Två nya biskopar i tjänst – Mikael och Johan

Skrivet av

Så har Svenska kyrkan fått två nya biskopar i tjänst. Biskop Mikael Mogren i Västerås stift och biskop Johan Dalman i Strängnäs stift. I en festlig gudstjänst i Uppsala domkyrka vigdes de båda till sina nya tjänster i går.

Särskilt glada och stolta är vi POSKare över Mikael, som har suttit i kyrkomötet för POSK i många mandatperioder. Först för Uppsala stift och den senaste mandatperioden för Västerås stift. Nu får han istället gå in i nya uppgifter i kyrkomötet. Och vi har fått en ny ordinarie ledamot från Västerås stift, Gun Alingsjö Bäck.

Svenska kyrkan har lagt upp två olika filmer om de två nya biskoparna. Du kan se dem: Om Johan här.

Och om Mikael

Strängnäs stift har också tagit fram den här filmen om sin nye biskop

Ärkebiskop Antje höll en predikan och ett vigningstal som var synnerligen högaktuellt. Du kan läsa hela hennes predikan här:

Predikan vid biskopsvigningen 6 september>>

Här kan du läsa mer om de två nya biskoparna:

Svenska kyrkan: Glädjefylld dubbel biskopsvigning i Uppsala>>

Kyrkans Tidning: Biskopsvigning på söndag för Johan Dalman och Mikael Mogren>>

 

När man vill stoppa huvudet i sanden…

Skrivet av

Ni vet när det bara blir för mycket…? När man bara känner – nu ORKAR jag inte mer! Nu får det vara nog!!!

Så kan det kännas när vi dagligen översköljs med bilder och texter om flyktingarna som finns runt om i Europa. Det går att hålla det på avstånd när det är "därborta". Men plötsligt står de på vår egen tröskel. Hungriga, rädda och traumatiserade barn och vuxna. Som lämnar hus, hem, släkt, vänner för att rädda sig från krig och fasor.

När huvudet inte orkar ta in med, när nöden blir för stor – då är det skönt att kunna få ett andrum. Att få gå till kören, träffa vännerna där, sjunga så det känns i hela kroppen och i hjärtat. Eller bara få gå på en andakt eller mässa. Lyssna, be, andas in och andas ut "Jesus – Kristus".

Sen – går det att ta till sig bilderna igen. Sen går det att fortsätta arbetet att möta min nästa! Må mitt hjärta och min hjärna aldrig sluta ängslas och våndas över orättvisorna! Låt mig aldrig stoppa huvudet i sanden och låt mig aldrig blunda!

SVT gör en extrasatsning just nu med fyra program om flyktingkrisen i Europa. Ärkebiskop Antje kommer att medverka.
http://www.svt.se/omsvt/extra-flyktingkrisen

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

Diakonins månad börjar den 30 augusti "Diakoni – mer än ord"

Skrivet av

Svenska kyrkans pressmeddelande>>

Kyrkorna i Sverige står tillsammans bakom ”Diakonins månad” som genomförs under september månad. Temat för åren 2014 och 2015 är ”Diakoni – mer än ord” vilket understryker att diakoni handlar om praktiskt arbete.

-Begreppet diakoni hör hemma i kristet språkbruk. Det handlar om socialt arbete, på Kristi uppdrag, förklarar Björn Cedersjö, direktor för ekumenisk diakoni/kyrka-samhälle på Sveriges kristna råd.

Diakonins månad i september är ett återkommande ekumeniskt samarbete mellan kyrkor och samfund inom Sveriges kristna råd och ett antal andra organisationer med diakonal inriktning. Temamånaden inleds söndagen den 30 augusti (Trettonde söndagen efter trefaldighet) som enligt kyrkoåret har temat ”Medmänniskan”.

Ett häfte för studier och samtal om diakoni med namnet ”Diakoni – mer än ord” har tagits fram av SKR:s referensgrupp för diakoni i en process som pågått under åren 2012-2014. Referensgruppens medlemmar har i olika skeden gett kommentarer och synpunkter till huvudförfattarna Sanna och Hans-Erik Lindström.

-Vi vill med det här materialet uppmuntra till studier och samtal om kyrkans diakonala tjänst. Vi tror att det är hela kyrkans uppdrag som utövas såväl av många volontärer i olika sammanhang som av särskilt utbildade och avskilda människor, säger Björn Cedersjö.

Anna Berndes är pastor med ansvar för diakoni i Immanuelskyrkan i Stockholm: – Under Diakonins månad 2014 presenterade vi det breda diakonala arbete som finns i församlingen. Vi valde att göra det utifrån tankarna om diakonins bord som presenterades i häftet ”Diakoni – mer än ord”, berättar Anna Berndes.

– Framme i kyrkan hade vi placerat olika bord som vid olika moment i gudstjänsten ”befolkades” av personer som representerade olika verksamheter. Ett bord som inte fanns med i häftet, men som vi valde att lägga till var pingisbordet. I olika verksamheter i församlingen ser vi hur lekfullhet och fysisk aktivitet kan vara ett sätt att bygga broar och öppna upp kontakter. Så mitt i gudstjänsten, under ett musikstycke, blev det faktiskt lite rundpingis där den som ville fick vara med!

– Vi fick många positiva kommentarer efteråt, och upplever att det var ett bra och åskådligt sätt att sätta fokus på församlingens diakoni!, berättar Anna.

Fotnot: Diakonins månad är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Hela Människan, Pingst – fria församlingar i samverkan, Svenska Alliansmissionen och Sveriges kristna råd.

Sveriges Kristna Råd>>

 

Från POSKs vision och program:
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Fira gudstjänst!

Skrivet av

Omkring varje kyrka bör det finnas en grupp av intresserade människor som har denna kyrka som ”sin” kyrka. Det är denna kärna som kan växa om den har liv i sig själv. Om en sådan kärna saknas så kan man lika gärna sluta med söndagsgudstjänster i just den kyrkan.

Men kärnan måste ges förutsättningar. Det handlar om en vettig organisation. Det handlar om att delegera ansvar. Det handlar om resurser, personal, pengar.

Att tro att en gudstjänstfirande församling skulle flytta sitt engagemang till en annan kyrka där det finns en annan gudstjänst­firande kärna är nog att tänka fel.

Så skrev Johan Blix, fd kyrkoherde i Täby i Kyrkans Tidning den 20 augusti 2015.

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/min-kyrka-viktig-gudstjansten

Och han har så rätt. Precis så! Vi måste fira gudstjänster i våra kyrkor!

Om en grupp ("Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland er " säger Jesus(Matt 18:20)) eller fyra förtroendevalda i ett församlingsråd enligt kyrkoordningen, tar ansvar så ska vi fira gudstjänst. Vi ska bygga gemenskaper. Vi ska ta ansvar.

Vi ska inte lägga samman gudstjänster för att spara pengar, vi ska inte hålla på att byta tider, göra människor osäkra på om eller när det är gudstjänst. Gudstjänsten i "min" kyrka ska firas regelbundet, varje vecka, vid samma tid! Bredden i gudstjänsten behöver inte finnas i varje församling, den kan finnas genom att församlingarna bredvid varandra som kompletterar varandra.

Ur POSKs vision och program

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Foto: IKON

Vägen till Gud

Skrivet av

I går, 19 augusti,  publicerades en artikel i DN från Stockholms domkyrkoförsamling. Där skriver fem präster, inklusive domprosten Hans Ulfvebrand, att man i Nathan Söderbloms anda (det stora allkristna mötet som ägde rum för 90 år sedan i Stockholm) nu kommer att inbjuda till gudstjänster där andra religioner inbjuds att medverka. En imam, en rabbin och en dominikansk syster har inbjudits att dialogpredika var sin söndag under hösten. Man vill att kyrkan ska vara öppen för andra religioner.

http://www.dn.se/debatt/var-kyrka-maste-vara-oppen-for-andra-religioner/

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Många är det som har kommenterat på olika medier. Och Storkyrkan har svarat på en del av kritiken på sin blogg ”Katedralakademin”.

http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/

Svenska kyrkan Domkyrkoförsamlingen>>

Tidningen Dagen har skrivit flera artiklar och bland annat intervjuat biskop em. Jonas Jonson om Nathan Söderblom. Jonas Jonson kom ut med en stor biografi om Nathan Söderblom förra året. (Du kan läsa min recension av den boken här>>). Jonas Jonson svarar:

För även om Nathan Söderblom verkade inom en kristen kontext så var han samtidigt övertygad om att Gud uppenbarat sig på olika sätt i historien, även för människor med annan tro. -Samtidigt fanns det för Nathan Söderblom bara en väg till frälsning, genom Kristi kors. Det är kulmen, klimax på religionshistorien, Kristusuppenbarelsen, det är den allt syftar fram emot, säger Jonas Jonson.

Dagen intervjuar också domprost Hans Ulfvebrand och i intervjun säger han (se hela intervjun nedan):

Intervjuaren: – Är Jesus enda vägen till Gud?

Hans U: – Jesus är vägen till Gud, för oss kristna. Men Guds vägar till människor, det kan vi inte kontrollera. Och jag tror att Gud har vägar till sig, genom människor, oavsett vilka traditioner det är.

http://www.dagen.se/svenska-kyrkans-pr%C3%A4ster-p%C3%A5-dn-debatt-olika-religioner-vandrar-mot-samma-gud-1.385307

http://www.dagen.se/expert-alla-g%C3%B6r-anspr%C3%A5k-p%C3%A5-nathan-s%C3%B6derblom-1.385539

http://www.dagen.se/fyra-kyrkoledare-om-debattartikeln-i-dn-1.385534

http://www.dagen.se/hans-ulfvebrand-jesus-%C3%A4r-inte-enda-v%C3%A4gen-till-gud-1.385532

Kyrkans Tidning skriver också om artikeln från domkyrkoförsamlingen i Stockholm. Och de länkar till ärkebiskop Antjes inlägg på facebook där hon bland annat skriver:

För hundra år sedan var alltså utmaningen att föra samman ledarna för olika delar av den kristna kyrkan. I vår tid har det kommit till ytterligare en utmaning, nämligen att få företrädare för olika religioner att samtala med varandra. Det är inte längre möjligt att välja mellan inomkristen ekumenik och religionsteologi. Vi behöver bådadera. Som den ekumeniske teologen Hans Küng har uttryckt det: ”vi får ingen fred mellan nationerna om vi inte har fred mellan religionerna. Vi får ingen fred mellan religionerna utan dialog mellan religionerna.” Och som hundratals muslimska ledare påminde om i A Common Word (2007), muslimer och kristna utgör tillsammans mer än hälften av jordens befolkning. Utan fred mellan muslimer och kristna är inte världsfred möjlig.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/vi-firar-gudstjanst-med-troende-fran-andra-religioner-i-host

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arkebiskopen-valkomnar-religionsdialog

Stefan Gustafsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska alliansen, har kommenterat artikeln och skriver i DN. Han säger att muslimer, judar och kristna har helt olika syn på vem Jesus är och vad han har gjort.

Vi står alltså inför tre radikalt olika påstående om Jesus:
Islam: Jesus dog inte.
Judendom: Jesus dog men uppväcktes inte.
Kristendom: Jesus dog och uppväcktes från de döda.
Här ställs vi inför ofrånkomliga val. Det går inte att komma undan; alla religioner kan inte vara sanna samtidigt. Vi måste ta ställning.
(…)
Den kristna församlingen behöver vakna ur sin Törnrosa-slummer och ta de stora frågorna på allvar. Det finns dramatiska antingen eller att ta ställning till – som frågan om Jesus. Den religionsrelativism som i dag sprider sig i Svenska Kyrkans är inte bara en intellektuell återvändsgränd, det är en förolämpning mot de kristna i Irak och Syrien som ställs inför kravet på konvertering och som är villiga att ge sitt liv för tron på Jesus Kristus.

http://www.dn.se/debatt/repliker/helt-olika-berattelser-kan-inte-alla-vara-sanna/

Erik J Andersson, missionsledare för Evangelisk luthersk mission skriver också i DN:

Reinfeldt varnade för religiösa ledare som utnyttjar religionen för sina egna syften. Det menar jag är just vad att de fem stockholmsprästerna gör när de vill leda Svenska kyrkan i en riktning där hennes byggnader blir plats för muslims trosutövning eller buddhistiska ceremonier. Vår kyrka måste våga vara kyrka. Den kristna Bibeln och Svenska kyrkans bekännelseskrifter talar om en Gud och en väg till honom. Den vägen heter Jesus.

http://www.dn.se/debatt/repliker/var-kyrka-maste-vaga-vara-kyrka/

http://www.etc.se/inrikes/praster-bjuder-imam-och-rabbin-till-predikningar

_____________________

Vad är det som upprör mest? Personligen tycker jag inte det är något problem att man bjudit in dominikaner-systern. Det är en kristen nunna, i ett annat samfund, men kristen. Det är inte att jämställa med andra religioner, även om det kan finnas många skillnader.

Men att bjuda in en iman och en rabbin att predika i kyrkan under gudstjänsten – det blir för mycket. Om dessa personer hade varit inbjudna till en samtalskväll en vardag i församlingshemmet, helt OK, vi måste lyssna och diskutera. Men i en gudstjänst? Nej, för mig blir det för mycket där. Religionsdialog ska inte ske i gudstjänsten. Det ska ske under andra former.

Även om de fem domkyrkoprästerna säger sig vara väl förankrade i sin kristna tro (se Katedralakademibloggen)  så blir det väldigt, väldigt konstigt om gudstjänsten ska användas för religionsdialog, istället för att hjälpa församlingen och församlingsborna att också blir fast förankrade i sin kristna tro. Gudstjänsten är till för att växa som kristna och för att tillbe Gud.

Domprost Hans Ulfvebrand säger i den inspelade intervjun att Jesus är vägen till Gud för kristna, men att vi inte kan veta vilka vägar Gud väljer att möta alla människor. Han har en poäng där, för Gud är mycket större än vad vi kan greppa. Men vi kristna har fått hjälpmedel för att möta Gud, nämligen Jesus Kristus och den Helige Ande. Vi ska inte avvika från dessa vägar och glida på begreppen. För då är vi illa ute. Ett öppet sinne – ja – men också att följa den tydliga och sanna vägen.

Ur POSKs vision och program:

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

(…)

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

(…)

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar.

(…)

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Bloggen Laudate tycker till: http://laudate.se/2015/august/domkyrkopraster-och-religionsdialog.html

17 motioner från POSK

Skrivet av

Nu har jag försökt att göra en liten sammanställning av motionerna som skickats in till årets kyrkomöte. Just nu ser det ut som det är 108 motioner och jag gissade cirka 100 dagen innan motionstoppet (då hade det kommit in 70 stycken).

Med stor reservation för att det kan bli ändringar och att jag ha gjort fel vid några motioner så ser det ut så här just nu (en del motioner är samverkan med flera grupper).

  • Centern 18 motioner
  • POSK 17 motioner
  • Socialdemokraterna 14 motioner
  • Fria liberaler i Svenska kyrkan 12 motioner
  • Miljöpartister i Svenska kyrkan 12 motioner
  • Frimodig kyrka 12 motioner
  • Sverigedemokraterna 8 motioner
  • Kristdemokrater i Svenska kyrkan 8 motioner
  • Vänstern i Svenska kyrkan 7 motioner
  • Utan grupp 7 motioner
  • Öppen kyrka för alla 4 motioner
  • Borgerligt alternativ 4 motioner
  • Biskop 1 motion
  • Kyrklig samverkan i Visby 1 motion

Jag har också försökt att se vilka ämnen det rör sig om (det är inte helt lätt).

  • Begravningsväsendet 6 motioner
  • Biskopsval 3 motioner
  • Diakonalt 9 motioner
  • Avgiftsfritt 3 motioner
  • Gudstjänstrelaterade 10 motioner
  • Handboken 3 motioner
  • Luther (reformationsjubileet) 2 motioner
  • Mellanöstern 6 motioner
  • Stiftet 7 motioner
  • Församling och pastorat 7 motioner
  • Utbildning 5 motioner
  • Övrigt 12 motioner
  • Svenska kyrkan 24 motioner

Som ni förstår så är det inte så enkelt att göra de här "kategoriseringarna" så se det bara som en indikation. Det går säkert att göra på många andra sätt.

Och som det står på kyrkomötets webbsida så kan vissa motioner ändras – några motioner kanske läggs samman och det kan till och med vara så att någon motion avvisas.

POSK har bland annat skrivit motioner om församlingsråd, om biskopsval, om mellanöstern, om miljö och om begravningsverksamheten. När alla motionerna ligger uppe och är justerade och godkända av kansliet så kommer jag att länka till dem.

http://www.svenskakyrkan.se/omoss/kyrkomotesmotioner

Kyrkans Tidning: Stor spännvidd i årets kyrkomötesmotioner>>

Dagen: Chemtrails och samvetsfrihet på kyrkomötet>>

Vem är målgruppen? Vad vill kyrkan säga?

Skrivet av

Svenska kyrka har släppt två filmer om sommarkyrkan. En långversion (1:29) och en kortversion (0:26).

Jag såg båda filmerna i går. Jag brukar tycka att det mesta är bra som Svenska kyrkans nationella nivå producerar. Det finns en tanke och det är användbart på flera nivåer.

Men de här två filmerna förstår jag mig faktiskt inte på.

Vem är målgruppen?

Vad är budskapet? (Jo, jag ser att man på slutet skriver att det går att ladda ner Kyrkappen). Men varför ska jag ladda ner kyrkappen? För att barnen ska flyga drakar?

Nej, I´m sorry! Det här funkade inte för mig. Jag hade gärna sett att det varit något om gudstjänster, andakter, kanske något om Jesus?

Det finns en text tillsammans med filmerna på YouTube och en liknande text på Svenska kyrkans webbsida där man kan hittar sommarkyrkor. Där står det:

http://svenskakyrkan.se/sommarkyrkan

Kyrkobyggnaderna tillhör oss alla och de berättar om kristen tro, men också om landets och den lokala platsens historia. Under sommaren håller många kyrkor extra öppet för den som vill upptäcka kulturarvet, gå på gudstjänst eller andakt, konsert, utställning eller något annat arrangemang. På flera håll ordnas också café i anslutning till kyrkan. I kartan nedan hittar du information för sommaren 2015.

Se den långa versionen

Se den korta versionen

Här kan du läsa sommarkyrkoguiden>>

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten –  utan gudstjänst ingen kyrka. (…)

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill värna.

Foto: Sommarkyrkoguiden, Gustaf Hellsing

 

Gästblogginlägg från Almedalen #2

Skrivet av

Från Inger Harlevi, POSK, samt boende i Visby har vi fått följande blogginlägg med anledning av Almedalsveckan.

Igår infann sig den riktiga sommarvärmen – och ännu varmare har det varit idag. Många deltagare i Almedalen har plockat fram shortsen – och många vintervita ben tittar fram.

Från torsdag eftermiddag så sjunker också intensiteten i Almedalsveckan. Ljudet av resväskors hjul mot de medeltida gatstenarna blir allt mera påtagligt. Och det innebär också att den årliga diskussionen om Almedalsveckan ska göras kortare, att partier ska dela på dagar och att det alltså blir två partiledartal per dag. Jag är övertygad om att det inte kommer att ske de närmaste åren. Frågan blir högaktuell först efter valet 2018 om ytterligare något parti skulle komma in i Sveriges riksdag.

Kyrkans roll och kyrkans ansvar i civilsamhället har varit ämne för många seminarier. Många politiker betonar vikten av att civilsamhällets organisationer i högre grad tar för sig på det området – och det är en uppfattning som slår tvärsigenom blockpolitiken.

POSK ska verkligen fortsätta att ha den frågan som prioriterad fråga även i nästa program.

Man hör lite då och då att det är så besvärligt att få utföra tjänster för kommunerna, att det är så krångligt med kommunala upphandlingar. Sigtunas kommunstyrelseordförande talade sig varm för möjligheten att civilsamhällets aktörer ingår ett partnerskap med kommunen för att utföra en viss tjänst. Allt behöver inte upphandlas. Smidigare och enklare för båda parter.

Utbildningsminister Gustaf Fridolin deltog för Miljöpartiet i kvällens Nikodemussamtal. Han hör till veteranerna: det var fjärde gången Gustaf deltog. Som flera andra ministrar/ partiledare under årens lopp, påpekade han hur skönt det var att veta att han efter en hektisk dag med 19 olika framträdanden, skulle få avrunda dagen under S:ta Marias valv. Naturligtvis handlade mycket av samtalet om utbildning och bildning där Gustaf Fridolin starkt betonade hur viktigt det är att barnen får en god bildningsgrund i grundskolan. Han talade också om sin oro för hur ett främlingsfientligt parti i vårt land växer sig allt starkare. Efter Almedalsveckan väntar lite ledighet med familjen Fridolin- där inte minst den tämligen nyfödda dottern fick det att lysa extra mycket i ögonen på ministern!

Inger Harlevi, POSK

Foto: Mattias Wahlgren, Visby församling

Gästblogginlägg från Almedalen

Skrivet av

Inger Harlevi, POSK, och gotlänning, gästbloggar från årets Almedalsvecka.

När jag skriver detta onsdag natt, har halva Almedalsveckan kommit till halvtid. En vecka som många trodde skulle krympa efter förra årets rekordvecka på grund av supervalåret. Men så är det inte. Det är lika många seminarier i år, lika trångt i de hetaste kvarteren, lika mycket publik vid partiledartalen i Almedalen. Därtill ett aldrig sinande solsken.

Efter långa dagar i detta sus och brus med jäkt mellan seminarier och möten, är det alltid lika skönt att få avrunda dagarna med domkyrkans Nikodemussamtal. Lugna, berikande samtal, ingen skjutjärnsjournalistik utan en reflekterande dialog, kryddat med en och annan spetsfundighet.

Först ut under årets Almedalsvecka var Centerpartiets vice ordförande, Anders W Jonsson. Precis som förra gången han deltog, betonade Anders W Jonsson Nelson Mandelas betydelse för hans politiska engagemang. Ändå är det som barnläkare han känner sig mest hemmastadd. Det är hans identitet, politiken är ett uppdrag.

Det är en inställning som många politiker borde reflektera över. Anders Jonsson finns kvar i sitt yrke på helgerna, han tappar inte sitt fotfäste. Den dagen det politiska uppdraget tar slut, återvänder han till sin roll som barnläkare. När partiföreträdarna vågar bjuda på sig själva får Nikodemussamtalen en extra krydda.

Det bidrog Anders Ygeman (S) till i högsta grad. Han bjöd friskt på den 19-årige punkaren som kunde Imperiets låtar utantill. Ja, han sjöng till och med några strofer. Blixtsnabbt växlade han sedan över i samtalet till att beröra de stora, viktiga och svåra frågor han har att hantera som inrikesminister (polisväsendet, säkerhetsfrågor och civil krishantering). Anders Ygeman har ingen relation till kyrkan, är varken döpt eller konfirmerad. Ändå var det lite förvånande att han var så totalt oförstående för behovet av att ha kunskap om olika religioners inre kärna för att lösa de olika konflikter som kontinuerligt dyker upp också i vårt land.

Tredje samtalet fick en mera inifrån-karaktär. KD företräddes av Jakob Forssmed som har en gedigen förankring i frikyrkan. Samtalet speglade också den utveckling som KD genomgått, inte minst i frågor som rör HBTQ och aktivt deltagande på Pride. Jakob Forssmed har under de åtta åren med alliansstyre varit en stark och ledande person för det samarbetet. Och så fick vi veta att han varit rockmusiker – något som det inte ges tidsutrymme för längre.

Förra året missade SD att anmäla representant till Nikodemussamtalet och Gudrun Schyman fick istället möjlighet att hålla show. I år representerades SD av 25-årige Aron Emilsson, inte bara riksdagsledamot utan också ledamot av kyrkomötet. Arons framtoning stämmer inte med den vi normalt förknippar med SD: han uttryckte på ett lågmält sätt en gedigen förankring i partiets ideologi. Han berättade att han, när hans politiska intresse väckts under tonåren, mycket noggrant studerat de olika partiprogrammen och att han övervägt medlemskap i såväl KD som S. Men till sist vägde det över till SD’s fördel: de stod för något nytt och hade en stabil grund för sin politiska ideologi.

Aron bejakar Svenska kyrkans dialog med andra men tycker varken att kyrkan ska vara trendsättare eller vara alltför följsamma. I min värld betyder det att kyrkan ska ägna sig åt att stå absolut stilla…

I år har Svenska kyrkan och Sensus utökat samtalen i domkyrkan: under tre kvällar har Nikodemus K stått på programmet och liksom de numer traditionella Nikodemussamtalen varit mycket välbesökta. Det har varit tre mycket olika och mycket personliga samtal.

Först ut var Alexandra Pascalidou, sedan Stina Oscarsson och igårkväll onsdag) Göran Rosenberg.

Kyrkan syns och hörs i Almedalen, kyrkliga företrädare blir allt mer efterfrågade i paneler på seminarier som handlar om helt andra frågor.  Till exempel hade domprost Mats Hermansson igår till uppgift att diskutera drönare.

Inger Harlevi (POSK)

Läs mer: http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/seminarium-2015

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/arkebiskopen-i-almedalen

På Svenska kyrkans webbsida står att läsa>>

Syftet med Svenska kyrkans engagemang i Almedalen är att bidra till det politiska samtalet. Genom vår närvaro vill vi lyfta angelägna frågor och föra diskussionen framåt. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan.

Genom vårt breda diakonala och sociala arbete, både i Sverige och
internationellt, har vi konkret och ibland unik kunskap om människors
livssituation. Det handlar om allt från barn och unga, jourhavande präst
och arbete med flyktingar till biståndsfrågor, fred och försoning. 
I Almedalen möts representanter för Svenska kyrkan, politiker,
opinionsbildare och journalister. Därför finns Svenska kyrkan på plats,
dels med egna seminarier, dels som medverkande i andras.
Svenska kyrkans internationella arbete lyfts på olika scener, både i
egen och andras regi. 

Nikodemussamtal, där inbjudna partiledare/representanter talar om livsfrågor hålls varje kväll i S:ta Maria domkyrka.

Välkommen att möta oss! 

Varför ska Göteborg särbehandlas?

Skrivet av

Varför ska Göteborg särbehandlas? Det är en helt relevant fråga som man kan ställa sig. De POSKare som känner mig kanske undrar varför just jag ställer den (eftersom jag bor i Göteborg).

Det är som sagt en helt relevant fråga. Efter den stora omorganisationen i Svenska kyrkan 2014 när alla samfälligheter togs bort, utom Göteborgs kyrkliga samfällighet som fick fyra års respit för att hinna klara upp alla praktiska detaljer, så närmar vi oss nu slutet på den respittiden.

Eftersom stiftsstyrelsen i Göteborg sedan beslutat att splittra upp Göteborg i nio pastorat så finns det väldigt mycket praktiskt att ordna – fortfarande.

En av de stora frågor som inte är lösta med stiftsstyrelsens beslut är hur begravningsverksamheten ska fungera. Ska den delas upp i nio enheter eller ska den hållas ihop? Och om den ska hållas ihop, hur ska det då göras? För det finns faktiskt inga formella möjligheter med de lagar och regler som finns i dag att göra det.

Men då kommer kyrkostyrelsen in. Och den 12 juni 2015 skickade de ut en remiss till Göteborgs stift och till kyrkonämnden i Göteborg där de har ett förslag att det ska göras en särlösning just för Göteborg. I Göteborgs skulle det få bildas en särskild begravningssamfällighet – så att begravningsverksamheten skulle kunna hållas ihop. (Möjligheten att dela upp begravningsverksamheten i nio enheter efter de församlings/pastoratsgränser som beslutas finns inte eftersom det i flera enheter saknas alla de nödvändiga förutsättningarna för att bedriva begravningsverksamhet.)

Kyrkostyrelsen föreslår alltså att Göteborg ska få ett undantag, en särlösning just för Göteborg. Att det ska skrivas in i kyrkoordningen att just Göteborg skulle få ha en begravningssamfällighet. Men hur styrningen och ledningen skulle se ut är inte klart – det ska kyrkostyrelsen få mandat att besluta.

Då ställer jag mig frågan – och så gjorde också kyrkonämnden i Göteborg – varför ska just Göteborg särbehandlas i den här frågan? Varför tillåter man inte istället begravningssamfälligheter i Svenska kyrkan? Och löser frågan och styrning och ledning? Det kan ju mycket väl hända att två närliggande pastorat i Svenska kyrkan någon annanstans än i Göteborg också vill samverka? Varför ska just Göteborg särbehandlas?

Kyrkostyrelsen har haft den här frågan på sitt bord drygt ett halvt år. Trots detta skickar man ut en remiss med en remisstid på 10 dagars svarstid varav fem dagar är helgdagar. Hur himla seriöst är detta på en skala? (En fråga som också kyrkonämnden påpekade i sitt svar).

Frågan om en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg ska enligt planen komma upp på kyrkomötets bord i höst. Hur kommer det att gå? Det vet inte jag – men jag hoppas verkligen att organisationsutskottet (som jag gissar får frågan i sitt utskott) funderar både en och två gånger om det verkligen är klokt att binda sig vid att endast låta Göteborg få begravningssamfällighet i Svenska kyrkan och låsa upp sig vid olika specialregler i kyrkoordningen.

Så jag ställer frågan igen. Varför ska just Göteborg särbehandlas?

 

Arkiv
Kategorier