fått namnet reformationen. Inför jubileet publicerar den evangeliska kyrkan i Tyskland en rad skrifter. I en antologi med namnet ”Reformation und Politik” konstaterar Johannes Goldenstein att ”samhället har rätt att få del av kyrkans andliga bidrag i aktuella och långsiktiga samhällsfrågor och politik”. Han skriver vidare att kyrkan har ett medansvar för samhällsgemenskapen och det offentliga livet.

(…)

Detta speglar vad kyrkans politiska engagemang handlar om; det gäller inte att skaffa sig makt, utan om att tron tvingar oss att vara en kraftfull röst i samhällsutvecklingen.

Så skrev biskop Åke Bonnier i måndags på DN debatt.
DN: Kyrkan måste fortsätta vara en politisk kraft>>

Det är självklart att kyrkan ska vara en del av samhället. Lika självklart blir det då att kyrkan också blir en politisk kraft. Det vill säga, tycker och tänker om politiska frågor som berör människovärdet och diakonala frågor i samhället.

Men lika självklart blir det för kyrkan att inte vara partipolitisk.

Kyrkan är en kraft att räkna med i samhället. Kyrkan är en kraft och en röst som tydligt ska ljuda – med evangelium om Jesus Kristus och Guds kärleksbudskap.

Lika självklart är det att enskilda människor, som utifrån sina övertygelser, tar ett samhällsansvar och ställer upp på olika partiers listor inför valet på söndag. Där deras politiska övertygelse går hand i hand med deras tro och önskan att ta ansvar och arbeta för ett gott samhälle.

Och för oss i POSK är det lika självklart att när vi kommer in i kyrkans hägn och beslut så är det Jesus Kristus i första hand och ingen partipolitik som styr oss.

Ur POSKs vision och program>>:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro