Hålla tyst – eller?
Bikt och tystnadsplikt har diskuterats livligt de senaste dagarna på Sociala medier och i papperstidningarna. Anledningen är att Uppdrag Granskning (UG) har gjort dolda inspelningar med ett antal präster där de låtsats vara människor i själslig nöd som är osäkra på sin sexualitet.
De har sökt hjälp hos en präst för att ta reda på vilka råd de i så fall får.
Kritiken mot UG har inte varit nådig. Tidningen Dagen skrev bland annat flera artiklar igår.
Dagen: Uppdrag granskning respekterar inte själavårdsrummet>>
Jacob Sunnliden har kritiserat UG på sin blogg
Öppet brev till Uppdrag granskning>>
Kyrkans Tidning: Dold inspelning av själavårdsamtal väcker vrede bland kyrkfolk>>
Bikten är något som Svenska kyrkan erbjuder varje människa som söker förlåtelse och avlösning. På wikipedia står det bra om bikten:
Bikt (lågtyska bîcht(e) ’bekännelse’) är en individuell syndabekännelse inför en präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse, avlösning. Prästen är ålagd absolut tystnadsplikt vad gäller det som sägs under bikt eller själavårdande samtal. Det innebär ett undantag från vittnesskyldigheten i domstol.
Svenska kyrkan gjorde en stor utredning om tystnadsplikten 2010. Du kan läsa hela utredningen här. Ordförande var biskop Esbjörn Hagberg.
I kväll kommer Jacob Sunnliden att medverka i Debatt för att diskutera Uppdrag granskning metoder med Nils Hansson.
Jacob Sunnliden>>
Jag hoppas att den diskussionen lyfter den komplexilitet som präglar de själavårdssamtal präster och diakoner har med konfidenter. Alla själavårdssamtal blir inte biktsamtal – men det är viktigt att båda parter ska känna sig säkra med situationen. En situation som handlar om tillit och förtroende.
Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.