fbpx

Vår vision är en kyrka fri från partipolitik

I en artikel inför kyrkovalet i Dagen skriver POSKs ordförande Amanda Carlshamre att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån en allmänpolitisk ideologi. Kyrkans kärna får inte kompromissas bort för att bättre passa en politisk agenda.

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, POSK, är den största obundna gruppen i Svenska kyrkan. POSK finns för oss som vill ta ansvar i Svenska kyrkan utan att binda oss till något allmänpolitiskt parti. Våra kandidater är sprungna ur den lokala församlingsgemenskapen och det är det lokala förtroendet som avgör vilka som företräder POSK. Tiden är mogen för Svenska kyrkan att vara en fri kyrka.

Svenska kyrkans struktur är bred och komplex. Den dubbla ansvarslinjen mellan ämbete och lekmän både frigör och förpliktigar oss som kyrka att verka för det gemensamma bästa. Vi har dock en unik organisering för medlemmars inflytande.

Genom en utblick i den världsvida Kyrkan som Svenska kyrkan är del av ser vi att det inte finns någon kyrka med liknande demokratisk organisation, där parti­politiska grupperingar ställer upp.

Det finns många anledningar till varför andra kyrkor inte väljer att organisera sig som Svenska kyrkan: att det inte överensstämmer med kyrkans egen kyrkosyn, att kyrkan är en gemenskap av kristna och att det självfallet är de kristna som ska leda och styra sin kyrka, att partistyrelser inte ska fastslå hur kyrkan ska förvalta och förverkliga evangeliet med mera. En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är en bönegemenskap, en bordsgemenskap och en berättelsegemenskap, inte en åsiktsgemenskap.

Låt oss ta Sverigedemokraterna som exempel. De menar att de ska fortsätta att ställa upp i kyrkovalet så länge Socialdemokraterna gör det. De utser S till sina huvudmotståndare, som nappar, och kyrkan blir i kyrkovalet en skådeplats för en partipolitisk maktkamp långt från vad kyrkan är och ska vara. I politiken gäller det att bekämpa dem som inte tycker lika.

Som förtroendevald i Svenska kyrkan är syftet att finna vägar där olika kyrkliga riktningar kan samverka – vi har alla del i uppdraget att förkunna evangeliet om Jesus Kristus i ord och handling. Tvärtom borde kyrkopolitikens uppdrag vara att hålla samman kyrkan så att alla traditioner kan känna sig hemma: folkkyrkliga, lågkyrkliga, högkyrkliga och gammalkyrkliga.

POSK erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån en allmänpolitisk ideologi. Vår vision är en kyrka som är fri från partipolitisk inblandning. Kyrkans kanter och kärna får inte slipas av och kompromissas bort för att bättre passa en politisk agenda.

Vi som kandiderar för POSK har lämnat våra politiska åsikter i vapenhuset och genom vår bredd av mångfald så visar vi att det är möjligt att samla och ena människor med olika politiska ståndpunkter vilket vi värdesätter högt.

Vi är engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni-, barn- och ungdomsverksamhet samt kör- och musiklivet. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet grundar sig i vårt lokala engagemang.

Församlingen är Svenska kyrkans primära enhet, vilket är ett av de starka skälen till att POSK verkar för indirekta val, vilket vi också presenterar ett antal alternativ för i publicerade småskrifter på vår hemsida. I ett sådant system skulle de politiska partierna inte ha nytta eller nöje av att ställa upp. Här ska sägas att POSK vill och antar att individer inom de politiska grupperingarna skulle välja att engagera sig även med ett annat valsystem än dagens.

Finge POSK bestämma skulle kyrkovalet handla om hur vi ännu bättre kan spegla Guds vilja, inte vår egen, i gudstjänst och liv och hur vi bäst utvecklar arbetet med ideella i våra församlingar samt på vilket sätt vi kan söka enhet med andra kyrkor i en gemenskap som tydligt talar om frälsningen och hoppet. Vi skulle i kyrkovalet vilja samtala om hur vi på bästa sätt skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjligheten att växa i tro.

Vi vill helst ta bort, eller åtminstone drastiskt sänka, arvodet till förtroendevalda i Svenska kyrkan och vi vill diskutera hur vi kan bistå fler unga i att finna sitt kall till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och på vilket sätt vi bäst kan värna våra kyrkor som viktigt kulturarv. Det här är frågor som POSK brinner för.

Svenska kyrkan drar nytta av alla de möten som sker runt om i våra församlingar och ska med kraft och omsorg ge röst åt de utsatta, vara saltet i samhällsdebatten och kritisera politiska beslut utan att stämplas åt det ena eller andra hållet som leder till interna friktioner. POSK är en stark röst för en kyrka som är fri från partipolitik, för en kyrka där vi möter varandra med respekt och talar tydligt om Jesus Kristus, men där vi också strävar efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro.

Lägger du din röst på en “POSKare” röstar du på en person som gläds åt mångfalden och står upp för enande värden. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och socioekonomisk bakgrund – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.

När de politiska partierna inser att det är dags att sluta ställa upp i kyrkovalet som partipolitiska grupperingar kommer POSKare att fortsätta engagera sig. Inte för POSKs skull, utan för kyrkans skull.

Motionerna till kyrkomötet…

Svenska kyrkans kyrkomötet 1963. Personerna står uppställda på trappan.

Med knappt 1,5 vecka kvar på motionstiden (motionerna måste vara inne senast 5 augusti kl 16:00) så konstaterar jag att när detta blogginlägg skrivs så har trettiotre (33) motioner  inkommit till kyrkomötet i höst. (Läs alla motioner här https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/arenden )

Ämnena rör allt från religionsdialog, församlingsbygge, medlemsvård, begravningssamfälligheter och omsorg om djuren.

På kyrkomötets webbplats finns information om vem som kan motionera och om vad som kan motioneras. https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/skriva-motion


Vem kan motionera?

Enligt kyrkoordningen får ledamöter av kyrkomötet, inkallade ersättare och biskopar genom en motion väcka ett ärende till kyrkomötets första sammanträde varje år.

Kyrkostyrelsen och kyrkomötets presidium kan väcka ett ärende genom en skrivelse (11 kap. 10 § i kyrkoordningen).

Vad kan man motionera om?

Motionerna ska handla om sådana frågor som ligger inom ramen för kyrkomötets beslutskompetens. Kyrkomötet beslutar om budget för den nationella nivån och ska utfärda bestämmelser om

  1. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
  2. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
  3. tillhörigheten till Svenska kyrkan,
  4. kyrkans vigningstjänst,
  5. den kyrkliga organisationen, och
  6. de regler efter vilka församlingarna och stiften samt organen på den nationella nivån ska fullgöra sina uppgifter.

Det finns i kyrkoordningen också en bestämmelse om att kyrkomötet inte får besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i (10 kap. 1 § kyrkoordningen).


När motionerna fördelas till de olika utskotten finns också en plan för vilka ämnen som hör till vilket utskott och dess kompetensområde. Ibland behöver dock justeringar göras för att fördelningen av motioner ska vara någorlunda jämn.

Jag skulle gissa att vi hamnar på en en slutlig motionsflod på ungefär runt hundra (100) motioner, så som det brukar vara de år som vi har haft fri motionsrätt. Jag tänker att det finns ett uppdämt behov och det är den sista möjligheten den här mandatperioden att lyfta olika frågor.

Meningen Det finns i kyrkoordningen också en bestämmelse om att kyrkomötet inte får besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i (10 kap. 1 § kyrkoordningen) är en viktig information. Det händer inte allt för sällan att motioner till kyrkomötet är frågor som kan och ska lösas lokalt eller regionalt via kyrkofullmäktige eller stiftsfullmäktige.

Dock, ibland finns det en poäng att en fråga ändå har diskuteras på kyrkomötet – även om motionen avslås.

Det verkar vara en balansgång med att vilja ha den lokala bestämmanderätten och samtidigt önska att ”kyrkan” ska ha en gemensam linje och bestämma hur det ska vara. Ofta beroende på vad som har hänt i den lokala församlingen.

POSK säger tydligt i sitt program att det är församlingen som är den grundläggande enheten och där besluten ska fattas.

Församlingen är kyrkans grundläggande enhet och varje församling ska utifrån lokala förutsättningar ges så stort ansvar som möjligt. I varje församling i ett pastorat finns ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvar för församlingens grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission.

POSK anser att beslut som rör församlingen ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastorat, som består av flera församlingar, har i sin tur ett kyrkoråd vilket har det övergripande ansvaret för att varje församling utvecklas efter sina förutsättningar, uppfyller de behov som finns lokalt och utför den grundläggande uppgiften. POSK menar att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och församlingsråd behöver klargöras och framgå i kyrkorådets arbetsordning.

Det ska finnas goda möjligheter för förtroendevalda att erhålla kompetensutveckling såväl kring de regelverk som styr uppdragen de är valda till, som kring Svenska kyrkans tro och liv.

Vad tycker du? Borde kyrkomötet ha mer bestämmanderätt och kunna besluta om fler saker, så att fler motioner kunde bejakas?

Vad är dina tankar om de motioner som kommer till kyrkomötet och finns det andra sätt att hantera kyrkliga frågor?

(Bilden är från wikipedia och visar kyrkomötet 1963)

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Kyrkan är ingen plats att leka riksdag

Det är nu hög tid för de politiska partierna att lämna Svenska kyrkan, skriver tre företrädare för POSK från Uppsala stift.

POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) har länge argumenterat för att Svenska kyrkan måste göra sig fri från partipolitiken. Kyrkan ska styras av människor med intresse och engagemang som har sin grund i församlingen och inte är beroende av partiprogram formulerade av allmänpolitiska partier.

Genom åren har vi fått stöd av alltfler. Gudstjänstfirare, debattörer, ledarskribenter i Kyrkans tidning och många andra har argumenterat för att de allmänpolitiska partierna ska låta Svenska kyrkan bli fri från en partipolitiskt styrd agenda. Otaliga exempel kan lyftas som visar hur frågor som snarare hör hemma i riksdagen har drivits i kyrkomötet, och det är orimligt att vi har en ordning som möjliggör detta. Nu har även ärkebiskop Antje Jackelén i en intervju uttryckt sin uppfattning om det här: ”Hade kyrkans politiska system formats i dag hade de politiska partierna inte funnits med…”

För POSK är detta en central fråga som vi kommer att argumentera för tills vi fått en helt fri kyrka, och till dem – ofta från S och C – som hävdar att vi inte har något att komma med förutom denna fråga vill vi säga: POSK har en tydlig vision och ett program inför kyrkovalet som är genomarbetat och fastställt av våra medlemmar i god demokratisk ordning. Programmet finns publicerat på posk.se och där kan alla hitta exempel på vilka frågor vi vill driva på kyrkans olika nivåer.

Vi önskar inget hellre än att slippa tala om det orimliga med en kyrka styrd av partipolitik så att vi i stället kan arbeta med verkligt centrala frågor, som att värna församlingarnas existens och motverka sammanläggningar av församlingar mot deras egen vilja, att stärka de ideellas plats i vår kyrka och att stödja skapandet av fördjupande mötesplatser för barn och unga vuxna.

Vi vill också reformera det valsystem vi nu har så att alla förtroendevalda till stiftsfullmäktige och kyrkomötet väljs som tydliga representanter för sin lokala församling. Det skulle också reducera risken för att partier på ytterkanterna använder Svenska kyrkan som en språngbräda för att komma in i riksdagen. Tidigare har vi sett SD göra just det, och i år är det Alternativ för Sverige som kan utnyttja systemet på ett sätt som inte gagnar kyrkan.

Det är nu hög tid för de politiska partierna att lämna Svenska kyrkan.

Anders Brännström
Emma Hedlundh
Mårten Sundmark
POSK i Uppsala stift

Problematiskt bildval på Kyrkans Tidnings omslag

Tillsammans med personer från flera andra nomineringsgrupper och personer med en koppling till Svenska kyrkan har flera kandidater från POSK reagerat på den bild som fanns på omslaget av Kyrkans Tidnings senaste nummer. 

På Kyrkans Tidnings framsida den 24 juni publicerades en bild på en niqab-bärande kvinna som går över ett övergångsställe med sitt barn. I bildens nedre kant, på en svart botten, fanns rubriken “Så ska kyrkan tala om samhällsfrågor” och en text som hänvisar till det stundande kyrkovalet.

Bilden, rubriken och texten syftade på en artikel om vad de olika nomineringsgrupperna tycker om kyrkan som samhällsdebattör. Implikationen blir att kvinnan och barnet på bilden symboliserar dessa viktiga samhällsfrågor, och att nomineringsgrupperna på något sätt förväntas förhålla sig till… ja, vadå? Vad är det KT vill uppnå med bildvalet?

Vi menar att bilden bidrar till polarisering, stigmatisering och antimuslimsk rasism. Den muslimska kvinnan – och hennes barn – målas upp som “den andre”. Den här typen av avhumanisering är en grogrund för främlingsfientlighet och hat. I övre hörnet finns dessutom en cirkel med hälsningen “Glad midsommar”, vilket gör att helheten påminner om artiklar från främlingsfientliga källor som vill utmåla “det svenska” som “hotat”.

Vi är många inom kyrkan som dagligen arbetar med att motverka sådana fenomen, och vi förvånas och upprörs därför över bildvalet. Vi har fått ta emot starka reaktioner från muslimska vänner. Kyrkan är väl medveten vad som bidrar till att skapa splittring, men frågan är om KT:s redaktion är lika medvetna om detta.

Att bildval, rubriksättning och annan typ av inramning spelar stor roll för budskapet bör inte komma som någon överraskning för KT:s redaktion. Den typen av forskningsbaserad kunskap ingår i alla journalistutbildningar. När KT kontaktades visade det sig dock att detta bildval hade gått igenom hela redaktionen utan att någon kunde uppfatta något fel med den. Vi fick följande svar från redaktionen, när vi ifrågasatte bildvalet: “Det korta svaret är att redaktionen hade inte en tanke på att bilden skulle kunna uppfattas som stigmatiserande eller ses som referens till bildspråket i mer ljusskygga publikationer.”

Det svaret lämnar mycket övrigt att önska, vilket gör att vi efterlyser svar på följande frågor från KT:s redaktion:

* Vilken är kopplingen mellan bilden och artikeln där nomineringsgrupperna svarar på frågor?

* På vilket sätt menar redaktionen att bilden symboliserar de samhällsfrågor som är viktigast för kyrkan inför kyrkovalet?

* Varför väljer redaktionen en bild som så tydligt anspelar på muslimer som en “samhällsfråga” och “den andre”?

Svaret vi fick från redaktionen inleddes med “Det korta svaret är…”. Nu ser vi fram emot det långa svaret

Mikaela Ahlm, prästkandidat Lunds stift

Johannes Fransson, förtroendevald Karlstads stift (s)

Joakim Friberg, prästkandidat Stockholms stift

Tove af Geijerstam, prästkandidat Skara stift

Dennis Gårdman, präst Härnösands stift (ÖKA)

Emma Hedlundh, präst Uppsala stift (POSK)

Emelie Hjert, präst Linköpings stift

Erik Horner, präst Växjö stift

Rebecca Hägg, förtroendevald Linköpings stift (s)

Åsa Ingårda, förtroendevald Strängnäs stift (c)

Karin Janfalk, förtroendevald Göteborgs stift (ÖKA)

Martin Karlsson Åhlfeldt, präst Skara stift (POSK)

Lisa Lottadotter Gerenmark, diakon Skara stift (ÖKA)

Karin Långström, präst Skara stift (POSK)

Sofija Pedersen Videke, präst Lunds stift (s)

Tomas Rosenlundh, förtroendevald Göteborgs stift (ÖKA)

Marie Rydén Davoust, diakon Strängnäs stift (POSK)

Helena Taubner, förtroendevald Skara stift (POSK)

Erik Vikström, förtroendevald Luleå Stift (s)

Sara Waldenfors, präst Göteborgs stift (s)

Axel Wilson Nydén, kyrkvärd Skara stift (POSK)

Per Åkerström, diakon Linköpings Stift (POSK)

Isak Öhrlund, förtroendevald Växjö Stift (s)

 

Det långa svaret från Kyrkans Tidning kan du läsa på deras hemsida, under denna insändare.

 

 

POSK deltar i samtal från Almedalen

Just nu pågår årets Almedalsvecka. Den ser inte ut som den brukar och genomförs mestadels som ett digitalt evenemang och pågår i bara fyra dagar. Detta år är Almedalsveckan extra intressant också för POSK, eftersom att det är kyrkoval i höst. Ett val som kanske oftast är ganska bortglömt vid sidan om de övriga politiska samtal som sker där. Men det är ett val där tre stycken av de allmänpolitiska partierna fortfarande ställer upp och på så sätt även använder denna arena för att vinna mark inom Svenska kyrkan.

Det är inte så många av de digitala programpunkterna som handlar om kyrkovalet. Men glädjande nog anordnar Visby domkyrkoförsamling ett seminarium med temat ”Vilka frågor blir kyrkovalets viktigast?” Samtalet genomförs imorgon den 6 juli klockan 17.00-18.00 och medverkar gör POSKs ordförande Amanda Carlshamre, Jesper Eneroth från Socialdemokraterna och Niklas Larsson från Centerpartiet, alltså företrädare för kyrkomötets tre största nomineringsgrupper. Moderator för samtalet är Thomas Petersson, biskop i Visby stift.

POSK har visioner för framtidens kyrka, det hoppas vi kunna visa imorgon. En röst på POSK den 19 september är en röst för en fri kyrka.

Samtalet mellan nomineringsgrupperna kan du se på Almedalsveckan Play när det sänds live eller så kan du se det på samma ställe i efterhand eller på Visby domkyrkoförsamlings kanal på YouTube.

 

Foto: Arild Vågen – CC BY-SA 4.0

Bara kristna bör rösta…

Rubriken på ledarsidan i Svenska Dagbladet 10 juni fick nog många att hajja till. Det är ledarskribent Cecilia Svärd som skriver. ”Bara kristna bör rösta i kyrkovalet”>>

Vaddå bara kristna bör rösta i kyrkovalet? Vem har koll på vem som är kristen? Men läser du hela artikeln så ser du vad Svärd menar. Hon jämför kyrkovalet med om någon helt okänd kom hem till dig och bestämde hur du skulle organisera din familjs fredagsmys.

”Föreställ dig att någon som aldrig har träffat dig och din familj kom hem till er och styrde över fredagsmyset. Bestämde film, soffa och tilltugg efter sina egna preferenser. Det blev visst en flisig träbänk och torra kex, och fredagsmyset kanske rent utav blev skrotat och ersatt med tvångströja och husförhör om det socialdemokratiska valprogrammet från 1968.

Ungefär så känns det för många kristna i Svenska kyrkan när politiker och icke-troende i en ohelig allians värd namnet går samman för att göra kyrkan så politisk som möjligt. I debatten om partipolitik i kyrkomötet inför höstens kyrkoval råder det språkförbistring mellan det andliga och det sekulära – och det är de kyrktrogna kristna som blir förlorarna.”

Ja, så kan det kanske kännas för aktiva församlingsmedlemmar, som har politiker i verkställande organ, som sällan eller aldrig besöker gudstjänsten eller vet vad det är för verksamhet som bedrivs. Men som ändå vill vara med och bestämma över tro, bekännelse och lära och vilka frågor som är viktiga att driva och genomföra i kyrkans verksamhet.

Cecilia Svärd förklarar det hela så här:

”Hur ska dessa två sidor någonsin kunna mötas? Debatten har gjort det uppenbart att de inte kan det. Det har varit som att följa bollen i en tennismatch med blicken. Den ena sidan säger ”Kyrkan måste sopsortera”. Den andra säger ”Kyrkan är Kristi kropp”. Och så verkar bollen studsa mellan två motpoler likt en datorgenererad evighetsmatch i Pong.

Och det är den Jesus-hejande grupp nummer två som förlorar. För denna grupp har inga problem med att förstå de sekulära argumenten från grupp ett. De lever i samhället, som alla andra, och förstår politiken och nutidsfrågorna.

Men att förklara andlighet för den i grupp ett som vill köra in i kyrkan med en sekulär gaffeltruck, utan att ha ägnat särskilt många tankar åt, eller öppet inte bryr sig om, varken ett liv i tro eller kyrkans grundbultar, är nästintill omöjligt.”

Kyrkan finns för att världen ska leva.

Kyrkan finns för att världen ska leva. Kyrkan finns för att hjälpa oss människor få gemenskap med Gud, med varandra, tillsammans mötas i lovsång, bön, gudstjänst, tjänande mot varandra och samhället. Ja, vi behöver organisera oss för att det ska fungera praktiskt. Ja, Svenska kyrkan en evangeliskt luthersk kyrka som med en demokratisk organisation driver rikstäckande verksamhet. Detta regleras i Lagen om Svenska kyrkan (Lag 1998:1591)

Svenska kyrkan som trossamfund

1 §   Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.

2 §   Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

Men, bara för att vi har en demokratisk organisation så behöver vi inte ha partipolitisk styrning. Och därför har Cecilia Svärd en poäng när hon säger att bara kristna bör rösta i kyrkovalet. Det vill säga – det är att jag är kristen och vill ta ansvar i kyrkan, via min röst, eller som förtroendevald som ska vara det primära – inte den partipolitiska etiketten eller allmännpolitiska käcka synpunkter på kyrkan som organisation.

Sluta vara kränkt!

Och därför kan också alla kamrater, som nu står på en partipolitisk lista och som är djupt engagerade i församlingslivet, kristna syskon, sluta vara upprörda och kränkta.

För nu ska jag (återigen) vara supertydlig! Det handlar inte om dig som person! Och det har aldrig handlat om dig som person. Det handlar om att ett allmänpolitiskt parti kapar din röst, och din möjlighet att driva kyrkopolitiska frågor utifrån din kristna tro och utifrån värden som ligger utanför den allmänpolitiska agendan.

Och det valsystem som Svenska kyrkan har hamnat i sedan relationsförändringen, det måste ändras.

Det är därför en röst på POSK i höstens kyrkoval är en röst för en Fri kyrka!

 

Foto: Magnus Aronson/IKON

Många nya präster och diakoner

Vi är mitt inne i en period fylld av glädje då flera nya präster och diakoner vigs till tjänst i Svenska kyrkan.
I helgen som gick vigdes totalt 22 präster och 37 diakoner i Uppsala, Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborgs, Karlstads, Luleå och Stockholms stift. Samtidigt togs fyra präster emot för tjänst i Svenska kyrkan.

Helgen innan det vigdes 11 präster i Lunds stift och den kommande helgen vigs ytterligare 14 diakoner och 12 präster i Linköpings, Skara och Härnösands stift. Det är alltså nära 100 personer som i juni vigs till tjänst och nästan lika många församlingar som får glädjen att välkomna dessa medarbetare till tjänst.

Inom POSK är vi givetvis glada över var och en av dessa och önskar all välsignelse i uppdraget. Samtidigt vill vi lite särskilt lyfta Marie Rydén Davoust, som är vice ordförande för POSK och ledamot i kyrkomötet och kyrkostyrelsen, som i lördags vigdes till diakon av biskop Johan Dalman i Strängnäs stift.
Grattis Marie och Guds rika välsignelse!

 

Ur POSKs program:

Svenska kyrkan behöver stärka samtalet om lärjungaskap och i förlängningen rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för detta. Att finna de som har en kallelse att bli kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift där inte minst den stora gruppen unga konfirmandledare är en viktig målgrupp. POSK verkar för möjligheten att göra ett trainee-år i hela Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva ett kyrkligt arbete.

Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling. Detta innebär att det ska finnas minst en diakon anställd i varje pastorat och varje självständig församling.

Foto: Strängnäs stift/Magnus Aronson

Niclas Fournér Winghamre

Niclas Fournér Winghamre är ordförande för POSK i Strängnäs stift. Han är ordförande i kyrkofullmäktige hemma i Strängnäs, ledamot i kyrkorådet och har uppdrag i stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen.

Varför är du engagerad i POSK?
”För några år sedan blev jag nyfiken på vad jag kan bidra med i Svenska kyrkan som förtroendevald. Det var inte svårt för mig att se att det var POSK som var den rätta nomineringsgruppen som jag ville engagera mig i eftersom den är partipolitiskt obunden.”

Låt oss lämna de partipolitiska åsikterna utanför

Debatten fortsätter och Amanda Carlshamre svarar i Kyrkans Tidning den 12 maj på två repliker som tidigare varit publicerade i samma tidning. 

Torgny Larsson vittnar i KT nummer 18 om en obefogad misstänksamhet. Att ”trosgemenskapen och församlingen ska vara basen för de som beslutar i kyrkan” betyder just det och inget annat – förtroendevalda i Svenska kyrkan bör väljas utifrån en trosgemenskap, inte en partipolitisk åsiktsgemenskap. Kyrkoordningen framhåller också tydligt att församlingen är den primära enheten inom Svenska kyrkan. Det handlar alltså inte om de enskilda socialdemokratiska kandidaternas engagemang och övertygelse, det ifrågasätter jag inte. Jag ifrågasätter sättet som kandidaterna är valda på och i vilket namn dessa kandiderar.

Diakonatet har blivit del av det treledade ämbetet och en ny psalmbok togs i bruk 1986 för att Svenska kyrkan så velat – inte specifikt Socialdemokraterna. Det är en evangelisk-luthersk kyrka vi är del av – förändring i enlighet med tid och tradition ingår i Svenska kyrkans ecklesiologi. Jag ger Larsson alldeles rätt i att S var delaktiga i beslutet om ändrade relationer mellan kyrka och stat. Sedan dess har det motionerats internt på S-kongresser om att inte ställa upp i kyrkovalet med anledning av just den förändrade relationen där interna krafter menar att det är dags att släppa taget och låta Svenska kyrkan vara en fri kyrka från partipolitik.

Men låt oss då vända på steken. Menar inte S att man är allas parti? Alla trosinriktningars parti? Även ateisternas parti? Hur ser de aktiva S-medlemmar som medvetet gått ur Svenska kyrkan på att deras parti förväntas, enligt S stadgar, att organisera val till Svenska kyrkan? S är inte överens i frågan, det kan vi enas om.

Jag upprepar till Hallengren att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt i Svenska kyrkan, att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan och att vi står fast vid den beslutade ordningen. Menar Hallengren att vigselplikt är att föredra?

Ni ställer er båda undrande till POSKs ideologiska grund. Vår gemensamma syn skrivs fram tydligt i vår vision för en fri kyrka. POSK är sammansatt av en mångfald av åsikter på den allmänpolitiska skalan – men vi har lämnat den utanför kyrkan och kan därmed glädjas åt den rikedom som mångfalden ger. Med detta har vi osvikligt en grund att stå på – Svenska kyrkans bekännelse med församlingen i centrum. Svenska kyrkan ska vara en plats av mångfald där människor möts med respekt och där tradition och förändring och förnyelse går hand i hand.

POSK menar att vi som medlemmar i Svenska kyrkan, socialdemokrater och andra, som vill vara förtroendevalda i Svenska kyrkan ska ställa upp utan partipolitisk inblandning och utan ett politiskt parti som begränsar och fastslår en partipolitisk agenda för Svenska kyrkan. Vår kyrka har fler och andra frågor än de att ta sig an – så låt oss engagera oss i Svenska kyrkan, men lämna de partipolitiska åsikterna utanför. Många år har gått sedan relationsförändringen med staten, och tiden är mogen för de partipolitiska grupperingarna att släppa taget nu. Engagera er utan partipolitiska uppfattningar, lita på att kyrkans eget budskap bär. POSK som obunden grupp välkomnar er.

Amanda Carlshamre
Ordförande POSK

Jag är också trygg

Jesper Eneroth, gruppledare för (S) i kyrkomötet har i i en replik i tidningen Dagen (5 maj) svarat på den kritik som riktas mot att politiska partier ställer upp i kyrkovalet. (se artikeln nedan)

Rubriken skriker ut att politiska partier i kyrkovalet erbjuder tydlig varudeklaration. Men problemet är ju att vi inte röstar i ett allmänt val i kyrkan. Jesper försöker vifta med sitt röda skynke och varna för att indirekta val skulle innebära att medlemmarna inte får ett inflytande.

Men Jesper – den största anledningen till att (s) är så engagerade och jobbat så energiskt i kyrkovalet de senaste mandatperioderna är för att SD inte skulle få inflytande. Ni hade SD som er huvudmotståndare. Och se hur det har gått. SD hade ALDRIG – jag upprepar ALDRIG fått det stora inflytande de har om kyrkan hade haft indirekta val! Det är de direkta valen i kyrkovalet som möjliggjort den motståndare som ni så hett vill bli av med!

Ett indirekt val innebär att ALLA medlemmar i en församling har möjlighet att rösta på vem man vill ska bestämma i församlingen. Som känner det lokala och kan ta ansvar där. Dessa valda i sin tur utser vem som ska representera i stiftet och i kyrkomötet. På det viset är förankringen församlingen. Och jag inser att det är jobbigare att faktiskt ta ansvar lokalt och på det viset få förtroendet på andra nivåer – än att bli direkt vald, utan att behöva vara lokalt förankrad.

En av de nya grupperna som ställer upp i kyrkovalet i år ”Alternativ för Sverige” gör det med en tydlig avsikt att få en arena, en plattform där de kommer in i ”finrummet” inför de allmänna valen nästa år. De ställer inte upp lokalt i någon församling någonstans i hela Sverige! De ställer bara upp på stifts- och riksnivå. DET Jesper visar varför det är så viktigt med indirekta val! AFS hade ALDRIG haft en chans att ta sig någonstans om de hade behövt engagera sig lokalt för att kunna bli invalda i kyrkomötet.

Men alla de medlemmar i kyrkan – oavsett vilka politiska partier de röstar på i allmänna valet – som är engagerade i församlingen och vill vara med och ta ansvar, både lokalt och på andra nivåer – kan få det förtroendet lokalt och därmed driva de frågor som gynnar Svenska kyrkan och var med och ta beslut om tro, bekännelse och lära.

Medlemmar i kyrkan, som med sina yrkeserfarenheter och livserfarenheter kan bidra med kunskap om organisation, fastigheter, miljöarbete osv – men för att det gynnar kyrkan. Där kan alla de engagerade socialdemokrater, miljöpartister, kristdemokrater, liberaler, moderater och alla de andra driva sina frågor, utifrån ett församlingsperspektiv.

Så Jesper – jag är lika trygg i min övertygelse att de partipolitiskt obundna i kyrkovalet är det rätta och håller med ärkebiskop Antje som säger att de politiska partierna är obsolet.

Du ställer tre frågor och undrar om vi som är kritiska till systemet vill:

1. Förbjuda vissa grupper att kandidera?

Mitt svar: Nej, men eftersom det ska vara församlingen som är basen, så blir troligen grupperingarna och samarbetet i olika frågor annorlunda än att man är med i ett parti. Ett personval på lokal nivå skapar helt andra förutsättningar.

2. Övertyga mig och mina vänner att kandidera någon annanstans?

Mitt svar: Nej, jag hoppas och önskar att både du och dina kamrater, både de som står på socialdemokratiska och andra politiska listor, skulle vilja engagera sig lokalt i församlingarna men utan att behöva sätta den politiska stämpeln på er.

3. Förmå socialdemokratin att besluta om att upphöra vara nomineringsgrupp i Svenska kyrkan?

Mitt svar: Ja, tack – det vore faktiskt det allra bästa. För om (s) som politiskt parti lämnar Svenska kyrkan så skulle hela systemet rämna och vi kunde bygga upp något nytt. Med de engagerade medlemmarna som vill vara med och göra skillnad i Svenska kyrkan.

Så därför är POSK i kyrkovalet ett gott val!

Ur POSKs valprogram:

POSK är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.

Detta program innehåller vad POSK särskilt vill arbeta med och förändra. POSK vill att Svenska kyrkans liv och tjänst i världen fördjupas, förenklas och effektiviseras. Kyrkans organisation och alla beslut ska vara grundade på kyrkans egen självförståelse och på teologiska överväganden. Kyrkan kan bara bli synlig och betydelsefull i samhället om det är tydligt vad dess uppdrag är.

Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. POSK uppmuntrar alla medlemmar att arbeta för en stärkt demokrati genom att ta fram kandidatlistor till kyrkovalen på lokal nivå överallt där det är möjligt.

05 maj 2021 06:15

Politiska partier i kyrkovalet erbjuder tydlig varudeklaration

Replik. Indirekta val till kyrkomötet skulle innebära att Svenska kyrkans medlemmar fråntas möjligheten att utse sina representanter, skriver Jesper Eneroth (S).

Varje kyrkopolitiker har sitt skäl för att vara engagerad. Några brinner för att sprida evangeliet. Andra vill utveckla gudstjänstlivet eller ser att kyrkobyggnaderna bär på ett kulturarv värt att bevara. Eller vill att den skog och mark som ägs av Svenska kyrkan ska förvaltas på bästa sätt. Åter andra engagerar sig för att de ser att Svenska kyrkan gör en viktig insats för människor som lever i utsatthet. Eller för att verksamheten för barn och unga betyder mycket. Eller musiken, kulturen, det internationella arbetet …

Anledningarna är oändliga. Den enskildes inre drivkraft är unik och ingen kan ta den ifrån henne.

Att vara förtroendevald i Svenska kyrkan innebär i hög utsträckning att hantera de yttre förutsättningarna. Det handlar om personal­frågor, byggnader, ekonomi och andra uppgifter som kan vara både utvecklande och förvaltande. Även dessa frågor har med kyrkans uppdrag att göra.

Gunnar Hyltén-Cavallius, som i en debattartikel 19/4 argumenterar för att politikens band till kyrkan borde kapas, utgår från en felaktig förståelse för hur kyrkopolitik i praktiken fungerar. Socialdemokraternas riksdagsgrupp beslutar inte om vad de tusentals socialdemokrater som engagerar sig i Svenska kyrkan ska tycka. Sant är att vi utgår från samma ideologiska värdegrund när vi formar våra respektive idéprogram, men riksdagsledamöterna från Socialdemokraterna har på inget vis något påverkansmandat på de beslut vi socialdemokrater i Svenska kyrkan fattar, om de inte själva, utanför sitt uppdrag, ställer upp som förtroendevalda vill säga.

Amanda Carlshamre och Hans-Olof Andrén, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, kritiserar i Dagen 26/4 bland annat socialdemokratiska förtroendevalda i Svenska kyrkan för att de ställer upp som just socialdemokrater. Jag är stolt över att ställa upp för den socialdemokratiska nomineringsgruppen som tydligt redogör för hur vi vill förvalta och utveckla vår gemensamma kyrka.

Debatten lämnar efter sig en besk eftersmak. Detta då alternativet till nuvarande ordning, enligt dem som kritiserar vår nomineringsgrupps organisering, är att ta bort de direkta valen. Detta skulle innebära att de kyrkotillhöriga fråntas möjligheten att utse sina representanter.

Också en medlem som inte självklart har en regelbunden kontakt med kyrkan ska vara trygg med vad kyrkans förtroendevalda står för.

—  Jesper Eneroth

Denna demokratiska tillbakagång riskerar att dela in kyrkans medlemmar i A- och B-lag. Det är långt ifrån den öppna evangeliska folkkyrkan. Det är också en rest från den överhetskyrka som i så många år har fått styra och ställa, och ibland förtrycka, de egna medlemmarna.

Jag frågar mig vad kritikerna, vid sidan av att ta bort möjligheten för de kyrkotillhöriga att rösta till kyrkomötet, vill?

  • Förbjuda vissa grupper att kandidera? Men vilka förutom de partipolitiska skulle i så fall passera det renläriga nålsögat?
  • Övertyga mig och mina vänner att kandidera någon annanstans? Men varför skulle jag göra det? Jag är ju fullständigt trygg med att Socialdemokraternas kyrkopolitiska program står för precis det jag själv står för.
  • Förmå socialdemokratin att besluta om att upphöra vara nomineringsgrupp i Svenska kyrkan? Visst, det är upp till varje partimedlem att i demokratisk anda försöka påverka sitt parti. Men senast frågan ställdes inom socialdemokratin var det en massiv majoritet av våra medlemmar som uppskattar Svenska kyrkan så mycket att vi vill fortsätta verka som nomineringsgrupp med våra grundläggande värderingar i botten. Varför skulle vi överge den tydliga varudeklarationen mot något mer otydligt?

För oss socialdemokrater är det ytterst en fråga om ärlighet. Det handlar också om att värna de många medlemmar i Svenska kyrkan som vill stå kvar som medlemmar även om den dagliga relationen är svag. Och även om inte alla partipolitiska ställningstaganden är tillämpbara på kyrkan så kan en människa med hjärtat till vänster veta att en röst på Socialdemokraterna till exempel är en garant för att inte neka barn att delta i verksamheten för att de inte kan betala för sig.

Också en medlem som inte självklart har en regelbunden kontakt med kyrkan ska vara trygg med vad kyrkans förtroendevalda står för. Här är de ideologiska drivkrafterna som kommer till uttryck hos de allmänpolitiska partierna tydliga, i såväl det som förenar som det som skiljer oss åt.

Det kan vara tydligt också hos så kallade “obundna” nomineringsgrupper, och därför har de för oss en självklart berättigad plats i kyrkopolitiken – vi nedlåter oss inte till att ifrågasätta deras engagemang, vi tar hellre en diskussion i frågor som har med värderingar och sakfrågor att göra.

Antalet medlemmar i Svenska kyrkan räknas i miljoner. Som kyrkopolitiker företräder vi alla medlemmar, som var och en av olika skäl vill ha en relation till Svenska kyrkan – nära och innerlig eller mer distanserad. I det företrädarskapet har vi med oss våra socialdemokratiska värderingar.

Vi är av tradition bra på att stå upp också för de medlemmar som inte självklart har en regelbunden kontakt med kyrkan. Det är en uppgift som vi tar på oss, med stolthet och med glädje, och med stark övertygelse om att det är en hållning i linje med det evangelium som befriar varje enskild människa.