Det var det här med biskopsval

I Kyrkans Tidning har det varit två olika inlägg med tema biskopsval. Dels är det Hans G Eriksson (Västerås) som tycker att biskopsvalet är för dyrt. Han tycker att det vore bättre om de som vill bli biskop skickade in sina ansökningar till stiftsstyrelsen som sedan får välja ut tre personer. Och sen skulle man välja bland dessa tre. Och sen vill han att de som väljer ska breddas så "den enkla kyrkomedlemmen" också ska få göra sig hörd i processen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval omständligt och dyrt>>

På den artikeln har Klas Hansson, Teol.dr, från Strängnäs (samt POSKare) svarat. Han förklarar valprocessen och hur det sett ut och hur det har förändrats. Och han förklarar varför idén med stiftsstyrelsen inte är den optimala.

Biskopsval kan förstås genomföras på olika sätt. Men det finns något principiellt värdefullt i att de som har ansvar som förtroendevalda och som präster och diakoner är elektorer. På så sätt markeras både de demokratiskt valdas och ämbetsbärarnas ansvar i kyrkan. Det allmänna prästadömet och den särskilda vigningstjänsten tar gemensamt ansvar. Det menar jag ska vara den principiella utgångspunkten för eventuella reformer.  Det löser man inte genom ett enkelt ansökningsförfarande hos stiftsstyrelsen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval handlar om tillsyn>>

Personligen tror jag att Svenska kyrkan snart måste se över biskopsvalsprocessen. Den har sett ganska olika ut i de olika stiften sedan år 2000 och det kan vara bra. Nu finns mycket erfarenhet att ösa ur.

Det som jag ser är det största problemet är det som Klas Hansson beskriver att regeringen gjorde innan kyrka-statreformen 2000. Nämligen då regeringen hade ansvaret att, av de tre kandidater som röstas fram i stiftet, fälla avgörandet om vilken av de tre kandidaterna som skulle bli biskop.

Det är detta led som jag saknar i dagen process. Nämligen helhetsbilden och den samlade synen på biskopskollegiet. (Jo, jag fattar att regeringen givetvis valde den kandidat som de ur ett politiskt perspektiv ansåg vara mest lämplig.)

Men jag tror det skulle vara väldigt bra för Svenska kyrkan och för biskopskollegiet om någon (nej, jag vet inte vem) hade det övergripande ansvaret så att biskopskollegiet kompletteras teologiskt och ekumeniskt. För det är inte tretton enskilda öar i Svenska kyrkan. Det är en Svensk kyrka – indelad i tretton stift. Biskoparna samarbetar i biskopskollegiet och i teologiska kommittén. De är ofta stiftet och kyrkans ansikte utåt både inom Sverige och i ett internationellt sammanhang.

Ur POSKs vision och program>>:

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.(…)

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskopar som ledare. Biskopen ska tillsammans med stiftet främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i tider av vikande kyrklighet men ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.