Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

Skrivet av

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Foto IKON Magnus Aronson

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

Indirekta val är demokratiska!

Skrivet av

Indirekta val är den helt dominerande modellen för att utse beslutsfattare inom alla folkrörelser och större medlemsorganisationer. Varför tycker (s) då att det skulle vara ”odemokratiskt” med indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet inom Svenska kyrkan?

POSK anser att valen till kyrkomöte och stiftsfullmäktige ska ske genom indirekta val från församlingarnas valda ledamöter. Skälen till detta redovisar vi utförligt i bl.a. de småskrifter som finns på vår webbplats.

Märk väl att de direkta valen till kyrkomöte och stiftsfullmäktige är en ganska ny företeelse som introducerades inför relationsförändringen kyrka-stat. I kyrkomötet 1999 var centern och POSK de enda grupper som röstade emot, utifrån den gemensamma förståelsen av att församlingarna är kyrkans grundläggande enhet, och att det därför är viktigt att de som väljs till kyrkomötet har tydlig förankring i den lokala församlingen.

De som inte gillar denna tanke (framför allt s-företrädare) hävdar ofta att det är ”odemokratiskt” med indirekta val. Det är dock inte mer odemokratiskt än att det är den helt dominerande beslutsmodellen inom alla folkrörelser och större medlemsorganisationer.

Svenska kyrkan är inte längre en del av staten – vi är den ojämförligt största demokratiska folkrörelsen, en medlemsorganisation i civilsamhället.

Inom den organisationsvärlden är indirekta val den ojämförligt dominerande formen av demokrati för val av kongresser på nationell och regional nivå.

Exempelvis inom fackförbundet IF Metall – där jag varit aktiv i 22 år – väljer medlemmarna representanter till den lokala avdelningens representantskap, som sedan i nästa steg väljer kongressledamöter (indirekt val, alltså), och i nästa steg efter det väljer kongressen styrelse med mera (ännu indirektare val, alltså).

Även ledamöter till LO-kongressen utses av Metallförbundet, det vill säga inte av medlemmarna (ett mycket indirekt val, alltså.)

Jag är helt övertygad om att när Metall-medlemmarna utövar sin rösträtt i direktval (dvs till det lokala representantskapet) så har de flesta ingen aning om att detta i förlängningen även innebär ett första steg i ett mycket indirekt val – av ledamöter till metallkongress, förbundsstyrelse, och ännu högre upp, ledamöter till LO-kongressen, LO:s representantskap, LO:s styrelse, och LO:s ordförande.

Det är helt enkelt så svensk föreningsdemokrati fungerar.

Så är det alltså även inom övriga fackföreningsrörelsen, inom hyresgäströrelsen och kooperationen, alltså alla de organisationer som vanligtvis omhuldas av (s) – och av mig, märk väl! – liksom inom alla andra folkrörelser av betydelse.

Även inom det socialdemokratiska partiet tillämpas indirekta val när man utser ledamöter till de regionala distriktskongresserna. På alla de större orter, där arbetarekommunen har representantskap för sina lokala beslut, så utses ombuden till distriktskongresser av representantskapet (indirekt val, alltså).

Frågan till (s) blir därför om de även dömer ut dessa organisationers interna demokrati med indirekta val som ”odemokratiska”?

Om inte så blir (s) svaret skyldiga: Varför duger inte den gängse folkrörelsedemokratin även i Svenska kyrkan? Varför beskriver de det som de omhuldar i andra organisationer där de har inflytande som ”odemokratiskt” om det tillämpas i Svenska kyrkan? Kan det ha att göra med att (s) är fast i föreställningen om Svenska kyrkan som en del av staten och inte orkar tänka och inse att vi som medlemsorganisation inte ska kopiera organisationen i de allmänna valen?

Mitt intryck är att så är fallet.

Lars-Gunnar Frisk

Ordförande, POSK i Luleå stift

 

POSK deltar i debatten

Skrivet av

Nu är det bara en vecka kvar av kyrkovalet. Med det blir POSK också mer och mer synliga på olika håll och i debatter. Idag har två debatter genomförts där POSKs ordförande Amanda Carlshamre och POSKs vice ordförande Marie Rydén Davoust har deltagit.

Vem bestämmer i kyrkan?
På eftermiddagen deltog Amanda Carlshamre i ett samtal inför kyrkovalet med temat: Vem bestämmer i kyrkan? Samtalet leddes av docent Eskil Franck och deltog gjorde också Hans Ulfvebrand (BA) och Wanja Lundby-Wedin (S). Det var Stockholms domkyrkoförsamling som var arrangör.

Samtalet ägde rum i Stockholm men livesändes också och kan ses här i efterhand.

Debatt inför kyrkovalet om miljön
Fältbiologerna anordnade ikväll en utfrågning om vad de olika nomineringsgrupperna vill gällande skogen och klimatet, bland annat. Från POSK deltog Marie Rydén Davoust.

Samtalet sändes live via Facebook och kan ses där i efterhand. 

Heja Amanda och Marie, så bra ni företräder POSK och vad vi vill!

Victor Ramström
informatör

 

POSK vill visst ha direkta val

Skrivet av

För oss som har vuxit upp i en familj med syskon så är det inte ovanligt att det är bråk mellan syskon eller att det retas. Ibland kan det det gå riktigt vilt till, ibland är det smågnabb. Men vid en viss punkt, så säger (oftast) föräldrarna till ”nu får ni bli sams”. Eller så kommer syskonen fram till detta själva. Plötsligt finns det inget att bråka om eller så får en ”vapenvila” ingås för att friden ska få råda i familjen en stund.

Jag tänker på det här, för just nu är det, precis som Amanda Carlshamre skrev på bloggen i måndags, (https://www.posk.se/2021/09/med-kristus-i-centrum/) den tiden i valrörelsen som tar fram det absolut sämsta hos de flesta av oss som kandiderar i Svenska kyrkan. Och det är inget vi är stolta över.

Men i en valrörelse behövs det ibland ändå bli tydliga skillnader för att väljaren ska förstå vad de olika grupperna vill. Men pajkastning och svartmålning är inte roligt.

Låt oss lämna detta den 20 september

När dagen gryr den 20 september så hoppas jag att det som har sagts och gjorts i valkampanjen ska lämnas utanför kyrkan när mandaten fördelas och invalda personerna, för olika nomineringsgrupper, tillsammans ska ta ansvar för Svenska kyrkan.

Låt oss då vända blad, stryka ett streck i debatten och låt oss ta nya tag. Lämna lättkränktheten, lämna stoltheten, lämna det dåliga humöret och låt oss istället tillsammans se hur vi kan ta ansvar för Svenska kyrkan.

Ingen information?

Jag läser en insändare i Hallands Nyheter (11 september) där en kyrkomedlem, som fått hem sitt röstkort, tycker det är så svårt att hitta information om kyrkovalet i nyhetsmedia.

Personen har också sökt på de lokala webbsidorna och på kyrkovalssidan hos Svenska kyrkan om kandidaterna och de olika grupperna, utan att få ett större resultat. Enligt egen utsago är den här personen ”ej kyrkligt aktiv men vill gärna behålla våra kristna traditioner och stödjer därför fortfarande Svenska kyrkan”.

POSK vill ha direkta val

En sådan medlem skulle definitivt ha mycket lättare att få information om sina lokala kandidater om den lokala nivån var den viktigaste nivån att rösta till.

Så återigen stärks jag i min uppfattning om att vi endast ska ha direkta val till den lokala nivån. På den lokala nivån finns det ett lokalt intresse, det finns större chans att möta de kandidaterna som ställer upp lokalt, de har lättare för att berätta om sina lokala frågor. Och så ska valet till stiftsnivån och kyrkomötetsnivån vara indirekta val – så som det är i många andra medlemsorganisationer.

Så jo, POSK vill också ha direkt val i kyrkovalet – men endast till den lokala nivån, där det faktiskt går att träffa och känna kandidaterna. Och givetvis ska alla medlemmar i Svenska kyrkan få rösta i detta direktval. Det är fullständigt självklart!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – du vet väl att det finns fullt med information om de flesta POSK-kandidaterna på de lokala POSK-sidorna. Och är du POSK-kandidat som ännu inte lagt in information – ta kontakt med din lokala grupp och se till att få upp din kandidatinformation!

Öppet brev till Anders Lindberg

Skrivet av

Öppet brev till Anders Lindberg med anledning av ledaren i Aftonbladet 10 september.

Anders Lindberg, ta inte i så att du spricker. Nu reder vi ut det här.

Svenska kyrkans nuvarande system med partipolitiska grupper som ställer upp i kyrkovalet splittrar kyrkan. Vi kan inte fortsätta såhär – din ledare är ett praktexempel på det.

POSK vill inte frånta någon enda sin rösträtt. POSK graderar inte religiositet. POSK har ett förslag på ett annat sätt för Svenska kyrkan att organisera sig i de interna valen. Kyrkovalet är inte ett allmänt val.

Kyrkoordningen fastslår att Svenska kyrkan är en öppen och demokratisk folkkyrka – det är inte föremål för omförhandling. Det POSK säger är att det finns fler sätt att vara demokratiska och att vi inte ska ha direkta val i Svenska kyrkan till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Därmed håller vi inte med S, men det gör inte POSK odemokratiska. Att du förärats en ledarplats i en av Sveriges största dagstidningar kommer med ett ansvar, gör din research.

POSK rymmer vänsterpartister och moderater, centerpartister och socialdemokrater. Det går alldeles utmärkt att samverka. Hur då, tänker du? Jo, genom att vi lämnat våra partipolitiska åsikter i vapenhuset när vi kliver in i kyrklig tjänst. Det är kopplingen till partier vi vill bli av med. Det är varken ungerskt, trumpianskt eller odemokratiskt. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka. Lutheraner är protestanter. Tillåt mig sakupplysa dig om att Ungerska evangliska-lutherska kyrkan, Magyarországi Evangélikus Egyház, har indirekta val. Evangelical Lutheran Church in America har indirekta val. Svenska kyrkan är unik i världen med sitt sätt att organisera sig med partipolitiska grupperingar som ställer upp i ett internt kyrkoval.

Du skriver för en oberoende socialdemokratisk tidning och även jag vet att S gärna sitter med i beslutande församlingar men Svenska kyrkan är inte en institution att behålla makt över – hon är en kyrka. Och ditt språkbruk om den interna demokratin i Svenska kyrkan vittnar om att du inte läst vårt program eller förstår vad vi går till val på. Indirekta val är precis lika demokratiskt som direkta val. Skillnaden är att idag kan partipolitiska grupper få stolar i Svenska kyrkans högst beslutande organ utan någon som helst församlingsförankring. Kyrkomötet beslutar om bl.a. kyrkans bekännelseskrifter och det vill göras utan att ha kunskap om eller erfarenhet av församlingslivet och den kristna tron. Det är vad vi motsätter oss, faktiskt å det heligaste.

Du ser ingen skillnad på val till lagstiftande församling i en stat och hur ett religiöst samfund styrs? POSK tar inte din rösträtt ifrån dig. Du är fri att rösta som du vill, liksom jag som röstar för en kyrka som är fri från partipolitik så vi slipper se de här ovärdiga offentliga debatterna i nästa valrörelse. Kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Kyrkan förtjänar bättre än dessa polemiska stridigheter. Det finns ett rike som är större och evigare än det politiska – det rike som kyrkan ska vara en fristående röst för. Uppdraget som förtroendevald i Svenska kyrkan är att förverkliga kyrkans uppdrag – det oföränderliga uppdraget. Frågan är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande, POSK

Jag är så stolt!

Skrivet av

I dag har min varit dag varit mycket intensiv. För förutom att vi har roddat med förtidsröstningen i församlingshemmet där jag jobbar, så har vi haft biskopsvisitation. Med allt vad det innebär. Så just nu är jag ganska trött och slut.

MEN…

Det jag i kväll bara känner att jag måste få säga är att jag är SÅÅÅ stolt över allt som alla fantastiska POSKare gör runt om i landet. I mitt sociala medier-flöde ser jag den ena POSKaren efter den andra som delar ut material, som debatterar, som lägger ut bilder på satsningar, evenemang och annat. NI ÄR SÅ BRA! I smått och stort! NI ÄR SÅ BRA!!!!

Det är tio dagar kvar. Och vi kommer att vinna det här. Ni är BÄST!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Bra eller dåligt?

Skrivet av

I pastoratet där jag arbetar har vi nu förtidsröstning i församlingshemmet. Varje dag är vi fyra till fem personal som tar emot rösterna. Vi har förberett med affischer, tänkt ut flöden, tejpat på golvet, sett till att valsedlarna ligger skyddade – ja, allt som valhandboken föreskriver och lite till. Personal och övriga valarbetare har gått på utbildning och lagt många timmar på att lära sig hantera valprocessen rätt.

Och den demokratiska processen är viktig. Och det är bra – men allvarligt talat. Fattar ni vad det kostar att vi under två veckor låter personalen arbeta med det här?

Glädjande nog så har vi på mitt arbete haft ett jämt flöde med förtidsröstande. Men skrämmande nog är det också många som har väldigt lite koll på hur valet går till, eller vad de vill rösta på.  Så vi har mycket att göra med att berätta om det rent praktiska. Och då har vi ändå haft utskick till alla hushåll med lokaltidningen och rejäl information på webbsidan och stora informationstavlor.

Nej, det är helt enkelt dags att Svenska kyrkan inför ett nytt valsystem. Ett valsystem som innebär direktval till endast lokal nivå och där de övriga nivåerna genomförs med indirekta val.

Det måste helt enkelt finnas andra sätt att nå ut till alla medlemmar, än att skicka ut röstkort vart fjärde år. Och det måste också finnas många andra sätt att låta medlemmarna få sin röst hörd. Låt oss tänka ”outside the box”!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Vision och program

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare och så att det bättre speglar vår kyrkosyn. Stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter bör väljas av församlingarna i indirekta val så att de representerar sina respektive församlingar och stift.

Att stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter har församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet är avgörande för deras insatser. I dag kan grupper använda kyrkomötet som plattform för samhällspolitiska syften. När ledamöter representerar församlingar får kyrkomötets beslut legitimitet.

POSK anser att förtroendevalda ska få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt och att förutsättningarna för kyrkliga förtroendeuppdrag måste förbättras genom anpassade arbetsformer. POSK förespråkar återhållsamhet vad gäller arvodering av förtroendeuppdrag.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att Svenska kyrkan reformerar och omformar sin organisation så att den gestaltar den kyrkosyn och struktur som kommer till uttryck i de dokument som antagits av Svenska kyrkan.
att Svenska kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologisk grund och inte partipolitiska ställningstaganden.
att en återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas.

Debatt om partipolitik i kyrkovalet

Skrivet av

Ikväll har Amanda Carlshamre  (POSK) och Ulf Bjereld (S) debatterat i Stensjökyrkan i Mölndal under rubriken ”Partipolitik i kyrkan?”. Du kan se hela debatten om du klickar här>>.

Samtalet och debatten   handlade såklart om partipolitik i kyrkan där givetvis Ulf hade en helt annan åsikt än Amanda. Ulf tror att vi behåller medlemmar genom att ha direkta val, han tror att Svenska kyrkan till och med kan få fler medlemmar genom att ha direkta val till alla nivåer.

Att det skulle vara ett problem känns han inte vid på något sätt. Ulf körde också på mantrat ”när man röstar på POSK så vet man inte vad man får”. Och då vill jag bara skrika ”MEN HAR DU INTE LÄST VÅRT PROGRAM!?? Eller det kanske var för långt och stod för många saker i det så du inte orkade? Vi har i så fall ett kortprogram, som kan vara enklare att ta till sig. Vi har också programmet på olika språk om det skulle underlätta.” (Men jag sa inget av det…)

Men nej, nej, nej, att POSK är otydliga är ett såååå uttjatat och gammalt argument att jag blir förvånad över att det återkommer hela tiden. Det verkar inte finnas något annat argument de kan komma på.

Amanda var också väldigt tydlig att det är systemet, valsystemet vi vill ändra på. Och att vi gärna ser att personerna är kvar, men i ett annat, indirekt valsystem. (Vi har till och med en småskrift där vi berättar precis hur vi tänker den lösningen>>) Indirekta val är också en bra demokrati, bara på ett annat sätt.

Direktval till den lokala nivån, där det mer kan likna ett personval. Där finns det en chans att personen har ett lokalt förtroende i församlingen. Därefter indirekta val, där de med lokalt förtroende kan välja personer till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

När besökarna fick ställa frågor undrade jag hur Ulf ser på detta att det finns grupper som inte finns lokalt någonstans – men ställer upp till stift och kyrkomötet och därmed kan komma in i kyrkomötet utan att ha någon lokal förankring. Jag tog AfS (Alternativ för Sverige) och SD (Sverigedemokraterna) som exempel. Men inte heller det såg Ulf som något problem. För honom var det viktigare att ha direkta val till alla nivåer.

POSK-vänner – Amanda var så snabb i repliken, så tydlig och så smart – som alltid. Vi kan vara mycket stolta över POSKs ordförande.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS jag passade på att förtidsrösta i dag på mitt jobb idag. Min röst gick så klart till POSK. Glöm inte att rösta och få med dina vänner och bekanta att rösta också. Här passerade jag och Amanda förtidsröstningslokalen i Nordstan (som då var stängd) på hemväg från debatten.

Med Kristus i centrum

Skrivet av

Visst är det lätt att bli less och trött på kyrkovalet och dess tongångar. Till vardags har jag förmånen att sitta och samtala om Caritas, Guds oändliga nåd, enheten i Kristus och vad det innebär att leva som lärjunge i Kristi efterföljelse på lektionstid. Och just de här veckorna skapar det ett påtagligt skarpt skav i mig, ett skav jag behöver sätta ord på, ett skav jag vill tro är sunt.

Kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Grupperingar av människor ställs mot andra grupperingar, trots Jesu bön om att vi alla ska bli ett och Paulus återkommande ord om att vi i församlingen inte ska dela upp oss i grupper har vi ett system som inte främjar enhet och konsensus. Åsikter haglar och misstro råder, precis i samma ögonblick som Jesus vill ena, och kyrkans uppdrag just är att ena. Vi som är förtroendevalda i Svenska kyrkan har ett uppdrag i att verka för att de fromhetstraditioner vi bär inom Svenska kyrkan ryms och får plats att växa, att motverka splittring och föra samman människor som tillsammans kan finna nya vägar i tron och främja en gudsrelation som bär i och genom livet.

Idag öppnade förtidsröstningen och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med socioekonomiskt utsatta och marginaliserade människor är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi har många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! Men sedan finns också de som menar att de vill rösta för att hålla andra grupper ute. Och någon grupp menar sig vara ”garanten” för att hålla en annan grupp utanför. I min mening utstrålar det inte ett särskilt kristet förhållningssätt till ”de andra” som, liksom även jag, är skapade till Guds avbild.

POSK vill inte stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet vi förtroendevalda väljs på. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag inte varken kan eller vill påverka. Grunden är Guds! Valkansliet ställer i sin pågående kampanj frågan ”Vad vill DU att Svenska kyrkan ska göra?” och frågan är rimligt ställd inför ett kyrkoval, men vi behöver påminna oss om att kyrkans uppdrag är detsamma idag och om ett halvår, för ett decennium sedan och om ytterligare 2000 år. Det stora uppdraget förändras inte, frågan för oss att ta oss an inför valet är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag – inte vårt eget. ”Låt din vilja ske” – inte vår.

Vi kan se idag som en slutspurt i en valkampanj, och vi kan se idag som en start för alla de som väljs in i nya och nygamla förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan, som är satta att förverkliga kyrkans uppdrag. Skippa misstron. Var frimodiga i liv och ande. Nu är första dagen på valet som möjliggör för att kyrkans uppdrag ska förverkligas ytterligare med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande för POSK

Världens bästa budskap

Skrivet av

Johannes Imberg är församlingsherden som kandiderar till både stiftsfullmäktige i Göteborg och till kyrkomötet. Han längtar efter en kyrka som sträcker sig ut för att ge hopp, stöd och liv.
– Vi behöver vara en modig kyrka i vår tid, i vårt samhälle. Människor behöver det kyrkan är och det vi har. Detta är något som POSK vill arbeta för, säger han.

Johannes Imberg är församlingsherde i Mölndal sedan tre år tillbaka. Med entusiastisk röst berättar han hur glad han blir när hans församling når ut till människor i området och när det kommer gensvar.
– Jag ser vad många skriver om församlingen på sociala medier och nu sist var det någon som frågade var man kunde skänka kläder. Någon svarade direkt att de skulle vända sig till Fässbergs församling. Det var en självklarhet att vända sig till kyrkan och jag tycker mig se detta mer och mer. Jag älskar när vi som församling når ut till vår omgivning och när vårt agerande blir en konkret illustration av Guds kärlek för den här världen, säger Johannes.

För honom är kyrkan en gemenskap där vi alla förenas i bön och lovsång.
– Vår uppgift är att göra Guds rike och Guds hjärta synligt för vår omgivning. Det kan vi göra oavsett vilken teologisk fåra vi tillhör, säger han.

JOHANNES LÄNGTAR efter att inspirera till att bygga församling som når utanför kyrkans väggar och berättar med iver om hans vision kring församlingens plats i samhället.
– Jag drömmer om en kyrka som sprudlar av liv! Fylld av människor från olika kulturer, samhällsskikt och personligheter. Församlingen är en plats där alla kan mötas, hit kan den som är vilsen vända sig och mötas av värme. Här förenas vi, trots våra olikheter, och delar livet med varandra, säger han.

JOHANNES TALAR om den kyrkliga bredden. Han beskriver att han gillar mångfalden, olikheterna och möjligheten att berika.
– Det finns så mycket vi kan ta vara på från varandra. Detta är också en av grundstenarna inom POSK. Vi vill bejaka bredden av olika kyrkligheter, det är nödvändigt för kyrkans framtid i Sverige. Vi ska inspirera istället för att begränsa varandra. Vår tro på Gud, med Jesus som vår frälsare och förebild, är det som förenar oss, säger han med värme i rösten.

Johannes beskriver evangeliets kraft som en puls som smittar av sig. Han längtar efter en modig kyrka som sträcker sig ut för att ge hopp, stöd och liv.
– Det kristna budskapet är världens bästa budskap. Vi kan vara stolta över det vi har att förmedla. Det ska vara lätt och självklart att vilja ta med sig sina vänner till kyrkan. Låt oss förmedla evangeliet med bredd och öppenhet, kraft och substans, medvetet och relevant. Vi behöver vara en modig kyrka i vår tid, i vårt samhälle. Människor behöver det kyrkan är och det vi har. Detta är något som POSK vill arbeta för.

SVENSKA KYRKAN har en väldigt viktig och avgörande roll för många människor idag. Många behöver diakons hjälpande hand och uppskattar att Svenska kyrkan finns för utsatta.
– Jesus sände ut oss att göra som han gjorde. Jesus är kyrkans förebild, och som församling har vi en kallelse att älska vår värld och våra medmänniskor på ett sådant sätt att det ger en glimt av vem Gud själv är. Församlingens kallelse är att illustrera Guds kärlek. Det är en kärlek som berör och ger liv. Guds hjärta bultar för den här världen. POSK vill arbeta för att vi som kyrka lever ut detta pulsslag och sträcker oss ut för att stärka, hjälpa, och uppmuntra.

JOHANNES BETONAR att det inom POSK finns en stark kärlek till kyrkan, och att det är viktigt att förtroendevalda själva är engagerade i församlingslivet.
– Församlingen är en gemenskap som ska levas, här vi får dela glädje och sårbarhet, livets upp- och nedgångar, drömmar och framtidsplaner. Styrelsefrågor och beslut kan inte vara isolerade från allt detta. I POSK möter jag människor som lever kyrkans liv, därför finns den kunskap och helhetssyn som behövs för att leda kyrkan in i framtiden. De frågor som POSK lyfter fram är framväxta ur kyrkans vardag och församlingens möten med sin omgivning.

Text: Emelie Simmons
Foto: Carina Etander Rimborg

JOHANNES IMBERG
Kandiderar till stiftsfullmäktige i Göteborg och till kyrkomötet.
ÅLDER: 35 år.
BOR: Göteborg.
GÖR: Församlingsherde i Fässbergs församling sedan hösten 2018.
Prästvigdes 2013 för Göteborgs stift.

UR POSKS PROGRAM

  • POSKs vision är att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.
  • Som folkkyrka är vi en berättelsegemenskap, en bordsgemenskap och en bönegemenskap
  • De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom.
Arkiv
Kategorier