Förtydligande kring beslutet av kyrkohandboken

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

Då det kanske inte varit så enkelt att följa med i beslutsprocessen kring kyrkohandboken kommer här ett förtydligande så att alla lite enklare kan förstå vad som egentligen hänt och hur ett sådant beslutsärende går till.

Läser du vilka beslut som fattats så är det lätt att tro att Beslutspunkt 1 var det första beslutet som togs men så går det inte till. Det första som måste avgöras är om beslutet ska fattas idag eller om frågan ska återremitteras om det finns förslag på återremiss. Därför gällde de första besluten som togs kring kyrkohandboken återremittering av kyrkohandbokens musik, där POSK inför kyrkomötet session II hade en motion om återremiss som sedan drogs tillbaka till förmån för Torvald Johanssons särskilda yrkande (det kallas så när ärendet kommer under pågående kyrkomöte). Läs gärna Hans-Olof redogörelse om hur det gick till och varför POSK valde att göra detta.

Under beslutspunkt 3 beträffande återremiss av kyrkohandbokens musik tog kyrkomötet ställning till fem motioner (2017:4 punkt 1, 2017:6 punkt 1, 2017:60 punkt 1, 2017:61 punkt 1 och 2017:85 punkt 1–3). Fyra av dessa avslogs med en majoritet av rösterna eller så fanns det bara ett förslag och därmed avslogs det enhälligt av kyrkomötet. En av motionerna (2017:4 punkt 1) avgjordes med rösträkning där 202 röstade för att avslå återremissyrkandet, 27 för förslaget om återremiss och 2 avstod att rösta (231 röster sammanlagt).

Under denna beslutspunkten bifölls Torvald Johanssons under överläggningen framlagda förslag (se ovan) med acklamation (alltså att närvarande ledamöter svarar ja på de förslagen som ställs mot varandra). Här vill kyrkomötets ordförande Karin Perers nästan fråga om kyrkomötet var enig i frågan men konstaterar att det behöver hon inte göra.

Under beslutspunkt 4 beträffande återremiss av kyrkohandboksförslagets texter tog kyrkomötet ställning till tre motioner (2017:17, 2017:20 och 2017:78 punkt 1). Här avgörs alla tre förslagen med rösträkning med röstfördelning enligt följande:

  • 2017:17 – 202 avslog motionen, 28 röstade för och 1 avstod att rösta (231 röster sammanlagt)
  • 2017:20 – 203 avslog motionen, 25 röstade för och 2 avstod (230 röster)
  • 2017:78 – 204 avslog motionen, 14 röstade för och 12 avstod (230 röster)

Eftersom alla de olika återremissyrkanden fallit kunde då kyrkomötet gå vidare med att besluta ytterligare ett stort antal frågor under 26 beslutspunkter (beslutspunkt 5 till 30). Då det främst är på detaljnivå så väljer jag att inte ta upp resultatet kring alla dessa frågor. Är du intresserad av en specifik fråga som hittar du alla besluten här.

När alla dessa beslut fattats är det dags att avgöra om kyrkohandboken ska antas eller avslås. Då det inkommit en motion från Berth Löndahl m.fl. rörande att avslå handboken avgörs denna fråga först. På dessa frågor begärs rösträkning av Berth Löndahl (FK) och får följande fördelning av röster: 199 röstade för att avslå motionens punkt 1 som gällde att avslå förslaget till ny kyrkohandbok, 27 röstade för motionen och 4 avstod att rösta (230 röster). Den andra punkten gällde att tillsätta en ny arbetsgrupp som får i uppdrag att komma med ett nytt förslag till kyrkohandbok. Rösterna fördelade sig enligt följande; 201 röstade för att avslå motionens punkt 2, 26 för motionen och 3 avstod (230 röster).

Nu är det dags för det sista och slutliga beslutet om kyrkohandboken. Nu fattas alltså beslutet om att anta kyrkohandboken med ändringar utifrån de beslut som tagits under mötets gång. Här begär Evelina Johansson (FK) votering (alltså att kyrkomötets ledamöter ställer sig upp vid de olika förslagen) och en stor majoritet röstar för ett antagande av kyrkohandboken. Ett antagande kan vara att det är runt 200 som är för förslaget och ungefär 30 som önskar avslå kyrkohandboken. Kyrkohandboken antas alltså med stor majoritet.

 

Jag vill passa på att komma med en förklaring till varför jag hävdar att beslutet var enhälligt i mitt tidigare inlägg. Efter nära tre timmar när jag följt kyrkomötet via Svenska kyrkans webbTV utan tillgång till de senaste handlingarna vilket gjorde det svårt att veta exakt vad de olika besluten gällde kände jag mig en smula yr och förvirrad när det äntligen var dags för det slutliga klubbslaget. Att Evelina Johansson begärde votering hade fullständigt fallit bort ur mitt minne. Nu när jag tittat på webbsändningen igen insåg jag även att jag inte uppfattade de få som vid acklamationen röstade för att avslå kyrkohandboken. Dessutom är jag nog lite ”skadad” från andra beslutande organ där det tolkas som ett enhälligt beslut om ingen reserverar sig mot beslutet i samband med klubbslaget. I kyrkomötet lämnas reservationer in skriftligt för att föras in i protokollet, och det hade ännu inte kommit så jag kunde inte kontrollera detta. (Det har ännu inte kommit så jag kan tyvärr inte kontrollera vilka och hur många som reserverat sig till beslutet att anta ny kyrkohandbok.)

Så några dagar senare när jag skulle skriva om det så mindes jag det som att det var ett enhälligt beslut. Jag ber om ursäkt för detta. Men jag betackar mig för anklagelser att jag försöker fara med ”fake news” i och med detta.

5 kommentarer till “Förtydligande kring beslutet av kyrkohandboken”

  1. Tja, uppenbarligen tystar ni ju kritik! Min kommentar med kritik på inlägget ”Kyrkohandboken –
    dramatik inför beslutet” inväntar fortfarande granskning står det.

    Nej, POSK har varit en stor besvikelse i detta. Ingen som helst ryggrad har man visat!

    • Linda Cigéhn

      Jag har frågat efter ett svar till dig från Hans-Olof vid ett flertal tillfällen utan resultat, därför har inlägget inte publicerats förrän idag.

      Jag förstår att du känt dig tystad, men det har aldrig varit min mening. Jag har bara velat ge Hans-Olof en chans att besvara kritiken.

      /Linda, informatör

      • Missnöjd med POSK

        Min kritik, då? Jag har flera gånger kommenterat på ett kritiskt sätt de inlägg som har gillat den nya handboken, eftersom den gör avsteg från kristen tro och lära och sätter människor i fokus snarare än Kristus och kyrkan. Därför är det obegripligt att POSK stöttar den nya handboken. Ni får förlåta mig om jag låter elak eller om ni tycker att jag angriper någon viss person, men jag vill främja den kristna tron och inte någon dagsanpassad ”light”-version som handboken utgör. Dessutom är det totalt obegripligt att människor som inte är utbildade religionsvetare (teologer) kan besluta om ny handbok. Frimodig kyrkas präster SADE att handboken inte höll måttet teologiskt, men det fattade inte ni, eller också brydde ni er inte, så ni röstade ändå ja till handboken. På domens dag, när Herren kommer åter, får vi se vilka som släpps in i himmelriket och vilka Han utestänger, helt enligt läran som ni nu har hjälpt till att tona ner. Se så det står i 2 Joh 9: ”Den som inte förblir i Kristi lära utan går andra vägar, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära, han har både Fadern och Sonen.” Se också 2 Joh 10: ”Om någon kommer till er utan denna lära skall ni inte släppa in honom i ert hem och inte hälsa honom välkommen. ”
        Det är mycket grundläggande i kristen tro att omvändelse och uppriktig, allvarlig syndabekännelse är det som öppnar vägen till Gud, genom Jesus Kristus som är lösen. Hur kan ni tona ned det och fortsätta påstå att ni främjar Kristi kyrka?

        • Linda Cigéhn

          Tack för din kommentar!

          Det har förekommit en del kritik mot texterna i kyrkohandboken därför att de upplevs som mycket enkla, på gränsen till det banala. Ett exempel är Inledningsord 5: ”Gud är här. Du är här. Jag är här. Vi är här tillsammans.” En anledning till detta kan vara, att ordningarna för Högmässa och Mässa/Gudstjänst är avsedda att användas vid alla gudstjänster, både katedralens högmässor och småkyrkans familjegudstjänster, och då måste det finnas alternativ som passar i olika sammanhang. Men jag har inte uppfattat någon allvarlig kritik mot läroinnehållet i texterna, även om det finns kritik mot att vissa texter är teologiskt tunna eller ofullständiga. Läronämnden (där alla biskopar ingår) har granskat alla texter och inte funnit något som strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Om du har hittat något som inte står i överensstämmelse med läran är jag tacksam om du rapporterar det.

          Vår strävan är verkligen att allt det som sägs i våra gudstjänster ska vara uttryck för Kristi lära, och vi är trygga med att den nya handboken inte innehåller villoläror. Men mångfalden av alternativ kräver av den som ska leda en gudstjänst att välja de alternativ som passar den aktuella gudstjänsten, församlingen och det aktuella kyrkorummet. I en församling kanske inledningen med fördel kan utgöras av ett traditionellt skriftetal, i en annan skulle en sådan inledning vara helt malplacerad. Var och en måste försöka använda den nya handboken enligt bästa förstånd och också med den stora räkenskapsdagen för ögonen, vilket du erinrar om. Men – alla våra bemödanden till trots – det är Anden som gör levande och skapar tro, inte vi. Måtte den nya handboken bli ett redskap för Andens verk!

          /Hans-Olof Andrén

          • Missnöjd med POSK

            Hej!
            Tack för ditt svar!
            Jag beklagar att jag dröjde med att svara; jag missade att hålla utkik efter ert eventuella svar och sedan gick tiden.

            En gudstjänst är så gott som per definition att betrakta som Herrens gudstjänst, Honom till ära. En gudstjänst är något speciellt, där vi står inför Herren, vår Gud och får del av Hans nådemedel. I gudstjänsten får vi alltså (särskild) kontakt med Gud, och eftersom vi torde vilja ära, lova, prisa, helighålla och högtidlighålla Honom, torde det därigenom vara självklart med det traditionella och högtidliga gudstjänstspråket, till skillnad från språket i den nya kyrkohandboken som i stora stycken är alltför banalt. Gudstjänsten är väl ändå tillägnad Gud? Nog för att barn- och ungdomsgudstjänster (och kanske vissa andra också) kan behöva enklare tilltal, men man skall ha skilda gudstjänstordningar för skilda tillfällen, som det har varit fram till nu. Dessutom är det nödvändigt att på sikt leda vägen till högmässan eftersom den är den fullständiga gudstjänsten.
            Dessutom skall inte gudstjänsten i första hand spegla VÅRA viljor i fråga om utformningen, ty gudstjänsten skall spegla, och direkt följa, kyrkans lära, i synnerhet med tanke på gudstjänstens trosskapande aspekt.

            Vad gäller kritiken mot läran i den nya handboken är det som du antyder inte så väldigt mycket som är rena heresier (men det förekommer!), däremot är det oväntat mycket som är försvagning av den kristna läran, sannolikt för att tillmötesgå dagens sekulariserade svenskar. Men återigen, kyrkan är inte till för att du ska få som du vill; kyrkan är till för att ”få in dig” i kyrkans tro som enligt kyrkan är den enda saliggörande tron.
            Exempel på läroförsvagningar är treenighetsteologins ökade diffushet (Gud ÄR verkligen Fader, Son och Helig Ande – just så har Han enligt tron uppenbarat sig, som den han ÄR, i Skriften), minskad transcendent gudsförståelse till förmån för nästan uteslutande immanent gudsförståelse, vilket skapar en allvarlig obalans; Gud ÄR förvisso en relationell gudom som vill upprätta nära relation med oss (immanent syn), men vad hände egentligen i nya handboken med Guds transcendenta sidor, synen på Honom som alltings Herre och Skapare som vi skall frukta (mestadels i positiv bemärkelse), Han som med Sonen och den Helige Ande (inte ”den heliga Anden”) lever och regerar i en gudom, från evighet till evighet? Vart har egentligen Guds ”storhetsattribut” tagit vägen, det som faktiskt gör en gud till en gud?! Gud är verkligen inte bara (som nya handboken tycks mena) en kraft som är oss nära; Han är Fadern, den allsmäktige, som för vår frälsning uppenbarat Sonen för oss, som verkar i och med oss genom sin Helige Ande!
            Ytterligare exempel på tokerier är hur konfirmationsgudstjänsten har gått från att vara kyrkans och konfirmandens bekräftelse av personens kristna tro och Guds nådegärningar för konfirmanden, till att frågan om konfirmanden vill bekänna sin kristna tro numera blir valfri!

            När det gäller möjligheten att känna igen sig mellan olika gudstjänster och kyrkor MÅSTE gudstjänstmomenten ha ett FÅTAL ordalydelser att välja mellan, och inte på tok för många, som nu, så att man nästan intuitivt vet att ”detta är Svenska kyrkan” och man vet vad man får.
            Det finns mycket mer att säga om problemen med den nya kyrkohandboken, se till exempel http://www.kyrkligsamling.se/wp-content/uploads/2017/12/gudstjansttrygghet2017.pdf eller http://www.bloggardag.blogspot.se. Jag kommer säkert på några utomordentliga argument för min (vi ”normalkristnas”) sak när jag har skickat in detta, men denna kommentar är redan alltför lång.

            Men visst, som du skriver, måtte den nya handboken (trots allt) bli ett redskap för Andens verk!
            Låt mig avsluta denna kommentar med att önska att Herren förbarme sig över oss alla och give oss nåd att bättra vårt leverne och få med Honom evigt liv.
            I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>