Gör vi det vi är bra på?

Läste på kyrkomöteskollegan Dag Sandahls (FK) blogg följande>>:

En sådan tanke, kanske i anledning av ingenting, har jag burit på ett par år. Hur kommer det sig att Svenska kyrkans kaffekultur aldrig blivit Kafé-kultur? I få församlingshem kan folk slinka in och fika modernt, barristakultur, en kaffemaskin som förmår göra lyxkaffe.
Församlingshemmen är till för programpunkter – och knappast som platser för det överraskande. Vilka församlingar skaffar de fina – och dyra – kaffemaskinerna för att fungera som alerta mötesplatser?

Just det – hur kommer det sig att Svenska kyrkan inte har hakat på barista-kulturen och kafé-kulturen? Vi är duktiga på kyrkkaffe och vi är duktiga på böner. Vi är duktiga på samtal och vi är duktiga på att mötas.

Så varför har vi inte öppna församlingshem med barista- och kafé-kultur?

(Jo, jag inser att det antagligen finns massa regler och hälsovårdsmyndigheter som vill ha sitt ord med i laget. Men när det gäller just administration så kan vi ju ganska duktiga på det med – det finns säkert någon som kan skriva ihop ett lämplig policy- och regel-papper för vad som gäller).

Tänk om ditt församlingshem fick vara ett öppet café. Där du kan få en riktigt go kaffe, en smörgås eller en bulle. Ett samtal med en diakon eller annan medmänniska. Med böcker och tidningar att läsa om man vill. Böcker att låna om man vill.

Tänk om vi kunde göra det vi är bra på – för att möta människor så att vi prata om och visa på Gud.

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla
som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte
kräver personlig bekännelse av sina medlemmar behöver, för att behålla sin identitet, ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon.
(…)
Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser
att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är
välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande
vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt.

Foto: En bild från Facebook. Tagen i Australien där de berättar om svensk fika.