Rapport från gårdagen
I går stod POSK som en av utställarna vid Jesusmanifestationen i Kungsträdgården i Stockholm. För sjunde året i rad var Jesusmanifestationen där och samlade många kristna och många olika kyrkor till gemensam lovsång och gudstjänst. Det är stort och mäktigt.
Tillsammans med mig stod Gert, Lars och Johan under dagen. Några POSKare kom och sa hej, en POSKare, Sigvard, hade vi i utställningsbåset bredvid.
Gert var också med i bönevandringen som gick innan själva gudstjänsten började. Så här berättar han.
Det var en strålande vacker och skön försommardag i Stockholm. Betydligt roligare att stå där igår än förra året när det var så kallt att jag frös hela tiden.
Jag funderar varje år på om själva manifestationen har överlevt sig själv. Eller om det är bra. Och jag kommer inte fram till något tydligt eller klart svar på den frågan. Det är givetvis bra att ekumeniskt komma samma på det här viset. Att visa att vi kristna är många och att vi kan göra saker tillsammans.
Samtidigt undrar jag om det finns en tendens till att det blir en klubb för inbördes beundran? Det räcker att gå runt hörnet om Kungsträdgården så märker man inte av Jesusmanifestationen alls.
Ja, jag är som ni förstår inte helt klar över det här. Men jag tycker ändå att Jesusmanifestationen är något bra. Jag skulle önska att den rymde ännu fler av våra svenskkyrkliga församlingar. Jag skulle önska att våra svenskkyrkliga biskopar också var med. Som den, till antalet, största kyrkan i Sverige borde Svenska kyrkan kunna bidra med mer under Jesusmanifestationen, tycker jag.
Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner. Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet.