Nästa år i Göteborg

Skrivet av

Om ett år, den 8-9 april 2016, pågår mötesplatsen Bibeln – Mitt i allt i Göteborg.

Jag hoppas att ni alla har möjlighet att planera in och komma på den konferensen. Det är ett delprojekt i "Dela tro Dela liv".

Dela tro Dela liv på fb>>

Flera av er har säkert hakat på "Anta utmaningen". Att läsa bibeln varje dag i hel, halv eller kvartsfart under ett år. Ytterligare ett utmärkt sätt att förbereda sig för konferensen.

Ur POSKs vision och program:

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Biskoparnas påskhälsningar

Skrivet av

Flera biskopar har på nätet publicerat påskhälsningar.

Jag har försökt att samla dem jag har hittat här nedan.

Biskop Per Eckerdal, Göteborg skriver på stiftets webbsida

Påskhälsning från biskop Per>>

Biskop Hans-Erik Nordin, Strängnäs stift har spelat in en film.

Påsk 2015. Biskop Hans-Erik Nordin, Strängnäs stift from Strängnäs stift on Vimeo.

Biskop Eva Brunne skriver en kort hälsning på stiftets webbsida:

Det finns hopp om livet!>>

Biskop Esbjörn Hagberg, Karlstads stift har spelat in en film.

Biskop Johan Tyrberg, Lunds stift har spelat in en film (den finns också teckentolkad om du går in på Lunds stifts webbsida.)

 

Biskop Hans Stiglund, Luleå stift har spelat in en film.

Biskop Jan-Olof Johansson, Växjö stift, har spelat in en film.

Hittar ni fler så får ni gärna tipsa så kan jag fylla på.

Ett eller nio – församlingsutskottet lämnar förslag

Skrivet av

Mats Rimborg (POSK) som sitter i Göteborgs stifts församlingsutskott har via twitter meddelat följande från dagens möte.

"FU föreslår med 3-3 och ordf. utslagsröst att kyrkan i Göteborg delas i nio enheter. Stiftsstyrelsen beslutar 23/4. ‪#‎svkgbg‬ ‪#‎svenskakyrkan‬"

Det här ger en bild över precis hur jämt det är i frågan om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett eller nio pastorat den 1 januari 2018. Personligen är jag för att det ska bli ett pastorat. Personligen tror jag Svenska kyrkan i Göteborg kommer att förlora så oerhört mycket energi, lust och ekonomi på att delas upp i nio pastorat.

Nu är det alltså upp till stiftsstyrelsen att besluta den 23 april. Det hänger på 14 röster.

Oavsett hur det går kommer hälften av de förtroendevalda och anställda att bli besvikna och tappa styrfart.

Det behövs ett mirakel för att få den här skutan på rätt köl igen…

Öppenhet, närvaro, hopp

Skrivet av

I dag är det tredje söndagen som SVT sänder gudstjänster från Biskopsgårdens kyrka.

I veckan skedde det vansinniga skottdåden i Biskopsgården. Inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, på Vårväderstorget.

Kyrkoherden Kristian Lillö har skrivit på sin blogg Prosten Lillös tankar>>. Han skriver:

Men nu ligger svart slöja över älskat Vårväderstorg i Biskopsgården. Människor står förlamade. Hemma sitter familjer i otröstbar smärta. På torget knäböjer människor en efter en, med blommor där dåden hände igår.
Gråter, stirrar tomt. Ja idag har det varit en lång sorgens dag.
Uppförsbacke. Några talar om att flytta, bort.
Men i allt som nu sker, ber vi torgets Gud om hjälp så att människor vågar och vill stanna kvar.
Att torgets Gud ger ny kraft. Att ögon öppnas än mer. Att nolltoleransen mot våld och vapen blir en självklarhet.
Att alla goda krafter fortsätter kämpa. Att relationer stärks. Att
torget får en ny vår – och sorg får förbli sorg och aldrig förvrids till
hämnd.

Jag har nu under eftermiddagen tittat på gudstjänsten från Biskopsgården (eftersom jag var i min kyrka på förmiddagen).

Eftersom dessa hemska dåd har hänt precis bredvid den kyrka som TV-gudstjänsten sänds ifrån så tänkte jag att man borde säga eller göra något när gudstjänsten sänds. Att vara närvarande, öppen och inge hopp.

Nu vet inte jag om något sas precis innan gudstjänsten började sändas. Det var i alla fall inte med något på SVT-play.

Det här är ett problem! Det är ett stort problem att gudstjänsterna spelas in så lång tid i förväg att när det händer akuta saker så märks det inte i gudstjänsterna. Det blir inte bra! Jag har gjort samma reflektion vid ett annat tillfälle. Jag tror att det hade hänt något i Malmö (tror att det var radiogudstjänsten den gången). Det fanns ingen kommentar eller koppling till det som hänt i veckan den gången heller.

Hur kan och ska vi hantera detta? Jag tycker det är ett stort problem!

Jag återvänder till ett förslag som jag har drivit under många år (och nu vill jag vara tydlig med att detta är mitt förslag och inget som står i POSKs program eller som POSK har drivit).

Jag tycker Svenska kyrkan ska ha en egen radio och/eller TV-kanal. I dag finns det en mängd olika möjligheter att synas och finnas till för medlemmarna. Kyrkan borde använda sig av alla kanaler som finns tillgängliga, tycker jag!

Många i vårt avlånga land har endast "pyjamas"kyrkan (som vi kallar TV-gudstjänsten hemma) som sin enda församling. Därför måste även den kyrkan vara aktuell, öppen, närvarande och hoppingivande.

Jag tycker därför inte att det funkar så bra när en församling går in och gör fyra veckor gudstjänster (på två dagar) och sätter in alla klutar på körer och musikaliska inslag – jag saknar regelrätt undervisning.

Nej, det här tål att tänka över. Det klingar falskt när vi inte kan visa att vi är närvarande i vardagen när den händer. (Och jag vet att det händer saker och sker möten i Biskopsgården och Lundby församling)

Ur POSKs vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande
gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande
församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en
gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

 Uppdaterad 23 mars

Kyrkans Tidning: Lundby församling möter statsministern>>

Hur blir vi angelägna? #2

Skrivet av

Jag fortsätter på gårdagens tema – hur vi som kyrka blir så angelägna för människor att de prioriterar gudstjänsten istället för annat.

Jag har just varit på en frukostföreläsning här i Göteborg som har handlat om "Nyckeln till Content Marketing". Det har handlat om hur man hittar sina kunder, hur kunderna hittar till företaget och hur det till slut blir en affär. Hur man är med kunde på den resan och hur man är så angelägen för kunden att de gör affären med mitt företag. Och jag som hela tiden tänker Svenska kyrkan (och givetvis POSK) översätter genast den här föreläsningen på min verklighet.

Det här har jag fått lära mig i dag!

Ju tidigare vi kommer in i processen ju lättare är det att påverka kunden (aha… tänker jag, barnverksamheten!)

Se till att ha en strategi – en långsiktig strategi, inga projekt och inga kampanjer.  (Aha… tänker jag, inga projekt och så flashar det förbli 0-18-projektet, Dela tro Dela liv-projektet… Och var är den långtgående strategin?)

Det är billigare att hålla kvar de kunder man har än att försöka nå helt nya! (Aha… tänker jag. Hur mycket satsar vi i kyrkan på att möta och bygga relation med de medlemmar som varje vecka passerar våra gudstjänster och våra verksamheter?)

48 procent lyssnar på vänner och bekanta när de ska ta ett köpbeslut (Aha… tänker jag. Hur duktiga är vi på att uppmuntra våra medlemmar att prata om sin kristna tro?)

Se till att webbsidan svarar på de frågor som folk har och att det går att söka på de ord/frågor som folk har. Exemplet från föreläsaren var att "När man söker barnomsorg så söker man på dagis – men det heter ju förskola. Hur blir då träffbilden?" (Aha… tänker jag. Dels måste vi fundera på hur POSKs webbsida ska se ut. Men också Svenska kyrkans webbsida. Vad är det egentligen folk vill veta när de kommer till Svenska kyrkans webbsida?).

Ytterligare en viktig synpunkt – de allra flesta söker i dag via mobila enheter. Sin telefon eller sin surfplatta. Därför måste webbsidorna funka i dessa enheter (Aha.. tänker jag och är glad åt att POSKs webbsida i alla fall är anpassad till mobila enheter.)

Millenusarna (de som är födda runt milleniet på 90-00-talet) är nu mellan 18-34 år. De tänker helt annorlunda än vi äldre gör. Det innebär att vi måste tänka som dem för att kunna nå dem. Att hitta ett innehåll hela köpresan (en resa som oftast görs genom mobilen korta stunder. (Aha… tänker jag. Självklart måste vi se till att möta 18-34-åringarna. De som är studenter. Oftast inte småbarnsföräldrar ännu. Utan studenter på väg i livet.)

Kontentan av detta?

Jonas Bromander har i sina undersökningar påpekat hur viktigt det är med barnverksamheten. För det är där vi lägger grunden för människans tillit och tro. Och relationen till kyrkan.

(Och här kommer jag att tänka på de unga människor som nu har blivit dödade och skadade i Biskopsgården. Många av dem är unga och många av dem har långt innan de är 17 år varit med i polisens register, hörde jag på radion i går. Hur kan vi i kyrkan vara ett alternativ från en brottslig bana, ett alternativ från att känna samhörigheten med ett kriminellt gäng?)

Jag tror att vi måste fortsätta att satsa effektivt på barn och ungdomar – inte genom ett projekt på tre år utan genom en rejäl missionssatsning som sträcker sig kanske 10-20 år i planeringen. Ta in 0-18 projektet och dess lärdomar. Implementera Dela tro – Dela liv – men ta ett mycket större strategiskt steg!

När jag var ung och nykonfirmerad i början på 80-talet genomfördes en reklamkampanj i Göteborg som hette "Jag fann det". En veckan var det stora affischer på stan med en bild på en människa och texten "Jag fann det". Och nästa vecka samma bild men nu med texten "Jag fann det – nytt liv med Jesus Kristus" och sen ett telefonnummer att ringa.

Många kontanter togs under den kampanjen. Jag säger inte att vi ska göra precis så här och jag säger inte att det finns en universallösning, men jag tror att vi måste vara ännu mer tydliga för att faktiskt bli angelägna också hos dem som prioriterar bort kyrkan. Och framförallt satsa på och stärka dem som redan kommer!

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Foto: Biskopsgårdens kyrkas fönster. Lundby församlings webbsida.

Hur blir vi angelägna?

Skrivet av

Gårdagens skjutningar i Biskopsgården är något som dominerar nyheterna här i Göteborg. Det är inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, min församling där jag föddes, konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom. Jag vet att församlingen gör ett stort jobb och håller kyrkan öppen för dem som behöver. Jag ska inte skriva om det.

Jag ska heller inte skriva om att POSKaren Mikael Mogren var den som fick överlägset mest röster i dagens nomineringsval i Västerås stift och kommer att vara en av de fem som är med på biskopshearingen den 16 april.

Västerås stift: Resultatet>>
Kyrkans Tidning: Storseger för Mikael Mogren i nomineringsvalet i dag>>

Jag kommer heller inte att skriva om den stora artikeln i dagens Kyrkans Tidning (nr 12/15) med POSKaren Jonas Lindberg där han blir intervjuad om sin doktorsavhandling. Artikeln heter "Religionen har blivit politiserad" och finns under "Kultur och Teologi" (sid 18-19) men det finns ingen länk på webben.

Det finns det inte heller (länk alltså) till den artikel som jag tänker skriva om nämligen artikeln "De hinner inte gå i kyrkan" som finns under rubriken "Jobbet och Du" på sidan 14-15.

Artikeln intervjuar Annelie Larsson i Täby och Peder Modin i Njurunda som båda är med i Svenska kyrkan och som inte har för avsikt att gå ur. Men som aldrig går till kyrkan eller är med i några verksamheter eller gudstjänster.

När jag hade läst den här artikeln så tänkte jag att det här är just det som är kyrkans stora utmaning. Att visa på hur angeläget det faktiskt är med gudstjänsten och mötet med ordet, gemenskapen och nattvarden. Det är där som vi totalt misslyckas.

Annelie säger i Kyrkans Tidning:

Men det är också så att Annelie Larsson inte känner något behov av att gå i kyrkan, annat än till dop, bröllop och begravningar. – Jag tänker att det är okej att tro på mitt sätt. Jag tror inte på en Gud som för protokoll över hur mycket jag har tjänat Gud genom att gå i gudstjänst. Jag känner heller inget behov av att utveckla min tro eller att ge min tro näring. Jag känner mig trygg i min tro som den är säger hon.

Per Modin ger kyrkan ett råd:

– Jag tro att kyrkan skulle engageras sig mer i de lokala idrottsföreningarna. De skulle kunna ha person på cuperna och synas mer vid hockeyringen och fotbollsplanen. Kanske skulle de kunna stötta mellan skolan och träningen.

Både Annelie och Peder ger uttryck för en uppfattning som är väldigt vanlig bland dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. Och givetvis ska de få vara med!

Men jag säger återigen – vi som regelbundet går i kyrkan och som faktiskt ser det som en av de viktigaste grundpelarna i vår kristna tro – vi har verkligen misslyckats med att förmedla hur viktigt det faktiskt är! Att gudstjänsten är så angelägen och så viktig för mig så att det blir ett hål och något tomt de gånger man skulle missa gudstjänsten.

Jag återvänder till konfirmationsundervisningens fyra b:n. Brödsbrytelsen, brödragemenskapen, bibeln och bönen. Utan dessa fyra b:n så står vi inte stadigt i vår kristna tro. Men vi måste också hjälpas åt att göra detta angeläget för dem som står utanför gemenskapen.

Hur blir vi då angelägna?

Jag tror inte det finns ett universalsvar på den frågan. Det kan handla om olika typer av gudstjänster (olika tider, olika musik, olika uttryck) men jag tror syvende och sist att det handlar om att det är angeläget för mig – och att det får smitta av sig på andra.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en
mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår
frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte
evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller
etiska frågor.

 Foto: IKON

Vi kan, vi vill och är beredda att ta ansvar!

Skrivet av

Nu måste jag bara få dela några bilder från veckan. Jag har glädjen att denna vecka och kommande få åka ut över Sverige och träffa flera POSKare på olika möten.

I tisdags var jag på Ekerö och träffade deras POSK-grupp. I Göteborg hade POSK i samfälligheten medlemsmöte. Och i dag träffade jag POSK i Linköping.

En massa härliga människor som kan, som vill och som är beredda att ta ansvar.

Jag är så glad och stolt över att jag får möta alla dessa härliga människor. Olika yrken, olika åldrar, olika ingångar – men med en gemensam önskan att vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan.

Jag vill också dela några bilder från MEG15. Jag var där torsdag och fredag och hörde flera spännande och intressanta föredrag. (Den uppmärksamme tittaren såg mig nog skymta förbi 2 sekunder, om du tittade på nyheterna i torsdags). Jag lyssnade på föredrag bland annat om yttrandefrihet och religionsfrihet, om extrema åsikter i skola och media, om enfaldiga typer i media och en massa annat. Jag passade också på att sitta 15 minuter i Dawit Isaaks cell.

Flera av föredragen från MEG15>> går att se på SVT.forum>>. Till exempel det med ärkebiskop Antje Jackelén där hon var med i panelen och talade om "Religionens roll i konflikter">>

En av många saker…

Skrivet av

I dag har jag varit större delen av dagen på MEG15 Mediadagar i Göteborg.

Jag har under dagen funderat på vad jag ska skriva om på bloggen. Det finns så många saker som jag skulle vilja ta upp.

Mitt fina möte med POSK i Ekerö i tisdags kväll.

Eller Bo Rothstein debattartikel på DN.se från 1 mars där han skriver under rubriken ”Religionen bidrar inte till ett bättre samhälle”.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Sex stycken repliker från olika kristna företrädare finns. En slutreplik från Bo Rothsteinn finns också.

Men jag tänker inte skriva om detta – ni får själva läsa artiklarna på DN.se

Jag funderade på om jag skulle skriva något om alla reaktioner och repliker på Erik Eckerdals artikel från förra veckas Kyrkans Tidning. Kyrkans Tidning har samlat alla artiklarna under rubriken "Partiernas närvaro">>

Jag har läst artiklarna i Kyrkans Tidning – men jag blev bara beklämd. Det känns som vi som tycker det ska vara partipolitiskt obundet i Svenska kyrkan och de som tycker det är OK med partipolitik i kyrkan pratar totalt förbi varandra.

Jag kommer inte att kommentera detta i dag.

Eller ska jag skriva något om Alice Bah Kunkhe som i Kyrkans Tidning säger att det inte är säkert att Svenska kyrkan ska vara huvudman för begravningsväsendet. Jag tänker inte kommentera det heller – mer än att säga att det vore på tiden om det äntligen kom upp på agendan. Jag tycker inte det är självklart att Svenska kyrkan ska driva begravningsverksamheten. Det är bättre att vi satsar på de levande.

Och jag ska inte just nu skriva om några av alla de spännande föredrag som jag har hört i dag.

Men jag nämna något om de poliserna jag såg på MEG15 i dag.

Överallt gick det uniformerade poliser. Jag fattade inte varför först – sen insåg jag att det handlar om yttrandefriheten. Om att skydda medierna och efter det som hänt bland annat i Köpenhamn faktiskt gjorde MEG15 till ett högriskevenemang.

Yttrandefrihet och religionsfriheten hör ihop och demokratin är viktig! Vi måste till alla pris skydda det. Därav alla poliser.

Detta gjorde det än mer tydligt för mig. Det finns inte bara i min TV eller i min tidning. Det finns även i min stad och i min verklighet.

Kyrie Eleison!

Ur POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 

Gudstjänster som berör

Skrivet av

I lördags hade Göteborgs kyrkliga samfällighet kyrkorådsdag. Kyrkofullmäktiges presidium hade inbjudit alla kyrkoråd för att lyssna på Ingegerd Sjölin som berättade om arbetet med kyrkohandboken och Fredrik Modéus som pratade om "Gudstjänsten en plats för alla".

Fredrik Modéus pratade om gudstjänsten och hur viktigt det är att faktiskt fira gudstjänst. Tillsammans. Alla tillsammans. Och att fira gudstjänster som berör. För den som blir berörd kommer tillbaka. Och att låta alla känna igen sig i någon, varje gudstjänst.

Fredrik höll på att prata i en timme, det finns inga möjligheter att jag skulle kunna redogöra för detta i en bloggpost. Fredrik Modéus har skrivit flera böcker om detta som jag verkligen kan rekommendera.

Det finns inget viktigare än att fira gudstjänst ofta och regelbundet. Att göra det i sin församling, att göra det tillsammans.

Ur POSKs vision och program>>:
Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

 

…men, hur tänkte tänkte ni nu?

Skrivet av

Återigen… detta är ett blogginlägg av mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet, min personliga åsikt, inte som informatör för POSK.

I diskussionen om Göteborgs kyrkliga samfällighets framtid som ett gemensamt pastorat eller sönderslaget i nio pastorat så fortsätter debatten i GP.

Förra söndagen skrev Hans-Olof Andrén (POSK) Lars-Ola Dahlquist (S) och Bo Hansson (ÖKA) en debattartikel och pläderade för ett gemensamt pastorat.
GP: Ta inte från de fattiga för att ge till de rika>>

På detta svarar i dag Bertil Lind (POSK) ordförande Askim, Peter Hellgren (FISK) kyrkoherde Askim, Björn Edvardsson (S) ordförande Högsbo, Britta Broman (ÖKA) kyrkoherde Högsbo, Eric Muhl (ÖKA) kyrkoherde Stenungsund, Jonatan Hanson (ÖKA) ordförande Ljungskile och pläderar för nio pastorat.

Tyvärr är det alldeles för mycket tokigheter i den här debattartikeln för att låta den vara oemotsagd. Jag väljer därför att kommentera direkt efter varje stycke i artikeln (artikeln är kursiv).

Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan i Göteborg. Med nio pastorat så får även pastoraten i norr mera resurser, skriver bland andra Bertil Lind (POSK).

Debattartikeln angående pastoratsindelningen i Göteborg ger en ofullständig och därmed felaktig bild av de två alternativen som nu är ute på remiss – ett enda stort pastorat eller nio. (Ett pastorat styrs av en kyrkoherde och ett kyrkoråd.) En stor nackdel med ett enda pastorat är bristen på demokrati, vilket innebär att Göteborg skulle styras av ett enda kyrkoråd som också tillsätter församlingsråden. Ett pastorat med dagens 28 församlingar är knappast styrbart och många församlingar kommer att försvinna som begrepp. Eftersom delaktighet och ideellt arbete är allt
viktigare för kyrkan, kan denna toppstyrning bli förödande.

Ett gemensamt pastorat skulle innebära att det blir ett direktvalt kyrkofullmäktige. Alla församlingsråden väljs indirekt efter ett obligatoriskt medlemsmöte i församlingen där förslaget tas fram. Så hur detta skulle kunna äventyra demokratin är obegripligt för mig.

De 28 församlingarna kan och ska finnas kvar. I förlängningen kanske även fler församlingar kan bildas.

Det är självklart att en struktur måste införas som gör en ledningsgrupp
hanterbar – men varför detta skulle inverka på antalet församlingar är
obegripbart. Och varför det skulle bli en toppstyrning av 28 församlingsråd får nog debattörerna förklara för mig.

Angående ekonomin, så tar det nationella utjämningssystemet från rika pastorat och ger till fattiga. Resultatet är, att av de nio pastoraten kommer enheter som Askim och Torslanda att få behålla minst per medlem och därmed förbli de ”fattigaste” av de nio. Det är ju antalet dop, konfirmationer, begravningar, gudstjänster, barnarbete etcetera, det vill säga medlemsantalet, som styr resursbehovet.

Det nationella utjämningssystemet inom kyrkan är just nu under utredning. Att påstå att utjämningssystemet skulle lösa alla problem är naivt.

Sen är det ju otroligt att läsa att det endast är medlemmarnas pengar som räknas – jag trodde att kyrkan är till för alla, även de som inte är medlemmar. Församlingarna i nordost med medlemssiffror på runt 20 procent – hur kan de vara vinnarna i detta jämfört med till exempel Torslanda och Askim med medlemssiffror på 80-90 procent, om utjämningssystemet bygger på medlemssifforna?

Andra behov, såsom sjukhuskyrkan, Stadsmissionen och arbetet bland utlandsfödda bör dels hanteras av stiftet då dessa behov finns i hela stiftet och dels av pastoraten i Storgöteborg för behov som är storstadsrelaterade.

Det som artikelskrivarna säger här är att de inte på något sätt vill vara med och hantera frågor som inte händer just i deras församling. Eller hur ska jag tolka det?

Stiftet ska tydligen ta hand om allt och utöver det ska innerstadsförsamlingarna i Göteborg  ta hand om innerstaden. Det borde innebära att stiftet får höja avgiften – något som drabbar alla församlingar, stora som små.

Och innerstadspastoratet med få boende och många stora kyrkor – de ska alltså ta hand om "sina egna problem"? För det rör inte boende i andra församlingar?

Så kan medel frigöras.
I dag konsumeras en väsentlig del av de ekonomiska resurserna i Göteborg av samfällighetens egna organ. Om dessa medel frigörs, vilket de gör i alternativet med nio pastorat, så får även pastoraten i norr mera resurser och behöver knappast höja kyrkoavgiften.

Gemensamma resurser skriver artikelförfattarna. Menar de då till exempel de resurser som just nu planerar och projekterar ett nytt församlingshem i Askim?

De gemensamma resurserna som i dag finns på kyrkoförvaltningen måste vid en splittring delas upp och byggas upp i de nio pastoraten. Kompetens måste finnas som hanterar personalfrågor, kommunikationsfrågor och fastighetsfrågor. Ekonomiska och administrativa system måste ordnas och byggas upp. Även om man kliver på ett existerande system så blir det en uppbyggnadskostnad. Förklara för mig hur man på detta sätt kan spara pengar? Det är obegripligt!

De ekonomiska faktorerna bör i varje fall inte vara avgörande för beslutet, utan faktorer som delaktighet (demokrati) och kyrkans förmåga att utföra sina uppgifter är betydligt viktigare. Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan Göteborg. Angående solidaritet är det knappast solidariskt att Göteborg, som utgör halva Göteborgs stift, skulle bilda ett enda pastorat.

Och där gör jag och artikelförfattarna olika tolkningar. Det är just för att bevara demokratin och solidariteten som Göteborg bör bli ett gemensamt pastorat. Det är genom att dela på utgifterna som församlingarna kan koncentrera sig på den grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och det är inte osolidariskt att samfälligheten fortsätter fördela sina ekonomiska tillgångar inom sig. Däremot är det osolidariskt att slå sönder ett system som håller samman församlingarna bara för att det skulle vara "orättvist" mot andra pastorat eller församlingar.

I stället bör Göteborg bilda enheter som på ett naturligt sätt kan samarbeta med övriga pastorat för att utveckla gemensamma funktioner och dela på kostnader. De verkligt fattiga pastoraten finns ju utanför Göteborg.

Varför skulle jag tro att ett pastorat (till exempel Askim) skulle vara mer benäget att hjälpa pastorat ute i stiftet om man inte är benägen att hjälpa pastorat i Göteborg? Det går heller inte att fördela pengarna från ett pastorat till ett annat hur som helst. Vilket går att göra inom ett pastorat.

Nej, jag är ledsen, den här debattartikeln fick inte mig att ändra åsikt om pastoratsfrågan. Jag står fortfarande fast vid min övertygelse att det allra klokaste är att bevara ett gemensamt pastorat. Ett gemensamt pastorat som solidariskt delar utgifter och inkomster har alla möjligheter att förändra sig i framtiden. Men ett splittrat Göteborg och en uppdelad Svenska kyrka kommer inte inom rimlig framtid att kunna hitta en samarbetsmetod som gynnar församlingarna.

Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet

Arkiv
Kategorier