fbpx

Böner för sjöfarare

Skrivet av

Härnösands stift har givit ut en liten bönbok som särskilt riktar sig till sjöfarare. Det är domkyrkokaplan Cristina Grönroos som skrivit "Nautisk bönbok, böner för sjöfarare". Den finns att läsa via ISSUU eller beställas i papperskopia från Härnösands stift.

I förordet skriver Cristina Grönroos:

"Skapelsens okontrollerbarhet gör människan beroende av Gud men vi blir också mer beroende av varandra. Detta ömsesidiga beroende fick jag själv uppleva när jag som nybörjare gav mig ut till sjöss. Vilken hamn jag än anlöpte så möttes jag alltid av vänliga händer beredda att ta emot min förtamp. Att hjälpas åt tycks vara en del av det kollektiva medvetandet hos sjöfolk.

Den här bönboken tillägnar jag alla vänliga människor som jag har mött och som jag kommer att möta på mina seglatser. Att segla är nödvändigt, att hjälpas åt är ännu nödvändigare."

Här kan du läsa hela bönboken:

 

 

Tips från coachen – använd predikstolen

Skrivet av

I helgen var jag på gudstjänst i den gamla och mäktiga katedralen i Visby. En fantastisk kyrka – men full av stora pelare. Pelare som gör att det i kyrkan endast är de tre personerna som sitter längst ut på bänkarna är de som ser allt och ända fram till koret. Alla andra har skymd sikt av en eller flera pelare.

Under de senaste decennierna har prästerna börjat predika från golvet istället för predikstolen, ibland bakom en ambo. Och det har varit bra. Att prästerna kom ner från de höga höjderna och kom närmare församlingen.

Men nu… Nu är det dags att recleima predikstolen. För jag tycker inte det funkar när prästerna tror de är nära, men i stället blir det bara en liten exklusive skara som ser och hör allt. Särskilt om prästen inte utnyttjar möjligheten att röra sig i rummet.

Så jag ber alla präster – använd predikstolen. Så alla i kyrkan hör och ser!

Predikstol>>

Foto: IKON Magnus Aronsson

Kyrkosyn och ämbetssyn i förändring

Skrivet av

Erik Eckerdal, präst och forskare, skriver i senaste Svensk kyrkotidning (5/15) om "Sverige som egen kyrkoprovins – kyrko- och ämbetssyn i förändring".

I artikeln börjar han med att berätta om kyrkorätten, om biskopsämbetet före och efter reformationen och om biskopen i Sverige och i romersk katolska kyrkan. Vad som förenar oss och vad som skiljer oss.

Eckerdal avslutar hela sin artikel:

I en situation av splittring, vilken fortgår så länge kyrkorna inte är förenade, vilar ansvaret på de personer som vigts till
ett personligt utövat biskopsämbete att så långt det är möjligt realisera enheten i den ena, heliga, katolska och apostoliska kyrkan, så som båda kyrkorna bekänner sig vara. Detta kan ske mycket konkret. För ju längre två kyrkor står från varandra, desto större anledning att sammanträffa och gemensamt undersöka angelägna frågor. Som Metropolitbiskop av Uppsala kan ärkebiskop Stefans efterträdare ta ledningen och samla de evangeliska och romersk katolska biskoparna i norden till överläggning i frågor om pastoral- och sakramentalteologi, evangelisation, miljö, sociallära, familj och skola, barnens rätt till sina föräldrar, suicid, eutanasi och abort, för att nämna några frågor. Hur skulle ärkebiskop Stefan agerat?

Läs hela artikeln här, http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/skt.5-15erik.eckerdal.:

 

Ur POSKs vision och program>>:

Brokyrka

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

—————————

Erik Eckerdal är också POSKare i Uppsala stift.

Mer empatisk än en femteklassare?

Skrivet av

I dag har vi en gästkrönika från Helena Taubner, POSKare från Skara stift. Krönikan publicerades först på Skara stifts webbplats>>

Mer empatisk än en femteklassare?

På trappan står två tjejer. De vill sälja majblommor. Med stor självklarhet säger de ”Vi säljer majblommor”.

De förväntar sig att deras blotta existens är argument nog för att sälja in produkten – hur skulle de kunna sälja något som inte var värt att köpa? Pengarna går till att hjälpa barn som behöver hjälp, och alltså är det bara att dra fram plånboken och göra affär.

I tv-soffan, med varma mackor på soffbordet och svart te i kannan, ser jag hur femteklassare efter femteklassare tar plats på podiet för att svara på kunskapsfrågor. De har mycket att bevisa, eftersom programmet går ut på att de – trots sin ringa ålder – är smartare än ingenjörer, ekonomer, kirurger och journalister.

Någon tycker bäst om matematik och skall bli uppfinnare. Någon annan tycker bäst om svenska och skall bli författare. Inte för en sekund ser de några hinder för att uppnå sina högt ställda mål.

Rätt och fel

Min kollega pratar om sin elvaåriga dotter. Hon säger att dottern har en sådan självklar känsla för rätt och fel. Hon ser när någon far illa i skolan, och vet varför man måste behandla alla med lika mycket respekt och omtanke. Hon oroar sig för att det finns fattiga barn, till och med på nära håll, och hon undrar vad hon kan göra för att hjälpa dem.

Frälsarkransen

När vi, under pingsthelgen, hade konstutställning i Hjo kyrka, var min svägerska och hennes familj på besök. Dottern, som är i tioårsåldern, tar ett stadigt tag om konstnärens arm och förväntar sig en guidad tur.

Utställningen handlar om Frälsarkransens olika pärlor, och när det är dags för lunch har hon och konstnären inte hunnit hela varvet runt. Det blir till att gå tillbaka till kyrkan efter lunchen och återuppta guidningen. Jag ser hur de pratar, om pärlorna – men också om sådant som är viktigt i livet när man snart är tio år.

Om Sveriges framtid vilar i dessa barn händer – ja, då känner jag mig faktiskt helt trygg. När Jesus sa att vi skall bli som barnen – ja, då tror jag att han menade femteklassarna.

Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.”
(Luk 18:15-17)

Av Helena Taubner, förtroendevald i Hjo
Publicerad 11 juni 2015

Foto: Rickard Taubner

"låt de döda begrava sina döda"

Skrivet av

"Låt de döda begrava sina döda" (Matt 8:22)

Så skriver Jonas Eek i dagens Kyrkans Tidning (24/15) där han vill att de som överklagat Göteborgs stiftsstyrelses beslut ska ta tillbaka sitt överklagande.

Kyrkans Tidning: Dra tillbaka överklagandet>>

Frågan om att Göteborg ska vara ett pastorat eller splittras upp i nio enheter har delat förtroendevalda och kyrkoherdar i Svenska kyrkan i Göteborg. Och splittringen går också rätt igenom nomineringsgrupperna. Jag vill vara väldigt tydlig att jag skriver det här blogginlägget som Carina, förtroendevald i kyrkonämnd, kyrkofullmäktige och kyrkomöte. Detta är ett strikt personligt inlägg!

Jag tror personligen att den bästa lösningen för Svenska kyrkan i Göteborg är att vara ett pastorat. Varför tror jag det?

Jonas Eek frågar efter en framtidsvision för Svenska kyrkan 2040. Jag ska säga vad jag tror om 2040 om beslutet inte blir upphävt.

Jag tror att de nio enheterna kommer att ha fullt upp med att organisera sig, administrativt, ekonomiskt, personellt och med fastigheterna så att man bara koncentrerar sig på sig själv i 15-20 år. Därefter kommer man att lyfta näsan över församlingsgränsen och se att man kanske skulle samverka och samarbeta om det som vi i dag redan gör.

Jag tror inte den enskilda församlingsmedlemmen kommer att märka en så stor skillnad utan gudstjänsterna kommer att fortsätta som vanligt, men jag tror heller inte att det finns ork att driva någon utveckling av verksamheten. Jag tror alltså inte att kyrkan på något sätt har utvecklats fram till 2040. Möjligen stagnerat och kanske på sina håll också avvecklats.

Det kommer säkert att bli bra så småningom (kanske 2040), säkert annorlunda och det är inte säkert det blir sämre. Men innan dess har vi ödslat en massa tid och pengar på en massiv omorganisation och uppdelning. Jag tror också (vilket inte behöver vara helt fel) att församlingarna måste jobba hårdare på att samla in pengar för att kunna bevara verksamhet och personal. Insamling genom att hitta sponsorer, ordna basarer och på andra sätt.

De gemensamma verksamheterna som vi har i dag finns inte kvar – men kan givetvis ha utvecklats till att bli något annat eller i nya former.

I överklagande beskrivs problemet och orsaken till överklagandet så här:

Dessa är i huvudsak följande: Uppfattningen att Göteborg är ett pastoralt område, som behöver en pastoral styrning och en pastoral ledning; den svaga ekonomiska bärkraften i främst invandrarrika Nylöse pastorat, med låg kyrkotillhörighet (28%) och låg medelinkomst, men också Domkyrkopastoratet – dessa två skulle enligt stiftets utredning vid oförändrad verksamhet behöva höja sin kyrkoavgift med 38 resp. 14 %; oro för att många gemensamma pastorala verksamheter inte kommer att kunna fortsätta om Göteborg delas, såsom verksamheten vid de stora sjukhusen, kyrkan i högskolan, skolkyrkan, verksamheten vid häktet osv.; de negativa konsekvenserna av en uppdelning av ekonomi- och fastighetsförvaltning och, inte minst, begravningsverksamheten; samt oro för anslagen till andra organisationer såsom Göteborgs kyrkliga stadsmission, av vilka två (Kyrkans Jourtjänst och Kyrkans Familjerådgivning), båda med omfattande verksamhet, har samfälligheten som huvudman.

Låt de döda begrav sina döda citerar Eek bibeln. Som om det var ett val vi hade att göra. Svenska kyrkan är huvudmän för begravningsverksamheten. Det finns lagar och regler som styr detta. Och det beslutet som stiftsstyrelsen har tagit innebär att Svenska kyrkan bryter mot dessa lagar och regler.

Jag har personligen inget problem med att släppa huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Låt kommunen ta över, för allt i världen! Svenska kyrkan skulle sedan kunna sälja sina tjänster och sköta kyrkogårdarna osv. Men innan vi är där så måste vi fullfölja vårt samhälleliga uppdrag.

Just i dag har kyrkostyrelsen uppe ett förslag på en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg. De diskuterar ett förslag som innebär att det skulle göras ett permanent undantag för Göteborgs begravningsverksamhet och att det i kyrkoordningen skulle införas en ny paragraf. En paragraf som tillåter det att finnas en Göteborgs begravningssamfällighet. Om kyrkostyrelsen beslutar så kommer detta förslag att skickas på remiss till Göteborgs stift och Göteborgs kyrkonämnd i morgon och sedan skulle förslaget kunna presenteras och beslutas på kyrkomötet i höst. Om kyrkomötet är beredda att återigen särbehandla Göteborg återstår att se.

Nej, Jonas Eek, det är just för att några av oss ser att lösningen för utveckling, mångfald och växt handlar om solidaritet och inte splittring som vi också ställer oss bakom överklagandet. Grundtanken i strukturutredningen var just att låta församlingen, stor som liten, få växa, även om man inte har möjlighet att genomföra all ben i den grundläggande uppgiften. Ett ansvar för upgiften som då ligger i pastoratet istället.

Och för Göteborgs del så skulle det kunna innebära att vi kunde haft 62 församlingar i pastoratet (jag vill minnas att vi har 62 invigda kyrkorum i samfälligheten) där man samlas till gudstjänst, bön och gemenskap. Det är den utvecklingen jag hade sett 2040! Inte en kyrka där jag om jag flyttar från Askims församling till Nylöse församling eller Göteborgs Domkyrkoförsamling får betala helt olika kyrkoavgift. Eller där det bedrivs helt olika verksamheter enbart på grund av de ekonomiska förutsättningarna.

Kyrkan i Göteborg kommer att överleva – det handlar inte om det. (Om inte Jesus har kommit tillbaka innan dess). Men jag personligen tror att solidariteten och delandet bland många är den rätta vägen att gå, andra tror att en uppdelning och splittring är den rätta vägen för kyrkan.

 Foto>>

Läs mer om utredning och stiftet beslut här>>

Biblar på vift

Skrivet av

Svenska kyrkan i Umeå satsar på ett något ovanligt drag för att sprida biblar. Så här skriver de på sin webbsida>>:

Torsdagen den 4 juni släppte vi ut nio biblar i det fria med start i kulturhuset Väven, Umeå. Vi tog med dem en bit på vägen och lämnade dem på platser där vi hoppas att de ska bli hittade av någon annan.

Har du hittat en av biblarna? Läs några rader, en sida eller ett kapitel. Ta gärna med dig bibeln en bit på din resa. Lämna den på en plats där någon annan kan hitta den.

Vi är nyfikna på biblarnas resor så ta gärna en bild och dela på Instagram och/eller andra sociala medier med #bibelpavift. Du kan också registrera att du hittat boken på Bookcrossing med det unika ID-nummer som står på insidan av pärmen. 

Vi önskar dig allt gott på din resa.

Har du stött på någon av de nio biblarna? Har du hört talas om någon som har gjort det?

Här kan du se instagramflödet med hashtagen #bibelpavift och se var bilderna på biblarna är tagna.

Kyrkan i din telefon – tips på bra appar!

Skrivet av

Manilla Bergström, POSKare (sitter i kyrkomötet) och tf kyrkoherde i Torslanda-Björlanda församling i Göteborgs stift har delat med sig av sina bästa appar som hon använder i sitt arbete. Kanske hittar du något som kan vara användbart för dig? Eller en tipslista till vänner som jobbar eller ska börja jobba inom kyrkan?

Apparna hittar du där du kan ladda ner appar i din telefon. Några är gratis. Några får du betala lite för. (bläddra i bilderna så ser du hur appen kan se ut)

  • Kyrkoåret och all nödvändig info för söndagen
  • Bästa kustväderappen. Hur blir det med vigseln vid havet? Plan B? Alltid rätt klädd inför läger, begravningar mm.
  • Skoja med organisten. Gå ut i sakristian, slå på micken och börja
    spela: Cathedral organ
  • Olika bibelappar med olika översättningar är bra. Lätt att söka på enstaka ord. Men också fint att få ett bibelord för dagen. En liten stund till din egen lilla andakt.
  • Vid andakten i stojigt rum eller vid friluftsgudstjänsten: dra igång valfria kyrkklockor!
  • Samtalsgrupp, andakt, konfirmandgrupp: använd frälsarkransappen!
  • Konfirmandappen. Lysande! Använd ungdomarnas verktyg.
  • Organisera dina predikotankar. Mindmappa!
  • Svenska kyrkans instagramkonto: tar dig med till kyrkor och församlingar runtom i Sverige https://instagram.com/svenskakyrkan/ . Det är en anställd, förtroendevald eller ideell som varje veckan lägger upp bilder och berättar om sin vecka i Svenska kyrkan.
  • Kyrkguiden. Där kan du hitta den närmaste kyrkan du befinner dig bredvid och förhoppningsvis när de har gudstjänst. http://www.svenskakyrkan.se/appar

 

 

 

Vi behöver missionera!

Skrivet av

 ———————————————

I dag gästbloggar Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift.

Skövde ska få en ny moské, eller i varje fall har bygglov beviljats.
http://sla.se/skovde/2015/05/29/gront-ljus-for-moske-i-skovde-sa

Naturligtvis har muslimerna full rätt att samlas och utöva sin religion, precis som man önskar att kristna skulle ha det i alla muslimskt dominerade länder. Men detta innebär inte att vi i Svenska kyrkan måste glädja oss över den utveckling som pågår. Vi ska ha en respektfull dialog med andra trossamfund, och i vissa specifika frågor kan det finnas skäl för att samarbeta om någon gemensamt god sak. Men det kan aldrig finnas anledning för oss kristna att glädjas åt att en annan religion breder ut sig.

Att islam är världens snabbast växande religion är ett beklagligt faktum och varje ny moské som byggs är en påminnelse om att vi som är kristna ännu inte har lyckats med vårt missionsuppdrag enligt Matteusevangeliet 28:18-20. ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”
http://dn.se/nyheter/varlden/varldens-snabbast-vaxande-religion/

Församlingens grundläggande uppgift är som bekant att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. De första tre delarna brukar oftast få god tilldelning av resurser, men när det kommer till den sista punkten råder en utbredd tveksamhet om hur det ska gå till, eller om det ens är rätt att försöka omvända ateister eller andra trosutövare. Har vi något att komma med som är bättre? Ja, det har vi verkligen! Jag skulle önska att Svenska kyrkan ägnade betydligt mer kraft åt att visa det.

I Göteborgs stift svarade Stiftsfullmäktige i förra veckan på en gemensam motion från företrädare för fem nomineringsgrupper om att göra mission till ett prioriterat område. Vid beredningen har den fått fullt stöd från alla håll, även om vi säkert kan ha lite olika idéer om vad begreppet mission innebär. Jag hoppas att församlingarna ska bli betydligt bättre rustade att verka i en mångreligiös omgivning, och inte så ängsliga för att stå för vår kristna tro.

Mats Rimborg
Ordförande för POSK i Göteborgs stift

Ur POSKs vision och program:

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Det krävs en genomskinlig process i kyrkohandboksarbetet!

Skrivet av

Återigen är kyrkohandboken och musiken i hetluften. På sr.se kan du höra och läsa om hur Musiksverige återigen riktar skarp kritik mot arbetet med kyrkohandboken.

Nu gäller det att stanna upp. Nu MÅSTE styrgruppen ta ett gigantiskt fast grepp om HELA processen och lägga allt på bordet och faktiskt styra upp det här! Vi som sitter ute i församlingarna, vi som befinner oss i utkanten, vi fattar ingenting! Varför ska det vara så himla svårt att lyssna, diskutera och dela med sig?

Nej, upp med allt på bordet. Publicera alla processer, alla möten, alla protokoll, alla beslut och all planering på webbsidan. Inget mer hemlighetsmakeri! Ingen mer förtäckt kritik!

Kyrkohandboken är hela Svenska kyrkans handbok. Den ska vara djupt förankrad i teologi och liturgi. Både med ord och ton.

Hemlighetsmakeriet och tjuvhållandet på information skapar bara misstro mot hela processen. Det kan sänka hela arbetet på ett oerhört olyckligt sätt.

Nu är hög tid att göra en ordentlig vårrensning, tvätta byken och lufta ut unken luft. Städa upp, ordna till och ställ dörrar och fönster på gavel. Då först kan kyrkohandboken och dess arbete bli ett arbete för hela Svenska kyrkan och bli djupt grundad i myllan!

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken>>

se.se: Ny kritik mot kyrkans musikarbete>>

se.se: Kyrkan bemöter nya kritiken mot musikarbetet>>

Kyrkans Tidning (2014-12-17):  Handbokens nya styrgrupp leds av ärkebiskopen>>

Dagen (2014-12-23): Kyrkohandboken tidigast klar 2018>>

Kyrkans Tidning: (2015 05 27) Ny hård kritik från kyrkomusiker mot kyrkohandboken >>

Bloggen Evangelium: Snälla, ta hit en stor skämskudde!>>

Riktlinjerna – hur märks de i utbudet?

Skrivet av

Vid den här tiden har ni säkert, precis som jag, märkt att många stift och/eller församlingar på olika sätt gör reklam för konfirmationsundervisningen. Det är utskick, annonser, jippon av olika slag, samlingar, gudstjänster, konserter och YouTube-filmer.

Ingången är lite olika. Några pratar mest om att få ställa livets stora frågor. Några pratar mer om miljö och rättvisa. Andra är mer tydliga om att det också handlar om Jesus och Gud.

Finns det rätt eller fel?

2007 antog Kyrkostyrelsen riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete. Du kan läsa dokumentet här:

http://issuu.com/posksvenskakyrkan/docs/riktlinjer>>

Det är tydligt att det finns ett undervisningsuppdrag i alla församlingar. Att varje församling har en uppgift att sprida evangeliet.

sr.se: Bara 1 av 3 konfirmerar sig>>

sr.se: Kyrkan hittar nya vägar att nå unga>>

sr.se: Populärt med konfirmation>>

Här är ett litet utbud av den information som nu finns tillgänglig.

 http://svenskakyrkan.se/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/konfagbg>>

 

https://www.svenskakyrkan.se/umea/konfirmation>>

https://www.svenskakyrkan.se/harnosanddomkyrko/konfirmation>>

http://www.svenskakyrkan.se/karlstadsstift/konfirmation>>

 https://internwww.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=45935>>

Ur POSKs vision och program:>>

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka. 

Arkiv
Kategorier