Allt upp på bordet!

Allt upp på bordet – allt ut i ljuset!

Vi har inte råd att låta allt det arbetet som har skett med kyrkohandboken bara slängas ner i en soptunna!

Mycket, och troligen det mesta, av arbetet som skett är bra. Kanske till och med väldigt bra.

MEN – och jag inte inte säga detta tillräckligt många gånger – när det är hemligt och oklart och en massa hemlighetsmakeri – då blir det ALDRIG bra!

Så jag upprepar mig och uppmanar styrgruppen och kyrkostyrelsen: Ta ett nytt tag – lägg upp allt på bordet, var tydlig med vem som varit med i arbetet, vem som tillfrågats och varför. Undanhåll ingenting!!! Nu gäller det att sätta sig över den eller de som kan känna sig kränkt. Här gäller det att rädda arbetet med kyrkohandboken.

Gör det enda rätta, lägg hela processen på bordet, genomlyst och öppet och låt framförallt resten av arbetet ligga i öppen dager – på det sättet kan vi rädda kyrkhandboksarbetet och få en ny kyrkohandbok att beslut om på kyrkomötet 2017.

Evangelium: Snälla, ta hit en stor skämskudde>>

Evangelium: Kritiken mot kyrkohandboken>>

Dag Sandahls blogg:Less>>

Sofia Lilly Jönsson SvD: Boken som borde engagera kulturvärlden>>

Annika Borg Barometern: Havererad kyrkohandbok ett hot mot kulturarvet>>
 

Bild>>

 

Vi behöver missionera!

 ———————————————

I dag gästbloggar Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift.

Skövde ska få en ny moské, eller i varje fall har bygglov beviljats.
http://sla.se/skovde/2015/05/29/gront-ljus-for-moske-i-skovde-sa

Naturligtvis har muslimerna full rätt att samlas och utöva sin religion, precis som man önskar att kristna skulle ha det i alla muslimskt dominerade länder. Men detta innebär inte att vi i Svenska kyrkan måste glädja oss över den utveckling som pågår. Vi ska ha en respektfull dialog med andra trossamfund, och i vissa specifika frågor kan det finnas skäl för att samarbeta om någon gemensamt god sak. Men det kan aldrig finnas anledning för oss kristna att glädjas åt att en annan religion breder ut sig.

Att islam är världens snabbast växande religion är ett beklagligt faktum och varje ny moské som byggs är en påminnelse om att vi som är kristna ännu inte har lyckats med vårt missionsuppdrag enligt Matteusevangeliet 28:18-20. ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
http://dn.se/nyheter/varlden/varldens-snabbast-vaxande-religion/

Församlingens grundläggande uppgift är som bekant att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. De första tre delarna brukar oftast få god tilldelning av resurser, men när det kommer till den sista punkten råder en utbredd tveksamhet om hur det ska gå till, eller om det ens är rätt att försöka omvända ateister eller andra trosutövare. Har vi något att komma med som är bättre? Ja, det har vi verkligen! Jag skulle önska att Svenska kyrkan ägnade betydligt mer kraft åt att visa det.

I Göteborgs stift svarade Stiftsfullmäktige i förra veckan på en gemensam motion från företrädare för fem nomineringsgrupper om att göra mission till ett prioriterat område. Vid beredningen har den fått fullt stöd från alla håll, även om vi säkert kan ha lite olika idéer om vad begreppet mission innebär. Jag hoppas att församlingarna ska bli betydligt bättre rustade att verka i en mångreligiös omgivning, och inte så ängsliga för att stå för vår kristna tro.

Mats Rimborg
Ordförande för POSK i Göteborgs stift

Ur POSKs vision och program:

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Guds nåd!

I dag har jag gått kurs i Content Studio (det webbpubliceringsverktyg som Svenska kyrkan använder). Huvudet känns som en stoppad boll!

Jag har funderat på vad jag ska skriva på bloggen i dag. Kanske om att Malmö kyrkogårdsförvaltning fick pris? Eller fortsatt om kyrkohandboksförslaget och kritiken? Eller om något annat…?

Men jag väljer att bara lukta på mina blommor och njuta av Guds nåd. Så får jag återkomma med förhoppningsvis förnyade krafter i morgon istället.

Och så får vi lyssna till psalm 201 En vänlig grönskas rika dräkt.

Det krävs en genomskinlig process i kyrkohandboksarbetet!

Återigen är kyrkohandboken och musiken i hetluften. På sr.se kan du höra och läsa om hur Musiksverige återigen riktar skarp kritik mot arbetet med kyrkohandboken.

Nu gäller det att stanna upp. Nu MÅSTE styrgruppen ta ett gigantiskt fast grepp om HELA processen och lägga allt på bordet och faktiskt styra upp det här! Vi som sitter ute i församlingarna, vi som befinner oss i utkanten, vi fattar ingenting! Varför ska det vara så himla svårt att lyssna, diskutera och dela med sig?

Nej, upp med allt på bordet. Publicera alla processer, alla möten, alla protokoll, alla beslut och all planering på webbsidan. Inget mer hemlighetsmakeri! Ingen mer förtäckt kritik!

Kyrkohandboken är hela Svenska kyrkans handbok. Den ska vara djupt förankrad i teologi och liturgi. Både med ord och ton.

Hemlighetsmakeriet och tjuvhållandet på information skapar bara misstro mot hela processen. Det kan sänka hela arbetet på ett oerhört olyckligt sätt.

Nu är hög tid att göra en ordentlig vårrensning, tvätta byken och lufta ut unken luft. Städa upp, ordna till och ställ dörrar och fönster på gavel. Då först kan kyrkohandboken och dess arbete bli ett arbete för hela Svenska kyrkan och bli djupt grundad i myllan!

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken>>

se.se: Ny kritik mot kyrkans musikarbete>>

se.se: Kyrkan bemöter nya kritiken mot musikarbetet>>

Kyrkans Tidning (2014-12-17):  Handbokens nya styrgrupp leds av ärkebiskopen>>

Dagen (2014-12-23): Kyrkohandboken tidigast klar 2018>>

Kyrkans Tidning: (2015 05 27) Ny hård kritik från kyrkomusiker mot kyrkohandboken >>

Bloggen Evangelium: Snälla, ta hit en stor skämskudde!>>

Riktlinjerna – hur märks de i utbudet?

Vid den här tiden har ni säkert, precis som jag, märkt att många stift och/eller församlingar på olika sätt gör reklam för konfirmationsundervisningen. Det är utskick, annonser, jippon av olika slag, samlingar, gudstjänster, konserter och YouTube-filmer.

Ingången är lite olika. Några pratar mest om att få ställa livets stora frågor. Några pratar mer om miljö och rättvisa. Andra är mer tydliga om att det också handlar om Jesus och Gud.

Finns det rätt eller fel?

2007 antog Kyrkostyrelsen riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. Du kan läsa dokumentet här:

http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/riktlinjer>>

Det är tydligt att det finns ett undervisningsuppdrag i alla församlingar. Att varje församling har en uppgift att sprida evangeliet.

sr.se: Bara 1 av 3 konfirmerar sig>>

sr.se: Kyrkan hittar nya vägar att nå unga>>

sr.se: Populärt med konfirmation>>

Här är ett litet utbud av den information som nu finns tillgänglig.

 http://svenskakyrkan.se/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/konfagbg>>

 

https://www.svenskakyrkan.se/umea/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/harnosanddomkyrko/konfirmation>>

http://www.svenskakyrkan.se/karlstadsstift/konfirmation>>

 https://internwww.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=45935>>

Ur POSKs vision och program:>>

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka. 

Kan ateister vara medlemmar?

Kan ateister vara medlemmar? Den frågan ställer sig Majeed Olerud Khoso på debattsidan i dagens Kyrkans Tidning. (Nr 21/2015)

Kyrkans Tidning: Kan ateister vara medlemmar?>>

Frågan ställer han sig eftersom han själv inte är med i Svenska kyrkan, med ganska regelbundet ändå går på verksamhet i kyrkan. Han skriver:

Första gången jag gick på kyrkans barntimmar frågade jag prästen om jag på något sätt kunde göra rätt för mig som besökare, med tanke på att jag varken var troende eller betalande medlem. Det fanns inget sätt, vi var välkomna ändå.

Och Majeed skriver att han läser bibeln. Han verkar tycka att Svenska kyrkan som institution är bra – bara han slipper vara med och tro eftersom han skriver att kyrkan förmedlar en världsbild som helt enkelt inte är sann.

Han skriver:

Kan kyrkan acceptera att uttalade ateister löser ett medlemskap som inte innebär en tyst överenskommelse om att undvika teologiska spörsmål?  Alltså en typ av medlemskap som uttryckligen tog avstånd från all teologi, ungefär som en samvetets friskrivningsklausul. Ett sådant medlemskap skulle innebära att ateister (och andra) fick möjligheten att stödja och påverka kyrkan utan att ge moraliskt stöd till den kristna mytologin.

Jag ser på nätet att Majeed Olerud Khoso är miljöpartist och arbetar på utrikesdepartementet.

Så min tankevurpa blir givetvis – skulle han som miljöpartist kunna tänka sig att människor blev medlemmar i miljöpartiet utan att ställa sig bakom de grundläggande värderingarna? Att få möjlighet, som medlem, att vara med och bestämma om miljöpartiet, att bli invald i olika styrelser?

Jag vill svara på Majeeds fråga. Både ja och nej skulle jag vilja svara. Vi har i Svenska kyrkan ingen koll på vad människor tror på eller hur de tolkar bibeln. Vi gör inget test eller prov. Alltså kan man som ateist vara medlem i Svenska kyrkan. Ingen kommer att slänga ut dig. Du kan som medlem rösta de kyrkliga valen. Du kan som medlem bli invald i de kyrkliga styrelserna. Alltså – som ateist skulle du mycket väl kunna vara med i Svenska kyrkan.

Personligen så tycker jag dock (vilket POSK också skriver i sitt program>>) att det är viktigt att de förtroendevalda ska hämtas från gudstjänstgemenskapen. Just för att de som ska vara med och ta ansvar för verksamhet, gudstjänster, kyrkan tro bekännelse och lära.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Nej, vi ska inte ha ett särskilt medlemskap där man som ateist ska kunna vara med i kyrkan. Bara för att man vill vara med och stödja kyrkan men med en "samvetets friskrivningsklausul". Nä… det vore fullständigt tokigt.

Men om man inte vill vara med i kyrkan så finns det ju betydligt många fler sätt stödja kyrkan. Genom bidrag (enstaka eller återkommande) till den lokala kyrkan och dess diakonala verksamhet eller annat viktig verksamhet. Eller i söndagens kollekt. Eller genom bidrag till Svenska kyrkans internationella arbete.

Svenska kyrkans internationella arbete: Ge en gåva>>

Svenska kyrkan: Medlemskap>>

Foto: IKON

Gemensamt ansvar – ”det ser så olika ut”

I tisdags överlämnades utredningen ”Gemensamt ansvar – en utredning om fastigheter, kyrkor och utjämningssystem” till kyrkostyrelsen.

I den utredningen har POSK varit representerad av Per Lindberg och han kommer på lördag, i samband med riksårsmötet som hålls i Västerås, att berätta mer om utredningen och dess förslag. (du har väl inte glömt att anmäla dig?)

Årsmöte 2015

Du kan läsa hela utredningen via ISSUU nedan.

Utredningens uppdrag var att lägga förslag på hur Svenska kyrkan ska ta sig an framtiden med minskade inkomster (eftersom medlemssiffrorna sjunker) samtidigt som vi har ett ansvar för alla kyrkor och det kulturarv som ska förvaltas. Dessutom hur det ekonomiska utjämningssystemets komponenter ska se ut.

För den som inte vill läsa hela den 300-sidiga utredningen så läs sammanfattningen på sidan 5-9 i utredningen. Då får du snabbversionen.

I korthet är förslagen (med reservation för att jag missat eller missuppfattat något.)

  • Reducera fastighetsbeståndet dels effektivisera fastighetsförvaltningen.
  • En tydligt rollfördelning mellan lokal-, stifts- och nationell nivå gällande fastighetsbeståndet.
  • Inrätta ett register över alla fastigheter inom Svenska kyrkan.
  • Alla pastorat och församlingar ska upprätta lokalförsörjningsplaner och stiften ska bistå med stöd i detta arbetet.
  • Stiften ska erbjuda kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte i frågor rörande fastighetsförvaltning samt stöd för projektering, upphandling och genomförande av underhållsåtgärder i församling och pastorat.
  • Kyrkostyrelsen utarbetar en handledning för upphandling som stöd för församling och pastorat.
  • Kyrkostyrelsen säkerställer processer, riktlinjer och god praxis för fastighetsförvaltning (särskilt drift och underhåll)
  • En uppföljning ska göras för att se hur beslut om effektivare fastighetsförvaltning genomförts och vilka effekter detta har haft.
  • I församlingsinstruktionen ska det framgå vilket kyrkrum som i huvudsak brukas (där det finns flera kyrkorum)
  • Ändringar i KO (kyrkoordningen) om att ta en kyrkobyggnad ur bruk.
  • Kyrkobyggnader ska kunna lämnas tillbaka till Svenska kyrkan att förvaltas centralt (av stiften).
  • Kyrkostyrelsen får i uppdrag att tala med statliga organ för att skapa förbättrade förutsättningar för att trossamfundet ska kunna överta vissa kyrkor.
  • Ändra namnet ”allmän utjämningsavgift” till ”avgift till gemensam verksamhet”
  • Flera praktiska förslag rörande komponenter i ”avgift till gemensam verksamhet”. (kap 6 i utredningen)
  • Bestämmelsen om extra utjämningsbidrag i KO ska utgå.
  • Inför ett kyrkounderhållsbidrag på 100 miljoner kronor som stöd till stiftens församlingar och pastorats underhåll av kyrkobyggnader.
  • Inga förändringar när det gäller clearingsystemet. Däremot obligatoriskt för alla att använda KOB (kollekt och betalsystemet).
  • Ett tilläggsuppdrag gällande ekonomisk kompensation för församlingar och pastorat i gränsbygder.

Kyrkostyrelsen fick alltså utredningen i tisdags. Tanken är nu att utredningen ska skickas ut på remiss till stift, församlingar och pastorat för att sedan komma upp på kyrkomötets bord 2016.

Kyrkans Tidning: Kyrkans 16 000 byggnader utredda 

(en stor artikel finns i papperstidningen)

My Newsdesk: Förslag om effektiv fastighetsförvaltning 

Hur ser er doppastoral ut?

I alla församlingar gissar jag att ni har en doppastoral som ni beslutat om i kyrkorådet. Ett dokument där ni har funderat ut och tänkt strategiskt om hur ni ska möta och söka upp människor för att berätta om dopet för både unga och gamla.

Ett hjälpmedel som vi har i Svenska kyrkan är KBok. Registret där alla våra medlemmar finns med. Och där finns också de nyfödda och odöpta med – så länge någon av vårdnadshavarna är medlemmar. Men det blir nya regler från den 2 juni i år.

De nyfödda och odöpta får bara finnas med i registret i fyra månader – sedan tas de bort. Detta står att läsa på Svenska kyrkans intranät.

Svenska kyrkans intranät: Information om förändringar i Kbok 2 juni>>
Den 2 juni lanseras en ny version av Kbok. Under maj kommer du kunna läsa på Kboks hemsida om innehåll i den nya versionen. En förändring som vi särskilt vill informera gäller hanteringen av personuppgifter om barn som inte är medlemmar, men som har vårdnadshavare som tillhör kyrkan.

Tills dess att barnet blir fyra månader kommer personuppgifterna som hittills att finnas i Kbok. Därefter kan uppgifter för utskick hämtas med hjälp av ett rapportuttag i Kbok. Uppgifterna hämtas från folkbokföringen.

Förändringen sker med anledning av Datainspektionens beslut 23 januari 2014. Efter en anmälan inledde Datainspektionen under hösten 2013 ett tillsynsärende hos kyrkostyrelsen enligt personuppgiftslagen (PuL). Ärendet gällde kyrkans hantering av personuppgifter i kyrkobokföringen för barn som inte är medlemmar, men vars vårdnadshavare är det.

Hur påverkas församlingarna av förändringen?
I den version av Kbok som lanseras den 2 juni kommer inte uppgifter om barn som är äldre än fyra månader, och som inte är medlemmar, att finnas i registret. För barn som är yngre än så kommer samma uppgifter att finnas som idag.

Det  innebär att man i församlingen, på samma sätt som hittills, kan skicka ut dopinbjudan med hjälp av uppgifter i Kbok fram till dess att barnet är fyra månader. Om dopinbjudan inte skickats ut innan barnet är fyra månader kan församlingen skicka inbjudan med hjälp av rapportuttag med uppgifter från folkbokföringen.

Inbjudan till församlingens verksamhet
Församlingarna har ett berättigat intresse av att kunna inbjuda barn som inte tillhör kyrkan till den verksamhet som sker i församlingen, till exempel  inbjuda till konfirmation, körer, miniorer, öppet hus eller liknande.

För att göra det möjligt för församlingarna att vid varje sådant tillfälle få fram de relevanta uppgifter som behövs har det tagits fram en ny funktion i Kbok, "adressuttag för barn och ungdom". Via denna funktion får användaren en rapport med uppgifter från folkbokföringen.

Anställd som har tilldelats behörighet som handläggare i Kbok kan där göra sökning för barn i en viss åldersgrupp. En förutsättning för att uppgifter ska kunna hämtas är att barnet har minst en vårdnadshavare som tillhör Svenska kyrkan. Sökningen resulterar i ett adressuttag som kan skickas till barnet via vårdnadshavaren. De på detta sätt framtagna uppgifterna ska inte bevaras längre än vad som behövs för ändamålet (utskicket) och i inget fall längre än tre månader, enligt Datainspektionens rekommendation.

Familjebilden i Kbok och KyrkSpar
Dop, konfirmation, vigsel och begravning ska enligt kyrkoordningen föregås av samtal mellan den präst som ska leda den kyrkliga handlingen och dem som närmast berörs. Som förberedelse vid dessa tillfällen finns behov att ta del av uppgift av vilka som närmast berörs av den kyrkliga handlingen. Behovet av familjebild kan även finnas vid andra hembesök. Därför har församlingarna, i Kbok, tillgång till en så kallad familjebild för den som tillhör kyrkan och/eller finns antecknad i avvaktan på dop.

Familjebilden kommer med anledningen av förändringarna som nämns ovan inte vara komplett i Kbok. Därför kommer det i samband med lanseringen den 2 juni en ny version av KyrkSpar. För en framsökt person kommer det att finnas en detaljerad familjebild. Familjebilden visar en persons samtliga relationspersoner oavsett tillhörighet, vilket är en förbättring jämfört med familjebilden i Kbok. Uppgifter hämtas både från medlemsregistret och folkbokföringen. KyrkSpar lagrar inga uppgifter utan visar bara uppgifter från medlemsregistret och folkbokföringen, det innebär att det är en onlinehämtning. Mer information om KyrkSpar finns här.

Information och kontakt
För bakgrund, information och juridiska, tekniska och ekonomiska aspekter se vår FAQ.
Har du frågor? Kontakta Kanslistöd: tel 018 – 16 97 00, knappval 2 eller e-post: kanslistod@svenskakyrkan.se

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten –  utan gudstjänst ingen kyrka.

Foto: IKON

Trummor, sång och samhörighet

I dag gästbloggar Lisa Tegby, präst i Ålidhem i Umeå. Krönikan är också publicerad i Västerbottenkuriren>>

Trummor, sång och samhörighet

När jag kom ut på Sofiehemsvägen sent i fredags kväll hörde jag trummorna. Jag promenerade upp mot Ålidhemskyrkan. Det var eritreansk ortodox gudstjänst där, det visste jag. Men detta visste jag inte.

En procession med ett par hundra människor gick, dansade, sjöng…
längs cykelvägen, ner mot parkeringen, förbi kyrkan, ner mot parkeringen igen och tillbaka upp mot kyrkan. Vitklädda kvinnor och svartklädda män. Trummor och sång. Barn, vuxna och gamla. Färgglada parasoller och Arken, med nattvardskärlen i, lyfta mot kvällshimlen. Hade det inte varit för duggregnet och tallarna och den röda träkyrkan skulle jag ha trott att jag var i Asmara. Det var nästan så jag trodde det ändå ett tag, trots den västerbottniska aprilkylan.

Varje vecka firar eritreanerna gudstjänst i Ålidhemskyrkan. Grupper i deras församling möts flera gånger i veckan. Det var inte många dagar sedan de hade en förtvivlans sorg- och bönekväll. Så många av deras landsmän hade gått under i Medelhavet och de ropade ut sin nöd. Hemlandet pratar en del av dem ofta om. Men det är här de lever. De har lämnat en av världens värsta diktaturer.

Deras svenska landsman Dawit Isaak sitter fängslad där sen åratal och han är som bekant inte den ende orättfärdigt fängslade i landet. En del av dem har förfärliga historier att berätta. Flera av dem oroar sig för sina anhöriga som är kvar i Eritrea. De bekymrar sig för de många ensamkommande ungdomarna men gör sitt bästa för att införliva dem i gemenskapen.

Många eritreaner längtar till hemlandet, men inser att de inte kan återvända. Nu är det här de lever. De sliter med språket, försöker ta till sig svenska vanor, går i skolan och jobbar. Och samtidigt bär de sitt hemland med sig, i sina tankar, i sättet att umgås, i maten som doftar ljuvligt i hela kyrkan både nu och då.

Och jag blir så rik av att möta dem! Inte förstår jag allt de gör. Inte delar jag alltid deras sätt att uttrycka tro och liv. Jag gillar inte ens alla deras traditioner. Men generositeten! Och förmågan att dela både glädje och sorg. Omsorgen. Och att kunna vara både här och där.

De har inte kommit hit för nöjes skull. De hade inget val. Och vi har inget val. Vi bor i ett glest befolkat land med stora resurser. Den där egna flocken vi har i oss att försvara är nog numera hela jordens människoflock. De andra är lika mycket som vi, som FN-stadgan säger, ”medlemmar av människosläktet.” Att systematiskt, envetet och anständigt arbeta för att vi ska kunna dela den här jorden fredligt och någorlunda lika, det behöver varenda en av oss liksom alla
våra politiker ta på djupaste allvar nu.

Lisa Tegby
präst i Umeå

Foto: Lisa Tegby