Det är dags att släppa taget
För en vecka sedan publicerades två intressanta artiklar utifrån ett kyrkopolitiskt perspektiv. I norra Sverige skrev Mats Olofsson en opinionskrönika i Västerbottens kuriren om det obegripliga i att tre allmänpolitiska partier vägrar släppa taget om Svenska kyrkan. Som POSKare kan en inte annat än att hålla med.
Han börjar visserligen sin krönika med att påpeka att han egentligen inte kan uttala sig då han egentligen inte är medlem i Svenska kyrkan (min tolkning) men att han finner det principiellt viktigt att han ändå vill. Jag kan tycka att hans tankar visst är viktiga att ta till sig av. Vi som tillhör nomineringsgrupper som inte är knutna till de allmänpolitiska partierna kan sträcka lite extra på oss, då någon som tittar in utifrån och ser att det där är rätt väg att gå.
Socialdemokraterna och Centerpartiet däremot bör ta sig allvarliga funderare över varför de fortfarande finner det viktigt att vara representerade i Svenska kyrkan. Ja, det behöver Sverigedemokraterna också göra, men jag som följer kyrkopolitiken på nära håll tycker mig se att SD släppt taget lite om kyrkan. Min tolkning är att de har svårt att hitta kandidater och dessutom har de nu blivit så pass stora i riksdagen att de inte behöver Svenska kyrkan på samma sätt som inför tidigare val.
Den andra artikeln, som blir extra intressant att läsa med Mats Olofssons krönika ringande i öronen, publicerades samma dag i andra änden av landet. Det är Martin Tunström som skriver i sin ledare i Barometern (moderat tidning i Kalmar) om att Socialdemokraterna stänger kyrkporten för sina partimedlemmar. Det är ytterst märkligt att S har ett så hårt grepp om sina partimedlemmar att de inte får engagera sig i en annan nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan. Nä, S det är verkligen dags att släppa taget om ”den öppna folkkyrkan”. Det begreppet är nu så pass etablerat så till och med era största(?) motståndare SD använder sig av begreppet.
(Att Martin kallar POSK felaktigt för ”Partipolitiskt oberoende” har jag faktiskt överseende med då det i övrigt är ett klokt inlägg i debatten. Vi har påpekat felet men Barometern har inte rättat det i den nätpublicerade artikeln.)
Ur POSKs program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.
Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.
POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.
I ett pastorat finns det i varje församling ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvaret för församlingens grundläggande uppgift: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Församlingsrådet bör vara en arbetande gemenskap som förenar delaktighet i församlingslivet med ansvarstagande. Beslut ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastoratet har ett kyrkoråd som ansvarar för förvaltningen och som också har ett övergripande ansvar för församlingarnas grundläggande uppgift och för att varje församling tilldelas uppgifter och utvecklas efter sina förutsättningar och de lokala behoven. POSK menar att det är mycket viktigt att klargöra ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd. Små församlingar har ett större behov än stora av samverkan kring delar av den grundläggande uppgiften, men har fortfarande ansvaret för hela den grundläggande uppgiften, inte enbart för gudstjänstlivet.
POSK anser att återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas, särskilt på församlingsnivå. Däremot bör man få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt. Förutsättningarna för att gå in kyrkliga förtroendeuppdrag måste stärkas genom att anpassa arbets- och samverkansformer. Det är angeläget att sammanträden förläggs till sådana tider då alla kan närvara.
Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.
att församlingsrådens roll och ansvar som församlingens styrelse tydliggörs.
