fbpx

Guldvargen till kampanjen "Finns Gud?"

Skrivet av

Svenska kyrkan i Karlstad>> vann två priser vid marknadsföreningens möte den 30 mars. Motiveringen för Guldvargen löd:

En kampanj som träffar både hjärta, hjärna och mage. Med starka bilder och copy lyckas man få betraktaren att stanna upp, fundera och ifrågasätta sitt eget beteende. Och öppna porten till någon som är villig att lyssna på funderingarna. Guldvargenvinnare är Svenska kyrkan Karlstad och Bulldozer.

Motiveringen för O2C löd:

Det är modigt att ifrågasätta sig själv. Att ifrågasätta gamla
uppfattningar. Mod krävs också för att göra kommunikation som sticker ut och som vill förändra bilden av avsändaren. Mod är något som vinnaren i kategorin O2C verkar ha gott om. Vinnare i kategorin O2C är Svenska kyrkan Karlstad och Bulldozer.

Grattis till priserna!

Kyrkans Tidning: Svenska kyrkan i Karlstad prisad för kampanj>>

Respekt och mångfald!

Skrivet av

Svenska Dagbladet har dragit igång en artikelserie om de homosexuellas ställning. (Flera artiklar har också varit publicerade i Göteborgs-Posten de senaste dagarna).
SvD: Hatet stoppar inte deras kärlek>>

Huvudartikeln i SvD handlar om Roy och Håkan i Kinna. Ett homosexuellt par som var det första att vigas kyrkligt i Kinna kyrka. Efter vigseln, som gjorde paret mer offentligt, har de råkat ut för flera hatbrott. Brott som är fullständigt förkastliga, vem som än råkar ut för dem!

Paret fick vigas i Kinna kyrka. Det framgår dock av artiklarna att kyrkoherden i den aktuella församlingen själv inte viger homosexuella par. Men en präst fanns. En vigselgudstjänst ordnades i Kinna. Paret är kyrkligt vigda.

Svenska Dagbladet har också intervjuat kyrkoherden, som enligt tidningen, tror att homosexualitet går att bota. Det står också att han rekommenderar bibeltexter med homofientliga budskap till läsning om någon kommer och är osäker på sin sexualitet. Och sen står det i tidningen att biskop Per Eckerdal tar avstånd från sådana värderingar.

SvD: Strider mot kyrkans värderingar>>

Kyrkoherde Owe Johansson ordinerar homofientliga bibeltexter till unga som tvekar kring sin sexuella läggning. Klart olämpligt och i strid mot Svenska kyrkans värderingar, menar Per Eckerdal, biskop Göteborgs stift. (…)

Kyrkoherden i Kinna församling, Owe Johansson, tror att homosexualitet går att bota. Ett alternativ för homosexuella är att avstå från sexuella handlingar, menar han.
I samtal med unga har Owe Johansson rekommenderat läsning av bibeltexter med homofientliga budskap och upplyst om negativa konsekvenser av att leva ut homosexualitet. Per Eckerdal, biskop i Göteborgs stift, tar avstånd från sådana värderingar.

– Jag tycker att det är högst tveksamt att ta upp frågor om samlevnad och sexualitet på det viset. Jag ifrågasätter det verkligen och beklagar om det bedrivs på det sättet. (…)

Strider det Owe Johansson säger och gör mot vad kyrkomötet har kommit fram till när det gäller homosexuella inom kyrkan?
– Det blir problematisk när man tolkar bibeltexter på ett sätt som går stick i stäv med vad kyrkomötet och biskoparna kommit fram till. I kyrkans undervisningssituationer, inte minst med ungdomar, kan man inte formulera precis vad som helst.

Jag läser sedan i Dagens Seglora att Helle Klein tycker att biskopsmötet nu måste utvärdera den "väjningsplikt" som finns, helt enligt lagar och regler. Hon skriver:

Det är hög tid att biskopsmötet utvärderar kyrkans beslut om att säga ja till samkönade äktenskap men tillåta präster att säga nej. Inte heller borde det vara förenligt med prästämbetet att undervisa om att homosexualitet är syndigt, onaturligt eller vad sjutton man nu påstår för idiotier.

Numera kan man inte bli präst om man inte erkänner kvinnors rätt till prästämbetet och kan samarbeta med prästvigda kvinnor. Det är hög tid att kyrkan bestämmer sig för att personer som inte erkänner HBTQ-rättigheter och vägrar viga homosexuella par inte kan bli präster.
Kyrkan har den juridiska delen av vigseln på entreprenad i förtroende från staten. Då borde det vara en självklarhet att kyrkans ämbetsinnehavare ställer upp på statens äktenskapslag.

Flera andra har reagerat på artiklarna.
Areopagen: Ett minimum som gäller>>
Seglora Smedja: Samkönade vigslar borde vara självklart>>
Åke Bonnier: Varje mässa borde vare en kärlekens mässa!>>
Jacob Sunnliden: Vem får vara med i Svenska kyrkan>>
Jacob Sunnliden: Biskop Eckerdal brister i sitt uppdrag>>
Erik Johansson: Farlig bibeltolkning>>
Erik Johansson: Frustration>>
Dag Sandahl: Befängt>>
Ewa Almqvist: Kyrkan ska inte "bota" eller "omvända" homosexuella>>
Ewa Almqvist: Åsikter ska respekteras – beslut likaså!>>
Tidskriften Evangelium: Finns det utrymme för variation?>>
Tidningen Dagen: Trakasserier är inte kyrkans fel>>
Kyrkans Tidning: Mark och Bollebygd under lupp efter kyrklig vigsel>>

Kyrkomötets beslut 2005: GU 2005:2 Samlevnadsfrågor>>
Kyrkomötes beslut 2009: GU 2009:2 Vigsel och äktenskap>>

När det gäller hatbrotten är dessa fullständigt vidriga. Ingen ska behöva utsättas för liknande händelser.

Sen är det två saker som jag vill göra väldigt klart. När kyrkomötet tog beslutet om den förändrade äktenskapssynen så var ett villkor att det inte finns någon vigselplikt för någon präst. Utan prästerna har vigselrätt. Och detta tycker vi i POSK är oerhört viktigt! Vi skriver i vårt program:

Efter kyrkomötets beslut är det även möjligt att ingå äktenskap mellan personer med samma kön genom vigsel i kyrkan. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta sådan vigsel.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande och anser att det beslut som har fattats ska stå fast.
Det är dock angeläget att respektera både dem som anser att äktenskap borde vara reserverat för relationen mellan en man och en kvinna och dem som omfattar den nya utvidgade synen på äktenskapet. POSK menar att det viktigaste är att visa omsorg om de människor som vill ingå äktenskap.

Den andra frågan handlar om bibeltolkning. Kyrkoordningen är på inget sätt en bibelkonkordans. Den hjälper oss inte att tolka bibelställen och säger vad som är rätt eller fel. Kyrkomötets beslut i organisatoriska frågor anger riktningar, men vi kan inte säga att vi bara kan se till vissa kapitel eller meningar eller att vissa tolkningar är den enda sanna.

POSK skriver i sitt program:

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt.

Att som Helle Klein vill, att bara vissa (enligt henne) rätta åsikter ska få finnas bland prästerna vore helt förödande! Och det finns betydligt fler saker att diskutera i så fall än vigselfrågan!

1 Korintierbrevet 13:6
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Mitt i fastan

Skrivet av

Fastekampanjen pågår för fullt. En massa inspiration finner du på Svenska kyrkans webbplats och på intranätet.

Det finns bland annat filmer som ni kan använda i församlingsarbetet eller när ni ska ha kollekt. Har ni möjlighet så kan ni till exempel visa den här filmen i samband med kollekten.

Det finns alltså en massa information, affischer, förslag på aktiviteter, filmer och bilder på Svenska kyrkans webbsida och intranätet. Det är bara att hämta och lära sig mer.

http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete

http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/nu-pagar-fastekampanjen-var-med-och-utrota-hungern

Ur POSKs vision och program:
Internationellt arbete

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

Tillsammas för livet

Skrivet av

Tillsammans för livet – mission och evangelisation i en värld i förändring. Det är namnet på det dokument som presenterades vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Busan förra året.

Nu har jag läst dokumentet och jag har skrivit följande bokrecension på min bokblogg>>

Tillsammans för livet
Mission och evangelisation i en värld i förändring
Kyrkornas världsråd
Svenska missionsrådet och Sveriges kristna råd
54 sidor
2013

Det här är ett missionsdokument som är framtaget av Kommissionen för mission och evangelisation (CWME). Arbetet med dokumentet har hållit på sedan 2006 och presenterades vid Kyrkornas världsråds (KV) generalförsamling 2013 i Busan. KV centralkommitté godkände enhälligt dokumentet redan 5 september 2012.

Detta dokument ersätter det som antogs 1982 "Mission och evangelisation: Ett ekumeniskt dokument".

Dokumentet är uppdelat i 112 punkter. Korta stycken som beskriver vad mission och evangelisation är. Mycket ord. Mycket religiösa meningar. En del är stycken är riktigt bra – annat känns mest som en radda av religiösa  – ja, jag vill inte säga floskler – men ord, ord, ord.

Det pratas väldigt mycket om Anden, om den heliga Andes mission genom den treenige Gudens mission. Boken bygger på fyra huvudrubriker

  1. Missionens Ande: Livets andetag
  2. Frihetens Ande: Mission från mariginalerna
  3. Gemenskapens Ande: Kyrka i rörelse
  4. Pingstens Ande: Goda nyheter för alla

De sista 10 punkterna (102-111) sammanfattar dokumentet.

  1. Vi hävdar att syftet med Guds mission är liv i överflöd (Joh 10:10) och det är kriteriet för hur vi identifierar mission.
  2. Vi hävdar att mission börjar med Guds skapelseakt och fortsätter i återskapandet, genom den heliga Andens livgivande kraft.
  3. Vi hävdar att spiritualitet är den källa som ger kraft för mission och att mission i Anden är förvandlande.
  4. Vi hävdar att Guds Andes mission är att förnya hela skapelsen.
  5. Vi hävdar att dagens missionsrörelser växer fram från det globala syd och öst, går i flera riktningar och är mångfasetterade.
  6. Vi hävdar att marginaliserade människor är aktörer för mission och utövar en profetisk roll som understryker att livets överflöd är till för alla.
  7. Vi hävdar att Guds ekonomi bygger på värderingar av kärlek och rättvisa för alla och att en förvandlande mission står emot avgudadyrkan av den fria marknadsekonomin.
  8. Vi hävdar att evangeliet om Jesus Kristus är goda nyheter för alla åldrar och platser och att det bör förkunnas i kärlekens och ödmjukhetens ande.
  9. Vi hävdar att dialog och samverkan för livets skull är en del av mission och evangelisation.
  10. Vi hävdar att Gud rör vid och ger kyrkan kraft i mission.

Jag hoppas att det här blir ett dokument som diskuteras ute i församlingarna. Jag tror att det behövs.
Jag saknar att det pratas ganska lite om Jesus Kristus (även om det finns några skrivningar) i dokumentet. Men det gäller att komma ihåg att det är ett dokument som är framtaget tillsammans med flera olika kristna kyrkor och är antaget av Kyrkornas världsråd.

Här kan du läsa hela dokumentet:

 

 

I POSKs vision och program står det:
POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.

Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Församlingarnas medarbetare behöver vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga tro och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det allt mer mångkulturella och mångreligiösa samhället har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.

Kvinnor som leder kristenheten framåt – ser man på…

Skrivet av

Tidningen Dagen gjorde fredagen 7 mars en lista med kristna kvinnor i Sverige som leder kristenheten framåt. Hur de gjort listan eller vilka kriterier som varit aktuella framgår inte – men det är glädjande att se att av nitton kvinnor så är elva från Svenska kyrkan. Och två av dessa är POSKare.

Här får du hela listan:

  1. Ulrika Erlandsson, ordförande för Katolska pedagogiska nämnden
  2. Karin Burstrand, vice ordförande för Europeiska kyrkokonferensen, KEK
  3. Amanda Carlshamre, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga
  4. Lotta Säfström, direktor och vd för Göteborgs kyrkliga stadsmission
  5. Karin Hultberg, ordförande för Svenska alliansmissionen
  6. Wanja Lundby-Wedin, första vice ordförande i kyrkostyrelsen
  7. Sofia Walan, generalsekreterare för Kristna fredsrörelsen
  8. Antje Jackelén, biskop i Lund, från 15 juni ärkebiskop
  9. Ann.Sofie Lasell, ordförande för Equmeniakyrkan
  10. Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan
  11. Marika Markovits, verksamhetschef på Stockholms stadsmission
  12. Helena Engkvist, missionsföreståndare för Folk & Språk
  13. Carina Etander Rimborg, kyrkomötets andre vice ordförande
  14. Karin Perers, kyrkomötets ordförande
  15. Cristina Grenholm, kyrkosekreterare
  16. Tuulikki Koivunen Bylund, biskop i Härnösand
  17. Marie Willermark, Frälsningsarmens högsta ledare i Sverige
  18. Eva Christina Nilsson, generalsekreterare för Svenska missionrådet
  19. Eva Brunne, biskop i Stockholm

Det finns givetvis mängder av duktiga kvinnor som gör massor av goda saker för kristenheten, men det är roligt att vara med på listan.

Vill du läsa tidningen dagen kan du göra det här (sidan 12-13):

 

Matbussar för att utrota hungern

Skrivet av

Svenska kyrkan skriver i ett pressmeddelande om aktioner under fasteinsamlingen: Svenska kyrkan på food truck-turné>>

Som en del av årets fastekampanj – ALLT för att utrota hungern – åker Svenska kyrkan på food truck-turné. Totalt görs tio stopp runt om i landet.  Ett av målen med årets fastekampanj är att samla in 34 miljoner kronor till kampen för alla människors rätt till mat.

Svenska kyrkan åker den 14-29 mars på en food truck-turné för att skapa uppmärksamhet kring hungersituationen i världen. Det rullande gatuköket kommer att servera två soppor inspirerade av köken i Haiti och Kambodja, som är fokusområden för årets kampanj. Sopporna är framtagna av David Frenkiel och Luise Vindahl Andersen som står bakom den vegetariska matbloggen Green Kitchen Stories. En sopplunch kostar 50 kronor och pengarna går till insamlingen. Food trucken erbjuder också en plusmeny där man i stället för att köpa mer mat till sig själv skänker ett mål mat till en medmänniska i ett annat land.

Under kampanjperioden besöker Svenska kyrkans food truck tio församlingar runt om i landet. Vid varje destination aktiveras food trucken i samarbete med den lokala församlingen i syfte att driva intresse och engagemang för fastekampanjen lokalt.

– Det är viktigt att vi skapar uppmärksamhet för kampanjen men framför allt är det viktigt för de människor som lever i utsatthet runt om i världen. Ett sätt att göra det är genom vår egen annorlunda food truck. En lunch från vår food truck både smakar och gör gott, säger Claes Anckarman, projektledare för fastekampanjen.

Stockholm första anhalten
Det första stoppet äger rum den 14 mars på Tulegatan i Stockholm klockan 11:00-13:30. Ärkebiskop Anders Wejryd är då på plats och hjälper till att servera soppa till allmänheten. Även Claes Anckarman, projektledare för fastekampanjen, kommer vara på plats. Se turnéplan nedan.

ALLT för att utrota hungern
Idag går över 842 miljoner människor hungriga. Orsakerna till att så många inte har tillräckligt med mat är komplexa men i grunden handlar det om fattigdom, demokrati och rättvisa.
Därför bedriver Svenska kyrkan, som en av Sveriges största biståndsorganisationer, ett brett och omfattande arbete för en rättvis värld utan hunger, fattigdom och förtryck. För fjärde året i rad är temat för fastekampanjen ALLT för att utrota hungern – en uppmaning till svenska folket att aktivera sig i kampen för en bättre och mer rättvis värld.

Fastekampanjen pågår mellan 2 mars och 13 april.

För mer information, kontakta:Ewa Almqvist,
pressekreterare Svenska kyrkan
Tel: 018-16 96 77 eller 0705-46 96 77
E-post: ewa.almqvist@svenskakyrkan.se

Turnéplan för Svenska kyrkans FOOD TRUCK:
Fredag 14/3 – Stockholm (Tulegatan)
Lördag 15/3 – Västerås
Söndag 16/3 – Uppsala
Tisdag 18/3 – Lerum
Fredag 21/3 – Göteborg
Lördag 22/3 – Halmstad
Söndag 23/3 – Malmö
Tisdag 25/3 – Höör
Torsdag 27/3 – Vårgårda
Lördag 29/3 – Stockholm (Täby)

Tider: från kl 11 till ca 13-13.30

Världsböndagen 7 mars

Skrivet av

Världsböndagen firas i mer än 170 länder runtom på vår jord den första fredagen i mars. 2014 blir det den 7 mars, alltså i dag!

Böner beds på mer än 1000 språk med början när gryningen kommer i Tonga och slutar 40 timmar senare i Alaska. I Sverige har vi varit med i 74 år och samlas på ca 400 platser.

Från solens uppgång till dess nedgång – samma gudstjänst firas runt hela jorden samma dygn den första fredagen i mars. Samma gudstjänst i Nya Zeeland, Australien, Asien, Afrika, Europa, Amerika ända bort till Hawaii. En syskonskara som omringar hela vår jord – i förbön för fred och kristen enhet. Böner beds på mer än 1000 språk med början när gryningen kommer i Tonga och slutar 40 timmar senare i Alaska. I Sverige har vi varit med över 80 år – sedan 1931 – och samlas på ca 400 platser.

Varför kallas det just kvinnornas böndag?
Ett enkelt svar är att det började bland kvinnor och spontant inte minst under de senaste decennierna engagerat ständigt nya kvinnogrupper. I Sverige har man fått många bevis på vad denna gemenskap med åtföljande ansvar betytt för framför allt kvinnor i tredje världen – men faktiskt också i vårt land. Men den allt vanligare tillskriften Världsböndagen anger en vidare syftning än till en dag då just kvinnor aktiveras. Alla intresserade inbjuds vara med.

Läs mer på Sveriges Ekumeniska Kvinnoråds webbsida här>>

Var går gränsen? Dags att börja prata öppet!

Skrivet av

Personligen är jag emot dödshjälp. Jag är däremot för livshjälp.

Jag har flera gånger försökt att lyfta frågan om dödshjälp och Svenska kyrkans syn på detta i kyrkomötet. Utan att jag upplevt att frågan har kommit något längre.

Kyrkans Tidning skrev om detta 2007.
Kyrkans Tidning: Svenska kyrkan mot aktiv dödshjälp>>

I Belgien har man nu infört en lag som tillåter eutanasi (dödshjälp) på barn. I Holland finns en liknande lag men där måste barnen vara 12 år för eutanasi. I Belgien finnas alltså inte denna åldersgräns.

Protesterna från kyrkorna har varit starka, men det har inte hjälp.

Dagen: Fyraåring vädjar till belgiske kungen>>
Dagen: Belgien inför dödshjälp för barn>>
Dagen: Belgiens kung godkände dödshjälp för barn>>

Jag säger inte att detta är enkla frågor, inte på något sätt. Jag kan förstå att man, när man ser nära och kära plågas, mycket väl vill hjälpa till att stoppa ett lidande. Jag kan förstå att man, när man vet att man ska dö, vill kunna få bestämma själv.

Trots det så tycker jag att det är viktigt att Svenska kyrkans inställning till dödshjälp och assisterat självmord ska vara tydlig och klar. Precis som den är det när det gäller dödsstraff.

De etiska diskussionerna om liv och död måste få vara en aktiv diskussion. Stötas och blötas. För och emot. Avvägningar, för- och motargument.

I ett föränderligt samhälle så flyttas de etiska gränserna hela tiden åt olika håll – Svenska kyrkan måste vara med och vara en aktiv del i alla dessa diskussioner. Utifrån en teologisk synvinkel, utifrån en ekumenisk synvinkel, utifrån en kristen synvinkel. Det som vi tyckte var otänkbart förut är plötsligt helt accepterat. Då är det viktigt att vi vet varför.

Frågan om dödshjälp, eutanasi, är inget som POSK som nomineringsgrupp har diskuterat eller tagit ställning till eller skrivit om i sitt program. Jag vill påpeka att detta är mina personliga åsikter!

Snart börjar Svenska kyrkans fastekampanj

Skrivet av

Var åttonde människa i världen går till sängs hungrig. Två miljarder människor har inte tillgång till näringsrik mat. Samtidigt lever stora delar av världens befolkning med ett överflöd av mat. Så kan vi inte ha det! Var med i årets fastekampanj och gör ALLT för att utrota hungern.

Med temat ALLT för att utrota hungern ligger fastekampanjens fokus på det vi tillsammans kan göra i Sverige och världen för att minska hungern. Vi tittar särskilt på Haiti och Kambodja i 2014-års kampanj. I båda länderna stödjer Svenska kyrkan projekt för att stärka människors självförtroende, arbeta för jämställdhet och lära ut hur man på ett hållbart sätt kan få rikare skördar – samtidigt som man minskar sårbarheten i jordbruket.

svenskakyrkan.se/matkasse

Svenska kyrkans matkasse levererar inga varor vid dörren. Istället får utsatta människor runt om i världen redskap att försörja sig själva och få mat på bordet. Kassen innehåller bland annat brunnar, träd, små lån, utbildning i jordbruk och bevattningsteknik. Helt enkelt; allt som krävs för att människor ska kunna försörja sig själva.

På webbsidan svenskakyrkan.se/matkasse kan enskilda personer själva gå in och köpa Svenska kyrkans matkasse. Tipsa gärna om att besöka webbsidan!

Här hittar du mer information och inspiration om årets fastekampanj.

https://internwww.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/fastekampanjen-2014

Replik till Johanna Andersson

Skrivet av

Med anledning av blogginlägget den 28 december>> har Lars-Gunnar Frisk skrivit följande kommentar:

Först en liten rättelse: Kampanjen är inte ett ”insamlingsobjekt” i julkampanjen.

På ingångssidan för julkampanjen lyfts särskilt fram en rad olika insamlingsobjekt: arbete med stöd till barn i flyktingläger, liksom olika projekt i Colombia, Syrien, Sydsudan, Kongo och Centralafrikanska republiken.
Tänd ljus för barnen i december>>

Som en del i allt detta finns även med den kampanj om ursprungsmärkning som inte alls handlar om ”olika bojkottåtgärder mot Israel” som Johanna Andersson felaktigt påstår i GP-krönikan.

Johanna Andersson lyfter dock INTE frågan om vem ”i Svenska kyrkan som beslutar om hur en kampanj ska utformas”. I just den detaljen har hon faktiskt rätt: Innehållet i kampanjen – som är ganska harmlöst – ligger mycket väl i linje med en sedan länge väl grundad policy inom kyrkan.

Denna policy har vid upprepade tillfällen formulerats av kyrkostyrelsen, kyrkomötet och Internationella nämnden. När det sen kommer till utformning av enskilda kampanjer inom ramen för olika policies är det självfallet en tjänstemannafråga.
====
Kampanjen om ursprungsmärkning ligger helt i linje med, och utgör en fortsättning på HOPP-kampanjen som startades 2004 och pågick under ett par år. Bakom kampanjen stod Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Kristna Fredsrörelsen, Caritas, Diakonia, Evangeliska Brödraförsamlingen, Frikyrkliga Studieförbundet (Bilda), Individuell Människohjälp och KFUK-KFUM.

Som en del i en av fem punkter i HOPP-kampanjen, som i övrigt handlade om ickevåld, rättvisa, fred och försoning, fanns: ”uppmanas Sveriges konsumenter att inte köpa bosättarprodukter från de ockuperade områdena.”

Beslut om Svenska kyrkans deltagande togs av kyrkostyrelsen i mars 2003. Till Kyrkomötet 2004 motionerade Joakim Svensson (Frimodig kyrka) och Eva Nyman (Sverigedemokraterna) om att Svenska kyrkan skulle lämna HOPP-kampanjen. Beslutet blev ett Nej till motionerna – och ett stöd för fortsatt arbete inom kampanjen.

Ekumenikutskottets betänkande, som antogs av Kyrkomötet, kan läsas här:
Eu 2004:2>>

Deltagandet i HOPP-kampanjen var alltså väl grundat i de beslutande organen. Den nu (2013) aktuella kampanjen är betydligt mer begränsad än HOPP-kampanjen; den uppmanar inte uttryckligen till bojkott av varor, utan begränsar sig till en enda fråga: att kräva god konsumentupplysning, i form av ursprungsmärkning.

Detta är uppenbarligen ändå tillräckligt för att trigga Johanna Andersson till ännu ett rasande angrepp på Svenska kyrkan – men det kan inte sägas sakna stöd i de hittillsvarande ställningstagandena inom kyrkomöte och kyrkostyrelse.

Om nu någon, av någon anledning, skulle tycka att ståndpunkter från 2003 och 2004 inte längre skulle vara giltiga så kan man söka sig till de senaste årens ställningstaganden, till exempel Kyrkomötets skrivelse 2012:6: Där tog man bland annat ställning för att: "rekommendera församlingarna /- – -/ att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem."
Kyrkomötets skrivelse 2012:6 http://svenskakyrkan.se/955952

Tilläggas kan att krav på ursprungsmärkning ligger helt i linje med EU:s nuvarande hållning när det gäller varor från Israel.

I kontinuitet med med tidigare ställningstaganden har även Svenska kyrkans Nämnd för internationell mission och diakoni sammanfattat Svenska kyrkans hållning i ett ”Positionspapper för långsiktigt hållbar fred mellan Israel och Palestina”, antaget av internationella nämnden 22/11 2012.

Positionspapperet kan laddas ner för läsning här:
Position för lånsiktig hållbar fred mellan Israel och Palestina 
www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=976639>>

I detta dokument sägs bl.a: ”Metoder som avser att förhindra ekonomiskt stöd till ockupationen är legitima vägar att arbeta för fred. En sådan metod kan vara kampanjer riktade mot varor producerade i israeliska bosättningar.”

I policydokumentet sägs även: ”Svenska kyrkan är emot en bojkott av Israel inom internationellt erkända gränser. Svenska kyrkan erkänner och stödjer Israels rätt till existens inom internationellt erkända gränser.” För den som bemödar sig om att läsa det tillgängliga materialet står det helt klart att det varken är orimligt ensidigt eller ”handlar om olika bojkottåtgärder mot Israel” som Johanna Andersson i sitt enögda och rasande angrepp på kyrkan gör gällande.

Sammanfattningsvis:
Svenska kyrkans policy kring Palestina/Israelfrågan är inte ensidig utan väl genomtänkt, formulerad och balanserad.

En ”kampanj” är till sin natur fokuserad på ett begränsat område eller en fråga. Att komma med anklagelser om att en kampanj är ”ensidig” blir därför ganska poänglöst. Däremot kan man naturligtvis ifrågasätta innehållet/sakfrågorna.

POSK har nyligen drivit en valkampanj. Ingen har kommit på den befängda tanken att anklaga oss för att i denna vara ”ensidiga”. Vi kan ju inte gärna uppmana till röstning på flera olika grupper. Däremot kan och bör olika sakfrågor i POSKs program givetvis diskuteras.

Johanna Andersson är naturligtvis i sin fulla rätt att hävda att varor från bosättningar på de ockuperade områdena inte ska ursprungsmärkas, och att svenska konsumenter som inte vill köpa sådana varor därmed ska tvingas avstå från att köpa allt som exporteras från Israel. Men då vore det en fördel om hon argumenterade för detta.
/larsgunnar

Arkiv
Kategorier