Vem tar ansvar?

Jag vill återigen lyfta frågan om biskopskollegiet. Det samlade biskopskollegiet. Ansvaret för helheten.

För det ansvaret finns ingenstans. Det är stiften som utser sin biskop. Det är stiftet som sätter upp kriterier för vad man vill ha, vilka ledaregenskaper man vill biskopen ska ha, vilken teologisk och akademisk kompetens biskopen ska ha.

Men det finns ingen som ser till helheten i biskopskollegiet. Hur den samlade kompetensen i kollegiet ser ut, vilken teologisk kompetens, utbildning och erfarenhet man har – alla tretton tillsammans.

Och detta är och ska vara vår högsta teologiska ledning. Biskoparna sitter i läronämnden. De påverkar vår tro, bekännelse och lära.

Jag skulle önska att biskopskollegiet eller läronämnden eller något liknande, också fick vara med i valet av biskop. Ha ett ord med i laget. Därför en biskop är verkligen inte bara stiftets biskop. En biskop är hela Svenska kyrkans biskop. Och vi kan inte ha lokala biskopar, med stor församlingserfarenhet, men utan den breda eller speciella teologiska kompetensen som behövs för att faktiskt leda en kyrka, ett samfund.

Vi har i år haft två biskopsval. (Lund och Härnösand) Vi står inför ett biskopsval i Växjö stift. Och snart även i Västerås och Strängnäs. Det dröjer inte många år innan flera stift ska välja ny biskop.

Vi måste verkligen fundera över hur vi säkrar hela biskopskollegiets kompetens, för Svenska kyrkans skull.

Låt mig ta ett exempel. Biskoparna sitter i kyrkomötet och har närvaroplikt där. De sitter i de olika utskotten. I utskotten sitter alla vi som har församlingserfarenhet i stort och smått. De flesta av oss har inte en akademisk teologisk examen eller kompetens. Den måste komma från biskoparna. De ska kunna tillföra teologiska synpunkter, ekumeniska synpunkter och ett helikopterperspektiv på frågorna, för att utskottet ska kunna hantera sina ärenden på ett klokt sätt.

Biskoparna ska ha ett ansvar i sitt stift och de ska vara närvarande där. Men… de har också ett ansvar för hela Svenska kyrkan. För saker som händer inte bara i sitt eget stift utan kanske även för sådant som händer i andra stift.

Jag har tyckt mig märka att biskoparna är rädda för att ha synpunkter på saker som händer i andra stift. Jag tycker det är olyckligt. Jag hade önskat ett mer dynamiskt biskopskollegium som tog ansvar för helheten, inte bara för sin lilla plätt.

Med detta sagt – hur ska vi lyckas säkra mångfalden och den teologiska kompetensen i biskopskollegiet? Förslag någon?