fbpx

Det viktigaste är…

Skrivet av

Vad är det viktigaste i Svenska kyrkan? Är det hur vi är organiserade? Är det viktigast vem som bestämmer och vem som som sitter i kyrkorådet? Vem som är kyrkoherde eller församlingsherde eller domprost?

Vad är det viktigaste att jag gör? När det verkligen gäller?

För mig som förtroendevald så tror jag ju att jag har fått ett alldeles särskilt uppdrag av Gud att faktiskt göra just det jobbet bra. Vi som gillar att ta ansvar och att bestämma – vi ska göra det bra.

Men när organisationen förändras och förutsättningarna rycks undan – vad ska jag göra då?

Vad är då det viktigaste? Ja, personligen känner jag att livet i den församling där jag är aktiv är det allra viktigaste. Om jag inte var förtroendevald då skulle jag ändå fortsätta med allt det där som jag gör också. Att vara kyrkvärd, sjunga i kören, ställa de bibliska scener eller vad det mer kan vara.

Jag har hört att det finns de som tappar sugen när organisationen förändras – och då väljer att lämna verksamheten. Ett val som för mig är konstigt.

Det är väl verksamheten, gudstjänsterna och livet i församlingen som är det viktigaste? Överbyggnaden och organisationen är inte det viktigaste. Det är församlingen! Där vi lyssnar på ordet, delar bröd och vin i gudstjänsten, möter varandra i diakoni och där vi får grund för att kunna missionera.

Så oavsett vad som händer rent organisatoriskt – lämna inte din församling. Lämna inte det som är basen – gemenskapen, församlingen, gudstjänsten, där du har ditt hjärta!

Ur POSKs vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar.

…men, hur tänkte tänkte ni nu?

Skrivet av

Återigen… detta är ett blogginlägg av mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet, min personliga åsikt, inte som informatör för POSK.

I diskussionen om Göteborgs kyrkliga samfällighets framtid som ett gemensamt pastorat eller sönderslaget i nio pastorat så fortsätter debatten i GP.

Förra söndagen skrev Hans-Olof Andrén (POSK) Lars-Ola Dahlquist (S) och Bo Hansson (ÖKA) en debattartikel och pläderade för ett gemensamt pastorat.
GP: Ta inte från de fattiga för att ge till de rika>>

På detta svarar i dag Bertil Lind (POSK) ordförande Askim, Peter Hellgren (FISK) kyrkoherde Askim, Björn Edvardsson (S) ordförande Högsbo, Britta Broman (ÖKA) kyrkoherde Högsbo, Eric Muhl (ÖKA) kyrkoherde Stenungsund, Jonatan Hanson (ÖKA) ordförande Ljungskile och pläderar för nio pastorat.

Tyvärr är det alldeles för mycket tokigheter i den här debattartikeln för att låta den vara oemotsagd. Jag väljer därför att kommentera direkt efter varje stycke i artikeln (artikeln är kursiv).

Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan i Göteborg. Med nio pastorat så får även pastoraten i norr mera resurser, skriver bland andra Bertil Lind (POSK).

Debattartikeln angående pastoratsindelningen i Göteborg ger en ofullständig och därmed felaktig bild av de två alternativen som nu är ute på remiss – ett enda stort pastorat eller nio. (Ett pastorat styrs av en kyrkoherde och ett kyrkoråd.) En stor nackdel med ett enda pastorat är bristen på demokrati, vilket innebär att Göteborg skulle styras av ett enda kyrkoråd som också tillsätter församlingsråden. Ett pastorat med dagens 28 församlingar är knappast styrbart och många församlingar kommer att försvinna som begrepp. Eftersom delaktighet och ideellt arbete är allt
viktigare för kyrkan, kan denna toppstyrning bli förödande.

Ett gemensamt pastorat skulle innebära att det blir ett direktvalt kyrkofullmäktige. Alla församlingsråden väljs indirekt efter ett obligatoriskt medlemsmöte i församlingen där förslaget tas fram. Så hur detta skulle kunna äventyra demokratin är obegripligt för mig.

De 28 församlingarna kan och ska finnas kvar. I förlängningen kanske även fler församlingar kan bildas.

Det är självklart att en struktur måste införas som gör en ledningsgrupp
hanterbar – men varför detta skulle inverka på antalet församlingar är
obegripbart. Och varför det skulle bli en toppstyrning av 28 församlingsråd får nog debattörerna förklara för mig.

Angående ekonomin, så tar det nationella utjämningssystemet från rika pastorat och ger till fattiga. Resultatet är, att av de nio pastoraten kommer enheter som Askim och Torslanda att få behålla minst per medlem och därmed förbli de ”fattigaste” av de nio. Det är ju antalet dop, konfirmationer, begravningar, gudstjänster, barnarbete etcetera, det vill säga medlemsantalet, som styr resursbehovet.

Det nationella utjämningssystemet inom kyrkan är just nu under utredning. Att påstå att utjämningssystemet skulle lösa alla problem är naivt.

Sen är det ju otroligt att läsa att det endast är medlemmarnas pengar som räknas – jag trodde att kyrkan är till för alla, även de som inte är medlemmar. Församlingarna i nordost med medlemssiffror på runt 20 procent – hur kan de vara vinnarna i detta jämfört med till exempel Torslanda och Askim med medlemssiffror på 80-90 procent, om utjämningssystemet bygger på medlemssifforna?

Andra behov, såsom sjukhuskyrkan, Stadsmissionen och arbetet bland utlandsfödda bör dels hanteras av stiftet då dessa behov finns i hela stiftet och dels av pastoraten i Storgöteborg för behov som är storstadsrelaterade.

Det som artikelskrivarna säger här är att de inte på något sätt vill vara med och hantera frågor som inte händer just i deras församling. Eller hur ska jag tolka det?

Stiftet ska tydligen ta hand om allt och utöver det ska innerstadsförsamlingarna i Göteborg  ta hand om innerstaden. Det borde innebära att stiftet får höja avgiften – något som drabbar alla församlingar, stora som små.

Och innerstadspastoratet med få boende och många stora kyrkor – de ska alltså ta hand om "sina egna problem"? För det rör inte boende i andra församlingar?

Så kan medel frigöras.
I dag konsumeras en väsentlig del av de ekonomiska resurserna i Göteborg av samfällighetens egna organ. Om dessa medel frigörs, vilket de gör i alternativet med nio pastorat, så får även pastoraten i norr mera resurser och behöver knappast höja kyrkoavgiften.

Gemensamma resurser skriver artikelförfattarna. Menar de då till exempel de resurser som just nu planerar och projekterar ett nytt församlingshem i Askim?

De gemensamma resurserna som i dag finns på kyrkoförvaltningen måste vid en splittring delas upp och byggas upp i de nio pastoraten. Kompetens måste finnas som hanterar personalfrågor, kommunikationsfrågor och fastighetsfrågor. Ekonomiska och administrativa system måste ordnas och byggas upp. Även om man kliver på ett existerande system så blir det en uppbyggnadskostnad. Förklara för mig hur man på detta sätt kan spara pengar? Det är obegripligt!

De ekonomiska faktorerna bör i varje fall inte vara avgörande för beslutet, utan faktorer som delaktighet (demokrati) och kyrkans förmåga att utföra sina uppgifter är betydligt viktigare. Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan Göteborg. Angående solidaritet är det knappast solidariskt att Göteborg, som utgör halva Göteborgs stift, skulle bilda ett enda pastorat.

Och där gör jag och artikelförfattarna olika tolkningar. Det är just för att bevara demokratin och solidariteten som Göteborg bör bli ett gemensamt pastorat. Det är genom att dela på utgifterna som församlingarna kan koncentrera sig på den grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och det är inte osolidariskt att samfälligheten fortsätter fördela sina ekonomiska tillgångar inom sig. Däremot är det osolidariskt att slå sönder ett system som håller samman församlingarna bara för att det skulle vara "orättvist" mot andra pastorat eller församlingar.

I stället bör Göteborg bilda enheter som på ett naturligt sätt kan samarbeta med övriga pastorat för att utveckla gemensamma funktioner och dela på kostnader. De verkligt fattiga pastoraten finns ju utanför Göteborg.

Varför skulle jag tro att ett pastorat (till exempel Askim) skulle vara mer benäget att hjälpa pastorat ute i stiftet om man inte är benägen att hjälpa pastorat i Göteborg? Det går heller inte att fördela pengarna från ett pastorat till ett annat hur som helst. Vilket går att göra inom ett pastorat.

Nej, jag är ledsen, den här debattartikeln fick inte mig att ändra åsikt om pastoratsfrågan. Jag står fortfarande fast vid min övertygelse att det allra klokaste är att bevara ett gemensamt pastorat. Ett gemensamt pastorat som solidariskt delar utgifter och inkomster har alla möjligheter att förändra sig i framtiden. Men ett splittrat Göteborg och en uppdelad Svenska kyrka kommer inte inom rimlig framtid att kunna hitta en samarbetsmetod som gynnar församlingarna.

Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet

Göteborg Ett eller nio?

Skrivet av

Nu kommer jag att skriva en bloggpost som rör mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Detta är alltså inte en bloggpost skriven av informatören för POSK och ska inte ses som "så här tycker POSK i Göteborg". Detta är mina privata reflektioner – som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

För oss som bor i Göteborgs stad och är förtroendevalda där, så är frågan om det ska bli ett eller nio pastorat av Göteborgs kyrkliga samfällighet en fråga som har tagit vår tid och dränerat oss på kraft under en längre tid.

Just nu är det högaktuellt eftersom alla kyrkoråd håller på att svara på den remiss som stiftsstyrelsen skickat ut inför sitt beslut i april. För det är stiftsstyrelsen som äger beslutet. Oavsett vad församlingarna i Göteborg tycker.

I Kyrkans Tidning skrev Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) en debattartikel där han pläderade för nio pastorat. Jag skrev om det här: Vad kostar solidaritet?>>

På den artikeln svarade POSKs ordförande Hans-Olof Andrén samt POSK i Göteborgs stifts ordförande Mats Rimborg och skrev att det inte var något fel på Göteborgs storlek. Jag skrev om detta här: Ett eller nio i Göteborg>>

I dagens Kyrkans Tidning har Anders Bexell svarat på Andréns och Rimborgs artikel; Bexell: Stordrift gör församlingarna osynliga>>

Jag ställer mig mycket frågande till Bexells ställningstagande. Jag undrar om vi läst samma utredning "Närhet och samverkan">> eftersom vi har kommit fram till så oerhört olika ståndpunkter.

Bexell skriver att församlingarnas möjlighet att påverka sin verksamhet är illusorisk. Hur kan han komma fram till det?

Det är ju när man i det stora pastoratet kan samverka om alla organisatoriska och administrativa plikter som det lokala planet kan ägna sig åt kärnas verksamhet. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och alla församlingar i ett pastorat behöver inte göra allt. Till exempel – en församling som ingår i ett pastorat och inte har underlag för att ha konfirmander behöver inte lägga kraft på det (eftersom pastoratet är huvudansvarig för det) utan kan hänvisa till andra församlingars verksamhet i pastoratet. Och istället satsa på verksamhet som just den församlingen kan och vill bedriva.

Ett ständigt återkommande argument för att ett pastorat skulle vara sämre är att det skulle bli färre förtroendevalda. Och jag säger att det är fel. Det skulle däremot bli färre direktvalda förtroendevalda.

Men i ett stort pastorat i Göteborg så skulle vi i praktiken kunna ha 64 församlingar och 64 församlingsråd (vi har 64 kyrkor om jag inte missminner mig). Runt varje kyrka skulle det kunna bildas ett församlingsråd med minst fyra förtroendevalda. Alla dessa förtroendevalda kan vara med och ta ansvar i sin församling – för all dess verksamhet.

Vi skulle alltså kunna få betydligt fler förtroendevalda om det blir ett pastorat. Eller minst så många som vi i dag har om vi behåller de 28 församlingarna som finns.

Däremot finns det röster som påstår att även om det blir ett pastorat så måste församlingarna läggas samman. Det är helt fel! Ett pastorat ger istället möjligheten att behålla alla församlingarna och kanske till och med utöka.

Det finns många frågor som inte är löste rent praktiskt i Göteborg. Fastigheter, bidrag till andra organisationer och gemensamma verksamheter. Och inte minst begravningsverksamheten.

Anders Bexell skriver:

I Göteborg får för övrigt samverkan ske genom partiell samfällighet för begravningsverksamhet.

Då undrar jag var han har fått den uppgiften ifrån? Jag har suttit i kyrkomötet sedan 1998 och i kyrkonämnden sedan 1992. Jag har inte varit med och tagit ett sådant beslut. Det finns en önskan från Göteborgs stift att det ska bli så här – men det finns inget bestämt. Och tyvärr måste jag säga att det kyrkomöte som jag känner och har varit en del av inte är särskilt benägna att göra undantag för någon, allra minst för Göteborg. Så om stiftsstyrelsen bygger sitt beslut på att man önskar att kyrkomötet ska göra ett undantag för Göteborg så är man ute på mycket hal is.

Som ni förstår så är jag för att Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett pastorat och inte slås sönder i nio enheter. Om man slår sönder Svenska kyrkan i Göteborg så slår man sönder en gemenskap och en solidaritet som har funnits sedan 1883.

Om stiftet istället låter samfälligheten gå över i ett pastorat så har man möjligheten att göra regleringar efteråt om det skulle behövas. Har man redan slagit sönder samfälligheten så kommer en återsammanläggning att vara bortom tidshorisonten.

Anders Bexell hävdar att om man tar solidaritet på allvar så ska samfälligheten delas upp. Mitt svar på det är att den solidaritet som i dag gör det möjligt att bygga en kyrka i Torslanda eller till exempel bedriva verksamhet i Bergsjön och andra ytterområden med låg kyrkotillhörighet blir helt omöjlig.

De områden med lägst kyrkotillhörighet och låg inkomst kommer säkert att hitta andra sätt att överleva – men någon ekonomisk solidaritet mellan församlingarna kan vi bara drömma om. Det är heller inte möjligt för församlingar att ge bidrag till andra församlingar.

Nej, jag är ledsen Anders Bexell. Jag håller inte med dina slutsatser. Jag tror att du har läst och tolkat "Närhet och samverkan" helt fel och att det vore ett gigantiskt stort misstag och fullständigt förödande för Svenska kyrkan i Göteborg om den slås sönder i nio pastorat.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Svenska kyrkan i Göteborg

Ska Secondhand-försäljning betala moms?

Skrivet av

I nyhetsbrevet från Svenska kyrkan>> ekonomi och finans så finns det information om vad Skatteverket säger om momsplikten och second-handbutiker.

Skatteverket sammanfattar det så här:
Sammanfattning
Second hand-försäljning som bedrivs av allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund kan jämställas med sådana basarer och loppmarknader som enligt förarbetena till inkomstskattereglerna är verksamheter som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete och som undantas från beskattning. Förutsättningen är att second hand-försäljningen inte bedrivs i direkt konkurrens med den kommersiella second hand-branschen.

En allmännyttig ideell förening eller registrerat trossamfund som säljer second hand-varor i sådan omfattning att de är skattskyldiga till inkomstskatt är också skattskyldiga till mervärdesskatt för sin försäljning. Beskattningsunderlaget för mervärdesskatt är ersättningen, alltså hela försäljningspriset för varorna, minskat med mervärdesskatt.

Och de fortsätter med att utveckla det så här:

Skatteverkets uppfattning är att en second hand-verksamhet som bedrivs i en butik som inte håller öppet mer än 24 timmar i veckan med till klart övervägande del ideellt arbetande personal kan jämställas med regelbundet anordnade basarer eller loppmarknader. Sådan second hand-försäljning ska anses vara verksamhet som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete.

I de fall en allmännyttig förening bedriver second hand-försäljning i flera geografiskt åtskilda butiker så bör dessa normalt bedömas var för sig.

Hela texten och mer därtill finns att läsa på Skatteverkets webbsida.

Jag vet inte hur många församlingar detta gäller, men så här ser det alltså ut. Om man har en second-handbutik som är öppen max 24 timmar i veckan och som drivs med övervägande del ideella medarbetare så är man inte momspliktig.

Ur POSKs vision och program:
I Svenska kyrkan finns det och behövs många som tar ansvar och gör ideella insatser inom olika områden. POSK vill, som ett uttryck för vår kyrkosyn, värna om det ideella engagemanget och ta till vara de frivilligas olika kompetenser samt stimulera och utveckla engagemanget genom utbildning, delaktighet, inflytande och ansvar.

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat

Bilden är från Bergsjöns församling där man driver en secondhand-butik på frivillig basis i samverkan med SDF Bergsjön och Stadsmissionen. http://www.svenskakyrkan.se/bergsjon/defaultaspxid654733

Uppdaterad 2015 01 15

Kyrkans Tidning: Vem är kyrkokansliet till för?>>

Vad kostar solidaritet?

Skrivet av

Jag läser Kyrkans Tidning (1-2/15) som kom i brevlådan igår fredag.

På debattsidan hittar jag en debattartikel om medlemskapet. Jan Clarén (Lund) tycker det är dumt att dopet är medlemsgrundande. Att vuxna kan ingå ett avtal som innebär att barnet så småningom blir ekonomiskt skyldig att bidra med pengar. Han föreslår istället:

"Jag tycker att kristen tro och dopet är viktiga men man skall bara inte blanda ihop detta med pengar och dop. Ett kyrkans betalkort är nog den bästa lösningen. Betala bara för det som du använder dig av. Inget mer!"

Kyrkans Tidning: Dopet – ett ekonomiskt övergrepp?>>

Den tankegången stannade alltså vid vad jag behöver och vad jag använder mig av. Inte vad någon annan behöver. Alltså vill Clarén inte vara med och bidra ekonomiskt till diakoni, mission och solidaritet med människor utanför sin egen sfär. Inte heller byggnader och kyrkor som han inte själv nyttjar. Eller hur långt ska jag dra hans tanke om att bara betala för det som du använder dig av?

Jag håller inte med Clarén i hans argumentation. Jag tycker att det är en av kyrkans viktigaste grundstenar att faktiskt vara med och ta ansvar för sådant som ligger utanför mig själv. Jag ska vara med och använda mina olika gåvor, materiella eller immateriella, för att sprida Guds rike på jorden!

En annan intressant artikel på debattsidan är också Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) som frågar sig om Svenska kyrkan är pastoral.
Kyrkans Tidning: Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Han har en ljuvligt vacker formulering:

"Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Men hans slutsats är (som jag uppfattar det) att det finns ett nummer (antalet invånare) för hur stort ett pastorat område kan vara. Trots att han ger uttryck för att han beklagar att den nationella nivån inte har ett pastoralt ansvar.

Hans slutsats är ett inlägg i den pågående diskussionen i Göteborg där det just nu är en remiss ute bland församlingarna inför stiftsstyrelsens beslut i april om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska vara ett pastorat (med många församlingar = pastorala områden) eller delas upp i nio pastorat/församlingar.

Det finns argument både för och emot de båda alternativen. Personligen har jag landat i att jag tycker ett pastorat är det bästa för Svenska kyrkan i Göteborg. Jag vet att det inte finns en enhet för detta ute i församlingarna. Men jag ska här presentera mina argument.

Det handlar först och främst om solidariteten. Inom dagens samfällighet gör vi en mängd olika övergripande uppgifter, där en eller flera församlingar fått ett särskilt ansvar för hela samfälligheten. Det gäller t.ex. skolkyrkan, finska verksamheten, teckenspråksverksamheten och verksamhet för människor med särskilda behov. Vi bidrar också med pengar till Stadsmissionen (som täcker in diakonal verksamhet församlingarna inte kan bedriva själva) och vi har familjerådgivningen. Detta är några exempel på verksamheter som vid en uppdelning i nio enheter måste hanteras lokalt av dessa nio istället. Hur går det med solidariteten då?

Ett annat större problem är begravningsverksamheten. Delas samfälligheten i nio enheter måste också begravningsverksamheten delas i nio – om inget undantag görs för Göteborg.

I ett stort pastorat skulle vi kunna ha 62 pastorala områden/församlingar. Vi har 62 kyrkor inom samfälligheten där det i de allra flesta firas gudstjänster varje söndag. Vi skulle utan problem alltså kunna få betydligt fler församlingar med lokal förankring och lokalt ansvarstagande. "En kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Vid en uppdelning i nio enheter är det stor risk att det också blir sammanläggningar till större församlingar.

Det här är vad jag personligen kommit fram till, eftersom jag sedan 1998 sitter förtroendevald i kyrkonämnden i Göteborg och har sett hur solidariteten fungerar och tror mig se problemet om vi skulle dela upp det i nio enheter. Jag vet att alla inte tycker så – men så här tänker jag! Vi kommer inte att ha kvar Svenska kyrkan i Göteborg om vi delar upp samfälligheten i nio enheter.

Just med det argument som Anders Bexell tar fram in sin artikel:

"Begreppet pastoral används ofta slentrianmässigt och begränsas till ledningsfrågor i pastorat. Innebörden är egentligen hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag att stimulera människor att lära känna den treenige Guden och klargöra trons innebörd, hur kyrkan på nytt för varje tid fördjupar förståelsen av gudomlig uppenbarelse. Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel. I detta ingår även frågor om ekonomisk bärkraft, solidaritet och demokrati." 

Just med de här argumenten och för att jag personligen tycker solidariteten är viktigare än vad just bara jag använder mig av i Svenska kyrkan så vill jag behålla Svenska kyrkan i Göteborg och ett pastorat.

Hejdå 2014 – Hej Hej 2015

Skrivet av

Sista dagen på året – kan vara dags att summera kanske? Blev det ett bra år?

Nu tänker jag på POSK i första hand. Vi har klarat av vårt första år på mandatperioden. Alla förtroendevalda har satt sig in i organisationen, format sitt jobb och sitt lokala uppdrag. Nu är det tre år kvar.

Två år att arbeta praktiskt (2015 och 2016) – ett år (2017) att driva kyrkoval på. Det är vad vi har framför oss.

Vilka mål har vi? Vad är det för frågor vi vill driva?

Givetvis är det våra tre valfrågor som vi driver, församlingen i centrum, kyrkans roll i den sociala ekonomin och ett enklare och billigare valsystem i Svenska kyrkan.

Våra valfrågor  

Vid kyrkoeftermiddagen den 8 februari 2015 i Uppsala så kommer vi att presentera hur stiftsorganisationerna kan arbeta praktiskt med vårt program och hjälpa till att implementera programmet i de lokala grupperna. Alla POSKare är välkomna att vara med på POSK-eftermiddagen. Läs mer här och anmäl dig!
https://www.posk.se/2014-2017/kyrkodagar-2015/kyrkoeftermiddag-2015

Det är viktigt att fundera praktiskt hur ni vill jobba – vad är det ni ska göra i er församling och ert pastorat? Hur ska kyrkan jobba? Vad är det bästa för att stärka församlingarna? Gudstjänstlivet? Ordet och tron?

Jag önskar er alla ett riktigt Gott nytt 2015! Med spännande och livgivande diskussioner – härliga gudstjänster och gudsmöten. Med aktiva förtroendevalda som tar ansvar och plöjer för ordet!

10 tips på artiklar

Skrivet av

Från USA hittar jag tips på 10-i-topp-artiklar att läsa för kyrkoledare (dvs de artiklar som läst och delas mest under 2014 som Leadership Network samlat ihop). Och varför inte? Visst borde även vi som är engagerade i Svenska kyrkan i Sverige kunna hitta guldkorn även i dessa artiklar?

Jag vet inte om vi kan prata om megakyrkor i Sverige. Men visst vore det fantastiskt om vi kunde få en sådan väckelse att även Svenska kyrkan fick bli en riktig megakyrka – med bön, lovsång och bibelläsning, mission och diakoni.

Så ska 2015 bli ett år av väckelse? Kommer kanske #antautmaningen (daglig bibelläsning) att påverka även Svenska kyrkan?

Har du tänkt att hoppa på utmaningen? För dig som redan läser bibeln varje dag så är det här ett sätt att strukturera upp läsandet så att du läser ut 1/4 av bibeln på ett år (eller 1/2 bibeln eller hela bibeln – beroende på hur mycket tid du har på att avsätta varje dag).

http://antautmaningen.se/

Det är ju lite häftigt att veta att väldigt många fler läser just samma texter som jag varje dag. För er som har Facebook så finns det också en grupp som heter "Anta utmaningen" där det kommer delas tips och idéer för er som är med.

https://www.facebook.com/groups/1526256457639132/?fref=ts

Philani – hoppets plats!

Skrivet av

Lisa Tegby, präst och POSKare från Umeå, har just varit på semester och resa i Sydafrika. Då passade hon på att göra en del studiebesök och om detta skriver hon i dagens Västerbottenkuriren:

Akta er för kåkstäderna, sa många när vi skulle åka till Sydafrika. Där är det farligt. Och visst. Det kan vara farligt där. Fattigdom, arbetslöshet och förtvivlan kan leda till brottslighet, våld och missbruk. Och dessutom: Ska man åka och titta på människors elände?

Men vi åkte dit. Vi gjorde det tillsammans med den svenska läkaren Ingrid le Roux. För 35 år sedan började hon arbeta som volontär på en klinik i Khayelitsha. Ganska snart lämnade hon sin läkarkarriär på det stora sjukhuset för att tillsammans med andra sakta men säkert bygga upp ett stödcentrum för kvinnor och barn mitt i kåkstaden.

Nu kommer vi med henne till en oas mitt ibland skjul och marknadsstånd. En liten grön gård omgiven av enkla hus, där det finns förskola och läkarmottagning, väveri och tygtrycksverkstad, en butik, tandläkare och samlingssalar. Och framför allt, glada, engagerade, målmedvetna människor som tror på förändring. Philani heter denna hoppets plats.

(…)

Människor kan, säger Ingrid le Roux. Vi bara stöttar och ger redskapen och hjälper till med organisationen. Hon är lågmäld och kraftfull och fylld av tillit till sina medarbetare. Det var här människor behövde oss, säger hon. Därför blev jag kvar i Sydafrika. Man ska vara där man behövs.

Läs hela artikeln här>>

Foto: Lars-Gunnar Frisk

Nya kanaler når unga

Skrivet av

Det är viktigt att Svenska kyrkan använder flera kanaler för att nå ut till människor. Inför och under julen är det många människor som mår dåligt och känner sig ensamma och kan då behöva samtalsstöd. Sedan september i år så erbjuder Jourhavande präst hjälp via chatt på datorn eller möjlighet att få e-brevsvar.

Så här skriver Svenska kyrkan i ett pressmeddelande>>

Antalet samtal till jourhavande präst i Svenska kyrkan har ökat jämfört med 2013, från i snitt 190 samtal/natt till 215. Dessutom har jourhavande präst fört i snitt nära 10 chattsamtal/kväll och tagit emot 1,5 digitalt brev/dygn i de två nya kanalerna som öppnades 1 september för att nå yngre människor.

Vid årets slut kommer cirka 78 000 telefonsamtal, lika många män som kvinnor, ha tagits emot av jourhavande präst via 112, en ökning med cirka 10 % från förra året. Drygt 40 samtal varje natt kommer från människor med så stark ångest och oro att risken finns att det utvecklas till livshotande, om man inte får samtalsstöd. I snitt 8-9 samtal/natt är akuta kris- och självmordssamtal.

– Jourhavande präst fyller en oerhört viktig funktion i vårt samhälle, inte minst under adventstiden då vi får fler samtal än under själva julhelgerna, säger Monica Eckerdal, samordnare för Jourhavande präst.

– Advent är en tuff tid för den som oroar sig mycket inför jul. Det finns så många förväntningar inför julen, och med många helgdagar i följd blir det också en belastning för den som till exempel inte har någon att dela julen med. Det som blir en bonus för den som finns i en gemenskap kan blir oerhört tungt att uthärda för den som står utanför gemenskapen, säger Monica Eckerdal.

Det är få unga som söker sig till jourhavande präst per telefon. Eftersom unga människor kommunicerar via nätet satsar Svenska kyrkan, sedan 1 september, på två digitala kanaler för att unga människor – och döva – i kris skall hitta till jourhavande präst. Alla tre kanalerna –  telefon, chatt och digitalt brev (se nedan), är öppna som vanligt under de kommande helgerna.

– Vi ser redan nu att det är yngre som vänder sig till de nya kanalerna, främst chatten, säger Monica Eckerdal.

Jourhavande präst är en tjänst som Svenska kyrkans församlingar erbjuder gemensamt, med präster från olika delar av Sverige. Vem som helst kan höra av sig, oavsett tro och etnicitet, och man får vara anonym.

Chatten nås via svenskakyrkan.se/jourhavandeprast, måndag-torsdag kl 20-24. Där finns också möjligheten att skicka ett digitalt brev som besvaras inom 24 timmar. Inget av det som skrivs sparas och prästen har absolut tystnadsplikt också på nätet.

Telefonjouren är öppen varje natt kl 21-06, och nås via 112 (SOS Alarm). Samtalet är gratis.

Foto: Svenska kyrkan Magnus Aronsson

Ur POSKs vision och program>>:
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det
behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel
i skolan och i gemenskapen på internet.

Nu måste kyrkan bli ännu tydligare

Skrivet av

Sverige står inför ett nyval. Detta på grund av det partiet i riksdagen,  som tydligt markerat att de kommer att fälla alla budgetar som inte driver deras frågor särskilt när det gäller invandrarpolitiken, har röstat och därmed fällt regeringens budget.

Jag tycker detta är oerhört komplicerat. Jag är rädd att denna grupp ska få ännu mer inflytande. Därför vill jag att Svenska kyrkan nu tar ett stort ansvar och blir ännu tydligare när det gäller solidaritet och medmänsklighet!

I kyrkomötet märktes det att en av nomineringsgrupperna har större delen av sina ledamöter också i riksdagen. Det blev därför mycket diskussion om helt fel frågor på kyrkomötet – där frågor som borde diskuteras i riksdagen lyftes på kyrkomötet.

I Kyrkans Tidning (nr 49/2014 sid 8) står det en artikel om detta. (jag hittar den tyvärr inte på nätet).

Vi har ett parti i riksdagen som tydligt deklarerat att de vill minska invandringen. Vi har samma grupp i kyrkomötet som lika tydligt gör markeringar så fort det rör stöd till flyktingar och religionsdialog.

Kyrkomötet tog ett uttalande i samband med sitt möte i november. Det handlar om EU-migranter.

__________________

Allt fler fattiga EU-migranter befinner sig i Sverige. Många
saknar id-handlingar, vilket innebär att de inte räknas som medborgare i det land som de kommer från. De saknar försörjningsmöjligheter, har dåliga bostäder eller inga bostäder alls. Sällan har de tillgång till sjukvård eller skolgång. De som är romer utsätts dessutom ofta för diskriminering och förtryck.

Stöd på kort och lång sikt
Svenska kyrkan arbetar tillsammans med andra aktörer för att på kort och lång sikt kunna bistå fattiga EU-migranter, inte minst romer. Församlingar och stift ingår ofta i lokala och regionala nätverk. Insatserna handlar om bostäder, skydd för utsatta kvinnor, akut hälsovård och skolgång för barn. Långsiktigt arbete sker med syfte att möjliggöra sysselsättning på svensk arbetsmarknad och fortbildning. Dessa insatser gör stor skillnad för den enskilde.

Vill påverka social- och minoritetspolitik
Svenska kyrkan deltar också i arbetet med att påverka EU:s medlemsländer vad gäller socialpolitik och skydd för minoriteter, bland annat genom kyrkliga organisationer på europeisk nivå.
Svenska kyrkans kyrkomöte uppmanar alla nivåer i Svenska kyrkan att fortsätta och intensifiera arbetet för att förbättra situationen för fattiga EU-migranter.

Våra utgångspunkter är att:        

  • Alla människor är skapade till Guds avbild och har rätt till ett liv i värdighet.
  • Grundläggande rättigheter måste gälla för alla människor.
  • Barns situation och behov måste särskilt uppmärksammas.
  • Familjer har rätt att leva tillsammans.
  • Alla har medansvar för samhällsutvecklingen och att göra gott mot sina medmänniskor.
  • Vårt mål är fred, rättvisa och ett hållbart samhälle ​

    Svenska kyrkans kyrkomöte uppmanar Sveriges kommuner

  • att ta sitt ansvar för människor i nöd och att i samråd med frivilligorganisationer och kyrkor hitta modeller som förbättrar situationen för fattiga EU-migranter som vistas i kommunen.​
  • Sveriges regering och riksdag att verka för att minska fattiga EU-migranters utsatthet, både genom att kraftfullt agera inom EU och genom att tydliggöra och respektera EU-migranters mänskliga rättigheter, särskilt barnens rättigheter.
    _____________________________

Sveriges Kristna Råd som hade sammanträde i dag har delat en uppmaning till gemensam bön för vårt land utifrån den politiska situationen och extra valet i mars 2015.

De skriver:

Vårt land befinner sig i en allvarlig politisk situation. Vi uppmanar därför alla kyrkor till bön för vårt land, vår regering och riksdag söndagen den 7 december. Genom att göra detta tillsammans kan
våra gemensamma böner välsigna och ge kraft.
Styrelsen för Sveriges kristna råd den 4 december 2014
 
Bön om ett gott samhälle
Välsignad är du Gud vår Fader, som vårdar din skapelse och
förbarmar dig över allt levande. Vi tackar dig för Jesus Kristus, din
Son, i vilken din avsikt för varje människa blivit synlig. Genom honom har du väckt vår längtan efter dig och kallat oss till uppbrott, som pilgrimer på vägen genom livet. Tillsammans med hela din kyrka sträcker vi oss mot dig i bön.

Gud, sänd din Ande över vårt land. Vi ber om vishet och
vägledning för alla som har ansvar i samhället – regering, riksdag och oss alla som medborgare. Vi ber om ett politiskt klimat präglat av dialog och respekt, om ett samhälle som värnar alla människors värde och värdighet.

Uppfyll oss med din helige Ande, som du har sänt till vår förvandling, så att vi kan vittna om dig med och utan ord. Uppliva
bönens låga i våra församlingar. Besök vårt land med en andlig vår!
I Jesu namn.
Amen.

Och jag vill att Svenska kyrkan nu blir en tydlig röst i det politiska spelet och pekar på medmänsklighet, solidaritet och människovärdet! Där har vi alla en viktig mission!

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

(Foto: Altartavlan i Hjälmareds kapell på Hjälmareds folkhögskola)

Arkiv
Kategorier