Vad vet du om fastan?

Skrivet av

I går la Lunds stift ut en You Tube-film om fastan med biskop Johan Tyrberg. Bra initiativ!

Men när jag tittar på filmen igen så får jag lite frågor och funderingar.

För det första – filmen är egentligen alldeles för lång. Den är 4.30 – den borde max vara 2 minuter. Eller 1,5 minut.

Sen undrar jag vad jag egentligen får lära mig om fastan. Att jag inte ska äta kakor? Att jag ska fasta från saker som som jag kan undvara. Men vad ska jag göra istället? Det framgår inte så tydligt tycker jag.

Jag trodde att fastan var till för att be och läsa bibeln ännu mer. Att istället för att ägna tiden åt mat, sociala medier, TV eller annat – så ska jag ägna tiden åt bön och bibelläsning. Det tycker jag inte riktigt framgår i filmen.

Att kyrkan behöver folkbilda folk om fastan och vad det innebär – det blir tydligt när man hör de personer som Lunds stift valde att intervjua.

Wikipedia beskriver påskfastan så här>>

På Svenska kyrkans webbsida står det om fastan>>

Martin Luther säger: ”Tron är en förändring som gör att ögon, öron och hjärta, ser, hör och känner annorlunda än förr”.

Fastetiden är en väg där våra ögon, öron och hjärtan kan få tränas i
att se på oss själva och andra på nytt. Där vi kan tränas i att kunna ge och kunna ta emot. Fastan kan i vår tid påminna oss om hur kärleken kan ta sig uttryck i vardagen och världen. Som kristna i västvärlden kan vi ofta avstå mat, pengar, och annat. Men fastan kan också uppmana oss till handlingar som i vardagen handlar om att ge av oss själva, men också kunna inse vår brist och ta emot av andra. Vad behöver du bli påmind om att kunna ge och att kunna ta emot?

Från POSKs vision och program>>:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Foto: Svenska kyrkan Värsås pastorat

Biskopsprocessen i Västerås stift

Skrivet av

Det ska väljas flera biskopar under 2015. En av dessa är biskopen i Västerås stift.

På Västerås stifts webbsida hittar jag följande information>>:

Fredagen den 27 februari
är sista dagen för val av elektorer och deras ersättare. Elektorer väljs av lokala kyrkofullmäktige. 

Torsdagen den 19 mars
hålls nomineringsval i Galaxen, Borlänge. De kandidater som får
fem procent av rösterna eller mer går, efter behörighetsprövning,
vidare till biskopsvalet.

Torsdagen den 16 april
anordnas en offentlig hearing på Aros Congress Center i Västerås.

Tisdagen den 28 april
hålls ett första biskopsval och det sker kontraktsvis. Om någon av kandidaterna då får över hälften av rösterna är valet klart.

Tisdagen den 19 maj
sker en eventuell andra valomgång mellan de två kandidater som fick högst röstetal vid den första valomgången.

Lördagen den 5 september
lägger Thomas Söderberg ned biskopsstaven i Västerås domkyrka.

Söndagen den 6 september
vigs en ny biskop för Västerås stift i Uppsala domkyrka.

Lördagen den 12 september
tas biskopen emot i Västerås domkyrka

Här kan du nominera personer i förväg>> Den 19 mars sker den officiella nomineringen.

Dessa personer är nominerade hittills.>>

Recension av boken om Nathan Söderblom

Skrivet av

I samband med kyrkomötet fick alla kyrkomötesledamöter boken av Jonas Jonsson "Jag är bara Nathan Söderblom, satt att tjäna".

Jag har läst ut boken och jag blev alldeles tagen av den verklighet som ärkebiskop Nathan levde under. Den diskussion, kritik och den debatt som hela tiden omgav ärkebiskopen. Och jag kan inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om ärkebiskop haft tillgång till dagens medier.

Jag gömmer lätt att det alltid varit ständiga teologiska diskussioner och kritiska röster mot än det ena och än det andra. Det är så lätt att tro att det förr var enhet, lika och fulla hus i kyrkorna. Det var det verkligen inte.

Ärkebiskop Nathan pratar bland annat om predikoeländet – att prästerna inte kunde predika ordentligt. Att det i vissa kyrkor nästan inte kom några på gudstjänsterna.

Det som inte framkommer så tydligt i boken, men som skymtar förbi, är den massiva kritik som Nathan Söderblom utsattes för inomkyrkligt. Det ger perspektiv tycker jag. Jag tänker att jag måste komplettera med att läsa Klas Hanssons doktorsavhandling om hur ärkebiskopsämbetet förändrats under nästan 100 år "Svenska kyrkans primas"

Läs hela min recension här:

http://bokrecenssion.blogspot.se/2014/12/jag-ar-bara-nathan-soderblom-satt-till.html

Kyrkohandboken bearbetas vidare

Skrivet av

Som flera av er har säkert redan läst i Kyrkans Tidning eller hört på radion så kommer kyrkohandboken att fortsättas bearbetas under ytterligare ett år. Det blir alltså inget beslut 2016 som det tidigare har sagts utan tidigast 2017.

Det har också blivit en förändring när det gäller styrgrupp och ledning när det gäller kyrkohandboksarbetet. Nu är det kyrkostyrelsens arbetsutskott med Ärkebiskop Antje som ytterst ska hålla i trådarna.

Så här skriver Kyrkans Tidning:

Ärkebiskop Antje Jackelén leder den nya styrgruppen för arbetet med kyrkohandboken. Det beslutade kyrkostyrelsen på tisdagen. Som Kyrkans Tidning tidigare har berättat får kyrkomötet först 2017 fatta beslut om förslaget till ny kyrkohandbok och året därpå tas den i bruk i församlingarna.

Kyrkostyrelsens arbetsutskott blir ny styrgrupp för arbetet. Vice ordförande blir biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift, i hans egenskap av ärkebiskopens ersättare i kyrkostyrelsen. – Vi saktar ner processen ytterligare lite för att kunna göra en ordentlig kvalitetsgranskning, säger Per Eckerdal. Grundtanken är att bredda handboksarbetet genom att öka resurserna.

Den 16 januari drar arbetet igång och därefter blir arbetsformerna och resurserna mer konkreta. Tidsplan och organisation står också på dagordningen.

– Men de resurser som finns på kyrkokansliet räknar jag med att vi
behåller, där finns både kompetens och bredd. Hos dem som i dag jobbar med handboken finns en väldig kunskap och erfarenhet – det är viktigt att det behålls.

Får arbetet nya direktiv?
– Det är ganska naturligt att vi tittar på direktiven, delvis på grund av remissomgången, när det kom in synpunkter av olika slag. Förändringarna i processen aktualiserar direktiven, men om det betyder förändringar kan jag inte säga i dag.

Kommer handboksarbetet att få större ekonomiska resurser?
– Vilka resurser som behövs och vad det kommer att kosta får vi titta på – det kan delvis rymmas i kyrkokansliets vanliga driftsbudget, men det kan också betyda extra pengar, och då behöver frågan eventuellt gå tillbaka till kyrkostyrelsen, säger Per Eckerdal.

Handbokens musik, men också dess språk, teologi och användbarhet i den pastorala situationen är områden som ska ingå i det fortsatta arbetet.

– Det är jätteviktiga områden. Hela syftet med omtaget är ju att vi inte ska hasta fram resultatet, utan att vi får fram en handbok med bra kvalitet.

Cecilia Jaensson Wallander

Kyrkans Tidning: Handbokens nya styrgrupp leds av ärkebiskopen>>

Sveriges Radio: Svenska kyrkan backar om kyrkohandboken>>

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Jag har försökt att hitta mer information om detta på Svenska kyrkans webbsida (både extern och internt) men jag hittar ingenting. Inget pressmeddelande, ingen förklaring på kyrkohandbokssidan, ingenting. Men det verkar som om tidsplanen i alla fall är uppdaterad.

Personligen så tror jag detta är väldigt bra. Nu blir det möjlighet att i lugn och ro och med en mångfald av expertis gå igenom texter, musik och teologiska överväganden.

Kyrkohandboken är det gemensamma som definierar oss som kyrka. Det är i gudstjänsten vi förtydligar och visar vår kristna tro. Därför är kyrkohandboken oerhört viktig. Det är inget som ska slarvas över.

Ur POSKs vision och program:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande
gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande
församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en
gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.
(…)
Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet.
(…)
Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och
sekularisering som präglar vår tid.

Julhälsningar från biskoparna

Skrivet av

Flera av våra biskopar har spelat in advents och julhälsningar till oss. Här har jag försökt att samla dem – utan inbördes ordning!

Ärkebiskop Antje Jackelén

Biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift

Biskop Johan Tyrberg, Lund stift

Biskop Esbjörn Hagberg, Karlstads stift

Biskop Esbjörn Hagberg läser julevangeliet

Biskop Jan-Olof Johansson, Växjö stift

Biskop Sven-Bernhard Fast, Visby stift

Biskop Thomas Söderberg, Västerås stift

Har jag missat någon så hör gärna av er – så jag kan komplettera samlingen.

(PS Är det bara jag… men visst hade det blivit lite bättre om de inte pratade så länge? Eller är jag bara känslig?)

Foto: Magnus Aronsson/IKON

2014 12 27
Komplettering

Hans Stiglund, Luleå stift

Biskop Hans Stiglunds julhälsning 2014 from Luleå stift on Vimeo.

Ludvig Lindelöf skriver på Tidskriften Evangelium och Areopagen och recenserar de olika filmerna.

http://tidskriftenevangelium.se/blogg/stor-julspecial-arets-julhalsningar-fran-biskoparna/

Vem är svensk?

Skrivet av

Vem är svensk? Ja, den frågan ställer sig tydligen Sverigedemokraterna och vill gärna ge svaret på också. Det framgick i den artikel som DN.se publicerade i söndags.

DN.se: Den leende nationalismen>>

Demokrati betyder folkstyre, fortsätter Björn Söder.
– För att demokratin ska fungera krävs konsensus kring frågan om vilka som utgör folket. Då kommer vi in på nationalismen.
Björn Söder instruerar sina partivänner om vilka som tillhör det svenska folket – och vilka som inte gör det.
– Det är ju så att Sverige i dag inrymmer andra nationer. Vi har ju till exempel den samiska nationen. De är svenska medborgare, men tillhör den samiska nationen. Vi har också tornedalsfinnar och så vidare. Vi accepterar dem. Men om det blir för många nationer i nationalstaten – då kan det bli problem.

Andäktig tystnad. En mobil­signal hörs men Björn Söder låter sig inte  störas. Han fortsätter berätta om SD:s vision: ett land byggt på ”kärleken till det egna landet”. Han citerar den tyske 1700-talsfilosofen Johann Gottfried Herder, som med sina tankar om en ”folksjäl” är en viktig inspiratör för SD:

– Herder sa: ”Det finns bara en klass i staten. Folket. Kungen och den enkle bonden tillhör båda denna klass.”
(…)
SD är inget missnöjesparti som lite allmänt vill bromsa invandringen och i övrigt ha samma land som idag. ”Det primära målet med  Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet”, står det i det invandringspolitiska program som SD-ideologen Mattias Karlsson tog fram 2007.

Biskop Ragnar Persenius skriver på sin blogg: Ur folkens grumliga djup och historiens skräpkammare>>:

”Nationalitet” står i Sverigedemokraternas besynnerliga tolkning för en nationell samhörighet med en specifik ”folksjäl”. Endast den som helt och fullt assimilerats kan ha en sådan nationalitet. Det betyder
exempelvis att den samiska befolkningen enbart kan ha en svensk nationalitet om den kulturellt helt har assimilerats in i svenskheten.
Däremot kan samerna tydligen ha svenskt medborgarskap. Knepigt att hänga med? Inte konstigt, eftersom hela argumentationen är lömsk: människor tillskrivs vissa egenskaper beroende på en ”nationalitet” som inte ringas in av tillhörighet till ett visst land. Dessutom är argumentationen historiskt, kulturellt och socialt okunnig. Den har hämtats ur folkets grumliga djup och har påtagliga likheter med det som återfinns i historiens skräpkammare. Inte ens i kyrkomötet slipper vi den.  Säg ifrån, och motverka samtidigt allt som socialt och ideologiskt ger den grogrund!
Det här synsättet är oförenligt med en humanistisk och kristen människosyn. Dessutom driver den fram en avkristning. Evangeliet om Jesus Kristus befriar, dopet infogar människor i en gemenskap över alla rum och tider och nattvarden samlar ett Guds folk runt hela vår jord.

Vänner, vi måste alla vara oerhört tydliga med att det är fullständigt oacceptabelt att driva den politik som sverigedemokraterna vill göra. När den sverigedemokratiska människosynen är bärande för alla deras idéer så må det vara hur behjärtansvärt som helst med vissa idéer eller olika satsningar. Men när dessa endast kommer vissa "svenskar" till del så är det oacceptabelt! Det är inte det samhälle vi vill ha!

Låt oss hjälpa till att sprida det kristna budskapet – om ALLA människors lika värde!

Amen.se har gjort en sammanställning med bibelord om invandrare>>

Foto: Biskopsgårdens kyrkofönster (Göteborgs stift)

Glädjas över mångfalden!

Skrivet av

I lördags tillbringade jag hela dagen på Åh stiftsgård. Det var visionsmöte med nära 40 personer som avsatt dagen – för att dela tankar och idéer om Åh stiftsgård. Och på eftermiddagen bildades Föreningen Åh stiftsgårds vänner och en styrelse valdes.

Det var härligt att se och känna det engagemang som alla dessa människor hade för stiftsgården, dess verksamhet och dess framtid.

I går söndag fick jag möjlighet att fira gudstjänst två gånger. Dels var det i Göteborgs domkyrka som återöppnade hela kyrkan efter en omfattande renovering. Allt är inte riktigt klart – men nästan. Under 2015 fyller domkyrkan 200 år och då ska det firas mer. Högmässan var traditionell, domkyrkokören sjöng de vanliga högtidliga sångerna (Sions dotter, Advent, Händels Halleluja-kör). Otroligt vackert, högtidligt, klassiskt och traditionellt.

På eftermiddagen var jag med när Amhults kyrka i Torslanda-Björlanda församling invigdes. Så otroligt roligt att få vara med och ta en helt ny kyrka i bruk. Och den gudstjänsten präglades av nyskriven mässmusik, bas och trummor. Nya uttryck och en annan livsnära nerv.

Och jag satt och var så stolt och lycklig över vår Svenska kyrka. Som har bredden och mångfalden i kyrkor och gudstjänster. Som kan erbjuda mötesplatser för olika människor, där de känner sig hemma.

Jag hoppas att vi får fortsätta att glädjas över mångfalden och värna det och att se till att det inte blir enfald i kyrkan.

PS Och särskilt stolt och glad är jag också eftersom jag såg POSKare överallt. I gudstjänsten både som medverkande och tjänstgörande.

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.
(…)
Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Bra för alla

Skrivet av

Ur POSK Vision och program:

Anställda och förtroendevalda
Svenska kyrkan har många anställda och ska vara en bra arbetsgivare som erbjuder god arbetsmiljö. Till en god arbetsmiljö hör en tydlig fördelning av ansvar och befogenheter. Det är viktigt att klargöra rollfördelningen mellan anställda och förtroendevalda och mellan kyrkoherdar och andra arbetsledare.

Kyrkoherden är chef för alla anställda i församlingen eller pastoratet och därför ställs höga krav på kyrkoherdens kompetens, lämplighet och förmåga att delegera. Förhållandet mellan kyrkoherden och övriga i kyrkorådet ska präglas av ett gemensamt ansvarstagande och insikt om skillnaden mellan
styrelse- och chefsuppgifter. I vissa frågor har kyrkoherden ett
självständigt ansvar genom vigningstjänsten. POSK anser att det är viktigt med kunskap om och respekt för varandras roller, delaktighet och inflytande.

Den senaste veckan har det varit mycket skriverier om Svenska kyrkan och utköpen av personal. DN har gjort en undersökning och Kyrkans Tidning skriver också om detta.

DN: De kritiserade kyrkan – fick betalt för att sluta>>
DN: På vissa platser är det riktigt dåligt>>
DN: De fick pengar för att sluta i inom kyrkan>>
DN: Åsa frystes ut efter larm och sexofredande>>

Kyrkans Tidning: Utköp av kyrkans medarbetare för 115 miljoner kronor>>

Ärkebiskop Antje Jackelén skriver på Svenska kyrkans webbsida:
Missförhållande på arbetsplatser måste upp på utan>>

Svenska kyrkan är en stor organisation med cirka 23 000 anställda, 30 000 förtroendevalda och 700 arbetsgivare. Många arbetsplatser fungerar mycket bra men på andra håll i organisationen finns det allvarliga brister i arbetsmiljön.

– En god arbetsmiljö kräver ständig vård och underhåll, också i
Svenska kyrkan. Missförhållanden måste upp till ytan och här har varje arbetsgivare i Svenska kyrkan ett stort ansvar, säger ärkebiskop Antje Jackelén.

Som POSK skriver i sitt program så ska Svenska kyrkan erbjuda en god och bra arbetsmiljö. Vi ska ha kompetent personal och kompetenta förtroendevalda. Det är fullständigt självklart att det ska vara så. Och det behövs ständigt fortbildning och utbildning.

Många av våra förtroendevalda har yrkeserfarenhet av att ha personalansvar, budgetansvar och fastighetsansvar. Precis det som också behövs i ett kyrkoråd.

Det är viktigt att vi har kompetent personal (och förtroendevalda) som kan göra den grundläggande uppgiften (gudstjänst, undervisning, diakoni och mission). I större pastorat kan vi fördela uppgifterna (även om jag personligen tycker att vi ska fira gudstjänst i alla våra kyrkor!). I större pastorat kan vi också fördela personalen så att alla kan få en uppgift som passar – vilket är betydligt svårare när vi har väldigt små församlingar. Då måste personalen vara allkonstnärer och kunna hantera allt. Det går inte att ha egenheter.

Vi i Svenska kyrkan ska vara bra på att ta vara på människors gåvor. Men vi måste också vara professionella. Ibland krockar detta. Dock borde det gå att ordna så att det kan samsas – till församlingens och den enskildas bästa.

De utköp som har gjorts är ofta resultatet av en lång och jobbig förhandling. Både för församlingen och för den enskilda det gäller. Min uppfattning är att 6 månadslöner är den vanligaste ersättningen. Men varje utköp är givetvis ett misslyckande. Det är bra att det här kommer upp till ytan och diskuteras återigen.

"Det ni gjort mot dessa mina minsta…"

Skrivet av

I går kom beskedet att en präst, en ungdomspräst, i Uppsala stift häktas på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn. I medierna kan vi nu läsa att prästen erkänt sexuella handlingar men nekar våldtäkt.

Det finns ingen, jag säger INGEN, förmildrande omständighet eller bortförklaring till att det skulle vara OK att ge sig på barn eller ungdomar på något sätt! Ja, vi har förlåtelse och vi har nåd – men det är inte det det handlar om här. Förlåtelse och nåd handlar om personen och dennes förhållande till Gud.

Nu handlar det om gärningen och att vara en offentlig person i Svenska kyrkan. Detta är helt oacceptabelt och det har Svenska kyrkan också fastslaget. Biskop Ragnar säger att vi har nolltolerans mot trakasserier och övergrepp. Det är bra! Man ska kunna vara trygg med att lämna sina barn och ungdomar i Svenska kyrkans verksamheter.

"De är bara människor, vanliga personer och detta händer överallt i samhället"  – tja, visst. Men de som jobbar i Svenska kyrkan har ett alldeles särskilt ansvar och därför måste kraven också vara högre!

Svenska kyrkan har jobbat med frågan om sexuella trakasserier och övergrepp och har tagit fram riktlinjer. Det finns också kontaktpersoner i alla stift som jobbar med de här frågorna och som man kan ta kontakt med. Du hittar dessa riktlinjer längst ner i blogginlägget.

Uppsala stift i den aktuella frågan>>

Svenska kyrkan mot sexuella övergrepp>>

Biskop Ragnar intervjuas i P4>>

Ut POSKs vision och program:

Utbildningarna till tjänst i kyrkan ska tillföra den kompetens som
församlingarna behöver för att fullgöra sitt uppdrag. POSK anser att Svenska kyrkans anställda behöver ha en god teoretisk och praktisk utbildning.(…)
Varje församling behöver väl fungerande arbetslag där företrädare för de olika områdena har en hög yrkeskompetens och kan verka tillsammans för att församlingens grundläggande uppgift ska bli utförd på ett bra sätt.

Foto: IKON Magnus Aronsson

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/ungdomsprast-haktad

Dagen: http://www.dagen.se/ungdomspr%C3%A4st-misst%C3%A4nkt-f%C3%B6r-v%C3%A5ldt%C3%A4kt-mot-barn-1.298993

Arkiv
Kategorier