Församlingsråden – vara och göra

Skrivet av

I Kyrkans Tidning (17/9-15) skriver Anders Bexell om församlingsråden.

Kyrkans Tidning: Stärk församlingsråden  

Bexell är själv ledamot i församlingsrådet i Lunds domkyrkoförsamling. Han vill att församlingsrådet ska ha hela ansvarat för den grundläggande uppgifter (gudstjänst, diakoni, mission och undervisning) och inte som i dag när hela huvudansvaret ligger på pastoratet.

Bexell skriver:

Problemen har på initierat sätt uppmärksammats i motioner av företrädare för olika nomineringsgrupper till nu aktuellt kyrkomöte. Med rätta påpekas att ledamöter i församlingsråden upplever frustration över sitt otydliga styrelseuppdrag.

Kyrkoordningen behöver alltså ändras i syfte att tydliggöra utgångspunkten att församlingsrådet med beaktande av det gemensamma uppdragets princip (den dubbla ansvarslinjen) har huvudansvar för hela den grundläggande uppgiften i församlingen.

Detta utesluter självfallet inte att en församling samverkar med andra församlingar och pastoratet.Ett sådant tydliggörande förenklar pastoratets roll att ansvara för att församlingarna fullgör sin grundläggande uppgift. Härigenom undviks onödiga och byråkratiskt tungrodda relationer mellan församlingar och pastorat. Likaså minskar behovet av omständliga församlingsinstruktionsregleringar. Församlingens ställning stärks. Församlingen blir myndig.

Församlingsrådets uppgifter enligt kyrkoordningen

  • Val av kyrkvärdar, 2 kap. 18 §.
  • Beslut om vilka former av huvudgudstjänst som ska användas i församlingen,17 kap. 6 §.
  • Beslut om ekumenisk huvudgudstjänst, 17 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande huvudgudstjänstens uppbyggnad,17 kap. 8 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande gudstjänstplan, 17 kap. 9 §.
  • Beslut om huvudgudstjänst i annan form än som finns i kyrkohandboken,18 kap. 6 §.
  • Samrådsskyldighet för kyrkoherden beträffande ekumeniskt nattvardsfirande, 20 kap. 6 §.
  • Yttranderätt vid lokala beslut om församlingsindelningen, 37 kap. 7 §.
  • Beslut om inventarieansvarig kyrkvärd, 40 kap. 2 §.
  • Ändringar av en kyrkobyggnad eller i ett kyrkorum får inte göras utan godkännande från församlingsrådet om det inte finns synnerliga skäl, 40 kap. 2b §.
  • Beslut om upplåtelse av kyrka, 41 kap. 3 a §.
  • Beslut om församlingskollekt, 43 kap. 6 §.
  • Lokalt beslut om ändring av kollektdag, 43 kap. 7 §.
  • Samrådsskyldighet från pastoratets kyrkoråd inför beslut om församlingsinstruktion, 57 kap. 5 §.
  • Rätt att väcka ärende om ändring i församlingsinstruktion, 57 kap. 6 §.
  • Rätt att begära prövning av ett stifts beslut, 57 kap. 8 §.

Utöver detta kan kyrkorådet i pastoratet tilldela församlingsrådet ytterligare ansvar och uppgifter. Detta kan ske genom delegering, genom församlingsinstruktionen eller på andra sätt genom beslut om organisation och arbetssätt som kyrkorådet och kyrkoherden fattar.

Ett församlingsråd ska bestå av minst fyra personer samt kyrkoherden.

Det är alltså ett miniminkrav som är reglerat i kyrkoordningen. Ett miniminkrav som möjliggör att en församling kan upprätthålla ett regelbundet gudstjänstliv i församlingen utan att behöva ha kravet att ta ansvar för ekonomi, personal och administration. Det ansvaret ligger på pastoratet, där man givetvis måste samråda och samverka mellan församlingsråden och kyrkorådet i pastoratet.

Det som strukturutredningen ville var bland annat att stoppa den så kallade församlingsdöden. Den där sammanläggningar av församlingar orsakade minskade antal gudstjänster. Nu finns det en möjlighet – så länge det finns minst fyra förtroendevalda som är villiga att ta ansvar – att fortsätta ett lokalt gudstjänstliv och bygga församling lokalt. Både där det är glest befolkat som i en storstad.

Jag förstår att det minimikravet inte stämmer överens med hur det fungerar i en storstad som Lund och att det kan skapa frustration.

Precis som Bexell skriver kommer frågan att diskuteras under höstens kyrkomöte.

Kyrkomötet 2015 motioner>>

Då får vi kanske ytterligare en pastoral, teologisk och praktiskt diskussion om församlingsrådens vara och göra.

Personligen är jag inte säker på att en ytterligare reglering i KO kan lösa frustrationen. Jag tror snarare på att vi måste arbeta med att hitta våra lokala vägar för att bygga församling och kyrka, för att sprida evangelium och Guds ord där vi befinner oss i vardagen. En utvärdering av församlingsråden och kanske riktlinjer så småningom kan vara en väg att gå.

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Foto: IKON

Fritt från partipolitik i kyrkovalet

Skrivet av

Partierna förklarar aldrig varför Svenska kyrkan, fri från staten och ett trossamfund bland andra, som enda kyrka ska njuta partiväsendets påstådda välsignelser. De historiska skälen håller inte längre. Svenska kyrkans storlek och rikstäckning, eller dess stora rikedom och kulturella arv, är inte tillräckliga skäl för partiers inblandning i kyrkan. Berättar man för lutheraner eller anglikaner från andra länder om partipolitiska företrädare i Svenska kyrkan frågar de om det är sant. Så otroligt och otidsenligt ter sig systemet för dem.

(…)

Partiernas inblandning i Svenska kyrkan bör upphöra. Det är en livsavgörande fråga för kyrkans framtid. Kyrkans Herre är den vars vilja alla förtroendevalda, anställda och medlemmar bör söka och följa. Guds ord och kyrkans tro, bekännelse och lära går före alla slags politiska partiprogram!

Det här skriver Lars B Stenström i Kyrkans Tidning 10 september 2015.

Kyrkans Tidning: Bort med partipolitiken i kyrkan>>

Han vill också att partiledarna förklarar sig varför man ställer upp i kyrkovalet och just bara för Svenska kyrkan.

Det här är ett krav som vi är många som upprepar med en dåres envishet. Och jag vet att många av de politiska förtroendevalda känner sig oerhört kränkta över att bli ifrågasatta. Men ta inte detta personligt – se istället på sakfrågan. Varför ska partiet som representeras i kyrkovalet ställa upp bara för Svenska kyrkan?

Om 738 dagar är det kyrkoval igen. Tänk om det kunde vara ett helt kyrkoval fritt från partipolitik!

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. POSK är den klart största grupp som förser kyrkan med beslutsfattare och samtidigt står helt självständig från de politiska partiorganisationerna. POSK bidrar på alla nivåer aktivt till utvecklingen av Svenska kyrkan.

Foto: Magnus Aronsson/IKON

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

Skrivet av

På Sveriges Kristna Råds blogg skriver Karin Wiborn>>
Karin Wiborn är generalsekreterare på SKR>>

Nu har Sverige fått en interreligiös samordnare

Frågor om tro, religion, vad som är kristen tro och om det är skillnad på olika trossystem är helt plötsligt tillbaka på debattsidorna i de stora tidningarna. Något har hänt i vårt sekulariserade Sverige, härligt!

Helt plötsligt finns rum för diskussion om Nathan Söderbloms teologi och kyrkans budskap – eller avsaknad av budskap. Teologi engagerar och ges plats. Ord som ekumenik, nämns som om de inte behövde förklaras, i tidningar som inte är Dagen, Kyrkans tidning, Sändaren eller Världen idag. Spännande, roligt och utmanande!

Så låt också mig fundera över ekumenik och religionsdialog, interreligiöst samarbete och om det är möjligt med religionsöverskridande gudstjänster.

Denna vecka har jag välkomnat Elias Carlberg, tillträdande projektledare och samordnare för Sveriges interreligiösa råd (SIR). Hans första uppgift kommer vara att inrätta ett kontor på Ekumeniska Centret i SKRs korridor. Elias har sin hemvist i judiska församlingen. Det känns jätteroligt att vi har kommit så här långt och har möjlighet att fördjupa och intensifiera det interreligiösa arbetet. För att göra detta möjligt har det interreligiösa rådet sökt och beviljats medel från Sveriges regering. Dialogen äger vi tillsammans, det är viktigt.

SIR samlar åtta religioner och har funnits sedan 2010 och arbetet har hittills bestått i att besöka varandra, lyssna till varandras berättelser och om respektive religions kärna, historik och centrum. Ordförandeskapet innehas av den som gästas. Beslut fattas i konsensus.

Några viktiga uttalanden har gjorts, bland annat i februari 2012. Det största och mest spridda ut i landet var manifestationen ”Vägra hata!” i februari i år. Budkavletexten mejslades fram som ett viktigt uttalande. Om jag ska sammanfatta syftet med SIR så är det att stödja varandras rätt att tro och att uttrycka sin tro. Det händer att vi bjuder in varandra till högtider, men det har inte varit på tal att ordna gemensam bön eller gemensam gudstjänst. Det finns likheter i våra religioner, absolut, men det finns också skillnader. Jag vill respektera skillnaden och jag vill bli respekterad.

Inom såväl religionsdialog som det kristna enhetsarbetet menar jag att det finns en djup visdom i att erkänna  skillnaden och ändå stå vid varandras sida.

Ordet ekumenik – hela den bebodda världen eller hela Guds hushåll – kan i princip omfatta religionsdialog, men det har kommit att beteckna det kristna enhetsarbetet, och jag ser en skillnad mellan dessa två.

Inom kristenheten är vi kallade att arbeta för den kristna enheten, det är ett försoningsarbete vi har att hela Kristi kropp. Det är nödvändigt för vår trovärdighet och det är på Jesu uppmaning i Johannes 17. Religionsdialog i syfte att samexistera med olika tro är också nödvändigt i och för vår värld idag. Dessutom berikande och djupt medmänskligt.

Jag har personligen inte svårt att tänka mig delad gudstjänstlokal för olika religioner. Det finns fina exempel på att det är möjligt, till exempel på flygplatser, sjukhus, universitet och fängelser. Jag är gärna gäst i en annan religions gudstjänst och jag välkomnar människor av annan tro till kyrkan. Däremot vill jag inte säga att vi har samma tro, det är liksom inte upp till mig, det är något flera i så fall måste komma fram till. Jag tänker mer att olikhet inte är farligt, olikhet i tro är okej, det finns många andra likheter i att vara människa där vi kan stödja varandra i rätten till olika tro. Därför behöver vi prata och lära känna varandra och så finna – om inte en broder och syster i tron – en broder och syster i världen. Det är också fint. Eller som scoutlagen säger; ”En scout söker sin tro och respekterar andras”.

/Karin Wiborn

Sveriges interreligiösa råd>>

Kyrkans Tidning: Regeringen stödjer interreligös samordare>>

Fira gudstjänst!

Skrivet av

Omkring varje kyrka bör det finnas en grupp av intresserade människor som har denna kyrka som ”sin” kyrka. Det är denna kärna som kan växa om den har liv i sig själv. Om en sådan kärna saknas så kan man lika gärna sluta med söndagsgudstjänster i just den kyrkan.

Men kärnan måste ges förutsättningar. Det handlar om en vettig organisation. Det handlar om att delegera ansvar. Det handlar om resurser, personal, pengar.

Att tro att en gudstjänstfirande församling skulle flytta sitt engagemang till en annan kyrka där det finns en annan gudstjänst­firande kärna är nog att tänka fel.

Så skrev Johan Blix, fd kyrkoherde i Täby i Kyrkans Tidning den 20 augusti 2015.

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/min-kyrka-viktig-gudstjansten

Och han har så rätt. Precis så! Vi måste fira gudstjänster i våra kyrkor!

Om en grupp ("Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland er " säger Jesus(Matt 18:20)) eller fyra förtroendevalda i ett församlingsråd enligt kyrkoordningen, tar ansvar så ska vi fira gudstjänst. Vi ska bygga gemenskaper. Vi ska ta ansvar.

Vi ska inte lägga samman gudstjänster för att spara pengar, vi ska inte hålla på att byta tider, göra människor osäkra på om eller när det är gudstjänst. Gudstjänsten i "min" kyrka ska firas regelbundet, varje vecka, vid samma tid! Bredden i gudstjänsten behöver inte finnas i varje församling, den kan finnas genom att församlingarna bredvid varandra som kompletterar varandra.

Ur POSKs vision och program

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Foto: IKON

Vägen till Gud #2

Skrivet av

Debatten fortsätter efter domkyrkoförsamlingen i Stockholms utspel den 19 augusti.(se bloggposten från igår>>)

I dagens DN finns en replik från Göran Fjällborg, tidigare pastor i Pingströrelsen, men som nu är ortodox kristen.

http://www.dn.se/debatt/repliker/dags-for-svenska-kyrkan-att-bestamma-sig-for-vad-man-tror-pa/

Han tycker att Svenska kyrkan ska bestämma sig för vad man tror på. Och han skriver:

Jag brukar ibland lite skämtsamt men samtidigt med ett visst allvar säga att om man frågar Svenska kyrkan i dag vad de tror på, så skulle svaret kunna bli: "Ja… hmm… Vad tycker du?"

Nu vet inte jag vad Fjällborg menar med "Svenska kyrkan" i det här sammanhanget. Vem det är som skulle svara på en sådan fråga.

Skulle han fråga mig – som representant för Svenska kyrkan (jag är ju medlem och också förtroendevald i Svenska kyrkans högsta beslutande organ) så skulle jag inte svara så. Absolut inte. Vi har en trosbekännelse som jag med ord och hjärta läser med i varje söndag i kyrkan. På den kommer vi långt!

Kyrkans Tidning publicerar en kommentar från Svenska kyrkans nationella nivå. Det är chefen för ekumenikenheten Christopher Meakin som säger:

– Det finns ingen officiellt fastslagen linje i den frågan, men en vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning, det är vårt "mandat". Men det är inte vår uppgift att sätta gränser för Guds verk.

– Vi bejakar också de positiva andliga och kulturella värden som finns i andra religioner, sådant som fredssträvan, alla människors lika värde, vördnad för Gud och för skapelsen, och vi låter det bli en grund för ett samarbete för världens och människors väl.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/vanlig-hallning-i-svenska-kyrkan-ar-att-vi-ska-visa-pa-jesus-som-vagen-till-fralsning 

Men ursäkta mig – vad är detta för dravvel!? "En vanlig hållning är att vi ska visa på Jesus som vägen till frälsning". Men hallå!!!

Jag tror egentligen är kyrkokansliets personal är smartare än så här och vi får verkligen hoppas att det här uttalandet bara är en lapsus, att det är ivägskickat utan att någon har granskat det och att det blivit fel. Annars är det kris på kyrkokansliet! "En vanlig hållning…"

Sen kan jag förstå att vi faktiskt inte kan veta hur Gud gör eller hur Gud väljer att möta människor. Men som jag skrev i min bloggpost i går så har vi kristna (och i Svenska kyrkan) fått ganska tydliga hjälpmedel. Jesus Kristus som vägen, sanningen och livet och Den helige Ande som hjälparen. Vi kan inte agera på något annat sätt förrän Gud talar om att det är på något annat vis. Hur sedan Gud väljer att göra kan vi inte påverka.

Vi ska respektera andra människor och deras val av religion, så länge det inte skadar oss eller andra människor. Vi kan inte acceptera religion, eller människor som i sin religions namn eller sin "guds" namn våldför sig på eller förtrycker människor.

Och dra inte in Nathan Söderblom i det här! Jag läste boken som Jonas Jonson skrivit om honom. Söderblom var en sann kristen ekumen – han skulle säkert vara intresserad av diskussionerna nu. Men han var ändå tydlig med vilken som var vägen till Gud.

Redan Nathan Söderblom var orolig för den svenska gudstjänsten och obildade präster. Det fanns en stor oro för undermåliga predikningar och obefintlig liturgi. Detta jobbade Nathan Söderblom med under alla sina års som ärkebiskop om jag har förstått Jonas Jonsons bok rätt.

Religionsdialog – javisst. I gudstjänsten – Nej, absolut inte!

Öppenhet – javisst, men först trygg i den egna tron!

Trosbekännelsen

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

 ———————————-

(En sak till – det är mycket märkligt att den här diskussionen inte finns eller kommenteras på något vis på Svenska kyrkans webbsida. Vare sig den officiella eller på intranätet. Biskopen i ett stift är givetvis ansvarig för det som händer i stiftets församlingar. Om jag förstått det hela rätt så står biskop Brunne på domkyrkoförsamlingens sida. Men vågar inga andra biskopar tycka till då? )

(Jo, en sak till… Det är ju ändå himla kul att det på DN:s debattsida blir diskussion om vägen till Jesus! Även om jag kunde önskat att min kyrka, Svenska kyrkan, hade varit betydligt tydligare med svaret!)

Vägen till Gud

Skrivet av

I går, 19 augusti,  publicerades en artikel i DN från Stockholms domkyrkoförsamling. Där skriver fem präster, inklusive domprosten Hans Ulfvebrand, att man i Nathan Söderbloms anda (det stora allkristna mötet som ägde rum för 90 år sedan i Stockholm) nu kommer att inbjuda till gudstjänster där andra religioner inbjuds att medverka. En imam, en rabbin och en dominikansk syster har inbjudits att dialogpredika var sin söndag under hösten. Man vill att kyrkan ska vara öppen för andra religioner.

http://www.dn.se/debatt/var-kyrka-maste-vara-oppen-for-andra-religioner/

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Många är det som har kommenterat på olika medier. Och Storkyrkan har svarat på en del av kritiken på sin blogg ”Katedralakademin”.

http://blogg.svenskakyrkan.se/katedralakademin/

Svenska kyrkan Domkyrkoförsamlingen>>

Tidningen Dagen har skrivit flera artiklar och bland annat intervjuat biskop em. Jonas Jonson om Nathan Söderblom. Jonas Jonson kom ut med en stor biografi om Nathan Söderblom förra året. (Du kan läsa min recension av den boken här>>). Jonas Jonson svarar:

För även om Nathan Söderblom verkade inom en kristen kontext så var han samtidigt övertygad om att Gud uppenbarat sig på olika sätt i historien, även för människor med annan tro. -Samtidigt fanns det för Nathan Söderblom bara en väg till frälsning, genom Kristi kors. Det är kulmen, klimax på religionshistorien, Kristusuppenbarelsen, det är den allt syftar fram emot, säger Jonas Jonson.

Dagen intervjuar också domprost Hans Ulfvebrand och i intervjun säger han (se hela intervjun nedan):

Intervjuaren: – Är Jesus enda vägen till Gud?

Hans U: – Jesus är vägen till Gud, för oss kristna. Men Guds vägar till människor, det kan vi inte kontrollera. Och jag tror att Gud har vägar till sig, genom människor, oavsett vilka traditioner det är.

http://www.dagen.se/svenska-kyrkans-pr%C3%A4ster-p%C3%A5-dn-debatt-olika-religioner-vandrar-mot-samma-gud-1.385307

http://www.dagen.se/expert-alla-g%C3%B6r-anspr%C3%A5k-p%C3%A5-nathan-s%C3%B6derblom-1.385539

http://www.dagen.se/fyra-kyrkoledare-om-debattartikeln-i-dn-1.385534

http://www.dagen.se/hans-ulfvebrand-jesus-%C3%A4r-inte-enda-v%C3%A4gen-till-gud-1.385532

Kyrkans Tidning skriver också om artikeln från domkyrkoförsamlingen i Stockholm. Och de länkar till ärkebiskop Antjes inlägg på facebook där hon bland annat skriver:

För hundra år sedan var alltså utmaningen att föra samman ledarna för olika delar av den kristna kyrkan. I vår tid har det kommit till ytterligare en utmaning, nämligen att få företrädare för olika religioner att samtala med varandra. Det är inte längre möjligt att välja mellan inomkristen ekumenik och religionsteologi. Vi behöver bådadera. Som den ekumeniske teologen Hans Küng har uttryckt det: ”vi får ingen fred mellan nationerna om vi inte har fred mellan religionerna. Vi får ingen fred mellan religionerna utan dialog mellan religionerna.” Och som hundratals muslimska ledare påminde om i A Common Word (2007), muslimer och kristna utgör tillsammans mer än hälften av jordens befolkning. Utan fred mellan muslimer och kristna är inte världsfred möjlig.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/vi-firar-gudstjanst-med-troende-fran-andra-religioner-i-host

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arkebiskopen-valkomnar-religionsdialog

Stefan Gustafsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska alliansen, har kommenterat artikeln och skriver i DN. Han säger att muslimer, judar och kristna har helt olika syn på vem Jesus är och vad han har gjort.

Vi står alltså inför tre radikalt olika påstående om Jesus:
Islam: Jesus dog inte.
Judendom: Jesus dog men uppväcktes inte.
Kristendom: Jesus dog och uppväcktes från de döda.
Här ställs vi inför ofrånkomliga val. Det går inte att komma undan; alla religioner kan inte vara sanna samtidigt. Vi måste ta ställning.
(…)
Den kristna församlingen behöver vakna ur sin Törnrosa-slummer och ta de stora frågorna på allvar. Det finns dramatiska antingen eller att ta ställning till – som frågan om Jesus. Den religionsrelativism som i dag sprider sig i Svenska Kyrkans är inte bara en intellektuell återvändsgränd, det är en förolämpning mot de kristna i Irak och Syrien som ställs inför kravet på konvertering och som är villiga att ge sitt liv för tron på Jesus Kristus.

http://www.dn.se/debatt/repliker/helt-olika-berattelser-kan-inte-alla-vara-sanna/

Erik J Andersson, missionsledare för Evangelisk luthersk mission skriver också i DN:

Reinfeldt varnade för religiösa ledare som utnyttjar religionen för sina egna syften. Det menar jag är just vad att de fem stockholmsprästerna gör när de vill leda Svenska kyrkan i en riktning där hennes byggnader blir plats för muslims trosutövning eller buddhistiska ceremonier. Vår kyrka måste våga vara kyrka. Den kristna Bibeln och Svenska kyrkans bekännelseskrifter talar om en Gud och en väg till honom. Den vägen heter Jesus.

http://www.dn.se/debatt/repliker/var-kyrka-maste-vaga-vara-kyrka/

http://www.etc.se/inrikes/praster-bjuder-imam-och-rabbin-till-predikningar

_____________________

Vad är det som upprör mest? Personligen tycker jag inte det är något problem att man bjudit in dominikaner-systern. Det är en kristen nunna, i ett annat samfund, men kristen. Det är inte att jämställa med andra religioner, även om det kan finnas många skillnader.

Men att bjuda in en iman och en rabbin att predika i kyrkan under gudstjänsten – det blir för mycket. Om dessa personer hade varit inbjudna till en samtalskväll en vardag i församlingshemmet, helt OK, vi måste lyssna och diskutera. Men i en gudstjänst? Nej, för mig blir det för mycket där. Religionsdialog ska inte ske i gudstjänsten. Det ska ske under andra former.

Även om de fem domkyrkoprästerna säger sig vara väl förankrade i sin kristna tro (se Katedralakademibloggen)  så blir det väldigt, väldigt konstigt om gudstjänsten ska användas för religionsdialog, istället för att hjälpa församlingen och församlingsborna att också blir fast förankrade i sin kristna tro. Gudstjänsten är till för att växa som kristna och för att tillbe Gud.

Domprost Hans Ulfvebrand säger i den inspelade intervjun att Jesus är vägen till Gud för kristna, men att vi inte kan veta vilka vägar Gud väljer att möta alla människor. Han har en poäng där, för Gud är mycket större än vad vi kan greppa. Men vi kristna har fått hjälpmedel för att möta Gud, nämligen Jesus Kristus och den Helige Ande. Vi ska inte avvika från dessa vägar och glida på begreppen. För då är vi illa ute. Ett öppet sinne – ja – men också att följa den tydliga och sanna vägen.

Ur POSKs vision och program:

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns det en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka och konkretisera vad kristen tro och kristet liv innebär i ord och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är fråga om ett gemensamt uppdrag att förkunna det kristna budskapet. Ett särskilt ansvar har de förtroendevalda, liksom de som är vigda till tjänst inom kyrkan.

(…)

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

(…)

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar.

(…)

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Bloggen Laudate tycker till: http://laudate.se/2015/august/domkyrkopraster-och-religionsdialog.html

Norska kyrkan börjar sitt kyrkoval i dag.

Skrivet av

Kyrkans Tidning skriver om Norska kyrkan som i dag startar sin förhandröstning inför deras kyrkoval som äger rum 13-14 september.

https://kirken.no/nb-NO/om-kirken/slik-styres-kirken/kirkevalget/bruk-stemmeretten/

Nytt för i år i Norska kyrkovalet är listorna som liknar våra nomineringsgrupper. Det är något som inte funnits i Norska kyrkan förut.

Kyrkans Tidning skriver:

Tidigare har alla kandidater till kyrkovalet nominerats av stiftens nomineringskommittéer. Dessa har i uppdrag att skapa ett brett urval av kandidater för väljarna att ta ställning till. Först där efter har olika listor bildats och olika organisationer ställt sig bakom och rekommenderat vissa kandidater. Men sedan relationen mellan kyrka och stat i Norge förändrats finns nu möjligheten att bilda partier med listor över egna kandidater, och det har Åpen folkekirke gjort. 

Vid kyrkovalet  2011 var valdeltagandet 13,5 procent. Målsättningen är att det ska öka. -Det finns ett stort intresse för äktenskapsfrågan nu, men det är osäkert om det leder till fler röster, säger Gunnar Westermoen.

I det norska kyrkovalet kommer 8000 förtroendevalda att väljas. De allra flesta sitter i något av de 1 235 menighetsråden, på församlingsnivå. Samtidigt utses 116 ledamöter till landets elva bispedømmeråd – det motsvarar ungefär Svenska kyrkans stiftsstyrelser. Ledamöterna i bispedømmeråden utgör samtidigt kyrkomötet.

77 av ledamöterna ska vara lekmän som inte är anställda i kyrkan. I årets kyrkoval väljs 65 av dem direkt, övriga indirekt. Det är första gången som en majoritet av kyrkomötets ledamöter är direktvalda. Prästernas och övriga kyrkliga anställdas representanter väljs separat.

17 motioner från POSK

Skrivet av

Nu har jag försökt att göra en liten sammanställning av motionerna som skickats in till årets kyrkomöte. Just nu ser det ut som det är 108 motioner och jag gissade cirka 100 dagen innan motionstoppet (då hade det kommit in 70 stycken).

Med stor reservation för att det kan bli ändringar och att jag ha gjort fel vid några motioner så ser det ut så här just nu (en del motioner är samverkan med flera grupper).

  • Centern 18 motioner
  • POSK 17 motioner
  • Socialdemokraterna 14 motioner
  • Fria liberaler i Svenska kyrkan 12 motioner
  • Miljöpartister i Svenska kyrkan 12 motioner
  • Frimodig kyrka 12 motioner
  • Sverigedemokraterna 8 motioner
  • Kristdemokrater i Svenska kyrkan 8 motioner
  • Vänstern i Svenska kyrkan 7 motioner
  • Utan grupp 7 motioner
  • Öppen kyrka för alla 4 motioner
  • Borgerligt alternativ 4 motioner
  • Biskop 1 motion
  • Kyrklig samverkan i Visby 1 motion

Jag har också försökt att se vilka ämnen det rör sig om (det är inte helt lätt).

  • Begravningsväsendet 6 motioner
  • Biskopsval 3 motioner
  • Diakonalt 9 motioner
  • Avgiftsfritt 3 motioner
  • Gudstjänstrelaterade 10 motioner
  • Handboken 3 motioner
  • Luther (reformationsjubileet) 2 motioner
  • Mellanöstern 6 motioner
  • Stiftet 7 motioner
  • Församling och pastorat 7 motioner
  • Utbildning 5 motioner
  • Övrigt 12 motioner
  • Svenska kyrkan 24 motioner

Som ni förstår så är det inte så enkelt att göra de här "kategoriseringarna" så se det bara som en indikation. Det går säkert att göra på många andra sätt.

Och som det står på kyrkomötets webbsida så kan vissa motioner ändras – några motioner kanske läggs samman och det kan till och med vara så att någon motion avvisas.

POSK har bland annat skrivit motioner om församlingsråd, om biskopsval, om mellanöstern, om miljö och om begravningsverksamheten. När alla motionerna ligger uppe och är justerade och godkända av kansliet så kommer jag att länka till dem.

http://www.svenskakyrkan.se/omoss/kyrkomotesmotioner

Kyrkans Tidning: Stor spännvidd i årets kyrkomötesmotioner>>

Dagen: Chemtrails och samvetsfrihet på kyrkomötet>>

Eva-Maria jobbar för hållbar utveckling

Skrivet av

Eva-Maria Munck jobbar på Sveriges Kristna Råd och Kyrka för Fairtrade och håller i det nya initiativet Hållbar kyrka som startar i höst.

Detta kan vi läsa i tidningen Dagen.

Dagen: Kyrkligt initiativ för hållbar utveckling>>

– I höst sätter vi igång med utredningen om Hållbar kyrka. Vi har redan talat med ett 20-tal organisationer och samfund och många av dem är intresserade, säger Eva-Maria Munck, koordinator på Kyrka för Fairtrade och drivande i det nya projektet Hållbar kyrka.

Det är ett ekumeniskt initiativ där alla kristna inriktningar är välkomna.(…)

Även icke-religiösa organisationer vars arbete på något sätt kan användas i kyrkan inbjuds. Det handlar både om att rikta sig mot individer och mot kyrkor och samfund för att uppmuntra till hållbarhetsarbete. I höst drar projektet igång på riktigt.

Utöver att samla alla bra initiativ på ett ställe är tanken med Hållbar kyrka att stötta och ge tips till de anknutna.

– Samfunden och organisationerna tar självklart besluten själva, men utredningen kan komma att tipsa om vissa saker för att skapa sammanhållning och ekumenik. Det kan till exempel vara smart att använda sig av samma ord i de olika organisationerna, säger Eva-Maria Munck.

Eva-Maria Munck sitter i kyrkomötet för POSK i Stockholms stift, sedan flera mandatperioder.

Ur POSKs Vision och program:

POSK vill att kyrkan ska tala tydligt om miljökonsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser på ett ohållbart sätt, och vikten av rättvisare resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen. Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen.

POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Sveriges Kristna Råd: Klimat och hållbar utveckling>>

Kyrkans Tidning: Nytt projekt för hållbarhet >>

Kyrkans Tidning: Påven ställde krav på medmänsklighet>>  

Dagen: Kristna ledare i Sverige hyllar påvens miljöskrift>>

Det var det här med biskopsval

Skrivet av

I Kyrkans Tidning har det varit två olika inlägg med tema biskopsval. Dels är det Hans G Eriksson (Västerås) som tycker att biskopsvalet är för dyrt. Han tycker att det vore bättre om de som vill bli biskop skickade in sina ansökningar till stiftsstyrelsen som sedan får välja ut tre personer. Och sen skulle man välja bland dessa tre. Och sen vill han att de som väljer ska breddas så "den enkla kyrkomedlemmen" också ska få göra sig hörd i processen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval omständligt och dyrt>>

På den artikeln har Klas Hansson, Teol.dr, från Strängnäs (samt POSKare) svarat. Han förklarar valprocessen och hur det sett ut och hur det har förändrats. Och han förklarar varför idén med stiftsstyrelsen inte är den optimala.

Biskopsval kan förstås genomföras på olika sätt. Men det finns något principiellt värdefullt i att de som har ansvar som förtroendevalda och som präster och diakoner är elektorer. På så sätt markeras både de demokratiskt valdas och ämbetsbärarnas ansvar i kyrkan. Det allmänna prästadömet och den särskilda vigningstjänsten tar gemensamt ansvar. Det menar jag ska vara den principiella utgångspunkten för eventuella reformer.  Det löser man inte genom ett enkelt ansökningsförfarande hos stiftsstyrelsen.

Kyrkans Tidning: Biskopsval handlar om tillsyn>>

Personligen tror jag att Svenska kyrkan snart måste se över biskopsvalsprocessen. Den har sett ganska olika ut i de olika stiften sedan år 2000 och det kan vara bra. Nu finns mycket erfarenhet att ösa ur.

Det som jag ser är det största problemet är det som Klas Hansson beskriver att regeringen gjorde innan kyrka-statreformen 2000. Nämligen då regeringen hade ansvaret att, av de tre kandidater som röstas fram i stiftet, fälla avgörandet om vilken av de tre kandidaterna som skulle bli biskop.

Det är detta led som jag saknar i dagen process. Nämligen helhetsbilden och den samlade synen på biskopskollegiet. (Jo, jag fattar att regeringen givetvis valde den kandidat som de ur ett politiskt perspektiv ansåg vara mest lämplig.)

Men jag tror det skulle vara väldigt bra för Svenska kyrkan och för biskopskollegiet om någon (nej, jag vet inte vem) hade det övergripande ansvaret så att biskopskollegiet kompletteras teologiskt och ekumeniskt. För det är inte tretton enskilda öar i Svenska kyrkan. Det är en Svensk kyrka – indelad i tretton stift. Biskoparna samarbetar i biskopskollegiet och i teologiska kommittén. De är ofta stiftet och kyrkans ansikte utåt både inom Sverige och i ett internationellt sammanhang.

Ur POSKs vision och program>>:

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.(…)

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskopar som ledare. Biskopen ska tillsammans med stiftet främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i tider av vikande kyrklighet men ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.

Arkiv
Kategorier