Majoriteten i Göteborgs stiftstyrelse vill avveckla Åh stiftsgård

I dag har det varit en intensiv dag för mig. Jag har varit i Uppsala och besökt Uppsala konsert och kongress-hall inför hösten kyrkomöte. Men det kommer jag att skriva om i morgon istället.

Det som också har hänt i dag är att stiftsstyrelsen i Göteborgs stift har beslutat, med röstsiffrorna  9-5 att avveckla Åh stiftsgård. De gick alltså på majoriteten i församlingsutskottets förslag att avveckla Åh stiftsgård och därefter tillsätta en utredning om hur man kan utveckla ungdomsarbetet i Göteborgs stift.

Så här såg röstsiffrorna ut:
POSK (2), Frimodig kyrka (2) och Öka (1) som reserverade sig mot majoriteten, där alltså S (4), C (1), Öka (2), FiSK (1) och biskopen ingick. 9-5 alltså.

POSK och Frimodig kyrka samt en person från ÖKA var alltså emot beslutet.

Och ännu är inte sista ordet sagt. Beslutet ska upp i stiftsfullmäktige den 1 oktober och då kan stiftfullmäktige riva upp stiftsstyrelsens beslut. Än finns det möjlighet att påverka alla ledamöter i stiftsfullmäktige!

POSK vill (vilket det också står i Göteborgs stiftsPOSKs program):

POSK vill att Göteborgs stift utvecklar Åh stiftsgård som en
inspirationskälla för hela stiftet, en plats för gemenskap, själavård och lärande.

Så här skrev jag 4 juni: Rädda Åh stiftsgård>>

Om inte stiftet vill göra en insats och bevara Åh stiftsgård så behöver gården 30 miljoner för att köpa sig fri från stiftet och därmed kunna driva gården vidare själva, utan stiftet. Det kommer också att behövas ett verksamhetsbidrag. Går det att lösa så kan gården klara sig utan stiftet.

Men personligen tycker jag det är konstigt att stiftet inte kan tänka sig att vara med och utveckla stiftsgården för den verksamhet som den inköptes för för drygt 75 år sedan. Biskop Pers föräldrar var några av dem som hårt drev gårdens tillblivelse och kämpade för ungdomarna i stiftet.

Jag ser framför mig Åh altartavla – ni vet den med den förlorade sonen, som kommer grön och förfärlig tillbaka till sin pappa. Pappan som springer sonen till mötes och sluter in honom i sin famn. Han springer så snabbt att han släpper käppen för att ta emot sonen.

Ska gården verkligen inte kunna ta emot alla? Ska gården verkligen lägga ner sin verksamhet? Är verkligen inte alla välkomna på gården?

Jo, det tror jag. Och jag tror och jag ber för att stiftsfullmäktige den 1 oktober ska ta ett klokare beslut än stiftsstyrelsen gjorde i dag vid sitt sammanträde. Det är många som kommer att kämpa för att det blir så. Vi kommer inte att ge upp! Hopp och bön!

Stiftsstyrelsen beslutade också i dag att den nuvarande styrelsen för Åh stiftsgård sitter kvar till 31 december 2014, och att en ny styrelsen tillsätts efter beslutet i stiftsfullmäktige. Styrelsen kommer att kämpa för att gården kommer att vara kvar!

Kyrkans Tidning: Ta inte Åh ifrån oss!>>

Kyrkans Tidning: Stiftsstyrelsen vill lägga ner Åh stiftsgård>>

 

Uppdrag granskning

I dag flödar medierna över av det ämnet som Uppdrag gransknings program ska visa ikväll.

Är prästerna homofober? Försöker de bota homosexuella? Bryter de med kyrkoordningen? Och Uppdrag granskning har tagit till en metod som har kritiseras – nämligen att ha dold inspelning i samband med ett själavårdsamtal. Ett samtal som egentligen är skyddat av tystnadsplikten.

Uppdrag granskning: Präster i Svenska kyrkan försöker "bota" homosexuella>>

Jag ska försöka hinna se programmet i kväll och bilda mig en egen uppfattning.

Kyrkans Tidning har också slagit upp ämnet stort i dag. Det handlar om HBT-certifieringen och den diskussion som förts fram och tillbaka om vem som ska göra vad.

Kyrkans Tidning: Ja till certifikat – nja till RFSL>>

Det har jag skrivit om här>> och här>>.

Jag ska inte uttala mig om programmet som Uppdrag granskning ska visa ikväll innan jag sett det.

Det enda som jag vill säga är att jag tycker det är oerhört viktigt att alla människor ska bli bemötta på ett korrekt och värdigt sätt när de kommer till Svenska kyrkan.

Ur POSKs Vision och program>>:

POSK är emot särbehandling på grund av kön, såväl när det gäller anställda och förtroendevalda som övriga frivilliga i Svenska kyrkan.

(…)

För POSK är det självklart att alla, oavsett sexualitet, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan och i POSK. I Sverige är det möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom borgerlig vigsel sedan den av riksdagen beslutade könsneutrala äktenskapslagstiftningen trädde i kraft 2009. Efter kyrkomötets beslut är det även möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild
präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande och anser att det beslut som har fattats ska stå fast.
Det är dock angeläget att respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya utvidgade synen på äktenskapet. POSK menar att det viktigaste är att visa omsorg om de människor som vill ingå äktenskap.

Uppdaterad 13:15

Ärkebiskop Anders Wejryd kommenterar kvällens Uppdrag granskning.

Pressmeddelande från Svenska kyrkan: Svenska kyrkan värnar homosexuella rättigheter>>

Vad är sanning? Om Svenska kyrkans HBT-cerifiering.

Jag har funderat mycket på de kommentarer som jag fått på ett av mina inlägg på bloggen. Det tog tyvärr ett tag för mig att upptäcka kommentaren (ber verkligen om ursäkt för det), men efter det så har jag funderat.

Det gäller inlägget den 30 april 2014 angående Svenska kyrkans HBT-certifiering. Du kan läsa det här>>

De två kommentarerna på det inlägget antyder att jag inte har bilden klar för mig, att det är jag som glider på sanningen och att det visst kommer att bli RFSL som ska certifiera kyrkan.

Andreas Pålsson skriver:

Carina, jag undrar om det inte är du som glider på sanningen här!? I betänkandet från utskottet beskrivs HBT-certifiering som ett koncept som RFSL har. Ingenstans nämns någon annan möjlighet. Vad som muntligen resonerades om i utskottet är väl av mindre betydelse. I den offentliga debatten i kyrkomötet diskuterades certifieringen utifrån att det är ett RFSL-koncept. Ingen i debatten rättade eller upplyste om andra möjligheter.Vad jag förstår var även motionärens avsikt det befintliga konceptet.

Rudbeckius skriver:

Problemet Carina är att motionären liksom alla inblandade förutom du är helt inställda på att det är RFSL som ska göra det. Den enda församling som gjort detta som jag känner till (Visby) anlitar RFSL och RFSL är ensamma på marknaden. Det är mycket hög tid att visa på trovärdiga alternativ om du med någon form av trovärdighet ska kunna driva din tes. Vem ska göra det? Fram med organisation, upplägg osv. så kanske du kan vända debatten. Jag förstår inte att du kan uppröras över att människor tolkar beslutet som de gör mot bakgrund av motionen, utskottets betänkande och  "marknaden". Att RFSL inte nämns i beslutet är ju närmast kosmetiskt…

Så hur är det då? I mitt ursprungliga inlägg den 30 april så hade jag också med en länk till Världens idag där de intervjuat Hannah Kroksson, handläggare på kyrkokansliet som arbetar med att ta fram förstudien för certifieringen.

Som det går att läsa i den artikeln så är RFSL själva ganska tveksamma till att göra en certifiering tillsammans med kyrkan – eftersom man inte kan ändra på bibelorden och grundkonceptet i kyrkan.

Jag ringde därför upp Hannah för att fråga hur det går med ärendet. Och det jag får veta är att förstudien inte alls kommer att föreslå att kyrkan anammar RFSLs HBT-certifiering rakt av. Vissa delar kan vara aktuella, (RFSL har ju gjort det här länge och har erfarenhet) men förslaget kommer inte att gå ut på att använda sig enbart av dem. Kyrkokansliet heller inte om RFSL ens är villiga att samverka med Svenska kyrkan överhuvudtaget (ens med enstaka bitar). Förslaget måste vara anpassat för Svenska kyrkans förhållanden. Förstudien håller på att arbetas fram och kommer (förhoppningsvis) att presenteras för kyrkostyrelsen i september säger Hannah Kroksson.

Så jag fortsätter att hävda med en dåres envishet att RFSL kommer inte att ansvara för Svenska kyrkans egen HBT-certifiering. Utan Svenska kyrkan kommer, på ett eller annat sätt, att ta fram en egen certifiering.

Det viktiga är att vi lyfter frågorna och diskuterar dem och möter alla människor med respekt!

Ur POSKs vision och program:

POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. (…)

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet.(…)

För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Sluta sprid osanningar!

Återigen läser jag en artikel, denna gången i Världen idag, om vad kyrkomötet anses ha beslutat när det gäller HBT-certifieringen. Det är Stefan Swärd som skriver och tolkar beslutet på ett felaktigt sätt.

Världen idag: Präster ersätts av RFSL-informatörer>>

Trots att Stefan Swärd skrev om detta på sin blogg för ett tag sedan och jag kommenterade honom där och hänvisade till mitt blogginlägg så är tydligen inte sanningen intressant!

Jag skrev 8 april Miljoner till HBT?>> där jag förklarade om diskussionen i utskottet och vad kyrkolivsutskottet föreslog och vad kyrkomötet sedan beslutade.

Den insinuanta ton och tolkning som Swärd gör i sin artikel gör mig ledsen. För det är faktiskt inte så beslutet i kyrkomötet ser ut.

Våra normer och värderingar är viktiga frågor att diskutera. Om det hade varit problemfritt så hade vi inte behövt att diskutera dem. Nu har många olika åsikter i dessa frågor och eftersom vi är en kyrka där vi binds samman av vår gemensamma tro på Jesus Kristus och inget annat är det naturligt att vi också kommer att ha olika åsikter.

Låt oss hjälpas åt att mötas med öppna sinnen och varma hjärtan istället för att misstro och smutskasta varandra hela tiden! Låt oss hjälpas åt att göra en kartläggning om ett år vad som har skett ute i stiften – innan vi sprider rykten om vad "kyrkan" gör och tycker!

Ur POSKs vision och program>>

För POSK är det självklart att alla, oavsett sexualitet, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan och i POSK.
(…)
Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid.

POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Uppdaterad kl 14.40.

Världens idag skriver om att det göra en förstudie av kyrkokansliet om HBT-cerifieringen.
Världen idag: HBT-cerifieringen kan stoppa läsning av vissa bibelord>>

Just nu arbetar Hannah Kroksson på kyrkokansliet i Uppsala med en förstudie där hon tittar på hur beslutet om hbt-certfieringar ska genomföras i praktiken.

– Förstudien ska vara klar innan sommaren, vi tittar på olika alternativ för att leva upp till beslutet, säger hon.

Ännu har det inte bestämts vilken organisation man ska samarbeta med. – Vi tittar på olika organisationer som arbetar med hbt-certifieringar och diplomeringar.

Tro och politik = sant?

Tidningen Dagen skriver om boken Tro och politik. Går det ihop? av Prästen Carl Henric Svanell och etikforskaren Andreas Linderyd.

Jag har inte läst boken men blir väldigt nyfiken när jag läser artikeln. Dagen: Går tro och politik ihop?>>

Boken är en sammanställning av åtta olika skribent där bland annat Anjte Jackelén är en av de som skrivit. Boken ger enligt författarna inte svar på frågan egentligen. Men lyfter olika aspekter av frågeställningen.

Det tycker jag givetvis är superintressant. Jag ser fram emot att läsa boken. Artikeln avslutas:

– Som församling gäller det att lägga örat mot marken och lyssna in vilka frågor som är aktu­ella i samhället. I vår bok diskuteras aktuella frågor, alltifrån argument för att hitta bra relationer till skolorna till att kunna förklara varför religion och politik faktiskt hör ihop. Alltför ofta förfäktas idén att reli­gion och politik inte kan, säger­ Carl Henric Svanell.

I två dagar har jag varit med på Svenska kyrkans KOM-dagar. Informatörer och kommunikatörer som har pratat kommunikation i Svenska kyrkan. I går skrev jag om hur jag saknade prästerna – de som är en viktig del av kyrkans kommunikation utåt.

Vi kommer nog aldrig att bli överens om ett enda gemensamt budskap. Hur det ska sägas och till vem det ska sägas. Men vi har grundidén klar för oss. Budskapet om Jesus Kristus – det som vi vill berätta om. Frälsningen. Och vad frälsningen gör med oss, viljan att vara nära Jesus, vad det gör med oss. Vilket ansvar det får oss att ta.

Därför är boken "Tro och politik. Går det ihop?" intressant!

Ur POSKs vision och program:
POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och
kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Glad Påsk

… eller skulle jag säga Glad POSK som vi brukar skämta?

Jag önskar er alla i alla fall en fortsatt fin och fridfull påskhelg.

Jag tycker det är lika fantastiskt varje år hur vi i våra kyrkor, med ganska små och enkla medel (musiken, utsmyckningen av kyrkan och borttagande av allt på altaret) så tydligt kan gestalta det som hände under påsken.

Hur palmsöndagen glädje förbyts till oro, den täta stämning under skärtorsdagen, sorgen och förtvivlan under långfredagen. Och i morgon..

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg!

Jag läste biskop Antjes debattinlägg på SVT debatt där hon skriver om påsken.

SVT debatt: Påskens "stilla vecka" behövs i informationsbruset>>

Ibland händer det att livets ritualer blir stumma för oss. I vårt inre kan det vara vinter trots att vårens livskraft exploderar runt omkring oss. Livets seger över döden kan verka långt borta för den som står mitt i ett sorgearbete. Just då kan det vara ett stöd att veta att livets ritualer hålls vid liv av andra. Därför är påskfirandet viktigt –även för dem som inte deltar.
Att fira påsk är att ropa ut livets seger över döden. Det är ett av de ädlaste uttrycken för att vara människa.

Att fira påsk är att bejaka livet till fullo, utan att förneka att dödens krafter ständigt är närvarande. Det är att odla en livets kultur. Det behövs även 2014 – i ett Europa som ser oroligt på Ukraina, i ett Sverige som ska välja politisk kurs för de närmaste åren.

Läs gärna hela hennes artikel.

Glad POSK!

Prästens tystnadsplikt

Jacob Sunnliden var i går med med SVT Debatt och pratade om Uppdrag gransknings metod att fejka ett biktsamtal och spela in det för att få reda på om vad präster säger till homosexuella människor.

Se SVT Debatt här>>

Hur en bikt ska gå till finns beskrivet i kyrkohandboken och i kyrkoordningen 21 kap §§1-2

§1 Bikten, som ska ske enskilt, innefattar att den biktande bekänner sina synder och att prästen tillsäger förlåtelsen på Kristi uppdrag.

§2 Bikten får tas emot av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan. För det som sägs i bikten råder tystnadsplikt. Bestämmelser om tystnadsplikten finns i 30 kap. 3§ och 31 kap. 9§.

Det är skillnad på själavårdssamtal och bikt. Men oavsett det så råder det tystnadsplikt.

Här kan du läsa hela kyrkoordningen 2014

Jag skrev igår om den uppkomna debatten och hänvisade då till Svenska kyrkans utredning 2010:3 Ett skyddat rum>>

Utredningen tar upp förslag på hur kyrkans ska fortsätta att arbeta med dessa frågor. De vill att bikten spelar en central roll i kyrkolivet, att varje församling utvecklar en själavårdskultur och att information ges om bikten. Och utredningen påpekar också behovet av alla präster själva ska gå i själavård och bikt regelbundet.

Uppdrag granskning kommer att sända inslaget som debatterades igår, sent i maj. Om jag har uppfattat det rätt så kommer det att handla om vad en enskild person får för råd när den kommer till prästen och är osäker på sin sexuella läggning. I inslaget är det en journalist som kommer till prästen och gör ett fejkat inslag – som spelas in med dolda mikrofoner.

Eftersom programmet inte har sänt ännu så vet jag ju inte hur vinklingen blir eller vad det är uppdrag granskning säger att de vill avslöja.

I höstas beslutade kyrkomötet om att uppmuntra stiften att genomföra HBT-"certifieringar" i församlingarna. Det handlar alltså om att alla människor ska tas emot i all vår verksamhet på ett respektfullt sätt. Det innebär inte att församlingarna kommer att bryta med alla normer och värderingar som genom ett trollslag (och det är inte säkert att det är målet heller) – men det innebär att visa på olika sätt att se på hur man talar, skriver, bemöter och välkomnar människor till vår församling.

Jag skrev om det här>>

Självklart ska Uppdrag granskning undersöka missförhållanden. Men det är bra att det har blivit så starka reaktioner när bikten missbrukas på ett sätt som sätter förtroendet på spel.

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon. Vigningstjänsten är ett uttryck för viljan till livslångt uppdrag i kyrkan under självständigt läroansvar.

Foto: Claes I Helgesson

Uppdaterad kl 16.00
Biskop Esbjörn skriver på SVT Debatt
Fel av Uppdrag granskning att äventyra tystnadsplikten>>

Hålla tyst – eller?

Bikt och tystnadsplikt har diskuterats livligt de senaste dagarna på Sociala medier och i papperstidningarna. Anledningen är att Uppdrag Granskning (UG) har gjort dolda inspelningar med ett antal präster där de låtsats vara människor i själslig nöd som är osäkra på sin sexualitet.

De har sökt hjälp hos en präst för att ta reda på vilka råd de i så fall får.

Kritiken mot UG har inte varit nådig. Tidningen Dagen skrev bland annat flera artiklar igår.

Dagen: Uppdrag granskning respekterar inte själavårdsrummet>>

Jacob Sunnliden har kritiserat UG på sin blogg
Öppet brev till Uppdrag granskning>>

Kyrkans Tidning: Dold inspelning av själavårdsamtal väcker vrede bland kyrkfolk>> 

Bikten är något som Svenska kyrkan erbjuder varje människa som söker förlåtelse och avlösning. På wikipedia står det bra om bikten:

Bikt (lågtyska bîcht(e) ’bekännelse’) är en individuell syndabekännelse inför en präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse, avlösning. Prästen är ålagd absolut tystnadsplikt vad gäller det som sägs under bikt eller själavårdande samtal. Det innebär ett undantag från vittnesskyldigheten i domstol.

Svenska kyrkan gjorde en stor utredning om tystnadsplikten 2010. Du kan läsa hela utredningen här. Ordförande var biskop Esbjörn Hagberg.

 

I kväll kommer Jacob Sunnliden att medverka i Debatt för att diskutera Uppdrag granskning metoder med Nils Hansson.
Jacob Sunnliden>>

Jag hoppas att den diskussionen lyfter den komplexilitet som präglar de själavårdssamtal präster och diakoner har med konfidenter. Alla själavårdssamtal blir inte biktsamtal – men det är viktigt att båda parter ska känna sig säkra med situationen. En situation som handlar om tillit och förtroende.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Miljoner till HBT?

Har kyrkomötet verkligen beslutat att Svenska kyrkan ska köpa utbildningar av RFSL för miljoner? Det påstår Rune Imberg och Bengt Holmberg i Kyrkans Tidning på debatt 2014-04-03
Miljonkostnader för HBT-certifiering>>

Eftersom jag satt ordförande i kyrkolivsutskottet när ärendet behandlades i kyrkomötet skulle jag vilja klargöra några saker.

1. Som framgår av kyrkolivsutskottets betänkande har frågan om utbildning och certifiering varit uppe på olika sätt under många år.

2. Ingenstans i beslutet står det att RFSL ska genomföra HBT-certifieringen.

I utskottet diskuterade vi frågan ingående. Från olika stift vittnades om hur det gått efter kyrkomötets beslut från 2010 att uppmana stiften att genomföra utbildningar i hbt-frågor för anställda, förtroendevald och frivilliga. Det blev då tydligt att i vissa stift hade detta fungerat väl, i andra stift gjordes i princip ingenting.

Vi diskuterade också detta med RFSL, eftersom det i utskottet fanns många som var ifrågasättande till den organisationen. Varför dessa nämns i kyrkolivsutskottets betänkande är för att de är den enda organisationen som har en utbildning som utfärdar ett så kallat HBT-certifikat. Kyrkolivsutskottet var dock överens om att det inte behövde vara RFSL som genomförde utbildningarna för Svenska kyrkan.

Nu efteråt, med anledning av diskussionen, inser jag att vi kunde gjort en tydligare skrivning om detta i betänkandet.

Så här skrev utskottet i sina övervägande>>:

I sitt yttrande över kyrkostyrelsens skrivelse 2013:2 uttryckte utskottet oro över att det tar lång tid för vissa frågor att få genomslag lokalt i församlingarna. Som exempel nämndes frågor om hbt där utvecklingsarbetet enligt utskottet på sina håll går mycket långsamt.

Uppenbarligen varierar öppenheten gentemot hbtq-personer inom Svenska kyrkan trots utbildningsinsatser. Några ledamöter menar att motionens förslag slår in öppna dörrar, andra att det finns mycket kvar att göra. Utskottet framhåller att alla människor, oavsett sexuell identitet, ska kunna känna sig hemma i Svenska kyrkans församlingar.

Motionsyrkandet är förhållandevis försiktigt formulerat men den föreslagna åtgärden anses ändå kunna fungera just som uppmuntran att gå vidare med arbetet och även genomföra certifiering. Därför tillstyrker utskottet motion 2013:54.

De frågor som Imberg och Holmberg räknar upp från RFSL webbsida i sin artikel har ingenting med den diskussion som utskottet och kyrkomötet förde, att göra.

De frågor som HBTQ-certifiering handlar om är att alla som söker sig till kyrkan ska tas emot på ett respektfullt sätt. Oavsett sexuell läggning. Det kan till exempel vara att blanketter inte förutsätter att en familj består av mamma, pappa, barn.

Se gärna diskussionen i plenum när det gäller betänkandet Kl 2013:9 HBT-frågan>>

Självklart kan Svenska kyrkan göra egna utbildningar i stiften som "certifierar" församlingarnas anställda, frivilliga och förtroendevalda. Många stift har redan genomfört utbildningar. Använd denna kunskap och utveckla den till ett eget Svenska kyrkan certifikat!

Så – nej, Imberg och Holmberg. Svenska kyrkan har inte beslutat att använda miljoner till att köpa utbildningar hos RFSL!

Foto: IKON/Magnus Aronsson

Guldvargen till kampanjen "Finns Gud?"

Svenska kyrkan i Karlstad>> vann två priser vid marknadsföreningens möte den 30 mars. Motiveringen för Guldvargen löd:

En kampanj som träffar både hjärta, hjärna och mage. Med starka bilder och copy lyckas man få betraktaren att stanna upp, fundera och ifrågasätta sitt eget beteende. Och öppna porten till någon som är villig att lyssna på funderingarna. Guldvargenvinnare är Svenska kyrkan Karlstad och Bulldozer.

Motiveringen för O2C löd:

Det är modigt att ifrågasätta sig själv. Att ifrågasätta gamla
uppfattningar. Mod krävs också för att göra kommunikation som sticker ut och som vill förändra bilden av avsändaren. Mod är något som vinnaren i kategorin O2C verkar ha gott om. Vinnare i kategorin O2C är Svenska kyrkan Karlstad och Bulldozer.

Grattis till priserna!

Kyrkans Tidning: Svenska kyrkan i Karlstad prisad för kampanj>>