Sverige – vi har ett förslag!

Skrivet av

Såhär skriver vår ledamot av kyrkomötet och tidigare informatör för POSK om nyheten att det nu finns ett förslag till beslut kring kyrkohandboken på bloggen Svenska kyrkan i Tjörn som hon skriver i sin tjänst som kommunikatör.

Uppsala Nya Tidning rapporterade i går att det nu finns ett konkret förslag till kyrkohandbok från slutförslagsgruppen.

http://www.unt.se/nyheter/uppsala/nu-ar-omdebatterad-bok-klar-4526130.aspx

Kyrkohandboken har ju varit livligt diskuterad i olika sociala medier under hösten. Framförallt har det varit musiker som haft många kritiska synpunkter. Samtidigt är det många som ser fram emot en ny kyrkhandbok och de möjligheter som ges.

Slutförslaget lämnas nu till kyrkostyrelsen som har att ta ställning till om de vill överlämna förslaget till kyrkomötet för beslut i november.

Om kyrkostyrelsen bestämmer sig för att lämna över förslaget kommer det att skickas till alla ledamöter i kyrkomötet. Alla ledamöter kan motionera om det är något de vill förändra. Gudstjänstutskottet har att ta förbereda kyrkohandboksförslaget till kyrkomötet och har avsatt extra dagar i samband med kyrkomötet i oktober, för att hinna gå igenom hela förslaget som ska beslutas i november.

I gudstjänstutskottet sitter det många präster och två biskopar samt många med teologiskt och annan relevant kompetens.  https://www1.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/gudstjanstutskottet

Det är skönt att det äntligen finns ett konkret förslag att titta på och ta ställning till.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör Svenska kyrkan Tjörn
(dessutom ledamot av kyrkomötet)

Uppdatering 16:40 2017 02 01

Kyrkans Tidning skriver följande (se texten nedan)>>

Hela revisionsgrupppen står bakom det handboksförslag som nu ska överlämnas till kyrkostyrelsen. Trots det lever idén om att göra om förslaget till bara ett tillägg. Men det är inte ett beslut för revisionsgruppen.

I början av veckan hade revisionsgruppen för kyrkohandboken sitt sista sammanträde. När 180 detaljbeslut fattades i tisdags ställde sig hela gruppen bakom alla beslut.

– Det kändes väldigt bra när vi kunde avsluta med att konstatera att vi är en enig revisionsgrupp, säger gruppens ordförande biskop emeritus Esbjörn Hagberg.

– Det kändes som en stor styrka.

Samtal har ändå förts om det förslag som den avhoppade musikprofessorn Karin Nelson från Musikhögskolan i Oslo fört fram: att göra om förslaget till ny kyrkohandbok till ett tillägg till den nuvarande kyrkohandboken från 1986. Hennes ersättare, professor Johannes Landgren från Göteborg, har samma uppfattning som Nelson.

– Jag har föreslagit modellen med tillägg och fått med det i protokollet, säger han till Kyrkans Tidning.

Han tror att den frågan kan komma upp i kyrkostyrelsen.

Esbjörn Hagberg bekräftar att samtal om detta har förts i gruppen.

– Det har aktualiserats men vi har gemensam konstaterat att det inte är revisionsgruppens uppdrag att göra sådana bedömningar, säger han.

På en presskonferens som hölls i Uppsala i tisdags eftermiddag, framhöll Esbjörn Hagberg att handboken ska vara en bruksbok som fungerar väl och samtidigt speglar de olika traditionerna, med stor spännvidd både teologiskt och uttrycksmässigt, inom ramen för kyrkans tro och lära.

– Ingen kommer att tycka om allt, säger han.

Professorn i svenska Catharina Nyström Höög tycker att det svåraste varit att landa i lagom många alternativ.

– När vi haft en text med många synpunkter har vi tvingats att välja om vi ska skriva om eller ta bort texten helt, säger hon.

Både Esbjörn Hagberg och organisten i Nederluleå församling Andreas Söderberg försäkrar att de lyssnat på kritiken och “gjort ändringar där det var möjligt” i musiken.

– Det kan gälla delar av melodier som inte håller måttet eller något ackord, säger Söderberg.

Huvudprojektledaren Solveig Ininbergs framhåller att det inte ingår i gruppens direktiv att bara föreslå ett tillägg till gällande kyrkohandbok.

– Revisionsgruppen har haft ett uppdrag: att överlämna ett förslag till handbok för Svenska kyrkan, inte att yttra sig om hur kyrkostyrelse och kyrkomötet tänker sig fortsättningen.

Håll dig uppdaterad inför kyrkovalet

Skrivet av

För en vecka sedan kom sjunde nyhetsbrevet från kyrkokansliets valkansli.

I nyhetsbrevet kan vi läsa om en valtidning som kansliet har tagit fram som erbjuds församlingar och pastorat att använda. Det går att göra fyra egna sidor i tidningen och den kostar ca 7 kronor/st. Då ingår porto och utskick. Det kan vara en bra möjlighet att göra reklam och berätta om kyrkovalet i er församling. (vanligast är väl att valnämnden tar beslut om att använda denna tidning).

Nyheten för det här valet är ju Gkand – en möjlighet att själva på nätet mata in kandidaterna och se den färdiga valsedeln direkt. Vår informatör Lars-Gunnar Frisk har gått utbildning i Gkand och kan berätta vidare om det. Men detta system kommer att underlätta på många sätt. (DOCK – det behövs fortfarande ett underskrivet papper av varje kandidat.)

Kolla upp med valnämnden i din församling/pastorat så att det finns vallokaler och röstmottagnings-ställen på rätt ställe.
Till en vallokal behöver du ett röstkort eller din legitimation.
På ett röstmottagningsställe kan du få ett dublettröstkort och du kan alltså rösta var som helst i landet (även om du inte har med ditt röstkort.) Du måste kunna identifiera dig med ID-kort.
Nytt för i år är att förtidsröstning och röstmottagningsställe är öppet även under valdagen.

Det går också att se antal röstberättigade i er församling/pastoratet.

Har du inte redan börjat prenumerera på valkansliets nyhetsbrev så gör det – det är bara att anmäla sig.

/Carina Etander Rimborg

Kyrkodagarnas föreläsningar

Skrivet av

Oloph Bexell föreläser i Råsunda kyrka

Dagarna började med att Hans-Olof Andrén, ordförande för riksPOSK, välkomnade deltagarna och öppnade mötet med lite information om hur dagarna skulle te sig.

 

Första föredraget med titeln Från sockenstämma till partipolitisering hölls av professor emeritus Oloph Bexell och handlade om Svenska kyrkans beslutsorgan i ett 150-årigt förändringsperspektiv.

 

Därefter höll Peter Sjunnesson, programchef för kyrkomusikerprogrammet, ett föredrag kring funderingarna Var finns framtidens kyrkomusiker? Hur attrahera ungdomar att bli kyrkomusiker? Hur främjas kyrkomusikens kvalitet i Svenska kyrkan? med utgångspunkt i ett förslag kring kyrkomusikernas examens- och befattningsbenämningar samt behörighetsfrågor.

 

Sista föredraget kring våra tre valfrågor hölls av professor emeritus Sven-Erik Brodd och hade titeln Kyrkan och den teologiska mångfalden.

Våga tro på livet

Skrivet av

Bild på baksidan av ett krucifix mot en blå himmel med lite vita moln
Lördagskrönika av Manilla Bergström som var införd i Göteborgs posten den 21 januari 2017. Om tro, tvivel och förtröstan.

I år uppmärksammar kyrkan 500 år av reformation, sedan 1517 då Martin Luther i sina 95 teser protesterade mot handeln av avlatsbrev som man betalade för i tro om att man själv kunde köpa sig fri från sina synder. En av grundsatserna i Luthers lära är att människan endast kan bli frälst eller rättfärdig genom tro. Luther menade att detta med att bli accepterad inför Gud inte handlar om att tro på lagen eller på botövningar. Det handlar om att tro på Gud.

På ett sätt låter det enkelt, att det räcker med att endast tro. Men samtidigt är det just det som är så svårt, att våga tro. Tro och tvivel hand i hand och man skulle nog kunna säga att det finns något som väver ihop tro och tvivel, det som kan kallas förtröstan. Ett ord som nästan inte används i andra sammanhang än när man pratar om tro men jag skulle beskriva ordet förtröstan som det som gör att jag litar på Gud även när det är svårt att tro.

Kan ord ens räcka till för att beskriva våra tankar om tro? Om du och jag berättar om vår tro, hur gör vi då? I andra sammanhang händer det att vi säger ”Det kan inte beskrivas, det måste upplevas” och nog skulle det kunna sägas även om tron. För det handlar om att uppleva något, i sitt innersta eller i något uppenbart. Att tron är mer en erfarenhet av något än insikten om något. Och hur beskriver man det?

Evangelierna beskriver hur människor upplever tro i mötet med Jesus. Det berättas också om hur människor kring Jesus söker tecken och bevis för att pröva honom eller för att våga tro. Det finns starka berättelser om de som vänder sig till Jesus när de inte alls vet vad de ska ta sig till och när allt hopp verkar vara ute. Exempelvis i berättelsen om mannen som sökte upp Jesus när hans sjuke son låg för döden med önskan om att Jesus skulle komma dit innan pojken dör. Jesus skickar då hem honom med orden ”Din son lever”. Och det berättas att det som mannen och alla i hans hus sedan upplevde gjorde att de kom till tro.

Sådana berättelser kan vara både fascinerande och provocerande att läsa. När Jesus gör under, botar sjuka och räddar folk från döden kan det få oss att börja undra varför han botar vissa men inte alla. Har de inte förtjänat att bli friska eller har vi inte trott tillräckligt? Jag tror att berättelserna om hur Jesus gjorde under, främst vill visa vem som sänt Jesus och att han kommit med Guds kraft för att väcka tro på att Gud och livets kraft starkare än dödens. Och att de under som väcker människors tro görs för att vi ska våga fortsätta tro på uppståndelsen och livet.

Dessa ord, som beskriver tro och förtröstan, är från prästen Malmeströms psalm som skrevs vid hans hustrus plötsliga död:

Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.
Läk mitt öga att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra närmast mig.
Och om jag ej mer förmår gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand steg för steg mot livets land.

Halvfullt eller halvtomt?

Skrivet av

Den 18 januari skrev Carina Etander Rimborg på Svenska kyrkan Tjörns blogg ett inlägg om hennes tankar kring kyrkohandboken.

För oss som är involverade i Svenska kyrkan och dess interna debatt så har det troligen varit svårt att missa att det är en ny kyrkohandbok på gång. Ett arbete som har pågått under många år. Och det har varit flera provomgångar och remisser ute i församlingarna.

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Det har riktats kritik mot förslaget. Det har riktats kritik mot handläggningen. Det har varit avhopp från arbetsgruppen. Och jag upplever att det har varit väldigt mycket prestige.

Framförallt så är det många musiker som är kritiska av olika anledningar. Debatten har gått hög och har inte sällan antagit en ganska ful och oförsonlig ton. Söker du bara på Kyrkans Tidnings webbsida på artiklar med ordet ”kyrkohandbok” så får du 210 träffar.

En av artiklarna kunde strax för jul berätta att 350 av Svenska kyrkans 2000 musiker är kritiska till förslaget.

Och det finns säkert en hel del som måste stramas upp och som måste förändras i förslaget.

Men när jag läser artikeln så ser jag att drygt 17 % av musikerna som har skrivit på att de är kritiska. Det skulle i så fall innebära att 83 % inte har skrivit på – musiker som kanske ändå tycker att det är ganska OK det här förslaget?

Det är många församlingar som har testat de olika gudstjänsterna. Här på Tjörn har vi prövat de nya gudstjänstordningarna. Präster och musiker har samlats tillsammans flera gånger och pratat om och sjungit igenom förslaget. Det har varit församlingskvällar. Och det har skrivits remissvar. Förslaget är inte oprövat.

Ja, det finns saker som behöver bli bättre – men väldigt mycket är bra. Faktiskt! Den sidan kommer inte fram när jag läser mycket av diskussionen och debatten i olika forum. Då verkar det som om hela förslaget är helt kass – vilket inte är fallet!

Jag sitter också förtroendevald i Svenska kyrkans högsta beslutande organ – Kyrkomötet. Det är kyrkomötet som i höst ska ta beslut om kyrkohandboken. Jag sitter dessutom i presidiet och jag är med och planerar kyrkomötet. Vi har lagt till extra dagar för att vi ska få tid att prata om kyrkohandboken. Och jag vet att gudstjänstutskottet, som har ansvaret för att förbereda underlaget till Kyrkomötet, kommer att jobba extra många dagar och har bett om och fått tid och experthjälp. I Gudstjänstutskottet sitter det många präster och flera musiker – och dessutom några helt vanliga församlingsbor/förtroendevalda.

https://www1.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/gudstjanstutskottet

Jag har ett stort förtroende för att de kommer att göra ett bra jobb och mycket seriöst och genomlysande och genomgående kommer att förbereda materialet som kyrkostyrelsen kommer att lämna över till kyrkomötet. (Det kommer att ske innan sommaren). I kyrkomötet är vi 251 personer, förtroendevalda med olika erfarenheter och en stor samlad gudstjänstkompetens som ska ta beslut om handboken.

Det jag vill avsluta med att säga är att jag önskar att alla skulle släppa den prestige som verkar ha tagit ett järngrepp över handboksarbetet. Låt kyrkostyrelsen få arbeta i lugn och ro, låt gudstjänstutskottet få arbeta i lugn och ro och låt oss tillsammans be för att vi får en kyrkohandbok där vi tillsammans hittar gudstjänstformer där vi kan be och lovsjunga Herren tillsammans!

Från POSKs program:
Musiken är en Guds gåva och bildar ett eget språk som är en omistlig del av mänskligt liv. I kyrkans gemensamma sång, i gudstjänster och övrigt musikliv kan musiken bidra till att bära, utforska och fördjupa tron. (…) Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. (…) Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för: att stärka ansvaret för kyrkomusik på Svenska kyrkans nationella nivå. att Svenska kyrkan inrättar ett samrådsorgan med musiklivets organisationer. att POSK har en dialog med kyrkomusikerna kring utmaningar och möjligheter. att en revision av psalmboken ges nödvändig tid, sker i dialog och är noggrann med språkliga och musikaliska kompetenser.

 

POSK kommer via sina ledamöter på olika nivåer att ta ansvar för musiken och kontakten med kyrkomusikerna i allt fortsatt arbete. För utan musiken kan vi inte fira gudstjänst – då kommer vi att sakna ett viktigt språk.

/Carina Etander Rimborg

Ladda för kyrkovalet – kom till POSKs Kyrkodagar!

Skrivet av

250 dagar kvar till 17 september 2017 då det är kyrkoval.
Det är 95 dagar kvar till 15 april då alla kandidater ska vara registrerade och listorna med deras medgivanden inskickade till våra stiftskanslier. 

Hur ligger ni till i era nomineringar?
Hur ligger ni till med era valprogram?
Hur långt har ni kommit?

Nästa helg håller POSKs sina kyrkodagar i Solna med ett spännande program och där vi får följande intressanta föredrag

• Kyrkoval 2017
Vi pratar om, utbyter erfarenheter och peppas:
Kring frågor som rekrytering, valstrategi, ekonomi, information, debatt och opinionsbildning.

• Partipolitiseringen av kyrkan
är ingången till ett föredrag av Oloph Bexell med rubriken Från sockenstämma till partipolitisering – 
Svenska kyrkans beslutsorgan i ett 150-årigt förändringsperspektiv.
Oloph Bexell är professor emeritus i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, och huvudförfattare till bandet om Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid i bokverket Sveriges kyrkohistoria.

• Mångfald & respekt
Sven-Erik Brodd föreläser om hur kyrkosyn förhåller sig till frågan om kyrkan och den teologiska mångfalden.
Sven-Erik Brodd är professor emeritus i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet. Han har suttit med i många ekumeniska förhandlingar som representant för Svenska kyrkan, och har varit verksam inom Svenska kyrkans forskningsavdelning. Han har skrivit om bl.a. diakonatet, och om att Svenska kyrkan fick ett treledat ämbete (präst, diakon och biskop).

• Kyrkomusikens kraft!
Om kyrkomusikens betydelse i gudstjänst och kyrkoliv. Medverkan av Peter Sjunnesson, som är programchef för kyrkomusikerprogrammet vid Svenska Kyrkans Utbildningsinstitut.

Har du missat att anmäla dig?
Om du gjort det så har du ändå chansen om du agerar snabbt. Det finns fortfarande platser kvar, om du anmäler dig under denna vecka. Behöver du hjälp så tag kontakt med våra två informatörer, Lars-Gunnar eller Linda så får du den hjälp du behöver. info@posk.se

250 dagar kvar till kyrkovalet – 95 dagar kvar tills kandidatlistorna ska vara registrerade! 

/Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot från Göteborgs stift

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Läs om Kyrkodagarna på nyhetssidan här, och i kalendern här.
Direktlänk till anmälningsformuläret.

Anm: Några av våra stift har prästvigning söndag 22 januari. Om du har planerat delta vid en sådan så finns möjlighet att ändå delta i den första kyrkodagen, på lördagen. Du betalar då halv deltagaravgift, 150 kr.

 

Från POSK’s program:

En fri kyrka – på riktigt
Relationsförändringen mellan kyrkan och staten år 2000 gjorde Svenska kyrkan till ett fritt trossamfund. Lagen om Svenska kyrkan garanterar att vissa fundamentala särdrag behålls, men även mindre väsentliga kännetecken som organisationsstruktur beskrivs i lagen. Det är angeläget att fortsätta reformarbetet och på sikt se över denna lagstiftning.

POSK anser också att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Företrädare knutna till de politiska partierna strävar ofta efter att utforma kyrkliga bestämmelser efter de regler som gäller för stat och kommuner. Ett tydligt exempel är det komplicerade och kostnadskrävande sättet att genomföra kyrkliga val. Det är resultatet av en okritisk överföring av systemet för allmänna val till ett sammanhang där det inte passar. POSK arbetar för att skapa ett billigare och enklare demokratiskt valsystem i kyrkan.

Teologisk mångfald och respekt
Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner. Det är en styrka att det ryms många olika sätt att förstå och tala om Gud.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och verkar för respektfulla samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger även bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Kyrkomusikens kraft
Musiken är en Guds gåva och bildar ett eget språk som är en omistlig del av mänskligt liv. I kyrkans gemensamma sång, i gudstjänster och övrigt musikliv kan musiken bidra till att bära, utforska och fördjupa tron. Svenska kyrkan har ett rikt arv av hög konstnärlig kvalitet att förvalta och utveckla vidare. Under senare tid har också en viktig breddning mot nya stilar och former blivit en naturlig del av kyrkans uttryck.

I Svenska kyrkan samspelar ett professionellt musikliv med ett musikliv där alla har rätt att delta och uttrycka sin kristna tro. Körsången har en alldeles särskild betydelse i Svenska kyrkan som en folkrörelse och som uttryck för ideellt engagemang. Svenska kyrkan är som helhet den största aktören i det svenska musiklivet och har här en av sina mest uppskattade kontaktytor med många medlemmar och samhället i stort.

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan.

 

Var är medmänskligheten, moralen?

Skrivet av

Krönika i Västerbottens-Kuriren, 16 december 2016.
I måndags utvisades en grupp ungdomar till Afghanistan. Ett par dagar tidigare hade Migrationsverket gjort en ny bedömning av läget i detta härjade land. Det betyder, sa man på nyheterna, att fler afghaner kommer att få stanna i Sverige. Landet bedöms nu farligare än vad Migrationsverket tidigare har sagt.

De som beslutade och genomförde utvisningen i början av veckan kände väl till Migrationsverkets nya bedömning. Det gjorde inte ungdomarna. ”Om dom hade frågat skulle vi ha berättat om det”, säger de ansvariga.

Men fattar ni? Om dom hade frågat! Har det svenska Migrationsverket gjort några nya säkerhetsbedömningar de senaste dagarna? Är det vad man rädd och förvirrad inför en osäker framtid – och med en kunskap antagligen mycket mer detaljerad om läget i den by eller stad man nu måste tillbaka till än vad Migrationsverket har – kommer att tänka på att man ska fråga när man mot sin vilja förs till ett chartrat utvisningsflygplan?

Om dom hade frågat! Alla som har varit med om att fakta någon gång förtigits för en när det gäller sånt som kunde ha varit till ens fördel eller glädje kan ana misstron, besvikelsen, ilskan när sanningen kommer fram. Och när jag och många med mig har varit med om nåt som på långt, långt håll liknar detta har det handlat om nåt i detta sammanhang så banalt som en missad fest, ett missat erbjudande, en genväg av ett eller annat slag. Men detta!

Om dom hade frågat! Vad är det för syn på utsatta människor som sprids och alltmer accepteras i vårt samhälle och av våra myndigheter? Var är medmänskligheten och moralen? Skäms Sverige!

Är det ett mål för det svenska samhället att så många som möjligt som söker sig till vårt land ska ut härifrån? Samtidigt som vi behöver arbetskraft i stor mängd. Samtidigt som vården och hemtjänsten skriker efter arbetsvilliga människor och till en del nu bärs av energiska och ambitiösa människor som är födda i ett annat land än Sverige.

Är det för övrigt någon som på allvar tror att krisen i vården, eller krisen i skolan eller någon annanstans beror på invandringen? Varför är det så få som ifrågasätter den åsikten? Det är väl klart att vi kan jobba med flera saker samtidigt i vårt samhälle, det har vi alltid gjort. Och klimatkrisen, kom inte och säg att den också beror på flyktingarna – den har vi i västvärlden ordnat till så bra själva!

Det finns en sak som är riktigt besvärlig med flyktingarna. När mina vänner från Syrien och Irak berättar om sitt hemland och sina släktingar där så blir det så plågsamt att se bilderna från det sargade Mosul eller det sönderbombade Aleppo.

Det är inte ”därborta” längre. Det är platser där mina vänner bott och varit. Det kryper inpå mej. Jag har berättelser från de platserna. Det är mina vänners hemorter ungefär som Vilhelmina eller Tvärålund är det. Och det är lika vidrigt med bomber i Aleppo som det skulle ha varit om de fällts över Vindeln.

Sen är inte alla flyktingar fantastiska och okomplicerade människor. Det är inte alla svenskfödda heller. Det finns sjuka, traumatiserade, arbetslösa, det finns till och med brottslingar – i båda grupperna. Men mest finns det trevliga, arbetsvilliga, nyfikna, läraktiga människor som för det mesta gör bra saker, vare sig dom kommer från Lycksele eller från Asmara.

Om dom hade frågat! Den kommentaren gjorde mig så upprörd. För den avslöjar något jag inte vill ska finnas i vårt samhälle. Jag har varit arg sen i måndags.

Men i onsdags blev jag både glad och stolt. Då presenterades Juluppropet av Sveriges kristna råd. Det är ett upprop för en human flyktingpolitik. Det är ett upprop ur djupen, från kyrkor och föreningar, fotbollstränare och lärare, gode män och socialsekreterare som mött asylsökande, stöttat dem, sett deras kamp och nöd och goda vilja. Det är ett upprop för möjligheten till familjeåterförening och för trygghet för barn och ungdomar. Det är ett upprop för att se flyktingar som människor i nöd och inte som problem som vi ska knuffa undan. Jag säger bara: Skriv på! juluppropet.se

Och apropå jul. Det där barnet som föds i ett dragigt stall. Han fick också fly undan en despot. Som vuxen hade han en hel del att säga om hur vi ska vara mot varandra. Om att de svagaste är viktigast. Om att vi ska vara mot andra som vi vill att de ska vara mot oss. Om att kärleken trots allt är den starkaste makten och den enda som består.

God jul!

Lisa Tegby
präst i Umeå

Juluppropet – för en human migrationspolitik

Skrivet av

Den 14 december introducerade Sveriges kristna råd #juluppropet och där bland annat ärkebiskop Antje Jackelén presenterade kampanjen: Juluppropet – för en human migrationspolitik.

I den uppmanar svenska kyrkoledare regeringen att agera för en human migrationspolitik. För att ge den än mer tyngd så kan alla som vill skriva under uppropets tre punkter som sedan ska lämnas in till regeringen.

Skriver du under uppropet så uppmanar du regeringen att:

– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

Fram till den 31 januari 2017 pågår namninsamlingen.

 

I samband med lanseringen höjdes ett antal kritiska röster som, återigen, tyckte att kyrkan skulle sluta vara politiska. En kritik som ärkebiskop Antje Jackelén snart tillbakavisade med följande uttalande:

”Vi är inte politiska, vi är kristna”

Juluppropet grundar sig i ett tydligt kristet budskap att värna de minsta och svagaste. Jesus själv var flykting som litet barn och han föddes bostadslös. För mig är att avvisa en flykting att avvisa Gud.

Jag tänker också att vara en del av samhället, som kyrkan är, så är det så gott som omöjligt att vara helt opolitisk i det som kyrkan verkar för. Ordet politik är bildat från grekiskans τὰ  πολιτικά (tà politiká) som betyder statsangelägenheter. Så vad som är angeläget för staten och kommunen är även angeläget för kyrkan och församlingen.

Vad jag inte riktigt förstår det är vad de egentligen menar med ”kyrkan”, jag tolkar de kritiska rösterna som att det är Svenska kyrkan de är kritiska mot. Men det här är inte ett upprop enbart från Svenska kyrkan utan alla som är med i Sveriges kristna råd står bakom uppmaningen. Så varför dessa kritiska röster mot ”kyrkan” när det menas Svenska kyrkan. Och varför kommer Katolska kyrkan eller Equmeniakyrkan undan då? Eller menar kritikerna ”kyrkan” som den världsvida kyrkan som har sitt ursprung en julnatt i Betlehem, där Jesus föddes hemlös och sedan fick fly för att undkomma kung Herodes hemska påbud att döda alla gossebarn under två års ålder.

Om det innebär att kyrkan är politisk för att värna dagens Jesusbarn på flykt så tar jag gärna det. För mig är det främst att vara kristen att skriva på #juluppropet, att det även innebär ett politiskt ställningstagande är ju på grund av frågans tyngd.

 

Från POSK’s program:

Flykting- och integrationsfrågor
Det växande antalet människor på flykt i världen och i Sverige är en utmaning också för Svenska kyrkan. Vi måste i allt högre grad vara en närvarande, öppen och tydlig kyrka, som förmedlar ett hopp. Mötet med kristna från andra delar av världen och med människor av annan tro får oss att reflektera och fördjupa vår egen identitet. Dessa möten tvingar oss också att se över prioriteringar av resurser och arbetssätt på alla nivåer i Svenska kyrkan för att bättre kunna möta de behov som finns.

POSK menar att den öppna kyrkan och ett öppet och välkomnande förhållningssätt är den enda möjliga vägen i dagens situation ofta präglad av våldsspiraler. Särskilt viktiga är våra möten och vårt engagemang för kristna från olika delar av världen.

I de segregerade områdena främst i storstädernas förorter måste Svenska kyrkans församlingar arbeta tillsammans med många andra goda krafter i samhället för att motverka hemlöshet, rotlöshet, fattigdom och utanförskap. Detta gäller också glesbygdsförsamlingar med asylboenden. En tydlig närvaro med ett starkt kärleksbudskap ska motverka nedbrytande och förstörande riktningar. Budskapet om att Guds frälsning gäller alla och att Guds kärlek vill allas bästa och deras upprättelse måste vara tydligt.

Svenska kyrkans församlingar och kyrkor ska vara öppna för kristna minoritetskyrkors gudstjänster. Det är också viktigt att fira gudstjänster tillsammans.

I ett mångreligiöst samhälle är det viktigt att olika religionsutövare har tillgång till egna gudstjänstlokaler.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att Svenska kyrkans församlingar rustas än mer att ta emot migranter och människor på flykt.
att resurser tillförs de församlingar som har en stor andel flyktingar och invandrare inom sina gränser.

Låt dig ej förhårdna i denna hårda tid

Skrivet av

Denna krönika av Lisa Tegby var införd i Västerbottens-Kuriren i mitten av november. Handlar om Wolf Biermanns visa Uppmuntran som ger hopp och styrka att våga stå emot mörka krafter – tillsammans

 

I onsdags (15 november, reds. anmärkan) fyllde den tyske vissångaren och författaren Wolf Biermann 80 år. Somliga säger att hans sånger, och framför allt den konsert i Köln 1976 som ledde till att han förbjöds att återvända till Östtyskland och blev av med sitt medborgarskap där, var början till Berlinmurens fall. Helt säkert bidrog hans sånger, tillsammans med många andras ord, toner och handlingar, till att muren mellan öst och väst blev till grus den 9 november 1989.

Wolf Biermanns sång Uppmuntran är en av mina trogna följeslagare genom livet. Hur ofta har jag inte nynnat den, citerat den, tänkt på den … Och sedan morgonen den 9 november 2016 gör jag det varje dag igen:

Nej, låt dig ej förhårdna i denna hårda tid …
Nej låt dig ej förskräckas i denna skräckens tid …
Nej låt dig ej förbrukas, men bruka väl din tid …

Precis som många andra vaknade jag till oro, förvirring, ilska och en mängd frågor den 9 november när det stod klart att Donald Trump valts till president i USA. Hur kunde det bli så? Vad händer nu? Klimatet? Freden? Flyktingarna? Mångfalden?

Finns det nån annan planet man kan flytta till, skrev en vän. Ja, man kan få flyktkänslor. För det är klart vi kommer att påverkas av detta, var vi än bor i världen. Andra planeter är väl inget realistiskt alternativ men det finns ju fler flyktvägar. Som att blunda och inte bry sig. Som att dyka in i sitt eget och lämna världen åt andra.

Men detta presidentval. Nej, det får inte bli ett sömnpiller. Det måste bli en väckarklocka. Blir det inte det kan vi om ett tag grymt väckas av något som är mycket värre. Jag är orolig. Läser och letar. Försöker förstå och jag letar hopp.

Psykologen och förintelseöverlevaren Hédi Fried skriver om valet av Trump utifrån sina erfarenheter av 1930-talets demokratiska val av Hitler. Han var ”en galning långt borta” som de flesta blundade för tills det var för sent.

Den 9 november! 1938, Kristallnatten, och vad som följde efter den visade att galenskapen var värre än så. Den var djävulskap och den var närmare än nära. Nu är Hédi Fried rädd igen. Men denna 92-åring vågar ändå tro att vi lärt oss något om sammanhållning och ansvarstagande och att vi inte ska tiga nu när främlingsfientlighet, nationalism och populism stampar i farstun.

Dramatikern Stina Oscarsons begrundar valet av Trump utifrån tankar om vad som händer medan mörkret sakta faller: Gränskontroller, fängslade politiker och journalister i Turkiet, Sverigedemokraterna på Grand Hotell, statsministerns ängslan för ordet demokrati när han var i Saudiarabien med Saab.

Det som sker i världen i dag av gränsdragningar och bildningsförakt, av isolationism och rädsla för det annorlunda, sker inte bara långt borta från oss. Vi måste se och ropa. Här behövs poesi och protest.

Jag är ingen politisk analytiker. Jag är en orolig människa. Och jag är en hoppfull människa. Mycket av det som händer i världen just nu har jag verkligen ingen lösning på. Att många människor i USA känt sig bortglömda av politikerna är väl klart. Om politiker börjar begrunda sitt förhållande till människor som aktiva medborgare och inte enbart som väljare – då skulle kanske något nytt kunna anas.

Jag tror verkligen att de goda krafterna i världen är större än de onda. Lögner och förvridna fakta är tillfälliga. Förakt mot minoriteter, mot vetenskap och jämställdhet, mot solidaritet och ett öppet samhälle kan besegras. Kampen för rättvisa och rättfärdighet behöver ständigt föras och just nu ropar den väldigt högt på varenda en av oss.

Så vänner, medmänniskor, kamrater, systrar och bröder och barn och mostrar och allihopa! Nu måste vi göra vad vi kan i det lilla och i det stora. Se och begrunda, bygga lite mer gemenskap där just vi är, dela med oss en bit till av vad vi har, mobilisera motkrafter. Bara inte blunda och acceptera galenskap och auktoritära patriarkers framfart både här och där. Vi måste hjälpas åt att bevara vårt hopp.

Och medan vi betänker att det kan hända goda saker också såna dagar som den 9 november, så kan vi väl nynna på sista versen i Wolf Biermanns Uppmuntran:

Vi låter oss ej tystas i denna tysta tid.
En dag ska marken grönska, då står vi alla starka,
då är den här vår tid, då är den här vår tid.

 

Lisa Tegby
präst i Umeå

HBT-representants syn på debatten

Skrivet av

Ibland kan det vara bra att se på sig själv med andra ögon. Eller som i det här fallet lyssna på någon, som inte befinner sig mitt i debatten men som ändå känns relevant och dennes tankar kring en het fråga.

Bengt Held skriver om HBT-frågor på sin blogg sedan flera år tillbaka, och skrev utifrån sin horisont om debatten i kyrkomötet om vigningsfrågan för en tid sedan. Tycker det är ett bra inlägg som på ett tydligt sätt sammanfattar den långa debatten.

Vad han inte får med är skälen till varför POSK enhälligt röstade nej till Jesper Eneroths tilläggsyrkande. Dels ansåg POSK att tillägget inte hörde till denna motion utan borde egentligen tagits upp under Bemötande av personer utanför heteronormen där den bättre hörde hemma. Dels kom tilläggsyrkandet väldigt sent, så det var svårt att faktiskt hinna sätta sig in i vad det egentligen innebar. Därutöver ansåg POSK, och jag håller verkligen med, att uppdraget är formulerat på ett sådant sätt att det tar för givet att diskriminering sker idag.

Att kyrkomötet med anledning av motionen uppdrar åt kyrkostyrelsen att utreda frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas i såväl kyrkorättslig mening som ur andra relevanta perspektiv för att säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med den kyrkliga handlingen vigsel samt återkommer.

Jag välkomnar en utredning om den hade undersökt om, när, var och hur diskriminering sker idag och utifrån detta säkerställa att ingen diskrimineras framöver. Det går säkert att tolka tilläggsyrkandet som att detta ingår då det är svårt att ta fram åtgärder om en inte vet hur diskrimineringen skett. Men när någon som inte har hela bilden bara läser ett sådant uppdrag är det lätt att tolka det som att det idag förekommer diskriminering i samband med vigslar av samkönade, en bild som jag inte alls ser.

Jag vet de som köpt Socialdemokraternas bild av kyrkan med hull och hår och som på fullaste allvar tror att det är ett problem med homofientlighet i Svenska kyrkan. Det är för mig ett större problem än de (få) präster som inte vill viga samkönade. För mig är det ett problem att det finns de som inte kan se skillnaden på att bekräfta någons åsikt och att stå för densamme.

Bengt Held tycker att det är klokt att kyrkomötet biföll tilläggsyrkandet, samtidigt som han såg tydliga problem med motionen – ”Hur homovänlig och välvillig motionen än var”. Sedan avslutar han sitt inlägg med något som POSK också står för:

Till sist vill jag framföra att det är helt absurt att politiska partier 2016 kandiderar till val i religiösa samfund. Det är respektlöst att partipolitisera samfund och Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centerpartiet borde lämna Svenska kyrkan i fred.

Arkiv
Kategorier