Göteborg får vänta fyra veckor på besked

Skrivet av

Göteborgs stift tog i våras beslutet att dela upp Göteborgs kyrkliga samfällighet i nio enheter (sex pastorat och tre församlingar). Det beslutet har överklagats och för en vecka sedan (28 augusti) hade överklagandenämnden ärendet på sitt bord.

Besked har nu kommit att det dröjer fyra veckor innan beslutet blir officiellt. Så här står det på Göteborgs intranätsida:

Besked dröjer fyra veckor

[2015-09-02 13:15]

Beskedet från överklagandenämnden beräknas dröja ungefär fyra veckor.

Stiftsstyrelsens beslut om att  dela upp Göteborgs kyrkliga
samfällighet i nio delar överklagades. Nu har överklagandet behandlats av Svenska kyrkans överklagandenämnd den 28 augusti. Stiftskansliet har haft kontakt med överklagandenämnden och fått veta att besked om överklagandenämndens beslut kan dröja upp till fyra veckor.

Här hittar du all information om ärendet på Göteborgs stifts intranätsida

Svenska kyrkan i Göteborg delas upp i nio enheter>>

Göteborgsutredningen>>

Överklagandenämnden>>

Under tiden arbetar kyrkoförvaltningen i Göteborg vidare med att hitta vägar att dela upp all personal, egendom, ekonomi, fastigheter och verksamhet på ett klokt och rättvist sätt. Det är ett gigantiskt arbete som aldrig har gjorts förut i den här omfattningen. Det är många frågor och inte alltid enkelt att få svar.

Dessutom är inte begravningsfrågan löst. Den ligger på kyrkomötets bord i höst. Vad som kommer att hända är långt ifrån klart. Förslaget som ligger på kyrkomötets bord är att det ska bildas en partiell begravningssamfällighet för Göteborg. Det jag inte förstår är varför just Göteborg ska få ett undantag i just den här frågan? Varför är inte förslaget att införa partiella begravningssamfälligheter i hela landet? Ja, om detta får kyrkomötet diskutera i höst.

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Personligen tycker jag att stiftet har gjort fel som har delat upp samfälligheten, men jag väl medveten om att det är delade meningar i den här frågan. Delade meningar som går tvärs igenom alla nomineringsgrupper.

Vad som än händer blir det en förändring. Troligen en förändring som inte kommer att beröra den enskilda medlemmen i det här skedet, men när det blir frågan om olika kyrkoavgifter eller att verksamheten måste förändras på grund av förändrade ekonomiska ramar kan det spela roll.

När man vill stoppa huvudet i sanden…

Skrivet av

Ni vet när det bara blir för mycket…? När man bara känner – nu ORKAR jag inte mer! Nu får det vara nog!!!

Så kan det kännas när vi dagligen översköljs med bilder och texter om flyktingarna som finns runt om i Europa. Det går att hålla det på avstånd när det är "därborta". Men plötsligt står de på vår egen tröskel. Hungriga, rädda och traumatiserade barn och vuxna. Som lämnar hus, hem, släkt, vänner för att rädda sig från krig och fasor.

När huvudet inte orkar ta in med, när nöden blir för stor – då är det skönt att kunna få ett andrum. Att få gå till kören, träffa vännerna där, sjunga så det känns i hela kroppen och i hjärtat. Eller bara få gå på en andakt eller mässa. Lyssna, be, andas in och andas ut "Jesus – Kristus".

Sen – går det att ta till sig bilderna igen. Sen går det att fortsätta arbetet att möta min nästa! Må mitt hjärta och min hjärna aldrig sluta ängslas och våndas över orättvisorna! Låt mig aldrig stoppa huvudet i sanden och låt mig aldrig blunda!

SVT gör en extrasatsning just nu med fyra program om flyktingkrisen i Europa. Ärkebiskop Antje kommer att medverka.
http://www.svt.se/omsvt/extra-flyktingkrisen

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

"Vad ni gjort för en av dessa mina minsta…"

Skrivet av

Jag skulle kunna skriva om "Tro, hopp och kärlek" datingprogrammet som startade i SVT 1 igår. Men det tänker jag inte göra.

Jag skulle också kunna skriva om gudstjänsten i Stockholms domkyrka i söndags – där en imam var inbjuden att dialogpredika. Men det tänker jag inte göra heller.

Istället vill jag rikta blicken mot den enorma flyktingströmmen som går igenom Europa och som också kommer till Sverige. Och rikta blicken mot alla de ensamkommande flyktingbarn som mer eller mindre dumpas i Sverige. (Jag fick igår höra om hur busslaster med barn i princip bara dumpas av vid Järntorget eller Brunnsparken i Göteborg. Just nu håller församlingarna i Mölndal – där det ligger ett flyktingboende – att fundera på hur man bäst kan hjälpa till. Det är ett akut läge. Det saknas lokaler och resurser.)

Svenska kyrkan finns och bidrar med personal, ekonomiska resurser och lokaler. Men det finns alltid mer att göra och stora hål att fylla.

Vad är ditt bidrag? Vad är din församlings bidrag?

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå påde utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

Flera motioner på årets kyrkomöte tar upp behovet av stöd till de församlingar som har asyl- och flyktingboende. Ett fortsatt stöd efter det beslutet som togs redan förra året.

Svenska kyrkans kyrkomöte motioner 2015>>

Svenska kyrkan: Kyrkomötets beslut 2014>>

Svenska kyrkans webbsida: Människor dör på tröskeln till Europa – vi måste agera nu!>>

Svenska kyrkan: Svenska kyrkan utökar stödet till iranska flyktingar i Jordanien>>

Svenska kyrkan: Stöd flyktingar i Europa>>

Svenska kyrkan: Det här gör vi (olika projekt)>>

Matteus 25:31-46

31När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. 33Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. 34Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. 35Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 37Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 38När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ 41Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. 42Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, 43jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ 44Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ 45Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ 46Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Foto: Claes i Helgesson

Att vara kristen

Skrivet av

Gästbloggare i dag är Anders Roos, fd kyrkoherde i Sollentuna, nu tf kyrkoherde i Spånga-Kista. Anders Roos sitter också i kyrkomötet för POSK i Stockholms stift samt i POSKs riksstyrelse. Krönikan är först publicerad i Spånga-Kistas församlingsblad.

Att vara kristen

Är det samma sak att vara kristen i Spånga-Kista som att vara kristen inom tullarna i Stockholm? Eller  någon annanstans i Sverige?

På ett sätt är det säkert det. Det som förenar oss är tron på Jesus Kristus som världens Frälsare och räddare. Vi kan tillhöra olika kyrkor, ha olika gudstjänstformer, bära med oss olika kulturer – ändå har vi ett gemensamt rotsystem som bär oss.

Men ändå är det skillnad. Vi kan aldrig bortförklara att på en del håll är de kristna i majoritet i samhället medan de på andra håll är i minoritet. Och det är en väldig skillnad. Det kräver olika förhållningssätt.

I det gamla enhetssamhället var det säkert ganska bekvämt. Alla trodde på samma sätt – men kanske ändå inte. I det som kallades det mångkulturella samhället kunde det också vara bekvämt. Var och en fick odla sin egen tro och kultur. Men i dag är vi ett steg längre in i svårigheterna. Vi upplever ett samhälle med stark segregation  – med åtskillnad mellan olika grupper. Några kallar det etniska enklaver. Det märker vi i Stockholms förorter. Det kryper in under skinnet på oss alla.

Då behöver vi fundera över och be om klarhet kring vad det betyder att vara kristen. Det går liksom inte att vara kristen på ”sparlåga”. Vi behöver en tydlig identitet. Inte för att klara oss själva, men för att alla i omgivningen kräver det av oss.

I Spånga-Kista lever vi bland människor av mycket olika tro, olika kulturer, olika traditioner. En del har radikaliserats under de senaste åren. Urgamla, inte minst patriarkala, traditioner har stärkts. Vi har rekryteringsbaser för väpnad, religiös krigföring, vi har inlåsta kvinnor och barn runt om knuten, vi har motsättningar, våld, hat mitt ibland oss. Detta är vår verklighet.

Vad betyder det då att vara kristen? Ja, det handlar inte om att låsa in sig och vara rädd för att visa sig. Det måste vara tvärtom! Tydlighet med ett kristet evangelium i ord och handling, tydlighet med kristna symboler, tydlighet med diakoni, tydlighet med varje människas oändliga värde, tydlighet med Guds vilja med varje människa, tydlighet med den kristna människans frihet, tydlighet med allas lika rätt till liv och frihet.

”Tillsammans med andra kristna ska vi göra Gud tydlig i världen”! Så kan man uttrycka det. En stor uppgift som vi måste hjälpas åt med!

”Våga vara den du i Kristus är”! (SvPs 87)

Anders Roos

Ur POSKs vision och program:

POSK  – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Eva-Maria gästbloggar om Kyrka för Fairtrade

Skrivet av

FOTO: Sveriges Kristna Råd. Diplomering av Vikingstads församling.

Eva-Maria Munck, POSKare i Stockholms stift samt koordinator på Sveriges Kristna Råd gästbloggade den 27 augusti på Fairtrade-bloggen.

Stort engagemang för Faritrade i kyrkorna>>

I dag har vi äran att välkomna Eva-Maria Munck, koordinator på Sveriges kristna råd, som gästbloggare. Hon skriver om diplomeringen Kyrka för Fairtrade och det stora engagemang som finns för rättvis handel i kyrkor runt om i Sverige.

Sedan 2010 har jag förmånen att få arbeta med Kyrka för Fairtrade, en diplomering för församlingar som engagerar sig för rättvis handel och etisk konsumtion. Diplomet ges till församlingar som i största möjliga mån konsumerar Fairtrade-märkt kaffe, te och andra produkter samt engagerar sig i kampanjer och sprider information om Fairtrade och rättvis handel.

Totalt har fler än 120 kyrkor i Sverige diplomerats sedan 2009. Alla församlingar och kyrkor i Sverige som uppfyller kriterierna kan bli diplomerade. Hittills är det församlingar i Svenska kyrkan, Equmeniakyrkan, Frälsningsarmén och Pingst som är diplomerade. Det är Sveriges kristna råd som samordnar diplomeringen i samarbete med bland andra Fairtrade Sverige och Organisationen Fair Trade Återförsäljarna.

Förra året den 16 oktober, samma dag som Fairtrade Challenge gick av stapeln, fick Sverige sin hundrade diplomerade församling när Redbergskyrkan i Göteborg diplomerades. För Per Duregård som är pastor i Redbergskyrkan var dagen mycket speciell. 2009 arbetade han nämligen som pastor i den allra första församlingen som diplomerades i Sverige, Uppsala Missionskyrka. Per berättade att i båda dessa församlingar hade rättvisearbetet med frågorna pågått långt innan själva diplomeringen. Per uttrycker också att han hoppas att det inte dröjer länge förrän vi får välkomna den 200:e församlingen in i Kyrka för Fairtrade-familjen!

När jag berättar om Kyrka för Fairtrade i olika sammanhang brukar jag ofta lyfta upp vad Svenska kyrkans tidigare ärkebiskop Anders Wejryd har sagt: ”Din kundvagn är full av människor, handla med omsorg om dem.” Eftersom vi kommer längre och längre från produktionen av varor vi hittar i vår livsmedelsbutik blir det allt mer angeläget att se människan bakom produktionen. Inom kyrkan är det naturligt att hänvisa till på vilket sätt Jesus mötte människor, oberoende av deras bakgrund och socialgrupp i samhället.

Ibland brukar man lite skämtsamt säga att ”kyrkan värms upp av två saker – böner och bönor”. Bönorna syftar såklart på kaffebönerna i de många, många koppar som dricks i församlingar runt om i Sverige hela året runt. Att fika är i många sammanhang en omistlig del av gemenskapen. För mig personligen är det faktiskt svårt att föreställa mig en gudstjänst som inte avslutas med samtal om Gud och livet vid fikabordet.

Min önskan inför Fairtrade Challenge den 15 oktober är att Sverige skulle få en ännu starkare kultur av schysst fika. Ett gott fika på riktigt består av varor som producerats med hänsyn till både människa och miljö. Vi ska kunna se på människorna bakom produkterna med kärlek, respekt och värdighet. Då blir
det naturligt att välja Fairtrade-märkt och ekologiskt.

/Eva-Maria Munck, koordinator på Sveriges kristna råd

FOTO: Sveriges Kristna Råd. Diplomering av Vikingstads församling.

—————————-

Ur POSKs vision och program>>:

Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Diakonins månad börjar den 30 augusti "Diakoni – mer än ord"

Skrivet av

Svenska kyrkans pressmeddelande>>

Kyrkorna i Sverige står tillsammans bakom ”Diakonins månad” som genomförs under september månad. Temat för åren 2014 och 2015 är ”Diakoni – mer än ord” vilket understryker att diakoni handlar om praktiskt arbete.

-Begreppet diakoni hör hemma i kristet språkbruk. Det handlar om socialt arbete, på Kristi uppdrag, förklarar Björn Cedersjö, direktor för ekumenisk diakoni/kyrka-samhälle på Sveriges kristna råd.

Diakonins månad i september är ett återkommande ekumeniskt samarbete mellan kyrkor och samfund inom Sveriges kristna råd och ett antal andra organisationer med diakonal inriktning. Temamånaden inleds söndagen den 30 augusti (Trettonde söndagen efter trefaldighet) som enligt kyrkoåret har temat ”Medmänniskan”.

Ett häfte för studier och samtal om diakoni med namnet ”Diakoni – mer än ord” har tagits fram av SKR:s referensgrupp för diakoni i en process som pågått under åren 2012-2014. Referensgruppens medlemmar har i olika skeden gett kommentarer och synpunkter till huvudförfattarna Sanna och Hans-Erik Lindström.

-Vi vill med det här materialet uppmuntra till studier och samtal om kyrkans diakonala tjänst. Vi tror att det är hela kyrkans uppdrag som utövas såväl av många volontärer i olika sammanhang som av särskilt utbildade och avskilda människor, säger Björn Cedersjö.

Anna Berndes är pastor med ansvar för diakoni i Immanuelskyrkan i Stockholm: – Under Diakonins månad 2014 presenterade vi det breda diakonala arbete som finns i församlingen. Vi valde att göra det utifrån tankarna om diakonins bord som presenterades i häftet ”Diakoni – mer än ord”, berättar Anna Berndes.

– Framme i kyrkan hade vi placerat olika bord som vid olika moment i gudstjänsten ”befolkades” av personer som representerade olika verksamheter. Ett bord som inte fanns med i häftet, men som vi valde att lägga till var pingisbordet. I olika verksamheter i församlingen ser vi hur lekfullhet och fysisk aktivitet kan vara ett sätt att bygga broar och öppna upp kontakter. Så mitt i gudstjänsten, under ett musikstycke, blev det faktiskt lite rundpingis där den som ville fick vara med!

– Vi fick många positiva kommentarer efteråt, och upplever att det var ett bra och åskådligt sätt att sätta fokus på församlingens diakoni!, berättar Anna.

Fotnot: Diakonins månad är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Equmeniakyrkan, Hela Människan, Pingst – fria församlingar i samverkan, Svenska Alliansmissionen och Sveriges kristna råd.

Sveriges Kristna Råd>>

 

Från POSKs vision och program:
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Fler som bloggar inför kyrkomötet

Skrivet av

Kristen opinion är en blogg som drivs av prästerna Johanna Andersson och Annika Borg. Eftersom båda två den senare tiden varit mer aktiva på "Det goda samhället" http://detgodasamhallet.com/ har bloggen Kristen opinion varit vilande.

Men inför kyrkomötet kommer Johanna och Annika att skriva mer aktivt på Kristen opinion står det att läsa på bloggen.
https://kristenopinion.wordpress.com/2015/08/28/kristen-opinion-goes-kyrkomotet-2015/

Båda sitter på POSK-mandat  och Johanna Andersson har en ordinarie plats i kyrkomöte för Göteborgs stift och Annika Borg är förste ersättare i Stockholms stift och tjänstgör i höst.

Johanna och Annika har skrivit flera motioner till höstens kyrkomöte.

Om kyrkomötet och alla handlingar kan du läsa här:
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

Skrivet av

På Sveriges Kristna Råds blogg skriver Karin Wiborn>>
Karin Wiborn är generalsekreterare på SKR>>

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

Frågor om tro, religion, vad som är kristen tro och om det är skillnad på olika trossystem är helt plötsligt tillbaka på debattsidorna i de stora tidningarna. Något har hänt i vårt sekulariserade Sverige, härligt!

Helt plötsligt finns rum för diskussion om Nathan Söderbloms teologi och kyrkans budskap – eller avsaknad av budskap. Teologi engagerar och ges plats. Ord som ekumenik, nämns som om de inte behövde förklaras, i tidningar som inte är Dagen, Kyrkans tidning, Sändaren eller Världen idag. Spännande, roligt och utmanande!

Så låt också mig fundera över ekumenik och religionsdialog, interreligiöst samarbete och om det är möjligt med religionsöverskridande gudstjänster.

Denna vecka har jag välkomnat Elias Carlberg, tillträdande projektledare och samordnare för Sveriges interreligiösa råd (SIR). Hans första uppgift kommer vara att inrätta ett kontor på Ekumeniska Centret i SKRs korridor. Elias har sin hemvist i judiska församlingen. Det känns jätteroligt att vi har kommit så här långt och har möjlighet att fördjupa och intensifiera det interreligiösa arbetet. För att göra detta möjligt har det interreligiösa rådet sökt och beviljats medel från Sveriges regering. Dialogen äger vi tillsammans, det är viktigt.

SIR samlar åtta religioner och har funnits sedan 2010 och arbetet har hittills bestått i att besöka varandra, lyssna till varandras berättelser och om respektive religions kärna, historik och centrum. Ordförandeskapet innehas av den som gästas. Beslut fattas i konsensus.

Några viktiga uttalanden har gjorts, bland annat i februari 2012. Det största och mest spridda ut i landet var manifestationen ”Vägra hata!” i februari i år. Budkavletexten mejslades fram som ett viktigt uttalande. Om jag ska sammanfatta syftet med SIR så är det att stödja varandras rätt att tro och att uttrycka sin tro. Det händer att vi bjuder in varandra till högtider, men det har inte varit på tal att ordna gemensam bön eller gemensam gudstjänst. Det finns likheter i våra religioner, absolut, men det finns också skillnader. Jag vill respektera skillnaden och jag vill bli respekterad.

Inom såväl religionsdialog som det kristna enhetsarbetet menar jag att det finns en djup visdom i att erkänna  skillnaden och ändå stå vid varandras sida.

Ordet ekumenik – hela den bebodda världen eller hela Guds hushåll – kan i princip omfatta religionsdialog, men det har kommit att beteckna det kristna enhetsarbetet, och jag ser en skillnad mellan dessa två.

Inom kristenheten är vi kallade att arbeta för den kristna enheten, det är ett försoningsarbete vi har att hela Kristi kropp. Det är nödvändigt för vår trovärdighet och det är på Jesu uppmaning i Johannes 17. Religionsdialog i syfte att samexistera med olika tro är också nödvändigt i och för vår värld idag. Dessutom berikande och djupt medmänskligt.

Jag har personligen inte svårt att tänka mig delad gudstjänstlokal för olika religioner. Det finns fina exempel på att det är möjligt, till exempel på flygplatser, sjukhus, universitet och fängelser. Jag är gärna gäst i en annan religions gudstjänst och jag välkomnar människor av annan tro till kyrkan. Däremot vill jag inte säga att vi har samma tro, det är liksom inte upp till mig, det är något flera i så fall måste komma fram till. Jag tänker mer att olikhet inte är farligt, olikhet i tro är okej, det finns många andra likheter i att vara människa där vi kan stödja varandra i rätten till olika tro. Därför behöver vi prata och lära känna varandra och så finna – om inte en broder och syster i tron – en broder och syster i världen. Det är också fint. Eller som scoutlagen säger; ”En scout söker sin tro och respekterar andras”.

/Karin Wiborn

Sveriges interreligiösa råd>>

Kyrkans Tidning: Regeringen stödjer interreligös samordare>>

Läronämnden har yttrat sig

Skrivet av

Läronämnden har tittat på alla motioner som ska behandlas av kyrkomötet i höst. Alla motioner som har något mer läran att göra har läronämnden yttrat sig över. Det blev 19 yttrande över de 108 motionerna i år.

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/laronamndens-yttranden-2015

Läronämnden består av biskoparna samt åtta av kyrkomötet valda ledamöter.

  • Ärkebiskop Antje Jackelén, ordförande,
  • biskop Ragnar Persenius,
  • biskop Martin Modéus,
  • biskop Hans-Erik Nordin,
  • biskop Fredrik Modéus,
  • biskop Per Eckerdal,
  • biskop Esbjörn Hagberg,
  • biskop Eva Nordung Byström,
  • biskop Hans Stiglund,
  • biskop Sven-Bernhard Fast,
  • biskop Eva Brunne,
  • Göran Eidevall,
  • Eva-Lotta Grantén,
  • Margarethe Isberg,
  • Karin Johannesson,
  • Håkan Möller,
  • Jesper Svartvik
  • Kristin Zeiler
  • Anna-Karin Hammar

POSKs motioner (egna eller där man är medmotionär)
Motion 2015:004 Samverkan, rådgivning och tillsyn av begravningsverksamhet

Motion 2015:040 Liturgistipendium

Motion 2015:044 Rådslag kring förvaltning av jord och skog

Motion 2015:045 Utveckla kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete

Motion 2015:046 Församlingsrådens uppgifter

Motion 2015:054 Behåll solidariteten

Motion 2015:059 Tidsbegränsat uppdrag som stiftsbiskop

Motion 2015:060 Underlag för utvärdering av församlingsråden

Motion 2015:084 Låsta eller öppna kyrkor

Motion 2015:085 Översyn av sättet att välja biskop

Motion 2015:090 Kairos Palestina-dokumentets status och resurst

Motion 2015:091 Ta bort dokumentet Christmas Alert 2014 från Svenska kyrkans hemsidailldelning

Motion 2015:092 Ökad kunskap om kristna i Mellanöstern

Motion 2015:098 Konsekvenserna av kyrkomötets beslut

Motion 2015:102 Sekulära alternativ till kyrkliga handlingar

Motion 2015:105 Förändringen av Svenska teologiska institutets ramprogram

Motion 2015:106 Kartläggning och utvärdering av Svenska kyrkan och islamismen

Här kan du läsa alla motionerna på kyrkomötets webbsida>>

Fira gudstjänst!

Skrivet av

Omkring varje kyrka bör det finnas en grupp av intresserade människor som har denna kyrka som ”sin” kyrka. Det är denna kärna som kan växa om den har liv i sig själv. Om en sådan kärna saknas så kan man lika gärna sluta med söndagsgudstjänster i just den kyrkan.

Men kärnan måste ges förutsättningar. Det handlar om en vettig organisation. Det handlar om att delegera ansvar. Det handlar om resurser, personal, pengar.

Att tro att en gudstjänstfirande församling skulle flytta sitt engagemang till en annan kyrka där det finns en annan gudstjänst­firande kärna är nog att tänka fel.

Så skrev Johan Blix, fd kyrkoherde i Täby i Kyrkans Tidning den 20 augusti 2015.

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/min-kyrka-viktig-gudstjansten

Och han har så rätt. Precis så! Vi måste fira gudstjänster i våra kyrkor!

Om en grupp ("Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland er " säger Jesus(Matt 18:20)) eller fyra förtroendevalda i ett församlingsråd enligt kyrkoordningen, tar ansvar så ska vi fira gudstjänst. Vi ska bygga gemenskaper. Vi ska ta ansvar.

Vi ska inte lägga samman gudstjänster för att spara pengar, vi ska inte hålla på att byta tider, göra människor osäkra på om eller när det är gudstjänst. Gudstjänsten i "min" kyrka ska firas regelbundet, varje vecka, vid samma tid! Bredden i gudstjänsten behöver inte finnas i varje församling, den kan finnas genom att församlingarna bredvid varandra som kompletterar varandra.

Ur POSKs vision och program

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Foto: IKON

Arkiv
Kategorier