Underligt av Frimodig kyrka

Läser på Frimodig kyrkas facebook-sida och blir beklämd över vad de delar och hur, för det kan tolkas som att de uppmanar till något som jag  inte tycker är okej.

Först delar de en länk till att bli medlem i Svenska kyrkan, med en uppmaning att bli medlem så att du kan rösta i kyrkovalet.

https://www.facebook.com/frimodigkyrka/posts/10155638019864060

Det är väl helt okej att göra det, men jag tror att de flesta som följer Frimodig kyrka på Facebook redan är medlemmar i Svenska kyrkan så på sätt och vis är det att undervisa de redan lärda!

Strax därefter lägger de upp det som får mig att fundera på vad de håller på med?!? En länk till hur det går till att säga upp sitt medlemskap i Svenska kyrkan.

https://www.facebook.com/frimodigkyrka/posts/10155638028824060

Visserligen ingen uppmaning att gå ur, men ändå underligt av en nomineringsgrupp att dela dessa två länkar så nära efter varandra och såhär i kyrkovalstider!

Vi har tidigare i bloggen tagit upp detta och jag hoppas att Frimodig kyrka bara hade otur när de la upp dessa länkar så nära inpå varandra. För de kan väl ändå inte tycka att ett sådant beteende är okej och till och med uppmanar till att bli medlem för att sedan gå ur för att slippa betala kyrkoavgiften!

Att en och annan som röstar på en nomineringsgrupp gör så här (alltså blir medlem och sedan går ur SvK) det kan ju vi som nomineringsgrupp inte göra något åt. Men att uppmana till ett sådant beteende, det är inte okej tycker jag! Även om uppmaningen är väldigt subtil …

 

Edit 20 juli 2017:

Det märktes snart att detta var en känslig fråga då det fick många kommentarer på framförallt Facebook. På aftonen kommer Jan-Erik (JEA) med en förklaring till varför han delade dessa länkar på det sättet som redovisas ovan. Det fanns ingen uppmaning med syftet att gå med i Svenska kyrkan för att rösta och sedan lämna i tid för att slippa medlemsavgiften. Det var som jag hoppades på, en oturlig ordningsföljd och otydliga kommentarer till delningarna som gjorde att det kunde tolkas till detta.

 

Ur POSKs program:

En fri kyrka – på riktigt

Relationsförändringen mellan kyrkan och staten år 2000 gjorde Svenska kyrkan till ett fritt trossamfund. Lagen om Svenska kyrkan garanterar att vissa fundamentala särdrag behålls, men även mindre väsentliga kännetecken som organisationsstruktur beskrivs i lagen. Det är angeläget att fortsätta reformarbetet och på sikt se över denna lagstiftning.

POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner. Ett tydligt exempel är det komplicerade och kostnadskrävande sättet att genomföra kyrkliga val. Det är resultatet av en okritisk överföring av systemet för allmänna val till ett sammanhang där det inte passar. POSK arbetar för att skapa ett billigare och enklare demokratiskt valsystem i kyrkan.

God teologi – inte partipolitik – är garanten för kloka beslut i kyrkan

En blomsteräng fylld med blommor i olika färger

Tidningen Dagen har en artikel i tidningen den 13 juli där de intervjuar statsvetare Jan Strid, verksam på Göteborgs universitet. Jan Strid tror inte att de politiska partierna kommer att släppa makten till kyrkan inom överskådlig tid.

” Enligt Jan Strid är C och S rädda att Svenska kyrkan, om de lämnade henne helt fristående, skulle kunna gå åt ”vilket håll som helst”.

– Om det var de kyrkligt aktiva som var i majoritet hade homosexuella inte fått gifta sig, till exempel. Partierna ser till så att kyrkan fattar politiskt korrekta beslut. Den makten vågar man inte släppa ifrån sig ännu.

– Men i takt med att valdeltagandet och antalet medlemmar minskar kommer även partiernas intresse att minska, säger han.”

Jag tror Jan Strid har fel.

Jag tror att (S) kommer att få svårare och svårare att försvara att de ställer upp i kyrkovalet och som parti tar ansvar i en frikyrka – när man som parti inte ställer upp någon annanstans. Deras statsminister kan gå ut och försvara detta hur mycket som helst – men om det blir en ny statsminister som inte är kyrklig eller tycker detta är rätt – då kommer (S) att lämna. Det är min fasta övertygelse.

Och då är alla socialdemokrater som vill fortsätta engagera sig varmt välkomna i de andra nomineringsgrupperna som finns. POSK är en av dessa. För det är inte som socialdemokrat som deras 6000 kandidater är där i första hand hoppas jag, utan för att de är kristna och vill ta ansvar i sin församling. Det engagemanget förutsätter jag inte försvinner om (S) inte står bakom deras nominering.

Jan Strid lyfter frågan om vigsel av homosexuella.

För det första – det var samhället och riksdagen som ändrade äktenskapsbalken, det vill säga lagen. Det har inget med kyrkan att göra. Vad Svenska kyrkan sedan beslutade om var om vi skulle ändra i våra kyrkohandböcker och säga att äktenskapet inte bara är mellan man och kvinna. (och därmed också behålla vigselrätten som myndighetsutövning).

Långt innan riksdagen beslutade om vigsel så hade kyrkan en ordning för välsignelse av ingånget partnerskap. Så kyrkan var före – långt före.

Kanske hade debatten blivit lite annorlunda om det inte partipiskan hade svingats så hög 2009 – men jag tror faktiskt inte att resultatet hade blivit annorlunda.

Vi vill inte ha en kyrka som är en sekt som styrs av ett partiprogram. Vi vill ha en levande folkkyrka med mångfald i gudstjänster och uttryck som styrs av vår tro och bibeln.

 

Rösta på POSK i kyrkovalet!

 

POSK har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

  • erbjuda närvaro, gemenskap och växt
  • förmedla befrielse, hopp och livsmod
  • se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
  • respektera individen och glädjas åt mångfalden
  • vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
  • ha en organisation och struktur som främjar kyrkans uppdrag
  • vara en brobyggare mellan kyrkor
  • sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. POSK har idéerna för framtiden och vill leda utvecklingen i riktning mot en kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt.

 

/Carina Etander Rimborg

Ytterligare tankar kring kulturarv

Rosornas kyrka, Hörnefors

Jag har funderat kring detta med kulturarv sedan jag skrev detta inlägget. Visst är det viktigt att bevara våra historiska byggnader, konstverk och platser, men jag tycker att det är lika viktigt att hålla dem levande. Kulturarvet tycker jag är ett så talande uttryck för detta. För skulle det vara fråga om att enbart bevara arvet så är det bättre att göra det i ett museum. Kultur är i allra högsta grad levande och när vi tar del av kulturen är vi också en del av skapandet och vi förändras som människor.

Det finns de som hävdar att det ska vara precis som det alltid har varit, men det är en omöjlighet för inte ens du själv är samma person som du var igår. Vi är i ständig förändring, även om du kanske tycker att du är samma som igår. Men det sker saker runt omkring oss, som du inte kan påverka, och som gör att vi tolkar det som sker lite annorlunda med de nya erfarenheterna du har idag. Du lär dig, faktiskt!, nått nytt varje dag.

När jag delade mitt inlägg på min personliga facebook la jag till kommentaren ” Sitter i mitt kulturarv och skriver om Svenska kyrkans kulturarvsarbete”. Jag befinner mig i sommarstugan, ett arvegods från min mamma och i förlängningen från morfar (och mormor). Här spenderade jag mina somrar som barn och det är en del i vem jag har blivit idag.

Ibland kan jag känna att jag vill ge mina barn exakt det jag hade som liten när vi är här. Men det går inte. Jag är inte mina föräldrar. Barnens morfar kan inte lära dem spika som min morfar lärde mig. Vi har rinnande vatten nu. Då släpade vi dunkar med dricksvatten som vi sedan fick hushålla med. Jag minns vilken skillnad det blev bara med kranen på utsidan av stugan där vi kunde diska och duscha!! Bara när jag tänker tillbaka på min egen barndom så märker jag ju att till och med den förändrades för att förhållandena runtomkring ändrades.

Så de som hävdar att det ska vara precis som det alltid har varit, de hävdar en omöjlighet. ”Så har vi alltid gjort” är även det en omöjlighet! Jag menar nu inte att vi ska strunta i de traditioner vi har bara för att det är en omöjlighet. Traditionerna är även de viktiga och en del av kulturarvet. Jag menar när vi firar högmässa så som ”vi alltid gjort”, så blir varje högmässa unik för vi som är med på firandet är i ständig förändring. Vid varje gudstjänst ber vi Fader vår tillsammans. Även om orden är desamma så är bönen ändå inte densamme. Varken från person till person eller gång till gång.

Stort att resonera med ungdomar

Lördagskrönika från Manilla Bergström, först publicerad i Göteborgs-Posten den 1 juli ”Det är stort att få resonera om livet och tron tillsammans med ungdomar som står på tröskeln till vuxenlivet och som nu gör sina egna vägval”

Nyss hemkommen från läger med sommarens konfirmander funderar jag över min egen konfirmandtid och vad jag minns av den. Lägerminnen och bilder av sommaridyll, bad och bus, sol och lek, allvar och skratt blandas med minnen av nya vänskaper, nya lärdomar, nya intryck och nya tankar.
Jag minns att den tiden fick mig att känna mig så trygg och den känsla som jag burit på sedan dess är vissheten om att jag aldrig är ensam och att jag alltid är älskad.

Denna helg samlas de trettioåtta konfirmander som jag nu har fått följa en bit på livets väg.
De bekräftar att de vill leva i den tro som de har blivit döpta till och att de vill visa den i kärlek till både Gud och medmänniskor.
Vi sänder dem vidare på vägen genom livet med uppdraget att de ska göra Guds kärlek synlig i världen.
Jag lägger handen på konfirmandernas huvud och var och en av dem får höra sitt namn och en bön om att Guds goda ande ska vara med dem på alla deras vägar.

Det är stort att få resonera om livet och tron tillsammans med ungdomar som står på tröskeln till vuxenlivet och som nu gör sina egna vägval. De är fortfarande frimodiga på det sätt som vi är som barn och när jag ser dessa härliga individer i den gemenskap som de växer in i, så tänker jag på de lärjungar vi just läst om i evangelierna. Vi är olika och gemenskapen är brokig och spretig men vi delar samma bröd vid samma bord.
Oavsett vart vägen bär och vilken väg vi än tar så har Jesus gett oss löftet att vara med oss alla dagar till tidens slut.
Vi prövar oss fram genom livet, vi möter hinder och stannar vid vägskäl, provar okänd mark och blir ledda på nya vägar.
Men var vi än går och vart vi oss i världen vänder, är Gud med oss. Nu och alltid.

Den här helgen läser vi texten om den förlorade sonen i många av våra kyrkor. Där berättar Jesus om sonen som gett sig av och är långt hemifrån, om hur han minns hur gott alla hade det hemma hos hans far och hur sonen bestämmer sig för att återvända.
För han vet trots allt var hans hem är! Därhemma är han efterlängtad av sin far som ser sitt barn komma vandrande redan på långt håll och glädjen går inte att ta miste på! Fadern ställer till stor fest och dukar sitt bord för alla för att fira att sonen är hemma igen.

När jag lägger min hand på konfirmandernas huvud och sänder ut dem i livet med bönen om att Guds goda ande ska vara med dem på alla deras vägar så vill jag att de ska veta att de aldrig är ensamma, att de alltid är älskade.
Och jag vill att de ska veta var deras hem är. Och att de alltid kan välja vägen hem.

Kulturarvet

Ni som finns på instagram ni följer väl Svenska kyrkans konto @kulturarvet!

Där delas bilder och texter som visar på bredden och djupet av Svenska kyrkans kulturarv. På köpet så blir du uppdaterad om våra kyrkor och lär dig bland annat geografi, historia och kyrkliga symboler.

Vill du testa dina kunskaper om kulturarvet så finns det detta på Facebook. Perfekt litet pyssel en sommardag! Jag är ganska nöjd med mina 10 rätt av 13, även om det borde vara 11 för jag var lite för snabb på att svara på en fråga så jag klickade i fel alternativ och det insåg jag en halv sekund försent!

Innan du testar dina kunskaper kanske du vill läsa på lite extra på Svenska kyrkans webb för att lyckas ännu bättre än mig.

Filmen ”De kyrkliga kulturarven” har producerats av Stockholms stift och är en del av Svenska kyrkans kulturarvsarbete. Jag har tyvärr inte hunnit med att titta på hela, och för tillfället befinner jag mig på resande fot så jag vill inte slösa bort hela min surfpott på filmen så jag tar tacksamt emot en recension!

Stockholms stift arbetar med kyrkoantikvariska frågor utifrån ett styrdokument med handlingsplan för att öka kunskapsnivån kring de kyrkliga miljöerna, både inom och utom Svenska kyrkan. Läs mer om det här: https://internwww.svenskakyrkan.se/stockholmsstift/kulturav

Det är ett viktigt och nödvändigt arbete allt detta men samtidigt tycker jag att det inte får glömmas bort att kyrkan är människorna som är där, inte byggnaden i sig. Även om byggnaden är viktig för många människor. Gud finns överallt så det behövs ingen kyrkobyggnad för att fira gudstjänst.

”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” (Matt 18:20)

 

Ur POSK’s program:

Det är viktigt att kontakten mellan kyrkan och kulturlivet breddas och att kyrkorummet utformas och ger utrymme för vårt behov av att tolka tron. Så har skett i alla tider, och det är viktigt att det fortsätter så att inte enbart äldre tiders trostolkning kommer till uttryck. Det samtida kulturlivet ska ges möjligheter att samspela med nutidens tro. Svenska kyrkans kulturstipendier är ett sätt. Församlingen bör samverka med det lokala kulturlivet på många sätt.

Svenska kyrkans kulturarbete behöver utvecklas och förnyas. Vi måste i dialog ständigt söka nya språk för vår kristna tro. Här är också internationella kontakter viktiga. […]

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK vill värna. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och värdepapper. POSK vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och därigenom skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet. Förvaltningen av såväl stiftets egendom som prästlönetillgångarna ska lyda under stiftsstyrelserna och lämpligen handhas av ett egendomsutskott där ledamöter utanför styrelsen kan ingå. […]

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för: […]

att värna det viktiga kulturarv som utgörs av bland annat kyrkor och kyrkogårdar, och

att hålla kyrkor öppna med hög tillgänglighet.

att stiften ska erbjuda kompetens inom byggnadsvård, underhåll och drift, till exempel beträffande energieffektivitet och inomhusklimat.

 

Foto: PGphoto/Patrik Gineman

Vi har rätt – inte plikt!

I media cirkulerar just nu en artikel som först publicerades i Kyrkans Tidning med Stefan Löfvén. Elisabeth Sandlund på Tidningen Dagen reagerade på artikeln och sedan har den också stått bland annat i Expressen och Aftonbladet.

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/stefan-lofven-alla-praster-ska-viga-samkonade-par

http://www.dagen.se/lofven-alla-praster-ska-viga-samkonade-par-1.986379

http://www.dagen.se/ledare/lofvens-slutsatser-ar-helt-uppat-vaggarna-1.986529

http://www.expressen.se/nyheter/lofven-alla-praster-ska-viga-samkonade-par/

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article25152287.ab

I ursprungsartikeln i Kyrkans Tidning står det om Stefan Löfvén och hustrun:

”Han är liksom sin fru inte aktivt troende, men tycker mycket om att vara i kyrkobyggnader.”

Trots att de båda säger sig inte vara aktivt troende och be, är de gärna i kyrkor och de har som vana att lyssna på radiogudstjänsten på söndagarna. Hustrun Ulla kandiderar också i höst i kyrkovalet till kyrkomötet. Och han säger:

”– Kyrkan kommer att vara en intressant arena för socialdemokratin inom oöverskådlig tid, jag kan inte se slutet på det engagemanget.”

Dessutom säger han:

”Människor som älskar varandra, oavsett kön, ska ha samma rätt till vigsel. Vi socialdemokrater arbetar för att alla präster ska viga alla, även samkönade par. Jag ser parallellen till barnmorskan som vägrar att utföra aborter. Jobbar man som barnmorska måste man kunna utföra aborter, annars får man göra något annat. Det är samma sak för präster som inte vill viga samkönade.”

Snälla Stefan Löfvén – nu har du blandat ihop saker. Vi har nämligen inte vigselplikt i Svenska kyrkan – utan vi har vigselrätt! Det innebär att det är den enskilda prästen som har eget ansvar att säga ja eller nej till att viga ett par som vill gifta sig. Och det kan bero på olika saker.

Aftonbladet citerar från lagtexten i sin artikel:

Könsneutrala äktenskap och vigsel

Lagtexten från 2009 slår fast att en vigselförrättare inte ska kunna tvingas viga samkönade par. Texten säger:

”Det finns ingen skyldighet att förrätta vigsel för ett trossamfund eller den som är behörig vigselförrättare inom ett trossamfund. Det innebär att det kan förekomma att en vigsel som ett par önskar sig inom ett visst trossamfund inte kan äga rum där, även om paret uppfyller äktenskapsbalkens krav. Det kan till exempel vara situationer där trosuppfattningar hos trossamfundet eller vigselförrättaren hindrar en vigsel för att parterna inte utövar samma religion eller för att en av parterna är skild.”

Sen är det faktiskt så att Svenska kyrkan redan sedan länge viger samkönade par. Och innan kyrkomötet 2009 beslutade om att ändra i kyrkohandboken till könsneutral vigselordning så fanns det många år innan det en fastställd ordning för välsignelse över ingånget partnerskap. Så kyrkan gör redan det som statsministern vill tvinga alla präster att göra.

Lisa Tegby skrev mycket bra om det här på bloggen 7 december (också publicerad i Kyrkans Tidning) ”Skapa inte ett problem som inte finns”

Att statsministern uttalar sig om den här frågan är anmärkningsvärt tycker jag. Han tror det är ett problem som han som socialdemokrat kan gå in och ”fixa”. Vi har en kyrka som genom relationsförändringen till staten är ett eget trossamfund. Statsministern ska inte lägga sig i enskilda trossamfund. Och detta gör mig bara mer och mer övertygad om att partipolitiken inte har i kyrkan att göra. Gärna personer i kyrkan som engagerar sig i kyrkan, oavsett vilken politisk hemvist de har, men det ska vara just det kyrkliga engagemanget som går i första hand – inte den politiska övertygelsen!

 

POSK skriver i sitt program: 

POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner. Ett tydligt exempel är det komplicerade och kostnadskrävande sättet att genomföra kyrkliga val. Det är resultatet av en okritisk överföring av systemet för allmänna val till ett sammanhang där det inte passar. POSK arbetar för att skapa ett billigare och enklare demokratiskt valsystem i kyrkan.

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

 

Det här säger också Hans-Olof Andrén, ordförande i POSK, i en intervju i tidningen Dagen.

http://www.dagen.se/framgang-for-sd-kan-rita-om-kartan-for-kyrkoval-1.983019

För genom det system med direktval till alla nivåer som vi har i Svenska kyrkan och som bland annat socialdemokraterna drev igenom vid relationsförändringen 2000, så har valet möjliggjort bland annat att Sverigedemokraterna har lyckats ta sig in i kyrkomötet.

Det system med indirekt val som POSK vill återinföra skulle göra det omöjligt för de grupper som inte har ett starkt stöd i den lokala församlingen att få förtroende att ta ansvar på stifts och nationell nivå. Och det handlar inte om att bygga en elitkyrka – utan det handlar om att värna en kyrka som sätter tron, gudstjänsten och den kristna övertygelsen i första hand, med en kristen människosyn och diakonala händer i centrum, inte den politiska övertygelsen.

Nej, den här intervjun med statsminister Stefan Löfvén gjorde mig bara mer övertygad om att jag som POSKare har valt rätt att engagera mig i en partipolitiskt obunden grupp!

Carina Etander Rimborg
Förtroendevald (POSK)

En rättvis banan eller inte?

Svenska Dagbladets Anna Charlotta Johansson skriver på ledarplats den 22 juni att det är bättre att köpa oschysst bananer än att köpa en Fairtradebanan och stödja den rörelsen. Detta för att Fairtrade i Sverige ägs till största delen i Sverige av LO och av Svenska kyrkan. Johansson påstår i sin ledare att man genom att köpa rättvisemärkta varor gynnar LO och att man också undergräver konkurrensen och den känsliga marknadsekonomin.

https://www.svd.se/kop-hellre-oschyssta-bananer/om/ledare

Hon hänvisar till olika rapporter (som finns länkade i artikeln) där det bland annat 2009 har gjort en undersökning som säger att de fattigaste bönderna inte alls blir gynnade av att deras varor säljs fairtrade.

Jag tycker att Johansson är helt ute och cyklar och har en alldeles för vinklad och ensidig syn på Fairtrade och vad det hela handlar om.

Anledningen till att Svenska kyrkan är en av de stora ägarna i Fairtrade är inte för att gynna marknadsekonomin i första hand. Det handlar om något mycket större. Nämligen ansvaret och uppgiften som vi som kristna har fått att värna den jord och den miljö som vi är satta att förvalta och att leva i. Att låta det som vi använder under vår livstid vara så hållbart att även våra barn och barnbarn och deras efterkommande ska ha en jord att leva på och en jord att leva av. Den aspekten väljer Johansson att helt ignorera – och då är det mycket svårt att ta henne på allvar.

Faritrade skriver på sin blogg 9 juni om just vem som gynnas av att vi köper rättvisemärkta och Fairtrade-varor.

https://fairtrade.se/du-stodjer-odlaren-nar-du-handlar-fairtrade-markt/

Det är bra att stora organisationer undersöks och genomlyses. Det är bra att göra analyser och undersökningar och dra slutsatser av det. Men det är flera olika aspekter som måste vägas in och att låta bli att köpa en rättvisemärkt banan är inte lösningen! Skäms Anna Charlotta Johansson!

/Carina Etander Rimborg

Uppdatering:

På Kyrka för Fairtrades webbsajt publiceras ett bemötande från Fairtrade Sverige av Anna Charlotta Johanssons artikel i SvD.

 

POSK skriver i sitt program: 

POSK vill att kyrkan utifrån ett teologiskt perspektiv ska tala tydligt om konsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser, och vikten av en mer rättvis resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö och som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. Inom detta område finns det många ideella som har ett starkt engagemang, vilket bör uppmuntras och tillvaratas.

Grupp- och kandidatförteckning

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

Jag roade mig under helgen med att titta på grupp- och kandidatförteckningen för alla valkretsar med ordinarie handläggningstid. Eller kanske snarare oroade mig …

Bitvis är det ingen rolig läsning, i min hemförsamling Solna så ställer till exempel Sverigedemokraterna upp för första gången. Och bland de fem kandidaterna som finns på listan har jag koll på en och det är inte via kyrkan om jag säger så. Det gör mig så beklämd att SD har satsat så hårt på att ställa upp överallt, så deras kandidater är inga kyrkomänniskor utan har mer eller mindre blivit påtvingade att ställa upp! Vad det gör med kyrkan, ja, det kan bara tiden utvisa.

Listorna kommer att bli helt officiella och redovisas på ett enklare sätt den 17 juli. I väntan på det går det ju bra att titta på listorna via denna excel-fil

POSKs reservation till beslut om kyrkohandbok

I onsdags lämnade POSKs ledamöter i kyrkostyrelsen in en reservation till beslutet om ny kyrkohandbok. Detta för att erbjuda ett handlingsalternativ där arbetet med handbokens musik kan fortsätta samtidigt som församlingarna får en kyrkohandbok som kan användas. Nedan följer reservationen i sin helhet.

Kyrkans tidning skriver om reservationen och hur de andra nomineringsgrupperna ser på saken. Och jag tror att bloggen lär återkomma i frågan för än är inte sista ordet sagt.

Reservation

Vi menar att kyrkostyrelsens i sin skrivelse borde ha föreslagit följande.

Kyrkostyrelsens förslag till kyrkomötet

  1. Kyrkomötet beslutar att anta texterna i bilaga till denna skrivelse framlagt förslag till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I att användas i gudstjänster från och med pingstdagen 2018.
  2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt kyrkostyrelsen att snarast återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag till liturgisk musik till de av kyrkomötet fastställda texterna.
  3. Kyrkomötet beslutar att fram till dess att kyrkomötet fattat beslut om Kyrkohandbokens musikdelar så får musiken i det av kyrkostyrelsen framlagda förslaget till Kyrkohandbok för Svenska kyrkan del I användas.
  4. Kyrkomötet beslutar att anta kyrkostyrelsens förslag till ändringar i kyrkoordningen.

Motiv

Arbetet med förslag till ny Kyrkohandbok har väckt ett stort engagemang men också kritik. Kritik har väckts inte minst mot förslagets musikdelar. När kyrkostyrelsens nu lägger fram sitt förslag till ny kyrkohandbok menar kyrkostyrelsens majoritet att all befogad kritik av musiken anses vara tillfredställande tillgodosedd. Vi menar att det är uppenbart att kyrkostyrelsen inte har lyckats hitta arbetsformer som möjliggjort en tillfredställande beredning av förslagets musikdelar. I slutfasen av arbetet har revisonsgruppen genomfört en angelägen teologisk bearbetning men har upplevt sig hindrad att göra mer genomgripande åtgärder gällande musiken. Den kritik som framförts beträffande musiken är enligt vår mening inte beaktad i tillräcklig omfattning.

Kyrkostyrelsen menar i skrivelsen att kyrkohandboken ”ska bidra till församlingens gudstjänstglädje och därmed hjälpa människor att finna vägen till gudstjänstfirandet”. Vidare pekar man på musikens viktiga roll i gudstjänstlivet som en röd tråd genom gudstjänsten och betonar ”musikens stora och växande betydelse för gudstjänstlivet”. Vi delar helt denna bedömning och menar att det därför är av yttersta vikt att den musik som fastställs i en Kyrkohandbok är av hög kvalitet, har möjlighet att hålla över tid samt är väl förankrad i församlingarna. Just därför är det inte tillfredställande att kritiken av musiken fortfarande är stark bland kyrkomusiker, inom akademin och hos musikorganisationer. Det finns inte en motsättning mellan en för kyrkan värdefull bruksmusik och det arbete som bedrivs inom de musikvetenskapliga institutionerna. Tvärtom är deras arbete i detta sammanhang just inriktat på bruksmusiken i kyrkan.

Vi menar att förslaget är så pass välarbetat vad gäller exempelvis struktur, språk och teologiatt det är redo för att framläggas för behandling i kyrkomötet, men att arbetet med Kyrkohandbokens musik måste få fortsätta.

Detta menar vi kan göras genom att kyrkostyrelsen får i uppdrag att återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag. Förslagsvis görs detta genom att en kommitté av sakkunniga musiker tillsätts med uppdraget att i en öppen dialog bearbeta musiken i syfte att stärka dess kvalité så att kyrkostyrelsen kan återkomma till kyrkomötet med ett bearbetat förslag. Ett liknande arbetssätt har nyligen används framgångsrikt i den Norska kyrkan för att hantera arbetet med musiken i deras nya kyrkohandbok. Arbetet bör kunna resultera i ett nytt förslag till kyrkomötet år 2019. Vi menar att detta arbetssätt skulle ha förutsättningar att både stärka kvalitén i förslaget och öka förtroendet, inte minst bland kyrkomusiker, för den nya kyrkohandboken. I arbetet bör gudstjänstmusik A ägnas särskild vikt. Denna gudstjänstmusik får anses ha en särställning då den bär stora delar av vårt liturgiska musikarv som brukas brett bland församlingarna och som – med bearbetning – till skillnad från de andra gudsjänstmusikserierna har fått ett brett stöd i remissomgångarna. Det är även den enda av de föreslagna gudstjänstmusikserierna som har alternativ för kyrkoårets alla skiftningar.

Vi är övertygade om ett arbetssätt som detta skulle ge bättre förutsättningar för att den nya kyrkohandboken verkligen kan bidra till församlingarnas gudstjänstglädje. Att vid årets kyrkomöte fastställa textdelarna utan musik skulle även ha den fördelen att det blir möjligt att göra förändringar av texten utan att för den delen samtidigt behöva ändra tonsättningen.

Det är knappast möjligt att överskatta det värde som en ny kyrkohandbok skulle kunna få för gudstjänstlivet om den antas med bred anslutning. Att antalet deltagare vid de allmänna gudstjänsterna har minskat med mer än en tredjedel på några årtionden är ledsamt men välkänt. Om en ny kyrkohandbok kunde väcka positivt intresse i breda kretsar av det svenska samhället och då inte minst bland dem som har särskilt intresse för teologi, språk och musik hade detta blivit till glädje för kyrkolivet. Ärendet har därför stor kyrkopolitisk betydelse.

Uppsala den 13 juni 2017
Erik Sjöstrand
Nils Gårder
Anna Lundblad

Ersättare Katarina Wedin ansluter sig till reservationen.

Vad gör vi med sommaren kamrater?

Följande krönika av Lisa Tegby är från Västerbottens Kuriren den 9 juni 2017

”Världen är som en drucken bonde”, sa den drastiske Martin Luther. ”Om man lyfter upp honom i sadeln från den ena sidan faller han genast ner på den andra.” Och han har ju så rätt.

Vilken vinter vi har haft! Och det tar inte slut. Svälten i östra Afrika blir bara värre. En omogen narcissist leder världens mäktigaste nation. Terrordåden. Vansinneskriget i Syrien som bara fortsätter. Och polarisarna smälter. Uppräkningen skulle kunna bli hur lång som helst … Luthers druckne bonde är nästan en mild omskrivning av all den dårskap som pågår. När det skulle kunna vara så annorlunda!

Och så cyklar jag hemåt genom det undersköna, ljusgröna Umeå. Det är vackert och hoppfullt och vilsamt. Det gröna, skira som jag bara får andas in och ta emot. Mitt i den eländiga världen händer livet på nytt.

Rätt vad det är har jag Sara Lidman med mig på cykeln. Vad var det hon skrev, hon som var så beroende av och mån om sitt eget träd att hon knappt ville börja skolan? Jo, att varje löv är ett öga. Hon pekade på sambandet mellan allt som sker i världen. Ett raseri mot kalhyggen och krig och ovarsamhet om livets möjligheter. Om att träden ser och känner och vet, och att vi borde veta.

Nu när jag cyklar längs Kungsgatan, tänker jag mest på de miljontals goda lövögonen som några som ser mig och vill mig väl. Som vill ge sommar och skönhet och vila och kraft.

Och de ligger nog närmare varann än man först tänker, raseriet och friden, skönheten och ilskan, vilan och engagemanget. För alltihop handlar ju om det som sker i samma mångtydiga värld.

Här finns både dårskapen och skönheten. De uthålliga kämparna är som regel sådana som också har nära till skrattet. Ett av kriterierna för att någon ska bli helgonförklarad i den katolska kyrkan är glädje – det räcker inte att ge ut sig för andra om man inte kan glädja sig åt livet.

Och så har jag ju ett av mina egna inre helgon, Tage Danielsson, och hans vers om människans svåra roll som jag ständigt återkommer till: ” … att inse världens lidande med glädjen i behåll.”

En annan av de kloka med glädjens blick dog för bara en månad sedan. Poeten Elisabet Hermodsson skrev och undrade sommaren 1968 mitt i det som då var kamp mot krig och förtryck: ”Vad gör vi med sommaren kamrater/vad gör vi med sommarljusets land/när krigets och penningens magnater/oss hotar med våldets kalla hand?”

Det var i en tid då njutning inte var den dygd som det emellanåt är nu, så frågan var allvarligt ställd i en kampens tid. Men visans slut var desto mer befriande: ”Det gör vi med sommaren kamrater/vi lär oss av hennes milda glöd/att kämpa mot bomber och granater/och dela på glädje, fred och bröd”.

Nu andas vi sommar och plockar blommor och äter glass och läser dikter och deckare. Nu gläds vi, men vi blundar inte för den galna världen. Vi samlar kraft och mod. Och säger som Martin Luther som visserligen suckade över världens vansinne men gjorde allt för en förändring: ”Om än världen går under i morgon planterar jag i dag mitt äppelträd.”

Det är den inställningen som gör att det faktiskt kan bli annorlunda.

Glad sommar!

Lisa Tegby
präst i Umeå