#gör inte skillnad på människor

Skrivet av

I söndagens DN var det en 12-sidig bilaga med från Svenska kyrkan. Om Svenska kyrkans arbete med migration och integration.

Du kan läsa hela bilagan här:

 

På Svenska kyrkans webbsidan kan vi läsa>>

Stå upp för medmänsklighet!

"Utifrån kristna värderingar måste vi stå upp för medmänsklighet och den gästfrihet som är en helig plikt i många religiösa traditioner. Även människor i utsatthet kan vara subjekt som bidrar istället för att bara ses som objekt som kostar. Samhällsdebatten mår bra av att lyfta fram lokala initiativ som gör skillnad. Inte på människor, men för", skriver ärkebiskop Antje Jackelén i lördagens DN-bilaga om migration och integration. I bilagan hittar du hela ärkebiskopens krönika och många bra exempel på hur man kan göra skillnad. 

Dagen: Tar strid för flyktingar i bilaga>>

Kyrkans Tidning: Miljonstöd ska hjälpa EU-migranter>> 

Kyrkostyrelsens särskilda stöd till församlingars flyktingarbete

Vid kyrkomötet 2014 beslöt kyrkomötet med anledning av en motion att uppdra till kyrkostyrelsen ”att skyndsamt ordna former för ekonomiskt bistånd till församlingarnas arbete med flyktingar och asylsökande”. Syftet är att stärka Svenska kyrkans lokala arbete med den här målgruppen.

Det finns nu möjlighet för församlingar att ansöka om medel till arbetet med flyktingar och asylsökande. Ansökningar ska vara inkomna senast den 15 maj 2015.
Här finns mer information och ansökan>>.

Hur blir vi angelägna?

Skrivet av

Gårdagens skjutningar i Biskopsgården är något som dominerar nyheterna här i Göteborg. Det är inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, min församling där jag föddes, konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom. Jag vet att församlingen gör ett stort jobb och håller kyrkan öppen för dem som behöver. Jag ska inte skriva om det.

Jag ska heller inte skriva om att POSKaren Mikael Mogren var den som fick överlägset mest röster i dagens nomineringsval i Västerås stift och kommer att vara en av de fem som är med på biskopshearingen den 16 april.

Västerås stift: Resultatet>>
Kyrkans Tidning: Storseger för Mikael Mogren i nomineringsvalet i dag>>

Jag kommer heller inte att skriva om den stora artikeln i dagens Kyrkans Tidning (nr 12/15) med POSKaren Jonas Lindberg där han blir intervjuad om sin doktorsavhandling. Artikeln heter "Religionen har blivit politiserad" och finns under "Kultur och Teologi" (sid 18-19) men det finns ingen länk på webben.

Det finns det inte heller (länk alltså) till den artikel som jag tänker skriva om nämligen artikeln "De hinner inte gå i kyrkan" som finns under rubriken "Jobbet och Du" på sidan 14-15.

Artikeln intervjuar Annelie Larsson i Täby och Peder Modin i Njurunda som båda är med i Svenska kyrkan och som inte har för avsikt att gå ur. Men som aldrig går till kyrkan eller är med i några verksamheter eller gudstjänster.

När jag hade läst den här artikeln så tänkte jag att det här är just det som är kyrkans stora utmaning. Att visa på hur angeläget det faktiskt är med gudstjänsten och mötet med ordet, gemenskapen och nattvarden. Det är där som vi totalt misslyckas.

Annelie säger i Kyrkans Tidning:

Men det är också så att Annelie Larsson inte känner något behov av att gå i kyrkan, annat än till dop, bröllop och begravningar. – Jag tänker att det är okej att tro på mitt sätt. Jag tror inte på en Gud som för protokoll över hur mycket jag har tjänat Gud genom att gå i gudstjänst. Jag känner heller inget behov av att utveckla min tro eller att ge min tro näring. Jag känner mig trygg i min tro som den är säger hon.

Per Modin ger kyrkan ett råd:

– Jag tro att kyrkan skulle engageras sig mer i de lokala idrottsföreningarna. De skulle kunna ha person på cuperna och synas mer vid hockeyringen och fotbollsplanen. Kanske skulle de kunna stötta mellan skolan och träningen.

Både Annelie och Peder ger uttryck för en uppfattning som är väldigt vanlig bland dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. Och givetvis ska de få vara med!

Men jag säger återigen – vi som regelbundet går i kyrkan och som faktiskt ser det som en av de viktigaste grundpelarna i vår kristna tro – vi har verkligen misslyckats med att förmedla hur viktigt det faktiskt är! Att gudstjänsten är så angelägen och så viktig för mig så att det blir ett hål och något tomt de gånger man skulle missa gudstjänsten.

Jag återvänder till konfirmationsundervisningens fyra b:n. Brödsbrytelsen, brödragemenskapen, bibeln och bönen. Utan dessa fyra b:n så står vi inte stadigt i vår kristna tro. Men vi måste också hjälpas åt att göra detta angeläget för dem som står utanför gemenskapen.

Hur blir vi då angelägna?

Jag tror inte det finns ett universalsvar på den frågan. Det kan handla om olika typer av gudstjänster (olika tider, olika musik, olika uttryck) men jag tror syvende och sist att det handlar om att det är angeläget för mig – och att det får smitta av sig på andra.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en
mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår
frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte
evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller
etiska frågor.

 Foto: IKON

Vad händer med kyrkohandboken?

Skrivet av

I fredags skedde ett samråd (eller vad det nu var) med en grupp om kyrkohandboken.

Kyrkans Tidning beskriver mötet: KYRKOHANDBOKEN: Fortsatt hård kritik från musikerna>>

Det var tydligen oklart för dem som var där i fredags varför de var där och med vilket mandat. Så en större del av mötet hade ägnats åt att göra det klart.

Men att säga att det är ett svagare förslag nu än förut var nog att ta i för mycket. Det finns ju inget förslag ännu – meningen är ju att det ska revideras utifrån remissvaren och det ska göras ett omtag.

Solveig Ininbergs som är huvudprojektledare för handboksarbetet har i princip bara börjat. Hon håller på att "samla ihop" hela projektet med kyrkohandboken och få en överblick över arbetet.

Här hittar du information på Svenska kyrkans webbsidan med artikelarkiv, tidsplan och hela remissen.

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken>>

När det verkligen gäller!

Skrivet av

I helgen var POSKs kyrkomötesgrupp i Oslo på studiebesök och egna överläggningar.

Under studiebesöket träffade vi bland annat Svenska kyrkan i Norge och de berättade om sin verksamhet och vad som hände efter terrordådet 22 juli 2011.

Terrordåden i Oslo 22 juli 2011>>

Vi pratade också med sognepresten Tor Even Fougner som från ett församlingsperspektiv berättade om händelsen. Det var väldigt tydligt att den fortfarande berörde i det innersta.

Det som hände efter dådet var att folk sökte sig till Oslo domkyrka. Det blev den naturliga samlingsplatsen. Givetvis har det också diskuterats efteråt – men det är ändå så att den naturliga samlingsplatsen för att sörja och dela tankar och böner är och var kyrkan och kyrkorummet.

I morgon ska biskop Martin Modéus medverka i SVT debatt och diskutera religionens roll i samhället.

Kyrkans Tidning: Biskop Martin Modéus debatterar i SVT >>

För mig är det tydligt att religionen har en stor roll i samhället och i människors innersta. Och detta trots att många säger sig säger sig inte tro eller att religionen ska vara en egen nisch i samhället. Det visar sig dock om och om igenom vid katastrofer, i en familj eller en nation, så är det kyrkan som står för tryggheten och hoppet.

Det påminner mig om en historia jag hörde för länge sedan. Den går ungefär så här.

En man höll ett långt föredrag för att övertyga alla om att det inte fanns någon mening med religionen och att Gud är död. När han var klar med sitt föredrag fanns det tid för frågor. Varpå en man reser sig och säger ”Kristus är uppstånden” och hela församlingen svarar ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”.

Så djupt rotad är religionen i oss.

Ur POSKs vision och program>>

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Medlemsiffrorna planar ut

Skrivet av

Från Svenska kyrkans intranät>>

Betydligt färre valde att aktivt lämna Svenska kyrkan 2014 jämfört med 2013. Minskningen är väntad eftersom 2013 var ett kyrkovalsår, då utträdessiffrorna brukar öka. Totalt sett minskade antalet medlemmar i Svenska kyrkan med 1 procent från 6 360 000 till 6 300 000 medlemmar.

  • Antalet aktiva utträden förra året är ca 48 000 personer vilket motsvarar 0,76 procent av medlemmarna 2014.
  • Samtidigt valde drygt 8 000 personer 12 år eller äldre att
    aktivt inträda i Svenska kyrkan – ungefär lika många som 2013. De siffrorna är de högsta under 2000-talet och beror delvis på att allt fler ungdomar inte är medlemmar men blir det i samband med konfirmationen.
  • Under 2014 skedde cirka 53 000 dop i Svenska kyrkan. Andelen
    döpta av alla födda är 46,3 procent. Bland barn med minst en förälder som är medlem är andelen 67,9 procent. Dock är doptrenden negativ
    överlag.

För övrigt visar statistiken inga generella avvikelser jämfört med tidigare år.
Jämfört med 2010, som också var året efter ett kyrkovalsår, har något
färre medlemmar begärt utträde under 2014. Totalt lämnade 0,76 procent av medlemmarna Svenska kyrkan under 2014, jämfört med 0,86 procent 2010.

Varje medlem som lämnar kyrkan är självklart en förlust. Det innebär
dessutom att vi som kyrka får sämre förutsättningar för att finnas till
för dem som verkligen behöver oss.

Dopet är viktigt för kyrkan, därför ser vi naturligtvis allvarligt på
att allt färre döper sina barn.Vi måste arbeta för att bryta den
trenden och presentera och erbjuda dopet på ett nytt sätt. En ny tid
innebär nya utmaningar för kyrkan även i fråga om en urgammal rit.

Genom dopet blir vi del av något som är större än vi är själva. Vi
inlemmas i en gemenskap med alla de andra människor på jorden som är döpta, genom hela historien fram till idag.

Fulllständig statistik hittar du på internwww.svenskakyrkan.se/statistik >>

Kyrkans Tidning: Kyrkostatistiken: Färre utträden 2014>>

Dagen: Allt färre lämnar Svenska kyrkan>>

Begravningsverksamheten

Skrivet av

En av de tankar som kulturminister Alice Bah Kunkhe lyft är Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten. Det säger hon i Kyrkans Tidning den 5 mars.

Kyrkans Tidning: Alice Bah: Inte självklart med kyrkan som huvudman i framtiden >>

När den artikeln hade publicerats så skrev generalsekreterare Helén Ottosson Lovén på Svenska kyrkans intranät följande uttalande>>:

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke säger i en intervju i Kyrkans Tidning att regeringskansliet diskuterar alternativ till Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten. Kyrkostyrelsen har dock inte fått några sådana signaler från kulturdepartementet.

Dagens Kyrkans tidning (5 mars) innehåller en intervju med kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Ministern säger bland annat att det på regeringskansliet pågår en diskussion om alternativ till Svenska kyrkan som huvudman för begravningsverksamheten. Regeringen har hittills inte aviserat en sådan diskussion med Svenska kyrkan.

Begravningsverksamheten är en viktig funktion, både för samhället och för den enskilde. Ur samhällets perspektiv handlar begravningsfrågan om säkerhet och krisberedskap, men också om hur vi tillsammans visar respekt för våra döda och omsorg om sörjande. För den enskilda människan är en begravning ett sammanhang som berör på djupet.

Historiskt sett har begravningsverksamheten varit kyrkans uppgift.
Vid relationsändringen 2000 valde staten att också fortsättningsvis ge Svenska  kyrkan uppdraget att ta ansvar för begravningarna i hela landet (undantaget Stockholm och Tranås). Det är ett omfattande och komplext arbete som engagerar många medarbetare runt om i Svenska  kyrkans församlingar.

Det är också ett uppdrag som vi tar på stort allvar och genomför utan ekonomisk vinning. Vi ställer århundradens erfarenhet till
förfogande, av både det praktiska arbetet och av att möta människor i kris och sorg.

I detta sammanhang är det viktigt att konstatera att Svenska kyrkan hanterar begravningsuppdraget på ett bra sätt. Det visar granskningar från Riksrevisionen och har också uttryckts i kontakter med andra samfund och religiösa företrädare. Inte heller politiska företrädare har förmedlat något annat.

Vår uppfattning är att det finns ett stort och brett förtroende för Svenska kyrkan som huvudman för landets begravningsverksamhet: från människor som berörs, från granskande myndigheter och från politiken. Vi ser fram emot en dialog med ministern om såväl begravningsverksamheten som andra gemensamma frågor.
Helén Ottosson Lovén
Svenska kyrkans generalsekreterare

En svarsartikel i Kyrkans Tidning publicerades 6 mars.

Kyrkans Tidning: Svenska kyrkan vill ha dialog med regeringen om begravningsverksamheten>>

I POSKs vision och program skriver vi om begravningsverksamheten följande:

Begravningsverksamheten är primärt en samhällelig uppgift som innefattar myndighetsutövning. Det är viktigt för Svenska kyrkans identitet som trossamfund att frågan om vem som ska vara huvudman kommer upp till förnyad och fördjupad diskussion. En kyrkogård kan skötas såväl med som utan ett huvudmannaskap.

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill värna. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och värdepapper. POSK vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och därigenom skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet.

Jag tycker det är bra att det blir en diskussion med regeringen om huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. När det nu införs en gemensam begravningsavgift i hela landet från och med 2016, så kommer det att påverka verksamheten. 

Det finns inget som säger att Svenska kyrkan inte ska fortsätta att erbjuda tjänsten att ha hand om den lokala begravningsverksamheten. Men jag kan inte se att det är nödvändigt att Svenska kyrkan är huvudmän för verksamheten.

Det viktiga är att vi möter de levande och de sörjande, i glädje och sorg, i kris och själavård, för tröst och uppbyggnad.

 

Malmö – för stort eller optimalt

Skrivet av

Den 26 februari fanns det i Kyrkans Tidning en debattartikel som skarpt kritiserade den nya kyrkliga organisationen i Malmö.

Jag skrev om det här>> och vad jag tyckte.

I dagens Kyrkans Tidning (11/2015) finns det flera olika svar och synpunkter om organisationen.

Läs alla artiklarna här>>

En av våra POSKare i Malmö, Camilla Andersson, har också skrivit en artikel som inte kom med i Kyrkans Tidning. Vi publicerar den här istället.

Uppdaterat kl 16.50. Efter jag skrivit det här blogginlägget så har Camillas artikel publiceras på Kyrkans tidning.

Här kommer länken>>.

Mina tankar såhär en tid in i den nya organisationen Svenska Kyrkan i Malmö

Omorganisation, bara ordet kan ju få vem som helst att bara tappa sugen.

Men ibland behövs det tas nya tag och det var väl det som ”någon” tyckte när strukturutredningen kom på tal.

Första gången jag stötte på den var när vi skulle komma överens i Malmö att alla gåvomedel som varje församling hade skulle samlas in och administreras på ett ställe. Hur skall detta gå? Tar dom våra pengar??

Då var det Göteborgs Kyrkliga Samfällighet som var i Malmö, Limhamns Folkets Hus och informerade om hur enkelt och smidigt det hade fungerat hos dom och de rekommenderade oss att göra likadant. Visst hade det funnits församlingar som satt sig på tvären men de räknade med att allt inom sinom tid skulle lösa sig till det bästa.

Nu är det kanske vi som kan hjälpa och tipsa Göteborg?

Vi i Malmö hade val till ett kyrkofullmäktige för ett och ett halvt år sedan. Jag kan väl säga att jag var med på tåget från början. Kanske lite väl entusiastisk och naiv men ibland känner jag att förändring inte
alltid behöver bli till det sämre.

 Vi har nu ett kyrkoråd och sex församlingsråd och ett antal verksamhetsråd, ofta ett för varje kyrka.

Ur församlingsråden bildas verksamhetsråd.

I början tänkte jag, JA nu sätter det igång! Men icke… tråkiga möten, oklara besked, konstiga rutiner och så vidare och så vidare. Jag kände mej utanför. Vi fick ju inte bestämma något! Jag höll på att tappa lusten
helt på församlingsarbetet. Jag förstod inte hur det kunde komma sig att våra förmöten i POSKgruppen Malmö för kyrkorådet blev inställda för att det inte fanns ärende.

Ett kyrkoråd som inte har ärende? Vem beslutar nu? Tjänstemän? Jag började bli misstänksam mot Anders Ekhem, vår nya kyrkoherde. Toppstyrde han allt helt själv? Delegerande han hej vilt? Var blev demokratin av? Jag som hade varit så positiv till hela strukturomvandlingen, hade jag haft så fel?

Det visar sig nu att återigen är det utbildning, information som ska till. Och tid, framför allt tid.

Anders Ekhem kom till ett verksamhetsrådsmöte i januari i år och vi fick tillfälle att ställa frågor. Jag gick till attack! Hur var det egentligen med demokratin, vem bestämmer egentligen? Är de ”de tre vise männen”. Kyrkoherden, kyrkorådets ordförande och chefstjänstemannen??

Vi fick ett bra samtal den kvällen. Jag förstod att det som nu kallas kyrkoråd inte alls arbetar på samma sätt som vi gjorde förr. I kyrkorådet i gamla organisationen stöttes och blöttes allt från personalfrågor kring problem och anställningar, inköp av inventarier, budget, festplanering, vårmarknader och allt man kan tänka sig.

Det gör verkligen inte det nya kyrkorådet i Malmö. De beslutar bara kring de frågor som ett arbetsutskott bereder. Många förarbeten görs ute i församlingarna fortfarande. Församlingsherden är självklar medspelare i alla rekryteringar. Verksamhetsplanerna som har ersatt det traditionella budgetarbetet är ett redskap som alla församlingar måste jobba nära.

I arbetet med verksamhetsplanerna får vi i verksamhetsrådet en kontinuerlig inblick i hur församlingen ska arbete och hur det fungerar under hela verksamhetsåret. Det ligger ett stort ansvar på församlingsherden att göra verksamhetsplanen tillsammans med verksamhetsrådet. Det är då lättare
för oss alla att ta hjälp av varandra.

Anders Ekhem jobbar nära församlingsherdarna och vad jag förstått av vår herde känns det bra att inte vara ensam i sina beslut kring främst personal. Anders Ekhem delegerar mycket och även han behöver nog tid att känna sig för hur de olika delegationerna fungerar.

Jag trodde att tyngdpunkten skulle ligga i församlingsrådet. Där fick jag också fel. Det är i verksamhetsrådet vi diskuterar och följer med i verksamheten. I församlingsrådet tas ofta bara formella beslut. Jag tror istället att församlingsråden i framtiden kan bli ett forum för de olika verksamhetsråden att utbyta erfarenheter i.

För att återkomma till gåvomedelshanteringen så börjar nog den också ta form, efter fyra år.

Jag ska be ekonomiavdelningen i Malmö ringa Göteborg.

Camilla Andersson

Ersättare i Husie Församlingsråd i Malmö

Medlem i POSK

Foto: Konstverket "Way to go" av Åsa Maria Bengtsson. På en bro i Malmö.

Israel och Palestina

Skrivet av

Debatten om Israel och Palestina är inte ny. Men den är fortfarande högaktuell. För den uppmärksamme läsaren av kyrkliga (och andra) tidningar så har det framgått att bland annat Israels ambassadör Isaac Bachman har kritiserat Svenska kyrkans hållning. Och sedan har ambassadören haft ett samtal med ärkebiskop Antje Jackélen.

Vid det samtalet diskuterades Svenska kyrkans hållning i Israel Palestina-frågan. Och vilken ställning dokumenten "Guds vägar" samt "Kairosdokumentet" har i Svenska kyrkan.

Det ena dokumentet "Guds vägar" är antaget av kyrkomötet och togs upp återigen 2014 med en ny uppmaning att läsa och diskutera det. Kairosdokumentet är inte antaget av kyrkomötet. Däremot finns dokumentet på Svenska kyrkans webbsida för att läsa och begrunda. Dåvarande nämnden för internationell mission och diakoni svarade på dokumentet.

På webbsidan står det bland annat om Kairosdokumentet

"Dokumentet gör inga anspråk på att vara en objektiv analys av konflikten mellan Israel och Palestina. Det är istället ett rop inifrån en situation som gränsar till hopplöshet. Det är så vi måste läsa och ta emot dokumentet. Och det är utifrån den förståelsen vi måste ta det till oss och reflektera över hur vi skall handla.

Kyrkorna i den världsvida gemenskapen uppmanas att reflektera över vad de kan göra för att aktivt stödja arbete för fred och försoning i den till synes oförsonliga konflikten mellan Palestina och Israel. "

Samtalet mellan ambassadören och ärkebiskopen redovisas bland annat via Kyrkans Tidning och tidningen Dagen.

Dagen: Israels ambassadör: Inget hopp att Svenska kyrkan ska ändra uppfattning>>

Kyrkans Tidning: Antje Jackelén mötte Israels ambassadör >>

Guds vägar Judendom och kristendom>>

Guds vägar – ett inomkyrkligt samtalsdokument>>

Kariosdokumentet>>

Allt det här rör teologi, tolkningar och politiska ställningstaganden som kan vara svåra att hänga med i. Men vi får bra underlag från Svenska kyrkan – så att alla som i församlingarna vill diskutera och försöka förstå, historiskt och teologiskt, faktiskt kan göra det.

Det är vår skyldighet att sätta oss in i frågan. Att läsa, försöka förstå och diskutera. Men också att göra det med ögon och öron öppna för varandras argument och överväganden. Att läsa bibeln och försöka förstå och göra våra tolkningar. Sätta in situationerna i sitt sammanhang och sin tid. Det är vår skyldighet.

Ur POSKs vision och program>>

Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Pris till Jonas Jonson

Skrivet av

Verbum meddelar via ett pressmeddelande>>

Svenska Akademin tilldelar idag, den 5 mars 2015, biskopen och författaren Jonas Jonson Axel Hirsch pris för boken Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst. 

Priset utgår ur en fond som överlämnades till Akademien 1967 och tilldelas
författare av ”en under de senaste två åren utgiven levnadsteckning av högt konstnärligt och kulturhistoriskt värde eller ett betydelsefullt historiskt arbete”. Prissumman är 120 000 kronor.

Jag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst speglar Nathan Söderbloms liv som ärkebiskop och hans betydelse för Svenska kyrkan och den ekumeniska rörelsen. Jonas Jonson sätter in Svenska kyrkans mest betydelsefulla ledare under 1900-talet i hans sammanhang visar på de många trådar som löpte samman och gjorde Söderblom till den han blev.

Jonas Jonson har varit biskop i Strängnäs stift och docent i missionsvetenskap. Han har bland många uppdrag varit medlem i Kyrkornas världsråds centralkommitté, biträdande generalsekreterare i Lutherska världsförbundet och ordförande i samarbetskommittén mellan Kyrkornas världsråd och den katolska kyrkan.J

ag är bara Nathan Söderblom satt till tjänst har väckt stor uppmärksamhet och Jonas Jonson har föreläst om Nathan Söderblom i många sammanhang sedan boken kom ut.- Jag är precis på väg till Göteborg där jag ska tala i Karl Johans kyrka i kväll, säger Jonas Jonsson till Kyrkans Tidning.

Kyrkans Tidning: Jonas Jonson prisas av Svenska Akademin>>

Bokrecension: Jag är bara Natan Söderblom…>>>

En av många saker…

Skrivet av

I dag har jag varit större delen av dagen på MEG15 Mediadagar i Göteborg.

Jag har under dagen funderat på vad jag ska skriva om på bloggen. Det finns så många saker som jag skulle vilja ta upp.

Mitt fina möte med POSK i Ekerö i tisdags kväll.

Eller Bo Rothstein debattartikel på DN.se från 1 mars där han skriver under rubriken ”Religionen bidrar inte till ett bättre samhälle”.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Sex stycken repliker från olika kristna företrädare finns. En slutreplik från Bo Rothsteinn finns också.

Men jag tänker inte skriva om detta – ni får själva läsa artiklarna på DN.se

Jag funderade på om jag skulle skriva något om alla reaktioner och repliker på Erik Eckerdals artikel från förra veckas Kyrkans Tidning. Kyrkans Tidning har samlat alla artiklarna under rubriken "Partiernas närvaro">>

Jag har läst artiklarna i Kyrkans Tidning – men jag blev bara beklämd. Det känns som vi som tycker det ska vara partipolitiskt obundet i Svenska kyrkan och de som tycker det är OK med partipolitik i kyrkan pratar totalt förbi varandra.

Jag kommer inte att kommentera detta i dag.

Eller ska jag skriva något om Alice Bah Kunkhe som i Kyrkans Tidning säger att det inte är säkert att Svenska kyrkan ska vara huvudman för begravningsväsendet. Jag tänker inte kommentera det heller – mer än att säga att det vore på tiden om det äntligen kom upp på agendan. Jag tycker inte det är självklart att Svenska kyrkan ska driva begravningsverksamheten. Det är bättre att vi satsar på de levande.

Och jag ska inte just nu skriva om några av alla de spännande föredrag som jag har hört i dag.

Men jag nämna något om de poliserna jag såg på MEG15 i dag.

Överallt gick det uniformerade poliser. Jag fattade inte varför först – sen insåg jag att det handlar om yttrandefriheten. Om att skydda medierna och efter det som hänt bland annat i Köpenhamn faktiskt gjorde MEG15 till ett högriskevenemang.

Yttrandefrihet och religionsfriheten hör ihop och demokratin är viktig! Vi måste till alla pris skydda det. Därav alla poliser.

Detta gjorde det än mer tydligt för mig. Det finns inte bara i min TV eller i min tidning. Det finns även i min stad och i min verklighet.

Kyrie Eleison!

Ur POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 

Arkiv
Kategorier