Weibull och kyrkovalet

Skrivet av

Lennart Weibull, professor på Göteborgs universitet och en av grundarna av SOM-institutet är intervjuad i tidningen Dagen 22 januari 2015.

SOM-institutet har gjort en undersökning på kyrkovalet 2013.

Läs hela artikeln i Dagen: Därför röstar troende oftare i kyrkovalet>>

Två grupper är överrepresenterade bland dem som faktiskt röstade.

För det första är det vanligare att de som har en gudstro och som ofta går i
kyrkan röstar än de som inte är aktivt religiösa. Bland dem som besökte
gudstjänster minst en gång i månaden röstade nämligen 61 procent av de
tillfrågade. Det kan jämföras med de medlemmar som aldrig besöker
gudstjänster, där motsvarande siffra var 12 procent.

För det andra röstar de som är politiskt intresserade i högre utsträckning än andra, och där kan Sverigedemokraterna vara en viktig faktor.

Hela artikeln från SOM om kyrkovalet publicerade POSK på bloggen ”Religiositet och kyrkoval>>”

Göteborg Ett eller nio?

Skrivet av

Nu kommer jag att skriva en bloggpost som rör mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Detta är alltså inte en bloggpost skriven av informatören för POSK och ska inte ses som "så här tycker POSK i Göteborg". Detta är mina privata reflektioner – som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

För oss som bor i Göteborgs stad och är förtroendevalda där, så är frågan om det ska bli ett eller nio pastorat av Göteborgs kyrkliga samfällighet en fråga som har tagit vår tid och dränerat oss på kraft under en längre tid.

Just nu är det högaktuellt eftersom alla kyrkoråd håller på att svara på den remiss som stiftsstyrelsen skickat ut inför sitt beslut i april. För det är stiftsstyrelsen som äger beslutet. Oavsett vad församlingarna i Göteborg tycker.

I Kyrkans Tidning skrev Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) en debattartikel där han pläderade för nio pastorat. Jag skrev om det här: Vad kostar solidaritet?>>

På den artikeln svarade POSKs ordförande Hans-Olof Andrén samt POSK i Göteborgs stifts ordförande Mats Rimborg och skrev att det inte var något fel på Göteborgs storlek. Jag skrev om detta här: Ett eller nio i Göteborg>>

I dagens Kyrkans Tidning har Anders Bexell svarat på Andréns och Rimborgs artikel; Bexell: Stordrift gör församlingarna osynliga>>

Jag ställer mig mycket frågande till Bexells ställningstagande. Jag undrar om vi läst samma utredning "Närhet och samverkan">> eftersom vi har kommit fram till så oerhört olika ståndpunkter.

Bexell skriver att församlingarnas möjlighet att påverka sin verksamhet är illusorisk. Hur kan han komma fram till det?

Det är ju när man i det stora pastoratet kan samverka om alla organisatoriska och administrativa plikter som det lokala planet kan ägna sig åt kärnas verksamhet. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och alla församlingar i ett pastorat behöver inte göra allt. Till exempel – en församling som ingår i ett pastorat och inte har underlag för att ha konfirmander behöver inte lägga kraft på det (eftersom pastoratet är huvudansvarig för det) utan kan hänvisa till andra församlingars verksamhet i pastoratet. Och istället satsa på verksamhet som just den församlingen kan och vill bedriva.

Ett ständigt återkommande argument för att ett pastorat skulle vara sämre är att det skulle bli färre förtroendevalda. Och jag säger att det är fel. Det skulle däremot bli färre direktvalda förtroendevalda.

Men i ett stort pastorat i Göteborg så skulle vi i praktiken kunna ha 64 församlingar och 64 församlingsråd (vi har 64 kyrkor om jag inte missminner mig). Runt varje kyrka skulle det kunna bildas ett församlingsråd med minst fyra förtroendevalda. Alla dessa förtroendevalda kan vara med och ta ansvar i sin församling – för all dess verksamhet.

Vi skulle alltså kunna få betydligt fler förtroendevalda om det blir ett pastorat. Eller minst så många som vi i dag har om vi behåller de 28 församlingarna som finns.

Däremot finns det röster som påstår att även om det blir ett pastorat så måste församlingarna läggas samman. Det är helt fel! Ett pastorat ger istället möjligheten att behålla alla församlingarna och kanske till och med utöka.

Det finns många frågor som inte är löste rent praktiskt i Göteborg. Fastigheter, bidrag till andra organisationer och gemensamma verksamheter. Och inte minst begravningsverksamheten.

Anders Bexell skriver:

I Göteborg får för övrigt samverkan ske genom partiell samfällighet för begravningsverksamhet.

Då undrar jag var han har fått den uppgiften ifrån? Jag har suttit i kyrkomötet sedan 1998 och i kyrkonämnden sedan 1992. Jag har inte varit med och tagit ett sådant beslut. Det finns en önskan från Göteborgs stift att det ska bli så här – men det finns inget bestämt. Och tyvärr måste jag säga att det kyrkomöte som jag känner och har varit en del av inte är särskilt benägna att göra undantag för någon, allra minst för Göteborg. Så om stiftsstyrelsen bygger sitt beslut på att man önskar att kyrkomötet ska göra ett undantag för Göteborg så är man ute på mycket hal is.

Som ni förstår så är jag för att Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett pastorat och inte slås sönder i nio enheter. Om man slår sönder Svenska kyrkan i Göteborg så slår man sönder en gemenskap och en solidaritet som har funnits sedan 1883.

Om stiftet istället låter samfälligheten gå över i ett pastorat så har man möjligheten att göra regleringar efteråt om det skulle behövas. Har man redan slagit sönder samfälligheten så kommer en återsammanläggning att vara bortom tidshorisonten.

Anders Bexell hävdar att om man tar solidaritet på allvar så ska samfälligheten delas upp. Mitt svar på det är att den solidaritet som i dag gör det möjligt att bygga en kyrka i Torslanda eller till exempel bedriva verksamhet i Bergsjön och andra ytterområden med låg kyrkotillhörighet blir helt omöjlig.

De områden med lägst kyrkotillhörighet och låg inkomst kommer säkert att hitta andra sätt att överleva – men någon ekonomisk solidaritet mellan församlingarna kan vi bara drömma om. Det är heller inte möjligt för församlingar att ge bidrag till andra församlingar.

Nej, jag är ledsen Anders Bexell. Jag håller inte med dina slutsatser. Jag tror att du har läst och tolkat "Närhet och samverkan" helt fel och att det vore ett gigantiskt stort misstag och fullständigt förödande för Svenska kyrkan i Göteborg om den slås sönder i nio pastorat.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Svenska kyrkan i Göteborg

Ett eller nio i Göteborg

Skrivet av

I Svenska kyrkan genomfördes en stor organisationsförändring 2014. För många församlingar och pastorat blev det ingen stor förändring, för andra blev det större förändringar. Alla samfälligheter blev antingen pastorat eller församlingar.

Den pastorala ledningen har på detta viset blivit tydligare.

Göteborgs kyrkliga samfällighet fick respit med förändringen till den 1 januari 2018. Men då kommer samfälligheten att övergå till ett stort pastorat eller till nio uppdelade pastorat (eftersom stiftsstyrelsen har har valt att endast låta dessa alternativ skickas ut på remiss till alla församlingarna).

I dag har ordföranden i GöteborgsPOSK Mats Rimborg och riksordförande i POSK Hans-Olof Andrén en debattartikel i Kyrkans Tidning som svar på Anders Bexells artikel i december.

Kyrkans Tidning: Anders Bexell; Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Kyrkans Tidning: Hans-Olof Andrén och Mats Rimborg; Inget fel på Göteborgs storlek>>

Både Rimborg och Andrén pläderar för ett stort pastorat i Göteborg. Beslutet ligger hos stiftsstyrelsen och beslutas i april. Skulle ingenting beslutas så blir det ett pastorat den 1 januari 2018.

I Göteborg är detta som ni kanske förstår den stora frågan bland alla förtroendevalda just nu. Samtidigt som den vanliga verksamheten i alla församlingar pågår med gudstjänster och annat.

Ett eller nio pastorat i Göteborg.

Jag skrev om vad jag tycker i min bloggpost "Vad kostar solidaritet?>>"

Vad kostar solidaritet?

Skrivet av

Jag läser Kyrkans Tidning (1-2/15) som kom i brevlådan igår fredag.

På debattsidan hittar jag en debattartikel om medlemskapet. Jan Clarén (Lund) tycker det är dumt att dopet är medlemsgrundande. Att vuxna kan ingå ett avtal som innebär att barnet så småningom blir ekonomiskt skyldig att bidra med pengar. Han föreslår istället:

"Jag tycker att kristen tro och dopet är viktiga men man skall bara inte blanda ihop detta med pengar och dop. Ett kyrkans betalkort är nog den bästa lösningen. Betala bara för det som du använder dig av. Inget mer!"

Kyrkans Tidning: Dopet – ett ekonomiskt övergrepp?>>

Den tankegången stannade alltså vid vad jag behöver och vad jag använder mig av. Inte vad någon annan behöver. Alltså vill Clarén inte vara med och bidra ekonomiskt till diakoni, mission och solidaritet med människor utanför sin egen sfär. Inte heller byggnader och kyrkor som han inte själv nyttjar. Eller hur långt ska jag dra hans tanke om att bara betala för det som du använder dig av?

Jag håller inte med Clarén i hans argumentation. Jag tycker att det är en av kyrkans viktigaste grundstenar att faktiskt vara med och ta ansvar för sådant som ligger utanför mig själv. Jag ska vara med och använda mina olika gåvor, materiella eller immateriella, för att sprida Guds rike på jorden!

En annan intressant artikel på debattsidan är också Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) som frågar sig om Svenska kyrkan är pastoral.
Kyrkans Tidning: Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Han har en ljuvligt vacker formulering:

"Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Men hans slutsats är (som jag uppfattar det) att det finns ett nummer (antalet invånare) för hur stort ett pastorat område kan vara. Trots att han ger uttryck för att han beklagar att den nationella nivån inte har ett pastoralt ansvar.

Hans slutsats är ett inlägg i den pågående diskussionen i Göteborg där det just nu är en remiss ute bland församlingarna inför stiftsstyrelsens beslut i april om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska vara ett pastorat (med många församlingar = pastorala områden) eller delas upp i nio pastorat/församlingar.

Det finns argument både för och emot de båda alternativen. Personligen har jag landat i att jag tycker ett pastorat är det bästa för Svenska kyrkan i Göteborg. Jag vet att det inte finns en enhet för detta ute i församlingarna. Men jag ska här presentera mina argument.

Det handlar först och främst om solidariteten. Inom dagens samfällighet gör vi en mängd olika övergripande uppgifter, där en eller flera församlingar fått ett särskilt ansvar för hela samfälligheten. Det gäller t.ex. skolkyrkan, finska verksamheten, teckenspråksverksamheten och verksamhet för människor med särskilda behov. Vi bidrar också med pengar till Stadsmissionen (som täcker in diakonal verksamhet församlingarna inte kan bedriva själva) och vi har familjerådgivningen. Detta är några exempel på verksamheter som vid en uppdelning i nio enheter måste hanteras lokalt av dessa nio istället. Hur går det med solidariteten då?

Ett annat större problem är begravningsverksamheten. Delas samfälligheten i nio enheter måste också begravningsverksamheten delas i nio – om inget undantag görs för Göteborg.

I ett stort pastorat skulle vi kunna ha 62 pastorala områden/församlingar. Vi har 62 kyrkor inom samfälligheten där det i de allra flesta firas gudstjänster varje söndag. Vi skulle utan problem alltså kunna få betydligt fler församlingar med lokal förankring och lokalt ansvarstagande. "En kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Vid en uppdelning i nio enheter är det stor risk att det också blir sammanläggningar till större församlingar.

Det här är vad jag personligen kommit fram till, eftersom jag sedan 1998 sitter förtroendevald i kyrkonämnden i Göteborg och har sett hur solidariteten fungerar och tror mig se problemet om vi skulle dela upp det i nio enheter. Jag vet att alla inte tycker så – men så här tänker jag! Vi kommer inte att ha kvar Svenska kyrkan i Göteborg om vi delar upp samfälligheten i nio enheter.

Just med det argument som Anders Bexell tar fram in sin artikel:

"Begreppet pastoral används ofta slentrianmässigt och begränsas till ledningsfrågor i pastorat. Innebörden är egentligen hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag att stimulera människor att lära känna den treenige Guden och klargöra trons innebörd, hur kyrkan på nytt för varje tid fördjupar förståelsen av gudomlig uppenbarelse. Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel. I detta ingår även frågor om ekonomisk bärkraft, solidaritet och demokrati." 

Just med de här argumenten och för att jag personligen tycker solidariteten är viktigare än vad just bara jag använder mig av i Svenska kyrkan så vill jag behålla Svenska kyrkan i Göteborg och ett pastorat.

Julhälsningar från biskoparna

Skrivet av

Flera av våra biskopar har spelat in advents och julhälsningar till oss. Här har jag försökt att samla dem – utan inbördes ordning!

Ärkebiskop Antje Jackelén

Biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift

Biskop Johan Tyrberg, Lund stift

Biskop Esbjörn Hagberg, Karlstads stift

Biskop Esbjörn Hagberg läser julevangeliet

Biskop Jan-Olof Johansson, Växjö stift

Biskop Sven-Bernhard Fast, Visby stift

Biskop Thomas Söderberg, Västerås stift

Har jag missat någon så hör gärna av er – så jag kan komplettera samlingen.

(PS Är det bara jag… men visst hade det blivit lite bättre om de inte pratade så länge? Eller är jag bara känslig?)

Foto: Magnus Aronsson/IKON

2014 12 27
Komplettering

Hans Stiglund, Luleå stift

Biskop Hans Stiglunds julhälsning 2014 from Luleå stift on Vimeo.

Ludvig Lindelöf skriver på Tidskriften Evangelium och Areopagen och recenserar de olika filmerna.

http://tidskriftenevangelium.se/blogg/stor-julspecial-arets-julhalsningar-fran-biskoparna/

Glädjas över mångfalden!

Skrivet av

I lördags tillbringade jag hela dagen på Åh stiftsgård. Det var visionsmöte med nära 40 personer som avsatt dagen – för att dela tankar och idéer om Åh stiftsgård. Och på eftermiddagen bildades Föreningen Åh stiftsgårds vänner och en styrelse valdes.

Det var härligt att se och känna det engagemang som alla dessa människor hade för stiftsgården, dess verksamhet och dess framtid.

I går söndag fick jag möjlighet att fira gudstjänst två gånger. Dels var det i Göteborgs domkyrka som återöppnade hela kyrkan efter en omfattande renovering. Allt är inte riktigt klart – men nästan. Under 2015 fyller domkyrkan 200 år och då ska det firas mer. Högmässan var traditionell, domkyrkokören sjöng de vanliga högtidliga sångerna (Sions dotter, Advent, Händels Halleluja-kör). Otroligt vackert, högtidligt, klassiskt och traditionellt.

På eftermiddagen var jag med när Amhults kyrka i Torslanda-Björlanda församling invigdes. Så otroligt roligt att få vara med och ta en helt ny kyrka i bruk. Och den gudstjänsten präglades av nyskriven mässmusik, bas och trummor. Nya uttryck och en annan livsnära nerv.

Och jag satt och var så stolt och lycklig över vår Svenska kyrka. Som har bredden och mångfalden i kyrkor och gudstjänster. Som kan erbjuda mötesplatser för olika människor, där de känner sig hemma.

Jag hoppas att vi får fortsätta att glädjas över mångfalden och värna det och att se till att det inte blir enfald i kyrkan.

PS Och särskilt stolt och glad är jag också eftersom jag såg POSKare överallt. I gudstjänsten både som medverkande och tjänstgörande.

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.
(…)
Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Ny kyrka i Torslanda-Björlanda församling

Skrivet av

På söndag får Svenska kyrkan en ny kyrka. Det är Torslanda-Björlanda som får en ny kyrka och biskop Per inviger kyrkan på söndag.

Det är det första protestantiska och svenska kyrkan som byggs i församlingen.

Så här står det i pressmeddelandet>>:
Söndag den 30 november invigs Amhults kyrka, den första svenska och protestantiska kyrka som byggts i Torslanda-Björlanda församling. Samma dag står hela kyrkorummet i domkyrkan öppet efter en omfattande renovering.

Amhults kyrka
Första advent inleds firandet i Amhult med en invigningsgudstjänst klockan 16 då biskop Per Eckerdal inviger kyrkan. Sedan fortsätter församlingen att fira sin nya kyrka hela veckan fram till och med söndagen därpå då man dubblerar mässan Fredsfursten, skriven av musikern i kyrkan, Andreas Nordanstig.

Veckans digra program innehåller mycket musik, men också en galakväll för Världens barn, guidningar av kyrkan och en festdag för hela familjen.

Torslanda-Björlanda har två kyrkor sedan tidigare. De är medeltida och församlingen hörde då till Norge. Både Torslanda och Björlanda byggdes före reformationen, någon gång på 1100- eller 1200-talen.

Göteborgs domkyrka
I domkyrkan firas gudstjänst klockan 11 på förmiddagen och även där medverkar biskop Per Eckerdal. Renoveringen fortsätter en bit in i 2015, och kyrkans 200-årsjubileum firas stort i maj. Kyrkorummet har varit avstängt i omgångar under den första delen av renoveringen, men från och med den första advent är hela kyrkorummet öppet. Renoveringen hittills har bland annat inneburit en tillgänglighetsanpassning av entrén, nytt trapphus och hiss, ny färgsättning i hela kyrkan, dekormålning och förgyllning, inglasning av sidokapell och ny placering av sakristian i bakre delen av kyrkan.

Inglasningen av sidokapellet innebär att domkyrkan kommer att kunna ha enbart den delen öppen till exempel på morgnarna. De främre bänkraderna i kyrkan har ersatts med stolar och domkyrkan har fått en ny dopfunt.

BAKGRUNDSFAKTA:
Svenska kyrkan i Göteborg har ett 60-tal kyrkor i staden. Det är alltifrån små, medeltida kyrkor till moderna kyrkor med flexibla lokaler. Den kyrka som byggdes senast före Amhults kyrka är Gunnareds kyrka, nära Angereds centrum, som byggdes 1997. Under 1990-talet byggdes ytterligare fyra kyrkor; Lundby nya kyrka, 1996, Grevegårdens kyrka, 1992, Billdals kyrka, 1992, och Asperö kyrka, 1990.

Jag kommer att vara där på söndag! Det ska bli så roligt att få vara med vid invigningen av en ny kyrka!

I Torslanda-Björlanda har det firats gudstjänst i över 800 år! Låt oss be och hoppas att det blir minst 800 år till!

Amhults kyrka, Torslanda Björlanda församling>>

https://www.facebook.com/Amhultskyrka>>

Inget stöd till Crossroads

Skrivet av

I går kväll hade Göteborgs kyrkofullmäktige möte. På föredragningslistan stod det flera ärenden. Information om Göteborgsutredningen (remissen som skickats ut till alla församlingar), svar på flera motioner och budgeten för 2015.

En av de motioner som behandlades hade lämnats av Per Bodemar (Frimodig kyrka). Han föreslog att halva det överskott som samfälligheten gjort 2013 skulle lämnas till Stadsmissionen för arbetet med EU-emigranter.

Överskottet på drygt 14 miljoner kommer sig av att börsen gått bättre än väntat samt en stor återbetalning av pensionspengar. Det är alltså inget som församlingarna sparat in. Hälften, drygt 7 miljoner, var förslaget att Göteborgs kyrkliga stadsmission skulle få – som ett engångsbelopp att användas på Crossroads under tre år.

Men tyvärr valde kyrkofullmäktige att rösta ner motionen. Argumenten var flera. Att det var viktigare att diakonin utfördes av församlingarna, att pengarna skulle delades ut till församlingarna till diakonin, att folk har det än värre i tex Rumänien och att man borde hjälpa till där istället.

Men motionären tänkte sig inte att det skulle vara antingen eller. Utan detta var något som vi kunde göra med pengarna nu. En kostnad som skulle hjälpa alla de EU-emigranter som kommer till Göteborg. Och Stadsmissionen hade redan en upparbetad kanal och har också överblicken över behovet.

Men detta ville alltså inte majoriteten av kyrkofullmäktige. Med röstsiffrorna 37-30 (två tre avstod, rättad 5 nov) så avslog alltså kyrkofullmäktige en diakonal insats via stadsmissionen för EU-emigranterna i Göteborg.

POSK, Frimodig Kyrka, FiSK och två ÖKA röstade för bidraget. Alla andra, dvs Socialdemokraterna och resten av ÖKA röstade nej. MPSK avstod (eller hade en tom stol) och ViSK och SD var inte närvarande.

Personligen tycker jag det är sorgligt att Svenska kyrkan i Göteborg inte vågar ta ett stort grepp, där pengarna kunde komma till omedelbar hjälp, genom Stadsmissionen. Det är ynkligt!

Ur POSKs vision och program>>:
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

(Uppdaterad 5 november. Kyrkofullmäktige består av 81 mandat. Fem av dessa mandat står tomma efter valet pga tomt på listorna. Sex personer var frånvarande utan ersättare. Det var alltså 70 personer med rösträtt i lokalen. 67 röstade, tre avstod.)

Församling i förändrat samhälle

Skrivet av

Torsdagen den 29 oktober var jag på ett heldagsseminarium i Göteborg med temat "Församling i ett förändrat samhälle".

Under dagen fick vi lyssna på biskop Per Eckerdal som berättade om sin utredning "Arbetsformer i förändring" och den utredning som kom efter den ""Att färdas väl" (Av Kerstin Alberius) och vad som har hänt efter dessa två utredningar.

(Båda utredningarna kan du läsa här>>)

Vi fick höra om Göteborgs stift som gjort en stor kartläggning och omvärldsanalys, i samarbetet med Stadsmissionen och Bräcke diakoni, som ska ligga till grund för det fortsatta arbetet inom den sociala ekonomin i stiftet.

Västerås stift kom och berättade hur de arbetat med sitt projekt "Aktör för välfärd">> och vad som kommit ut ur det.

Det var egentligen var mest intressant under dagen var docent Filip Wijkström från Handelshögskolan i Stockholm. Han hade också gått igenom den kartläggning som Göteborgs stift gjort och han ställde många spännande frågor utifrån utredningen. Wijkström har också varit inblandad i Västerås och hade därför erfarenhet från fler stift.

Han säger att frågan Varför? – de idéburna särart som borde prägla ett engagemang – frågan varför blir hängande i luften. Varför gör vi det här?

Ska kyrkan vara en del av välfärden? Varför då? Är vi en del av samhället eller av välfärden – och vad blir det för skillnad? Och hur visar vi att det är bibeln som är grunden för det vi gör?

Filip Wijkström tycker att Svenska kyrkan ska argumentera för bättre villkor och särbehandling och inte spela på samma arena som andra aktörer. För vi har en ytterligare dimension som är viktig och vi ska hävda vår särart!

Det här var en mycket intressant dag som kanske får uppföljningar så småningom.

POSK ser tydligt att Svenska kyrkan har en uppgift inom den sociala ekonomin. Detta är ett område som vi kommer fortsätta bevaka och verka för!

I vårt program säger vi>>:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst och boenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Kyrkans Tidning: Kan kyrkan bidra till välfärden?>>

Dawit Isaak fyller 50 år i dag – i fängelse!

Skrivet av

Dawit Isaak fyller 50 år i dag.

Han har suttit 13 år i fängelse – utan rättegång och utan dom och utan möjlighet till kontakt med familjen eller andra besök!

Det är helt ofattbart och helt oacceptabelt att det är på detta viset!

Dawit Isaak borde släppas fri!

Följ Free Dawit Isaak på facebook>>

När Dawit Isaak åkte tillbaka till Eritrea så arbetade han som lokalvårdare i Domkyrkan i Göteborgs stift.

Arkiv
Kategorier