Öppenhet, närvaro, hopp

Skrivet av

I dag är det tredje söndagen som SVT sänder gudstjänster från Biskopsgårdens kyrka.

I veckan skedde det vansinniga skottdåden i Biskopsgården. Inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, på Vårväderstorget.

Kyrkoherden Kristian Lillö har skrivit på sin blogg Prosten Lillös tankar>>. Han skriver:

Men nu ligger svart slöja över älskat Vårväderstorg i Biskopsgården. Människor står förlamade. Hemma sitter familjer i otröstbar smärta. På torget knäböjer människor en efter en, med blommor där dåden hände igår.
Gråter, stirrar tomt. Ja idag har det varit en lång sorgens dag.
Uppförsbacke. Några talar om att flytta, bort.
Men i allt som nu sker, ber vi torgets Gud om hjälp så att människor vågar och vill stanna kvar.
Att torgets Gud ger ny kraft. Att ögon öppnas än mer. Att nolltoleransen mot våld och vapen blir en självklarhet.
Att alla goda krafter fortsätter kämpa. Att relationer stärks. Att
torget får en ny vår – och sorg får förbli sorg och aldrig förvrids till
hämnd.

Jag har nu under eftermiddagen tittat på gudstjänsten från Biskopsgården (eftersom jag var i min kyrka på förmiddagen).

Eftersom dessa hemska dåd har hänt precis bredvid den kyrka som TV-gudstjänsten sänds ifrån så tänkte jag att man borde säga eller göra något när gudstjänsten sänds. Att vara närvarande, öppen och inge hopp.

Nu vet inte jag om något sas precis innan gudstjänsten började sändas. Det var i alla fall inte med något på SVT-play.

Det här är ett problem! Det är ett stort problem att gudstjänsterna spelas in så lång tid i förväg att när det händer akuta saker så märks det inte i gudstjänsterna. Det blir inte bra! Jag har gjort samma reflektion vid ett annat tillfälle. Jag tror att det hade hänt något i Malmö (tror att det var radiogudstjänsten den gången). Det fanns ingen kommentar eller koppling till det som hänt i veckan den gången heller.

Hur kan och ska vi hantera detta? Jag tycker det är ett stort problem!

Jag återvänder till ett förslag som jag har drivit under många år (och nu vill jag vara tydlig med att detta är mitt förslag och inget som står i POSKs program eller som POSK har drivit).

Jag tycker Svenska kyrkan ska ha en egen radio och/eller TV-kanal. I dag finns det en mängd olika möjligheter att synas och finnas till för medlemmarna. Kyrkan borde använda sig av alla kanaler som finns tillgängliga, tycker jag!

Många i vårt avlånga land har endast "pyjamas"kyrkan (som vi kallar TV-gudstjänsten hemma) som sin enda församling. Därför måste även den kyrkan vara aktuell, öppen, närvarande och hoppingivande.

Jag tycker därför inte att det funkar så bra när en församling går in och gör fyra veckor gudstjänster (på två dagar) och sätter in alla klutar på körer och musikaliska inslag – jag saknar regelrätt undervisning.

Nej, det här tål att tänka över. Det klingar falskt när vi inte kan visa att vi är närvarande i vardagen när den händer. (Och jag vet att det händer saker och sker möten i Biskopsgården och Lundby församling)

Ur POSKs vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande
gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande
församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en
gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

 Uppdaterad 23 mars

Kyrkans Tidning: Lundby församling möter statsministern>>

Demokrati på olika sätt

Skrivet av

I dag skulle jag kunna berätta om besöket hos POSK i Härnösands stift. Jag har i dag varit med på deras årsmöte i Östersund. Vi pratade om hur kyrkovalsarbetet pågår under hela mandatperioden. Hur vi kan organisera oss, om föreningar och hur viktigt det är med nätverken.

Eller så kunde jag kunna tipsa om det spännande podprogrammet som jag hittade på Sveriges Radio. Det är Musikmagasinet som sänder en serie som heter "Heliga hits>>"

Heliga hits tar avstamp i musiken som ackompanjerar de heliga festerna och högtiderna och ger plats åt de heliga hitsen – den religiösa musiken som sipprat ut i de sakrala rummen.

Men jag tänker inte skriva något mer om detta. I stället vill jag dela med mig av Svenska Kyrkans Ungas video där de förklarar förslaget om förändrade årsmötesreformer som de ska besluta i augusti på sitt stora årsmöte.

Jag tycker Amanda och Johan från Svenska Kyrkans Unga är lysande duktiga och det här ger gott hopp om god återväxt inom den kyrkliga demokratin. Vi är många som har tagit vägen över ungdomsrörelsen innan vi började som förtroendevalda i kyrkan. De årsmöten som jag varit med på som Svenska Kyrkans Unga ordnat har imponerat på mig, varje gång.

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn – och ungdomstiden. Arbetet med konfirmander behöver stärkas och de unga
ledarna lyftas fram.

Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet behöver erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkanbehöver föryngras och använda många olika former för att göra barn och ungdomar delaktiga. POSK menar att starka barn- och ungdomsrörelser är viktiga för kyrkan och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera.

Hur blir vi angelägna? #2

Skrivet av

Jag fortsätter på gårdagens tema – hur vi som kyrka blir så angelägna för människor att de prioriterar gudstjänsten istället för annat.

Jag har just varit på en frukostföreläsning här i Göteborg som har handlat om "Nyckeln till Content Marketing". Det har handlat om hur man hittar sina kunder, hur kunderna hittar till företaget och hur det till slut blir en affär. Hur man är med kunde på den resan och hur man är så angelägen för kunden att de gör affären med mitt företag. Och jag som hela tiden tänker Svenska kyrkan (och givetvis POSK) översätter genast den här föreläsningen på min verklighet.

Det här har jag fått lära mig i dag!

Ju tidigare vi kommer in i processen ju lättare är det att påverka kunden (aha… tänker jag, barnverksamheten!)

Se till att ha en strategi – en långsiktig strategi, inga projekt och inga kampanjer.  (Aha… tänker jag, inga projekt och så flashar det förbli 0-18-projektet, Dela tro Dela liv-projektet… Och var är den långtgående strategin?)

Det är billigare att hålla kvar de kunder man har än att försöka nå helt nya! (Aha… tänker jag. Hur mycket satsar vi i kyrkan på att möta och bygga relation med de medlemmar som varje vecka passerar våra gudstjänster och våra verksamheter?)

48 procent lyssnar på vänner och bekanta när de ska ta ett köpbeslut (Aha… tänker jag. Hur duktiga är vi på att uppmuntra våra medlemmar att prata om sin kristna tro?)

Se till att webbsidan svarar på de frågor som folk har och att det går att söka på de ord/frågor som folk har. Exemplet från föreläsaren var att "När man söker barnomsorg så söker man på dagis – men det heter ju förskola. Hur blir då träffbilden?" (Aha… tänker jag. Dels måste vi fundera på hur POSKs webbsida ska se ut. Men också Svenska kyrkans webbsida. Vad är det egentligen folk vill veta när de kommer till Svenska kyrkans webbsida?).

Ytterligare en viktig synpunkt – de allra flesta söker i dag via mobila enheter. Sin telefon eller sin surfplatta. Därför måste webbsidorna funka i dessa enheter (Aha.. tänker jag och är glad åt att POSKs webbsida i alla fall är anpassad till mobila enheter.)

Millenusarna (de som är födda runt milleniet på 90-00-talet) är nu mellan 18-34 år. De tänker helt annorlunda än vi äldre gör. Det innebär att vi måste tänka som dem för att kunna nå dem. Att hitta ett innehåll hela köpresan (en resa som oftast görs genom mobilen korta stunder. (Aha… tänker jag. Självklart måste vi se till att möta 18-34-åringarna. De som är studenter. Oftast inte småbarnsföräldrar ännu. Utan studenter på väg i livet.)

Kontentan av detta?

Jonas Bromander har i sina undersökningar påpekat hur viktigt det är med barnverksamheten. För det är där vi lägger grunden för människans tillit och tro. Och relationen till kyrkan.

(Och här kommer jag att tänka på de unga människor som nu har blivit dödade och skadade i Biskopsgården. Många av dem är unga och många av dem har långt innan de är 17 år varit med i polisens register, hörde jag på radion i går. Hur kan vi i kyrkan vara ett alternativ från en brottslig bana, ett alternativ från att känna samhörigheten med ett kriminellt gäng?)

Jag tror att vi måste fortsätta att satsa effektivt på barn och ungdomar – inte genom ett projekt på tre år utan genom en rejäl missionssatsning som sträcker sig kanske 10-20 år i planeringen. Ta in 0-18 projektet och dess lärdomar. Implementera Dela tro – Dela liv – men ta ett mycket större strategiskt steg!

När jag var ung och nykonfirmerad i början på 80-talet genomfördes en reklamkampanj i Göteborg som hette "Jag fann det". En veckan var det stora affischer på stan med en bild på en människa och texten "Jag fann det". Och nästa vecka samma bild men nu med texten "Jag fann det – nytt liv med Jesus Kristus" och sen ett telefonnummer att ringa.

Många kontanter togs under den kampanjen. Jag säger inte att vi ska göra precis så här och jag säger inte att det finns en universallösning, men jag tror att vi måste vara ännu mer tydliga för att faktiskt bli angelägna också hos dem som prioriterar bort kyrkan. Och framförallt satsa på och stärka dem som redan kommer!

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

Foto: Biskopsgårdens kyrkas fönster. Lundby församlings webbsida.

Hur blir vi angelägna?

Skrivet av

Gårdagens skjutningar i Biskopsgården är något som dominerar nyheterna här i Göteborg. Det är inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, min församling där jag föddes, konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom. Jag vet att församlingen gör ett stort jobb och håller kyrkan öppen för dem som behöver. Jag ska inte skriva om det.

Jag ska heller inte skriva om att POSKaren Mikael Mogren var den som fick överlägset mest röster i dagens nomineringsval i Västerås stift och kommer att vara en av de fem som är med på biskopshearingen den 16 april.

Västerås stift: Resultatet>>
Kyrkans Tidning: Storseger för Mikael Mogren i nomineringsvalet i dag>>

Jag kommer heller inte att skriva om den stora artikeln i dagens Kyrkans Tidning (nr 12/15) med POSKaren Jonas Lindberg där han blir intervjuad om sin doktorsavhandling. Artikeln heter "Religionen har blivit politiserad" och finns under "Kultur och Teologi" (sid 18-19) men det finns ingen länk på webben.

Det finns det inte heller (länk alltså) till den artikel som jag tänker skriva om nämligen artikeln "De hinner inte gå i kyrkan" som finns under rubriken "Jobbet och Du" på sidan 14-15.

Artikeln intervjuar Annelie Larsson i Täby och Peder Modin i Njurunda som båda är med i Svenska kyrkan och som inte har för avsikt att gå ur. Men som aldrig går till kyrkan eller är med i några verksamheter eller gudstjänster.

När jag hade läst den här artikeln så tänkte jag att det här är just det som är kyrkans stora utmaning. Att visa på hur angeläget det faktiskt är med gudstjänsten och mötet med ordet, gemenskapen och nattvarden. Det är där som vi totalt misslyckas.

Annelie säger i Kyrkans Tidning:

Men det är också så att Annelie Larsson inte känner något behov av att gå i kyrkan, annat än till dop, bröllop och begravningar. – Jag tänker att det är okej att tro på mitt sätt. Jag tror inte på en Gud som för protokoll över hur mycket jag har tjänat Gud genom att gå i gudstjänst. Jag känner heller inget behov av att utveckla min tro eller att ge min tro näring. Jag känner mig trygg i min tro som den är säger hon.

Per Modin ger kyrkan ett råd:

– Jag tro att kyrkan skulle engageras sig mer i de lokala idrottsföreningarna. De skulle kunna ha person på cuperna och synas mer vid hockeyringen och fotbollsplanen. Kanske skulle de kunna stötta mellan skolan och träningen.

Både Annelie och Peder ger uttryck för en uppfattning som är väldigt vanlig bland dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. Och givetvis ska de få vara med!

Men jag säger återigen – vi som regelbundet går i kyrkan och som faktiskt ser det som en av de viktigaste grundpelarna i vår kristna tro – vi har verkligen misslyckats med att förmedla hur viktigt det faktiskt är! Att gudstjänsten är så angelägen och så viktig för mig så att det blir ett hål och något tomt de gånger man skulle missa gudstjänsten.

Jag återvänder till konfirmationsundervisningens fyra b:n. Brödsbrytelsen, brödragemenskapen, bibeln och bönen. Utan dessa fyra b:n så står vi inte stadigt i vår kristna tro. Men vi måste också hjälpas åt att göra detta angeläget för dem som står utanför gemenskapen.

Hur blir vi då angelägna?

Jag tror inte det finns ett universalsvar på den frågan. Det kan handla om olika typer av gudstjänster (olika tider, olika musik, olika uttryck) men jag tror syvende och sist att det handlar om att det är angeläget för mig – och att det får smitta av sig på andra.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en
mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår
frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte
evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller
etiska frågor.

 Foto: IKON

När det verkligen gäller!

Skrivet av

I helgen var POSKs kyrkomötesgrupp i Oslo på studiebesök och egna överläggningar.

Under studiebesöket träffade vi bland annat Svenska kyrkan i Norge och de berättade om sin verksamhet och vad som hände efter terrordådet 22 juli 2011.

Terrordåden i Oslo 22 juli 2011>>

Vi pratade också med sognepresten Tor Even Fougner som från ett församlingsperspektiv berättade om händelsen. Det var väldigt tydligt att den fortfarande berörde i det innersta.

Det som hände efter dådet var att folk sökte sig till Oslo domkyrka. Det blev den naturliga samlingsplatsen. Givetvis har det också diskuterats efteråt – men det är ändå så att den naturliga samlingsplatsen för att sörja och dela tankar och böner är och var kyrkan och kyrkorummet.

I morgon ska biskop Martin Modéus medverka i SVT debatt och diskutera religionens roll i samhället.

Kyrkans Tidning: Biskop Martin Modéus debatterar i SVT >>

För mig är det tydligt att religionen har en stor roll i samhället och i människors innersta. Och detta trots att många säger sig säger sig inte tro eller att religionen ska vara en egen nisch i samhället. Det visar sig dock om och om igenom vid katastrofer, i en familj eller en nation, så är det kyrkan som står för tryggheten och hoppet.

Det påminner mig om en historia jag hörde för länge sedan. Den går ungefär så här.

En man höll ett långt föredrag för att övertyga alla om att det inte fanns någon mening med religionen och att Gud är död. När han var klar med sitt föredrag fanns det tid för frågor. Varpå en man reser sig och säger ”Kristus är uppstånden” och hela församlingen svarar ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”.

Så djupt rotad är religionen i oss.

Ur POSKs vision och program>>

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Jonas i vetenskapsradion

Skrivet av

I går kunde den som lyssnade på P1 och vetenskapsradion höra POSKaren och prästen doktor Jonas Lindberg när han berättade om sin avhandling. Radon kallade inslaget "Nu gör religionen comeback i politiken"

Jag skrev om avhandlingen här>>

Här kan du lyssna på radioprogrammet>>.

Foto: Från Jonas Lindbergs facebook-sida

Stöd Syrienflyktingarna!

Skrivet av

Från Svenska kyrkans webbsida>>

Den 15 mars 2015 är det fyra år sedan konflikten i Syrien bröt ut. Det har inneburit fyra år av lidande och förluster vars omfattning inte går att föreställa sig. Tack för alla gåvor till skolor, toaletter, gasvärmare och meningsfull sysselsättning!

I samband med fyraårsdagen går 130 frivilligorganisationer tillsammans ut i en global kampanj under parollen #WithSyria och en vädjan om att "Slå på ljuset" i Syrien.

Satellitbilder visar att 83 procent av ljuset som syntes från luften nattetid i Syrien 2011 har slocknat. Bokstavligt talat har brutaliteten släckt ljuset.

– Nu behöver allmänheten och politiker agera för att slå på ljuset för syrierna. Jag ber dig fortsätta ditt engagemang för att få ett slut på våldet och lidandet. Var med i den globala kampanjen Slå på ljuset i Syrien!, säger direktorn för ACT-alliansen Pauliina Parhiala.

Svenska kyrkan är en av medlemmarna i ACT-alliansen. ​
Skriv på kampanjen här >>
Se kampanjens film Rädd för mörket – Slå på ljuset i Syrien (1 min:27 sek):

Över 3,9 miljoner människor har flytt från Syrien. I ökenlägret Za’atari i Jordanien bor 84 000 av dem.
– Svenska kyrkan har bidragit bland annat till boende och sanitet för människor i Za’atari. Stödet består också i utrustning för skolbarn, hygienpaket och varma kläder och gasvärmare på vintrarna, berättar Tina Sandkvist, humanitär programhandläggare.  

Tina fortsätter:  
– En viktig del är det stöd vi bidrar med inom det psykosociala arbetet. Redan 2012 sände vi ut psykosociala tematiker i fält som assisterat våra samarbetspartners i att utveckla detta arbetssätt.
– Det handlar bland annat om att arbetet ska formas utifrån människors egna behov och rättigheter och att de är delaktiga i beslut som rör deras liv, men också att skapa aktiviteter som ger mening och struktur i tillvaron.  

Ett exempel på detta är byggandet av en fritidsgård i Za’atari som vi bidragit till i samarbete med tidningen Lands läsare. Konflikten i Syrien går nu in på sitt femte år och tycks bli allt mer komplex för varje dag som går. Samtidigt växer behovet av omvärldens stöd. Ge en gåva direkt här via betalkort eller din internetbank >>
Tack för ditt stöd!

Ett sjungande folk

Skrivet av

POSKs kyrkomötetsgrupp är i Oslo på studieresa och egna överläggningar.

Vi var och träffade personal på Norska kyrkans kyrkokansli igår fredag. Samt träffade en kyrkoherde i en lokal norsk församling. Vi har fått mycket input och mycket tankar och idéer.

Mycket är likt och vi kan lära av varandra. Både vad som är bra och kan göras likadant – och sådant som inte gått lika bra och som man kan undvika.

Vi har våra egna överläggningar och då är vi i Svenska kyrkan i Norge och har också fått veta hur den församlingen verkar och vad den gör. Samt historien om hur man under andra världskriget dagligen delade ut soppa till barn och behövande. Som mest delade man ut 6700 portioner om dagen.

Vi fick också höra om vad som hände under terrordådet den 22 juli 2011. Svenska kyrkan var då helt tom, flyktbilen var parkerad precis utanför kyrkan. Alla fönstren i kyrkan krossades. Nu sitter det nya fönster där.

Jag ska försöka skriva mer om detta om det blir tillfälle.

Men jag vill dela psalmsången från i morse. Morgonpsalmerna sjöngs både enstämmigt och fyrstämmigt.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Psalm 732 from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

 

PS På kvällen passar vi på att sjunga med när vi tittar på Mello på storbildskärm på Svenska kyrkan.

En upptäcksfärd genom Bibeln

Skrivet av

Nu befinner POSKs kyrkomötesgrupp i Oslo på studiebesök. Jag ska skriva mer om det efteråt. Men nu kommer jag att publicera att gästblogginlägg från Maria Hammarström från Svenska Kyrkans Unga som berättar om Bibeläventyret.

En upptäcksfärd genom Bibeln…

Tänk dig att någon ska presentera innehållet i Gamla respektive Nya testamentet för dig – hur känns det? Bereder du dig på en långsittning med viss träsmak och många frågetecken?

Bibeläventyret är en metod för att i skolans år 4 och år 5 på 4,5 timmar presentera innehållet i Gamla testamentets respektive Nya testamentets berättelser på ett pedagogiskt varierat och lustfyllt sätt. Man
använder kartor, bilder, ramsor, rörelser, trolleri och musik för att etablera en slags röd tråd genom de olika böckerna i Bibeln.  En Bibeläventyrare är oftast en församlingsanställd som gått en fyra dagars utbildning först i Bibeläventyret Gamla testamentet och sedan, efter viss praktik, tre dagar i Bibeläventyret Nya
testamentet.

Svenska Bibelsällskapet,>> ekumeniskt sammansatt av huvudmännen Svenska kyrkan, frikyrkofamiljen och Katolska kyrkan, förvaltar sedan 2004 Bibeläventyret och idag har drygt 1000 Bibeläventyrare utbildats, de flesta inom Svenska kyrkan. Cirka 1500 Bibeläventyr genomförs varje år för cirka 30 000 elever. Metoden uppskattas av lärarna för att den fångar elevernas intresse och samtidigt bidrar till att uppfylla mål i kursplanen för år 4-6.

Ett äventyr är därför noggrant utformat så att det inte innehåller inslag av förkunnelse eller konfessionella tolkningar av berättelserna.

Skolan betalar 2000 kronor i arvode till äventyraren och 600 kronor för elevmaterialet, pengar som församlingen eller till exempel ett lokalt ekumeniskt råd också kan välja att sponsra med. Från början var det
församlingarna som sökte upp skolorna och informerade om Bibeläventyret men idag finns det skolor som hör av sig och själva frågar efter lokala Bibeläventyrare för att de hört mycket gott om metoden.

Läs mer på http://www.bibelaventyret.se/

 

Malmö – för stort eller optimalt

Skrivet av

Den 26 februari fanns det i Kyrkans Tidning en debattartikel som skarpt kritiserade den nya kyrkliga organisationen i Malmö.

Jag skrev om det här>> och vad jag tyckte.

I dagens Kyrkans Tidning (11/2015) finns det flera olika svar och synpunkter om organisationen.

Läs alla artiklarna här>>

En av våra POSKare i Malmö, Camilla Andersson, har också skrivit en artikel som inte kom med i Kyrkans Tidning. Vi publicerar den här istället.

Uppdaterat kl 16.50. Efter jag skrivit det här blogginlägget så har Camillas artikel publiceras på Kyrkans tidning.

Här kommer länken>>.

Mina tankar såhär en tid in i den nya organisationen Svenska Kyrkan i Malmö

Omorganisation, bara ordet kan ju få vem som helst att bara tappa sugen.

Men ibland behövs det tas nya tag och det var väl det som ”någon” tyckte när strukturutredningen kom på tal.

Första gången jag stötte på den var när vi skulle komma överens i Malmö att alla gåvomedel som varje församling hade skulle samlas in och administreras på ett ställe. Hur skall detta gå? Tar dom våra pengar??

Då var det Göteborgs Kyrkliga Samfällighet som var i Malmö, Limhamns Folkets Hus och informerade om hur enkelt och smidigt det hade fungerat hos dom och de rekommenderade oss att göra likadant. Visst hade det funnits församlingar som satt sig på tvären men de räknade med att allt inom sinom tid skulle lösa sig till det bästa.

Nu är det kanske vi som kan hjälpa och tipsa Göteborg?

Vi i Malmö hade val till ett kyrkofullmäktige för ett och ett halvt år sedan. Jag kan väl säga att jag var med på tåget från början. Kanske lite väl entusiastisk och naiv men ibland känner jag att förändring inte
alltid behöver bli till det sämre.

 Vi har nu ett kyrkoråd och sex församlingsråd och ett antal verksamhetsråd, ofta ett för varje kyrka.

Ur församlingsråden bildas verksamhetsråd.

I början tänkte jag, JA nu sätter det igång! Men icke… tråkiga möten, oklara besked, konstiga rutiner och så vidare och så vidare. Jag kände mej utanför. Vi fick ju inte bestämma något! Jag höll på att tappa lusten
helt på församlingsarbetet. Jag förstod inte hur det kunde komma sig att våra förmöten i POSKgruppen Malmö för kyrkorådet blev inställda för att det inte fanns ärende.

Ett kyrkoråd som inte har ärende? Vem beslutar nu? Tjänstemän? Jag började bli misstänksam mot Anders Ekhem, vår nya kyrkoherde. Toppstyrde han allt helt själv? Delegerande han hej vilt? Var blev demokratin av? Jag som hade varit så positiv till hela strukturomvandlingen, hade jag haft så fel?

Det visar sig nu att återigen är det utbildning, information som ska till. Och tid, framför allt tid.

Anders Ekhem kom till ett verksamhetsrådsmöte i januari i år och vi fick tillfälle att ställa frågor. Jag gick till attack! Hur var det egentligen med demokratin, vem bestämmer egentligen? Är de ”de tre vise männen”. Kyrkoherden, kyrkorådets ordförande och chefstjänstemannen??

Vi fick ett bra samtal den kvällen. Jag förstod att det som nu kallas kyrkoråd inte alls arbetar på samma sätt som vi gjorde förr. I kyrkorådet i gamla organisationen stöttes och blöttes allt från personalfrågor kring problem och anställningar, inköp av inventarier, budget, festplanering, vårmarknader och allt man kan tänka sig.

Det gör verkligen inte det nya kyrkorådet i Malmö. De beslutar bara kring de frågor som ett arbetsutskott bereder. Många förarbeten görs ute i församlingarna fortfarande. Församlingsherden är självklar medspelare i alla rekryteringar. Verksamhetsplanerna som har ersatt det traditionella budgetarbetet är ett redskap som alla församlingar måste jobba nära.

I arbetet med verksamhetsplanerna får vi i verksamhetsrådet en kontinuerlig inblick i hur församlingen ska arbete och hur det fungerar under hela verksamhetsåret. Det ligger ett stort ansvar på församlingsherden att göra verksamhetsplanen tillsammans med verksamhetsrådet. Det är då lättare
för oss alla att ta hjälp av varandra.

Anders Ekhem jobbar nära församlingsherdarna och vad jag förstått av vår herde känns det bra att inte vara ensam i sina beslut kring främst personal. Anders Ekhem delegerar mycket och även han behöver nog tid att känna sig för hur de olika delegationerna fungerar.

Jag trodde att tyngdpunkten skulle ligga i församlingsrådet. Där fick jag också fel. Det är i verksamhetsrådet vi diskuterar och följer med i verksamheten. I församlingsrådet tas ofta bara formella beslut. Jag tror istället att församlingsråden i framtiden kan bli ett forum för de olika verksamhetsråden att utbyta erfarenheter i.

För att återkomma till gåvomedelshanteringen så börjar nog den också ta form, efter fyra år.

Jag ska be ekonomiavdelningen i Malmö ringa Göteborg.

Camilla Andersson

Ersättare i Husie Församlingsråd i Malmö

Medlem i POSK

Foto: Konstverket "Way to go" av Åsa Maria Bengtsson. På en bro i Malmö.

Arkiv
Kategorier