Mission – för vem och varför?

Mission är en av grundstenarna i den grundläggande uppgiften i vår Svenska kyrkan. Men det är också den av uppgifterna som är svårast att definiera.

I lördags hade vi i Göteborg en fortbildningsdag för kyrkoråden. Temat var mission. Först ut var domprost Karin Burstrand som berättade om mission bland annat ur ett ekumenisk perspektiv. Hon är också vice ordförande i KEK, Den europeiska kyrkokonferensen. Och hon berättade också om sina erfarenheter när hon var kyrkoherde för Svenska kyrkan i Paris.

Sen fick vi lyssna på Karin Sarja som berättade om projektet "Dela tro Dela liv", kyrkostyrelsens stora utbildnings och missionsprojekt.

Visionen för Dela tro – dela liv är att de människor Svenska kyrkan möter och står i relation till ska ha en sådan förtrogenhet med kyrkans tro och tradition att de kan erfara, förstå och uttrycka evangeliet om Jesus Kristus.

Och sen avslutades dagen med att församlingsherde Ann Aldén från Malmö som berättade om sin bok "Mission i vår tid" – om att vara Svenska kyrkan i en församling med låg kyrkotillhörighet. Om vad mission kan vara i vår tid.

Det var tre spännande föredrag.

Men jag hörde också synpunkter där kyrkorådsledamöter från olika församlingar som inte kände att detta rörde dem och deras församling. De hade inte en massa andra kristna samfund inom sina gränser. De hade inte låg kyrkotillhörighet.

Men kan det vara så? Att mission inte angår mig? Eller är det kanske så att vi alla är ansvariga för mission där jag befinner mig? Att det är något som pågår vid varje möte, varje samtal, varje gång jag interagerar med någon annan människa?

Det går inte att som kristen (och framförallt som förtroendevald) att tro att man inte behöver ta ansvar för missionen. En uppmaning har vi fått i bibeln Matt 28:16-20

Jesus sänder ut sina lärjungar
De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Det som för mig är starkast i den texten är orden "men några tvivlade". Trots det så ger Jesus lärjungarna ett stort uppdrag. Ett uppdrag som gäller oss i dag också. Och jag tänker att vi som förtroendevalda har ett särskilt ansvar för att se till att det praktiskt fungerar runt omkring. Att det finns någonstans att vara, att vi fördelar pengar och personal på ett klokt sätt, ser till att frivilliga och andra intresserade har en möjlighet att delta i verksamheten.

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att
växa i kyrkans tro och gemenskap.

Uppdrag förtroendevald : Församlingsinstruktion

På den alldeles utmärkta webbplatsen Uppdrag förtroendevald>> läggs det hela tiden upp nytt material. Det finns därför anledning att med jämna mellanrum återvända till den sidan för att uppdatera sig om material eller läsa nytt.

Senast så kom det upp en film om hur man gör en församlingsinstruktion. Vad det är och vad den ska användas till. Så filmen här – den är bara 3min 20 sek lång.

 Så här står det på webbplatsen om församlingsinstruktionen:

För varje församling ska det finnas en församlingsinstruktion. Församlingar som ingår i ett pastorat ska ha en gemensam församlingsinstruktion.
Förslag till församlingsinstruktion ska utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i samråd med domkapitlet. När det gäller en gemensam församlingsinstruktion ska kyrkorådet även samråda med församlingsråden inom pastoratet. Det är kyrkofullmäktige som beslutar om församlingsinstruktionen och så godkänns den av domkapitlet.

Jobbet med församlingsinstruktionen är en spännande resa, men det gäller att man ser till att själva instruktionen också blir ett dokument som är levande på det viset att det går att följa upp det som står där och mäta resultat. Det ska inte vara "snömos" och vackra ord.

Att våga missionera på hemmaplan

Jag har tillsammans med min familj varit på semester i två veckor. Vi var i Orlando, USA och besökte flera olika nöjesfält (Disney, Universal studio, Busch gardens, Seaworld med mera) samt Kennedy Space Center.

En av parkerna som vi besökte var "The Holy land experience". Det var en liten park där de byggt upp olika delar av bibeln och Jesus liv, för att på detta sätt åskådliggöra vad som hänt och och hur det såg ut.

Där fanns julkrubbor i naturlig storlek. Där fanns en "gata" i gamla Jerusalem. Där fanns templet. Där fanns salen på övre våningen. Där fanns en stor modell  av Jerusalem vid år 0. Där fanns västra muren (där det gick att stoppa in bönelappar. Lapparna skickades sedan en gång i månaden till Jerusalem och stoppas in i den riktiga Västra muren i Jerusalem). Där fanns en lekpark med arkens alla djur för barnen att leka med. Och man kunde gå genom det delade röda havet.

Allt presenterades på ett mycket amerikanskt, glittrigt och kitschigt vis. De hade också en stor teater som rymde ca 2000 personer där de dagligen spelade flera olika pjäser och berättelser om Jesus och ur bibeln.

För en svensk så kändes detta väldigt konstigt. Jag tror inte att det hade gått att göra något liknande i Sverige. Eller hade det det?

Trots min kluvenhet till mycket måste jag ändå beundra dessa människor som har skapat den här parken. De vill inget hellre än att berätta om Jesus och de berättelser som står i bibeln. De vill inget hellre än att människor ska få ta del av den stora berättelsen och komma till tro på Jesus Kristus. Och de vill erbjuda människor, som inte har möjlighet att själva åka till Israel, en chans att få ta del av hur det kan se ut och hur det kan vara där. Det blev jag imponerad av – trots glittret, kitschet och allt vad det innebar.

Vi har i Svenska kyrkan ett projekt som heter Dela tro Dela liv – ett missions och undervisningsprojekt som ska pågå under minst tre år.

Visionen för Dela tro – dela liv är att de människor Svenska kyrkan möter och står i relation till ska ha en sådan förtrogenhet med kyrkans tro och tradition att de kan erfara, förstå och uttrycka evangeliet om Jesus Kristus.

Skulle Svenska kyrkan kunna bygga en upplevelsepark som bygger på bibelns berättelser och budskap? Det finns ju en tradition med levande julkrubbor och kyrkospel. Går det att utveckla det?

Äntligen! Diskussion om surrogatmödrar samt om eutanasi!

Jag läser i Kyrkans Tidning (stod på webben 4 februari) att delar av biskopsmötet har haft en utbildning om surrogatmödraskap.

Så här stod det på webben hos Kyrkans Tidning: "Biskoparna lär sig om surrogatmödraskap">>
I fredags hade ett antal biskopar tillsammans med delar av kyrkostyrelsen ett andra seminarium om reproduktionsmedicin. Det var efter Statens medicinsk-etiska råds rapport om assisterad befruktning, där man bland annat sa ja till ett altruistiskt surrogatmödraskap, som biskopsmötet tog initiativ till dem. Seminarierna är till för diskussion och ska inte resultera i något yttrande. – Det här är lite nytt för biskopsmötet. Biskoparna ges möjlighet att fördjupa sig i frågor men behöver inte omedelbart ge ett svar, säger Cristina Grenholm, kyrkosekreterare och chef för Sekretariatet för teologi och ekumenik vid kyrkokansliet i Uppsala.  Docent i etik, Kristin Zeiler, vid Linköpings universitet och universitetsadjunkt i juridik, Jane Stoll, vid Uppsala universitet har medverkat. Senare i februari anordnas ett liknande seminarium om eutanasi. 

Elisabet Sandberg
elisabet.sandberg@kyrkanstidning.se

Jag säger Äntligen!

Svenska kyrkan måste hantera dessa frågor och biskopsmötet är verkligen en av instanserna där de måste sätta sig in dessa komplexa frågor. Det är biskoparna som ska vara vägledande i de teologiska frågorna, det är biskoparna som sitter i läronämnden och i teologiska kommittén och de ska veta vad detta handlar om.

Och när de vet vad det handlar om så ska de sätta frågorna i ett djupare teologiskt perspektiv. Och det tror jag att var och en av oss förstår att det är inget som man river av på 15 minuter. Utan detta måste få ta tid, det måste få diskuteras, ältas och konfronteras på olika sätt.

För när lagstiftningen sedan är klar i samhället så ska kyrkan var klar med sitt ställningstagande.

Och jag förstår att det finns många sidor av detta. Men det är därför vi behöver hjälpa att belysa det.

Särskilt glad är jag att det också ska bli ett seminarium om eutanasi. Detta är en fråga om jag har försökt att lyfta flera gånger i kyrkomötet, för jag önskar att Svenska kyrkan skulle vara tydliga med att man säger nej till dödshjälp. Där är vi inte ännu. Men kanske kan ett utbildningsseminarium för biskoparna hjälpa till att lyfta frågan ytterligare.

För Svenska kyrkan kan inte yrvaket stå inför fullbordad lagstiftning och säga att vi inte vet vad vi tycker.

Att se ett ljus i mörkret – även som förtroendevald

I går var jag på utbildning för nyvalda förtroendevalda. De som höll i kursen tittade lite skeptiskt på mig när jag kom… "…men, du kan väl redan allt?" sa de. Men nej, nej, så är det inte alls. Trots att jag har varit förtroendevald sedan förra seklet så kan jag inte alls allt!

Framförallt så är det många nya regler som kyrkomötet infört i kyrkoordningen. (även om jag varit med och beslutat om dem så innebär det inte att jag kommer ihåg allt.)

Och sen är det alltid bra att höra vad de helt nya får höra på en utbildning.

Jag pratade med en av deltagarna som var helt ny som förtroendevald. Hon hade blivit invald i en församling där hon bor, men inte bott så länge. Hennes nomineringsgrupp hade fått fem mandat, men de hade bara en person på listan.

Nu sitter hon i församlingens kyrkofullmäktige, församlingens kyrkoråd och församlings arbetsutskott. Hon sa att hon kände sig helt förvirrad och inte riktigt visst hur hon skulle ta in allt. Det kändes nästan övermäktigt.

Och visst kan det kännas så – det är helt naturligt när man kommer in i en en helt ny uppgift. Men tanken med de utbildningarna som erbjuds är just att hjälpa till att räta ut frågetecknen och att man ska få ett ansikte på personer som man kan fråga om man har någon mer fråga. Det går att se ett ljus i mörkret!

Jag uppmanar er alla – gamla som nya förtroendevalda, att försöka vara med på så många utbildningar som möjligt. Det kommer att erbjudas utbildningar i början på mandatperioden, men även senare.

Och våga fråga! Be någon i ditt kyrkoråd att de kan vara mentor till dig, så att du har någon som du kan fråga. Ingen fråga är för dum eller svår. Allt går att få en rätsida på, även om det ibland kan ta lite tid.

Den boken som utbildningen igår hänvisade till är den utmärkta boken "Uppdrag Förtroendevald" utgiven av Verbum. Det är en bok som jag hoppas att ni alla har tillgång till om du är förtroendevald. Till boken finns en alldeles utmärkt och levande webbsida där du hittar mer information och superbra länkar till olika nyttiga webbsidor. Reglelverk, tips, information och allt annat som kan vara bra att ha tillgång till som förtroendevald.

Gå gärna in och titta på den webbsidan! (där hittar du också till utbildningen i barnkonsekvensanalys)

www.uppdragfortroendevald.se

Biskoparna om att vara präst och diakon

Det har kommit ett biskopsbrev där biskoparna skriver om att vara kallad till präst och diakon i Svenska kyrkan.

Du kan läsa hela biskopsbrevet här:

 

Biskopsbrevet beskriver kyrkans sändning och kallelsen till tjänst i kyrkan. Sen beskrivs prästernas och diakonernas särskilda uppdrag och innebörden av vigningslöftena.

Biskoparna skriver i brevet att det är till för att beskriva kriterierna och normala modellen för antagning av diakon- och prästkandidater i kyrkan.

Något som flera gånger har varit uppe i kyrkomötet. Syvende och sist är det den enskilda biskopen som sitter med beslutet att anta eller inte en kandidat – men det är ju bra att biskoparna har en samsyn.

Ur POSKs vision och program:

Utbildningarna till tjänst i kyrkan ska tillföra den kompetens som församlingarna behöver för att fullgöra sitt uppdrag. POSK anser att Svenska kyrkans anställda behöver ha en god teoretisk och praktisk utbildning. Utbildningarnas innehåll och utformning ska vara attraktiv. Antagningarna till vigningstjänst ska vara rättssäkra och likvärdiga i stiften. POSK anser att nyvigda präster och diakoner ska ha likartade villkor under sin introduktionstid.

Svenska kyrkan behöver stärka rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Gruppen unga konfirmandledare är ett av kyrkans största ungdomsarbeten och därför en viktig rekryteringsbas. POSK vill verka för möjligheten att vara volontär i Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva hur det är att arbeta där.

Ansvariga för Svenska kyrkans utbildningsinstitut

Från Svenska kyrkans intranätsida hittar jag följande uppgift om tre nya programchefer för Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Det är Ann-Louise Eriksson, rektor som meddelar följande:

Rekryteringen pågår för fullt för att fylla de många behoven vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Det är nu klart att Astrid Antesten blir chef för församlingspedagogprogrammet, Margareta Mattsson Jerrestrand blir chef för diakonprogrammet och Peter Sjunnesson blir chef för  kyrkomusikerprogrammet. Alla tre tillträder sina tjänster från och med
10 mars.

Astrid Antesten bor i Skellefteå och arbetar för närvarande på Edelviks folkhögskola i Burträsk. Hon är församlingspedagog och folkhögskollärare och har på olika sätt följt Svenska kyrkans arbete med olika utbildningsreformer. 

Margareta Mattsson Jerrestrand bor i Nossebro och arbetar för närvarande som komminister i Toarps pastorat men hon är också diakonvigd och från början utbildad sjuksköterska. Hon har arbetat som utbildningsledare vid den karitativa profilutbildningen vid Bräcke Diakoni. 

Peter Sjunnesson bor och arbetar sedan många år som organist i Höllvikens församling. Där leder han flera körer och ger själv konserter som sångsolist. Han har en organistexamen från Malmö musikhögskola och en pedagogisk examen för kyrkokantorer. Peter har stor erfarenhet av att arbeta integrerat mellan de olika yrkeskategorierna i församlingen och har t ex varit med att starta konfirmangrupper med körsång som speciell profil. 
Anne-Louise Eriksson, rektor, Svenska kyrkans utbildningsinstitut

(Foto: Svenska kyrkans webbsida)

Dessutom är Lena Petersson, präst, lärare och studierektor vid Lunds pastoralinstitut utsedd till studierektor för utbildningsinstitutet. Vilket är extra roligt för oss eftersom Lena också är vice ordförande i POSKs riksstyrelse.

Utbildningsfrågorna är en av de många frågor som POSK har drivit och tagit ansvar för under många år och som vi skriver om i vårt program

POSKs vision och program>>:
Rekrytering och utbildning

Utbildningarna till tjänst i kyrkan ska tillföra den kompetens som församlingarna behöver för att fullgöra sitt uppdrag. POSK anser att Svenska kyrkans anställda behöver ha en godteoretisk och praktisk utbildning. Utbildningarnas innehåll och utformning ska vara attraktiv. Antagningarna till vigningstjänst ska vara rättssäkra och likvärdiga i stiften. POSK anser att nyvigda präster och diakoner ska ha likartade villkor under sin introduktionstid.

Svenska kyrkan behöver stärka rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för
rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Gruppen unga konfirmandledare är ett av kyrkans största ungdomsarbeten och därför en viktig rekryteringsbas. POSK vill verka för möjligheten att vara volontär i Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva hur det är att arbeta där.

Avgörande för rekryteringen av kyrkomusiker är att ungdomar tidigt uppmuntras och får möjligheter att sjunga och spela. Därför bör kyrkomusikernas tjänster innefatta instrumentalundervisning. Rekryteringen behöver förstärkas för att undvika att det uppstår brist på kvalificerade
kyrkomusiker i Svenska kyrkan.

Varje församling behöver väl fungerande arbetslag där företrädare för de olika områdena har en hög yrkeskompetens och kan verka tillsammans för att församlingens grundläggande uppgift ska bli utförd på ett bra sätt. Såväl kyrka som samhälle är stadda i ständig förändring och därför anser POSK att det
måste finnas möjligheter till kontinuerlig fortbildning.

Ny film från kyrkodagarna

Jag har tyvärr stött på ett större problem när jag skulle läsa in filmerna till datorn. Av oförklarlig anledning (ännu) så blir inte alla filmer och föredrag inmatade. Så jag har inte kunnat lägga upp Hannah Kroksson och Maria Wingård som berättar om barnkonsekvensanalysen och projektet Dela tro – dela liv.

Men jag har i alla fall fått till Jonas Lindbergs föredrag om Sverigedemokraterna. Här kan du se det:

 

POSK kyrkodagar 11-12 januari Jonas Lindberg from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Klara stöttar unga på nätet

Från Svenska kyrkans intranät hämtar jag följande text om diakon Klara som finns som en av kyrkans nätvandrare.
Klara stöttar unga på nätet>>

Klara Roxbergh är diakon och nätvandrare. Hon möter varje vecka ungdomar ”online” på ungdomssajten Kamrat, som har drygt 383 000 medlemmar. Behoven av vuxenkontakt på nätet är enormt.

Projektet ”Att stötta unga på nätet” drivs av Svenska kyrkan i Göteborg och Kyrkans jourtjänst. Ett tiotal vuxna nätvandrar för att stötta unga människor. Många unga har sitt vardagsrum på nätet och där dryftar de livet i stort och smått. Men ungdomar är ofta hänvisade till att själavårda varandra, det kan vara en tung börda att bära.

– Det är tydligt att ett flertal av ungdomarna är positiva till att kyrkan nätvandrar. Ibland kommer det oseriösa meddelanden, men ofta är det både viktigt småprat och ”storprat”. I slutändan tycker jag att varje pass är meningsfullt, säger Klara Roxbergh.

Många unga människor känner sig ensamma och längtar efter att få prata med någon ”vettig vuxen”. På nätet kan de vara anonyma och våga ta kontakt. 

 – Ofta säger de bara: ”Hej, vad bra att ni finns”. Vi möter ungdomar med problem som de vill prata om; sociala fobier, mobbing eller en relation som har tagit slut. Några befinner sig i en riktigt svår situation och bär på tungt bagage, berättar Klara Roxbergh. 

Kyrkan har ett ansvar att vara där människor är. Det är vårt uppdrag och vår uppgift, betonar diakonen Klara Roxbergh. Att vara medmänniska och kyrka i världen, i samhället, inte minst på internet. Mötet på nätethar ett värde i sig, 

– Vi behöver lyssna på ungdomar för deras egen skull. ”Jag bryr mig om dig” är det diakonala perspektivet. Som kyrka är det viktigt att vi lyssnar lika mycket som vi pratar. Många har svårt att prata med en vuxen person om det som skaver, ansikte mot ansikte. Det känns naket. 

Som citatet från Philip, 13 år, uttrycker: ”Om det var ett litet problem skulle jag prata direkt med en vuxen. Men om det var allvarligt skulle jag hellre prata med någon på internet.”
(Childhood.se)                                                        

Nätvandrarna vill stärka de unga här och nu, men de uppmuntrar också dem att prata vidare med någon annan vuxen, kanske en kurator, förälder. 

Ingen supermänniska 
Klara Roxbergh är diakon och har tidigare arbetat i Biskopsgårdens kyrka, i Lundby församling i Göteborg. Intresset för diakoni började med att hon läste diakonins historia på universitetet.   

– Ju mer jag läste, desto gladare blev jag! Det diakonala perspektivet var helt rätt för mig. Att se den som vill bli sedd, lyssnapå din berättelse för din berättelse är viktig. Att genom kyrkan få verka generöst medmänskligt, utan biavsikter. Att vara människor till hjälp oberoende innehållet i deras plånbok. Det är fantastiskt. 

Klara Roxbergh beskriver sig själv som seg och envis, men också impulsiv. – Jag är ingen supermänniska som gör tusen saker samtidigt, det är inget ideal för mig, Jag tar det ganska lugnt. Förutom vardagens uppgifter så kommer man långt med meditation och promenader. 
Roland Asplund

Skolkyrkan i Göteborg, där Klara jobbar, ordnar kurser för dem som vill bli nätvandrare.

Att finnas på alla arenor där man möter människor är något som vi i POSK har skrivit om i vårt program. Särskilt unga människor befinner sig stor del av sin vakna tid på internet. Att det då också finns vuxna människor där som stöttar och kan samtala med dem är viktigt.

Ur POSKs vision och program:
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Kyrkan vänder trenden

"KyrkanKyrkan vänder trenden 14 församlingar berättar
Red: Elisabeth Sandberg ( och Niklas Grahn)
Verbum
2014
135 sidor

Kyrkan vänder trenden är ett samarbete mellan Verbum förlag och Kyrkans Tidning. 14 församlingar berättar om olika projekt som de gjort i sina församlingar. Projekt som på ett eller annat sätt har påverkar församlingen och vänt en trend.

Eftersom det är ett nära samarbete med Kyrkans Tidning har flera av artiklarna också varit (eller kommer att) publicerade i tidningen. På det viset sprider sig också inspirationen vidare.

Det var en lättläst bok. Och den var inspirerande.

På några ställen fanns det också tips vad en församling kan tänka på om man funderar på att starta liknande verksamhet.

Jag blev särskilt inspirerad av prästen Jerker Alsterlund, präst i Västerås, som varit med och startat "drive-in" vigslar och "drop-in"-dop. När jag läser den här artikeln så berättar han själv hur han först nekat dessa människor som ville vigas (under två år!), men därefter fick fundera vem som var till för vem – egentligen.
Jerker Alsterlund har sedan fått pris som årets förnyare i samband med Gotlands kyrkvecka.

Det är 14 bra och intressanta exempel. Det som slår mig är att flera av dem inte är särskilt revolutionerade egentligen. De är i mångt och mycket vanligt församlingsarbete – som fått tydligare mål och tydligare inriktning.

Den här boken kommer inte att bli en kioskvältare och den kommer inte att bli en bok som håller i så många år. Den är ett nedslag i verkligheten just nu – men som sådan är den en inspiration under den här mandatperioden.

Möjligen skulle jag önska mig lite mer praktiska tips. "Så här gjorde vi" eller liknande. Jag skulle också önskat mig en mer djupgående teologisk fördjupning. Det det kanske kan komma i en uppföljning?

Jag kan rekommendera boken för läsning.

Mynewsdesk: Kyrkan vänder trenden>>

Medredaktör är Niklas Grahn. Niklas är präst i Karlstad stift och sitter för POSK i kyrkomötet.