Faritrade #dubbelomtanke

Skrivet av

Alla hjärtans dag 14 februari har blivit större och större även i Sverige. Vi delar med oss av gåvor till dem vi tycker om. Choklad eller rosor eller ett kort kanske.

Fairtrade uppmanar oss att göra detta med dubbel omtanke. Att köpa Fairtrade-märkta rosor eller Faritrade-märkt choklad. Då blir det dubbel omtanke.

Faritrade dubbel omtanke>>

När du väljer Fairtrade-märkt choklad i butiken där du handlar, eller ger
bort en Fairtrade-märkt ros till någon som du tycker om, så gör du
skillnad. Då visar du inte bara omtanke om den som får din uppskattning,
utan också om de människor som står bakom rosen och chokladen. Dubbel
omtanke helt enkelt!

Dela din bild på de Fairtrade-märkta rosor du får eller ger bort på alla hjärtans dag i sociala medier med hashtaggen #dubbelomtanke. Då syns även fotot på vår hemsida.

Från POSKs vision och program:
Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. POSK förespråkar därför rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser, och stöder ett aktivt miljöarbete i stift och församling.

Det viktigaste är…

Skrivet av

Vad är det viktigaste i Svenska kyrkan? Är det hur vi är organiserade? Är det viktigast vem som bestämmer och vem som som sitter i kyrkorådet? Vem som är kyrkoherde eller församlingsherde eller domprost?

Vad är det viktigaste att jag gör? När det verkligen gäller?

För mig som förtroendevald så tror jag ju att jag har fått ett alldeles särskilt uppdrag av Gud att faktiskt göra just det jobbet bra. Vi som gillar att ta ansvar och att bestämma – vi ska göra det bra.

Men när organisationen förändras och förutsättningarna rycks undan – vad ska jag göra då?

Vad är då det viktigaste? Ja, personligen känner jag att livet i den församling där jag är aktiv är det allra viktigaste. Om jag inte var förtroendevald då skulle jag ändå fortsätta med allt det där som jag gör också. Att vara kyrkvärd, sjunga i kören, ställa de bibliska scener eller vad det mer kan vara.

Jag har hört att det finns de som tappar sugen när organisationen förändras – och då väljer att lämna verksamheten. Ett val som för mig är konstigt.

Det är väl verksamheten, gudstjänsterna och livet i församlingen som är det viktigaste? Överbyggnaden och organisationen är inte det viktigaste. Det är församlingen! Där vi lyssnar på ordet, delar bröd och vin i gudstjänsten, möter varandra i diakoni och där vi får grund för att kunna missionera.

Så oavsett vad som händer rent organisatoriskt – lämna inte din församling. Lämna inte det som är basen – gemenskapen, församlingen, gudstjänsten, där du har ditt hjärta!

Ur POSKs vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar.

Vad får man säga egentligen?

Skrivet av

I går publicerade jag Erik Eckerdals artikel här på bloggen>>. Den bloggposten spred sig vidare och bland annat på kyrkomötets facebook-sida utbröt det en lång diskussion.

Några hade uppfattat artikeln som en påhopp på kyrkostyrelsens förste vice ordföranden. Den som läser artikeln ordentligt och de kommentarer som Erik Eckerdal skrivit förstår att det inte handlar om någon enskild person. Det handlar om själva sakfrågan.

Frågan om hur kan det komma sig att en helt kyrkligt oerfaren person plötsligt hamnar på en av de högsta positionerna i Svenska kyrkan. En person som inte suttit i kyrkomötet eller har någon annan styrelse i kyrkan på riks eller stiftsnivå. Är det inte konstigt? Förväntar vi oss inte att de som sitter på beslutande poster ska ha en förankring i kyrkans organisation och liv?

Bloggposten har blivit ifrågasatt. "Är detta verkligen POSKs uppfattning?" "Ska POSK ägna sig åt personliga påhopp?"

Nej, POSK ägnar sig inte åt personliga påhopp. Den här artikeln som Erik Eckerdal skrivit gav bara ett exempel för att visa på det som POSK tycker är orimligt. Nämligen att det ska gå att få en toppost inom Svenska kyrkan utan kyrklig erfarenhet, bara för att man är med i ett parti.

Och ja, det är POSKs uppfattning – nämligen att politiska partier och partipolitiken inte har med Svenska kyrkan att göra. Det går att läsa vårt program

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna
kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de
som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är
gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka
som företräder POSK.
(…)
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

POSK kommer att fortsätta driva frågan om en Fri kyrka på på riktigt! Inga partipolitiska partier ska blanda sig i Svenska kyrkan angelägenheter. Det skriver vi i vårt program.

Inga politiska partier, men däremot är alla engagerade medlemmar välkomna att engagera sig för Svenska kyrkan och dess organisation. Oavsett om man är medlem i ett parti eller inte.

Teologidebatter

Skrivet av

Just nu pågår Teologifestivalen i Uppsala. Det är fjärde gången festivalen ordnas och i tretton olika "strömmar" får deltagarna diskutera och lyssna på teologi från en mängd olika synvinklar och ämnen.

Jag valde att gå på strömmen som hette "Hur reformeras vår kyrka?" som jag hoppades skulle innehålla information om reformationen för 500 år sedan, vad som hänt sedan dess i Svenska kyrkan och vad som händer nu samt framåt. 2017 ska vi ju ha stort jubileum. En del av det fick jag – och en hel del annat också.

Men det är inte bara på teologifestivalen som det sker teologiska diskussioner. Två av våra POSKare har i dag varit flitiga och har fått in debattartiklar i både DN och GP.

På DN debatt skriver i dag Annika Borg och Johanna Andersson en mycket kritisk artikel till en av de inbjudna föreläsarna under festivalen.

DN: "Svenska kyrkan talar med kluven tunga om judar!">>

Den här artikeln har under dagen varit upphov till mycket prat och synpunkter under rasterna på festivalen. Nu har biskop Hans-Erik Nordin gått in med en replik som publiceras på DN där han försvarar inbjudan.

DN: Biskop försvarar utpekad palestinsk pastor>>

Biskop Åke Bonnier skriver på sin facebooksida om artikeln:
Har just läst Annika Borg och Johanna Anderssons kritiska artikel på DN-debatt (http://www.dn.se/…/svenska-kyrkan-talar-med-kluven-tunga-o…/) .

Jag måste säga att jag är kritisk till Mitri Rahebs teologiska tolkning. Jag har lyssnat till honom i Betlehem och jag har samtalat med honom och jag har svårt att förstå denna ersättningsteologiska hållning. Biskop Munib Younan som är evangelisk luthersk biskop i det Heliga landet och Jordanien samt ordförande i Lutherska världsförbundet är mycket mer nyanserad och samtidigt skarp.

Man måste skilja mellan det judiska folket och israelisk politik. Det senare måste man kunna kritisera liksom palestinsk politik, svensk politik och annan politik därför att man ogillar den aktuella regeringens politiska hållning.

Samtidigt är det svårt att helt och hållet förstå den lokala situationen i både Israel och Palestina när en inte själv lever i det lokala sammanhanget. Vad som nu är viktigt är att vi som kristna i Sverige tydligt står upp mot all antisemitism och därmed också ersättningsteologi avsett hur den kommer till uttryck och oavsett vilka som ger röst åt den. Om detta har jag skrivit i mitt senaste blogginlägg: http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier

Dessutom har Johanna Andersson skrivit en ledare som publiceras i GP i dag.

GP: Kyrkan undergräver tilltro till myndigheter>>

Artikeln handlar om de rådgivningsbyråer som Svenska kyrkan har startat för att hjälpa församlingar som hjälper och stöttar flyktingar och asylsökande som bor i deras församlingar eller i särskilda boenden.

Finns det ett rätt eller ett fel? Är saken svart eller vit? Nej, jag tror inte det – men det som glädjer mig är just att det faktiskt pågår en debatt. Att vi har så högt i tak att vi kan ifrågasätta det som Svenska kyrkan gör på nationell nivå eller via sina stift. Att vi får stöta och blöta våra argument och våra syften att göra olika verksamheter eller gärningar.

Ur POSKs vision och program:
POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Weibull och kyrkovalet

Skrivet av

Lennart Weibull, professor på Göteborgs universitet och en av grundarna av SOM-institutet är intervjuad i tidningen Dagen 22 januari 2015.

SOM-institutet har gjort en undersökning på kyrkovalet 2013.

Läs hela artikeln i Dagen: Därför röstar troende oftare i kyrkovalet>>

Två grupper är överrepresenterade bland dem som faktiskt röstade.

För det första är det vanligare att de som har en gudstro och som ofta går i
kyrkan röstar än de som inte är aktivt religiösa. Bland dem som besökte
gudstjänster minst en gång i månaden röstade nämligen 61 procent av de
tillfrågade. Det kan jämföras med de medlemmar som aldrig besöker
gudstjänster, där motsvarande siffra var 12 procent.

För det andra röstar de som är politiskt intresserade i högre utsträckning än andra, och där kan Sverigedemokraterna vara en viktig faktor.

Hela artikeln från SOM om kyrkovalet publicerade POSK på bloggen ”Religiositet och kyrkoval>>”

Göteborg Ett eller nio?

Skrivet av

Nu kommer jag att skriva en bloggpost som rör mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Detta är alltså inte en bloggpost skriven av informatören för POSK och ska inte ses som "så här tycker POSK i Göteborg". Detta är mina privata reflektioner – som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

För oss som bor i Göteborgs stad och är förtroendevalda där, så är frågan om det ska bli ett eller nio pastorat av Göteborgs kyrkliga samfällighet en fråga som har tagit vår tid och dränerat oss på kraft under en längre tid.

Just nu är det högaktuellt eftersom alla kyrkoråd håller på att svara på den remiss som stiftsstyrelsen skickat ut inför sitt beslut i april. För det är stiftsstyrelsen som äger beslutet. Oavsett vad församlingarna i Göteborg tycker.

I Kyrkans Tidning skrev Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) en debattartikel där han pläderade för nio pastorat. Jag skrev om det här: Vad kostar solidaritet?>>

På den artikeln svarade POSKs ordförande Hans-Olof Andrén samt POSK i Göteborgs stifts ordförande Mats Rimborg och skrev att det inte var något fel på Göteborgs storlek. Jag skrev om detta här: Ett eller nio i Göteborg>>

I dagens Kyrkans Tidning har Anders Bexell svarat på Andréns och Rimborgs artikel; Bexell: Stordrift gör församlingarna osynliga>>

Jag ställer mig mycket frågande till Bexells ställningstagande. Jag undrar om vi läst samma utredning "Närhet och samverkan">> eftersom vi har kommit fram till så oerhört olika ståndpunkter.

Bexell skriver att församlingarnas möjlighet att påverka sin verksamhet är illusorisk. Hur kan han komma fram till det?

Det är ju när man i det stora pastoratet kan samverka om alla organisatoriska och administrativa plikter som det lokala planet kan ägna sig åt kärnas verksamhet. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och alla församlingar i ett pastorat behöver inte göra allt. Till exempel – en församling som ingår i ett pastorat och inte har underlag för att ha konfirmander behöver inte lägga kraft på det (eftersom pastoratet är huvudansvarig för det) utan kan hänvisa till andra församlingars verksamhet i pastoratet. Och istället satsa på verksamhet som just den församlingen kan och vill bedriva.

Ett ständigt återkommande argument för att ett pastorat skulle vara sämre är att det skulle bli färre förtroendevalda. Och jag säger att det är fel. Det skulle däremot bli färre direktvalda förtroendevalda.

Men i ett stort pastorat i Göteborg så skulle vi i praktiken kunna ha 64 församlingar och 64 församlingsråd (vi har 64 kyrkor om jag inte missminner mig). Runt varje kyrka skulle det kunna bildas ett församlingsråd med minst fyra förtroendevalda. Alla dessa förtroendevalda kan vara med och ta ansvar i sin församling – för all dess verksamhet.

Vi skulle alltså kunna få betydligt fler förtroendevalda om det blir ett pastorat. Eller minst så många som vi i dag har om vi behåller de 28 församlingarna som finns.

Däremot finns det röster som påstår att även om det blir ett pastorat så måste församlingarna läggas samman. Det är helt fel! Ett pastorat ger istället möjligheten att behålla alla församlingarna och kanske till och med utöka.

Det finns många frågor som inte är löste rent praktiskt i Göteborg. Fastigheter, bidrag till andra organisationer och gemensamma verksamheter. Och inte minst begravningsverksamheten.

Anders Bexell skriver:

I Göteborg får för övrigt samverkan ske genom partiell samfällighet för begravningsverksamhet.

Då undrar jag var han har fått den uppgiften ifrån? Jag har suttit i kyrkomötet sedan 1998 och i kyrkonämnden sedan 1992. Jag har inte varit med och tagit ett sådant beslut. Det finns en önskan från Göteborgs stift att det ska bli så här – men det finns inget bestämt. Och tyvärr måste jag säga att det kyrkomöte som jag känner och har varit en del av inte är särskilt benägna att göra undantag för någon, allra minst för Göteborg. Så om stiftsstyrelsen bygger sitt beslut på att man önskar att kyrkomötet ska göra ett undantag för Göteborg så är man ute på mycket hal is.

Som ni förstår så är jag för att Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett pastorat och inte slås sönder i nio enheter. Om man slår sönder Svenska kyrkan i Göteborg så slår man sönder en gemenskap och en solidaritet som har funnits sedan 1883.

Om stiftet istället låter samfälligheten gå över i ett pastorat så har man möjligheten att göra regleringar efteråt om det skulle behövas. Har man redan slagit sönder samfälligheten så kommer en återsammanläggning att vara bortom tidshorisonten.

Anders Bexell hävdar att om man tar solidaritet på allvar så ska samfälligheten delas upp. Mitt svar på det är att den solidaritet som i dag gör det möjligt att bygga en kyrka i Torslanda eller till exempel bedriva verksamhet i Bergsjön och andra ytterområden med låg kyrkotillhörighet blir helt omöjlig.

De områden med lägst kyrkotillhörighet och låg inkomst kommer säkert att hitta andra sätt att överleva – men någon ekonomisk solidaritet mellan församlingarna kan vi bara drömma om. Det är heller inte möjligt för församlingar att ge bidrag till andra församlingar.

Nej, jag är ledsen Anders Bexell. Jag håller inte med dina slutsatser. Jag tror att du har läst och tolkat "Närhet och samverkan" helt fel och att det vore ett gigantiskt stort misstag och fullständigt förödande för Svenska kyrkan i Göteborg om den slås sönder i nio pastorat.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Svenska kyrkan i Göteborg

Var är hemma?

Skrivet av

En av våra duktiga POSKare, Lena Mattsson från Gävle, skriver på Hem och Hyras blogg 19 januari, fint om sin mamma som lämnade jordelivet på nyårsafton.

Hem och Hyra: Hem till Söderhamn>>

Hem till Söderhamn
Min mamma flyttade till evigheten på nyårsafton. Hennes sista vecka på boendet i Falun talade hon ofta om att hon ville hem. Men var låg hennes hem undrade vi; var det i lägenheten hon lämnade när hon blev för sjuk för att klara sig själv, eller i huset där jag växte upp? Hon svarade att hon ville hem till Söderhamn. Hem till sin barndomsstad alltså.

Hon talade mycket om sin mamma, sina systrar och allt hon skulle ordna, åka till posten, köpa apelsiner, väcka storasyster, hjälpa lillasyster med hennes rosett. Och varje dag var det midsommarafton decembersnön till trots.

Vid hennes fotände stod så fina pojkar och sjöng för henne också. Hon berättade det med stor förtjusning och helt utan rädsla. Det spelade ingen som helst roll att det bara var hon som hörde och såg dem och att vi andra inte hade midsommarafton i almanackan som hon hade.

Men varför kunde vi inte låta henne få komma hem!?!?! Det var hennes ständiga önskan. Jag vill hem! Hem till Söderhamn.

För mig finns det hemma och hemma i Gävle. Det första är Dalarna och det andra är så klart Gävle där jag bott i snart 34 år. Här har jag jobbat, gift mig, fått barn, skilt mig, gift om mig, begravt min man, sjungit, spelat, jobbat, men alltid säger jag hemma i Gävle och inte bara hemma.

I dag när jag skriver det här, en vecka innan mammas begravning, tänker jag på det där med hemma och om det kommer att stå några pojkar vid min säng när jag är resklar. Åsså säger jag tack och förlåt och hoppas resan gick bra, mamma. För jag vet att du har kommit hem nu.

Lena är förtroendevald i Gävle. Hon arbetar på Hem och Hyra som är hyresgästföreningens medlemstidning. 2014 blev Lena också utsedd till Gävles roligaste person.

Bild: Hem och Hyra

Ett eller nio i Göteborg

Skrivet av

I Svenska kyrkan genomfördes en stor organisationsförändring 2014. För många församlingar och pastorat blev det ingen stor förändring, för andra blev det större förändringar. Alla samfälligheter blev antingen pastorat eller församlingar.

Den pastorala ledningen har på detta viset blivit tydligare.

Göteborgs kyrkliga samfällighet fick respit med förändringen till den 1 januari 2018. Men då kommer samfälligheten att övergå till ett stort pastorat eller till nio uppdelade pastorat (eftersom stiftsstyrelsen har har valt att endast låta dessa alternativ skickas ut på remiss till alla församlingarna).

I dag har ordföranden i GöteborgsPOSK Mats Rimborg och riksordförande i POSK Hans-Olof Andrén en debattartikel i Kyrkans Tidning som svar på Anders Bexells artikel i december.

Kyrkans Tidning: Anders Bexell; Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Kyrkans Tidning: Hans-Olof Andrén och Mats Rimborg; Inget fel på Göteborgs storlek>>

Både Rimborg och Andrén pläderar för ett stort pastorat i Göteborg. Beslutet ligger hos stiftsstyrelsen och beslutas i april. Skulle ingenting beslutas så blir det ett pastorat den 1 januari 2018.

I Göteborg är detta som ni kanske förstår den stora frågan bland alla förtroendevalda just nu. Samtidigt som den vanliga verksamheten i alla församlingar pågår med gudstjänster och annat.

Ett eller nio pastorat i Göteborg.

Jag skrev om vad jag tycker i min bloggpost "Vad kostar solidaritet?>>"

Kom den 8 februari

Skrivet av

Den 8 februari har POSK sin kyrkoeftermiddag i Uppsala.

Om du vill veta mer om vad som händer med kyrkohandboken, vad som händer med utredningen om fastigheter och utjämning, om hur POSK ska fortsätta att jobba med handlingsprogrammet – då ska du avsätta tiden 13-16.40 på söndag 8 februari och infinna dig i Uppsala.

Du kan läsa mer om programmet här>>

Du kan anmäla dig här>>

Om det av någon anledning inte skulle fungera så anmäl dig via e-post info@posk.se

Det kostar inget att vara med – men är du anmäld så får du en lunchpåse när du kommer. (Men är du anmäld och inte dyker upp så får du betala 100 kronor för beställd påse)

Missa inte detta! Ett bra sätt att hålla sig ajour med vad som är på gång och samtidigt nätverka med andra POSKare.

Ska Secondhand-försäljning betala moms?

Skrivet av

I nyhetsbrevet från Svenska kyrkan>> ekonomi och finans så finns det information om vad Skatteverket säger om momsplikten och second-handbutiker.

Skatteverket sammanfattar det så här:
Sammanfattning
Second hand-försäljning som bedrivs av allmännyttiga ideella föreningar och registrerade trossamfund kan jämställas med sådana basarer och loppmarknader som enligt förarbetena till inkomstskattereglerna är verksamheter som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete och som undantas från beskattning. Förutsättningen är att second hand-försäljningen inte bedrivs i direkt konkurrens med den kommersiella second hand-branschen.

En allmännyttig ideell förening eller registrerat trossamfund som säljer second hand-varor i sådan omfattning att de är skattskyldiga till inkomstskatt är också skattskyldiga till mervärdesskatt för sin försäljning. Beskattningsunderlaget för mervärdesskatt är ersättningen, alltså hela försäljningspriset för varorna, minskat med mervärdesskatt.

Och de fortsätter med att utveckla det så här:

Skatteverkets uppfattning är att en second hand-verksamhet som bedrivs i en butik som inte håller öppet mer än 24 timmar i veckan med till klart övervägande del ideellt arbetande personal kan jämställas med regelbundet anordnade basarer eller loppmarknader. Sådan second hand-försäljning ska anses vara verksamhet som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete.

I de fall en allmännyttig förening bedriver second hand-försäljning i flera geografiskt åtskilda butiker så bör dessa normalt bedömas var för sig.

Hela texten och mer därtill finns att läsa på Skatteverkets webbsida.

Jag vet inte hur många församlingar detta gäller, men så här ser det alltså ut. Om man har en second-handbutik som är öppen max 24 timmar i veckan och som drivs med övervägande del ideella medarbetare så är man inte momspliktig.

Ur POSKs vision och program:
I Svenska kyrkan finns det och behövs många som tar ansvar och gör ideella insatser inom olika områden. POSK vill, som ett uttryck för vår kyrkosyn, värna om det ideella engagemanget och ta till vara de frivilligas olika kompetenser samt stimulera och utveckla engagemanget genom utbildning, delaktighet, inflytande och ansvar.

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat

Bilden är från Bergsjöns församling där man driver en secondhand-butik på frivillig basis i samverkan med SDF Bergsjön och Stadsmissionen. http://www.svenskakyrkan.se/bergsjon/defaultaspxid654733

Uppdaterad 2015 01 15

Kyrkans Tidning: Vem är kyrkokansliet till för?>>

Arkiv
Kategorier