Invald på kyrkliga meriter?

Skrivet av

I dagens Kyrkans Tidning skriver Per Sundin från Själevad, Härnösands stift, om sin oro över de politiska partiernas inflytande i kyrkopolitiken.

Per Sundin sitter förtroendevald på lokal nivå för en grupp som heter "För kyrkan i tiden".

Han skriver att han är orolig för sammankopplingen mellan politiska partier och representationen i kyrkliga organ. Han skulle önska att man blir invald för sina kyrkliga meriter istället. Vissa partier skulle då inte ha en chans.

Sundin önskar istället indirekta val på stiftsfullmäktige och nationell nivå.

Kyrkans Tidning: Politiska partier i kyrkan banar väg för SD>>

Det Sundin tar upp i sin debattartikel är precis det som POSK har kämpat för i många år och skriver om i sin vision och program.

Ur POSKs vision och program:
POSK är den klart största grupp som förser kyrkan med beslutsfattare och samtidigt står helt självständig från de politiska partiorganisationerna. POSK bidrar på alla nivåer aktivt till utvecklingen av Svenska kyrkan.
(…)
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.
(…)
Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationellnivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkomötesbubbla

Skrivet av

Jag ser i mitt sociala medie-flöde att bok och biblioteksmässan i Göteborg håller på att dra igång. Flera personer i flödet säger sig lämna verkligheten och nu gå in i "bokmässebubblan".

Vi som befinner oss i Uppsala och kyrkomötet befinner oss istället i "kyrkomötesbubblan".

Just nu pågår utskottsarbetet. I åtta utskott sitter ledamöterna och diskuterar de olika motionerna och skrivelserna som de fått på sitt bord. Det blir delanden, tyckanden och ibland debatteranden. Och till slut kommer utskottet fram till ett gemensamt förslag som de lägger fram för kyrkomötet. Debatten och besluten ska tas i november.

Vi är i nya lokaler och det är mycket som är nytt för oss alla – inte bara de nya ledamöterna. Det är spännande och ibland stöter vi på lite hinder. Men kyrkokansliet gör sitt bästa för att hjälpa till med allt praktiskt.

Det är spännande eftersom vi kommer från olika delar av Sverige och har med oss en massa olika erfarenheter. Det blir möjligheter att dela med sig och nätverka i pauser och måltider.

Kyrkohandboksförslaget har fått en del medial uppmärksamhet. Det är ingen fråga som ligger på kyrkomötets bord just nu – men i morgon är det redan bestämt att vi ska ha ett seminarium om hur arbetet fortskrider och sedan samtal i utskotten om kyrkohandboken, innan utskotten upptar sina förhandlingar igen.

I dag passade vår kyrkomötesgrupp på att ta ett foto. Det är rasande kallt i Uppsala och vi frös – men så här ser vi ut!

Alla offentliga förhandlingar (vilka inte är så många under denna session) kan du se här>>

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

 PS: 2017 har vi flyttat kyrkomötet så att det inte krockar med bok och biblioteksmässan – så då kan vi gå in i båda bubblorna!

Vad händer nu?

Skrivet av

I dag vaknar Sverige upp och vet att vi har bytt regering. Men vi vet inte hur den regeringen kommer att se ut. Bakom lyckta dörrar sker nu samtal och möten med överläggningar, löften, tjänster och gentjänster.

Det Sverige som vi vaknar upp till i dag är kallare. Ett kallare Sverige för det finns krafter som är välpolerade och välskräddade – men som på ett försåtligt sätt gömmer rasismen under vackra ord och använder rädslan som påtryckningsvapen.

Vi i kyrkan måste vara en tydlig kraft och visa på medmänsklighet, på öppenhet, hopp, nåd och kärlek. Det är inte alltid lätt. Det är helt enkelt himla komplicerat och det är en sak att prata om en hypotetisk fråga, en helt annan sak att se en människa sitta och tigga utanför affären eller sova under en buske.

Men vi ska inte blunda! Vi, Svenska kyrkan, ska ta debatten, ska sprida värmen och smälta bort den kyla som sprider sig.

För när 13 procent av Sveriges befolkning röstat på Sverigedemokraterna så innebär det troligen att du har flera arbetskamrater eller grannar som har lagt sin röst på dem. Vi måste hjälpas åt att våga prata, att våga säga ifrån, att sätta ner foten och argumentera. Och nu talar inte jag om klockringning och manifestationer – utan jag talar om det vardagliga pratet. Att markera medmänsklighet och solidaritet istället för att tiga när det fälls rasistiska eller liknande kommentarer.

En av alla våra många POSKare som vill och vågar ta debatten är Helena Taubner som på sin blogg har skrivit flera olika inlägg just om Sverigedemokraterna. Du kan läsa dem här:

http://taubner.blogspot.se/search/label/Politik

För oss som sitter i kyrkomötet så kommer den kommande mandatperioden att innebära att vi får sverigedemokraterna i våra utskott. Och då ska de få förklara sig och ta ansvar för sina åsikter – precis som vem som helst av oss andra får göra när det gäller våra frågor. Vi ska och vi vågar ta debatten!

Och det är viktigt att påpeka att det gäller inte bara debatten när det gäller rasister. Utan debatter från alla olika partier som föreslår ett kallare och kyligare och mindre medmänskligt klimat i Sverige.

Kyrkan som politisk aktör

Skrivet av

Det finns på flera håll en uppfattning om att kyrkan inte ska engagera sig politiskt. Men precis som Jesus var politisk behöver kyrkan vara det. Jesus har under seklernas lopp använts av de flesta politiska schatteringar. Så nog var han politisk men omöjlig att fånga i någon partifålla.

(…)

Om tre år firar vi att det gått 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Därmed startade den kyrkliga revolt som fått namnet reformationen. Inför jubileet publicerar den evangeliska kyrkan i Tyskland en rad skrifter. I en antologi med namnet ”Reformation und Politik” konstaterar Johannes Goldenstein att ”samhället har rätt att få del av kyrkans andliga bidrag i aktuella och långsiktiga samhällsfrågor och politik”. Han skriver vidare att kyrkan har ett medansvar för samhällsgemenskapen och det offentliga livet.

(…)

Detta speglar vad kyrkans politiska engagemang handlar om; det gäller inte att skaffa sig makt, utan om att tron tvingar oss att vara en kraftfull röst i samhällsutvecklingen.

Så skrev biskop Åke Bonnier i måndags på DN debatt.
DN: Kyrkan måste fortsätta vara en politisk kraft>>

Det är självklart att kyrkan ska vara en del av samhället. Lika självklart blir det då att kyrkan också blir en politisk kraft. Det vill säga, tycker och tänker om politiska frågor som berör människovärdet och diakonala frågor i samhället.

Men lika självklart blir det för kyrkan att inte vara partipolitisk.

Kyrkan är en kraft att räkna med i samhället. Kyrkan är en kraft och en röst som tydligt ska ljuda – med evangelium om Jesus Kristus och Guds kärleksbudskap.

Lika självklart är det att enskilda människor, som utifrån sina övertygelser, tar ett samhällsansvar och ställer upp på olika partiers listor inför valet på söndag. Där deras politiska övertygelse går hand i hand med deras tro och önskan att ta ansvar och arbeta för ett gott samhälle.

Och för oss i POSK är det lika självklart att när vi kommer in i kyrkans hägn och beslut så är det Jesus Kristus i första hand och ingen partipolitik som styr oss.

Ur POSKs vision och program>>:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Svenska kyrkan som välfärdsaktör

Skrivet av

Svenska kyrkan har under lång, lång tid var en stor aktör i välfärdssamhället. Går vi långt tillbaka så var det Svenska kyrkan den som ledde när det gällde skola och vård.

Men detta ser annorlunda ut nu. Det är vi många som vill ändra på. POSK har tydligt skrivit i Vision och program om hur vi ser på Svenska kyrkan och den sociala ekonomin. Vad vi säger om det läser du längre ner.

Jonas Lindberg, präst, forskare och POSKare i Uppsala stift skriver på sin blogg:

För att Svenska kyrkan och andra religiösa aktörer ska ha något att faktiskt bidra med som välfärdsaktör krävs alltså en förmåga att lösa problem åt andra. Om det handlar om pedagogik eller sjukvård gör religiösa aktörer klokast i att använda sig andras kompetens i enlighet med den funktionella differentieringen. Men jag tror att det som religiösa aktörer kan bidra till på ett särskilt sätt är människovärdet, som den drivande faktorn, snarare än ekonomiskt vinstintresse. Det gäller naturligtvis inte minst när situationen inom skola och äldrevård är så omdebatterad på den punkten.

Läs hela Jonas Lindbergs blogg här: Skola och omsorg är en valfråga också för religiösa aktörer>>

Ur POSKs Vision och program>>:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet. Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst och boenden av olika slag. POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan haren lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns  förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Frihet att välja

Skrivet av

En av POSKs hjärtefrågor – eller valfrågor – är frågan om att stärka kyrkans roll i den sociala ekonomin. Förra året skrev vi en del om det (du kan läsa det här>>)

För POSK är det viktigt att kyrkan, med all den kompetens som vi har när det gäller människovärde och själavård, får möjlighet att också ta del i den sociala ekonomin. Att driva förskolor, skolor, äldrevård, vårdcentraler eller begravningsbyråer. Vi tror och vi vet att vi har en viktig dimension att tillföra.

På några ställen är det tillåtet och en del församlingar ligger långt framme, där de har möjlighet och resurser.

Men i Göteborg är det omöjligt. Göteborgs kommun låter inte idéburna vårdföretag vara med och ta ansvar i samhället. Göteborgs kyrkliga stadsmission, Räddningsmissionen, Bräcke diakoni med flera som är med i Famna Väst skriver i dag en debattartikel i Göteborgs-Posten.

GP: Göteborg stänger ute idéburna vårdföretag>>

I stället finns inom Göteborgs stad ett kategoriskt motstånd mot
privata utförare, där alla buntas ihop och väljs bort. Oavsett om de är kommersiella bolag som delar ut vinst till aktieägare – eller idéburna organisationer som återinvesterar i verksamheten.
Ett talande exempel är Bräcke diakoni, som vuxit till en av landets
största non profit-aktörer. Expansionen sker dock främst i bland annat Stockholm och Jönköping. I hemstaden Göteborg har man i stället fått draner på verksamheter.

(…)
Trots att det sedan 2012 finns en överenskommelse om samverkan mellan kommunen och den sociala ekonomin anlitas våra organisationer allt mindre av Göteborgs stad. Flera välfungerande verksamheter har fått avvecklas därför att kommunen i stället har byggt upp egna.

Den verksamhet som Svenska kyrkan startat genom Göteborgs kyrkliga stadsmission och Bräcke diakonigård är omistlig! Det är viktiga verksamheter, både för samhället och för Svenska kyrkan. Och framför allt för alla patienter, vårdtagare och medlemmar. Om den verksamheten läggs ner i Göteborg så kommer samhället i Göteborg att bli väldigt fattigt och förlorar en del av sin själ som har präglat staden under lång tid.

Flera motioner i årets kyrkomöte tar upp frågan om socialt företagande. Och flera utredningar har också gjorts under åren. Bland annat av biskop Per Eckerdal som då var direktor för Bräcke diakoni.

Per Eckerdal: Arbetsformer i förändring>>

Rapport: Svenska kyrkan och välfärden av Miriam Hollmer och Anders Bäckström>>

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkans sociala roll

Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang. Staten och SKL (Sveriges kommuner och landsting) har slutit
en överenskommelse med organisationer inom den ideella sektorn i syfte att underlätta och öka det samhälleliga ansvarstagandet från dessa och här finns stora förväntningar på att kyrkan tar ansvar som aktör. Svenska kyrkan är i dag den klart största organisationen inom denna sektor.

POSK vill verka för att församlingar och pastorat noga följer denna utveckling och utifrån sitt uppdrag som kyrka överväger på vilket sätt man kan ta ansvar och finnas närvarande i samhällslivet.
Exempel på detta är verksamhet inom förskola, fritidsgård, hemtjänst och boenden av olika slag.

POSK anser att även begravningsbyråverksamhet har en naturlig anknytning till församlingens grundläggande uppgift med dess diakonala och liturgiska dimension. Begravningsbyråverksamhet i
Svenska kyrkans regi bör därför vara tillåten.

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet. För verksamhet som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna organisatoriska former som inte riskerar att sådan verksamhet sammanblandas med och urholkar de lokala enheternas ekonomi. Sådana verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Vad gör Svenska kyrkan egentligen?

Skrivet av

Det kom ett nyhetsbrev i dag från Svenska kyrkans internationella arbete där de berättar om sina akutinsatser och sina långvariga insatser för kristna och nödlidande världen över.

Du kan läsa hela brevet här>>

Så  här inleder Erik Lysén, chef för Svenska kyrkans internationella arbete, brevet:

Välkomna tillbaka efter en ovanligt varm sommar. Jag hoppas att ni haft en fin tid och gjort sådant som hör årstiden till. Men sommaren har också kantats av mörka moln och det är med bestörtning vi följer utvecklingen i Mellanöstern.

Människor har dödats och skadats i Gaza och Syrien och utvecklingen i Irak, där kristna assyrier och andra minoritetsgrupper hotats till livet och fördrivits från sina områden, är förfärande. Miljontals människor befinner sig nu på flykt och hjälpbehoven är enorma.

Just nu arbetar vi med akuta humanitära insatser, i första hand med att ge fler människor trygghet och skydd samt tillgång till vatten, mediciner, sjukvård och tillfälliga bostäder. Som kyrka engagerar vi oss både i det konkreta hjälparbetet och i det globala ekumeniska nätverket för att försöka få stopp på våldet och främja en fredlig utveckling i regionen.

Ert engagemang och stöd är ovärderligt för att vi ska kunna bidra till att hjälpa människor som nu lever under mycket svåra omständigheter. I flera svenska städer har det hållits och kommer att hållas ekumeniska manifestationer till stöd för kristna grupper i Irak och Syrien.

I september uppmärksammar Svenska kyrkan världsveckan för fred i Palestina och Israel, vilket känns mer angeläget än någonsin. 

Erik Lysén, chef för Svenska kyrkans internationella arbete

En sak som nyhetsbrevet tar upp är att numret för att skicka in SMS-gåvor är ändrat.

Gåvor via sms – nytt nummer är 72905

Från och med 1 augusti har Svenska kyrkans internationella arbete ny sms-leverantör och nytt sms-nummer för gåvor – 72905. Det gamla numret har upphört.

Ge snabbt och enkelt utan kontanter
Idag är det allt färre som bär på kontanter. Sms-gåvor är därför ett bra gåvoalternativ, som dessutom är ett snabbt och enkelt sätt att stödja Svenska kyrkans internationella arbete. För att ge en gåva skickar givaren ett sms-ord, exempelvis ordet HOPP, till nummer 72905.

Givaren bidrar då med 50 kronor som dras på mobilräkningen. Som bekräftelse på gåvan får givaren ett svarsmeddelande till sin mobil.  Se lista med aktuella sms-ord i faktaruta. Läs mer här>>

Samla in via sms i församlingen
I många församlingar finns ett behov av att ta emot kontantlösa gåvor, bland annat vid kollekter och vid kampanjinsamlingar. Sms-gåvor är ett enkelt alternativ till kontanter. Genom att uppmana församlingens besökare att skicka ett sms till något av de aktuella sms-orden bidrar de till Svenska kyrkans internationella arbete.

Se till att nya numret sprids!
I allt nytt material med gåvouppmaning via sms måste nummer 72905 anges som mottagarnummer. I samband med bland annat kampanjer finns en del trycksaker med gåvouppmaningar till det gamla numret. Det kan vara en god idé att gå igenom gammalt tryckt material och slänga inaktuella foldrar och broschyrer, särskilt de som hänvisar till det gamla numret (72950).

Förföljda kristna

Skrivet av

Så är jag tillbaka vid skrivbordet efter semestern. Jag hade tänkt att börja med att skriva om de motioner som kommit in till kyrkomötet – men jag vill istället lyfta frågan om förföljelsen av kristna i Mellanöstern.

Det har vid flera tillfällen under året höjts röster i det offentliga rummet att Svenska kyrkan inte gör något när det gäller de förföljda kristna. Att det inte är några demonstrationer, att det inte görs några uttalanden. Att Svenska kyrkan tiger still. Här är några exempel:

2014 02 25 DN Förföljda kristna: Den viskande kyrkan>>

2014 07 28 Corren: Kristna förföljs men Svenska kyrkan likgiltig>>

2014 08 10 GP: Sen reaktion på våldets Irak>>

2014 07 23 Kyrkans Tidning: Kristna tvingas konvertera under dödshot>>

2014 08 08 Kyrkans Tidning SKR uppmanar till stöd och förbön för situationen i Mellanöstern>>

På detta har det skrivit olika svar. Här kommer några exempel:

Stockholms stift: 2014 08  Biskop Eva Brunne med och visar stöd för förföljda kristna>>

2014 07 12 SvD Vårt engagemang för kristna i Irak är starkt>>

2014 07 24 Sv Utrensningen beseglas med ett n>>

2014 08 02 Dagen Runt 2 000 visade sitt stöd för Iraks kristna>>

2014 08 08 Svenska kyrkan: Kyrkornas världsråd vädjar för kristna i Irak>>

Och så här skrev dåvarande ärkebiskop Anders Wejryd den 26 februari 2014 med anledning av Helmersons ledare 25 februari 2014.

Vad som hörs och vad som görs

Det går utmärkt att utifrån folkrätten plädera mot Israels agerande på ockuperade områden och samtidigt höja rösten för kristna i grannländerna. En kyrka som Svenska kyrkan ska hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vårt långsiktiga tysta arbete för utsatta kristna behöver höras mer, men det som sker är uppenbarligen inte alltid intressant för media och i vissa fall inte lämpligt att offentliggöra.

I september 2013 skrev jag som ordförande i Sveriges kristna råd, tillsammans med andra kyrkoledare, debattartikeln "Snart inga kristna kvar i Mellanöstern">> i en av de stora tidningarna.

För ett och halvt år sedan möjliggjorde Svenska kyrkan en hearing i Genève, i anslutning till FN, om hädelselagstiftningens följder för minoriteter i Pakistan. För ett par veckor sedan deltog jag i en samling av kristna ledare i mellanöstern och Egypten för att klargöra för FN:s medlare Brahimi att de stora kyrkorna vill ha en sekulär stat i Syrien och att de fruktar majoritetsstyre utan respekt för andra grupper med hemortsrätt.

Idag kom jag hem från Pakistan efter bland annat en uppvaktning hos guvernören i Punjab där jag särskilt tog upp hädelselagstiftningen och de kristnas situation.

Svenska kyrkan driver ett omfattande stöd för utsatta kristna och håller nära kontakter bland annat med Egyptens kyrka. Precis som när Svenska kyrkan in på åttiotalet finansierade församlingslokaler och kyrkoreparationer i Sovjetblocket, utan att det blev särskilt känt i Sverige eftersom de kristna där fruktade för sin säkerhet, så sker väldigt mycket av stödet till utsatta kristna i det tysta.

För tyst, kanhända, eftersom vissa missuppfattar balansen i vårt agerande, däribland även Erik Helmersson.

Anders Wejryd, ärkebiskop i Svenska kyrkan och ordförande i Sveriges kristna råd.

Flera av motionerna till årets kyrkomöte tar upp frågan om de förföljda kristna i mellanöstern. Detta är alltså inte en fråga om Svenska kyrkan inte är medveten om eller inte agerar på. Men allt får, som Wejryd skriver, inte medial uppmärksamhet. Och allt ska heller inte ha det.

Den etniska utrensningen som sker är förfärligt och kan inte på något sätt sanktioneras. Var den än händer eller vem som än utsätts för den.

Ur POSKs vision och program>>:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valtatt stå utanför det ekumeniska arbetet.

Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Bilden är den arabiska bokstaven för N som betyder Nasare (kristen) som de kristna tvingas använda.

Om du vill sätta bokstaven på din facebook-bild eller twitter så hämtar du bilden här>>

Finns Gud? Ja!

Skrivet av

Tänk om det vore så enkelt ändå…

Här är ett underbart YouTube-klipp med komikerduon Anders och Måns:

Visst vore det underbart om vi kunde svara så här enkelt på alla teologiska frågor. För det är ju så här många vill att biskopar och präster ska svara. Snabbt och enkelt, svart och vitt, ja eller nej, raka rör.

Men riktigt så enkelt är det ju inte alltid. För det kommer alltid en fråga till som ska besvaras.

Jag är glad att vi har våra präster, biskopar och teologer som svara på frågor. Även om jag inte alltid tänker som de. Även om jag också funderar "men hur tänkte du nu?"

Varje söndag i kyrkan borde vara den "söndagsskola" där vi får påfyllnad, tankeställare och får rådbråka vår tro men också vila och växa i den.

Så tanken slår mig – kunde inte biskoparna starta en "söndagsskola" på nätet? En "ge mig fem minuter om dagen och jag ger dig en ny kropp"-satsning? En text, en utläggning och några frågor och sen ett forum där man får dela tankar och idéer. Ja, ni hör, det är inte riktigt genomtänkt det här och jag vet inte hur man praktiskt skulle lösa det.

Men en idé kan vara att låta biskoparna en månad var om året ansvara för "biskopsbloggen". De lägger ett blogginlägg i veckan under den månaden. (De måste alltså bara göra fyra insatser under ett år!) Med undervisning. Och sen finns det ett forum för diskussion. Regelrätt bibelundervisning alltså. Med teologiska kommentarer och möjlighet att djupläsa för dem som vill.

Tja – det var min tanke.

Nu tänker jag i alla fall ta semester och därmed kommer bloggen ha semesterstängt ungefär en månad (om det inte skulle dyka upp något som jag bara måste skriva om.)

Vi ses i mitten på augusti!

Den barfota sanningen

Skrivet av

Jag har nyss kommit hem från gudstjänsten. När jag kom dit var det jag och kanske två till i bänkarna. Men när gudstjänsten började så var det betydligt fler som fyllt ut bänkarna, trots det ihållande regnet utanför.

Och in kommer prästen. Barfota, med blårandig prästskjorta, alba och stola. Och sen kan jag säga er – hade Marcus Birro varit där så hade han fått ta tillbaka allt han sagt om att Svenska kyrkan inte talar om Gud och Jesus! Ett sådant evangelium som vi fick höra i dag – i texter, tal och psalmer!

Texterna i dag handlar om att inte döma.

Det är lätt att döma och fördöma. Det är lätt att placera människor i fack och kanske vara ovillig att lyssna.

Och när jag satt och bläddrade i min psalmbok så föll ögonen på 13:e sönd e Tref. Medmänniskan är rubriken. Texten är från Rom 12:16-ff "Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt som det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång,… ff"

Det är så lätt för oss att döma andra. Nu tänker jag främst på oss i Svenska kyrkan. Vi vet minsann vad de säger och vad de menar. Genom att analysera vad de säger eller skriver så placerar vi in dem i fack och ger dem en stämpel med OK eller inte.

Jag är glad över den kyrkliga och ibland kristna debatten som numera äger rum i det offentliga rummet. Men jag skulle önska att vi kunde ha en mer ödmjuk ton och ett mildare sinnelag när vi uttrycker oss. För som vi fick höra i texten i kyrkan i dag från Luk kap 6. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så ska ni få. (…) med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er"

(Egentligen hade jag tänkt att skriva om min sommarförsamling som har två kyrkor. Förra året bestämde man sig för att fira gudstjänst i båda kyrkorna samtidigt kl 11. Istället som det varit förut där den ena kyrkan hade kl 10.00 och den andra kl 11.00.

Men nu under sommaren har man 9.30 i den ena kyrkan och 11. 00 i den andra. För att samma präst ska kunna tjänstgöra vid båda gudstjänsterna. Men då krånglar man till det. För man byter man varje vecka vilken kyrka det är tidig eller sen gudstjänst i.

För mig är det fullständigt obegripligt varför man håller på att förvirra församlingen på det här viset. Men jag ska inte skriva om det. Jag ska istället betänka det jag fick höra under gudstjänsten i dag och ta det till mitt hjärta!)

Arkiv
Kategorier