Hållbart skogsbruk

4 oktober, 2021 kl. 08:56

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:69 skriver flera ledamöter från POSK och utlandskyrkan att kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att redovisa hur skogsbruket inom Svenska kyrkan bidrar till att skogens biologiska mångfald bevaras, skogsekosystemens funktioner säkras samt hur värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden.

Motionens motivering:

Svenska kyrkan är genom de prästlönetillgångar som stiften förvaltar en av vårt lands största skogsägare. I lagen om Svenska kyrkan och i kyrkoordningen anges att förvaltningen syftar till att ge ekonomiska förutsättningar för Svenska kyrkans förkunnelse samtidigt som den ska utföras på ett hänsynsfullt sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värden.

Stiften samverkar i Stiftens Egendomsförvaltningars Förening för gemensam certifiering enligt FSC och/eller PEFC. I föreningens ”skogsskötsel och miljöpolicy för skogsmark inom prästlönetillgångar Svenska kyrkan” anges bland annat att ”skogens biologiska mångfald bevaras, att skogsekosystemens funktioner säkras samt att värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden.” Detta sker bland annat genom olika avsättningar av miljömässigt värdefull skogsmark samt följsamhet till vad som gäller för den certifiering man valt att ansluta sig till. Flera stift gör mer omfattande avsättningar än vad lagen kräver.

Den offentliga debatten och debatten inom Svenska kyrkan i frågor om skogsvård och skogsbruk har på senare tid dock i huvudsak handlat om skogsbruks- och avverkningsmetoder. Olika alternativ till det traditionella trakthyggesbruket har lyfts fram som viktiga och nödvändiga för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras och ekosystemens funktioner kunna säkras. I Stiftens Egendomsförvaltningars Förenings beskrivning av skogsbruket i prästlönetillgångarna framgår att det är trakthyggesbruk som i huvudsak tillämpas.

Även om förvaltningen av skogen sker på stiftsnivå inom ramen för prästlönetillgångarna har stiften valt att samverka nationellt när det gäller certifieringar och riktlinjer. Dokument och beslut på nationell nivå om förvaltarskap och hållbarhet kan också sägas gälla all verksamhet inom trossamfundet Svenska kyrkan. Kyrkans tro och lära när det gäller skapelsen och förvaltarskap utmanar henne att ta ett särskilt ansvar i arbetet med att bruka den resurs som skogsinnehavet innebär i enlighet med beslutade inriktningar om att all verksamhet ska ske med målet om långsiktig andlig, social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Det är därför rimligt att frågor om skogsbruket och dess konsekvenser ges ett tydligare utrymme i såväl årsredovisning som i den årliga skrivelsen Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå. Kyrkostyrelsen bör därför på lämpligt sätt redovisa hur skogsbruket inom Svenska kyrkan bidrar till att skogens biologiska mångfald bevaras, skogsekosystemens funktioner säkras samt hur värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden. I skrivelsen om verksamhet och ekonomi bör de kommande årens arbete med skogsförvaltningen beskrivas samt vilka eventuella förändringar som behövs för att verksamheten på bästa sätt ska följa befintliga riktlinjer och mål.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att redovisa hur skogsbruket inom Svenska kyrkan bidrar till att skogens biologiska mångfald bevaras, skogsekosystemens funktioner säkras samt hur värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden.

Sven Gunnar Persson, Stig Axelsson, Lena Arman, Celina Falk, Anders Brunnstedt, Lisa Tegby, POSK och Anette Nordgren, utlandskyrkan.

Reformerade indirekta val

2 oktober, 2021 kl. 12:19

Skrivet av Victor Ramström

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:71 skriver ledamöter från POSK, andra grupper och tre biskopar att kyrkostyrelsen ska återkomma med förslag som innebär reformerade indirekta val av kyrkomöte och stiftsfullmäktige.

Motionens motivering:

I kyrkostyrelsens skrivelse 2021:3 Redogörelse för behandlingen av kyrkomötesärenden framläggs promemorian Direkta eller indirekta val – en konsekvensanalys som gjorts på uppdrag av 2017 års kyrkomöte. Analysen konstaterar att såväl direkta val som indirekta val är att betrakta som demokratiska val och låter sig förenas med det som i bekännelse och kyrkoordning framställs som Svenska kyrkans syn på sig själv.

Direkta val är vanliga vid val av samhällets regionala och nationella beslutande församlingar, såväl i Sverige som utomlands. Däremot är val i allmänhet indirekta i civilsamhällets organisationer såsom allmännyttiga organisationer, trossamfund, fackliga organisationer och politiska partier. Här väljer ofta lokalavdelningar representanter till regionala församlingar, som i sin tur väljer ledamöter i ett nationellt fullmäktige/kyrkomöte/landsmöte/partikongress. Det är alltså i första hand lokalavdelningen, inte den enskilda medlemmen, som representeras i de beslutande församlingarna på regional och nationell nivå. Indirekta val fanns i Svenska kyrkan fram till år 2000. Stiftsfullmäktige och kyrkomöte valdes då av församlingar respektive pastorat genom elektorer. Indirekta val till motsvarigheten till vårt stiftsfullmäktige och kyrkomöte (t.ex. stiftssynod och generalsynod) är regel i nästan alla kyrkosamfund i världen, säkerligen för att denna ordning bäst motsvarar samfundens syn på relationen mellan församling, stift och nationell nivå (kyrkoprovins).

Vi menar att i en episkopal kyrka relaterar stiftsfullmäktige och kyrkomöte i första hand till församlingarna och därför också bör väljas av lokal nivå (pastorat och självständiga församlingar). Att församlingarna väljer stiftsfullmäktige bidrar också till stiftsammanhållningen och markerar församlingens centrala betydelse i kyrkan. På samma sätt markerar församlingens val av kyrkomöte att nationell nivå inte har ett självständigt mandat utan är till för församlingarnas gemensamma angelägenheter, såsom kyrkans böcker och regelsystem, ekonomisk utjämning och administrativ samverkan, kyrkliga utbildningar, företrädarskap samt gemensam internationell diakoni och mission och utlandskyrka. Idag finns en kritik mot upplevda centraliseringssträvanden hos nationell nivå. Ett indirekt val markerar att nationell nivå inte har ett självständigt mandat från kyrkomedlemmarna utan får sitt mandat från församlingarna, och bidrar på så sätt också till sammanhållningen inom kyrkan.

Förutom att bättre spegla vår kyrkosyn finns det flera fördelar med ett indirekt val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte. I dagens situation kan den ekonomiska aspekten inte förbigås. Kostnaden för kyrkans demokratiska organisation kan inte gärna vara opåverkad när kyrkan på alla nivåer i övrigt har besparingskrav. I längden är det omöjligt att inför väljarna försvara mycket höga kostnader för ett valsystem som inte är nödvändigt, utan tvärtom mycket ovanligt ur både nationell och internationell synvinkel.

Med bara en tredjedel så många valsedlar och valkuvert att trycka och röster att räkna blir det en betydande besparing i kostnader och arbetstid både lokalt och hos stiften. En annan fördel är att möjligheten bortfaller för nya grupper utan kyrklig förankring att utnyttja kyrkovalet för sina egna syften. Dagens direkta val utan spärr, med utjämningsmandat och med relativt lågt valdeltagande gör ju ett sådant deltagande ganska enkelt. Ett indirekt val gör det mycket svårare för nomineringsgrupper som inte är verksamma på lokal nivå att bli representerade på högre nivåer.

Det tidigare systemet för indirekta val i Svenska kyrkan behöver dock reformeras. Elektorsvalet gynnade små landsbygdsförsamlingar och pastorat på stadsförsamlingarnas bekostnad, och gjorde det också svårt för små nomineringsgrupper att bli representerade. Ett intressant alternativ, som konsekvensanalysen också nämner, är att låta hela kyrkofullmäktige (i pastorat och självständiga församlingar) välja stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Detta ger en mycket god proportionalitet mot det totala röstetalet för en nomineringsgrupp i stiftet eller riket, även de mindre grupperna, genom att varje röst viktas med ett viktningstal (kvoten mellan antalet röstberättigade och antalet fullmäktigeledamöter i pastoratet/församlingen). Systemet med utjämningsmandat kan också bibehållas.

Vi menar därför att det nu är dags att utreda hur ett modernt indirekt val av stiftsfullmäktige och kyrkomöte ska kunna se ut. Effekterna på proportionalitet (jämfört med valresultatet i kyrkofullmäktigevalet) bör utredas och nödvändig reglering i kyrkoordningen föreslås. De ekonomiska konsekvenserna bör också undersökas. Kyrkostyrelsen bör få i uppdrag att genomföra en sådan utredning. Först när ett konkret förslag finns utarbetat kan kyrkomötet ta ställning till om en övergång till reformerade indirekta val ska göras.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma till kyrkomötet med förslag till ändringar i kyrkoordningen som innebär reformerade indirekta val av kyrkomöte och stiftsfullmäktige, varvid särskilt effekterna på proportionalitet och ekonomi ska belysas.

Hans-Olof Andrén (POSK),
Marie Wojidkow (POSK),
Bengt Kjellgren (BA),
Suzanne Fredborg (BA),
Leif Nordlander (FK),
Berth Löndahl (FK),
Åsa Nyström, biskop
Åke Bonnier, biskop
Eva Nordung Byström, biskop

Begravningssamfälligheter

29 september, 2021 kl. 20:11

Skrivet av Victor Ramström

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:26 skriver flera ledamöter från POSK och andra grupper om att utreda möjligheten till fler begravningssamfälligheter.

Motionens motivering:

Kyrkomötet beslöt 2016 att inrätta en begravningssamfällighet i Göteborg för de nio församlingar/pastorat inom Göteborgs stad och den påbörjade sin verksamhet 1 januari 2018. Formerna för denna samfällighet finns reglerade i SvKB 2016:8 med ändringar införda t.o.m. SvKB 2019:20. Här finns också angivet formerna för den pastorala ledningen av en begravningssamfällighet.

Begravningssamfälligheten i Göteborg har nu verkat i mer än tre år och erfarenheterna är goda. Vi motionärer menar att det av flera skäl är angeläget att kyrkomötet beslutar att ge alla församlingar och pastorat inom Svenska kyrkan, som så önskar, möjlighet att bilda begravningssamfälligheter för att uppnå en mer effektiv och rationell begravningsverksamhet för Sveriges medborgare.

Sveriges riksdag gav inför relationsförändringen år 2000 Svenska kyrkan ett fortsatt ansvar för begravningsverksamheten som omfattar samtliga svenska medborgare oavsett religiös tillhörighet. Idag utövas begravningsverksamheten enligt begravningslagen av 574 huvudmän, dvs församlingar och pastorat inom Svenska kyrkan samt två kommuner, Stockholm och Tranås. Uppdraget kan sägas ha förvaltats väl vad gäller verksamhetens kvalitet, men senare års utveckling gör tydligt att förbättringsbehov finns vad gäller ekonomisk hantering och kostnadseffektivitet, likaså vad gäller arkiv-, diarie- och gravbokshantering samt gravrättsadministration.
Begravningsverksamheten i Sverige är en viktig myndighetsutövning på uppdrag av riksdag och regering med krav på gott etiskt bemötande, hög kompetens och effektivitet vad gäller förvaltning av den begravningsavgift som samtliga svenska medborgare betalar. Med så många huvudmän ökar risken för bristande ekonomisk kompetens och förmåga att strikt skilja på hantering av kyrkoavgift respektive begravningsavgift. Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, SKKF, har uppmärksammat att både större och mindre begravningsenheter har brister i särskiljandet av dessa båda finansieringsformer.
Staten införde 2017 en enhetlig begravningsavgift för hela landet med undantag av Stockholm och Tranås som har kommunalt huvudmannaskap. Detta har medfört en ojämlikhet för människor beroende på var man bor. Stockholm har t.ex. en avsevärt mycket lägre begravningsavgift än angränsande begravningshuvudmän. Tillkomsten av den enhetliga begravningsavgiften har tagit bort det ekonomiska incitamentet till effektivisering. Uppstår överskott eller underskott inom begravningsverksamheten regleras detta fullt ut i efterhand vilket kan bli kostnadsdrivande. Enligt uppgifter från kyrkokansliet, ekonomi- och finansavdelningen, har under de senaste 15 åren, 2005–2019, begravningsverksamhetens kostnader i Sverige totalt ökat med i snitt 4,3 procent per år – att jämföra med konsumentpris- index, KPI, som under samma period ökade med 1,3 procent i snitt. Kostnadsökningen efter 2017 då den enhetliga begravningsavgiften infördes, dvs. 2018 och 2019, är 4,9 procent i snitt.
Om församlingar och pastorat går samman i större enheter, dvs. bildar begravningssamfälligheter, innebär det också ett bättre utnyttjande av utrustning och maskinpark samt högre kvalitet allmänt på tjänstemannanivå vad gäller ekonomi-, kyrkogårds- och fastighetsförvaltning. Ett ökat behov av specialkunskaper kan därmed tillgodoses; en god skötsel av den mångkulturella kyrkogården kommer att främjas; högre kompetens att hantera miljö- och hållbarhetsfrågor kommer att uppnås. Väljer församlingar och pastorat som ligger inom samma kommun att bilda en begravningssamfällighet befrämjas också samverkansmöjligheter med kommunala förvaltningar såsom parkförvaltning eller teknisk förvaltning. Möjligheten att med kommunen samordna utbildning av den egna personalen underlättas.
För de sju länsstyrelser som utövar tillsyn över Svenska kyrkans begravningsverksamhet, underlättas tillsynen om begravningsenheterna blir färre. Antalet begravningsombud kan minskas och deras arbete bli mer effektivt. Färre begravningshuvudmän inom ett stift gagnar likaså stiftets och domkapitlets tillsyn utifrån de riktlinjer för begravningsverksamheten som trädde i kraft 1 januari 2019.
Uppdraget att ansvara för begravningsverksamheten är viktigt för Svenska kyrkan i dess helhet. Allhelgonahögtiden är numera den mest besökta av årets högtider på våra kyrkogårdar, likaså de minnesstunder som Svenska kyrkan anordnar i samband med helgen. Det måste beaktas att det är i samband med begravningar som Svenska kyrkan har den största kontakten med svenska folket.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda möjligheten för församlingar och pastorat inom Svenska kyrkan att bilda begravningssamfälligheter enligt Göteborgsmodellen.

Sten Janson (POSK),
Marie Wojidkow (POSK),
Inger Harlevi (POSK),
Anne Olofsson (POSK),
Tomas Rosenlundh (ÖKA),
Margareta Karlsson (ÖKA),
Lars-Ola Dahlqvist (S),
Agne Arnesson (C),
Jan Wahn (C),
Marjut Ervasti (ViSK)

Foto: Roxana/stock.adobe.com

Vara långsint eller inte…?

21 september, 2021 kl. 11:14

Skrivet av Carina Etander Rimborg

Så är valsöndagen över och vi vaknar upp till en ny dag i eftervalsveckan. Ännu är det ett preliminärt valresultat för när alla förtidsröster och brevröster räknats in kan ett eller annat mandat flytta runt. Och sedan ska personrösterna räknas.

Men i det stora hela har vi resultatet klart och för oss i POSK är det glädjande att det gått så bra på de allra flesta ställen.

Ikväll hoppas jag att så många som möjligt delar i den valanalys och utbildning i vad som händer nu. Har du inte anmält dig så gör det nu till info@posk.se

Utbildning – Vad gör vi nu?
Det är dags att se till att få bästa möjliga utdelning av de röster vi har fått. Som tidigare informerats om håller POSK en digital utbildning den 21 september klockan 19-21 om det arbete som behöver ske och frågor som kan finnas. Anmäl dig till utbildningen, länk skickas ut.

Det är inte bara POSK som håller utbildning och valanalyskvällar, jag har sett att så även sker hos till exempel socialdemokraterna.

I mitt sociala medieflöde ser jag många olika typer av valanalyser. Och det är givetvis så att alla väljer att se valresultatet ur sitt eget perspektiv och siffror går att vända och vrida till ens egen fördel.

Men oaktat detta så hoppas jag, att vi i POSK kan lämna det som hände och sades under valdebatterna bakom oss. Det betyder inte att vi måste tycka lika som våra kamrater i de övriga nomineringsgrupperna. Vi har fortfarande våra hjärtefrågor som vi driver.

Men en sak är viktig att komma ihåg.

POSK kritiserar valsystemet och inte personerna! Jag säger det igen. POSK kritiserar valsystemet och inte personerna. Och det är viktigt att komma ihåg och påminna eventuella förorättade valda ledamöter i andra nomineringsgrupper.

En företrädare för den största nomineringsgruppen i kyrkomötet skrev i ett fb-inlägg. ”Nu har vi emellertid fått in ytterligare en högerextrem grupp…”. Läs meningen igen… Nu har vi emellertid fått in ytterligare en högerextrem grupp…” och jag tänkte då – att ja, just det, det är faktiskt ni som har fått in ytterligare en nomineringsgrupp i kyrkomötet pga av det valsystem som den största gruppen drev igenom.

Jag tycker det är konstigt att kritisera de nomineringsgrupper som väljs in, via ett valsystem, som den gruppen håller så hårt om ryggen. (Men jag delar oron över vad detta kommer att få för konsekvenser).

Men med det valsystem som POSK vill återgå till, nämligen direktval på lokal nivå och sedan indirekta val till stift och riksnivå, så skulle ingen av de två grupper som den största gruppen skyr som elden, tagit sig in. Betänk detta!

Låt oss nu glädjas över att POSKs agenda har fått sådant genomslag i mediebruset. Låt oss glädjas över våra framgångar. Låt oss förvalta detta förtroende och dessa mandat på allra bästa sätt.

Anmäl dig till informationsträffen tisdag 21 september! Och låt oss inte vara långsinta utan lyfta oss över det och göra det allra bästa och mesta av det resultat som väljarna har röstat fram. Och tvätta av er alla stämplar som andra försöker sätta på er och på POSK.

Och kom ihåg POSK kritiserar valsystemet och inte personerna!

/Carina Etander Rimborg, vald ledamot i kyrkomötet och Örgryte pastorat

POSK rejält framåt i kyrkovalet!

20 september, 2021 kl. 01:58

Skrivet av Victor Ramström

Kyrkovalet 2021 är över. Och det är med glädje som vi kan konstatera att POSK ökar i valet till kyrkomötet. Det är ännu ett preliminärt valresultat men med 2113 av 2138 valdistrikt räknade så har POSK fått 19,55% av rösterna, 2017 fick vi 17,06%. Detta visar för tillfället en ökning av antalet mandat från 43 stycken till 49, vilket preliminärt innebär 6 mandat mer i kyrkomötet och att vi ännu tydligare är kyrkovalets näst största grupp.

Om valresultatet säger POSKs ordförande Amanda Carlshamre:
– Vi är väldigt nöjda med valresultatet! Det gläder oss särskilt att de obundna grupperna POSK och ÖKA verkar ha marscherat fram bra.

POSK ser också att partierna i stort minskar i stöd, vilket är en indikation på att väljarna vill se en kyrka fri från partipolitik. Men ett nytt parti lyckas som det ser ut etablera sig i kyrkomötet.
– Vi beskyller systemet för att ha släppt in ännu en partipolitisk grupp som uttalat enbart vill ta mark i de allmänna valen, det är beklagligt och vi kommer att fortsätta arbeta för att förändra valsystemet, säger Amanda Carlshamre.

POSK ser flera anledningar till att vi har gått framåt:

Partipolitiken och systemet inom Svenska kyrkan har blivit mer synlig i år. Det gläder oss att vi fått upp den frågan på agendan och att vi har skapat medvetenhet kring hur systemet ser ut.
De lokala POSK-grupperna har gjort ett enastående jobb.
Vi har 32 nya grupper och tolv procent fler kandidater som ställer upp i år, jämfört mot 2017. Det är klart att vi växer som nomineringsgrupp också gör att vi får fler röster ute i landet.

POSK kan också se att vi ökar i valet till stiftsfullmäktige i samtliga stift och på många håll där vi ställer upp lokalt till kyrkofullmäktige. Preliminära resultatet kommer att gälla i flera veckor och vi inväntar nu de definitiva resultaten.

Vi vill här också passa på att rikta ett varmt tack till alla som röstat på POSK i kyrkovalet! Utan er hade detta inte varit möjligt. Och vi vill också rikta ett stor TACK till alla POSKare som arbetat i valrörelsen, tack för arbete, entusiasm och glöd. Tillsammans bygger vi framtidens kyrka!

Victor Ramström
informatör

Ingen kan tjäna två Herrar

19 september, 2021 kl. 07:55

Skrivet av Carina Etander Rimborg

Den 14 september klagar en rad socialdemokratiska kyrkopolitiker på helahälsingland.se över att deras engagemang i kyrkan kritiseras för att de är socialdemokrater. De menar att det går alldeles utmärkt att kombinera ett kristet engagemang med ett politiskt engagemang och undrar varför de misstänkliggörs när de engagerar sig i kyrkan. Verkligen märkligt, om deras beskrivning skulle stämma. Problemet är dock, att de fullständigt har fått kritiken om bakfoten. Alternativt, vill de inte förstå kritiken.

Tårdrypande framställer sig skribenterna som offer för taskig kritik, som vill hindra dem från att finnas i kyrkan. Det är helt enkelt inte sant, vilket naturligtvis samtliga dessa socialdemokratiska politiker är medvetna om.

Posk – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – välkomnar varje person som vill engagera sig i kyrkan. Det går alldeles utmärkt att engagera sig i kyrkan och vara politiskt aktiv. Många personer i Posk är just det. Samtidigt tar Posk avstånd från att (S) som politiskt parti engagerar sig i kyrkan. Det är en avgrundsdjup skillnad mellan att en enskild kristen, med en viss politisk preferens, engagerar sig för sin kyrka och att ett yttre stående sekulärt parti, med beslut i partistyrelsen, agerar för att ta makten över Svenska kyrkan och använda henne för sina egna samhällspolitiska syften.

I alla andra sammanhang betonar (S) att religion och partipolitik ska hållas isär. Varför lever de inte upp till detta i kyrkan? Där driver de en total sammanblandning.

Det är troligt att de flesta socialdemokrater skulle reagera kraftfullt om till exempel Moderaterna eller Muslimska brödraskapet skulle agera för att ta makten över (S) partikongress. Ändå är det så (S) agerar som sekulärt parti i kyrkan.

Posk vill verka för en öppen och demokratisk folkkyrka, fri från partipolitisk splittring och maktutövning. En kyrka som har en reformerad och förenklad organisation, med mindre byråkrati och minskad centralisering, som undviker sammanslagningar av församlingar och som gläds över engagemang och frivillighet och avskaffar höga arvoden till politiker. En kyrka som är öppen och finns till för alla människor i en kärleksfull varm diakoni, där varje människa möts som en Guds skapelse och vän. Som är kreativ, firar gudstjänst med musik och körer i glädjefullt allvar och delar med sig till familj, grannar, vänner och ovänner.

Fram till den 19 september är det kyrkoval. Rösta på Posk – för en öppen, fri och demokratisk kyrka, utan partipolitik.

Anna-Lena Arousell Berglund, kandidat för Posk, Erik Eckerdal, kandidat för Posk

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

16 september, 2021 kl. 13:39

Skrivet av Carina Etander Rimborg

Micael Terstedt från POSK i Sundbyberg ställer sig frågan:

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

De sekulära allmänpolitiska partierna Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centern kraftsamlar återigen för att försöka ta makten över det kristna samfundet Svenska kyrkan i kyrkovalet den 19 september.

Partierna tar med sig sitt hårda språkbruk och invektiven haglar över motståndaren. Demoniseringen av den andre är uppenbar. Den kristna hållningen är tvärtom att visa ödmjukhet, tillbedjan över människans lika värde och solidaritet med de som är utsatta.

Men, varför strävar de icke kristna allmänpolitiska partierna efter makten i ett specifikt religiöst samfund? Är det enbart makten över att kunna styra åsikterna i Sveriges största organisation med över fem miljoner medlemmar eller finns även ekonomiska incitament?

Låt oss som exempel se på de ekonomiska bidragen i min hemförsamling.

Svenska kyrkan i Sundbyberg är en liten församling i Sveriges minsta kommun. Det är en församling som varit mycket kommunalt politiskt styrd. När borgerliga partier haft makten har de tillsatt en borgerlig kyrkoherde. När socialdemokraterna haft makten har de tillsatt en socialdemokratisk kyrkoherde. Just nu styr socialdemokraterna med hjälp av centerpartiet och en folkpartist.

Medlemsantalet är lågt i jämförelse med övriga Sverige där över 55% av svenskarna är medlemmar i kyrkan. I Stockholm är ca 50% medlemmar medan i Sundbyberg är det under 40%. Med tanke på det är det märkligt att församlingen ska ha ca 30% högre mötesersättning än Stockholms stiftsfullmäktige som har ett övergripande ansvar för 61 församlingar. Årsredovisningen visar att kyrkorådets socialdemokratiske ordförande, som även sitter med i kommunfullmäktige, har fått ca 70 000 kr/ år i ersättning från församlingen.

Även den socialdemokratiske kyrkofullmäktige ordföranden sitter med i kommunfullmäktige och har en ersättning från kyrkan för sitt uppdrag på drygt 11 000 kr för att administrera ca två stycken två timmars möten per år. Den sistnämnde socialdemokratiske ordföranden är dessutom ordförande för församlingens valnämnd och har där, liksom övriga ledamöter, en månatlig ersättning under hela mandatperioden på fyra år fastän arbetet börjar först ett år innan kommande val.

Socialdemokraterna propsade dessutom på att de skulle ha en extra ledamot. En partifunktionär som inte deltagit i något sammanträde men haft ersättning.

Ersättningar brukar kopplas till reellt arbete och goda resultat. Är det moraliskt lämpligt att kyrkans medlemspengar används till att bekosta politiska partiers funktionärer?

Är det inte bättre att satsa mer på barn, ungdomar och behövande?

Tyvärr slutar inte ersättningarna vid enskilda ersättningar till partifunktionärer utan även ersättningar direkt till de politiska partierna sker. Det kallas mandatersättning och utgår med tio tusen kronor per år och grupp i kyrkofullmäktige plus fem tusen kronor per mandat som varje grupp erövrar. Ersättningar som går direkt in i de allmänpolitiska partiernas kassor utan att man vet att det kommer kyrkan tillgodo. De kan mycket väl användas för att driva allmän politik om cykelbanor eller parkeringsplatser.

Ersättningar på miljoner från kyrkans medlemsavgifter är en naturlig lockelse för de politiska partierna för att kunna driva sin allmänpolitik och avlöna funktionärerna.

Jag anser att ersättningar som utgår från kyrkans medlemsavgifter bör användas med återhållsamhet och kopplas till en kristen kyrkas uppgift. Ersättningar som inte direkt driver kyrkans grundläggande uppgift och är för kyrkans framtid är inte etiskt försvarbart.

Politiska partier ska inte kunna utnyttja kyrkan för egen vinnings skull. Svenska kyrkan måste få stå fri från allmänpolitiska partier.

Det är dags att släppa svenska kyrkan helt fri!

Micael Terstedt

POSK i Sundbyberg

Ur POSKs program:

POSK anser att förtroendevalda ska få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt och att förutsättningarna för kyrkliga förtroendeuppdrag måste förbättras genom anpassade arbetsformer. POSK förespråkar återhållsamhet vad gäller arvodering av förtroendeuppdrag.

Partierna skadar Svenska kyrkan

15 september, 2021 kl. 22:37

Skrivet av Carina Etander Rimborg

Detta är en debattartikel som också varit publicerad på Altinget.se

Partierna skadar Svenska kyrkan

Socialdemokraterna vägrar medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda. Det skriver Erik Eckerdal.

Den 19 september är det val i Sveriges största medlemsorganisation, Svenska kyrkan. Inför kyrkovalet har flera ärkebiskopar, nuvarande och tidigare, kritiserat Svenska kyrkans partipolitiska system. Trots partiernas ihärdiga försök att inte låtsas om kritiken, utan försök att skapa andra konflikter, är just frågan om de politiska partiernas närvaro i kyrkan den stora konfliktfrågan. Många skulle säga ödesfråga.

Ärkebiskop Antje Jackelen har konstaterat att det partipolitiska systemet är otidsenligt. Ärkebiskop emeritus K.G. Hammar kallar systemet destruktivt för kyrkan. De partipolitiskt obundna grupperna instämmer, med POSK i spetsen, den näst största gruppen efter Socialdemokraterna.

I konflikt med kyrkans syfte

Problemet är inte att personer med partipolitisk tillhörighet är engagerade i kyrkan. Tvärtom, ett sådant engagemang välkomnas även av de obundna grupperna. Problemet går djupare och berör det partipolitiska systemets syfte, organisation och arbetssätt. Alla tre hamnar i konflikt med kyrkans syfte, grundläggande organisation, arbetssätt och identitet.

S instrumentella syn på kyrkan

De politiska partierna är sekulära ideologiska partier som medvetet agerar för att få makt över kyrkan. Många partipolitiska representanter protesterar mot denna beskrivning. Men de representerar de facto utomstående sekulära partier. Det är partistyrelsen som fastslår det kyrkopolitiska programmet.

Journalisten Maciej Zaremba har träffande beskrivit partiernas agerande som en kolonisation av kyrkan. Historiskt har S haft två syften med sin kyrkopolitik: Att ta makten över Svenska kyrkan, så att hon inte blir en självständig maktfaktor i samhället. Och genom sitt inflytande använda kyrkan som ett instrument för den egna politiska målsättningen. Denna instrumentella syn på kyrkan för egna syften, är fortfarande S inställning. Socialdemokraternas kyrkopolitiska program fastslår att målet är den ”demokratiska socialismen”, ett syfte det är svårt att hitta stöd för i Bibeln, bekännelsen eller Kyrkoordningen.

Kyrkan som politisk språngbräda

Det partipolitiska systemet i Svenska kyrkan är, internationellt sett, unikt. Det gäller även i jämförelse med folkrörelserna i Sverige, inklusive de politiska partierna, som i allmänhet har indirekta val till sina beslutande nationella kongresser. Det är inte utomstående grupper med andra ideologier, som till exempel Moderaterna eller Muslimska brödraskapet, som kandiderar till S partikongress, utan ledamöter som representerar sina lokalföreningar.

Ändå vägrar S medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda.

”Omodernt och oansvarigt”

Svenska kyrkans nuvarande organisation är baserad på Regeringsformen 1974, alltså på sekulär lagstiftning. Det har förödande konsekvenser och leder till polarisering, konflikter och ekonomisk och administrativ ineffektivitet, eftersom Svenska kyrkans organisation inte är grundad i kyrkans teologiska grundsyn, där församlingen är grunden för kyrkans organisation. Att vara kyrkomedlem kan till exempel aldrig särskiljas från församlingen som gemenskap. Men i det partipolitiska systemet representerar den förtroendevalda sitt parti, som har kommit att ersätta församlingen.

Ett annat problem är att det partipolitiska systemet är konfliktdrivande och splittrar kyrkan, i motsats till att det främsta syftet med kyrkans organisation alltid har varit att ena och att bevara kyrkans enhet.

Den 19 september är det kyrkoval. Det är dags att partierna lämnar ett otidsenligt system och låter kyrkan sköta sig själv. Kolonisation är lika omodernt och oansvarigt år 2021 som 1945.

Erik Eckerdal

Teol. dr, direktor Samariterhemmet diakoni, ersättare i POSK:s riksstyrelse

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

14 september, 2021 kl. 08:39

Skrivet av Carina Etander Rimborg

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

POSK vill visst ha direkta val

11 september, 2021 kl. 15:49

Skrivet av Carina Etander Rimborg

För oss som har vuxit upp i en familj med syskon så är det inte ovanligt att det är bråk mellan syskon eller att det retas. Ibland kan det det gå riktigt vilt till, ibland är det smågnabb. Men vid en viss punkt, så säger (oftast) föräldrarna till ”nu får ni bli sams”. Eller så kommer syskonen fram till detta själva. Plötsligt finns det inget att bråka om eller så får en ”vapenvila” ingås för att friden ska få råda i familjen en stund.

Jag tänker på det här, för just nu är det, precis som Amanda Carlshamre skrev på bloggen i måndags, (https://www.posk.se/2021/09/med-kristus-i-centrum/) den tiden i valrörelsen som tar fram det absolut sämsta hos de flesta av oss som kandiderar i Svenska kyrkan. Och det är inget vi är stolta över.

Men i en valrörelse behövs det ibland ändå bli tydliga skillnader för att väljaren ska förstå vad de olika grupperna vill. Men pajkastning och svartmålning är inte roligt.

Låt oss lämna detta den 20 september

När dagen gryr den 20 september så hoppas jag att det som har sagts och gjorts i valkampanjen ska lämnas utanför kyrkan när mandaten fördelas och invalda personerna, för olika nomineringsgrupper, tillsammans ska ta ansvar för Svenska kyrkan.

Låt oss då vända blad, stryka ett streck i debatten och låt oss ta nya tag. Lämna lättkränktheten, lämna stoltheten, lämna det dåliga humöret och låt oss istället tillsammans se hur vi kan ta ansvar för Svenska kyrkan.

Ingen information?

Jag läser en insändare i Hallands Nyheter (11 september) där en kyrkomedlem, som fått hem sitt röstkort, tycker det är så svårt att hitta information om kyrkovalet i nyhetsmedia.

Personen har också sökt på de lokala webbsidorna och på kyrkovalssidan hos Svenska kyrkan om kandidaterna och de olika grupperna, utan att få ett större resultat. Enligt egen utsago är den här personen ”ej kyrkligt aktiv men vill gärna behålla våra kristna traditioner och stödjer därför fortfarande Svenska kyrkan”.

POSK vill ha direkta val

En sådan medlem skulle definitivt ha mycket lättare att få information om sina lokala kandidater om den lokala nivån var den viktigaste nivån att rösta till.

Så återigen stärks jag i min uppfattning om att vi endast ska ha direkta val till den lokala nivån. På den lokala nivån finns det ett lokalt intresse, det finns större chans att möta de kandidaterna som ställer upp lokalt, de har lättare för att berätta om sina lokala frågor. Och så ska valet till stiftsnivån och kyrkomötetsnivån vara indirekta val – så som det är i många andra medlemsorganisationer.

Så jo, POSK vill också ha direkt val i kyrkovalet – men endast till den lokala nivån, där det faktiskt går att träffa och känna kandidaterna. Och givetvis ska alla medlemmar i Svenska kyrkan få rösta i detta direktval. Det är fullständigt självklart!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – du vet väl att det finns fullt med information om de flesta POSK-kandidaterna på de lokala POSK-sidorna. Och är du POSK-kandidat som ännu inte lagt in information – ta kontakt med din lokala grupp och se till att få upp din kandidatinformation!

Hållbart skogsbruk

Reformerade indirekta val

Begravningssamfälligheter

Foto: Roxana/stock.adobe.com

Vara långsint eller inte…?

POSK rejält framåt i kyrkovalet!

Ingen kan tjäna två Herrar

REPLIK: Ingen kan tjäna två Herrar

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

Partierna skadar Svenska kyrkan

Partierna skadar Svenska kyrkan

I konflikt med kyrkans syfte

S instrumentella syn på kyrkan

Kyrkan som politisk språngbräda

”Omodernt och oansvarigt”

Erik Eckerdal

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

Bättre byggnader än församlingar?

En femstegs-plan

POSK vill visst ha direkta val

Låt oss lämna detta den 20 september

Ingen information?

POSK vill ha direkta val

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier