Respekt och mångfald! #2

Debatten har fortsatt om Svenska kyrkan, Kinna församling i Göteborgs stift och Svenska kyrkans inställning till homosexuella.

Helle Klein skriver i SvD och kräver att Svenska kyrkan redan i höst på kyrkomötet skippar fegliret och genomför en förändring med anledning av det som kallas "väjningsrätt".

SvD: Kyrkan upprätthåller ett förtryck>>

EKHOs förre ordförande, prästen Gunnar Bäckström, skriver i Göteborgs-Posten och uppmanar Svenska kyrkan i Mark att ställa upp för det trakasserade homosexuella paret. Allt byggt på artiklarna i SvD.

GP: Svenska kyrkan måste ta avstånd från hatbrotten i Kinna>>

Kyrkans Tidning skriver att kyrkoherde Owe Johansson deltog i den manifestation i Kinna som var till stöd för det homosexuella par som utsatts för attentat.

Kyrkans Tidning: Kinna församling står upp mot homofobi>>

Och i tidningen Dagen citeras biskop Per Eckerdal från Göteborgs stift där han meddelar att han nu talat med kyrkoherde Owe Johansson. Och att de är överens. Och att Svenska Dagbladets artiklar varit starkt vinklade och utpekat Svenska kyrkan på ett felaktigt sätt.

Tidningen Dagen: Biskopen kritisk mot beskrivning av kyrkan som orsak till hatbrott>>

Vad man kan säga generellt är att det finns betydligt fler präster som vill viga homosexuella par än det finns par att viga. Även om de prästerna inte finns just i Kinna församling. Så det par som vill bli vigt har inga som helst problem med att hitta en präst.

Och ingen präst har vigselplikt. Prästerna har vigselrätt. Det innebär att de inför varje par gör en bedömning om de kan eller vill viga det par som vill vigas. Om de, av någon anledning, inte kan eller vill viga så får de lämna över till någon annan. (Vissa präster viger inte frånskilda till exempel).

Och jag upprepar det vi i POSK säger i vårt program:

Efter kyrkomötets beslut är det även möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel.

POSKdelar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande och anser att det beslut som har fattats ska stå fast. Det är dock angeläget att respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya utvidgade synen på äktenskapet. POSK menar att det viktigaste är att visa omsorg om de människor som vill ingå äktenskap.
(…)

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska
kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att
respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt
fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom
ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna
uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på
att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har
idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som
karaktäriseras av mångfald och respekt.

Respekt och mångfald!

Svenska Dagbladet har dragit igång en artikelserie om de homosexuellas ställning. (Flera artiklar har också varit publicerade i Göteborgs-Posten de senaste dagarna).
SvD: Hatet stoppar inte deras kärlek>>

Huvudartikeln i SvD handlar om Roy och Håkan i Kinna. Ett homosexuellt par som var det första att vigas kyrkligt i Kinna kyrka. Efter vigseln, som gjorde paret mer offentligt, har de råkat ut för flera hatbrott. Brott som är fullständigt förkastliga, vem som än råkar ut för dem!

Paret fick vigas i Kinna kyrka. Det framgår dock av artiklarna att kyrkoherden i den aktuella församlingen själv inte viger homosexuella par. Men en präst fanns. En vigselgudstjänst ordnades i Kinna. Paret är kyrkligt vigda.

Svenska Dagbladet har också intervjuat kyrkoherden, som enligt tidningen, tror att homosexualitet går att bota. Det står också att han rekommenderar bibeltexter med homofientliga budskap till läsning om någon kommer och är osäker på sin sexualitet. Och sen står det i tidningen att biskop Per Eckerdal tar avstånd från sådana värderingar.

SvD: Strider mot kyrkans värderingar>>

Kyrkoherde Owe Johansson ordinerar homofientliga bibeltexter till unga som tvekar kring sin sexuella läggning. Klart olämpligt och i strid mot Svenska kyrkans värderingar, menar Per Eckerdal, biskop Göteborgs stift. (…)

Kyrkoherden i Kinna församling, Owe Johansson, tror att homosexualitet går att bota. Ett alternativ för homosexuella är att avstå från sexuella handlingar, menar han.
I samtal med unga har Owe Johansson rekommenderat läsning av bibeltexter med homofientliga budskap och upplyst om negativa konsekvenser av att leva ut homosexualitet. Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift, tar avstånd från sådana värderingar.

– Jag tycker att det är högst tveksamt att ta upp frågor om samlevnad och sexualitet på det viset. Jag ifrågasätter det verkligen och beklagar om det bedrivs på det sättet. (…)

Strider det Owe Johansson säger och gör mot vad kyrkomötet har kommit fram till när det gäller homosexuella inom kyrkan?
– Det blir problematisk när man tolkar bibeltexter på ett sätt som går stick i stäv med vad kyrkomötet och biskoparna kommit fram till. I kyrkans undervisningssituationer, inte minst med ungdomar, kan man inte formulera precis vad som helst.

Jag läser sedan i Dagens Seglora att Helle Klein tycker att biskopsmötet nu måste utvärdera den "väjningsplikt" som finns, helt enligt lagar och regler. Hon skriver:

Det är hög tid att biskopsmötet utvärderar kyrkans beslut om att säga ja till samkönade äktenskap men tillåta präster att säga nej. Inte heller borde det vara förenligt med prästämbetet att undervisa om att homosexualitet är syndigt, onaturligt eller vad sjutton man nu påstår för idiotier.

Numera kan man inte bli präst om man inte erkänner kvinnors rätt till prästämbetet och kan samarbeta med prästvigda kvinnor. Det är hög tid att kyrkan bestämmer sig för att personer som inte erkänner HBTQ-rättigheter och vägrar viga homosexuella par inte kan bli präster.
Kyrkan har den juridiska delen av vigseln på entreprenad i förtroende från staten. Då borde det vara en självklarhet att kyrkans ämbetsinnehavare ställer upp på statens äktenskapslag.

Flera andra har reagerat på artiklarna.
Areopagen: Ett minimum som gäller>>
Seglora Smedja: Samkönade vigslar borde vara självklart>>
Åke Bonnier: Varje mässa borde vare en kärlekens mässa!>>
Jacob Sunnliden: Vem får vara med i Svenska kyrkan>>
Jacob Sunnliden: Biskop Eckerdal brister i sitt uppdrag>>
Erik Johansson: Farlig bibeltolkning>>
Erik Johansson: Frustration>>
Dag Sandahl: Befängt>>
Ewa Almqvist: Kyrkan ska inte "bota" eller "omvända" homosexuella>>
Ewa Almqvist: Åsikter ska respekteras – beslut likaså!>>
Tidskriften Evangelium: Finns det utrymme för variation?>>
Tidningen Dagen: Trakasserier är inte kyrkans fel>>
Kyrkans Tidning: Mark och Bollebygd under lupp efter kyrklig vigsel>>

Kyrkomötets beslut 2005: GU 2005:2 Samlevnadsfrågor>>
Kyrkomötes beslut 2009: GU 2009:2 Vigsel och äktenskap>>

När det gäller hatbrotten är dessa fullständigt vidriga. Ingen ska behöva utsättas för liknande händelser.

Sen är det två saker som jag vill göra väldigt klart. När kyrkomötet tog beslutet om den förändrade äktenskapssynen så var ett villkor att det inte finns någon vigselplikt för någon präst. Utan prästerna har vigselrätt. Och detta tycker vi i POSK är oerhört viktigt! Vi skriver i vårt program:

Efter kyrkomötets beslut är det även möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande och anser att det beslut som har fattats ska stå fast.
Det är dock angeläget att respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya utvidgade synen på äktenskapet. POSK menar att det viktigaste är att visa omsorg om de människor som vill ingå äktenskap.

Den andra frågan handlar om bibeltolkning. Kyrkoordningen är på inget sätt en bibelkonkordans. Den hjälper oss inte att tolka bibelställen och säger vad som är rätt eller fel. Kyrkomötets beslut i organisatoriska frågor anger riktningar, men vi kan inte säga att vi bara kan se till vissa kapitel eller meningar eller att vissa tolkningar är den enda sanna.

POSK skriver i sitt program:

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.

Att som Helle Klein vill, att bara vissa (enligt henne) rätta åsikter ska få finnas bland prästerna vore helt förödande! Och det finns betydligt fler saker att diskutera i så fall än vigselfrågan!

1 Korintierbrevet 13:6
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Svenska kyrkan i Göteborg filmar sitt kyrkofullmäktige

Svenska kyrkan i Göteborg filmade sitt senaste kyrkofullmäktige (17 mars 2014) som innehåll en allmän kyrklig debatt med ekonomisk inriktning, diskussion om kompensationer i ny fördelningsmodell samt information om utökning av krematoriekapaciteten.

Alla inläggen ligger på YouTube-kanalen Svenska kyrkan Göteborg>>.

 

Svenska kyrkan påverkar biståndspolitiken

Från Svenska kyrkans internationella arbete kommer följande pressmeddelande:
My News desk: Ris och ros till biståndspolitiken>>

På tisdagen presenterade regeringen den nya biståndspolitiska
plattformen inför riksdagen. Svenska kyrkan har tidigare skickat in
synpunkter på skrivelsens innehåll och flera av kommentarerna har nu hörsammats i plattformen.

Den nya skrivelsen uppvisar såväl framsteg som områden där utmaningar kvarstår. Svenska kyrkan lyfte under remissperioden en rad utmaningar, många som regeringen nu tagit fasta på i sin skrivelse. 

– Vi ser många märkbara positiva ändringar. Bland annat står det nu att svenskt bistånd ska förhålla sig till religiösa aktörer. Man betonar både vikten av att människor tillåts bidra till och dra nytta av ekonomisk tillväxt, samtidigt som man lyfter betydelsen av sociala trygghetssystem för hållbar utveckling och för att bekämpa ekonomiskt utanförskap, säger Erik Lysén, Internationell chef för Svenska kyrkan. 

Såväl i den globala utvecklingsagendan som i den svenska har aktörer i näringslivet fått en alltmer framträdande roll i utvecklingssamarbetet. Svenska kyrkan har tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer lyft behovet av att näringslivsaktörer också agerar med ett tydligt fattigdomsperspektiv och strävar efter att upprätthålla respekten för mänskliga rättigheter. 

–Vi ser att regeringen nu för ett utförligare resonemang kring
näringslivets roll, och lyfter behovet av att näringslivsaktörer agerar med respekt för mänskliga rättigheter, och även agerar enligt principer för företags sociala ansvar (CSR). Vi välkomnar även att regeringen strävar efter att tydliggöra styrningen i det svenska biståndet, med fokus på fattigdomsbekämpning och transparens, säger Erik Lysén.

Samtidigt som regeringens nya skrivelse visar på många framsteg återstår många av de utmaningar som Svenska kyrkan, och andra aktörer, påtalade när skrivelsen var ute på remiss. 

– Det saknas ett resonemang kring behovet av att diskutera ekonomisk tillväxt i förhållande till hållbar utveckling och inom ramen för världens resurser, säger Erik Lysén, som också pekar på att plattformen inte förankrar i de pågående processerna om att ta fram nya Millenniemål, den så kallade Post-2015-processen.

Svenska kyrkan pekar också på att regeringen i plattformen inte heller lyfter den viktiga roll som civilsamhällesorganisationer har när det gäller att utkräva ansvar från beslutsfattare, bilda opinion och förändra attityder och normer.

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans
nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till
administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är
viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda
internationella ombud i församlingarna och stödet till
vänförsamlingsprojekt.

POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

Kyrkans Tidning: Förbättrad biståndsplattform>>

Regeringen: Biståndspolitisk plattform>>

Fortsatt stabilt förtroende för Svenska kyrkan

I Göteborg pågår just nu MEG Mediedagarna>> i Göteborg. I samband med dessa dagar har Medieakademin presenterat sin förtroendebarometer. De tittar på samhällsfunktioner, stora företag, medier som tidningar, sociala medier, TV och internet. De mäter helt enkelt det mesta.

Och det vi kan konstatera är att Svenska kyrkan håller sig ganska stadigt fast vid sina senaste noteringar i förtroendebarometern. Till och med en liten svag uppgång med sina sammanlagt drygt 36 procentandel som har mycket/ganska stort förtroende för Svenska kyrkan.

I listan över förtroende för samhällsinstitutioner så hamnar Svenska kyrkan på 10:e plats (9:e 2013) även om det är ett högre procentantal än förra året. Men eftersom förtroendet har ökat för alla tappar Svenska kyrkan ändå en placering. Före kyrkan ligger bland annat facken, riksdagen och riksbanken.

Vad säger det här om Svenska kyrkan egentligen? Det skulle vara intressant att höra Medieakademin analysera de (något för Svenska kyrkans KOM-dagar?)t – och kanske låta vår forskningsavdelning på kyrkokansliet analysera det.

 http://medieakademien.se/

http://medieakademien.se/aktuellt/#medieakademin-presenterar-fortroendebarometern-pa-mediedagarna-goteborg

http://medieakademien.se/#publikationer

Kyrkans Tidning: Ökat förtroende för Svenska kyrkan>>

Var går gränsen? Dags att börja prata öppet!

Personligen är jag emot dödshjälp. Jag är däremot för livshjälp.

Jag har flera gånger försökt att lyfta frågan om dödshjälp och Svenska kyrkans syn på detta i kyrkomötet. Utan att jag upplevt att frågan har kommit något längre.

Kyrkans Tidning skrev om detta 2007.
Kyrkans Tidning: Svenska kyrkan mot aktiv dödshjälp>>

I Belgien har man nu infört en lag som tillåter eutanasi (dödshjälp) på barn. I Holland finns en liknande lag men där måste barnen vara 12 år för eutanasi. I Belgien finnas alltså inte denna åldersgräns.

Protesterna från kyrkorna har varit starka, men det har inte hjälp.

Dagen: Fyraåring vädjar till belgiske kungen>>
Dagen: Belgien inför dödshjälp för barn>>
Dagen: Belgiens kung godkände dödshjälp för barn>>

Jag säger inte att detta är enkla frågor, inte på något sätt. Jag kan förstå att man, när man ser nära och kära plågas, mycket väl vill hjälpa till att stoppa ett lidande. Jag kan förstå att man, när man vet att man ska dö, vill kunna få bestämma själv.

Trots det så tycker jag att det är viktigt att Svenska kyrkans inställning till dödshjälp och assisterat självmord ska vara tydlig och klar. Precis som den är det när det gäller dödsstraff.

De etiska diskussionerna om liv och död måste få vara en aktiv diskussion. Stötas och blötas. För och emot. Avvägningar, för- och motargument.

I ett föränderligt samhälle så flyttas de etiska gränserna hela tiden åt olika håll – Svenska kyrkan måste vara med och vara en aktiv del i alla dessa diskussioner. Utifrån en teologisk synvinkel, utifrån en ekumenisk synvinkel, utifrån en kristen synvinkel. Det som vi tyckte var otänkbart förut är plötsligt helt accepterat. Då är det viktigt att vi vet varför.

Frågan om dödshjälp, eutanasi, är inget som POSK som nomineringsgrupp har diskuterat eller tagit ställning till eller skrivit om i sitt program. Jag vill påpeka att detta är mina personliga åsikter!

Äntligen! Diskussion om surrogatmödrar samt om eutanasi!

Jag läser i Kyrkans Tidning (stod på webben 4 februari) att delar av biskopsmötet har haft en utbildning om surrogatmödraskap.

Så här stod det på webben hos Kyrkans Tidning: "Biskoparna lär sig om surrogatmödraskap">>
I fredags hade ett antal biskopar tillsammans med delar av kyrkostyrelsen ett andra seminarium om reproduktionsmedicin. Det var efter Statens medicinsk-etiska råds rapport om assisterad befruktning, där man bland annat sa ja till ett altruistiskt surrogatmödraskap, som biskopsmötet tog initiativ till dem. Seminarierna är till för diskussion och ska inte resultera i något yttrande. – Det här är lite nytt för biskopsmötet. Biskoparna ges möjlighet att fördjupa sig i frågor men behöver inte omedelbart ge ett svar, säger Cristina Grenholm, kyrkosekreterare och chef för Sekretariatet för teologi och ekumenik vid kyrkokansliet i Uppsala.  Docent i etik, Kristin Zeiler, vid Linköpings universitet och universitetsadjunkt i juridik, Jane Stoll, vid Uppsala universitet har medverkat. Senare i februari anordnas ett liknande seminarium om eutanasi. 

Elisabet Sandberg
elisabet.sandberg@kyrkanstidning.se

Jag säger Äntligen!

Svenska kyrkan måste hantera dessa frågor och biskopsmötet är verkligen en av instanserna där de måste sätta sig in dessa komplexa frågor. Det är biskoparna som ska vara vägledande i de teologiska frågorna, det är biskoparna som sitter i läronämnden och i teologiska kommittén och de ska veta vad detta handlar om.

Och när de vet vad det handlar om så ska de sätta frågorna i ett djupare teologiskt perspektiv. Och det tror jag att var och en av oss förstår att det är inget som man river av på 15 minuter. Utan detta måste få ta tid, det måste få diskuteras, ältas och konfronteras på olika sätt.

För när lagstiftningen sedan är klar i samhället så ska kyrkan var klar med sitt ställningstagande.

Och jag förstår att det finns många sidor av detta. Men det är därför vi behöver hjälpa att belysa det.

Särskilt glad är jag att det också ska bli ett seminarium om eutanasi. Detta är en fråga om jag har försökt att lyfta flera gånger i kyrkomötet, för jag önskar att Svenska kyrkan skulle vara tydliga med att man säger nej till dödshjälp. Där är vi inte ännu. Men kanske kan ett utbildningsseminarium för biskoparna hjälpa till att lyfta frågan ytterligare.

För Svenska kyrkan kan inte yrvaket stå inför fullbordad lagstiftning och säga att vi inte vet vad vi tycker.

Grund för obehörighet?

Det har pratats en del i sociala medier samt varit artiklar i tidningarna om Axel W Karlsson, präst och invald ledamot i kyrkomötet för Sverigedemokraterna.

Axel W Karlsson har, enligt Expo och Seglora smedja, vid flera tillfällen medverkat i en starkt högerextrem tidning. Sverigedemokratiska partiet har nu uteslutet Karlsson för sina åsikter.

Seglora smedja har under hösten försökt att få ett besked av biskop Per Eckerdal i Göteborg huruvida domkapitlet kommer att agera på grund av Karlssons åsikter, och har av biskopen fått ett nekande svar.

Men den 30 januari skriver Seglora smedja att biskop Per Eckerdal sagt "-Att han nu är utesluten ur SD motiverar oss att undersöka skälen för uteslutning och se om det föranleder oss att göra något"

Axel W Karlsson har, enligt Kyrkans Tidning, anmält sig själv till domkapitlet. Oklart på vilka grunder.

Vad är det då som gäller för att en präst ska kunna bli av med sitt ämbete?

Detta regleras i kyrkoordningen 31 kap §§11-12.

11§ En präst ska föklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst om han eller hon1. har övergett Svenska kyrkans lära,
2. genom en egen ansökan begär det, eller
3. har utträtt ur Svenska kyrkan.

§12 Domkapitlet för förklara en präst obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst, besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller tilldela prästen skriftlig erinran, om prästen
1. har brutit de löften som han eller hon har givit vid vigningen,
2. har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon har fått veta under bikt eller enskild själavård,
3. på grund av sjukdom eller av annan liknande anledning har förlorat förmågan att rätt utöva vingningstjänsten, eller
4. genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha.
Om domkapitlet beslutar om prövotid ska den pågå i tre år. Om prästen under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag ska han eller hon förklaras obehörig.

Detta är de regler som gäller. Att man ogillar Karlssons åsikter eller att han skriver i en tidning som man heller inte gillar är i sig inget skäl för obehörighetsförklaring. Hur gärna man än skulle vilja det. Vi har en stark yttrandefrihet här i Sverige.

Jag har svårt att se att Karlsson skulle kunna bli obehörighetsförklarad enbart på vad han skriver eller vilket parti han röstar på.

Men om han har uppträtt olämpligt i gudstjänsten, om han har uppträtt olämpligt mot någon person (särskilt om han också i det sammanhanget har varit klädd i prästkläder) eller om han brutit mot Svenska kyrkans tro bekännelse och lära. Då kan domkapitlet agera.

Hur illa jag än tycker om vad andra tycker så har vi ett regelverk att hålla oss till. Kyrkoordningen skriver utförligt om vad och hur ett ärende ska hanteras som gäller obehörighetsförklaring.

Och i kyrkomötet har vi fått en politisk vilde under den här mandatperioden.

Dagens Seglora Biskopen sväger om SD-prästen>>
Kyrkans Tidning: Axel W Karlsson anmäler sig själv till domkapitlet>>

Kyrkoordningen>>

Smorzando? – Nej!

Bertil Persson, som varit en av POSKs ersättare i kyrkostyrelsen och sitter i kyrkomötet samt är ordförande i kyrkofonden skriver följande insändare i Kyrkomusikernas tidning 1/2014.
(Vissa språkliga justeringar har gjorts, mot den tryckta insändare, eftersom artikeln verkar inskickad innan kyrkomötets andras session i november då besluten i kyrkomötet togs.)

Äntligen! Jag har länge undrat varför kyrkomusiker är så tysta i frågor om församlingarnas organisation och ekonomi. Och tysta har även förtroendevalda varit, enligt min erfarenhet. I Kyrkomötet har det varit sällsynt med motioner som rör kyrkomusiken. Men nu händer något.

2013 motionerade Anna Lundbald Mårtensson (POSK) och Britt Louise Agrell (Fisk) om Svenska kyrkans ansvar för kyrkomusiken (motion 2013:89) Ohc mirabile dictu, kyrkolivsutskottet tillstyrker motionen (Kl 2013:14). Och därför beslutade kyrkomötet:

att uppdrag till kyrkostyrelsen att utreda hur nationell nivå fortsättningsvis ska ta sitt ansvar för kyrkomusiken som en del av det kyrkliga kulturarvet och att uppdra till kyrkostyrelsen att etablera ett brett samråd kring kyrkomusikens framtida roll och samhällets kulturliv.

Frustrationen i Visby stifts kyrkomusikerförening rör delvis den nya verksamhetsindelningen som har ställt till bekymmer på många håll men märkligt nog har jag inte hört högröstade eller konstruktiva protester. Men även här händer det något.

Hans-Olof Andrén (POSK) motionerar till kyrkomötet 2013 om Verksamhetsindelningen i redovisningen (Motion 2013:52). Ekumenik och egendomsutskottet föreslog visserligen avslag på motionen men det var ett s.k. avslag med krans (EE 2013:2). Därför att samtidigt föreslår utskottet att Kyrkomötet ska besluta:

att uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta en ändamålsenlig redovisningsmodell för församlingar och pastorat.

Tydligare än så går det väl inte att säga att den nya verksamhetsindelningen inte fyller sitt ändamål. Rejäl bakläxa åt kyrkostyrelsen alltså. Nej, egentligen inte eftersom arbetet med den nya redovisningsmodellen har skett helt på tjänstemannaplanet. Och jag har själv först i år (2013) fått lära mig att det synes mäktiga organet KRED (Svenska kyrkans redovisningskommitté) numera är ett antal tjänstmän på kyrkokansliet i Uppsala.

Vi som är aktiva på nationell nivå vill gärna få mer input från kyrkomusikerna. Och min egen kyrkomötesgrupp har en utmärkt person att kontakt i dessa frågor. nämligen domkyrkoorganisten Torvald Johansson i Strängnäs.

Bertil Persson
Ledamot i kyrkomötet för POSK.

http://svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

http://www.kmr.se/kmt.php

 

Ny film från kyrkodagarna

Jag har tyvärr stött på ett större problem när jag skulle läsa in filmerna till datorn. Av oförklarlig anledning (ännu) så blir inte alla filmer och föredrag inmatade. Så jag har inte kunnat lägga upp Hannah Kroksson och Maria Wingård som berättar om barnkonsekvensanalysen och projektet Dela tro – dela liv.

Men jag har i alla fall fått till Jonas Lindbergs föredrag om Sverigedemokraterna. Här kan du se det:

 

POSK kyrkodagar 11-12 januari Jonas Lindberg from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.