Guds olydiga revben

Skrivet av

För en månad sedan, mitt under #metoo men innan #vardeljus, delade Svenska kyrkans forskningsenhet en bokrecension av Elisabeth Gerle på Facebook

https://www.facebook.com/Svenskakyrkansforskningenhet/posts/1480725822005720

Boken som recenseras är Gunilla Thorgrens ”Guds olydiga revben” och jag tycker att det passar alldeles utmärkt att såhär på Luciadagen fundera kring de frågor som recensionen och boken lyfter.

Som kristen feminist kan jag ibland sakna en helhetssyn på teologi och genusforskning, något som även Gerle tar upp i sin recension. Jag får ibland bibelcitat skickade till mig som ett argument till att det jag skrivit inte håller. Jag saknar stundtals bra svar på varför jag trots detta kan vara kristen feminist.

Gerle tycker att det är synd att även Thorgren gör detsamma men ser ändå att boken hjälper till att öppna upp för en samlad syn mellan teologi och genusforskning. Jag känner ett hopp inför framtiden och nu efter en tid i #vardeljus så känns faktiskt Gerles avslutningsord än mer giltigt och relevant:

”Men trots det kategoriska och enögt negativa kan boken kanske bidra till att blåsa nytt liv i en viktig diskussion. Thorgren härleder kvinnohatet till den kristna traditionen. Men detta hat återfinns inom alla traditioner och kulturer – såväl i Hollywood som i andra sekulära miljöer – och inom det vi kallar religioner.”

Själv har jag blivit otroligt nyfiken på boken och känner att jag har julläsningen klar för mig.

Musikhjälpen 2017

Skrivet av

Igår den 11 december 20.00 drog årets musikhjälpen igång. Då gick Farah Abadi, Molly Sandén och Kalle Zackari Wahlström in i buren som står på Rådhustorget i Umeå. Där inne ska dessa tre programledare stanna till på söndag den 17 december och ta emot många olika gäster och göra en hel del upptåg.

Årets tema är ”Barn är inte till salu” och jag tycker det både kompletterar och passar så fint in i Svenska kyrkans julkampanj ”Jag är ett liv”. Det finns många olika sätt att bidra till musikhjälpen. Ett sätt kan vara att betala in till Svenska kyrkan i Umeås egna bössa ”Ljuset lyser i mörkret” eller varför inte utmana Umeå-bössan och starta en egen bössa http://bossan.musikhjalpen.se/ att samla in pengar i.

Det finns även en hel uppsjö av engagemang och hjältar http://hjaltar.musikhjalpen.se/ som du på olika sätt kan stötta. Varför inte göra en pilgrimsvandring till stöd för musikhjälpen (eller kanske ännu hellre för julkampanjen!)

I nyhetsbrevet från Svenska kyrkan i Umeå skriver de att under musikhjälpen-veckan kommer kyrkklockorna i Stadskyrkan att ringa 17.59. Kyrkan kommer även att hållas öppen kl 16-21 måndag till fredag, med närvarande präst och diakon. Fint initiativ tycker jag. Kyrkan ligger bara någon minuts gångväg från musikhjälpen-buren så när klockorna ringer kan de höras även på Rådhustorget.

Det är nu tionde året musikhjälpen genomförs och det har verkligen, i alla fall för mig, blivit en del av adventstiden. Jag ser också allt som händer under musikhjälpen som en idébank för hur vi i Svenska kyrkan kan arbeta när vi samlar pengar till olika kampanjer. Kollekt i all ära, men ibland behövs det något mer än så, och det kan vara en del i församlingens utåtriktade verksamhet.

Visst är det så att jag vill sätta Svenska kyrkans internationella arbete främst, men i år när Julkampanjen och musikhjälpen ligger så nära varandra i temat så stöttas båda på sätt och vis även om du väljer att bara lägga pengar till den ena. Jag som väldigt gärna vill se musikhjälpen slå ett nytt rekord och samla in mer än 50 miljoner ska självklart bidra med vad jag kan!

Förtydligande kring beslutet av kyrkohandboken

Skrivet av

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

Då det kanske inte varit så enkelt att följa med i beslutsprocessen kring kyrkohandboken kommer här ett förtydligande så att alla lite enklare kan förstå vad som egentligen hänt och hur ett sådant beslutsärende går till.

Läser du vilka beslut som fattats så är det lätt att tro att Beslutspunkt 1 var det första beslutet som togs men så går det inte till. Det första som måste avgöras är om beslutet ska fattas idag eller om frågan ska återremitteras om det finns förslag på återremiss. Därför gällde de första besluten som togs kring kyrkohandboken återremittering av kyrkohandbokens musik, där POSK inför kyrkomötet session II hade en motion om återremiss som sedan drogs tillbaka till förmån för Torvald Johanssons särskilda yrkande (det kallas så när ärendet kommer under pågående kyrkomöte). Läs gärna Hans-Olof redogörelse om hur det gick till och varför POSK valde att göra detta.

Under beslutspunkt 3 beträffande återremiss av kyrkohandbokens musik tog kyrkomötet ställning till fem motioner (2017:4 punkt 1, 2017:6 punkt 1, 2017:60 punkt 1, 2017:61 punkt 1 och 2017:85 punkt 1–3). Fyra av dessa avslogs med en majoritet av rösterna eller så fanns det bara ett förslag och därmed avslogs det enhälligt av kyrkomötet. En av motionerna (2017:4 punkt 1) avgjordes med rösträkning där 202 röstade för att avslå återremissyrkandet, 27 för förslaget om återremiss och 2 avstod att rösta (231 röster sammanlagt).

Under denna beslutspunkten bifölls Torvald Johanssons under överläggningen framlagda förslag (se ovan) med acklamation (alltså att närvarande ledamöter svarar ja på de förslagen som ställs mot varandra). Här vill kyrkomötets ordförande Karin Perers nästan fråga om kyrkomötet var enig i frågan men konstaterar att det behöver hon inte göra.

Under beslutspunkt 4 beträffande återremiss av kyrkohandboksförslagets texter tog kyrkomötet ställning till tre motioner (2017:17, 2017:20 och 2017:78 punkt 1). Här avgörs alla tre förslagen med rösträkning med röstfördelning enligt följande:

  • 2017:17 – 202 avslog motionen, 28 röstade för och 1 avstod att rösta (231 röster sammanlagt)
  • 2017:20 – 203 avslog motionen, 25 röstade för och 2 avstod (230 röster)
  • 2017:78 – 204 avslog motionen, 14 röstade för och 12 avstod (230 röster)

Eftersom alla de olika återremissyrkanden fallit kunde då kyrkomötet gå vidare med att besluta ytterligare ett stort antal frågor under 26 beslutspunkter (beslutspunkt 5 till 30). Då det främst är på detaljnivå så väljer jag att inte ta upp resultatet kring alla dessa frågor. Är du intresserad av en specifik fråga som hittar du alla besluten här.

När alla dessa beslut fattats är det dags att avgöra om kyrkohandboken ska antas eller avslås. Då det inkommit en motion från Berth Löndahl m.fl. rörande att avslå handboken avgörs denna fråga först. På dessa frågor begärs rösträkning av Berth Löndahl (FK) och får följande fördelning av röster: 199 röstade för att avslå motionens punkt 1 som gällde att avslå förslaget till ny kyrkohandbok, 27 röstade för motionen och 4 avstod att rösta (230 röster). Den andra punkten gällde att tillsätta en ny arbetsgrupp som får i uppdrag att komma med ett nytt förslag till kyrkohandbok. Rösterna fördelade sig enligt följande; 201 röstade för att avslå motionens punkt 2, 26 för motionen och 3 avstod (230 röster).

Nu är det dags för det sista och slutliga beslutet om kyrkohandboken. Nu fattas alltså beslutet om att anta kyrkohandboken med ändringar utifrån de beslut som tagits under mötets gång. Här begär Evelina Johansson (FK) votering (alltså att kyrkomötets ledamöter ställer sig upp vid de olika förslagen) och en stor majoritet röstar för ett antagande av kyrkohandboken. Ett antagande kan vara att det är runt 200 som är för förslaget och ungefär 30 som önskar avslå kyrkohandboken. Kyrkohandboken antas alltså med stor majoritet.

 

Jag vill passa på att komma med en förklaring till varför jag hävdar att beslutet var enhälligt i mitt tidigare inlägg. Efter nära tre timmar när jag följt kyrkomötet via Svenska kyrkans webbTV utan tillgång till de senaste handlingarna vilket gjorde det svårt att veta exakt vad de olika besluten gällde kände jag mig en smula yr och förvirrad när det äntligen var dags för det slutliga klubbslaget. Att Evelina Johansson begärde votering hade fullständigt fallit bort ur mitt minne. Nu när jag tittat på webbsändningen igen insåg jag även att jag inte uppfattade de få som vid acklamationen röstade för att avslå kyrkohandboken. Dessutom är jag nog lite ”skadad” från andra beslutande organ där det tolkas som ett enhälligt beslut om ingen reserverar sig mot beslutet i samband med klubbslaget. I kyrkomötet lämnas reservationer in skriftligt för att föras in i protokollet, och det hade ännu inte kommit så jag kunde inte kontrollera detta. (Det har ännu inte kommit så jag kan tyvärr inte kontrollera vilka och hur många som reserverat sig till beslutet att anta ny kyrkohandbok.)

Så några dagar senare när jag skulle skriva om det så mindes jag det som att det var ett enhälligt beslut. Jag ber om ursäkt för detta. Men jag betackar mig för anklagelser att jag försöker fara med ”fake news” i och med detta.

Beslutet – och att kunna se framåt

Skrivet av

Nu när lite mer än en vecka har passerat efter beslutet av en ny kyrkohandbok så slår fortfarande vågor av besvikelse in. Även om jag inte fullt ut delar synen på detta så kan jag ändå förstå känslan av besvikelse. Vad jag däremot inte förstår är varför det måste vara så starka ord och bilder som omgärdar beslutet, som var enhälligt, om en ny kyrkohandbok. (Detta antagande är felaktigt, läs mer om det här)

Smålands tidningar skriver att en ny handbok skadar kyrkan och att handboken kommer ha liten auktoritet bland troende kristna. Jag undrar om den som skrev detta verkligen lyssnat på hela debatten kring kyrkohandboken, där ett flertal var uppe och talade om hur efterlängtad den nya handboken är. Men visst, de flesta som var uppe och talade var negativa, men det är ju så vi människor fungerar. Det är oftast så mycket lättare att klaga än att visa på det som är bra. Dessutom är det lättare att ta till sig det som bekräftar ens egna åsikter.

Jag håller med artikelförfattaren om att politiska partier inte hör hemma i Svenska kyrkan, men i just den här frågan känner jag att den inte är relevant. Ja, Gudstjänstutskottet leds av en socialdemokrat. Men jag betvivlar inte Sofija Pedersen Videkes kompetens och engagemang i frågan som den utbildade teolog hon är. Det gäller att hålla isär sak och person.

Något annat som bör hållas isär är produkten och processen som lett fram till Kyrkohandboken, vilket artikelförfattaren tyvärr blandar ihop. Jag håller dock med om att om processen varit dålig så är det lätt att tvivla på innehållets kvalitet. Jag är dock för dåligt insatt i frågan för att ha en åsikt om kvaliteten men litar jag helt och fullt på att alla dessa som nu, trots att det finns mycket som gått fel i processen, ser att kyrkohandboken är värd att tas till bruk. Sedan ska självklart alla inblandade ta till sig av kritiken kring processen och arbeta vidare med det för att undvika att liknande situationer uppstår i framtiden.

Vad man än tycker och tänker kring Kyrkohandboken så skulle jag ändå uppskatta att fler kunde tänka som prästen Johan Garde som skrev så här på sin instagram efter beslutet:

”Kära kyrkohandbok 17, vi har fått en lite dålig start i vår relation till varandra. Jag är så här i början av vår relation inte så förtjust i dig men nu har kyrkomötet beslutat att vi ska arbeta tillsammans. Jag tänker att det är bäst att vi börjar om och ser framåt istället för att jag ska hålla på att vara grinig. Så jag lämnar det förgångna till Gud och säger ”Välkommen! Det ska bli spännande att lära känna dig!”

 

https://www.instagram.com/p/Bb1phmjFGPf/

Johan var en av undertecknarna av debattartikeln ”Arbetet med kyrkohandboken måste tas om” i Kyrkans tidning och som jag skrev om i bloggen den 17 november.

Jag vet, det är jobbigt att vara emot något som sedan går igenom. Men det blir ju inte bättre av att fortsätta vara bitter och att skriva med kraftuttryck att detta skadar kyrkan. Det om något skadar kyrkan. Visst får du fortsätta ventilera dina åsikter men gör det lite mer balanserat. Och framförallt, lägg din energi på att söka enighet framåt. Inte att titta bakåt och skapa splittring.

 

Edit 2/12: Ett fel hade smugit sig in i texten i första stycket. Ett beslut är inte enigt, men väl enhälligt vilket det slutgiltiga beslutet kring handboken var.

Så här skriver Hans-Olof om beslutet om Torvald Johanssons särskilda förslag: ”Beslutet skedde med acklamation, och i alla fall jag hörde ingen som röstade för avslag. Och ingen begärde votering.”

Vill du se när beslutet fattades så kan du göra det på Svenska kyrkans webbTV under 23 november 2017 (08:00-11:30) Leta dig fram till 10:55 då beslutspunkten kom.

Inför det slutliga beslutet var det några återremissyrkanden som avslogs med av en stor majoritet av rösterna. Anledningen till att jag inte tar upp detta i texten berodde och beror på tidsbrist, jag försöker inte undanhålla fakta. Dessutom finns alla besluten tillgänglig för alla att ta del av, dels på Svenska kyrkans webbplats eller webbsändningarna.

Kyrkohandboken –
dramatik inför beslutet

Skrivet av

Hans-Olof Andrén och Lisa Tegby berättar om handboksbeslutet i vår video efter beslutet. (Se länk nederst)

Nu är den andra sessionen av 2017 års kyrkomöte över, och beslut har fattats i en stor mängd ärenden. Det största ärendet var förstås antagandet av den nya kyrkohandboken.

Gudstjänstutskottet hade föreslagit en hel del mindre förändringar i kyrkostyrelsens förslag, som ju var identiskt med slutförslagskommitténs bearbetning av Handboksförslag 2016.

Justeringar i förslaget
De flesta av utskottets förändringar gick igenom i kyrkomötet, exempelvis mindre justeringar av Inledningsord 6, 7 och 15, Kristusrop 3, Lovsången, Nattvardsbön 3, 6 och 11, och formuleringar i Dop och Konfirmation. Två tillägg beslöts: en ny Nattvardsbön 14 och en alternativ textläsning i Vigsel. Dessutom justerades vissa uppställningar och anvisningstexter. På musiksidan gjordes två justeringar. Dels ändrades notationen av den sjungna Dagens bön och Inledande och avslutande bön så att tonen före slutfallet är längre än kantillationstonerna. Och dels ändrades textunderläggningen i Kristusrop 3 A6 tillbaks till den gamla i Psalm 696:5.

Men det största intresset var förstås musiken i sin helhet. POSK hade ju föreslagit att enbart texten skulle fastställas, och att ett uppdrag skulle ges till kyrkostyrelsen att snarast återkomma med ett bearbetat förslag till liturgisk musik till de av kyrkomötet fastställda texterna. I mellantiden skulle musiken i 2017 års förslag få användas. Vi hade krävt detta i en reservation i kyrkostyrelsen, och följde upp med en motion till kyrkomötet och en reservation i gudstjänstutskottet.

Läget inför beslutet
När POSK-gruppen i kyrkomötet träffades i söndags stod det klart att vår reservation skulle bli nedröstad. Konsekvensen av detta skulle bli att inget uppdrag skulle ges att arbeta vidare med musiken, och arbetet med kyrkohandboken skulle därmed vara avslutat. Dessutom skulle handbokens musik komma att antas mot en stor minoritets vilja.

Ställd inför dessa dystra fakta uppstod en idé i POSK-gruppen att försöka få med de andra grupperna på ett fortsatt arbete med musiken, i utbyte mot att vi gick med på att rösta för musiken i utskottets förslag. Vad vi vill är ju framförallt att få ett fördjupat arbete med Gudstjänstmusik A, den klassiska gregorianska musiken, och en breddning av den övriga gudstjänstmusiken till fler musikgenrer. När det gäller den nya musiken ville vi efterlikna processen i Norska kyrkan, som ju varit mycket framgångsrik. Tekniskt måste alla uppdrag från kyrkomötet gå genom kyrkostyrelsen. Vi utformade därför under måndagen detta förslag:

Kyrkomötet beslutar att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att arbeta vidare med kompletterande musik till kyrkohandboken. Uppdraget omfattar Gudstjänstmusik A, den gudstjänstmusik som har en särställning då den bär stora delar av vårt liturgiska musikarv och som brukas brett bland församlingarna.

Vidare omfattar uppdraget komplettering av musiken till de liturgiska texterna i Gudstjänstmusik (A-C) med musik från exempelvis samisk tradition, i jazzton, i nordisk folkton, och från våra systerkyrkor utanför Europa. Arbetet ska ske genom att en kommitté av sakkunniga musiker och teologer tillsätts med uppdraget att självständigt efter en öppen inbjudan välja ut och bearbeta musiken.

Om vi kunde få beslut om ett sådant uppdrag var vi alltså beredda att lämna vår konsekventa, men inte alls framgångsrika, linje att säga nej till förslagets musik, även om vi fortfarande tycker att den inte är färdig. Det är trots allt bättre att om några år få tillgång till både reviderad gregorianik och komplettering av de övriga serierna, än att handboken fastställs nu och inget mer händer.

Stöd från fler grupper
Det blev min uppgift som gruppledare att försöka få med ledarna för de andra stora grupperna i kyrkomötet på detta uppdrag. Och det gick förvånansvärt lätt. Jag tror att de kände en stor lättnad både över att handboken skulle kunna antas med brett stöd, och att det blev ett fortsatt arbete med musiken. Ingen är ju opåverkad av den kritik som framförts mot handboksarbetet. Så gruppledarna tog upp frågan i sina gruppmöten på tisdag morgon och fick grönt ljus, och efter en sista överläggning med finjustering av uppdraget kunde vi lämna in förslaget till kyrkomötets kansli vid lunchtid på tisdagen.

Jag upplevde att stämningen i kyrkomötet svängde då. Många var glada för överenskommelsen, och när Torvald Johansson på tisdag kväll för POSKs räkning lade det nya ”särskilda yrkandet” gick omedelbart gruppledarna för S och BA och en välkänd företrädare för C upp i talarstolen och yrkade bifall. Senare kom bifall från företrädare för flera andra grupper. Biskop Per Eckerdal, som ju i egenskap av ärkebiskopens ersättare i kyrkostyrelsen varit inblandad i processen sedan kyrkostyrelsens AU blev styrgrupp 2014, stödde också yrkandet. Och när beslutet väl fattades på torsdag förmiddag togs det i stor enighet. Beslutet skedde med acklamation, och i alla fall jag hörde ingen som röstade för avslag. Och ingen begärde votering.

Kyrkostyrelsens uppgift
Bollen ligger alltså nu hos kyrkostyrelsen att genomföra detta uppdrag från kyrkomötet. I kyrkostyrelsen är det särskilt Anna Lundblad som för POSKs räkning drivit musikfrågorna. Anna lämnar nu kyrkostyrelsen efter många år av träget arbete. POSK-gruppen har utsett domkyrkoorganisten Torvald Johansson till ny ersättare i kyrkostyrelsen, och vår förhoppning är att Torvalds kyrkomusikaliska kompetens ska utnyttjas av kyrkostyrelsen, både för det aktuella uppdraget och för andra ärenden av kyrkomusikalisk art som kommer under nästa mandatperiod.

Hans-Olof Andrén
POSKs ordförande och POSKs gruppledare i kyrkomötet

Hans-Olof Andrén, Anna Lundblad, Torvald Johansson och Lisa Tegby berättar om bakgrunden till beslutet om kyrkohandboken; hur POSK jobbat med frågan genom åren, beslut och reservation i kyrkostyrelsen, samt vårt agerande som bidrog till att en kompromiss i slutändan blev möjlig.

 

Varför har så många vänt bort blicken?

Skrivet av

Denna krönika publicerades den 23 november 22:00 på Västerbottens kurirens nätupplaga (papperstidningen fredag 24/11). Då den passar så bra in i tiden och vad som händer i och med #vardeljus väljer vi att publicera den redan idag (i vanliga fall brukar bloggen vänta en vecka med att publicera krönikor från tidningar)

Vi människor är bra på att anpassa oss. Vi vänjer oss. Vi tänjer oss. Och tur är väl det. Annars skulle vi inte klara oss. Så vi tar fram vinterjackan när det blir kallt. Vi anpassar oss till nya regler och nya smaker. Och till nya livsomständigheter. Till och med att ha blivit övergiven eller att ha drabbats av sorg eller annat som vi absolut inte ville, vänjer vi oss vid.

Att inte vänja sig kan bli både nedbrytande och destruktivt. Bittra människor som sitter fast i det som borde ha varit annorlunda förstör livet för sig själva och kan bli en tung börda för sin omgivning. Förändring måste få ta tid, men leve vår fantastiska anpassningsförmåga!

Men den har sina mycket farliga baksidor.

Den förfärliga och fantastiska #metoo-kampanjen har satt fingret på anpassningens skuggsida. Hur kan det komma sig att övergrepp och trakasserier bara fått pågå bakom scener och i rättssalar, på fester och sammanträden, på redaktioner och i församlingshem? Varför har kvinnor och män, som utsatts eller sett, inte sagt något?

Varför har så många funnit sig i maktmänniskors framfart? Varför har de som i egna eller andras ögon är stora genier bara kunnat ta för sig, förnedra och utnyttja? Hur har det kunnat finnas så mycket tyst samtycke i manskollektivet?

Det finns många förklaringar förstås. Skammen att ha blivit ett offer. Beroendeställningar och osäkra anställningsförhållanden. Alkoholkulturen. Könsmaktsordningen. Och den där tron på att såna här är dom, sånt här får man finna sig i, sånt här händer väl. Man vänjer sig. Man tänjer sig. Och man håller tyst, vare sig förnedringen har hänt på teatern eller på universitetet, på sjukhuset eller på kontoret, på mötet, i köket eller i kyrkan.

Det är för väl att fördämningen har brustit nu. Att tillvänjningen har blivit uppenbar. Sen är det mycket som återstår. Att vänja sig vid att man har både rätten och plikten att säga ifrån är en ny och arbetsam tillvänjning. Att berätta vad man utsatts för kan kännas som ett plågsamt avklädande. Att bestämt ta bort en oönskad hand eller att inte acceptera sexistiska tillmälen vare sig mot sig själv eller någon annan gör en inte alltid uppskattad och kommer då och då att få en att anses snipig. Men det är det värt.

Vådan av att vänja sig när man inte borde vänja sig. #metoo-lavinen drar även i gång mina tankar på hur vi ständigt vänjer oss vid orätt och elände i världen.

Hur ska vi kunna låta bli att vänja oss vid flyktingläger och vapenhandel, vid barnäktenskap och översvämningar, vid lögnaktiga presidenter och allt det andra? Det rör oss på ett annat sätt än oönskade beröringar på jobbet, men det är minsann också en del av vårt gemensamma liv.

Men det är ju så mycket att man orkar inte och man uthärdar inte. Det är sant. Man orkar inte allt och i nån bemärkelse måste man blunda för en del av världens nöd och inse sin begränsning. Eller kanske inte ändå …

Visserligen kan man inte engagera sig i allting hela tiden. Man måste också vara uppmärksam på faran i att ständigt blunda och förhärda sig. Annars tappar man en del av sin mänskliga värdighet.

Jag kan verkligen inte göra allting. Men tillsammans med andra kan och måste jag vara med och hålla uppe ett opinionstryck för en rättvis och fredlig värld. Jag kan tillsammans med andra påverka och förvänta mig att politiker verkar för frihet, jämlikhet och solidaritet och inte rösta på några andra än de som gör det.

Jag kan stödja organisationer som arbetar för fred och framtid, för mänskliga rättigheter och utbildning. Jag kan lära mig mer om något speciellt område och jag kan samtala och debattera. Politik och påverkan är en del av livet vi har tillsammans.

Och jag kan vägra att acceptera dåliga värderingar i min närmiljö. Jag kan stå upp mot sexism och rasism i min vänkrets och på min arbetsplats. Jag kan visa civilkurage till vardags även när det är obekvämt och kostar på. Har inte #metoo visat att om fler hade gjort det tidigare hade världen, i alla fall i detta avseende, faktiskt sett annorlunda ut?

Lisa Tegby
präst i Umeå

#vardeljus

Skrivet av

Idag den 24 november lanserades uppropet #vardeljus som en del av #metoo-kampanjen. På sidan vardeljus.blog har det från 9.01 idag kommit nya berättelser var tionde minut om vad olika kvinnor har utsatts för inom kyrkan. Kampanjen startades för att genom berättelser gemensamt sätta ljus på maktstrukturer som vi vill ska förändras ”och nu är det nog! Tystnaden behöver brytas, skammen behöver placeras där den hör hemma. Den är inte vår att bära!”

Uppropet har skrivits under av 1382 kvinnor som på detta sätt vill visa på att även kyrkan, tyvärr men inte oväntat, också är drabbad. Vill du bidra med din upplevelse kan du göra det antingen genom att fylla i kontaktformuläret eller mejla till vardeljus.svk@gmail.com.

Ärkebiskop Antje, som är en av undertecknarna, skriver i sitt uttalande om uppropet:

”Jag önskar att vi kunde säga att kyrkan är fri från sådana kränkningar. Men jag vet också att så inte är fallet. Uppropet #Vardeljus talar ett tydligt språk. Några av händelserna som berättas har varit föremål för juridiska och kyrkorättsliga processer, andra har levt i tystnaden, tills nu.

Dessa berättelser måste få höras. Jag har undertecknat uppropet och jag känner vrede över de strukturer som tillåter att sådant fortfarande sker. Samtidigt har jag som ärkebiskop ett ansvar för att vi reagerar och förändrar.”

Även stift, pastorat och församlingar har varit snabba med att lyfta detta på de sätt som de kan, och det är jättebra. För oss som är förtroendevalda och sitter i kyrkoråd eller liknande instanser kan följderna av detta upprop bli väldigt påtagliga då vi är arbetsgivare och måste kanske vara med och fatta jobbiga men nödvändiga beslut utifrån saker som nu lyfts till ytan. Då måste vi komma ihåg att det är viktigt att det är den utsatta som vi lyssnar till, tror på och hjälper att placera skulden där den hör hemma – det är aldrig den utsattas fel!

Det här är stort. Det är jobbigt, men samtidigt nödvändigt att även Svenska kyrkan nu blir en så påtaglig del av #metoo. Vi måste alla rannsaka oss själva och inse att detta är ett strukturellt problem som även drabbar Svenska kyrkan, hur mycket vi än hoppas att så inte vore fallet.

Musikkommitté väntas få brett stöd

Skrivet av

Behandlingen av kyrkohandboken i kyrkomötet tog en oväntad vändning under tisdagens debatt. Då fick ett förslag från Torvald Johansson, POSK, om att tillsätta en kommitté av sakkunniga musiker och teologer stöd av gruppledarna för S, C och BA. 

Kommitténs uppdrag är att arbeta vidare med kompletterande musik till kyrkohandboken. Dels handlar det om Gudstjänstmusik A, som ju har en särställning då den bär stora delar av vårt liturgiska musikarv. Dels omfattar uppdraget även att självständigt och efter en öppen inbjudan välja ut och bearbeta kompletterande musik till de liturgiska texterna i Gudstjänstmusik A-C. Musik önskas från exempelvis samisk tradition, i jazzton, i nordisk folkton och från våra systerkyrkor utanför Europa.

– Jag är mycket glad över att vi fått ett så brett stöd för ett fortsatt arbete med musiken till handboken, säger Hans-Olof Andrén, gruppledare för POSK i kyrkomötet. Genom den nya regleringen, när ny musik får användas utan att den fastställs i kyrkomötet, kan resultaten från kommitténs arbete fortlöpande tas i bruk i gudstjänsten.

– Detta stöd gör också att vi i POSK på torsdag kommer att rösta för att både text och musik i handboken antas av kyrkomötet, förstås med de förbättringar som tillkommit under utskottsbehandlingen bl a till följd av våra och andras motioner. Vi tror att det är viktigt att en ny handbok antas med brett stöd.

Kyrkohandboken –
lång debatt i kyrkomötet

Skrivet av

På kyrkomötet pågick under gårdagen debatten kring nya kyrkohandboken från förmiddagen till sena kvällen. Det var stundtals väldigt många teologiska begrepp som bollades fram och tillbaka i inläggen och som för en ej utbildad teolog som mig kändes svåra att hänga med i. Men samtidigt var det väldigt lärorik. Det märktes att det var en fråga som engagerade då många var uppe och talade. Några dök upp vid varje diskussionsblock och uttryckte starka uttryck mot kyrkohandboksförslaget, de kom framförallt från SD och Frimodig kyrka. Så här skriver Kyrkans tidning om debatten.

POSK har under lång tid varit kritisk till framförallt arbetet kring musiken och hade inför dagen lagt ett yrkande om återremiss på musikdelen. Återremiss innebär alltså att beslutet kring denna del av handboken inte skulle tas på torsdag, utan istället lyftas ur och arbetas vidare kring. Under gårdagen hände dock saker som gjorde att POSK drog tillbaka sitt yrkande och istället kom med ett särskilt yrkande som innebär att kyrkohandboken tas i sin helhet men att arbetet med musiken fortsätter ändå. Detta yrkande ställer sig alla de stora nomineringsgrupperna sig bakom vilket gör att det har majoriteten bakom sig på torsdag när beslut ska fattas.
Så här skriver Kyrkans tidning om den vändningen.

Vill du titta på och höra hur debatten lät kring detta besked så hittar du det på Svenska kyrkans webbTV där du hittar en länk som heter 2017-11-21 (19:00-22:45) under rubriken 21 november. När du väl fått igång den sändningen så går det att hoppa fram till ärende 12, block J: Återremiss av kyrkohandboksförslaget genom att klicka på den rutan.

Bloggen har all anledning att återkomma till detta!

 

(Obeservera att bilden är från 2016, Ola Isaksson var inte närvarande vid årets kyrkomöte)

Globala målen för hållbar utveckling

Skrivet av

logotype för Globala målen för hållbar utveckling

Just nu pågår Kyrkornas globala vecka, vilket jag uppmärksammat i bloggen tidigare. Årets tema följer Agenda 2030 där världens ledare har samlats kring 17 globala mål för att när dessa uppnås 2030 så leder det till; Att avskaffa extrem fattigdom. Att minska ojämlikheter i världen. Att lösa klimatkrisen. Att främja fred och rättvisa.

 

Svenska kyrkan arbetar självklart på det sätt som hon kan med detta.

 

https://www.facebook.com/svenskakyrkaninternationellt/videos/1371005853025042/

 

På Svenska kyrkans webb finns alla 17 målen uppräknade och det är lätt att hitta vad Svenska kyrkan och Svenska kyrkans internationella arbete gör för att bidra till att uppnå målen. Det är en intressant läsning (som nog kräver lite större fokus än att samtidigt följa kyrkomötet!) och glädjande att se att det är så mycket arbete som görs. Som filmen ovan trycker på så måste vi alla hjälpa till och ju fler som arbetar för Agenda 2030 desto lättare uppnås målen.

Arkiv
Kategorier