Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON