Förföljda kristna

Så är jag tillbaka vid skrivbordet efter semestern. Jag hade tänkt att börja med att skriva om de motioner som kommit in till kyrkomötet – men jag vill istället lyfta frågan om förföljelsen av kristna i Mellanöstern.

Det har vid flera tillfällen under året höjts röster i det offentliga rummet att Svenska kyrkan inte gör något när det gäller de förföljda kristna. Att det inte är några demonstrationer, att det inte görs några uttalanden. Att Svenska kyrkan tiger still. Här är några exempel:

2014 02 25 DN Förföljda kristna: Den viskande kyrkan>>

2014 07 28 Corren: Kristna förföljs men Svenska kyrkan likgiltig>>

2014 08 10 GP: Sen reaktion på våldets Irak>>

2014 07 23 Kyrkans Tidning: Kristna tvingas konvertera under dödshot>>

2014 08 08 Kyrkans Tidning SKR uppmanar till stöd och förbön för situationen i Mellanöstern>>

På detta har det skrivit olika svar. Här kommer några exempel:

Stockholms stift: 2014 08  Biskop Eva Brunne med och visar stöd för förföljda kristna>>

2014 07 12 SvD Vårt engagemang för kristna i Irak är starkt>>

2014 07 24 Sv Utrensningen beseglas med ett n>>

2014 08 02 Dagen Runt 2 000 visade sitt stöd för Iraks kristna>>

2014 08 08 Svenska kyrkan: Kyrkornas världsråd vädjar för kristna i Irak>>

Och så här skrev dåvarande ärkebiskop Anders Wejryd den 26 februari 2014 med anledning av Helmersons ledare 25 februari 2014.

Vad som hörs och vad som görs

Det går utmärkt att utifrån folkrätten plädera mot Israels agerande på ockuperade områden och samtidigt höja rösten för kristna i grannländerna. En kyrka som Svenska kyrkan ska hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vårt långsiktiga tysta arbete för utsatta kristna behöver höras mer, men det som sker är uppenbarligen inte alltid intressant för media och i vissa fall inte lämpligt att offentliggöra.

I september 2013 skrev jag som ordförande i Sveriges kristna råd, tillsammans med andra kyrkoledare, debattartikeln "Snart inga kristna kvar i Mellanöstern">> i en av de stora tidningarna.

För ett och halvt år sedan möjliggjorde Svenska kyrkan en hearing i Genève, i anslutning till FN, om hädelselagstiftningens följder för minoriteter i Pakistan. För ett par veckor sedan deltog jag i en samling av kristna ledare i mellanöstern och Egypten för att klargöra för FN:s medlare Brahimi att de stora kyrkorna vill ha en sekulär stat i Syrien och att de fruktar majoritetsstyre utan respekt för andra grupper med hemortsrätt.

Idag kom jag hem från Pakistan efter bland annat en uppvaktning hos guvernören i Punjab där jag särskilt tog upp hädelselagstiftningen och de kristnas situation.

Svenska kyrkan driver ett omfattande stöd för utsatta kristna och håller nära kontakter bland annat med Egyptens kyrka. Precis som när Svenska kyrkan in på åttiotalet finansierade församlingslokaler och kyrkoreparationer i Sovjetblocket, utan att det blev särskilt känt i Sverige eftersom de kristna där fruktade för sin säkerhet, så sker väldigt mycket av stödet till utsatta kristna i det tysta.

För tyst, kanhända, eftersom vissa missuppfattar balansen i vårt agerande, däribland även Erik Helmersson.

Anders Wejryd, ärkebiskop i Svenska kyrkan och ordförande i Sveriges kristna råd.

Flera av motionerna till årets kyrkomöte tar upp frågan om de förföljda kristna i mellanöstern. Detta är alltså inte en fråga om Svenska kyrkan inte är medveten om eller inte agerar på. Men allt får, som Wejryd skriver, inte medial uppmärksamhet. Och allt ska heller inte ha det.

Den etniska utrensningen som sker är förfärligt och kan inte på något sätt sanktioneras. Var den än händer eller vem som än utsätts för den.

Ur POSKs vision och program>>:

POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges Kristna Råd. Det görs även genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete för att stärka den kristna gemenskapen. Det sker också internationellt inom Kyrkornas världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).

POSK menar att anslagen till dessa organisationer bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valtatt stå utanför det ekumeniska arbetet.

Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.Den ökade integrationen inom Europa kräver förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakning av och påverkan på det arbete som EU bedriver inom framför allt det sociala området och i invandringsfrågor.

Bilden är den arabiska bokstaven för N som betyder Nasare (kristen) som de kristna tvingas använda.

Om du vill sätta bokstaven på din facebook-bild eller twitter så hämtar du bilden här>>