ÄB Antje i media

Skrivet av

Jag är lite förvånad när jag den senaste tiden har läst mest om Ärkebiskop (ÄB) Antje i tidningen Dagen. När ÄB Antje blev sjukskriven, då skrev Dagen, när ÄB kom till tillbaka från sjukskrivningen, då skrev Dagen. Nu närmar sig Almedalsveckan – då skriver tidningen Dagen om ÄBs program.

I Kyrkans Tidning kan jag läsa att ÄB Antje med make har varit och tittat på utgrävningarna av en tidigare ÄB-gård. Inte ointressant – men kanske inte lika intressant som det som jag har kunnat läsa i tidningen Dagen.

Jag förstår att man gör olika nyhetsbedömningar och att man kan ha olika förutsättningar. Men varför Kyrkans Tidning skriver så lite om ÄB och hennes förehavanden förvånar mig.

Överhuvudtaget om biskoparna och deras arbete. De är dessa 14 personer som leder stiften, främjar och har tillsyn. Varför får vi veta så lite om vad de gör? Och varför läser jag mer om Svenska kyrkans ärkebiskop i tidningen Dagen?

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arkebiskop-antje-besokte-utgravningar-av-foretradares-bostad

http://www.dagen.se/antje-jackelsökersigutanförkyrkansarena

http://www.dagen.se/antjejackelensjukskriven

http://www.dagen.se/antje-jackelentillbakaefteroperationen

http://svenskakyrkan.se/arkebiskopen

Foto: ÄBs webbsida Magnus Aronsson/IKON

"låt de döda begrava sina döda"

Skrivet av

"Låt de döda begrava sina döda" (Matt 8:22)

Så skriver Jonas Eek i dagens Kyrkans Tidning (24/15) där han vill att de som överklagat Göteborgs stiftsstyrelses beslut ska ta tillbaka sitt överklagande.

Kyrkans Tidning: Dra tillbaka överklagandet>>

Frågan om att Göteborg ska vara ett pastorat eller splittras upp i nio enheter har delat förtroendevalda och kyrkoherdar i Svenska kyrkan i Göteborg. Och splittringen går också rätt igenom nomineringsgrupperna. Jag vill vara väldigt tydlig att jag skriver det här blogginlägget som Carina, förtroendevald i kyrkonämnd, kyrkofullmäktige och kyrkomöte. Detta är ett strikt personligt inlägg!

Jag tror personligen att den bästa lösningen för Svenska kyrkan i Göteborg är att vara ett pastorat. Varför tror jag det?

Jonas Eek frågar efter en framtidsvision för Svenska kyrkan 2040. Jag ska säga vad jag tror om 2040 om beslutet inte blir upphävt.

Jag tror att de nio enheterna kommer att ha fullt upp med att organisera sig, administrativt, ekonomiskt, personellt och med fastigheterna så att man bara koncentrerar sig på sig själv i 15-20 år. Därefter kommer man att lyfta näsan över församlingsgränsen och se att man kanske skulle samverka och samarbeta om det som vi i dag redan gör.

Jag tror inte den enskilda församlingsmedlemmen kommer att märka en så stor skillnad utan gudstjänsterna kommer att fortsätta som vanligt, men jag tror heller inte att det finns ork att driva någon utveckling av verksamheten. Jag tror alltså inte att kyrkan på något sätt har utvecklats fram till 2040. Möjligen stagnerat och kanske på sina håll också avvecklats.

Det kommer säkert att bli bra så småningom (kanske 2040), säkert annorlunda och det är inte säkert det blir sämre. Men innan dess har vi ödslat en massa tid och pengar på en massiv omorganisation och uppdelning. Jag tror också (vilket inte behöver vara helt fel) att församlingarna måste jobba hårdare på att samla in pengar för att kunna bevara verksamhet och personal. Insamling genom att hitta sponsorer, ordna basarer och på andra sätt.

De gemensamma verksamheterna som vi har i dag finns inte kvar – men kan givetvis ha utvecklats till att bli något annat eller i nya former.

I överklagande beskrivs problemet och orsaken till överklagandet så här:

Dessa är i huvudsak följande: Uppfattningen att Göteborg är ett pastoralt område, som behöver en pastoral styrning och en pastoral ledning; den svaga ekonomiska bärkraften i främst invandrarrika Nylöse pastorat, med låg kyrkotillhörighet (28%) och låg medelinkomst, men också Domkyrkopastoratet – dessa två skulle enligt stiftets utredning vid oförändrad verksamhet behöva höja sin kyrkoavgift med 38 resp. 14 %; oro för att många gemensamma pastorala verksamheter inte kommer att kunna fortsätta om Göteborg delas, såsom verksamheten vid de stora sjukhusen, kyrkan i högskolan, skolkyrkan, verksamheten vid häktet osv.; de negativa konsekvenserna av en uppdelning av ekonomi- och fastighetsförvaltning och, inte minst, begravningsverksamheten; samt oro för anslagen till andra organisationer såsom Göteborgs kyrkliga stadsmission, av vilka två (Kyrkans Jourtjänst och Kyrkans Familjerådgivning), båda med omfattande verksamhet, har samfälligheten som huvudman.

Låt de döda begrav sina döda citerar Eek bibeln. Som om det var ett val vi hade att göra. Svenska kyrkan är huvudmän för begravningsverksamheten. Det finns lagar och regler som styr detta. Och det beslutet som stiftsstyrelsen har tagit innebär att Svenska kyrkan bryter mot dessa lagar och regler.

Jag har personligen inget problem med att släppa huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Låt kommunen ta över, för allt i världen! Svenska kyrkan skulle sedan kunna sälja sina tjänster och sköta kyrkogårdarna osv. Men innan vi är där så måste vi fullfölja vårt samhälleliga uppdrag.

Just i dag har kyrkostyrelsen uppe ett förslag på en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg. De diskuterar ett förslag som innebär att det skulle göras ett permanent undantag för Göteborgs begravningsverksamhet och att det i kyrkoordningen skulle införas en ny paragraf. En paragraf som tillåter det att finnas en Göteborgs begravningssamfällighet. Om kyrkostyrelsen beslutar så kommer detta förslag att skickas på remiss till Göteborgs stift och Göteborgs kyrkonämnd i morgon och sedan skulle förslaget kunna presenteras och beslutas på kyrkomötet i höst. Om kyrkomötet är beredda att återigen särbehandla Göteborg återstår att se.

Nej, Jonas Eek, det är just för att några av oss ser att lösningen för utveckling, mångfald och växt handlar om solidaritet och inte splittring som vi också ställer oss bakom överklagandet. Grundtanken i strukturutredningen var just att låta församlingen, stor som liten, få växa, även om man inte har möjlighet att genomföra all ben i den grundläggande uppgiften. Ett ansvar för upgiften som då ligger i pastoratet istället.

Och för Göteborgs del så skulle det kunna innebära att vi kunde haft 62 församlingar i pastoratet (jag vill minnas att vi har 62 invigda kyrkorum i samfälligheten) där man samlas till gudstjänst, bön och gemenskap. Det är den utvecklingen jag hade sett 2040! Inte en kyrka där jag om jag flyttar från Askims församling till Nylöse församling eller Göteborgs Domkyrkoförsamling får betala helt olika kyrkoavgift. Eller där det bedrivs helt olika verksamheter enbart på grund av de ekonomiska förutsättningarna.

Kyrkan i Göteborg kommer att överleva – det handlar inte om det. (Om inte Jesus har kommit tillbaka innan dess). Men jag personligen tror att solidariteten och delandet bland många är den rätta vägen att gå, andra tror att en uppdelning och splittring är den rätta vägen för kyrkan.

 Foto>>

Läs mer om utredning och stiftet beslut här>>

Stadsmissionen låter barn fråga tiggare

Skrivet av

Stadsmissionen i Stockholm låter barnen ställa frågor till tiggarna. Se filmen här:

Och svaren kan du läsa här>>

Det som Stadsmissionen gör tycker jag är jättebra. Det här är frågor som barn har – även många vuxna. Här hjälper Stadsmissionen till att våga lyfta det svåra. Ger en ingång för ett samtal som kan fortsätta.

Ur POSKs vision och program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.
(…)
Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang.

Stockholms stadsmission: Värt att veta om tiggare>>

Göteborgs kyrkliga stadsmission: Tiggare – några av de fattiga EU-medborgarna>>

Resume: Så ska föräldrar prata med sina barn – om tiggare>>

Kyrkans Tidning: Stockholms stadsmission ger råd hur man talar om tiggeri med barn  >>

Foto: Göteborgs kyrkliga stadsmission

530 miljoner till vård av byggnader

Skrivet av

Från Svenska kyrkans intranät hämtar jag följande nyhet:

530 miljoner för att bevara kyrkligt kulturarv>>

Fördelningen av kyrkoantikvarisk ersättning för 2016 innebär att församlingar kan få dela på 530 miljoner kronor för att bevara och skydda det kyrkliga kulturarvet.

– Den kyrkoantikvariska ersättningen bidrar till att vi på ett kvalificerat sätt kan vårda och underhålla de kyrkliga kulturmiljöerna i hela landet, säger Markus Dahlberg, chef på enheten för kulturarvsstöd i Svenska kyrkan.

Precis som tidigare år prioriteras den långsiktiga planeringen av vård- och underhållsinsatser för att den kyrkoantikvariska ersättningen ska komma till bästa möjliga användning. Övergripande inventering och planering beviljas drygt 13 procent av den fördelade ramen.

Merparten av stiftens ansökan om medel avser projekt som relaterar till vårdinsatser, cirka 80 procent. Övriga projekt handlar bland annat om skadeförebyggande insatser, cirka 6 procent, och arbete med säkerhetsfrågor, cirka 5 procent. Ansökningarna fördelar sig utifrån objektstyp framför allt på kyrkobyggnader, cirka 80 procent, därefter på begravningsplatser och kyrkotomt cirka 13 procent och kyrkliga inventarier cirka 4 procent.

Mot bakgrund av att det tidigare funnits överskott kopplat till den kyrkoantikvarisk ersättningen har kyrkostyrelsen vidtagit åtgärder genom att bland annat höja tilldelningen till församlingar och stift. I dag är bedömningen att överskottet är hanterat genom att medlen kunnat utbetalas eller tilldelas till projekt, vilket innebär att en successiv nedtrappning i rambeslutens storlek till en nivå i linje med den statliga tilldelningen av ersättning på 460 miljoner planeras.

FAKTA
Kyrkostyrelsens arbetsutskott fördelar totalt 530 miljoner kronor i kyrkoantikvarisk ersättning till stiften för 2015. Rambeloppets storlek baseras på regeringens förslag till långtidsbudget om 460 miljoner kronor per år. Beslutet kan komma att behöva justeras efter riksdagens beslut om budget för 2016 som sker i höst. Fördelningen mellan stiften framgår av tabellen nedan. I genomsnitt har stiften beviljats 63 procent av ansökt ram. 

Stift                                   Total ram, tkr

Uppsala stift​                         44 200
Linköpings stift                     52 000
Skara stift                             37 900
Strängnäs stift                      40 700
Västerås stift                        26 900
Växjö stift                             52 400
Lunds stift                             64 800
Göteborgs stift                     77 700      
Karlstads stift                       22 300
Härnösands stift                  25 000
Luleå stift                                8 100
Visby stift                             25 400
Stockholms stift                  48 300

Summa stiften                    525 700
Nationell nivå                         4 150

Total summa                       529 850 ​​

___________________________

Du kan också läsa mer i pressmeddelandet från Svenska kyrkan: 530 miljoner för att bevara kyrkligt kulturarv>>

Nyhetsbrev från avdelningen Fastigheter och kulturarv>>

Från POSKs vision och program:

POSK anser att all förvaltning av egendom i kyrkan ska göras i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar. Förvaltarskapet i bibeln utmärks av att vi av Gud har fått gåvor, som både vi och våra medmänniskor ska ha glädje av. Att förvalta dessa Guds gåvor är ett uppdrag som sträcker sig mot framtida generationer. POSK menar därför att all egendoms- och kapitalförvaltning ska vara långsiktig, effektiv och bedrivas på ett etiskt och ekologiskt ansvarigt sätt. (…)

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK starkt vill värna. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och värdepapper. POSK vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och därigenom skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet.

Foto: Lundby församling, Biskopsgårdens kyrka. Bilden har inget direkt samband med artikeln.

Kyrkans Tidning: Nya miljoner till det kyrkliga kulturarvet>>

Tidningen Dagen: Halv miljard går till underhåll av kyrkobyggnader>>

Har (S) ett kontrollbehov?

Skrivet av

Jonas Lindberg skriver i Kyrkans Tidning (23/15) på ledarsidan:

Kyrkans Tidning: Ledare/ Behov av kontroll bakom s kyrkoengagemang>>

I helgen samlades Socialdemokraterna till partikongress i Västerås och i anslutning till temat Framtidens folkrörelse debatterades partiets engagemang i kyrkovalet utifrån motioner från fem olika arbetarekommuner, varav fyra var negativa till ett fortsatt sådant engagemang. Partiledningen och majoriteten av kongressdeltagarna menar dock att det också i fortsättningen är motiverat att Socialdemokraterna ställer upp som parti också inom Svenska kyrkan.
(…)
Samtidigt har Socialdemokraterna till skillnad från de flesta andra partier över huvud taget inte nämnt Svenska kyrkan i något av sina partiprogram åtminstone sedan 1980-talet, det vill säga inte ens under den period då relationsförändringen mellan kyrka och stat debatterades som mest.
(…)
Partiledningens argument för att fortsätta ställa upp i kyrkovalet handlar om vikten av att kunna fortsätta påverka kyrkan med socialdemokratiska värderingar och att en fristående nomineringsgrupp som exempelvis Socialdemokrater i Svenska kyrkan vore att försvaga arbetarrörelsens ställning i sammanhanget.

Jonas Lindberg lyfter flera av de spörsmål som måste diskuteras, både hos socialdemokraterna men även hos oss andra grupper. Jag tror kanske inte att de enskilda s-ledamöterna som jag känner i olika sammanhang ser sig ha ett kontrollbehov i de kyrkliga frågorna. Men jag tror Lindberg har helt rätt när s-organisationen känner att man måste ha det.

Så här skriver "Socialdemokrater för tro och solidaritet" (STS) på en av sina interna debattsidor som svar till dem som på kongressen motionerat och ville göra socialdemokraterna helt sekulärt.

Tidenmagasinet: Replik>>

Debattörerna påstår att vi motarbetar ateister och är ”religionsfrämjande”. Det stämmer självklart inte. Missionerande är inget som STS håller på med. Vi är en politisk, socialdemokratisk organisation som använder den progressiva, befriande kraft religion kan vara i vårt arbete för jämlikhet och jämställdhet, mot alla typer av förtryck. Det gör vi inte minst som motkraft till dem som använder religionen för att rättfärdiga patriarkala, konservativa och reaktionära tankespår och strukturer.(…) Du behöver självklart inte ha en gudstro för att vara medlem hos oss. Vi har många medlemmar som inte definierar sig som troende. Alla våra medlemmar delar däremot våra värderingar, om allas lika rätt och möjligheter, och våra ambitioner för ett samhälle för alla. Och för ett socialdemokratiskt parti för alla. Med den ambitionen stöder vi med självklarhet aktivt även att HBT-s ges ökat inflytande som en av sidoorganisationerna inom socialdemokratin.

Socialdemokrater för tro och solidaritet skriver också:

Partistyrelsens förslag var att avslå motionen och (mest med anledning av att en femte sidoorganisation nu godkändes, se nedan) att partistyrelsen skulle få i uppdrag att inför kongressen 2017 utreda, definiera och komma med förslag kring vad som krävs för att vara en sidoorganisation och vad det innebär i relation till partiet. I det ingår att se över hur partiets stöd till sidoorganisationerna kan se ut och vilken representation de ska ha i partiets beslutsorgan.

När kongressen gick till beslut hördes ett par spridda ja-rop till förmån för motionen men partistyrelsens förslag hade massivt stöd. Efter detta tydliga beslut kan vi gå vidare med bevarad, ja rent av stärkt, ställning. Kongressen har markerat att vi och de andra sidoorganisationerna är viktiga bidrag i ett parti som kallar sig Framtidspartiet och vill vara en relevant folkrörelse.

Socialdemokraterna för tro och solidaritet>>

Ja, jag tror Lindberg har rätt. Jag tror socialdemokraterna har ett för stort kontrollbehov för att våga släppa Svenska kyrkan. Men jag slutar inte tro att droppen kan urholka stenen. Jag tror att den politiska järnhanden över Svenska kyrkan bara kommer att vara en 100-årig parentes! Och sen kan alla de duktiga socialdemokrater som vill vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan göra det på sina kyrkliga premisser och inte på sina samhällspolitiska.

Ur POSKs vision och program:

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

Foto: IKON/Magnus Aronsson

Släng inte ut barnet med badvattnet!

Skrivet av

I dagens Kyrkans Tidning (nr23/15) finns det flera uppslag med debattartiklar om kyrkohandboken.

Kyrkohandboken är (efter bibeln) den viktigaste boken för oss som Svenska kyrka. Det är handboken som konstituerar oss som kyrka, det är där vi binds samman i tro, bekännelse och tradition. Genom ord, genom handling och genom musik.

I dagens tidning har styrgruppen med biskop Per Eckerdal och projektledare Solveig Ininbergs svarat på den kritik som riktats med arbetet. De skriver:

Debattörerna tror inte på handboksprojektets arbetssätt. Det gör vi, samtidigt som vi är medvetna om att det finns ett behov att fortlöpande självkritiskt ompröva och förbättra.Under tiden som diskussionerna pågått under våren med musikorganisationerna har själva handboksarbetet gått vidare med god fart och med avgörande insatser från organisationernas medlemmar runt om i landet och från många andra.

Inläggen efter förra veckans debattartikel visar också engagemanget för handboksarbetet. Samtidigt speglar de en bristfällig kommunikation runt arbetet. Att det tidigare varit svårt att följa handboksarbetet har fött fantasier om vad som händer eller inte händer. Detta ska förändras och nu tillför vi en kommunikationsresurs till projektet.

Ett exempel på bristande kommunikation är att efter året med försökshandbok och remissyttranden spreds en bild att de flesta var nöjda och inga större förändringar behövdes. I verkligheten, som inte var så tandlös, förlängdes handboksarbetet med ett år för att kunna dra nytta av alla kvalificerade och konstruktiva synpunkter som kommit in. De ledde i sin tur till beslut om ytterligare ett års förlängning av arbetet. Det innebär att det nu finns tid för att arbeta igenom struktur, språk, teologi och musik. Under nästa år kommer det bearbetade handboksförslaget att gå ut på remiss så att det blir prövat och förankrat i vår kyrka.  

Det är bra att styrgruppen känner tillförsikt över arbetet. Det är också bra att de inser att kommunikationen inte har fungerat ut i organisationen. Kyrkans Tidning kunde i mars berätta att Dag Tuvelius skulle förstärka kommunikationsavdelningen för att arbeta med information om kyrkohandboken.

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/styrgruppen-kyrkohandboken-vill-oppna-nyskriven-musik

Eckerdal och Ininbergs skriver också:

Något hemlighetsmakeri om vilka som medverkar i arbetet är det inte fråga om och det finns heller ingen anledning för projektledningen att få godkännande från musikorganisationerna för de experter man under arbetets gång anlitar. Vi förutsätter att det finns ett kollegialt förtroende också inom kyrkomusikerkåren. Det är resultatet som är det intressanta och som ska recenseras, inte de medverkande.

Jag håller inte med styrgruppen i alla dessa påståenden. Om det hade varit så, som de skriver, att det inte varit hemlighetsmakeri, så hade kritiken inte varit så hård tror jag. Sen är det tydligt och klart – självklart ska ingen person recenseras eller kritiseras! Det är det samlade resultatet och helheten som är viktigt.

Om Tuvelius kan hjälpa till att kommunicera processen, och öppna spjällen så borde mycket av kritiken kunna vädras ut och bort. En bra start är väl att på webbsidan för kyrkohandboken berätta vem som är ansvarig, vem som sitter i styrgruppen och vara ännu mer tydlig med hur arbetet kommer att hanteras fram till remissomgång två. En processkarta kanske? Och vad som ska hända med materialet efter den remissomgången.

Kyrkans Tidning: http://www.kyrkanstidning.se/asiktsamne/kyrkohandboken

Kerstin Hesslefors Persson, domprost i Lund och ersättare i kyrkomötet för POSK skriver i dagens Kyrkans Tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/vi-vill-ta-del-av-processen

Om vi vill hitta uttryck för Guds närvaro måste vi fråga efter vad som är angeläget för människor idag. Musik och ord, som uttryck för evangeliet kan inte låsas fast för alltid. Vi kan inte börja med vad vi vill att människor ska lära sig om den kristna tron.

Utmaningen är att ta reda på hur människor har det, för att kunna uttrycka den kristna tron. Ord och musik utgör tillsammans, och var för sig, viktiga uttryck för evangeliet.

Gudstjänstlivet byggs upp av människor som längtar efter att gestalta tro och liv. Vi är många som har vårt hjärta i gudstjänstlivet. Det är en glädje att fira mässa tillsammans. Den har tusenåriga rötter att värna och ta avstamp ifrån.

Låt oss hoppas att det möte som styrgruppen ska ha nästa vecka den 10 juni resulterar i raka rör, klara direktiv och en genomskinlig fortsatt process, så att allt gott arbete med kyrkohandboken tas tillvara. Släng inte ut barnet med badvattnet!

Socialdemokrater i Svenska kyrkan

Skrivet av

Socialdemokrater i Svenska kyrkan, SiSK, är detta den nya gruppen som kommer att delta i kyrkovalet 2017?

Om debattören Irene Gustafsson (S) Boden (KT  22/2015) får som hon vill så kommer Socialdemokraterna under året kongress till helgen besluta så. Hon skriver i KT:

Det kan inte vara rimligt att en sekulär valberedning, som inte ens behöver vara medlemmar, ska föreslå vilka som ska ha de olika uppdragen i Svenska kyrkan. Det finns oftast ingen kunskap kring hur de olika uppdragen hänger ihop och vad ledamöternas uppdrag är. Risken finns att man väljer in folk utan något engagemang eller någon kunskap om att de demokratiska besluten tas i samråd med de som har vigningstjänsten.

Kyrkans Tidning: Nya tag behövs i kyrkopolitiken>>

Tidningen Dagen skriver också om motionerna till (s)-kongressen. Det finns tydligen sex motioner (av de sammanlagt 550 motioner som kommit in) som önskar att (S) inte deltar som parti i kyrkovalet. Några ställer sig också tveksamma till att organisationen Tro och solidaritet har så stark ställning.

Tidningen Dagen skriver:

Några motionärer som vill bryta engagemanget i kyrko­valet vill också ta bort sidoorganisationen Tro och Solidaritets plats i partiets verkställande u­tskott och partistyrelse. Om kyrkovalet skriver de: ”Socialdemokraterna ställer inte upp i val till andra religiösa eller livsåskådningsmässiga församlingar.” Om Tro och solidaritet heter det:

”En ateistisk eller agnostisk socialdemokrat kan med rätta känna stor olust inför (…) att det finns en särskild sammanslutning för religiösa/troende socialdemokrater som sitter med och fattar beslut i partiets högsta beslutande organ mellan kongresserna: partistyrelsen och till och med VU.”

Tidningen Dagen: Förslag på s-kongress: Lämna kyrkopolitiken>>

Som ni vet så tycker vi i POSK att kyrkan ska vara partipolitiskt obunden. POSK tycker att det är konstigt att ett politiskt parti (oberoende vilket) ska engagera sig i ett enskilt trossamfund och, precis som det också påpekas i motionerna och debattartikeln, personer som inte är engagerade i kyrkan alls, påverkar vem som ska väljas in och vilka frågor som ska drivas.

Förslaget som Gustafsson för fram om ”Socialdemokrater i Svenska kyrkan” (SiSk) är lite mer tilltalade. Men… det är inte optimalt det heller. POSK ser att de grupper som startats på liknande sätt fortfarande har starka band till sin moderorganisation.

OM socialdemokraterna skulle välja att som parti inte ställa upp i kyrkovalet så skulle det kunna skapa förutsättningar för ett omfattande strukturförändring inom Svenska kyrkans demokratiska organisation. Det vore oerhört spännande att få vara en del av den processen.

För när det väl blir så (jag är övertygad om att de politiska partierna kommer att lämna) så hoppas jag att vi vågar fundera nytt och annorlunda. Det är lätt att tro att en demokratiskt process bara kan gå till på ett sätt – men det finns många sätt. Och säkert fler än vi kan komma på just nu. Låt oss hoppas att vi vågar ta nya spännande grepp. Kanske redan till valet 2017?

Ur POSK vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. (…)

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

S-kongressen i Västerås 29-31 maj>>

Tro och solidaritet>>

Världen idag: S-krav Lämna kyrkopolitiken>>

Kyrkans Tidning: S plats i kyrkopolitiken ifrågasätts igen >>

Att våga ta plats!

Skrivet av

Tidskriften Evangelium är en av de arenor som lyfter teologisk frågor i det offentliga rummet.

Tidskriften Evangelium>>

Andra arenor är bland annat

Dagens seglora>>

Areopagen>>

Kyrkans Tidning>>

Tidningen Dagen>>

Jag läser Sofia Lilly Jönssons inlägg på Evangelium som på bloggen under rubriken Kyrkans grundläggande uppgifter>> skriver:

Kritiken hör yttrandefriheten till och fanns inte, eller rättare sagt var förbjuden, i historisk tid. Min roll är inget konstig och utomlands har alla större redaktioner en religionsredaktör eller utsända i Vatikanen eller så, men inte i Sverige där tidningarna har vinexperter och krigsexperter och sportexperter men inte kyrkoexperter för det anses suspekt att kunna någonting om landets största organisation, nästan partiskt, och det anses bättre att neutrala journalister rapporterar om saker de inte kan ABC om (idag kan vi till exempel läsa att Visbys biskop ”kallar samman stiften” på måndag, har ni bokat båtbiljetter?).

(…)

Jag menar att deltagande i media hör till församlingarnas grundläggande uppgifter. Det faller under alla pelare utom gudstjänsten, och förstås alldeles särskilt under uppgiften att undervisa. Hur menar jag? Jag menar att vi har kommit till en situation i Sverige att den största organisationen i landet, med miljoner medlemmar och oerhörda rikedomar (kyrkan är rikare idag än den var för femtio år sedan), som förvaltar lära och byggnader och immateriell kultur som är äldre än landet Sverige, i stort sett lämnas ogranskad i offentligheten. Svenska kyrkan flyttar fram sina positioner som samhällsaktör oerhört snabbt nu.

(…)

Som jag ser det faller medverkan i medierna självklart under församlingens grundläggande uppgift om undervisning. När så många i dag saknar grundläggande kunskaper om kyrkan och bygger sina åsikter på desinformation så måste man hjälpas åt att förklara. Vare sig prästerna vill det eller inte så diskuteras ju ändå teologi och kyrka i medierna. Det enda de har att välja på är att vara med i debatten eller att stå bredvid och se någon annan beskriva den kyrka de har till uppgift att förvalta.

Jag håller med Jönsson att det finns en betydande brist i svenska medier om Svenska kyrkan. Om tradition, verksamhet och uppgift. Jag håller med Jönsson att det är problematiskt att många journalister verkar vara så oerhört okompetenta när det gäller Svenska kyrkan. Hur svårt kan det vara?

Nej, vi  måste ta större ansvar för den offentliga bilden av Svenska kyrkan. Och det ska vi göra tillsammans. Det ska inte bara göras av kyrkokansliets infoavdelning. Utan varje församling är ansvarig, varje medlem, varje anställd och varje förtroendvald!

Det riktas också ganska skarp kritik mot Kyrkans Tidning från olika håll. Nu är kritiken att Kyrkans Tidning inte vill vara granskande. Att man bara skriver positivt och inte vill se problemen.

Men om jag inte missminner mig så var det inte så många år sedan som kritiken var att Kyrkans Tidning bara skrev om problemen och aldrig lyfte det som var positivt i församlingarna.

Så pendeln far fram och tillbaka. När ska vi bli nöjda? Och vad är det vi vill ha – egentligen?

Ur POSKs vision och program:

POSK  – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Kyrkbussen 2014>>

Kan ateister vara medlemmar?

Skrivet av

Kan ateister vara medlemmar? Den frågan ställer sig Majeed Olerud Khoso på debattsidan i dagens Kyrkans Tidning. (Nr 21/2015)

Kyrkans Tidning: Kan ateister vara medlemmar?>>

Frågan ställer han sig eftersom han själv inte är med i Svenska kyrkan, med ganska regelbundet ändå går på verksamhet i kyrkan. Han skriver:

Första gången jag gick på kyrkans barntimmar frågade jag prästen om jag på något sätt kunde göra rätt för mig som besökare, med tanke på att jag varken var troende eller betalande medlem. Det fanns inget sätt, vi var välkomna ändå.

Och Majeed skriver att han läser bibeln. Han verkar tycka att Svenska kyrkan som institution är bra – bara han slipper vara med och tro eftersom han skriver att kyrkan förmedlar en världsbild som helt enkelt inte är sann.

Han skriver:

Kan kyrkan acceptera att uttalade ateister löser ett medlemskap som inte innebär en tyst överenskommelse om att undvika teologiska spörsmål?  Alltså en typ av medlemskap som uttryckligen tog avstånd från all teologi, ungefär som en samvetets friskrivningsklausul. Ett sådant medlemskap skulle innebära att ateister (och andra) fick möjligheten att stödja och påverka kyrkan utan att ge moraliskt stöd till den kristna mytologin.

Jag ser på nätet att Majeed Olerud Khoso är miljöpartist och arbetar på utrikesdepartementet.

Så min tankevurpa blir givetvis – skulle han som miljöpartist kunna tänka sig att människor blev medlemmar i miljöpartiet utan att ställa sig bakom de grundläggande värderingarna? Att få möjlighet, som medlem, att vara med och bestämma om miljöpartiet, att bli invald i olika styrelser?

Jag vill svara på Majeeds fråga. Både ja och nej skulle jag vilja svara. Vi har i Svenska kyrkan ingen koll på vad människor tror på eller hur de tolkar bibeln. Vi gör inget test eller prov. Alltså kan man som ateist vara medlem i Svenska kyrkan. Ingen kommer att slänga ut dig. Du kan som medlem rösta de kyrkliga valen. Du kan som medlem bli invald i de kyrkliga styrelserna. Alltså – som ateist skulle du mycket väl kunna vara med i Svenska kyrkan.

Personligen så tycker jag dock (vilket POSK också skriver i sitt program>>) att det är viktigt att de förtroendevalda ska hämtas från gudstjänstgemenskapen. Just för att de som ska vara med och ta ansvar för verksamhet, gudstjänster, kyrkan tro bekännelse och lära.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Nej, vi ska inte ha ett särskilt medlemskap där man som ateist ska kunna vara med i kyrkan. Bara för att man vill vara med och stödja kyrkan men med en "samvetets friskrivningsklausul". Nä… det vore fullständigt tokigt.

Men om man inte vill vara med i kyrkan så finns det ju betydligt många fler sätt stödja kyrkan. Genom bidrag (enstaka eller återkommande) till den lokala kyrkan och dess diakonala verksamhet eller annat viktig verksamhet. Eller i söndagens kollekt. Eller genom bidrag till Svenska kyrkans internationella arbete.

Svenska kyrkans internationella arbete: Ge en gåva>>

Svenska kyrkan: Medlemskap>>

Foto: IKON

POSKaren Mikael Mogren ny biskop i Västerås

Skrivet av

Det blev inte helt oväntat Mikael Mogren som blev Västerås stifts nye biskop.

Den 6 september kommer att han vigas till biskop i Uppsala domkyrka – samtidigt som Johan Dahlman vigs till biskop för Strängnäs stift.

Mikael Mogren fick 307 röster (261 i första omgången) mot Karin Johannessons 218 (162 i första omgången).

Mikael Mogren är POSKare och har under många år suttit för POSK i kyrkomötet på Uppsala-bänken, men under denna period för Västerås stift. Den uppgiften får han nu lämna men kommer ju delta i kyrkomötet som biskop istället.

Stort grattis till Mikael till biskopsstolen!

Kyrkans Tidning: I dag väljs Västerås nya biskop>>

Kyrkans Tidning: Mikael Mogren vann biskopsvalet i Västerås>>

Tidningen Dagen: Mogren ny biskop i Västerås>>

Västerås stift>>

Foto: Från Västerås stifts webbshop>> där man kan köpa Praktisk "buff" eller "multiscarf" som man kan ha som pannband, scarf på handleden eller som mössa. (OBS! Mikael på bilden medföljer inte!)

Arkiv
Kategorier