fbpx

När man vill stoppa huvudet i sanden…

Skrivet av

Ni vet när det bara blir för mycket…? När man bara känner – nu ORKAR jag inte mer! Nu får det vara nog!!!

Så kan det kännas när vi dagligen översköljs med bilder och texter om flyktingarna som finns runt om i Europa. Det går att hålla det på avstånd när det är "därborta". Men plötsligt står de på vår egen tröskel. Hungriga, rädda och traumatiserade barn och vuxna. Som lämnar hus, hem, släkt, vänner för att rädda sig från krig och fasor.

När huvudet inte orkar ta in med, när nöden blir för stor – då är det skönt att kunna få ett andrum. Att få gå till kören, träffa vännerna där, sjunga så det känns i hela kroppen och i hjärtat. Eller bara få gå på en andakt eller mässa. Lyssna, be, andas in och andas ut "Jesus – Kristus".

Sen – går det att ta till sig bilderna igen. Sen går det att fortsätta arbetet att möta min nästa! Må mitt hjärta och min hjärna aldrig sluta ängslas och våndas över orättvisorna! Låt mig aldrig stoppa huvudet i sanden och låt mig aldrig blunda!

SVT gör en extrasatsning just nu med fyra program om flyktingkrisen i Europa. Ärkebiskop Antje kommer att medverka.
http://www.svt.se/omsvt/extra-flyktingkrisen

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

Eva-Maria gästbloggar om Kyrka för Fairtrade

Skrivet av

FOTO: Sveriges Kristna Råd. Diplomering av Vikingstads församling.

Eva-Maria Munck, POSKare i Stockholms stift samt koordinator på Sveriges Kristna Råd gästbloggade den 27 augusti på Fairtrade-bloggen.

Stort engagemang för Faritrade i kyrkorna>>

I dag har vi äran att välkomna Eva-Maria Munck, koordinator på Sveriges kristna råd, som gästbloggare. Hon skriver om diplomeringen Kyrka för Fairtrade och det stora engagemang som finns för rättvis handel i kyrkor runt om i Sverige.

Sedan 2010 har jag förmånen att få arbeta med Kyrka för Fairtrade, en diplomering för församlingar som engagerar sig för rättvis handel och etisk konsumtion. Diplomet ges till församlingar som i största möjliga mån konsumerar Fairtrade-märkt kaffe, te och andra produkter samt engagerar sig i kampanjer och sprider information om Fairtrade och rättvis handel.

Totalt har fler än 120 kyrkor i Sverige diplomerats sedan 2009. Alla församlingar och kyrkor i Sverige som uppfyller kriterierna kan bli diplomerade. Hittills är det församlingar i Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan, Frälsningsarmén och Pingst som är diplomerade. Det är Sveriges kristna råd som samordnar diplomeringen i samarbete med bland andra Fairtrade Sverige och Organisationen Fair Trade Återförsäljarna.

Förra året den 16 oktober, samma dag som Fairtrade Challenge gick av stapeln, fick Sverige sin hundrade diplomerade församling när Redbergskyrkan i Göteborg diplomerades. För Per Duregård som är pastor i Redbergskyrkan var dagen mycket speciell. 2009 arbetade han nämligen som pastor i den allra första församlingen som diplomerades i Sverige, Uppsala Missionskyrka. Per berättade att i båda dessa församlingar hade rättvisearbetet med frågorna pågått långt innan själva diplomeringen. Per uttrycker också att han hoppas att det inte dröjer länge förrän vi får välkomna den 200:e församlingen in i Kyrka för Fairtrade-familjen!

När jag berättar om Kyrka för Fairtrade i olika sammanhang brukar jag ofta lyfta upp vad Svenska kyrkans tidigare ärkebiskop Anders Wejryd har sagt: ”Din kundvagn är full av människor, handla med omsorg om dem.” Eftersom vi kommer längre och längre från produktionen av varor vi hittar i vår livsmedelsbutik blir det allt mer angeläget att se människan bakom produktionen. Inom kyrkan är det naturligt att hänvisa till på vilket sätt Jesus mötte människor, oberoende av deras bakgrund och socialgrupp i samhället.

Ibland brukar man lite skämtsamt säga att ”kyrkan värms upp av två saker – böner och bönor”. Bönorna syftar såklart på kaffebönerna i de många, många koppar som dricks i församlingar runt om i Sverige hela året runt. Att fika är i många sammanhang en omistlig del av gemenskapen. För mig personligen är det faktiskt svårt att föreställa mig en gudstjänst som inte avslutas med samtal om Gud och livet vid fikabordet.

Min önskan inför Fairtrade Challenge den 15 oktober är att Sverige skulle få en ännu starkare kultur av schysst fika. Ett gott fika på riktigt består av varor som producerats med hänsyn till både människa och miljö. Vi ska kunna se på människorna bakom produkterna med kärlek, respekt och värdighet. Då blir
det naturligt att välja Fairtrade-märkt och ekologiskt.

/Eva-Maria Munck, koordinator på Sveriges kristna råd

FOTO: Sveriges Kristna Råd. Diplomering av Vikingstads församling.

—————————-

Ur POSKs vision och program>>:

Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Diakonins månad börjar den 30 augusti "Diakoni – mer än ord"

Skrivet av

Svenska kyrkans pressmeddelande>>

Kyrkorna i Sverige står tillsammans bakom ”Diakonins månad” som genomförs under september månad. Temat för åren 2014 och 2015 är ”Diakoni – mer än ord” vilket understryker att diakoni handlar om praktiskt arbete.

-Begreppet diakoni hör hemma i kristet språkbruk. Det handlar om socialt arbete, på Kristi uppdrag, förklarar Björn Cedersjö, direktor för ekumenisk diakoni/kyrka-samhälle på Sveriges kristna råd.

Diakonins månad i september är ett återkommande ekumeniskt samarbete mellan kyrkor och samfund inom Sveriges kristna råd och ett antal andra organisationer med diakonal inriktning. Temamånaden inleds söndagen den 30 augusti (Trettonde söndagen efter trefaldighet) som enligt kyrkoåret har temat ”Medmänniskan”.

Ett häfte för studier och samtal om diakoni med namnet ”Diakoni – mer än ord” har tagits fram av SKR:s referensgrupp för diakoni i en process som pågått under åren 2012-2014. Referensgruppens medlemmar har i olika skeden gett kommentarer och synpunkter till huvudförfattarna Sanna och Hans-Erik Lindström.

-Vi vill med det här materialet uppmuntra till studier och samtal om kyrkans diakonala tjänst. Vi tror att det är hela kyrkans uppdrag som utövas såväl av många volontärer i olika sammanhang som av särskilt utbildade och avskilda människor, säger Björn Cedersjö.

Anna Berndes är pastor med ansvar för diakoni i Immanuelskyrkan i Stockholm: – Under Diakonins månad 2014 presenterade vi det breda diakonala arbete som finns i församlingen. Vi valde att göra det utifrån tankarna om diakonins bord som presenterades i häftet ”Diakoni – mer än ord”, berättar Anna Berndes.

– Framme i kyrkan hade vi placerat olika bord som vid olika moment i gudstjänsten ”befolkades” av personer som representerade olika verksamheter. Ett bord som inte fanns med i häftet, men som vi valde att lägga till var pingisbordet. I olika verksamheter i församlingen ser vi hur lekfullhet och fysisk aktivitet kan vara ett sätt att bygga broar och öppna upp kontakter. Så mitt i gudstjänsten, under ett musikstycke, blev det faktiskt lite rundpingis där den som ville fick vara med!

– Vi fick många positiva kommentarer efteråt, och upplever att det var ett bra och åskådligt sätt att sätta fokus på församlingens diakoni!, berättar Anna.

Fotnot: Diakonins månad är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Hela Människan, Pingst – fria församlingar i samverkan, Svenska Alliansmissionen och Sveriges kristna råd.

Sveriges Kristna Råd>>

 

Från POSKs vision och program:
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

Skrivet av

På Sveriges Kristna Råds blogg skriver Karin Wiborn>>
Karin Wiborn är generalsekreterare på SKR>>

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

Frågor om tro, religion, vad som är kristen tro och om det är skillnad på olika trossystem är helt plötsligt tillbaka på debattsidorna i de stora tidningarna. Något har hänt i vårt sekulariserade Sverige, härligt!

Helt plötsligt finns rum för diskussion om Nathan Söderbloms teologi och kyrkans budskap – eller avsaknad av budskap. Teologi engagerar och ges plats. Ord som ekumenik, nämns som om de inte behövde förklaras, i tidningar som inte är Dagen, Kyrkans tidning, Sändaren eller Världen idag. Spännande, roligt och utmanande!

Så låt också mig fundera över ekumenik och religionsdialog, interreligiöst samarbete och om det är möjligt med religionsöverskridande gudstjänster.

Denna vecka har jag välkomnat Elias Carlberg, tillträdande projektledare och samordnare för Sveriges interreligiösa råd (SIR). Hans första uppgift kommer vara att inrätta ett kontor på Ekumeniska Centret i SKRs korridor. Elias har sin hemvist i judiska församlingen. Det känns jätteroligt att vi har kommit så här långt och har möjlighet att fördjupa och intensifiera det interreligiösa arbetet. För att göra detta möjligt har det interreligiösa rådet sökt och beviljats medel från Sveriges regering. Dialogen äger vi tillsammans, det är viktigt.

SIR samlar åtta religioner och har funnits sedan 2010 och arbetet har hittills bestått i att besöka varandra, lyssna till varandras berättelser och om respektive religions kärna, historik och centrum. Ordförandeskapet innehas av den som gästas. Beslut fattas i konsensus.

Några viktiga uttalanden har gjorts, bland annat i februari 2012. Det största och mest spridda ut i landet var manifestationen ”Vägra hata!” i februari i år. Budkavletexten mejslades fram som ett viktigt uttalande. Om jag ska sammanfatta syftet med SIR så är det att stödja varandras rätt att tro och att uttrycka sin tro. Det händer att vi bjuder in varandra till högtider, men det har inte varit på tal att ordna gemensam bön eller gemensam gudstjänst. Det finns likheter i våra religioner, absolut, men det finns också skillnader. Jag vill respektera skillnaden och jag vill bli respekterad.

Inom såväl religionsdialog som det kristna enhetsarbetet menar jag att det finns en djup visdom i att erkänna  skillnaden och ändå stå vid varandras sida.

Ordet ekumenik – hela den bebodda världen eller hela Guds hushåll – kan i princip omfatta religionsdialog, men det har kommit att beteckna det kristna enhetsarbetet, och jag ser en skillnad mellan dessa två.

Inom kristenheten är vi kallade att arbeta för den kristna enheten, det är ett försoningsarbete vi har att hela Kristi kropp. Det är nödvändigt för vår trovärdighet och det är på Jesu uppmaning i Johannes 17. Religionsdialog i syfte att samexistera med olika tro är också nödvändigt i och för vår värld idag. Dessutom berikande och djupt medmänskligt.

Jag har personligen inte svårt att tänka mig delad gudstjänstlokal för olika religioner. Det finns fina exempel på att det är möjligt, till exempel på flygplatser, sjukhus, universitet och fängelser. Jag är gärna gäst i en annan religions gudstjänst och jag välkomnar människor av annan tro till kyrkan. Däremot vill jag inte säga att vi har samma tro, det är liksom inte upp till mig, det är något flera i så fall måste komma fram till. Jag tänker mer att olikhet inte är farligt, olikhet i tro är okej, det finns många andra likheter i att vara människa där vi kan stödja varandra i rätten till olika tro. Därför behöver vi prata och lära känna varandra och så finna – om inte en broder och syster i tron – en broder och syster i världen. Det är också fint. Eller som scoutlagen säger; ”En scout söker sin tro och respekterar andras”.

/Karin Wiborn

Sveriges interreligiösa råd>>

Kyrkans Tidning: Regeringen stödjer interreligös samordare>>

Vägen till Gud #2

Skrivet av

Debatten fortsätter efter domkyrkoförsamlingen i Stockholms utspel den 19 augusti.(se bloggposten från igår>>)

I dagens DN finns en replik från Göran Fjällborg, tidigare pastor i Pingströrelsen, men som nu är ortodox kristen.

http://www.dn.se/debatt/repliker/dags-for-svenska-kyrkan-att-bestamma-sig-for-vad-man-tror-pa/

Han tycker att Svenska kyrkan ska bestämma sig för vad man tror på. Och han skriver:

Jag brukar ibland lite skämtsamt men samtidigt med ett visst allvar säga att om man frågar Svenska kyrkan i dag vad de tror på, så skulle svaret kunna bli: "Ja… hmm… Vad tycker du?"

Nu vet inte jag vad Fjällborg menar med "Svenska kyrkan" i det här sammanhanget. Vem det är som skulle svara på en sådan fråga.

Skulle han fråga mig – som representant för Svenska kyrkan (jag är ju medlem och också förtroendevald i Svenska kyrkans högsta beslutande organ) så skulle jag inte svara så. Absolut inte. Vi har en trosbekännelse som jag med ord och hjärta läser med i varje söndag i kyrkan. På den kommer vi långt!

Kyrkans Tidning publicerar en kommentar från Svenska kyrkans nationella nivå. Det är chefen för ekumenikenheten Christopher Meakin som säger:

– Det finns ingen officiellt fastslagen linje i den frågan, men en vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning, det är vårt "mandat". Men det är inte vår uppgift att sätta gränser för Guds verk.

– Vi bejakar också de positiva andliga och kulturella värden som finns i andra religioner, sådant som fredssträvan, alla människors lika värde, vördnad för Gud och för skapelsen, och vi låter det bli en grund för ett samarbete för världens och människors väl.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/vanlig-hallning-i-svenska-kyrkan-ar-att-vi-ska-visa-pa-jesus-som-vagen-till-fralsning 

Men ursäkta mig – vad är detta för dravvel!? "En vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning". Men hallå!!!

Jag tror egentligen är kyrkokansliets personal är smartare än så här och vi får verkligen hoppas att det här uttalandet bara är en lapsus, att det är ivägskickat utan att någon har granskat det och att det blivit fel. Annars är det kris på kyrkokansliet! "En vanlig hållning…"

Sen kan jag förstå att vi faktiskt inte kan veta hur Gud gör eller hur Gud väljer att möta människor. Men som jag skrev i min bloggpost i går så har vi kristna (och i Svenska kyrkan) fått ganska tydliga hjälpmedel. Jesus Kristus som vägen, sanningen och livet och Den helige Ande som hjälparen. Vi kan inte agera på något annat sätt förrän Gud talar om att det är på något annat vis. Hur sedan Gud väljer att göra kan vi inte påverka.

Vi ska respektera andra människor och deras val av religion, så länge det inte skadar oss eller andra människor. Vi kan inte acceptera religion, eller människor som i sin religions namn eller sin "guds" namn våldför sig på eller förtrycker människor.

Och dra inte in Nathan Söderblom i det här! Jag läste boken som Jonas Jonson skrivit om honom. Söderblom var en sann kristen ekumen – han skulle säkert vara intresserad av diskussionerna nu. Men han var ändå tydlig med vilken som var vägen till Gud.

Redan Nathan Söderblom var orolig för den svenska gudstjänsten och obildade präster. Det fanns en stor oro för undermåliga predikningar och obefintlig liturgi. Detta jobbade Nathan Söderblom med under alla sina års som ärkebiskop om jag har förstått Jonas Jonsons bok rätt.

Religionsdialog – javisst. I gudstjänsten – Nej, absolut inte!

Öppenhet – javisst, men först trygg i den egna tron!

Trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

 ———————————-

(En sak till – det är mycket märkligt att den här diskussionen inte finns eller kommenteras på något vis på Svenska kyrkans webbsida. Vare sig den officiella eller på intranätet. Biskopen i ett stift är givetvis ansvarig för det som händer i stiftets församlingar. Om jag förstått det hela rätt så står biskop Brunne på domkyrkoförsamlingens sida. Men vågar inga andra biskopar tycka till då? )

(Jo, en sak till… Det är ju ändå himla kul att det på DN:s debattsida blir diskussion om vägen till Jesus! Även om jag kunde önskat att min kyrka, Svenska kyrkan, hade varit betydligt tydligare med svaret!)

Eva-Maria jobbar för hållbar utveckling

Skrivet av

Eva-Maria Munck jobbar på Sveriges Kristna Råd och Kyrka för Fairtrade och håller i det nya initiativet Hållbar kyrka som startar i höst.

Detta kan vi läsa i tidningen Dagen.

Dagen: Kyrkligt initiativ för hållbar utveckling>>

– I höst sätter vi igång med utredningen om Hållbar kyrka. Vi har redan talat med ett 20-tal organisationer och samfund och många av dem är intresserade, säger Eva-Maria Munck, koordinator på Kyrka för Fairtrade och drivande i det nya projektet Hållbar kyrka.

Det är ett ekumeniskt initiativ där alla kristna inriktningar är välkomna.(…)

Även icke-religiösa organisationer vars arbete på något sätt kan användas i kyrkan inbjuds. Det handlar både om att rikta sig mot individer och mot kyrkor och samfund för att uppmuntra till hållbarhetsarbete. I höst drar projektet igång på riktigt.

Utöver att samla alla bra initiativ på ett ställe är tanken med Hållbar kyrka att stötta och ge tips till de anknutna.

– Samfunden och organisationerna tar självklart besluten själva, men utredningen kan komma att tipsa om vissa saker för att skapa sammanhållning och ekumenik. Det kan till exempel vara smart att använda sig av samma ord i de olika organisationerna, säger Eva-Maria Munck.

Eva-Maria Munck sitter i kyrkomötet för POSK i Stockholms stift, sedan flera mandatperioder.

Ur POSKs Vision och program:

POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen. Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen.

POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Sveriges Kristna Råd: Klimat och hållbar utveckling>>

Kyrkans Tidning: Nytt projekt för hållbarhet >>

Kyrkans Tidning: Påven ställde krav på medmänsklighet>>  

Dagen: Kristna ledare i Sverige hyllar påvens miljöskrift>>

Vem är målgruppen? Vad vill kyrkan säga?

Skrivet av

Svenska kyrka har släppt två filmer om sommarkyrkan. En långversion (1:29) och en kortversion (0:26).

Jag såg båda filmerna i går. Jag brukar tycka att det mesta är bra som Svenska kyrkans nationella nivå producerar. Det finns en tanke och det är användbart på flera nivåer.

Men de här två filmerna förstår jag mig faktiskt inte på.

Vem är målgruppen?

Vad är budskapet? (Jo, jag ser att man på slutet skriver att det går att ladda ner Kyrkappen). Men varför ska jag ladda ner kyrkappen? För att barnen ska flyga drakar?

Nej, I´m sorry! Det här funkade inte för mig. Jag hade gärna sett att det varit något om gudstjänster, andakter, kanske något om Jesus?

Det finns en text tillsammans med filmerna på YouTube och en liknande text på Svenska kyrkans webbsida där man kan hittar sommarkyrkor. Där står det:

http://svenskakyrkan.se/sommarkyrkan

Kyrkobyggnaderna tillhör oss alla och de berättar om kristen tro, men också om landets och den lokala platsens historia. Under sommaren håller många kyrkor extra öppet för den som vill upptäcka kulturarvet, gå på gudstjänst eller andakt, konsert, utställning eller något annat arrangemang. På flera håll ordnas också café i anslutning till kyrkan. I kartan nedan hittar du information för sommaren 2015.

Se den långa versionen

Se den korta versionen

Här kan du läsa sommarkyrkoguiden>>

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten –  utan gudstjänst ingen kyrka. (…)

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill värna.

Foto: Sommarkyrkoguiden, Gustaf Hellsing

 

Det var det här med biskopsval

Skrivet av

I Kyrkans Tidning har det varit två olika inlägg med tema biskopsval. Dels är det Hans G Eriksson (Västerås) som tycker att biskopsvalet är för dyrt. Han tycker att det vore bättre om de som vill bli biskop skickade in sina ansökningar till stiftsstyrelsen som sedan får välja ut tre personer. Och sen skulle man välja bland dessa tre. Och sen vill han att de som väljer ska breddas så "den enkla kyrkomedlemmen" också ska få göra sig hörd i processen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval omständligt och dyrt>>

På den artikeln har Klas Hansson, Teol.dr, från Strängnäs (samt POSKare) svarat. Han förklarar valprocessen och hur det sett ut och hur det har förändrats. Och han förklarar varför idén med stiftsstyrelsen inte är den optimala.

Biskopsval kan förstås genomföras på olika sätt. Men det finns något principiellt värdefullt i att de som har ansvar som förtroendevalda och som präster och diakoner är elektorer. På så sätt markeras både de demokratiskt valdas och ämbetsbärarnas ansvar i kyrkan. Det allmänna prästadömet och den särskilda vigningstjänsten tar gemensamt ansvar. Det menar jag ska vara den principiella utgångspunkten för eventuella reformer.  Det löser man inte genom ett enkelt ansökningsförfarande hos stiftsstyrelsen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval handlar om tillsyn>>

Personligen tror jag att Svenska kyrkan snart måste se över biskopsvalsprocessen. Den har sett ganska olika ut i de olika stiften sedan år 2000 och det kan vara bra. Nu finns mycket erfarenhet att ösa ur.

Det som jag ser är det största problemet är det som Klas Hansson beskriver att regeringen gjorde innan kyrka-statreformen 2000. Nämligen då regeringen hade ansvaret att, av de tre kandidater som röstas fram i stiftet, fälla avgörandet om vilken av de tre kandidaterna som skulle bli biskop.

Det är detta led som jag saknar i dagen process. Nämligen helhetsbilden och den samlade synen på biskopskollegiet. (Jo, jag fattar att regeringen givetvis valde den kandidat som de ur ett politiskt perspektiv ansåg vara mest lämplig.)

Men jag tror det skulle vara väldigt bra för Svenska kyrkan och för biskopskollegiet om någon (nej, jag vet inte vem) hade det övergripande ansvaret så att biskopskollegiet kompletteras teologiskt och ekumeniskt. För det är inte tretton enskilda öar i Svenska kyrkan. Det är en Svensk kyrka – indelad i tretton stift. Biskoparna samarbetar i biskopskollegiet och i teologiska kommittén. De är ofta stiftet och kyrkans ansikte utåt både inom Sverige och i ett internationellt sammanhang.

Ur POSKs vision och program>>:

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.(…)

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskopar som ledare. Biskopen ska tillsammans med stiftet främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i tider av vikande kyrklighet men ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.

Gästblogginlägg från Almedalen #2

Skrivet av

Från Inger Harlevi, POSK, samt boende i Visby har vi fått följande blogginlägg med anledning av Almedalsveckan.

Igår infann sig den riktiga sommarvärmen – och ännu varmare har det varit idag. Många deltagare i Almedalen har plockat fram shortsen – och många vintervita ben tittar fram.

Från torsdag eftermiddag så sjunker också intensiteten i Almedalsveckan. Ljudet av resväskors hjul mot de medeltida gatstenarna blir allt mera påtagligt. Och det innebär också att den årliga diskussionen om Almedalsveckan ska göras kortare, att partier ska dela på dagar och att det alltså blir två partiledartal per dag. Jag är övertygad om att det inte kommer att ske de närmaste åren. Frågan blir högaktuell först efter valet 2018 om ytterligare något parti skulle komma in i Sveriges riksdag.

Kyrkans roll och kyrkans ansvar i civilsamhället har varit ämne för många seminarier. Många politiker betonar vikten av att civilsamhällets organisationer i högre grad tar för sig på det området – och det är en uppfattning som slår tvärsigenom blockpolitiken.

POSK ska verkligen fortsätta att ha den frågan som prioriterad fråga även i nästa program.

Man hör lite då och då att det är så besvärligt att få utföra tjänster för kommunerna, att det är så krångligt med kommunala upphandlingar. Sigtunas kommunstyrelseordförande talade sig varm för möjligheten att civilsamhällets aktörer ingår ett partnerskap med kommunen för att utföra en viss tjänst. Allt behöver inte upphandlas. Smidigare och enklare för båda parter.

Utbildningsminister Gustaf Fridolin deltog för Miljöpartiet i kvällens Nikodemussamtal. Han hör till veteranerna: det var fjärde gången Gustaf deltog. Som flera andra ministrar/ partiledare under årens lopp, påpekade han hur skönt det var att veta att han efter en hektisk dag med 19 olika framträdanden, skulle få avrunda dagen under S:ta Marias valv. Naturligtvis handlade mycket av samtalet om utbildning och bildning där Gustaf Fridolin starkt betonade hur viktigt det är att barnen får en god bildningsgrund i grundskolan. Han talade också om sin oro för hur ett främlingsfientligt parti i vårt land växer sig allt starkare. Efter Almedalsveckan väntar lite ledighet med familjen Fridolin- där inte minst den tämligen nyfödda dottern fick det att lysa extra mycket i ögonen på ministern!

Inger Harlevi, POSK

Foto: Mattias Wahlgren, Visby församling

Gästblogginlägg från Almedalen

Skrivet av

Inger Harlevi, POSK, och gotlänning, gästbloggar från årets Almedalsvecka.

När jag skriver detta onsdag natt, har halva Almedalsveckan kommit till halvtid. En vecka som många trodde skulle krympa efter förra årets rekordvecka på grund av supervalåret. Men så är det inte. Det är lika många seminarier i år, lika trångt i de hetaste kvarteren, lika mycket publik vid partiledartalen i Almedalen. Därtill ett aldrig sinande solsken.

Efter långa dagar i detta sus och brus med jäkt mellan seminarier och möten, är det alltid lika skönt att få avrunda dagarna med domkyrkans Nikodemussamtal. Lugna, berikande samtal, ingen skjutjärnsjournalistik utan en reflekterande dialog, kryddat med en och annan spetsfundighet.

Först ut under årets Almedalsvecka var Centerpartiets vice ordförande, Anders W Jonsson. Precis som förra gången han deltog, betonade Anders W Jonsson Nelson Mandelas betydelse för hans politiska engagemang. Ändå är det som barnläkare han känner sig mest hemmastadd. Det är hans identitet, politiken är ett uppdrag.

Det är en inställning som många politiker borde reflektera över. Anders Jonsson finns kvar i sitt yrke på helgerna, han tappar inte sitt fotfäste. Den dagen det politiska uppdraget tar slut, återvänder han till sin roll som barnläkare. När partiföreträdarna vågar bjuda på sig själva får Nikodemussamtalen en extra krydda.

Det bidrog Anders Ygeman (S) till i högsta grad. Han bjöd friskt på den 19-årige punkaren som kunde Imperiets låtar utantill. Ja, han sjöng till och med några strofer. Blixtsnabbt växlade han sedan över i samtalet till att beröra de stora, viktiga och svåra frågor han har att hantera som inrikesminister (polisväsendet, säkerhetsfrågor och civil krishantering). Anders Ygeman har ingen relation till kyrkan, är varken döpt eller konfirmerad. Ändå var det lite förvånande att han var så totalt oförstående för behovet av att ha kunskap om olika religioners inre kärna för att lösa de olika konflikter som kontinuerligt dyker upp också i vårt land.

Tredje samtalet fick en mera inifrån-karaktär. KD företräddes av Jakob Forssmed som har en gedigen förankring i frikyrkan. Samtalet speglade också den utveckling som KD genomgått, inte minst i frågor som rör HBTQ och aktivt deltagande på Pride. Jakob Forssmed har under de åtta åren med alliansstyre varit en stark och ledande person för det samarbetet. Och så fick vi veta att han varit rockmusiker – något som det inte ges tidsutrymme för längre.

Förra året missade SD att anmäla representant till Nikodemussamtalet och Gudrun Schyman fick istället möjlighet att hålla show. I år representerades SD av 25-årige Aron Emilsson, inte bara riksdagsledamot utan också ledamot av kyrkomötet. Arons framtoning stämmer inte med den vi normalt förknippar med SD: han uttryckte på ett lågmält sätt en gedigen förankring i partiets ideologi. Han berättade att han, när hans politiska intresse väckts under tonåren, mycket noggrant studerat de olika partiprogrammen och att han övervägt medlemskap i såväl KD som S. Men till sist vägde det över till SD’s fördel: de stod för något nytt och hade en stabil grund för sin politiska ideologi.

Aron bejakar Svenska kyrkans dialog med andra men tycker varken att kyrkan ska vara trendsättare eller vara alltför följsamma. I min värld betyder det att kyrkan ska ägna sig åt att stå absolut stilla…

I år har Svenska kyrkan och Sensus utökat samtalen i domkyrkan: under tre kvällar har Nikodemus K stått på programmet och liksom de numer traditionella Nikodemussamtalen varit mycket välbesökta. Det har varit tre mycket olika och mycket personliga samtal.

Först ut var Alexandra Pascalidou, sedan Stina Oscarsson och igårkväll onsdag) Göran Rosenberg.

Kyrkan syns och hörs i Almedalen, kyrkliga företrädare blir allt mer efterfrågade i paneler på seminarier som handlar om helt andra frågor.  Till exempel hade domprost Mats Hermansson igår till uppgift att diskutera drönare.

Inger Harlevi (POSK)

Läs mer: http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/seminarium-2015

http://svenskakyrkan.se/almedalsveckan/arkebiskopen-i-almedalen

På Svenska kyrkans webbsida står att läsa>>

Syftet med Svenska kyrkans engagemang i Almedalen är att bidra till det politiska samtalet. Genom vår närvaro vill vi lyfta angelägna frågor och föra diskussionen framåt. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan.

Genom vårt breda diakonala och sociala arbete, både i Sverige och
internationellt, har vi konkret och ibland unik kunskap om människors
livssituation. Det handlar om allt från barn och unga, jourhavande präst
och arbete med flyktingar till biståndsfrågor, fred och försoning. 
I Almedalen möts representanter för Svenska kyrkan, politiker,
opinionsbildare och journalister. Därför finns Svenska kyrkan på plats,
dels med egna seminarier, dels som medverkande i andras.
Svenska kyrkans internationella arbete lyfts på olika scener, både i
egen och andras regi. 

Nikodemussamtal, där inbjudna partiledare/representanter talar om livsfrågor hålls varje kväll i S:ta Maria domkyrka.

Välkommen att möta oss! 

Arkiv
Kategorier