Nyvald biskop i Strängnäs stift

Skrivet av

I dag har Strängnäs stift valt ny biskop efter biskop Hans-Erik Nordin som slutar i augusti 2015. Den 6 september vigs den nye biskopen för Strängnäs stift och det blev domprost Johan Dalman>> som överlägset vann i första omgången i dag.

Här kan du se utfrågningen med Johan Dalman.

Och här kan du läsa hela Johan Dalmans CV>>

Det är gott så – stort grattis till Johan Dalman till de nya uppgifterna som väntar. Nu måste Strängnäs stift också välja en ny domprost.

Under våren ska också Västerås stift välja ny biskop. Biskopsvigningen är samtidigt som Strängnäsbiskopen den 6 september.

I Västerås stift är det just nu 13 personer som är på förslag. Nomineringen sker den 19 mars. Läs mer här>>

Därefter kommer Karlstads stift (2016). I pipen ligger också Göteborgs stift (2017) och Visby stift.

Då återkommer jag till min fråga hur vi i Svenska kyrkan egentligen ska välja biskopar i våra stift. Det sker ganska olika i dag. Ibland har det varit öppna diskussioner med möjlighet för många att komma med förslag. Det har öppnat fältet betydligt vid nomineringsmötet.

I andra stift har man haft en liten grupp som har tagit fram kandidater och sedan har det egentligen inte dykt upp några andra namn vid nomineringen.

Vilka kriterier ska vi ställa på våra biskopar? Och vem ansvarar för att det samlade biskopskollegiet faktiskt får en bra sammansättning? För biskopsuppdraget är tvådelat. Dels är det det egna stiftet – dels är det uppdraget som biskop i Svenska kyrkan och biskopskollegiet. Att vara en företrädare på olika nivåer för Svenska kyrkan.

Jag skulle önska att även kyrkostyrelsen eller biskopskollegiet eller någon på nationell nivå också fick vara med och rösta och komma med synpunkter – just med tanke på hur helheten ser ut.

Det har funnits tider när hälften av våra biskopar inte ens var disputerade. De var säkert duktiga församlingspräster – men det gör inte alltid en duktig biskop!

Och sen tycker jag, precis som POSK också skriver i sitt program, att biskoparna ska ha rösträtt i kyrkomötet. Givetvis har de en viktig roll i läronämnd och kan lägga in veto i lärofrågor. Men biskoparna borde också vara med och ta ansvar och vara med delaktiga i alla kyrkans beslut. Genom rösträtt i kyrkomötet skulle de behöva bli tydligare, tror jag.

Jag vet att biskoparna själva i dag inte är intresserade av rösträtt i kyrkomötet. Men jag tror bara det är av rädsla för att behöva ta ställning i obekväma frågor.

Ur POSKs vision och program>>:

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor
är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i
lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.

Foto: Svenska kyrkan i Strängnäs, Sabina Mathiasson

Kyrkans Tidning: Dalman blir ny biskop i Strängnäs>>

Dagen: Johan Dalman ny biskop i Strängnäs>>

Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Skrivet av

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON

Känner du årets förnyare?

Skrivet av

Vid den årliga kyrkveckan på Gotland delas det ut ett pris till Årets förnyare. Priset delas ut av Kyrkans Tidning.

Så här står det på Svenska kyrkans webbsida>>.

Vi vill lyfta fram teologi och kyrkoliv som inspirerar andra och ingjuter nytt hopp
Priset på 15 000 kr utdelas årligen till en person eller grupp som verkat för en gränsöverskridande och framåtvänd kyrka. Årets förnyare i Svenska kyrkan visar att teologi är en skapande verksamhet – något man gör tillsammans. Priset vill lyfta fram teologi och kyrkoliv som inspirerar andra och gjuter nytt hopp i Svenska kyrkan.

Nomineringen är öppen för alla. Du kan nominera en person eller en grupp som du anser är förtjänt av priset. Skicka in ditt förslag!

Skicka din nominering till:
aretsfornyare@kyrkanstidning.se
eller per brev till:

Årets förnyare,
Kyrkans Tidning, att Gudrun Råssjö
Box 22543,
104 22 Stockholm.

 Senast 2 mars 2015

Läs mer om Gotlands kyrkvecka här>>

 

Hur viktig är en medlem?

Skrivet av

I förra veckas Kyrkans Tidning stod det att läsa:

Om 10 år kommer mindre än hälften av svenskarna att vara medlemmar i Svenska kyrkan.

Kyrkans Tidning: Kyrkan räknar med medlemsras>>

Kyrkans Tidning: Om tio år är kyrkan i minoritet>>

Analysavdelningen hos Svenska kyrkan under ledning av Jonas Bromander har tagit fram prognoser för Svenska kyrkans medlemsstatistik. Eftersom färre döps, fler dör och vi får fler som flyttar in i Sverige som inte är med i Svenska kyrkan så går medlemsstatistiken ner drastiskt inom de närmaste åren.

Frågan är om vi i Svenska kyrkan ska göra något åt detta? Ska vi bara konstatera "så här är det!" eller ska vi göra en insats för att värva medlemmar?

Och om vi skulle bestämma oss för att värva medlemmar – vad är då syftet med det? Vill vi bli fler medlemmar för att vi är fler som ska vara med och betala? Eller vill vi följa Jesus ord? Som det står i Matt 28:16-20

De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllande honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vi har fått Jesus uppmaning om att gå ut och berätta om honom, få alla människor att bli lärjungar och vi ska döpa. Så vi gör inget fel när vi vill det. Bara vi vet att detta är syftet.

Carolina Johansson lyfte den frågan på sin blogg förra veckan när hon funderade över Kyrkans Tidnings artiklar.

Carolina Johansson: Varför döpa?>>

Kyrkans tidning handlar om medlemstappet. Och dopet. Det är synd att de två kommit att så sammanblandas. Jonas Bromander, analyschef, värjer sig för bilden att bli till profet, ändå kan jag inte låta bli att citera honom: ‘För att påverka doptrenden måste kyrkan ha ett bra svar till nyblivna föräldrar på varför de ska döpa sitt barn.

Biskoparna kom ut med ett biskopsbrev för några år sedan. Högaktuellt fortfarande. Du kan läsa hela brevet här:

 

Jag tror att det brevet är bra att lyfta in i församlingens verksamhet. Att fundera över hur vi möter nyblivna föräldrar, hur vi hanterar ungdomar som inte är döpta ännu, hur vi vill dela med oss av det glada budskapet om Jesus Kristus.

Läs bibelordet Matt 28:16-20 som jag citerade en gång till.

En av de allra viktigaste sakerna (tycker jag) i dessa verser är orden "men några tvivlade". Tänk dig själv – du har varit med Jesus i ur och skur i tre år. Du har sett under. Du har sett mirakler. Du har hört honom tala. Du har ätit med honom. Du har sett honom fängslats, dödas – och du har sett honom efter döden, uppstånden och levande. Så går du till berget dit han har sagt att du ska gå. Trots allt som har varit så tvivlar du – är detta verkligen Messias? Vad gör Jesus då? Väljer han ut bara de allra mest troende lärjungarna? Pekar han finger och säger – Du och du får gå, men du – nej, nej inte du…

Nej, så gör inte Jesus – han ger oss alla uppdraget att gå ut. Alla – även de som tvivlade.

Så vi ska fortsätta. Vi ska tala om dopet. Vi ska undervisa. Vi ska göra det på alla sätt.

Om du är intresserad av hur medlemsstatistiken ser ut i just ditt stift eller just din kommun så finns alla siffrorna på Svenska kyrkans intranät. Du kan gå in och titta här:

Medlemsprognoser>>

Se in i framtiden>>

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

(…)

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Foto: IKON

Släpp greppet om kyrkan

Skrivet av

Erik Eckerdal skrev i sin artikel som vi publicerade på POSK-bloggen förra veckan att han var förvånad över det socialdemokratiska partiet som valde att placera en novis i kyrkliga sammanhang på en av Svenska kyrkans tyngsta förtroendemannaposter.

Läs här: Från fackpamp till andlig ledare>>

Det utbröt en intensiv debatt och diskussion om den artikeln och jag skrev en ny artikel på bloggen dagen efter.

Läs här: Vad får man säga egentligen?>>

Just nu är det nära 180 kommentarer till den första artikeln i den tråden som finns på facebook i Kyrkomötesgruppen.

I dagens Kyrkans Tidning (19/2) skriver Erik Eckerdal på debattsidan under rubriken "Släpp greppet om kyrkan>>"

Där skriver han bland annat:

För var och en som är intresserad av Svenska kyrkans framtid så är det mycket oroande att avståndet mellan beslutsfattare och oss andra blir allt större. Med avstånd menar jag det mentala avståndet, vilket bidrar till att människor väljer olika överlevnadsstrategier: Man inväntar sin pension, man bygger sin egen kyrkliga bubbla, man resignerar, man konverterar.

Liksom många menar jag att denna fråga är en fråga om överlevnad för vår kyrka. Vi kan ta den teologiska diskussionen och analysen nu, eller så kan vi vänta till dess att medlemstalen är nere på 40-30 procent. Inom tio år är siffran under 50 procent! Kommer de politiska partierna vara lika intresserade att behålla sitt inflytande även då?Den nuvarande organisationen har inte varit särskilt bra på att möta denna utveckling, som självklart också har andra orsaker. Och det är nu, när vi är mitt i en mandatperiod denna diskussion skall föras.

(…)

Nu, ett förslag till alla er som förespråkar det partipolitiska
systemet: Hjälp mig och alla andra som inte förstår, ge oss de
teologiska, ecklesiologiska och kristologiska argumenten för de
politiska partiernas närvaro och maktställning i kyrkan. Kanske med rubriken: ”Därför vill Jesus att de politiska partierna skall bestämma ikyrkan!”, eller något liknande.

Som del av POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, så tycker jag det är självklart att kyrkan ska vara fri från partipolitik. Jag skrev om det senast på bloggen i tisdags.

Läs här: Vad skulle hända om (S) lämnade kyrkovalet?>>

Självklart ska alla vi som är förtroendevalda och just nu sitter på olika stolar och tar ansvar i kyrkan göra detta med största respekt för varandra. Men vi måste också våga diskutera och ifrågasätta de grundläggande frågor som rör vår övertygelse. Ge oss ut på de offentliga och interna arenorna och våga diskutera.

Ur POSKs vision och program:
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Stängda förskolor i Täby församling splittrar kyrkorådet

Skrivet av

Från vår POSKare Bertil Persson, Täby, har vi fått följande blogginlägg angående turerna med deras förskolor.

Stängda förskolor i Täby församling

I Kyrkans Tidning har man under hösten vid ett par tillfällen kunnat läsa om hur en majoritet i kyrkorådet velat lägga ned två förskolor med heldagsomsorg i Täby församling. Bakom dessa notiser ligger mycket dramatik och ett jätteengagemang av både föräldrar och förtroendevalda i framför allt POSK.

I Täby har Moderata Samlingspartiet i många år haft majoritet i fullmäktige och kyrkoråd. I senaste valet lyckades Borgerligt Alternativ (BA, fd Moderaterna) få med personer både från FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), Centerpartiet och KR (Kristdemokrater i Svenska kyrkan) på sin lista. Men det hjälpte inte. I kyrkovalet 2013 vann POSK för tredje gången.

Nu ser det ut så här i kyrkofullmäktige:

– BA 16 mandat (- 4)
– POSK 13 mandat (+ 3)
– Socialdemokraterna 6 mandat (+ 1).

Även denna mandatperiod valde BA att gå ihop med S om presidieposter m.m. varför hela oppositionen utgörs av POSK. Inom moderaterna har frågan om församlingen ska bedriva förskolor varit aktuell i flera år. Under sommaren 2014 bestämde sig majoriteten BA + S + vår nya kyrkoherde för att göra slag i saken.

Ett synnerligen bristfälligt underlag "bevisade" att förskolorna kostade församlingen 1,5 miljon kr årligen och det kunde man inte hålla på med. Redan första gången frågan kom upp i kyrkorådet argumenterade poskarna emot och reserverade sig. Sedan startade en cirkus där massor av inlagor och kommentarer till inlagorna producerades från olika håll. Föräldrar till barnen på de aktuella förskolorna agerade snabbt och synnerligen väl underbyggt.

En fd förskollärare, nu ledamot i fullmäktige för S, gick tidigt emot sin grupp och påvisade massor av brister i det material som kyrkorådet fått i frågan. Någon barnkonsekvensanalys hade inte gjorts och när kritik kom mot det så tillverkades först en med hjälp av en tjänsteman på stiftet. Denna höll inte måttet och då köptes en barnkonsekvensanalys in genom ett konsultuppdrag till PWC. 

Allt skulle gå fort, ja så fort att majoriteten i kyrkorådet beslutade att lägga ned de två förskolorna. För att nedläggningen skulle genomföras snabbt så informerades Täby kommun om församlingens (=kyrkorådets) beslut innan protokollet ens var justerat.

Kyrkorådsbeslutet överklagades till domkapitlet i Stockholms stift som med ett s.k. inhibitionsbeslut uttalade att församlingen inte fick fortsätta planerna på en nedläggning. När kyrkorådet insett sitt misstag kallades till ett extra fullmäktige i november. Det blev inställt i sista stund. Vid nästa fullmäktigemöte insåg majoriteten att det kanske inte gick att bara köra på. Återremiss föreslogs och en s.k. analysgrupp skulle bildas. I den ingick representanter för alla tre nomineringsgrupperna samt för föräldrarna: "syftet är att bemöta framförda föräldrasynpunkter och att tydligt klargöra Kyrkorådets förslag till beslut" (citat ur fullmäktiges protokoll) !!! 

Det blev snart uppenbart för alla att detta bara var ett spel för galleriet. Genom föräldragruppens och POSK:s energiska insatser på olika sätt uppstod en tydlig spricka inom S-gruppen. Det blev också tydligt att det inte var ekonomiska skäl i första hand som låg bakom BA:s hårda linje utan principiella invändningar mot att församlingen bedrev verksamheter som kommunen hade det primära ansvaret för.

Ett utsatt extra fullmäktigemöte i december blev inte av men ett nytt sattes ut till den 12/1. Mängden av handlingar hade nu blivit sådan att det inte räcker med full A4-pärm.

Vid detta extra möte med kyrkofullmäktige hade S-gruppen spruckit och fyra av deras ledamöter föreslog som en kompromiss att förskolorna skulle drivas vidare i två år på vissa villkor vad gäller ekonomin. POSK valde att stödja detta förslag (som för övrigt låg mycket nära det som poskare och föräldrar tillsammans jobbat för hela hösten).

Kyrkorådets förslag fick i omröstningen 17 röster (15 BA + två S), kompromissförslaget fick 17 röster (alla 13 från POSK + fyra S). En BA-ledamot avstod och ordförandens röst fick fälla utslaget! 

Kyrkorådsmajoritetens krumbuktande och många märkliga turer inkl. beslutet att kyrkorådet självt skulle kunna fatta beslut om en sådan förändring av verksamheten har gjort att många undrar vad man håller på med inom BA. Och tydligt är, i efterhand, att det inte varit särskilt mycket diskussion inom BA utan gruppen styrs med järnhand av sin kyrkorådsordförande som fått starkt stöd av kyrkoherden och länge av hela S-gruppen.

Om det finns någon segrare i hela detta tråkiga ärende så är det POSK. Det är synd att man inte kan ordna extraval till kyrkofullmäktige så som det föreslogs till riksdagen.

Bertil Persson
gruppledare för POSK i Täby samt kyrkomötesledamot

POSK i Täby>>

Foto: IKON

Göteborg Ett eller nio?

Skrivet av

Nu kommer jag att skriva en bloggpost som rör mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Detta är alltså inte en bloggpost skriven av informatören för POSK och ska inte ses som "så här tycker POSK i Göteborg". Detta är mina privata reflektioner – som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

För oss som bor i Göteborgs stad och är förtroendevalda där, så är frågan om det ska bli ett eller nio pastorat av Göteborgs kyrkliga samfällighet en fråga som har tagit vår tid och dränerat oss på kraft under en längre tid.

Just nu är det högaktuellt eftersom alla kyrkoråd håller på att svara på den remiss som stiftsstyrelsen skickat ut inför sitt beslut i april. För det är stiftsstyrelsen som äger beslutet. Oavsett vad församlingarna i Göteborg tycker.

I Kyrkans Tidning skrev Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) en debattartikel där han pläderade för nio pastorat. Jag skrev om det här: Vad kostar solidaritet?>>

På den artikeln svarade POSKs ordförande Hans-Olof Andrén samt POSK i Göteborgs stifts ordförande Mats Rimborg och skrev att det inte var något fel på Göteborgs storlek. Jag skrev om detta här: Ett eller nio i Göteborg>>

I dagens Kyrkans Tidning har Anders Bexell svarat på Andréns och Rimborgs artikel; Bexell: Stordrift gör församlingarna osynliga>>

Jag ställer mig mycket frågande till Bexells ställningstagande. Jag undrar om vi läst samma utredning "Närhet och samverkan">> eftersom vi har kommit fram till så oerhört olika ståndpunkter.

Bexell skriver att församlingarnas möjlighet att påverka sin verksamhet är illusorisk. Hur kan han komma fram till det?

Det är ju när man i det stora pastoratet kan samverka om alla organisatoriska och administrativa plikter som det lokala planet kan ägna sig åt kärnas verksamhet. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och alla församlingar i ett pastorat behöver inte göra allt. Till exempel – en församling som ingår i ett pastorat och inte har underlag för att ha konfirmander behöver inte lägga kraft på det (eftersom pastoratet är huvudansvarig för det) utan kan hänvisa till andra församlingars verksamhet i pastoratet. Och istället satsa på verksamhet som just den församlingen kan och vill bedriva.

Ett ständigt återkommande argument för att ett pastorat skulle vara sämre är att det skulle bli färre förtroendevalda. Och jag säger att det är fel. Det skulle däremot bli färre direktvalda förtroendevalda.

Men i ett stort pastorat i Göteborg så skulle vi i praktiken kunna ha 64 församlingar och 64 församlingsråd (vi har 64 kyrkor om jag inte missminner mig). Runt varje kyrka skulle det kunna bildas ett församlingsråd med minst fyra förtroendevalda. Alla dessa förtroendevalda kan vara med och ta ansvar i sin församling – för all dess verksamhet.

Vi skulle alltså kunna få betydligt fler förtroendevalda om det blir ett pastorat. Eller minst så många som vi i dag har om vi behåller de 28 församlingarna som finns.

Däremot finns det röster som påstår att även om det blir ett pastorat så måste församlingarna läggas samman. Det är helt fel! Ett pastorat ger istället möjligheten att behålla alla församlingarna och kanske till och med utöka.

Det finns många frågor som inte är löste rent praktiskt i Göteborg. Fastigheter, bidrag till andra organisationer och gemensamma verksamheter. Och inte minst begravningsverksamheten.

Anders Bexell skriver:

I Göteborg får för övrigt samverkan ske genom partiell samfällighet för begravningsverksamhet.

Då undrar jag var han har fått den uppgiften ifrån? Jag har suttit i kyrkomötet sedan 1998 och i kyrkonämnden sedan 1992. Jag har inte varit med och tagit ett sådant beslut. Det finns en önskan från Göteborgs stift att det ska bli så här – men det finns inget bestämt. Och tyvärr måste jag säga att det kyrkomöte som jag känner och har varit en del av inte är särskilt benägna att göra undantag för någon, allra minst för Göteborg. Så om stiftsstyrelsen bygger sitt beslut på att man önskar att kyrkomötet ska göra ett undantag för Göteborg så är man ute på mycket hal is.

Som ni förstår så är jag för att Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett pastorat och inte slås sönder i nio enheter. Om man slår sönder Svenska kyrkan i Göteborg så slår man sönder en gemenskap och en solidaritet som har funnits sedan 1883.

Om stiftet istället låter samfälligheten gå över i ett pastorat så har man möjligheten att göra regleringar efteråt om det skulle behövas. Har man redan slagit sönder samfälligheten så kommer en återsammanläggning att vara bortom tidshorisonten.

Anders Bexell hävdar att om man tar solidaritet på allvar så ska samfälligheten delas upp. Mitt svar på det är att den solidaritet som i dag gör det möjligt att bygga en kyrka i Torslanda eller till exempel bedriva verksamhet i Bergsjön och andra ytterområden med låg kyrkotillhörighet blir helt omöjlig.

De områden med lägst kyrkotillhörighet och låg inkomst kommer säkert att hitta andra sätt att överleva – men någon ekonomisk solidaritet mellan församlingarna kan vi bara drömma om. Det är heller inte möjligt för församlingar att ge bidrag till andra församlingar.

Nej, jag är ledsen Anders Bexell. Jag håller inte med dina slutsatser. Jag tror att du har läst och tolkat "Närhet och samverkan" helt fel och att det vore ett gigantiskt stort misstag och fullständigt förödande för Svenska kyrkan i Göteborg om den slås sönder i nio pastorat.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Svenska kyrkan i Göteborg

Västanfors-Västervåla församling får skolpengen

Skrivet av

Västanfors-Västervåla församling har sedan ett par år varit i konflikt med kommunen om skolpengen till församlingens friskola. Men nu har konflikten kommit till ett avslut.

Kommunen ersätter församlingen med 10,5 miljoner.

Anders Linger (POSK) som är ordförande i kyrkorådet är nöjd skriver Kyrkans Tidning.

Kyrkans Tidning: Kommunen sluter fred med Västanfors-Västervåla församling>>

POSK i Västanfors-Västervåla>>

Ett eller nio i Göteborg

Skrivet av

I Svenska kyrkan genomfördes en stor organisationsförändring 2014. För många församlingar och pastorat blev det ingen stor förändring, för andra blev det större förändringar. Alla samfälligheter blev antingen pastorat eller församlingar.

Den pastorala ledningen har på detta viset blivit tydligare.

Göteborgs kyrkliga samfällighet fick respit med förändringen till den 1 januari 2018. Men då kommer samfälligheten att övergå till ett stort pastorat eller till nio uppdelade pastorat (eftersom stiftsstyrelsen har har valt att endast låta dessa alternativ skickas ut på remiss till alla församlingarna).

I dag har ordföranden i GöteborgsPOSK Mats Rimborg och riksordförande i POSK Hans-Olof Andrén en debattartikel i Kyrkans Tidning som svar på Anders Bexells artikel i december.

Kyrkans Tidning: Anders Bexell; Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Kyrkans Tidning: Hans-Olof Andrén och Mats Rimborg; Inget fel på Göteborgs storlek>>

Både Rimborg och Andrén pläderar för ett stort pastorat i Göteborg. Beslutet ligger hos stiftsstyrelsen och beslutas i april. Skulle ingenting beslutas så blir det ett pastorat den 1 januari 2018.

I Göteborg är detta som ni kanske förstår den stora frågan bland alla förtroendevalda just nu. Samtidigt som den vanliga verksamheten i alla församlingar pågår med gudstjänster och annat.

Ett eller nio pastorat i Göteborg.

Jag skrev om vad jag tycker i min bloggpost "Vad kostar solidaritet?>>"

Vad kostar solidaritet?

Skrivet av

Jag läser Kyrkans Tidning (1-2/15) som kom i brevlådan igår fredag.

På debattsidan hittar jag en debattartikel om medlemskapet. Jan Clarén (Lund) tycker det är dumt att dopet är medlemsgrundande. Att vuxna kan ingå ett avtal som innebär att barnet så småningom blir ekonomiskt skyldig att bidra med pengar. Han föreslår istället:

"Jag tycker att kristen tro och dopet är viktiga men man skall bara inte blanda ihop detta med pengar och dop. Ett kyrkans betalkort är nog den bästa lösningen. Betala bara för det som du använder dig av. Inget mer!"

Kyrkans Tidning: Dopet – ett ekonomiskt övergrepp?>>

Den tankegången stannade alltså vid vad jag behöver och vad jag använder mig av. Inte vad någon annan behöver. Alltså vill Clarén inte vara med och bidra ekonomiskt till diakoni, mission och solidaritet med människor utanför sin egen sfär. Inte heller byggnader och kyrkor som han inte själv nyttjar. Eller hur långt ska jag dra hans tanke om att bara betala för det som du använder dig av?

Jag håller inte med Clarén i hans argumentation. Jag tycker att det är en av kyrkans viktigaste grundstenar att faktiskt vara med och ta ansvar för sådant som ligger utanför mig själv. Jag ska vara med och använda mina olika gåvor, materiella eller immateriella, för att sprida Guds rike på jorden!

En annan intressant artikel på debattsidan är också Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) som frågar sig om Svenska kyrkan är pastoral.
Kyrkans Tidning: Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Han har en ljuvligt vacker formulering:

"Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Men hans slutsats är (som jag uppfattar det) att det finns ett nummer (antalet invånare) för hur stort ett pastorat område kan vara. Trots att han ger uttryck för att han beklagar att den nationella nivån inte har ett pastoralt ansvar.

Hans slutsats är ett inlägg i den pågående diskussionen i Göteborg där det just nu är en remiss ute bland församlingarna inför stiftsstyrelsens beslut i april om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska vara ett pastorat (med många församlingar = pastorala områden) eller delas upp i nio pastorat/församlingar.

Det finns argument både för och emot de båda alternativen. Personligen har jag landat i att jag tycker ett pastorat är det bästa för Svenska kyrkan i Göteborg. Jag vet att det inte finns en enhet för detta ute i församlingarna. Men jag ska här presentera mina argument.

Det handlar först och främst om solidariteten. Inom dagens samfällighet gör vi en mängd olika övergripande uppgifter, där en eller flera församlingar fått ett särskilt ansvar för hela samfälligheten. Det gäller t.ex. skolkyrkan, finska verksamheten, teckenspråksverksamheten och verksamhet för människor med särskilda behov. Vi bidrar också med pengar till Stadsmissionen (som täcker in diakonal verksamhet församlingarna inte kan bedriva själva) och vi har familjerådgivningen. Detta är några exempel på verksamheter som vid en uppdelning i nio enheter måste hanteras lokalt av dessa nio istället. Hur går det med solidariteten då?

Ett annat större problem är begravningsverksamheten. Delas samfälligheten i nio enheter måste också begravningsverksamheten delas i nio – om inget undantag görs för Göteborg.

I ett stort pastorat skulle vi kunna ha 62 pastorala områden/församlingar. Vi har 62 kyrkor inom samfälligheten där det i de allra flesta firas gudstjänster varje söndag. Vi skulle utan problem alltså kunna få betydligt fler församlingar med lokal förankring och lokalt ansvarstagande. "En kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Vid en uppdelning i nio enheter är det stor risk att det också blir sammanläggningar till större församlingar.

Det här är vad jag personligen kommit fram till, eftersom jag sedan 1998 sitter förtroendevald i kyrkonämnden i Göteborg och har sett hur solidariteten fungerar och tror mig se problemet om vi skulle dela upp det i nio enheter. Jag vet att alla inte tycker så – men så här tänker jag! Vi kommer inte att ha kvar Svenska kyrkan i Göteborg om vi delar upp samfälligheten i nio enheter.

Just med det argument som Anders Bexell tar fram in sin artikel:

"Begreppet pastoral används ofta slentrianmässigt och begränsas till ledningsfrågor i pastorat. Innebörden är egentligen hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag att stimulera människor att lära känna den treenige Guden och klargöra trons innebörd, hur kyrkan på nytt för varje tid fördjupar förståelsen av gudomlig uppenbarelse. Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel. I detta ingår även frågor om ekonomisk bärkraft, solidaritet och demokrati." 

Just med de här argumenten och för att jag personligen tycker solidariteten är viktigare än vad just bara jag använder mig av i Svenska kyrkan så vill jag behålla Svenska kyrkan i Göteborg och ett pastorat.

Arkiv
Kategorier