fbpx

Kummelby fick tillbaka sitt kyrksilver

För ett litet tag sedan började det cirkulera omkring en bild från polisen på sociala medier. De hade fått in ett kyrksilver, hittat i samband med ett beslag de gjort.

Nu har kyrksilvret kommit till rätta – efter 30 år på drift. Det är Kummelby kyrka i Sollentuna församling som nu fått tillbaka sin oblatask och sin bägare, tillverkade av Per Lennart Samuelsson, silversmed från Täby.

Det är roligt att de sociala medierna kan vara behjälpliga med sådan här positiva och roliga saker också.

Grattis till Kummelby kyrka och Sollentuna församling som fått tillbaka sitt kyrksilver!

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/stulet-kyrksilver-har-hittat-hem

Ärkebiskopens sista officiella uppdrag

I går var vi nog ganska många som satt och tittade på prinsessan Leonores dop. Jag hade börjat med TV-gudstjänsten från Norrköping och flyttades sedan till Stockholm och kyrkan på Drottningholm.

Dopet blev ett fint dop tycker jag. Och de är för bedårande söta de små prinsessorna. Precis lika söta som alla barn.

Detta var ärkebiskopens sista officiella uppdrag innan han på lördag lägger ner staven och avslutar sin ärkebiskopstid. Och precis som vanligt kom han in i kyrkan och såg ut som en buspojk. (Har han ingen som rättar till hans kläder innan han tjänstgör?) Den stora skruden hänger lite på sne. Flera gånger när jag sett honom i biskopsmössa sitter den också lite på sne.

Men jag tycker att alla tre prästerna, Anders Wejryd, Lars-Göran Lönnemark och Michael Bjerkhagen på ett bra sätt lyfte dopet och den kristna tron i gudstjänsten och de efterföljande intervjuerna. De lyfte bland annat att dopet inte är en privat angelägenhet, att det är något officiellt som angår hela församlingen.

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Aftonbladet: Vem stal showen. En trio. Gud, Jesus och Den heliga Anden>>

Rapport från gårdagen

I går stod POSK som en av utställarna vid Jesusmanifestationen i Kungsträdgården i Stockholm. För sjunde året i rad var Jesusmanifestationen där och samlade många kristna och många olika kyrkor till gemensam lovsång och gudstjänst. Det är stort och mäktigt.

Tillsammans med mig stod Gert, Lars och Johan under dagen. Några POSKare kom och sa hej, en POSKare, Sigvard, hade vi i utställningsbåset bredvid.

Gert var också med i bönevandringen som gick innan själva gudstjänsten började. Så här berättar han.

Det var en strålande vacker och skön försommardag i Stockholm. Betydligt roligare att stå där igår än förra året när det var så kallt att jag frös hela tiden.

Jag funderar varje år på om själva manifestationen har överlevt sig själv. Eller om det är bra. Och jag kommer inte fram till något tydligt eller klart svar på den frågan. Det är givetvis bra att ekumeniskt komma samma på det här viset. Att visa att vi kristna är många och att vi kan göra saker tillsammans.

Samtidigt undrar jag om det finns en tendens till att det blir en klubb för inbördes beundran? Det räcker att gå runt hörnet om Kungsträdgården så märker man inte av Jesusmanifestationen alls.

Ja, jag är som ni förstår inte helt klar över det här. Men jag tycker ändå att Jesusmanifestationen är något bra. Jag skulle önska att den rymde ännu fler av våra svenskkyrkliga församlingar. Jag skulle önska att våra svenskkyrkliga biskopar också var med. Som den, till antalet, största kyrkan i Sverige borde Svenska kyrkan kunna bidra med mer under Jesusmanifestationen, tycker jag.

Ur POSKs vision och program:

Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner. Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet.

Möt POSK på Jesusmanifestationen

I dag kommer POSK att vara en av utställarna under Jesusmanifestationen i Kungsträdgården.

Kom gärna och säg hej till oss – eller om du vill stå och dela ut material tillsammans med oss går det också bra.

Mellan 12.30-16.30 finns vi i Kungsträdgården. Välkommen!

En del uppdateringar via twitter, facebook och eventuellt bambuser kommer under dagen om vi hinner.

Varför är POSK med på Jesusmanifestationen? Därför att väldigt många aktiva församlingsbor från Svenska kyrkan också är med på Jesusmanifestationen. Och vi tycker det är viktigt med mångfalden. Att passa på att dela ut information och nätverka med människor som vill vara med och ta ansvar i kyrkan.

http://www.jesusmanifestationen.se/>>

http://www.jesusmanifestationen.se/program>>

Gunlög i ljust minne

Det är med bestörtning jag får meddelandet att Gunlög Rosén har lämnat jordelivet.

Gunlög var en av våra POSKare från Uppsala stift och var också med förra året på kyrkodagarna i Sollentuna där hon underhöll oss på kvällen med en föreställning hon skrivit utifrån POSKs handlingsprogram.

Våra tankar och böner går till Gunlögs familj.

Församlingar satsar inför fastan!

Järfälla församling är alltid "på" och har en mycket duktig informatör, Jiang Millington. Inför årets fasteinsamling har de lagt till en funktion på sin församlingsapp. Nämligen fasteinsamlingen 2014.

(Appen Järfälla församling laddar du ner till din smartphone, sök på Järfälla församling eller Svenska kyrkan)

Med ett enkelt knapptryck kan du skänka 50 kronor från din telefon till fasteinsamlingen. Du får också information om vad pengarna går till och vad Svenska kyrkans internationella arbete gör.

Och Svenska kyrkan i Helsingborg (Tack Jacob Sunnliden!) kom på idén att låta kh Albin Olsson (Johan Glans karaktär från Halvvägs till himlen) träffa ärkebiskopen och berätta om sin lysande idé för att samla in pengar i fasteinsamlingen. Så här står det på Helsigborgs webbsida:

Sopigt eller inte?
Ärkebiskopen står i godan ro och läser viktiga papper när Johan Glans karaktär från Halvvägs till himlen, Albin Olsson, plötsligt dyker upp för att delge honom världens bästa idé om hur Svenska kyrkan ska samla in massor av pengar till fastekampanjen. Eller är idén så bra egentligen? Den 21 mars får du veta Albins idé och ärkebiskopens reaktion.

En liten teaser ligger på YouTube – hela filmen kommer den 21 mars.

Här kan du läsa mer om hela fasteinsamlingen
Svenska kyrkan: Fasteinsamlingen>>

Så här står det bla på webbsidan:

Var åttonde person på vår jord, 842 miljoner människor, får inte tillräckligt med mat. Orsakerna är komplexa men inte värre än att vi kan göra något åt dem. Vi måste bara bestämma oss!
De flesta som går hungriga lever på landsbygden. Trots att de sliter hårt kan många familjer inte äta sig mätta. Var med och bidra till:  

  • Mikrolån som ger människor chans att låna pengar och starta verksamhet för att försörja sig.
  • Utbildning som ger småbönder kunskap hur de kan
    odla så att de får större skördar, få mat för dagen och ett överskott till skola, hälsovård och annat.
  • Toaletter ​som minskar dödliga sjukdomar och ger friskare barn som orkar gå i skolan. 
  • Matpaket som behövs när krisen är som störst och hungern som värst.  

När du ger en gåva så ger du en människa möjlighet att själv skapa sig en tryggare vardag! Sätt in pengar på Plusgiro 90 01 22-3 eller Bankgiro 900-1223 eller sms:a HUNGER till 72 950 så ger du 50 kronor. 

Vad gör du under fastan? Hur kan du bidra?

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt.

POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

Rädslan för det okända

Från Anders Roos kommer följande text, som också har varit publicerad i Sollentunas församlingstidning Kyrkporten.

Jag har fått en ny telefon, en sådan där liten som man håller i handen och stoppar i fickan. Det är lite främmande och jag är inte särskilt rädd, bara litet obekant, även om jag haft en likadan tidigare.

Men det finns andra tillfällen och situationer i livet då det främmande är mycket mera påtagligt. Man vet egentligen ingenting om hur det ser ut, hur saker fungerar, vart jag ska ta vägen, hur jag ska hitta rätt till platser och personer. Genast smyger sig en nervositet eller kanske rent av rädsla på. Den smyger sig in i kropp och tankar och gör mig osäker.

I våra liv möter vi människor med annat utseende, kanske annan hudfärg, från annan kultur, med andra seder och bruk. Ännu svårare blir det när de har annan tro och religion än vad jag själv har, vill ha, eller tycker mig ha. För många är tro och religion mycket viktigare än för andra. För några är den så viktig att den får påverka allt i samhället, lagstiftning och levnadssätt. I sådana möten sker ibland det oväntade, det som man kanske inte ville skulle ske. Ett främlingskap uppstår.

När jag lever med ett främlingskap tappar jag orienteringen. Lätt är att isolera sig, lätt är att värna det som man tycker vara ens egen identitet. När det blir så känner man sig hotad och vill värja sig. Kanske tar man rent av till våld. Man vill ta bort det främmande. Så kan misstro och hat uppstå.

Man kanske inte vill, men rädslan för det främmande driver mig att bli någon annan än den jag egentligen är. Jag tror att det var så på 1930- och 40-talen i centrala Europa. Och då mindes man att de man blev rädd för också tidigare hade jagats och hotats och drivits från hus och hem.

Makthavare utnyttjade rädslorna och manipulerade. Antisemitismen tilläts gro, växa upp och flödade över och blev till mänsklighetens grövsta brott. Med på släptåget kom sedan också andra grupper av människor som man tyckte vara främmande och farliga. All denna grymhet och djävulskhet får vi aldrig glömma men i stället motverka med alla medel.

Har du märkt att rädslan för det främmande finns runtomkring dig? Tänk dig en dag då du är flykting, invandrare, någon med Gudstro som du vill leva ut, en dag då du har annan hudfärg, är annorlunda än majoriteten av de andra? Du blir sedd som främmande, som att inte höra till.

Antisemitismen gror och växer i Sverige, islamofobin finns här, rädslan för romer, rädslan för invandraren och flyktingen, rädslan för annan sexuell läggning, rädslan för ….. (fyll i själv!).

Rädslan för det främmande!

Varje människa är skapad till Guds avbild, du själv och den som sitter intill dig på bussen. Tillsammans är vi inneslutna i Guds nåd. Hur kan någon människa då vara främmande för oss? Hur kan vi då bli så rädda att vi tar till våld? Hur kan vi vara rädda för den som är älskad av Gud? Hur kan vi vara rädda för Jesus, född, uppvuxen och dödad som jude? Uppstånden är han och
är vår Messias, Kristus, din bäste vän. Lever i dag!

”Av goda makter underbart bevarad/
det främmande och nya väntar jag./
Guds nåd är ny var afton och var morgon./
Han väntar oss i varje nyväckt dag./

/(Dietrich Bonhoeffer, 1944. strax före döden som martyr i ett av nazismens
förintelseläger)

Anders Roos
Kyrkoherde Sollentuna
POSKs ledamot i kyrkomötet och i utlandskyrkans råd.

 

Vår nye ärkebiskop heter Antje

Vår nye ärkebiskop heter Antje Jackelén. Hon fick flest röster i dagens val till ärkebiskop.

Det innebär att Svenska kyrkan för första gången har fått en kvinnlig ärkebiskop.

Gratulerar till det nya uppdraget, biskop Antje!

Jag känner biskop Antje lite grann eftersom hon sitter i mitt utskott (kyrkolivsutskottet) som en av två biskopar. Det jag har sett av henne är en duktig, kompetent präst och teolog som har ett helikopterseende på frågor där vi "vanliga" ledamöter sitter med vår församlingserfarenhet. När man får komplettera varandra så blir det bra!

 Svenska kyrkans pressmeddelande skriver>>
Biskop Antje Jackelén fick 55,9 procent av rösterna i ärkebiskopsvalet idag och därmed har Svenska kyrkan valt sin nya ärkebiskop.
Hon tas emot vid en tv-sänd högmässa i Uppsala domkyrka söndagen den 15 juni 2014 och är den första kvinna som valts till ärkebiskop i Svenska kyrkan.

– Jag är omtumlad och mycket glad och tacksam för det starka stödet. Det känns också bra att ha åtta månader att förbereda mig inför tillträdet. Under den tiden fortsätter jag mitt arbete som biskop i Lunds stift, säger biskop Antje Jackelén.

Preliminära röstsiffror i ärkebiskopsvalet:

Biskop Antje Jackelén, Lunds stift  55,9 %   174 röster
Biskop Ragnar Persenius, Uppsala stift  33,1 %   103 röster
Kyrkosekreterare Cristina Grenholm, kyrkokansliet Uppsala  7,1%   22 röster
Domprost Johan Dalman, Strängnäs  2,9 %   9 röster
Biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift  0,6 %   2 röster

Totalt antal möjliga röster: 325
(Stiftsstyrelserna/domkapitlen: 243 röster, kyrkostyrelsen: 15 röster, Uppsalas
präster/diakoner/elektorer: 67 röster)

Rapport från Stockholms stift

Rapport från Stockholms stift av dess ordförande Roland Johansson.

Kyrkovalet i Stockholms stift

Vår målsättning att få fler lokala grupper nåddes med 7, varav 2 heter POSK . Men de förväntade fler mandaten i kyrkomötet och stiftsfullmäktige nådde vi inte. Orsaken var nog att de nya inte var beredda att också informera om alla tre valen. Vi fick ytterligare ett mandat i stiftet. Vi hade nya namn på både stiftet- och kyrkomöteslistorna, personer från församlingar där vi inte har lokala grupper.

I flera församlingar ökade vi och i några få minskade vi. Liksom vid förra valet så har vi några mindre församlingar med 100 % obundna kopplade till oss. Vi är klart starkare i norra delen av stiftet. Av de 11 mandaten i stiftet kommer 1 från Enskede en valkrets i de södra förorterna/församlingarna/kommunerna. 1 kommer från Värmdö valkrets. Resterande 2 kommer från Domkyrko- och norrmalmsförsamlingarna, 3 från Sollentuna, 2 från Roslagen, 1 från Solna och 1 från Spånga/Birka valkrets.

Borgerligt alternativ har många nya namn och vi ser med spänning på kommande arbete samtidigt som vi kommer att sakna goda krafter. När vi nu skall besätta styrelser och utskott utgår vi från rätt person på rätt plats och hoppas på mindre partipolitik och att fördelningen kan avvika från fullmäktigevalresultaten om det är fördelaktigt för församlingen. Vi har också fört fram möjligheten att kunna väljas för kortare tid än hela mandatperioden.

Vi upplever valsystemet som problematiskt. Metoden för beräkning av mandat bör ses över. I SF-valet får BorgA preliminärt 23 mandat men deras % av det totala antalet giltiga röster 21,9% ger bara 20 mandat. För S är siffrorna 26 mandat men med %beräkning blir det bara 24. Orsaken är att stiftet är indelat i valkretsar.

(S) talar om sina framgångar i termer av att folket vill ha s-politiken. Men min slutledning är att de egentligen är små i kyrkosammanhang. Deras framgång beror på att de finns på så många ställen. Där är de ofta mycket mindre än POSK. Deras styrka ligger i partiapparaten. Som t.ex. att på valdagen, valsedelsutdelarna inte är medlemmar i kyrkan men ställer upp när partiet kallar. Vi återkommer med analys när valet är klart och alla giltiga röster medräknade.

Roland Johansson
ordförande POSK i Stockholms stift

Makt medför alltid också utanförskap

Idag får vi en gästblogginlägg av en av riksstyrelseledmöterna, Anders Roos från Sollentuna.

Ett samhälle består alltid av individer. Vi sluter oss samman på olika sätt, i grupper, i föreningar, i partier, i kyrkor, i statsbildningar. På så sätt formas makt. Det är inte alltid de som har de bästa idéerna som blir starkast. Makten har sina egna irrgångar, men det är ändå så att de som har största makten också har det största ansvaret. I det ansvaret ligger också ansvaret för att alla ska få ge sin mening tillkänna. Det är väl en del av det vi kallar demokrati. Men om den grupp – eller den sammanslutning – som har makten inte tar sitt ansvar är det slut på de mångas inflytande.

Ibland, och inte så sällan i världen i dag, styrs samhällen av diktatorer – envåldshärskare eller envåldspartier som inte tar någon hänsyn till andras liv och lem eller väl och ve. Vi ser sådana exempel på många håll. Ett flagrant exempel är Syrien som rivs sönder av en klans mördande av de många. Självklart möter sådant motstånd och andra stater förser ömse sidor med vapen och detta ger till resultat ett namnlöst lidande och ökade flyktingskaror. Vi kan också se det i Gaza där en terroristorganisation, jag vågar säga det, effektivt stoppar all utveckling och frihet. Inte blir det bättre av att kringliggande länder positionerar sig i det politiska maktspelet.

Det är alltid de som har makten som har ansvaret. Man kan inte skylla ifrån sig och peka ut någon annan förrän man själv tar sitt rättmätiga ansvar för människors väl och ve.

I vårt eget mindre sammanhang, jag menar då Sverige och vår lokala församling, finns människor som har makt och människor som lever utanför maktens sfärer. Ibland drivs individualismen så långt att man säger att var och en måste arbeta för sin egen välfärd. Man kan köpa den, man kan förtjäna den, man kan vara beroende av andra för att få den. Men till syvende och sist drivs allt till sin spets genom att var och en ska klara sig själv. På ett sätt är det sunt och riktigt. Människor som är beroende av andra för hela sin existens är inte fria och har ingen möjlighet att dela makten. Alltså måste var och en ta ett ansvar. Å andra sidan finns det människor som inte överhuvudtaget har möjligheten att vara starka. Det kan handla om ekonomi, om oförmågan att hitta rätt i juridiska vindelgångar, svårigheter att behärska språk, låg utbildningsnivå, förtryck i hemmet, våld, odrägliga arbetsvillkor osv. Okej, en del människor är också lata och har ovilja att ta initiativ – men de är ett litet fåtal.

Makt medför alltid också utanförskap.

Egentligen finns det ingen annan uppgift för den som har makten och inflytandet än att skapa möjligheter till inflytande för andra. Om inte sådana förutsättningar skapas blir stora grupper marginaliserade och drivs in i ett utanförskap. Detta är farligt.

Visst görs det många lovvärda försök till integration av utanför-grupperna, men försöken stannar ofta på halva vägen. Då skapas frustration som är ännu farligare än utanförskapet. Det behövs bara en tändande gnista som gör att upproret är nära och brasan brinner. När den väl brinner är det lätt att pytsa på mera bränsle.

Kanske borde vi lära av historien. Det är inte mer än ett knappt århundrade sedan Europa och världen fick uppleva en sådan brasa i form av Andra världskriget och följderna av det. Gnistan var ett utanförskap som gjorde att ett nytt maktcentrum med rasism och folkmord som främsta slagord. Just nu lever vi under hotet från Nordkorea. Det är inte en liten konflikt på Koreahalvön. Det är nära en världsbrand skapat av en totalitär regim som placerats i utanförskap.

Kan du göra något? Jag är helt förvissad om det! Kanske inte i konflikten i Korea just nu, men på hemmaplan. Du som har makt – dela med dig! Se inte till ditt eget eller din grupps eller partis bästa utan se till deras bästa som lever i utanförskap! Se till att fler får drägliga villkor att leva sin vardag! Släpp in de yngre i beslutsrummen och i maktens korridorer! Inte för att delta i processer som du bestämmer utan för att de ska få vara med och förändra – också sammanträdesrutinerna.

Kan vi använda de resurser vi har på ett bättre och mera människovärdigt sätt än att skapa vårt eget samhälles lyxkonsumtion i bostäder och köpkraft? Kan vi skapa ett bättre samhälle som är öppet för fler? Jag tror det – men då fordras förändringar av attityder och också ändrade skrivningar i parti- och nomineringsgruppsprogram. Då fordras att de som nu är utanför släpps in – inte bjuds in med vänster armbåge – för att dela samhällets goda villkor på ett rättfärdigt sätt.

Sådant är en Gudi behaglig gärning och helt enligt Guds vilja!