fbpx

Jord att leva på SKR inspirationsmaterial

Skrivet av

Sveriges Kristna Råd kommer under måndagen på Almedalsveckan att presentera sitt inspirationsmaterial "Jord att leva på" som kommer att vara temat under de kommande två årens Globala vecka.

Kyrkornas globala vecka äger rum 15-22 november 2015.

Inspirationshäftet innehåller material för dig som vill lära dig mer om klimatförändringarna och dess konsekvenser för mänskliga rättigheter och göra aktiviteter under Kyrkornas globala vecka. Häftet är en plocklåda med olika delar att välja ur efter behov och sammanhang

I augusti kommer alla församlingarna att få tillgång till häftet, men redan nu kan du själv ladda ner det från SKRs webbsida>> eller så kan du läsa det direkt här nedan i ISSUU.

Läs SKR blogg>>

Svenska kyrkan i Almedalen

Skrivet av

Svenska kyrkan har etablerat sig på Almedalsveckan och erbjuder i år flera olika seminarium bland den gigantiska floran av föredrag som finns att välja mellan.

Seminarier som Svenska kyrkan arrangerar under veckan:

Måndag 29 juni

  • Vad är det som gör det ideella engagemanget så starkt i Sverige?
  • Att hitta sig själv och en känsla av sammanhang – psykosocial hälsa efter flykten
  • 700 000 vill engagera sig ideellt i Svenska kyrkan – hur

Tisdag 30 juni

  • Mellanöstern bortom rubrikerna – om en av vår tids mest konfliktfyllda regioner
  • Den korrigerade människan – uppfostran, personlighetsutveckling eller manipulation?
  • Hur motverkar vi könsbaserat våld i Sverige och världen?
  • Vapenexportutredningen- vad händer nu?
  • Kakuma – om livet i ett av världens största flyktingläger

Onsdag 1 juli

  • Politik och aktivism i klimatfrågan – vem skapar egentligen samhällsförändring?
  • Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?
  • Sverige – en humanitär stormakt?
  • Framtida utmaningar för svenskt humanitärt bistånd
  • Religioner mot hat
  • Tron som drivkraft i aktivism

Torsdag 2 juli

  • Ingen fred utan kvinnor; fredsperspektiv från Afghanistan och Colombia
  • Hur kan kultur och religion bidra till hopp och fred?
  • Nationella och internationella perspektiv
  • Kan ett samspel mellan religion, andlighet och kultur bidra till ett bättre samhälle?

På Svenska kyrkans webbsidan kan du hitta alla seminarier och ärkebiskopens program och information om Nikodemussamtalen i domkyrkan.

https://www.svenskakyrkan.se/almedalsveckan

Läs hela pressmeddelandet på MyNewsDesk>>

Varför ska Göteborg särbehandlas?

Skrivet av

Varför ska Göteborg särbehandlas? Det är en helt relevant fråga som man kan ställa sig. De POSKare som känner mig kanske undrar varför just jag ställer den (eftersom jag bor i Göteborg).

Det är som sagt en helt relevant fråga. Efter den stora omorganisationen i Svenska kyrkan 2014 när alla samfälligheter togs bort, utom Göteborgs kyrkliga samfällighet som fick fyra års respit för att hinna klara upp alla praktiska detaljer, så närmar vi oss nu slutet på den respittiden.

Eftersom stiftsstyrelsen i Göteborg sedan beslutat att splittra upp Göteborg i nio pastorat så finns det väldigt mycket praktiskt att ordna – fortfarande.

En av de stora frågor som inte är lösta med stiftsstyrelsens beslut är hur begravningsverksamheten ska fungera. Ska den delas upp i nio enheter eller ska den hållas ihop? Och om den ska hållas ihop, hur ska det då göras? För det finns faktiskt inga formella möjligheter med de lagar och regler som finns i dag att göra det.

Men då kommer kyrkostyrelsen in. Och den 12 juni 2015 skickade de ut en remiss till Göteborgs stift och till kyrkonämnden i Göteborg där de har ett förslag att det ska göras en särlösning just för Göteborg. I Göteborgs skulle det få bildas en särskild begravningssamfällighet – så att begravningsverksamheten skulle kunna hållas ihop. (Möjligheten att dela upp begravningsverksamheten i nio enheter efter de församlings/pastoratsgränser som beslutas finns inte eftersom det i flera enheter saknas alla de nödvändiga förutsättningarna för att bedriva begravningsverksamhet.)

Kyrkostyrelsen föreslår alltså att Göteborg ska få ett undantag, en särlösning just för Göteborg. Att det ska skrivas in i kyrkoordningen att just Göteborg skulle få ha en begravningssamfällighet. Men hur styrningen och ledningen skulle se ut är inte klart – det ska kyrkostyrelsen få mandat att besluta.

Då ställer jag mig frågan – och så gjorde också kyrkonämnden i Göteborg – varför ska just Göteborg särbehandlas i den här frågan? Varför tillåter man inte istället begravningssamfälligheter i Svenska kyrkan? Och löser frågan och styrning och ledning? Det kan ju mycket väl hända att två närliggande pastorat i Svenska kyrkan någon annanstans än i Göteborg också vill samverka? Varför ska just Göteborg särbehandlas?

Kyrkostyrelsen har haft den här frågan på sitt bord drygt ett halvt år. Trots detta skickar man ut en remiss med en remisstid på 10 dagars svarstid varav fem dagar är helgdagar. Hur himla seriöst är detta på en skala? (En fråga som också kyrkonämnden påpekade i sitt svar).

Frågan om en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg ska enligt planen komma upp på kyrkomötets bord i höst. Hur kommer det att gå? Det vet inte jag – men jag hoppas verkligen att organisationsutskottet (som jag gissar får frågan i sitt utskott) funderar både en och två gånger om det verkligen är klokt att binda sig vid att endast låta Göteborg få begravningssamfällighet i Svenska kyrkan och låsa upp sig vid olika specialregler i kyrkoordningen.

Så jag ställer frågan igen. Varför ska just Göteborg särbehandlas?

 

Johannes döparen

Skrivet av

Vad ska jag skriva på bloggen i dag frågade jag min son. -Tja… det är Johannes döparens dag i dag – du kanske kan göra något av det, svarade han.

Ja, Johannes döparen. Vägröjaren. Obekväm. Annorlunda. Egen.

Jag kan inte så mycket om honom egentligen, inte mer än det som jag läst om i bibeln eller hört präster säga från predikstolen.

Men det går ju att fundera över – vem är det egentligen som är vägröjare i dag? Vem är det som pekar på Jesus i dag?

Det borde vara du och jag! Det borde vara så att vi tillsammans är som Johannes döparen. Som genom våra liv och våra gärningar pekar mot Jesus – frälsaren. Eller hur?

Och det får mig att fundera över – hur bra är jag på att vara som en Johannes? Lite obekväm, lite egen, men med en tydlig riktning fram mot Jesus – även om det innebär att jag till och med blir fängslad för att jag tycker till om makten och försöker peka på fel?

Det stämmer till eftertanke…

Johannes döparen>>

Den helige Johannes döparens dag>>

Bild: http://www.klosterikoner.com/#!helige-johannes-dparen/c15h6

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Skrivet av

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

Bara en liten prick…

Skrivet av

Förra veckan presenterades olika twitterlistor. Listor som på olika sätt hade mätt och på något sätt försökte säga vem som var ”bäst” på twitter.

Den ena grafen är Twittercensus.

http://twittercensus.se/graph2015/#

Den mäter egentligen bara hur många följare man har och hur många man själv följer.

Här hittar du riksPOSK på den kartan

http://twittercensus.se/graph2015/pos/0.36839_0.4749_40

Den andra listan tittar istället på hur många hur twittrarna interagerar och pratar med varandra. Då blir det helt andra listor. (I den listan fanns POSK inte med).

Graf över samtal på svenska Twitter Q1 2015>>

Det spelar kanske inte så stor roll men jag tycker att vi som kyrka ska fundera på varför det är så få tydligt kyrkliga profiler som finns med på denna twitterarena. Och det gäller båda listorna.

Är inte detta en bra kanal att också bedriva mission och teologiska samtal? Som ett komplement till gudstjänster, bloggar osv?

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet.
(…)
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Kyrkosyn och ämbetssyn i förändring

Skrivet av

Erik Eckerdal, präst och forskare, skriver i senaste Svensk kyrkotidning (5/15) om "Sverige som egen kyrkoprovins – kyrko- och ämbetssyn i förändring".

I artikeln börjar han med att berätta om kyrkorätten, om biskopsämbetet före och efter reformationen och om biskopen i Sverige och i romersk katolska kyrkan. Vad som förenar oss och vad som skiljer oss.

Eckerdal avslutar hela sin artikel:

I en situation av splittring, vilken fortgår så länge kyrkorna inte är förenade, vilar ansvaret på de personer som vigts till
ett personligt utövat biskopsämbete att så långt det är möjligt realisera enheten i den ena, heliga, katolska och apostoliska kyrkan, så som båda kyrkorna bekänner sig vara. Detta kan ske mycket konkret. För ju längre två kyrkor står från varandra, desto större anledning att sammanträffa och gemensamt undersöka angelägna frågor. Som Metropolitbiskop av Uppsala kan ärkebiskop Stefans efterträdare ta ledningen och samla de evangeliska och romersk katolska biskoparna i norden till överläggning i frågor om pastoral- och sakramentalteologi, evangelisation, miljö, sociallära, familj och skola, barnens rätt till sina föräldrar, suicid, eutanasi och abort, för att nämna några frågor. Hur skulle ärkebiskop Stefan agerat?

Läs hela artikeln här, http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/skt.5-15erik.eckerdal.:

 

Ur POSKs vision och program>>:

Brokyrka

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

—————————

Erik Eckerdal är också POSKare i Uppsala stift.

Jag blev inte lugnad av beskedet!

Skrivet av

Jag läser i Kyrkans Tidning om styrgruppens möte om kyrkohandboken i onsdags den 10 juni.

Kyrkans Tidning: KYRKOHANDBOKEN Besked från styrgruppen: Kyrkokansliet har ansvaret >>

Jag kan inte säga att jag blev särskilt lugnad eller känner tillförsikt inför det som tidningen skriver. Styrgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) ska lämna ett förslag till slutgruppen (vilka som ingår är inte tydligt eller står på webbsidan) efter att kyrkokansliet arbetar med revideringen. Vaddå kyrkokansliet? Vem då?

Har Dag Tuvelius (som skulle jobba med information om kyrkohandboken) fått något tydligt uppdrag hur processen kan bli genomskinlig? Hur hämtar man upp synpunkterna? Eller är "kontoret stängt" nu och några tjänstemän sitter och filar på en produkt i sommar som ska lämnas till "slutgruppen" i september?

Varför står det ingenting på kyrkohandbokens webbsida?

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Maria Löfberg, organist i Morup, skriver på Kyrkans Tidnings debattsida (24/15) så här:

Jag skulle gärna vilja förklara för biskopen och styrgruppen, eftersom jag har varit på möten som de inte varit på. Jag har följt med genom hela protesthanteringen, varit en av de tio representanter som besökte ärkebiskopen i höstas och har deltagit i en del av vårens möten, som det refereras till i ert svar. Ni (antagligen inte du och styrgruppen, eftersom ni inte var där) känner inte igen bilden att vi inte kunnat diskutera våra viktiga frågor, och det beror på att de möten vi kom till var strikt förberedda och på våra konstruktiva förslag svarade projektledarna att ”det har vi inte mandat att tala om här” eller ”det är inte meningen att denna grupp ska behandla det”.

Ni känner inte igen bilden därför att ni hade fullt upp med att hindra oss att säga det vi ville, nämligen att arbetet med handboken bör starta om från en betydligt tidigare punkt för att handboken ska ha en chans att bli användbar och brett förankrad i Svenska kyrkan. Det har funnits alla möjligheter att påverka, skriver ni.

Sanningen är att nej, det har inte funnits det minsta utrymme att påverka i dessa minutiöst förberedda möten, där det skulle provsjungas lätt omarbetade, redan färdigställda revideringar av tidigare försökshandboksinnehåll.

Jag kan inte se att styrgruppen med biskop Eckerdal tar upp dessa frågor mer än att de diskuterat kritiken med inte kommer att ändra arbetsformerna.

Om detta innebär att kyrkohandboksförslaget kommer att bedrivas i, som det känns för oss som är utanför kyrkokansliet, hemligt rum är jag rädd att förslaget kan vara hur bra som helst – det kommer ändå att få stora problem när det ska ut i verkligheten.

Men nu ska jag tänka positivt – jag ger arbetet en eller två veckor till. Om jag sedan kan se att webbsidan har uppdaterats med relevant information, om jag kan se att de tydliga uppdragen som de olika arbetsgrupperna har, om jag kan se att man förstår och att man tar till sig och lyssnar på (vilket inte behöver betyda att man ska ändra på allt eller göra som kritikerna säger) kritikerna – då kan jag börja känna mig lugn.

Men innan dess behåller jag mig rätten att faktiskt ställa mig skeptiskt och kritisk till processen och det slutresultat som ska beslutas på kyrkomötet 2017.

Stadsmissionen låter barn fråga tiggare

Skrivet av

Stadsmissionen i Stockholm låter barnen ställa frågor till tiggarna. Se filmen här:

Och svaren kan du läsa här>>

Det som Stadsmissionen gör tycker jag är jättebra. Det här är frågor som barn har – även många vuxna. Här hjälper Stadsmissionen till att våga lyfta det svåra. Ger en ingång för ett samtal som kan fortsätta.

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.
(…)
Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang.

Stockholms stadsmission: Värt att veta om tiggare>>

Göteborgs kyrkliga stadsmission: Tiggare – några av de fattiga EU-medborgarna>>

Resume: Så ska föräldrar prata med sina barn – om tiggare>>

Kyrkans Tidning: Stockholms stadsmission ger råd hur man talar om tiggeri med barn  >>

Foto: Göteborgs kyrkliga stadsmission

Inventering av diakoni

Skrivet av

Diakonibloggen.com skriver om Svenska kyrkan och EU-migranterna>>.

Kyrkomötet gjorde i november 2014 ett uttalande om EU-migranter. Uttalandet uppmanade Sveriges kommuner, regering, riksdag och Svenska kyrkan på alla nivåer att förbättra situationer för EU-migranter.

Läs om uttalandet här>>

Miriam Hollmer på Kyrkokansliet gjorde en sammanställning och en rapport som presenterades i december 2014 och vad som gjordes då i Svenska kyrkan. Sedan dess har säkert flera av dessa verksamheter utvecklats eller förändrats.

Läs hela rapporten här:

 

Att EU-migranterna och tiggeriet är något som påverkar hela vårt samhälle på ett eller annat sätt tror jag vi kan vara överens om. Vad lösningen är på problemet är det nog däremot svårare att komma fram till ett gemensamt svar på.

Jag tänker ibland så här – det skulle mycket till innan jag själv skulle vilja lämna mitt land, min familj, min säng, mina barn, ja i princip allt, för att bege mig till ett annat land för att få en chans att överhuvudtaget tjäna några kronor. Jag tror inte att de flesta som kommer hit gör det med ett lätt hjärta. Men det är svårt för mig som enskild människa att känna att jag kan göra skillnad. Vi måste använda våra gemensamma resurser för att ge människor ett värdigt liv och en chans att klara sig.

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Foto: IKON

Arkiv
Kategorier