fbpx

Jag är också trygg

Skrivet av

Jesper Eneroth, gruppledare för (S) i kyrkomötet har i i en replik i tidningen Dagen (5 maj) svarat på den kritik som riktas mot att politiska partier ställer upp i kyrkovalet. (se artikeln nedan)

Rubriken skriker ut att politiska partier i kyrkovalet erbjuder tydlig varudeklaration. Men problemet är ju att vi inte röstar i ett allmänt val i kyrkan. Jesper försöker vifta med sitt röda skynke och varna för att indirekta val skulle innebära att medlemmarna inte får ett inflytande.

Men Jesper – den största anledningen till att (s) är så engagerade och jobbat så energiskt i kyrkovalet de senaste mandatperioderna är för att SD inte skulle få inflytande. Ni hade SD som er huvudmotståndare. Och se hur det har gått. SD hade ALDRIG – jag upprepar ALDRIG fått det stora inflytande de har om kyrkan hade haft indirekta val! Det är de direkta valen i kyrkovalet som möjliggjort den motståndare som ni så hett vill bli av med!

Ett indirekt val innebär att ALLA medlemmar i en församling har möjlighet att rösta på vem man vill ska bestämma i församlingen. Som känner det lokala och kan ta ansvar där. Dessa valda i sin tur utser vem som ska representera i stiftet och i kyrkomötet. På det viset är förankringen församlingen. Och jag inser att det är jobbigare att faktiskt ta ansvar lokalt och på det viset få förtroendet på andra nivåer – än att bli direkt vald, utan att behöva vara lokalt förankrad.

En av de nya grupperna som ställer upp i kyrkovalet i år ”Alternativ för Sverige” gör det med en tydlig avsikt att få en arena, en plattform där de kommer in i ”finrummet” inför de allmänna valen nästa år. De ställer inte upp lokalt i någon församling någonstans i hela Sverige! De ställer bara upp på stifts- och riksnivå. DET Jesper visar varför det är så viktigt med indirekta val! AFS hade ALDRIG haft en chans att ta sig någonstans om de hade behövt engagera sig lokalt för att kunna bli invalda i kyrkomötet.

Men alla de medlemmar i kyrkan – oavsett vilka politiska partier de röstar på i allmänna valet – som är engagerade i församlingen och vill vara med och ta ansvar, både lokalt och på andra nivåer – kan få det förtroendet lokalt och därmed driva de frågor som gynnar Svenska kyrkan och var med och ta beslut om tro, bekännelse och lära.

Medlemmar i kyrkan, som med sina yrkeserfarenheter och livserfarenheter kan bidra med kunskap om organisation, fastigheter, miljöarbete osv – men för att det gynnar kyrkan. Där kan alla de engagerade socialdemokrater, miljöpartister, kristdemokrater, liberaler, moderater och alla de andra driva sina frågor, utifrån ett församlingsperspektiv.

Så Jesper – jag är lika trygg i min övertygelse att de partipolitiskt obundna i kyrkovalet är det rätta och håller med ärkebiskop Antje som säger att de politiska partierna är obsolet.

Du ställer tre frågor och undrar om vi som är kritiska till systemet vill:

1. Förbjuda vissa grupper att kandidera?

Mitt svar: Nej, men eftersom det ska vara församlingen som är basen, så blir troligen grupperingarna och samarbetet i olika frågor annorlunda än att man är med i ett parti. Ett personval på lokal nivå skapar helt andra förutsättningar.

2. Övertyga mig och mina vänner att kandidera någon annanstans?

Mitt svar: Nej, jag hoppas och önskar att både du och dina kamrater, både de som står på socialdemokratiska och andra politiska listor, skulle vilja engagera sig lokalt i församlingarna men utan att behöva sätta den politiska stämpeln på er.

3. Förmå socialdemokratin att besluta om att upphöra vara nomineringsgrupp i Svenska kyrkan?

Mitt svar: Ja, tack – det vore faktiskt det allra bästa. För om (s) som politiskt parti lämnar Svenska kyrkan så skulle hela systemet rämna och vi kunde bygga upp något nytt. Med de engagerade medlemmarna som vill vara med och göra skillnad i Svenska kyrkan.

Så därför är POSK i kyrkovalet ett gott val!

Ur POSKs valprogram:

POSK är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.

Detta program innehåller vad POSK särskilt vill arbeta med och förändra. POSK vill att Svenska kyrkans liv och tjänst i världen fördjupas, förenklas och effektiviseras. Kyrkans organisation och alla beslut ska vara grundade på kyrkans egen självförståelse och på teologiska överväganden. Kyrkan kan bara bli synlig och betydelsefull i samhället om det är tydligt vad dess uppdrag är.

Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. POSK uppmuntrar alla medlemmar att arbeta för en stärkt demokrati genom att ta fram kandidatlistor till kyrkovalen på lokal nivå överallt där det är möjligt.

‹

Från Dagen:
Av Jesper Eneroth, ordförande för den socialdemokratiska gruppen i kyrkomötet

05 maj 2021 06:15

Politiska partier i kyrkovalet erbjuder tydlig varudeklaration

Replik. Indirekta val till kyrkomötet skulle innebära att Svenska kyrkans medlemmar fråntas möjligheten att utse sina representanter, skriver Jesper Eneroth (S).

Varje kyrkopolitiker har sitt skäl för att vara engagerad. Några brinner för att sprida evangeliet. Andra vill utveckla gudstjänstlivet eller ser att kyrkobyggnaderna bär på ett kulturarv värt att bevara. Eller vill att den skog och mark som ägs av Svenska kyrkan ska förvaltas på bästa sätt. Åter andra engagerar sig för att de ser att Svenska kyrkan gör en viktig insats för människor som lever i utsatthet. Eller för att verksamheten för barn och unga betyder mycket. Eller musiken, kulturen, det internationella arbetet …

Anledningarna är oändliga. Den enskildes inre drivkraft är unik och ingen kan ta den ifrån henne.

Elisabeth Sandlund: Tydligt och bra av ärkebiskopen om partiernas makt över kyrkan

Att vara förtroendevald i Svenska kyrkan innebär i hög utsträckning att hantera de yttre förutsättningarna. Det handlar om personal­frågor, byggnader, ekonomi och andra uppgifter som kan vara både utvecklande och förvaltande. Även dessa frågor har med kyrkans uppdrag att göra.

Gunnar Hyltén-Cavallius, som i en debattartikel 19/4 argumenterar för att politikens band till kyrkan borde kapas, utgår från en felaktig förståelse för hur kyrkopolitik i praktiken fungerar. Socialdemokraternas riksdagsgrupp beslutar inte om vad de tusentals socialdemokrater som engagerar sig i Svenska kyrkan ska tycka. Sant är att vi utgår från samma ideologiska värdegrund när vi formar våra respektive idéprogram, men riksdagsledamöterna från Socialdemokraterna har på inget vis något påverkansmandat på de beslut vi socialdemokrater i Svenska kyrkan fattar, om de inte själva, utanför sitt uppdrag, ställer upp som förtroendevalda vill säga.

Dokument: Så fri är Svenska kyrkan från staten egentligen

Amanda Carlshamre och Hans-Olof Andrén, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, kritiserar i Dagen 26/4 bland annat socialdemokratiska förtroendevalda i Svenska kyrkan för att de ställer upp som just socialdemokrater. Jag är stolt över att ställa upp för den socialdemokratiska nomineringsgruppen som tydligt redogör för hur vi vill förvalta och utveckla vår gemensamma kyrka.

Debatten lämnar efter sig en besk eftersmak. Detta då alternativet till nuvarande ordning, enligt dem som kritiserar vår nomineringsgrupps organisering, är att ta bort de direkta valen. Detta skulle innebära att de kyrkotillhöriga fråntas möjligheten att utse sina representanter.

Också en medlem som inte självklart har en regelbunden kontakt med kyrkan ska vara trygg med vad kyrkans förtroendevalda står för.

—  Jesper Eneroth

Denna demokratiska tillbakagång riskerar att dela in kyrkans medlemmar i A- och B-lag. Det är långt ifrån den öppna evangeliska folkkyrkan. Det är också en rest från den överhetskyrka som i så många år har fått styra och ställa, och ibland förtrycka, de egna medlemmarna.

Jag frågar mig vad kritikerna, vid sidan av att ta bort möjligheten för de kyrkotillhöriga att rösta till kyrkomötet, vill?

  • Förbjuda vissa grupper att kandidera? Men vilka förutom de partipolitiska skulle i så fall passera det renläriga nålsögat?
  • Övertyga mig och mina vänner att kandidera någon annanstans? Men varför skulle jag göra det? Jag är ju fullständigt trygg med att Socialdemokraternas kyrkopolitiska program står för precis det jag själv står för.
  • Förmå socialdemokratin att besluta om att upphöra vara nomineringsgrupp i Svenska kyrkan? Visst, det är upp till varje partimedlem att i demokratisk anda försöka påverka sitt parti. Men senast frågan ställdes inom socialdemokratin var det en massiv majoritet av våra medlemmar som uppskattar Svenska kyrkan så mycket att vi vill fortsätta verka som nomineringsgrupp med våra grundläggande värderingar i botten. Varför skulle vi överge den tydliga varudeklarationen mot något mer otydligt?

För oss socialdemokrater är det ytterst en fråga om ärlighet. Det handlar också om att värna de många medlemmar i Svenska kyrkan som vill stå kvar som medlemmar även om den dagliga relationen är svag. Och även om inte alla partipolitiska ställningstaganden är tillämpbara på kyrkan så kan en människa med hjärtat till vänster veta att en röst på Socialdemokraterna till exempel är en garant för att inte neka barn att delta i verksamheten för att de inte kan betala för sig.

Också en medlem som inte självklart har en regelbunden kontakt med kyrkan ska vara trygg med vad kyrkans förtroendevalda står för. Här är de ideologiska drivkrafterna som kommer till uttryck hos de allmänpolitiska partierna tydliga, i såväl det som förenar som det som skiljer oss åt.

Det kan vara tydligt också hos så kallade “obundna” nomineringsgrupper, och därför har de för oss en självklart berättigad plats i kyrkopolitiken – vi nedlåter oss inte till att ifrågasätta deras engagemang, vi tar hellre en diskussion i frågor som har med värderingar och sakfrågor att göra.

Antalet medlemmar i Svenska kyrkan räknas i miljoner. Som kyrkopolitiker företräder vi alla medlemmar, som var och en av olika skäl vill ha en relation till Svenska kyrkan – nära och innerlig eller mer distanserad. I det företrädarskapet har vi med oss våra socialdemokratiska värderingar.

Vi är av tradition bra på att stå upp också för de medlemmar som inte självklart har en regelbunden kontakt med kyrkan. Det är en uppgift som vi tar på oss, med stolthet och med glädje, och med stark övertygelse om att det är en hållning i linje med det evangelium som befriar varje enskild människa.

Mats Rimborg

Skrivet av

Mats Rimborg är ordförande för POSK i Göteborgs stift, ledamot i POSKs styrelse och dessutom kassör. Han har flera uppdrag som förtroendevald, bland annat som 2:e vice ordförande i stiftsstyrelsen i Göteborg och ledamot i församlingsråd. 

Varför är du engagerad i POSK?

”Jag vill vara med och ta ansvar i min kyrka, och tycker man ska kunna göra det utan att behöva vara med i något politiskt parti. Mångfalden inom Svenska kyrkan är en rikedom att ta vara på, inte ett problem, och kyrkan ska respektera och glädjas åt alla som vill vara med.”

I kyrkan utgår inte all makt från folket

Skrivet av

Partipolitiker är vana vid att riksdagen i princip kan bestämma vad som helst. Men ett trossamfund har en bekännelse som står fast, skriver Amanda Carlshamre och Hans-Olof Andrén i en replik på Dagens debattsida 26 april.

I en debattartikel den 19/4 tar Gunnar Hyltén-Cavallius upp partipolitiseringen i Svenska kyrkan och det faktum att tre riksdagspartier deltar i kyrkovalet, nämligen S, C och SD. Det kan tilläggas att också parallellorganisationer till samtliga övriga riksdagspartier deltar i kyrkovalet. Som Hyltén-Cavallius skriver är detta en unik politisering av ett trossamfund.

Partipolitiker är vana att all makt utgår från folket, så riksdagen kan i princip bestämma vad som helst. Men ett trossamfund har en bekännelse, och vi förfogar inte över innehållet i denna. Ett kyrkomöte kan inte besluta att Kristus inte har uppstått eller att Gud inte skapat världen.

Den historiska bakgrunden sträcker sig nog ända till socknens uppdelning i borgerlig och kyrklig kommun 1862. När kommunalstämmans “direktdemokrati” ersattes med kommunalfullmäktiges representativa demokrati 1918 uppstod tanken på en liknande förändring för församlingarna, de “kyrkliga kommunerna”. När därför kyrkofullmäktige ersatte kyrkostämman i de största församlingarna på 1930-talet valde partierna, med S i spetsen, att ställa upp i kyrkovalet. Av de skäl som Hyltén-Cavallius beskriver.

I en öppen folkkyrka av Svenska kyrkans typ, som inte ställer bekännelsekrav på sina förtroendevalda, måste därför biskopar, präster och diakoner vara inblandade i beslutsfattandet eftersom de genom sina vigningslöften är bundna till bekännelsen. Det behövs en samverkan mellan de vigda och lekfolket i Svenska kyrkan som ska vara både demokratisk, apostolisk och episkopal.

I Svenska kyrkan är kyrkoherden alltid ledamot av kyrkorådet och biskopen ordförande i stiftsstyrelsen, men mandatet är mindre än i jämförbara kyrkor. Biskoparna har exempelvis inte rösträtt i kyrkomötet, vilket nog också är unikt.

I Hyltén-Cavallius debattartikel tecknas bilden av en helt politiserad kyrka. Lyckligtvis är det inte riktigt så illa. På många håll i landet finns det partipolitiskt obundna grupper, varav de flesta tillhör POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Lokalt i församlingar och pastorat har det funnits partipolitiskt obundna grupper sedan 1927, och antalet ökar stadigt vid varje kyrkoval. Dock är vi fortfarande i minoritet i jämförelse med dem som har partikoppling.

Ett problem med vår kyrkas organisation är att valen till kyrkomöte och stiftsfullmäktige sedan år 2000 är direkta. Det låg då i partiernas intresse att kyrkovalet skulle efterlikna de allmänna valen, så att de partipolitiskt intresserade skulle förmås att rösta på sitt parti även i kyrkovalet. Eftersom detta sker ett år innan det allmänna valet fungerar det också som en generalrepetition för partierna inför det “riktiga” valet året efter. Lyckas man få valdebatten att handla om samhällspolitik i stället för kyrkopolitik kan man också få stort genomslag i medier. Dessutom ges nya politiska partier en möjlighet att pröva vingarna.

Det system som gäller från år 2000 – direkta kyrkomötesval, ingen spärr, utjämningsmandat, relativt lågt valdeltagande – gör det ganska lätt för nya grupper att ta sig in i kyrkomötet utan att tidigare ha haft kyrkopolitisk verksamhet på lokalplanet. Så gjorde SD år 2002, och i år sägs Alternativ för Sverige försöka utnyttja de möjligheter dagens system erbjuder. Botemedlet för detta heter en återgång till indirekta val.

Tidigare valdes nämligen kyrkomötet och stiftsfullmäktige indirekt, av församlingarna, eftersom man såg dessa nivåer som organ för församlingarna – inte för kyrkans medlemmar. Kyrkomötet beslutar ju om församlingarnas gemensamma gudstjänstordningar och psalmbok, den gemensamma internationella missionen och diakonin, utlandsförsamlingarna, ekumeniska relationer och så vidare.

När kyrkan skildes från staten år 2000 förordade POSK (och C) fortsatta indirekta val. Det är en förändring vi fortfarande kämpar för. Partiernas inflytande över kyrkan behöver minska, inte öka. En väg framåt kan exempelvis vara att de som sitter i kyrkofullmäktige i pastorat och självständiga församlingar själva får välja sina representanter i högre beslutande organ. Med indirekta val skulle nya grupper inte kunna bli valda till stiftsfullmäktige och kyrkomötet utan att först vara aktiva i församlingarna.

I längden kan sekulära partier i en sekulär stat inte gärna fortsätta att delta i valen i ett trossamfund. Partierna sysslar med samhällsfrågor, trossamfundet med kyrkliga frågor – i grunden frågan om hur det glada budskapet om frälsningen genom Jesus Kristus bäst ska förkunnas i vår tid – i ord och handling.

Det är dags för partierna att lyssna och släppa taget om Svenska kyrkan. Ärkebiskopen har rätt i att nuvarande system är otidsenligt. I en intervju i Dagen 21/4 säger hon: “Skulle vi börja om från scratch skulle vi aldrig ha den här kopplingen till de politiska partierna.”

Låt oss hoppas att partipolitiken får vara en parentes i kyrkans historia.

Amanda Carlshamre
Teologistuderande, ordförande POSK

Hans-Olof Andrén
Seniorprofessor vid Chalmers tekniska högskola, ordförande POSK 2003-2019

 

Foto: Magnus Aronsson/ IKON

Ja, låt oss debattera konkreta frågor

Skrivet av

Socialdemokraten Lennart Hallengren, i Malmö skriver i Kyrkans Tidning:

”Så till er i Posk, lägg ner kverulansen om vilka som bör få kandidera som nomineringsgrupp. Låt oss i stället mötas i debatt om konkreta frågor som är viktiga för Svenska kyrkan.”

(För den som undrar så kan kverulans översättas (enligt synonym.se) med grälsjuka, klandersjuka, gnällighet, grinighet, kvirr, gnäll, knot, jämmer, beskärmelse, gnällande, jämmerlåt, klagan, påstridighet, rättshaveri, klagolåt)

Då vill jag svara Lennart Hallengren – NEJ, oavsett vad du tycker så kommer vi i POSK inte sluta påtala det knäppa med att politiska partier som Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna, ställer upp i kyrkovalet.

Hallengren skriver ”Socialdemokrater skulle till exempel kunna kandidera under namnet progressiva i Svenska kyrkan.”. Men nej Lennart, det kan du ju inte! Detta visar ju bara hur lite Hallengren förstår av systemet. För honom som socialdemokrat så går det inte att ställa upp på någon annan lista en en socialdemokratisk. Det tillåter inte hans parti, som det ser ut nu.

Sen försöker Hallengren lyfta en fråga och hänvisar till POSKs program om Mångfald – en möjlighet och citerar

”Posk delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.”

Sen skriver Hallengren något viktigt ”Vi vet att detta är den syn som Svenska kyrkan har hittills. (Min markering) Men vilken är Posks inställning? Jag tolkar det som att Posk inte tar ställning eller inte vågar ta ställning.”

Jo du Lennart Hallengren – POSKs inställning i den frågan är just Svenska kyrkans inställning. Och det är den inställning som vi tycker ska fortsätta vara Svenska kyrkans inställning, och inte bara hittills. En inställning som jag vet socialdemokraterna vill ändra på. Så det kan ni vara säkra på – skulle frågan komma upp igen i till exempel kyrkomötet, så kommer POSK kämpa för den teologiska syn som nu råder i Svenska kyrkan. Det är väl oerhört tydligt, där POSK tar ställning.

Jag välkomnar Lennart Hallengrens engagemang i Svenska kyrkan och vill verkligen inte att det engagemanget ska sluta. Men jag kommer aldrig sluta tycka att det är konstigt att ett politiskt parti ställer upp i kyrkovalet. Gärna engagerade personer – men inte politiska partier!

Och sakfrågor kommer POSK gärna att vilja debattera och för diskussion om.

  • Till exempel att det ska vara indirekta till stift och kyrkomöte.
  • Till exempel att församlingsrådens mandat ska tydliggöras.
  • Till exempel att lyfta att teologiskt och liturgisk fördjupning sker i Svenska kyrkan gudstjänster
  • Till exempel att församlingar och pastorat ska kunna driva begravningsbyråer.

Så – Bring it on, Lennart Hallengren, POSK tar vilken debatt som helst!

https://www.kyrkanstidning.se/debatt/lat-oss-debattera-konkreta-fragor

/Carina Etander Rimborg

Därför hör politiska partier inte hemma i kyrkopolitiken

Skrivet av

För en tid sedan läste jag Joel Halldorfs krönika om påve Franciskus resa till Irak. Några rader ur krönikan etsade sig fast vid mitt medvetande och jag har funderat över dessa sedan dess.

”Men för den som lever i kyrkan kan tron inte reduceras till ideologi. Tron är längtan: att sträcka sig mot den Gud som är tillvarons centrum. Därför är det naturligt att känna släktskap med människor från andra religioner som gör samma sak. Faktum är att detta blir särskilt tydligt när man lever i ett sekulariserat land. Jag känner själv ofta större gemenskap med fromma muslimer än med så kallat etniska men sekulariserade svenskar.”

Som kristen och aktiv i POSK gav dessa rader ytterligare en dimension som är så talande för varför jag anser att politiska partier inte hör hemma i kyrkopolitiken. Nu ska det väl tilläggas att just denna passagen i krönikan främst vänder sig mot SD, men jag upplever att även många socialdemokrater har en tendens att, om inte reducera tron till ideologi men åtminstone, låta ideologin komma i första hand. Även när jag pratar tro med dem.

Som exempel kan nämnas en i min närhet troende muslim och socialdemokrat som svarade på min fråga om hon kunde uppleva en gemenskap med kristna på samma sätt som jag kan känna med muslimer. För mig var den frågan bara ställd utifrån min kristna tro, men trots det så blev svaret att hon känner större gemenskap med sin partikamrat som är ateist än en muslimsk moderat. Jag blev jätteförvirrad av svaret för jag hade inte frågat efter någon annan politiskt ideologisk ståndpunkt.

Just detta att sätta sin politiska ideologi i främsta rummet är nyckeln, men samtidigt låset, till hur vi i POSK ska få alla dessa ”politiker” att förstå skillnaden mellan vår vilja att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra och att vi i och med detta absolut inte tycker att de enskilda individernas engagemang ska sluta.

En annan del som ställer till det är att många ”politiker” är hårt skolade i sitt parti, de umgås i väldigt hög utsträckning med sina partikamrater eller andra ”politiker”. Det skapar väldigt lätt en bild om att alla är ju engagerade i partier, fast i realiteten är det en väldigt liten andel av Svenska kyrkans medlemmar som är medlem i ett parti. Dessa ”politiker” sitter liksom fast i tanken om att det är bara ”politiker” som kan bestämma över Svenska kyrkan. Så när POSK då kritiserar det här systemet så tar de det nästan som en personlig anklagelse.

Tilläggas bör att även dessa nomineringsgrupper som visserligen inte direkt är kopplade till ett politiskt parti, men ändå har nära kopplingar till ett parti kan uppvisa samma tendenser. Att den politiska ideologin kommer före den kristna tron.

Min förhoppning nu när vi börjar närma oss valrörelsen är att alla ”politiker” slutar tolka POSK’s argument som en personlig förolämpning. För de allra flesta ”politiker” gör ett gott arbete för Svenska kyrkans bästa. Vi önskar bara att det inte fanns en så tydlig allmänpolitisk agenda som styrde detta arbete.

Linda Cigéhn
POSK
Stockholms stift

Är kyrkan tom?

Skrivet av

Är kyrkan tom? Nej, absolut inte, kyrkan är inte tom! Jag kom hem sent från jobbet ikväll, damp ner i soffan och hamnade mitt i ett spännande samtal som riksPOSK ordnat om POSKs vision. Ett samtal, om, med och för kyrkan.

Över fyrtio människor, POSKare från hela landet, olika stift och församlingar, pratade och delade erfarenheter ikväll. Och där är kyrkan. Där människor samlas – där är kyrkan.

Och detta gör mig stolt och glad över att vara POSKare! För här finns mångfalden av erfarenheter, här finns mångfalden av idéer, här finns mångfalden av engagemang – här finns POSKare!

Och jag vet att det inte bara är POSK som nomineringsgrupp som träffas och pratar tro, församling och kyrka. I församlingar runt om i Sverige pågår bibelstudier, språkkaféer, alpha-kurser, gudstjänster, kyrkkaffe… listan kan göras lång.

Och där människor träffas, delar tro och liv, ber tillsammans – där finns kyrkan! Så kyrkan är inte tom! Den är bara fylld med något annat. En del av detta ska vi behålla, även när vi återigen öppnar kyrkolokalen och vi får fira fysiska gudstjänster tillsammans.

I POSK så fortsätter möjligheten att få vara med på fler visions och diskussionskvällar. 15 april är nästa digitala möte. Anmäl dig gärna till det. https://www.posk.se/nyheter/posk-seminarier/

/Carina Etander Rimborg

Gjorde överklagandenämnden rätt?

Skrivet av

Paraplyer

Förra veckan i Kyrkans Tidning(v8) kan vi läsa om hur överklagandenämnden har upphävt beslutet i Nylöse pastorat (Göteborg) som ville göra om hela pastoratet till en församling.

Bakgrunden är att kyrkofullmäktige i Nylöse i december fattat ett beslut att lägga samman alla församlingarna i Nylöse pastorat. Dessa är Angereds, Bergsjön, Kortedala och Nylöse församlingar och dessa församlingar har sedan 1 januari 2018 varit Nylöse pastorat. (Läs om församlingarna här)

Men har överklagandenämnden verkligen gjort rätt – är det inte precis så vi vill att det skulle fungera? Att pastoraten själva bestämmer hur många församlingar det ska finnas inom ett pastorat? Att det skulle vara flexibelt.

Jo, men tanken var inte att det skulle bli stora gigantiska enheter. Tanken var att pastoraten skulle vara paraplyet som gjorde att församlingarna blev skyddade och kunde leva vidare, frodas som enhet runt den lokala kyrkan och fira gudstjänst.

Att som Nylöse nu gör, lägga samman alla församlingarna till en enda stor enhet motverkar det lokala.

Det finns många aspekter på Nylöse pastorat. Det är ett pastorat med extremt låg kyrkotillhörighet. Det är ett pastorat med stor diakonal verksamhet, många olika kulturer och många olika religioner i området. Men oavsett det så kan det inte vara rätt väg att gå att lägga samman fyra församlingar till en enda stor församling.

Och det är bra att överklagandenämnden har rivet upp beslutet. Det är bra att det kommer till en rejäl diskussion om vad en församling är, vad som är det viktigaste och hur vi ska kunna vara levande församlingar i vårt samhälle.

POSK vill värna församlingar och den omorganisation som ägde rum efter strukturutredning gav just förutsättningar för det. Levande församlingar – som kunde bära sig, för att man samarbetar i ett pastorat som gör det möjligt att bära gemensamma uppgifter.

Ur POSKs program

Församlingen är kyrkans grundläggande enhet och varje församling ska utifrån lokala förutsättningar ges så stort ansvar som möjligt. I varje församling i ett pastorat finns ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvar för församlingens grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. (…)
POSK vill att pastoratets fördelar när det gäller samverkan mellan församlingar tas till vara. Där det finns förutsättningar måste mindre församlingar kunna överleva och nya församlingar bildas inom pastoraten.

 

 

Vi har hjärtat i kyrkan

Skrivet av

POSK kämpar för en kyrka som är fri från partipolitik som istället bygger på tro och engagemang.
–Det handlar om att bygga relationer, att bygga församling och kyrka tillsammans, säger Amanda Carlshamre, ordförande för POSK.

Det är oktober 2018. Amanda Carlshamre är ny på stockholmsbänken vid kyrkomötet. Hon har skrivit sin första motion till kyrkomötet och som nyvald ledamot för POSK väntar hon på att den ska tas upp till diskussion. En stund senare står hon i talarstolen och argumenterar för att kyrkomötet bör använda konsensus-metoden istället för den parlamentariska metoden med enbart bifall eller avslag.
– Vi fick en uppfriskande debatt! De andra nomineringsgrupperna ifrågasätter ju detta starkt. Det är inte så det fungerar inom politiken och inom Sveriges riksdag.

Hon skrattar när hon återberättar historien om sin första motion, men medger att hon skulle kunna skriva samma motion en gång till.
– Den demokratiska processen inom Svenska kyrkan måste på sikt förändras, och då måste vi fundera på alla aspekter – även hur vi fattar beslut. POSK är flitiga på att skriva motioner och ge sig in i debatten om både former och innehåll, säger Amanda.

Hon sitter i cafésoffan på Enskilda högskolan i Bromma (tidigare Teologiska högskolan, reds.anm). Här får hon vara i en lärande miljö med andra studerande och förkovra sig i litteraturen. Amanda har ett fullspäckat schema dag som kväll.

Sedan våren 2019 är hon ordförande för POSK. Dessutom arbetar hon som konsulent på Sveriges kristna råd. Men det är studierna till diakon som upptar det mesta av hennes tid.
– Jag brinner för kyrkan och vill se en förändring av systemet, det är självklart för mig att engagera mig, säger hon.

I september hade POSK sitt årsmöte och beslutade om det nya programmet.
– Vi har en god vision i POSK där vi bland annat formulerat att vi vill att Svenska kyrkan är en brobryggare mellan olika kyrkor i Sverige och ute i världen. Kyrkor rymmer olika traditioner och vi vill främja det. Vi har en gedigen kunskap inom POSK om ekumenik och kyrkosyn. Tittar vi ut i världen är Sverige unika med ett system där kyrkan styrs av partipolitiska grupper. Det framstår som märkligt. Vi är ju trots allt en trosgemenskap och förenas inte genom våra åsikter, säger Amanda.

Det gör att alla inom POSK inte alltid tycker lika i alla frågor vilket nomineringsgruppen ofta får kritik för.
– Vi respekterar varandra inom POSK och att vi kan tycka olika. Vi har en bredd inom gruppen från olika perspektiv och erfarenheter och då tycker man olika ibland. Det är inget problem utan berikande. Vår vision och vårt program ligger till grund för POSKs frågor. Till skillnad från en del andragrupper där alla ofta röstar likadant, så gör vi sällan det. Vi representerar många åsikter och församlingar – och den mångfalden påverkar givetvis hur vi röstar, säger Amanda.

Grundbulten i POSK är en kyrka som är fri från partipolitik med mångfald och respekt i fokus.
– Vi vill ha en kyrka med Kristus i centrum. Vi har idag ett kyrkovalssystem med partilinjer som medför att det blir politik av vår gemenskap och som dessutom kostar miljoner kronor att genomföra. Vi vill se en förenklad modell som bättre stämmer överens med vår bekännelse och lära, fortsätter Amanda.

Precis liksom andra grenar inom kyrkan behövs fler krafter till POSK.
– Är du engagerad i kyrkan så välkomnar vi dig att ta steget vidare och bli förtroendevald. Det är fint att få dela ansvaret för vår kyrka, och vi rustar och utbildar gärna den som vill ställa upp men känner sig osäker. Ditt engagemang för kyrkan är värdefullt, säger Amanda.

POSK är den näst största nomineringsgruppen i kyrkomötet och finns representerade i många församlingar ute i landet.
– POSKare är engagerade församlingsbor som är synliga i kyrkorummet på gudstjänster och i verksamheter, vilket gör att vi är med och beslutar om den kyrka vi verkar i. Att vi vill bryta partipolitiseringen gör att många väljer att lägga sin röst på oss, eftersom vi så tydligt talar om att vi är en trosgemenskap snarare än en åsiktsgemenskap. Det handlar om relationer, att bygga församling och kyrka tillsammans. Det finns en klokskap och en stor kärlek till kyrkan inom gruppen och vi väljer POSK för vår tro och inte vår åsikt, avslutar Amanda.

AMANDA CARLSHAMRE

ÅLDER: 31
BOR: Stockholm
FAMILJ: Fästman med två barn
POSK: Ordförande sedan maj 2019, ledamot i kyrkomötet
VIKTIGASTE FRÅGAN FÖR KYRKAN: Att verka för levande församlingar
BIBELCITAT OM ENGAGEMANG: ”Vi sätter vårt hopp till Herren, han är vår hjälp och vår sköld. I honom har våra hjärtan sin glädje, vi förtröstar på hans heliga namn. Herre, låt din nåd vila över oss, ty vi hoppas på dig.” PS 33:20-22

Ska Svenska kyrkan verkligen skapa trovärdighet?

Skrivet av

Ja, det är ju en fråga som går att ställa sig. Ska Svenska kyrkan skapa trovärdighet? Absolut, vill jag väl svara på den frågan, det är klart vi ska vara och skapa trovärdighet.

Men vill vi verkligen skapa trovärdighet åt främlingsfientliga och extrema partier som försöker skapa sig en arena för att bli legitima och ”normala”. Nej, säger, eller rättare sagt, skriker, jag då.

Men det är just det som händer och som har hänt. Först var det Sverigedemokraterna som genom sitt deltagande i kyrkovalet sakta men säkert tog plats i  de det demokratiska finrummet. Nu är det en avknoppning av SD – nämligen Alternativ för Sverige som vill ta plats i kyrkomötet.

Jonas Eek skriver på Opinionssidan i Kyrkans Tidning (4/2 nr 5)och lyfter just den här frågan. ”Ett dåligt alternativ för Svenska kyrkan”. Slutklämmen skrämmer mig mest, där Eek i ett P.S skriver:

Enligt AfS:s hemsida har partiet 2204 medlemmar. Det är ungefär lika många medlemmar som SD hade 2006, fyra år innan man kom in i riksdagen”.

Och hur tog sig SD in? Jo, genom att ställa upp i kyrkovalet. De skaffade sig en plattform och en arena där de kom in i finrummen. Och på den vägen är det.

Svenska kyrkan, genom det valsystem som vi har med direktval till alla nivåer, skapade förutsättningarna för ett politiskt parti, som inte ställer upp på Svenska kyrkans människosyn och värderingar, att få en demokratisk plattform.

Låt inte detta hända igen!

POSK har allt sedan relationsförändringen 2000, gång på gång, motionerat och drivit frågan om indirekta val, oförtröttligt! Därför det är de i församlingen som ska vara basen för dem som bestämmer i kyrkan. Det är den lokala förankringen och kännedomen som ska utgöra grogrund för de som ska ta ansvar även på andra nivåer (stifts och kyrkomöte).

Hade Svenska kyrkan haft indirekta val så hade inte Sverigedemokraterna fått de fäste de har i dag i Svenska kyrkan och i förlängningen tror jag också de hade haft svårare att komma in i riksdagen.

Låt oss göra om och göra rätt! Inför återigen indirekta val. Och låt inte politiska partier ställa upp i kyrkovalet!

Ur POSKs program

POSK anser att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Förtroendevalda från de politiska partierna utformar gärna regler för kyrkan efter vad som gäller för stat och kommun. Ett exempel på detta är dagens komplicerade och kostsamma sätt att genomföra kyrkoval.

I dag finns en partipolitisk påverkan då riksdagsfrågor drivs i kyrkomötet. Där lyfter företrädare för politiska partier fram partiernas ideologiska grund som en utgångspunkt för hur kyrkan ska formas och den kristna tron tolkas. POSK vill bidra till ökad medvetenhet om demokratins villkor inom Svenska kyrkan, bland annat genom att arbeta för ett billigare och enklare valsystem. Svenska kyrkans beslutsfattare ska vara demokratiskt valda och företräda församlingar, inte politiska partier.

Läs gärna också POSKs småskrift om indirekta val>>

 

Kyrkan behöver organiseras om

Skrivet av

Flera tidningar i Uppsala stift har i samband med att det är 1 år kvar till kyrkovalet publicerat insändare från Anders Brännström och Erik Eckerdal om att kyrkans organisation behöver förändras och inte vara en spegling av Sveriges politiska system, utan vara uppbyggd på ett annat sätt.

Den 19 september nästa år är det kyrkoval. Svenska kyrkan har sedan första halvan av 1900-talet i sina strukturer och sin organisation på många sätt utvecklats mer som en stat eller nation än en kristen kyrka. Dessvärre finns strukturerna kvar efter 2000 när kyrkan formellt skildes från staten. Ekonomiskt innebär det att resurser avdelas för att upprätthålla en kostsam organisation i stället för att lösa kyrkans uppgifter. Några av de politiska partierna bibehåller sitt allmänpolitiska inflytande i kyrkan på ett sätt som inte gagnar kyrkan.

Sveriges politiska system har vuxit fram under århundraden. Regeringen styr landet och riksdagen beslutar om lagar och statens budget. Underifrån arbetar kommuner utifrån det kommunala självstyret och med ansvar för många verksamheter som berör medborgarnas vardag. Mellan staten och kommuner finns regioner med ansvar för sådant som hålls samman på den regionala nivån som sjukvård och kommunikationer.

Vi menar att en kristen kyrka, som Svenska kyrkan, inte ska vara uppbyggd på samma sätt. Kyrkostyrelsen och kyrkomötet ska inte vara regering och riksdag. Stiften ska inte vara regioner. Församlingarna ska inte vara kommuner.

För den som är van att arbeta i det politiska systemet och i politiska partier kan det kännas tryggt att låta kyrkans olika organisationsnivåer spegla nationens. Vi menar att det är fel.  Kyrkan ska byggas utifrån kristna utgångspunkter och inte partipolitiska.

Det centrala i den kristna kyrkan är församlingarna. Det är i församlingarna som det bedrivs gudstjänster, undervisning, mission och diakoni. Vi menar därför att församlingarna behöver vara fokus inom kyrkan på ett annat sätt än kommunerna i en nation.

Stiften har i första hand uppgiften att stödja församlingarna och att utöva tillsyn. Det är en helt annan roll än regionernas roll gentemot kommunerna.

Svenska kyrkans nationella nivå – kyrkostyrelsen och kyrkomötet – är inte kyrkans regering och riksdag som ska styra kyrkan och stifta lagar. Kyrkans nationella nivå ska stödja stiften och därigenom indirekt församlingarna.

Partipolitiskt obundna i svenska kyrkan (POSK) vill förändra kyrkans organisation så att den blir enklare, kommer närmare kyrkans medlemmar, fördjupar demokratin i kyrkan och att resurserna används till att göra gott i kyrkan och samhället. Detta i stället för att finansiera ett dyrbart och överdimensionerat valsystem och en politisk organisation.

Anders Brännström
ordförande POSK i Uppsala stift

Erik Eckerdal
ersättare i riksPOSKs styrelse

 

Ur POSKs program inför kyrkovalet 2021:

Svenska kyrkan har tillsammans med andra kristna kyrkor vid flera tillfällen antagit dokument som beskriver en gemensam kyrkosyn. POSK vill att Svenska kyrkan tydligare ska beakta de ekumeniska dokument som antagits och verka för att genomföra de åtaganden och överenskommelser, kyrkorättsliga och organisatoriska, som följer av denna kyrkosyn.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att Svenska kyrkan reformerar och omformar sin organisation så att den gestaltar den kyrkosyn och struktur som kommer till uttryck i de dokument som antagits av Svenska kyrkan.

Arkiv
Kategorier