Israel och Palestina

Skrivet av

Debatten om Israel och Palestina är inte ny. Men den är fortfarande högaktuell. För den uppmärksamme läsaren av kyrkliga (och andra) tidningar så har det framgått att bland annat Israels ambassadör Isaac Bachman har kritiserat Svenska kyrkans hållning. Och sedan har ambassadören haft ett samtal med ärkebiskop Antje Jackélen.

Vid det samtalet diskuterades Svenska kyrkans hållning i Israel Palestina-frågan. Och vilken ställning dokumenten "Guds vägar" samt "Kairosdokumentet" har i Svenska kyrkan.

Det ena dokumentet "Guds vägar" är antaget av kyrkomötet och togs upp återigen 2014 med en ny uppmaning att läsa och diskutera det. Kairosdokumentet är inte antaget av kyrkomötet. Däremot finns dokumentet på Svenska kyrkans webbsida för att läsa och begrunda. Dåvarande nämnden för internationell mission och diakoni svarade på dokumentet.

På webbsidan står det bland annat om Kairosdokumentet

"Dokumentet gör inga anspråk på att vara en objektiv analys av konflikten mellan Israel och Palestina. Det är istället ett rop inifrån en situation som gränsar till hopplöshet. Det är så vi måste läsa och ta emot dokumentet. Och det är utifrån den förståelsen vi måste ta det till oss och reflektera över hur vi skall handla.

Kyrkorna i den världsvida gemenskapen uppmanas att reflektera över vad de kan göra för att aktivt stödja arbete för fred och försoning i den till synes oförsonliga konflikten mellan Palestina och Israel. "

Samtalet mellan ambassadören och ärkebiskopen redovisas bland annat via Kyrkans Tidning och tidningen Dagen.

Dagen: Israels ambassadör: Inget hopp att Svenska kyrkan ska ändra uppfattning>>

Kyrkans Tidning: Antje Jackelén mötte Israels ambassadör >>

Guds vägar Judendom och kristendom>>

Guds vägar – ett inomkyrkligt samtalsdokument>>

Kariosdokumentet>>

Allt det här rör teologi, tolkningar och politiska ställningstaganden som kan vara svåra att hänga med i. Men vi får bra underlag från Svenska kyrkan – så att alla som i församlingarna vill diskutera och försöka förstå, historiskt och teologiskt, faktiskt kan göra det.

Det är vår skyldighet att sätta oss in i frågan. Att läsa, försöka förstå och diskutera. Men också att göra det med ögon och öron öppna för varandras argument och överväganden. Att läsa bibeln och försöka förstå och göra våra tolkningar. Sätta in situationerna i sitt sammanhang och sin tid. Det är vår skyldighet.

Ur POSKs vision och program>>

Liksom de stora kyrkorna i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

En trång värld…

Skrivet av

Talas det om religion och om kristen tro i debatten i samhället i dag? Ja, det skulle jag vilja säga att det gör.

När jag var på MEG15 förra veckan så lyser det igenom hela tiden. Bara detta att Ärkebiskop Antje är inbjuden och är en av de medverkande. Att hon också är utsedd till en av de 150 superkommunikatörerna (på plats 8), att Svenska kyrkan är nominerad till Sveriges kommunikatörers stora kommunikatörspris. (du kan vara med och rösta på där om du vill!)

Religionen lyfts ur flera perspektiv. Både från Svenska kyrkans håll och från andra håll. Det är tydligt att det provocerar och berör. Ingen lämnas oberörd. Oavsett vilken ingång man har.

Så ja, det talas om religion i debatten.

Talas det tillräckligt? Nej, det tror jag inte. Är det alltid sakligt? Nej, det tror jag inte heller!

Men jag tror att vi måste våga gå flera olika vägar. Vi måste föra samtalet och debatten, kritiken och berömmet, på alla nivåer. I det lilla sammanhanget (fikabord och lokala tidningar) och i det stora sammanhanget (i paneler och föredrag samt debattsidor och bloggar).

Sen tycker jag ibland att det känns fruktlöst. Uttalar Svenska kyrkan sig inte blir det kritik mot det. Uttalar Svenska kyrkan sig så blir det kritik mot det (då är det fel, inte tillräckligt tydligt eller helt fel). Det är inte lätt att tillfredsställa alla. Vilket det heller inte ska vara, för då är vi inget salt i världen.

Vi ska vara rädda om vår yttrandefrihet. Vi ska vara rädda om vår religionsfrihet. Och vi ska inte vara rädda vittnen, utan vi ska öppet och frimodigt våga stå upp som kristna.

Jag läser på en av Svenska kyrkans bloggar "Opinion". En av de utsända för Svenska kyrkans internationella arbete skriver :

Aldrig förr har jag känt att utrymmet och de mänskliga rättigheterna för oss i det civila samhället är så begränsade som där jag är nu. Aldrig har så många bett mig att behålla delad information för mig själv. Jag skulle vilja berätta för er om den fina kliniken som en av kyrkorna driver sedan trettiotalet, men jag tror inte att jag vågar. Jag är inte orolig för min egen skull, men för dem som lever och arbetar här dagligen. Jag vill inte riskera deras arbete, deras livsmöjligheter. Detfinns en reell risk att de drabbas om jag som utlänning visar mitt intresse alltför öppet i detta land där de kristna är i minoritet. Här, där de kristna samfunden hukar och inte tillåts ha internationella samarbeten om de också innehåller finansiering. Här, där inga Visa eller Mastercard fungerar på grund av omvärldens embargo. Här, där väldigt många utländska enskilda organisationer blivit ”non grata” under de senaste åren. Här, där man inte ens får fotografera på gatan.

Svenska kyrkan Opinion: Det känns så trångt>>

Svenska kyrkan finns med genom sitt internationella arbete på flera håll i världen. Det går inte alltid att skrika högt, men det går att stötta och stödja det arbetet som pågår, på olika sätt.

Låt oss fortsätta driva diskussioner och debatter på olika nivåer. Låt oss göra det utifrån vår kristna kallelse. Låt oss värna yttrandefriheten och religionsfriheten. Och låt oss göra det sakligt och klokt. Utan att pajkastning och ful retorik.

För jag vill inte att vi ska bidra till en trång värld. Jag vill att vi ska bidra till en värld där människor kan leva öppet, dela tro och gemenskap och utan rädsla.

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 

Vi kan, vi vill och är beredda att ta ansvar!

Skrivet av

Nu måste jag bara få dela några bilder från veckan. Jag har glädjen att denna vecka och kommande få åka ut över Sverige och träffa flera POSKare på olika möten.

I tisdags var jag på Ekerö och träffade deras POSK-grupp. I Göteborg hade POSK i samfälligheten medlemsmöte. Och i dag träffade jag POSK i Linköping.

En massa härliga människor som kan, som vill och som är beredda att ta ansvar.

Jag är så glad och stolt över att jag får möta alla dessa härliga människor. Olika yrken, olika åldrar, olika ingångar – men med en gemensam önskan att vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan.

Jag vill också dela några bilder från MEG15. Jag var där torsdag och fredag och hörde flera spännande och intressanta föredrag. (Den uppmärksamme tittaren såg mig nog skymta förbi 2 sekunder, om du tittade på nyheterna i torsdags). Jag lyssnade på föredrag bland annat om yttrandefrihet och religionsfrihet, om extrema åsikter i skola och media, om enfaldiga typer i media och en massa annat. Jag passade också på att sitta 15 minuter i Dawit Isaaks cell.

Flera av föredragen från MEG15>> går att se på SVT.forum>>. Till exempel det med ärkebiskop Antje Jackelén där hon var med i panelen och talade om "Religionens roll i konflikter">>

Verbum Novum

Skrivet av

I torsdags fick Henriette Zeuchner, VD för Verbum och Berling Media priset MegAward 2015>>.

Motiveringen lyder:

"Mottagaren av MegAward 2015 är nytänkandet personifierad. Var årets vinnare än har befunnit sig i medielandskapet har hon inte bara identifierat de möjligheter som ny teknik erbjuder. Hon har även sett till att förverkliga dem. MegAward 2015 går till Henriette Zeuchner, som visar att det inte bara är de allra största medieaktörerna som ligger i utvecklingens framkant."

Vad har då Verbum och Berling media gjort? Jo, de har tagit fram ett verktyg som kan hjälpa församlingarna att göra snygga och prydliga agendor till söndagens gudstjänst. Psalmboken, gudstjänsthandboken, evangelie – och kyrkohandboken – allt finns i verktyget och kan kombineras.

Så här beskriver Verbum det själva:

Verbum Novum Gudstjänst from Verbum on Vimeo.

Flera motioner har passerat Kyrkomötet med en önskan om digitalisering av kyrkans böcker. Eftersom Verbum (av någon outgrundlig anledning) har ensamrätt på de här kyrkliga böckerna så har kyrkan varit beroende av att förlaget tagit initiativ. Och det har man nu alltså gjort.

Jag hoppas att det är ett bra program och att många församlingar och användare går samman för att på det sättet få ner priset på verktyget.

Här kan du läsa mer om Verbum Novum>>

#drjonas

Skrivet av

I dag disputerar POSKaren och prästen Jonas Lindberg i Uppsala på sin avhandling om religion och politik.

Jag skrev om hans avhandling på bloggen här>>

Just nu sitter Jonas och försvarar sin avhandling och det twittras om den under hashtaggen #drjonas

Läs på twitter här>>

Tidning Dagen skriver om Jonas Lindbergs avhandling.

Dagen: Religionens roll ökar i politiken>>

Vad har vi för användning av den här forskningen?

 - Jag tänker att resultatet kan bidra till en ökad förståelse för en del av de förändringar som vi ser i politiken och i samhället. Varför växer SD kraftigt? Och varför är de det parti i riksdagen som talar mest om religion i sitt program?

– För kyrkornas del finns det en anledning att reflektera över detta. För man kan ju vara glad över att bli uppmärksammad. Men, med tanke på politiseringen behöver man också ställa frågan om varför man är så intressant för SD. Då kanske man inte blir lika glad längre.

Läs Jonas Lindbergs egen sammanfattning av doktorsavhandlingen på hans blogg.

Jonas Lindberg: Religion tillbaka som identitetsmarkör>>

Ur POSKs vision och program:
POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och
kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Rum för alla

Skrivet av

Svenska kyrkan har tagit fram en ny broschyr som heter "Rum för alla. Lite mer om Svenska kyrkan"

Du kan läsa den 24 sidor långa broschyren här.

 

Det är fina bilder och fina texter. Bland annat så står det.

Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. Liksom Martin Luther betonar vi fortfarande att det viktigaste i kristen tro är den vändpunkt som kallas evangelium; att Jesus övervann döden. Det betyder att det alltid finns nya möjligheter för alla människor: den som gjort fel kan bli förlåten, den som blivit förtryckt kan få upprättelse och den som upplever att livet är mörkt kan få se ljuset återvända. Det finns hopp!

Även om evangelium uttrycks med olika ord så finns det alltid en realtion till Jesus Kristus. Han är en person som vi kan lära känna genom bibelläsning, genom att vi hör predikningar, sjunger psalmer eller ser en film.

Det är viktigt att varken kyrkan eller tron finns för sin egen skull, utan för världens. Som reformatorisk kyrka vill vi både bevara ett ursprung och finna nya former. Det finns rörelse inbyggd i vår identitet. När någon döps säger prästen "Jesus Kristus kallar dig att vara hans lärjunge". Hen säger det inte bara till ungdomar och vuxna, utan också då små barn döps. Gud behöver oss människor och litar på vår förmåga.

Men jag funderar lite på vem som är målgruppen? Vem är det som ska dela ut broschyren och till vem? Vid dopsamtal? Som medlemsvärvning? Till konfirmander? Vid torgmöten?

Jag försökte hitta någon information om detta på intranätet – men jag hittade inget. Det står att det är en medlemsskapsbroschyr – men hur?

Baksidan hänvisar i alla fall till den här adressen http://svenskakyrkan.se/blimedlem där man hittar information om hur man kan bli medlem.

Jag älskar…

Skrivet av

… Svenska kyrkan! Jag älskar Svenska kyrkan! Det vill säga att jag faktiskt är stolt över min kyrka, min församling och den organisation där jag har valt att lägga en stor del av min vakna tid.

Hur kom jag att tänka på det här? Jo för jag läste artikeln "Vem älskar Svenska kyrkan" av Göran Lundstedt i senaste numret av Svensk kyrkotidning (2/2015)

SKT: Vem älskar Svenska kyrkan>>

Han skriver att han möter anställda (präster, biskopar, diakoner, församlingspedagoger, prästkandidater och andra anställda) som talar illa om den egna organisationen. Som spyr galla och svartmålar.

Varför är det så?

Självklart – det säger Göran Lundstedt också – så ska man få kritisera och ifrågasätta.  Han skriver:

Men det finns en gräns som ibland passeras där kritiken övergår till att i nästan varje sammanhang indignerat skaka på huvudet åt allt som förekommer inom den egna kyrkan. Vi har ju de i vår kyrka på den mera konservativa flanken som anser att allt ont kommer från kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala och att vi snarare bör vända oss mot Rom för all inspiration. De positionerar sig något till höger om påven.
Liturgiskt och bekännelsemässigt tycker de att det romersk-katolska utgör en stor lockelse. Jag kan bara ge dem rådet att lyssna till påvens senaste jultal till kurian. Efter att ha lyssnat till detta självrannsakande tal förstår var och en att paradiset inte heller finns att söka i Rom. Nu är jag inte så bekymrad över denna grupp, för de är trots allt ändå relativt få även om de ibland är lite högljudda, utan jag är mera oroad över de som egentligen står bakom folkkyrkans budskap men ändå låter negativismen och svartmålningen ta överhand när det gäller det dagliga samtalet om den egna kyrkan.
(…)
Jag tror det är viktigt att kyrkans företrädare i mötet med människor, inte i bara församlingskyrkan eller i församlingshemmet, utan också på fritiden, på föräldramötet i skolan eller var det nu kan vara också vågar vara stolta över Svenska kyrkan. Det gäller att våga tala väl om den egna organisationen. Kritisera när det är befogat naturligtvis men
också våga stå upp för Svenska kyrkan som kyrka.

Ja, vi ska våga vara stolta över Svenska kyrkan. Jag läser också ganska mycket olika synpunkter på nätet. Trådar som på bloggar och facebook-sidor klagar över Svenska kyrkan. Att prästerna inte är kristna. Att man gör fel saker. Att man inte följer bibeln. Att man inte uttalat sig tillräckligt mycket i den eller den frågan. Och har man uttalat sig så är det fel eller inte tillräckligt tydligt.

Vänner – titta på din församling och din kyrka. Vad är du stolt över? Vad gör just din församling som är bra? Säg det till dem! Säg det till dina grannar och dina vänner. När du sitter vid fikabordet på jobbet och någon rackar ner på kyrkan/präst/verksamhet – försök att ge en annan bild.

Och du som är anställd – var stolt! Var glad över din tjänst i Guds rike. Se det positiva och hjälp till att förändra det som kan bli bättre. Hjälpa – inte stjälpa!

Ur POSKs vision och program:
Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Svenska kyrkan behöver stärka rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i
alla församlingar och stift. Gruppen unga konfirmandledare är ett av
kyrkans största ungdomsarbeten och därför en viktig rekryteringsbas.
POSK vill verka för möjligheten att vara volontär i Svenska kyrkan som
ett sätt för unga människor att pröva hur det är att arbeta där.

Förföljda kristna – fortfarande!

Skrivet av

Flera av oss har det sista dygnet fått ett sms som säger:

Nödrop till alla kristna: Radikala islamister (ISIS) har intagit Quaragosh, Iraks största kristna stad. Hundratals barn, kvinnor o män mördas. De vädjar att alla kristna ber för sina bröder och systrar som lider i Irak. Skicka vidare detta meddelande så att vi får igång en obruten bönekedja. Tack för att du är med och ber!

Den 26 februari 2015 säger vår utrikesminister Margot Wallström:

SVT: Wallström om dåden i Syrien: Det är folkmord>>

Den svenska utrikesministern Margot Wallström benämner nu det som händer yazidier och assyrier i Syrien och Irak för folkmord. Och hon får medhåll av folkrättsprofessor emeritus Ove Bring:

– Det finns ingen annan benämning som passar än just folkmord. Det har med systematiken och uppsåtet att utplåna dessa två folk från regionen att göra, säger han.

Amnesty International skriver på sin webbsida i september 2014 om etnisk rensning i Irak.

Amnesty International – Irak: Fruktansvärda bevis för etnisk rensning>>

– Massakrerna och kidnappningarna som genomförs av IS är upprörande bevis för att en våg av etnisk rensning sveper över norra Irak, säger Amnestys expert, Donatella Rovera, som för närvarande befinner sig i Irak. – IS utför avskyvärda brott och har förändrat landsbygden iSinjar till ett blodindränkt dödens fält i sin brutala kampanj för att utplåna alla spår av icke-araber och icke-sunnimuslimer.

På nyheter 24 hittar jag en länk med en sammanställning "Nio allvarliga krig och konflikter i världen du bör ha koll på 2015">>

Att det pågår fruktansvärda krig och övergrepp i världen är utom all tvivel. Även om jag inte hittar något om Quaragosh på internet från den senaste veckan – så innebär inte det att det pågår ett fruktansvärt krig i Irak.

Det aktuella smset är alltså "gammalt". Men det betyder inte att konflikten på något sätt är över.

Så hjälp till att be. Hjälp till med dina ekonomiska resurser till alla dem som måste fly.

Här kan du skicka pengar genom Svenska kyrkans internationella arbete>>

Foto: Från tältläger i Erbil i irakiska Kurdistan där Svenska kyrkan stöder flyktingar. Svenska kyrkans internationella arbete.

Vem utrotar hungern? Den känslan…!

Skrivet av

Helena Taubner, POSKare från Hjo, Skara stift, la i dag upp ovan bild på sin facebooksida med frågan "Om jag vill utrota hungern, vem av dessa två gentlemän ska då få mina slantar?"

Ja, det ställer verkligen saken på sin spets.

Om jag vill vara med och utrota hungern i världen, hur gör jag det på bästa sätt? Är det att hjälpa en hungrig människa i nöd, just här och just nu – eller att stötta en organisation som hjälper människor på sikt?

Helena skriv på sin blogg i september 2014 om detta:
"Ja, de är säkert organiserade. Vem vet vart pengarna går?">>

Är det ena mer rätt eller fel? Nej, jag tror inte det.

Jag tror inte en enda människa, som inte bor i Sverige, egentligen vill åka till Sverige för att tigga. Sitta och frysa i regn, blåst och snö. Få utstå spott och spe. Men om det inte finns någon annan utväg? Om mina barn inte har mat att äta? Om det inte finns något jobb?

Föreställ dig när du har varit bortrest och kommer hem – tänk den känslan då! Att få komma in i din egen lägenhet/ditt hus. Lägga sig i din egen säng. Prata ditt eget språk. Att vara borta ett tag kan vara trevligt – men att behöva fly och inte veta om jag någonsin kan komma tillbaka är fruktansvärt. Eller att inte se någon som helst framtid för mig och mina barn där jag bor så att jag lämnar allt för att åtminstone försöka klara livhanken. Den känslan…!

Svenska kyrkan har på många orter arbete mer eller mindre konkret med EU-migranter. Kyrkomötet tog ett uttalande i höstas till stöd för att fortsätta det arbetet. Läs här>>

Crossroads är ett ställe som genom Stadsmissionernas försorg hjälper migranterna som kommer till Sverige.

Vem av herrarna ska få min slant? En slant till tiggaren så att han klarar livhanken – en slant till Svenska kyrkans internationella arbete så att de kan fortsätta arbeta med lokala organisationer och hjälp till självhjälp!

Fastekampanjen>>

Ur POSKs vision och program>>:

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Skrivet av

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON

Arkiv
Kategorier