fbpx

Stöd Syrienflyktingarna!

Skrivet av

Från Svenska kyrkans webbsida>>

Den 15 mars 2015 är det fyra år sedan konflikten i Syrien bröt ut. Det har inneburit fyra år av lidande och förluster vars omfattning inte går att föreställa sig. Tack för alla gåvor till skolor, toaletter, gasvärmare och meningsfull sysselsättning!

I samband med fyraårsdagen går 130 frivilligorganisationer tillsammans ut i en global kampanj under parollen #WithSyria och en vädjan om att "Slå på ljuset" i Syrien.

Satellitbilder visar att 83 procent av ljuset som syntes från luften nattetid i Syrien 2011 har slocknat. Bokstavligt talat har brutaliteten släckt ljuset.

– Nu behöver allmänheten och politiker agera för att slå på ljuset för syrierna. Jag ber dig fortsätta ditt engagemang för att få ett slut på våldet och lidandet. Var med i den globala kampanjen Slå på ljuset i Syrien!, säger direktorn för ACT-alliansen Pauliina Parhiala.

Svenska kyrkan är en av medlemmarna i ACT-alliansen. ​
Skriv på kampanjen här >>
Se kampanjens film Rädd för mörket – Slå på ljuset i Syrien (1 min:27 sek):

Över 3,9 miljoner människor har flytt från Syrien. I ökenlägret Za’atari i Jordanien bor 84 000 av dem.
– Svenska kyrkan har bidragit bland annat till boende och sanitet för människor i Za’atari. Stödet består också i utrustning för skolbarn, hygienpaket och varma kläder och gasvärmare på vintrarna, berättar Tina Sandkvist, humanitär programhandläggare.  

Tina fortsätter:  
– En viktig del är det stöd vi bidrar med inom det psykosociala arbetet. Redan 2012 sände vi ut psykosociala tematiker i fält som assisterat våra samarbetspartners i att utveckla detta arbetssätt.
– Det handlar bland annat om att arbetet ska formas utifrån människors egna behov och rättigheter och att de är delaktiga i beslut som rör deras liv, men också att skapa aktiviteter som ger mening och struktur i tillvaron.  

Ett exempel på detta är byggandet av en fritidsgård i Za’atari som vi bidragit till i samarbete med tidningen Lands läsare. Konflikten i Syrien går nu in på sitt femte år och tycks bli allt mer komplex för varje dag som går. Samtidigt växer behovet av omvärldens stöd. Ge en gåva direkt här via betalkort eller din internetbank >>
Tack för ditt stöd!

En trång värld…

Skrivet av

Talas det om religion och om kristen tro i debatten i samhället i dag? Ja, det skulle jag vilja säga att det gör.

När jag var på MEG15 förra veckan så lyser det igenom hela tiden. Bara detta att Ärkebiskop Antje är inbjuden och är en av de medverkande. Att hon också är utsedd till en av de 150 superkommunikatörerna (på plats 8), att Svenska kyrkan är nominerad till Sveriges kommunikatörers stora kommunikatörspris. (du kan vara med och rösta på där om du vill!)

Religionen lyfts ur flera perspektiv. Både från Svenska kyrkans håll och från andra håll. Det är tydligt att det provocerar och berör. Ingen lämnas oberörd. Oavsett vilken ingång man har.

Så ja, det talas om religion i debatten.

Talas det tillräckligt? Nej, det tror jag inte. Är det alltid sakligt? Nej, det tror jag inte heller!

Men jag tror att vi måste våga gå flera olika vägar. Vi måste föra samtalet och debatten, kritiken och berömmet, på alla nivåer. I det lilla sammanhanget (fikabord och lokala tidningar) och i det stora sammanhanget (i paneler och föredrag samt debattsidor och bloggar).

Sen tycker jag ibland att det känns fruktlöst. Uttalar Svenska kyrkan sig inte blir det kritik mot det. Uttalar Svenska kyrkan sig så blir det kritik mot det (då är det fel, inte tillräckligt tydligt eller helt fel). Det är inte lätt att tillfredsställa alla. Vilket det heller inte ska vara, för då är vi inget salt i världen.

Vi ska vara rädda om vår yttrandefrihet. Vi ska vara rädda om vår religionsfrihet. Och vi ska inte vara rädda vittnen, utan vi ska öppet och frimodigt våga stå upp som kristna.

Jag läser på en av Svenska kyrkans bloggar "Opinion". En av de utsända för Svenska kyrkans internationella arbete skriver :

Aldrig förr har jag känt att utrymmet och de mänskliga rättigheterna för oss i det civila samhället är så begränsade som där jag är nu. Aldrig har så många bett mig att behålla delad information för mig själv. Jag skulle vilja berätta för er om den fina kliniken som en av kyrkorna driver sedan trettiotalet, men jag tror inte att jag vågar. Jag är inte orolig för min egen skull, men för dem som lever och arbetar här dagligen. Jag vill inte riskera deras arbete, deras livsmöjligheter. Detfinns en reell risk att de drabbas om jag som utlänning visar mitt intresse alltför öppet i detta land där de kristna är i minoritet. Här, där de kristna samfunden hukar och inte tillåts ha internationella samarbeten om de också innehåller finansiering. Här, där inga Visa eller Mastercard fungerar på grund av omvärldens embargo. Här, där väldigt många utländska enskilda organisationer blivit ”non grata” under de senaste åren. Här, där man inte ens får fotografera på gatan.

Svenska kyrkan Opinion: Det känns så trångt>>

Svenska kyrkan finns med genom sitt internationella arbete på flera håll i världen. Det går inte alltid att skrika högt, men det går att stötta och stödja det arbetet som pågår, på olika sätt.

Låt oss fortsätta driva diskussioner och debatter på olika nivåer. Låt oss göra det utifrån vår kristna kallelse. Låt oss värna yttrandefriheten och religionsfriheten. Och låt oss göra det sakligt och klokt. Utan att pajkastning och ful retorik.

För jag vill inte att vi ska bidra till en trång värld. Jag vill att vi ska bidra till en värld där människor kan leva öppet, dela tro och gemenskap och utan rädsla.

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 

Rum för alla

Skrivet av

Svenska kyrkan har tagit fram en ny broschyr som heter "Rum för alla. Lite mer om Svenska kyrkan"

Du kan läsa den 24 sidor långa broschyren här.

 

Det är fina bilder och fina texter. Bland annat så står det.

Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Liksom Martin Luther betonar vi fortfarande att det viktigaste i kristen tro är den vändpunkt som kallas evangelium; att Jesus övervann döden. Det betyder att det alltid finns nya möjligheter för alla människor: den som gjort fel kan bli förlåten, den som blivit förtryckt kan få upprättelse och den som upplever att livet är mörkt kan få se ljuset återvända. Det finns hopp!

Även om evangelium uttrycks med olika ord så finns det alltid en realtion till Jesus Kristus. Han är en person som vi kan lära känna genom bibelläsning, genom att vi hör predikningar, sjunger psalmer eller ser en film.

Det är viktigt att varken kyrkan eller tron finns för sin egen skull, utan för världens. Som reformatorisk kyrka vill vi både bevara ett ursprung och finna nya former. Det finns rörelse inbyggd i vår identitet. När någon döps säger prästen "Jesus Kristus kallar dig att vara hans lärjunge". Hen säger det inte bara till ungdomar och vuxna, utan också då små barn döps. Gud behöver oss människor och litar på vår förmåga.

Men jag funderar lite på vem som är målgruppen? Vem är det som ska dela ut broschyren och till vem? Vid dopsamtal? Som medlemsvärvning? Till konfirmander? Vid torgmöten?

Jag försökte hitta någon information om detta på intranätet – men jag hittade inget. Det står att det är en medlemsskapsbroschyr – men hur?

Baksidan hänvisar i alla fall till den här adressen http://svenskakyrkan.se/blimedlem där man hittar information om hur man kan bli medlem.

Jag älskar…

Skrivet av

… Svenska kyrkan! Jag älskar Svenska kyrkan! Det vill säga att jag faktiskt är stolt över min kyrka, min församling och den organisation där jag har valt att lägga en stor del av min vakna tid.

Hur kom jag att tänka på det här? Jo för jag läste artikeln "Vem älskar Svenska kyrkan" av Göran Lundstedt i senaste numret av Svensk kyrkotidning (2/2015)

SKT: Vem älskar Svenska kyrkan>>

Han skriver att han möter anställda (präster, biskopar, diakoner, församlingspedagoger, prästkandidater och andra anställda) som talar illa om den egna organisationen. Som spyr galla och svartmålar.

Varför är det så?

Självklart – det säger Göran Lundstedt också – så ska man få kritisera och ifrågasätta.  Han skriver:

Men det finns en gräns som ibland passeras där kritiken övergår till att i nästan varje sammanhang indignerat skaka på huvudet åt allt som förekommer inom den egna kyrkan. Vi har ju de i vår kyrka på den mera konservativa flanken som anser att allt ont kommer från kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala och att vi snarare bör vända oss mot Rom för all inspiration. De positionerar sig något till höger om påven.
Liturgiskt och bekännelsemässigt tycker de att det romersk-katolska utgör en stor lockelse. Jag kan bara ge dem rådet att lyssna till påvens senaste jultal till kurian. Efter att ha lyssnat till detta självrannsakande tal förstår var och en att paradiset inte heller finns att söka i Rom. Nu är jag inte så bekymrad över denna grupp, för de är trots allt ändå relativt få även om de ibland är lite högljudda, utan jag är mera oroad över de som egentligen står bakom folkkyrkans budskap men ändå låter negativismen och svartmålningen ta överhand när det gäller det dagliga samtalet om den egna kyrkan.
(…)
Jag tror det är viktigt att kyrkans företrädare i mötet med människor, inte i bara församlingskyrkan eller i församlingshemmet, utan också på fritiden, på föräldramötet i skolan eller var det nu kan vara också vågar vara stolta över Svenska kyrkan. Det gäller att våga tala väl om den egna organisationen. Kritisera när det är befogat naturligtvis men
också våga stå upp för Svenska kyrkan som kyrka.

Ja, vi ska våga vara stolta över Svenska kyrkan. Jag läser också ganska mycket olika synpunkter på nätet. Trådar som på bloggar och facebook-sidor klagar över Svenska kyrkan. Att prästerna inte är kristna. Att man gör fel saker. Att man inte följer bibeln. Att man inte uttalat sig tillräckligt mycket i den eller den frågan. Och har man uttalat sig så är det fel eller inte tillräckligt tydligt.

Vänner – titta på din församling och din kyrka. Vad är du stolt över? Vad gör just din församling som är bra? Säg det till dem! Säg det till dina grannar och dina vänner. När du sitter vid fikabordet på jobbet och någon rackar ner på kyrkan/präst/verksamhet – försök att ge en annan bild.

Och du som är anställd – var stolt! Var glad över din tjänst i Guds rike. Se det positiva och hjälp till att förändra det som kan bli bättre. Hjälpa – inte stjälpa!

Ur POSKs vision och program:
Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Svenska kyrkan behöver stärka rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i
alla församlingar och stift. Gruppen unga konfirmandledare är ett av
kyrkans största ungdomsarbeten och därför en viktig rekryteringsbas.
POSK vill verka för möjligheten att vara volontär i Svenska kyrkan som
ett sätt för unga människor att pröva hur det är att arbeta där.

Gör vi det vi är bra på?

Skrivet av

Läste på kyrkomöteskollegan Dag Sandahls (FK) blogg följande>>:

En sådan tanke, kanske i anledning av ingenting, har jag burit på ett par år. Hur kommer det sig att Svenska kyrkans kaffekultur aldrig blivit Kafé-kultur? I få församlingshem kan folk slinka in och fika modernt, barristakultur, en kaffemaskin som förmår göra lyxkaffe.
Församlingshemmen är till för programpunkter – och knappast som platser för det överraskande. Vilka församlingar skaffar de fina – och dyra – kaffemaskinerna för att fungera som alerta mötesplatser?

Just det – hur kommer det sig att Svenska kyrkan inte har hakat på barista-kulturen och kafé-kulturen? Vi är duktiga på kyrkkaffe och vi är duktiga på böner. Vi är duktiga på samtal och vi är duktiga på att mötas.

Så varför har vi inte öppna församlingshem med barista- och kafé-kultur?

(Jo, jag inser att det antagligen finns massa regler och hälsovårdsmyndigheter som vill ha sitt ord med i laget. Men när det gäller just administration så kan vi ju ganska duktiga på det med – det finns säkert någon som kan skriva ihop ett lämplig policy- och regel-papper för vad som gäller).

Tänk om ditt församlingshem fick vara ett öppet café. Där du kan få en riktigt go kaffe, en smörgås eller en bulle. Ett samtal med en diakon eller annan medmänniska. Med böcker och tidningar att läsa om man vill. Böcker att låna om man vill.

Tänk om vi kunde göra det vi är bra på – för att möta människor så att vi prata om och visa på Gud.

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla
som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte
kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon.
(…)
Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser
att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är
välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande
vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt.

Foto: En bild från Facebook. Tagen i Australien där de berättar om svensk fika.

Förföljda kristna – fortfarande!

Skrivet av

Flera av oss har det sista dygnet fått ett sms som säger:

Nödrop till alla kristna: Radikala islamister (ISIS) har intagit Quaragosh, Iraks största kristna stad. Hundratals barn, kvinnor o män mördas. De vädjar att alla kristna ber för sina bröder och systrar som lider i Irak. Skicka vidare detta meddelande så att vi får igång en obruten bönekedja. Tack för att du är med och ber!

Den 26 februari 2015 säger vår utrikesminister Margot Wallström:

SVT: Wallström om dåden i Syrien: Det är folkmord>>

Den svenska utrikesministern Margot Wallström benämner nu det som händer yazidier och assyrier i Syrien och Irak för folkmord. Och hon får medhåll av folkrättsprofessor emeritus Ove Bring:

– Det finns ingen annan benämning som passar än just folkmord. Det har med systematiken och uppsåtet att utplåna dessa två folk från regionen att göra, säger han.

Amnesty International skriver på sin webbsida i september 2014 om etnisk rensning i Irak.

Amnesty International – Irak: Fruktansvärda bevis för etnisk rensning>>

– Massakrerna och kidnappningarna som genomförs av IS är upprörande bevis för att en våg av etnisk rensning sveper över norra Irak, säger Amnestys expert, Donatella Rovera, som för närvarande befinner sig i Irak. – IS utför avskyvärda brott och har förändrat landsbygden iSinjar till ett blodindränkt dödens fält i sin brutala kampanj för att utplåna alla spår av icke-araber och icke-sunnimuslimer.

På nyheter 24 hittar jag en länk med en sammanställning "Nio allvarliga krig och konflikter i världen du bör ha koll på 2015">>

Att det pågår fruktansvärda krig och övergrepp i världen är utom all tvivel. Även om jag inte hittar något om Quaragosh på internet från den senaste veckan – så innebär inte det att det pågår ett fruktansvärt krig i Irak.

Det aktuella smset är alltså "gammalt". Men det betyder inte att konflikten på något sätt är över.

Så hjälp till att be. Hjälp till med dina ekonomiska resurser till alla dem som måste fly.

Här kan du skicka pengar genom Svenska kyrkans internationella arbete>>

Foto: Från tältläger i Erbil i irakiska Kurdistan där Svenska kyrkan stöder flyktingar. Svenska kyrkans internationella arbete.

Vem utrotar hungern? Den känslan…!

Skrivet av

Helena Taubner, POSKare från Hjo, Skara stift, la i dag upp ovan bild på sin facebooksida med frågan "Om jag vill utrota hungern, vem av dessa två gentlemän ska då få mina slantar?"

Ja, det ställer verkligen saken på sin spets.

Om jag vill vara med och utrota hungern i världen, hur gör jag det på bästa sätt? Är det att hjälpa en hungrig människa i nöd, just här och just nu – eller att stötta en organisation som hjälper människor på sikt?

Helena skriv på sin blogg i september 2014 om detta:
"Ja, de är säkert organiserade. Vem vet vart pengarna går?">>

Är det ena mer rätt eller fel? Nej, jag tror inte det.

Jag tror inte en enda människa, som inte bor i Sverige, egentligen vill åka till Sverige för att tigga. Sitta och frysa i regn, blåst och snö. Få utstå spott och spe. Men om det inte finns någon annan utväg? Om mina barn inte har mat att äta? Om det inte finns något jobb?

Föreställ dig när du har varit bortrest och kommer hem – tänk den känslan då! Att få komma in i din egen lägenhet/ditt hus. Lägga sig i din egen säng. Prata ditt eget språk. Att vara borta ett tag kan vara trevligt – men att behöva fly och inte veta om jag någonsin kan komma tillbaka är fruktansvärt. Eller att inte se någon som helst framtid för mig och mina barn där jag bor så att jag lämnar allt för att åtminstone försöka klara livhanken. Den känslan…!

Svenska kyrkan har på många orter arbete mer eller mindre konkret med EU-migranter. Kyrkomötet tog ett uttalande i höstas till stöd för att fortsätta det arbetet. Läs här>>

Crossroads är ett ställe som genom Stadsmissionernas försorg hjälper migranterna som kommer till Sverige.

Vem av herrarna ska få min slant? En slant till tiggaren så att han klarar livhanken – en slant till Svenska kyrkans internationella arbete så att de kan fortsätta arbeta med lokala organisationer och hjälp till självhjälp!

Fastekampanjen>>

Ur POSKs vision och program>>:

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Skrivet av

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON

Den känslan…

Skrivet av

Den känslan… Det är överskriften på årets fastekampanj som Svenska kyrkan just har startat.

Utrota hungern (ett slagord som väckt mycket diskussion) är huvudtemat på Svenska kyrkans internationella arbetes kampanj. Det handlar om att 800 miljoner människor lägger sig varje kväll hungriga, för de har inte tillgång till mat eller vet om de har något att äta nästa dag.

Nu kan du vara med och ge av dina pengar för att människor i världen ska få det bättre.

Så här skriver Svenska kyrkan på sin webbsida>>
Den känslan …
Ikväll går 800 miljoner människor och lägger sig hungriga, de flesta utan att veta om de kommer att kunna äta något imorgon. Den känslan, den ovärdiga situationen och den orättvisan kan utrotas. Om vi delar med oss.
#utrotahungern #denkanslan

Var med i kampen!
"Se till att barnen äter ordentlig frukost innan de går till skolan." Ett gott råd som många föräldrar i Sverige fått höra. Runt om i vår värld finns en annan verklighet. Där finns föräldrar som bara kan önska att de hade någon frukost att ge sina barn. Föräldrar som inte vet när vare sig de eller deras barn ska få äta nästa gång.
Den 15 februari – 29 mars tar vi krafttag för att sprida information
om, och samla in pengar till, kampen mot hungern i världen. Var med du
också!

Så här kan du ge:

  • SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kronor.
  • Ge en gåva via plusgiro 90 01 22-3 eller bankgiro 900-1223.
  • Swisha valfritt belopp till 9001223.
  • Ge med ditt betalkort eller via din internetbank.
  • Bli månadsgivare för att stötta Svenska kyrkans internationella arbete regelbundet.

Så här minskar din gåva utsatthet, fattigdom och hunger:

  • Självhjälpsgrupper för kvinnor ger utsatta människor en
    möjlighet att tillsammans spara ihop ett kapital som de sedan kan låna från för att skapa försörjning.
  • Genom att kvinnor kan börja föda upp djur får de en möjlighet till inkomst, samtidigt som djuren ger mat och extra trygghet.
  • Genom utbildning i odlingstekniker som växelbruk, ekologisk
    odling och terrassodling kan självförsörjande bönder skapa ett hållbart jordbruk. 
  • Nya grödor och grönsaksodling för att ge självförsörjande
    jordbrukare möjlighet att öka skördar och anpassa sig till
    klimatförändringarna.
  • I akuta hungerkatastrofer arbetar Svenska kyrkan med humanitär
    hjälp för att minska undernäring, som bland annat kan bestå av
    distribution av mat och utsäde samt redskap för att kunna starta
    jordbruksproduktion.
  • Borrning av brunnar så att fler människor får tillgång till rent vatten.

Ur POSKs vision och program>>
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda.
(…)
Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom
stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

Faritrade #dubbelomtanke

Skrivet av

Alla hjärtans dag 14 februari har blivit större och större även i Sverige. Vi delar med oss av gåvor till dem vi tycker om. Choklad eller rosor eller ett kort kanske.

Fairtrade uppmanar oss att göra detta med dubbel omtanke. Att köpa Fairtrade-märkta rosor eller Faritrade-märkt choklad. Då blir det dubbel omtanke.

Faritrade dubbel omtanke>>

När du väljer Fairtrade-märkt choklad i butiken där du handlar, eller ger
bort en Fairtrade-märkt ros till någon som du tycker om, så gör du
skillnad. Då visar du inte bara omtanke om den som får din uppskattning,
utan också om de människor som står bakom rosen och chokladen. Dubbel
omtanke helt enkelt!

Dela din bild på de Fairtrade-märkta rosor du får eller ger bort på alla hjärtans dag i sociala medier med hashtaggen #dubbelomtanke. Då syns även fotot på vår hemsida.

Från POSKs vision och program:
Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Arkiv
Kategorier