fbpx

En trång värld…

Talas det om religion och om kristen tro i debatten i samhället i dag? Ja, det skulle jag vilja säga att det gör.

När jag var på MEG15 förra veckan så lyser det igenom hela tiden. Bara detta att Ärkebiskop Antje är inbjuden och är en av de medverkande. Att hon också är utsedd till en av de 150 superkommunikatörerna (på plats 8), att Svenska kyrkan är nominerad till Sveriges kommunikatörers stora kommunikatörspris. (du kan vara med och rösta på där om du vill!)

Religionen lyfts ur flera perspektiv. Både från Svenska kyrkans håll och från andra håll. Det är tydligt att det provocerar och berör. Ingen lämnas oberörd. Oavsett vilken ingång man har.

Så ja, det talas om religion i debatten.

Talas det tillräckligt? Nej, det tror jag inte. Är det alltid sakligt? Nej, det tror jag inte heller!

Men jag tror att vi måste våga gå flera olika vägar. Vi måste föra samtalet och debatten, kritiken och berömmet, på alla nivåer. I det lilla sammanhanget (fikabord och lokala tidningar) och i det stora sammanhanget (i paneler och föredrag samt debattsidor och bloggar).

Sen tycker jag ibland att det känns fruktlöst. Uttalar Svenska kyrkan sig inte blir det kritik mot det. Uttalar Svenska kyrkan sig så blir det kritik mot det (då är det fel, inte tillräckligt tydligt eller helt fel). Det är inte lätt att tillfredsställa alla. Vilket det heller inte ska vara, för då är vi inget salt i världen.

Vi ska vara rädda om vår yttrandefrihet. Vi ska vara rädda om vår religionsfrihet. Och vi ska inte vara rädda vittnen, utan vi ska öppet och frimodigt våga stå upp som kristna.

Jag läser på en av Svenska kyrkans bloggar "Opinion". En av de utsända för Svenska kyrkans internationella arbete skriver :

Aldrig förr har jag känt att utrymmet och de mänskliga rättigheterna för oss i det civila samhället är så begränsade som där jag är nu. Aldrig har så många bett mig att behålla delad information för mig själv. Jag skulle vilja berätta för er om den fina kliniken som en av kyrkorna driver sedan trettiotalet, men jag tror inte att jag vågar. Jag är inte orolig för min egen skull, men för dem som lever och arbetar här dagligen. Jag vill inte riskera deras arbete, deras livsmöjligheter. Detfinns en reell risk att de drabbas om jag som utlänning visar mitt intresse alltför öppet i detta land där de kristna är i minoritet. Här, där de kristna samfunden hukar och inte tillåts ha internationella samarbeten om de också innehåller finansiering. Här, där inga Visa eller Mastercard fungerar på grund av omvärldens embargo. Här, där väldigt många utländska enskilda organisationer blivit ”non grata” under de senaste åren. Här, där man inte ens får fotografera på gatan.

Svenska kyrkan Opinion: Det känns så trångt>>

Svenska kyrkan finns med genom sitt internationella arbete på flera håll i världen. Det går inte alltid att skrika högt, men det går att stötta och stödja det arbetet som pågår, på olika sätt.

Låt oss fortsätta driva diskussioner och debatter på olika nivåer. Låt oss göra det utifrån vår kristna kallelse. Låt oss värna yttrandefriheten och religionsfriheten. Och låt oss göra det sakligt och klokt. Utan att pajkastning och ful retorik.

För jag vill inte att vi ska bidra till en trång värld. Jag vill att vi ska bidra till en värld där människor kan leva öppet, dela tro och gemenskap och utan rädsla.

Ur POSKs vision och program:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 

#drjonas

I dag disputerar POSKaren och prästen Jonas Lindberg i Uppsala på sin avhandling om religion och politik.

Jag skrev om hans avhandling på bloggen här>>

Just nu sitter Jonas och försvarar sin avhandling och det twittras om den under hashtaggen #drjonas

Läs på twitter här>>

Tidning Dagen skriver om Jonas Lindbergs avhandling.

Dagen: Religionens roll ökar i politiken>>

Vad har vi för användning av den här forskningen?

 - Jag tänker att resultatet kan bidra till en ökad förståelse för en del av de förändringar som vi ser i politiken och i samhället. Varför växer SD kraftigt? Och varför är de det parti i riksdagen som talar mest om religion i sitt program?

– För kyrkornas del finns det en anledning att reflektera över detta. För man kan ju vara glad över att bli uppmärksammad. Men, med tanke på politiseringen behöver man också ställa frågan om varför man är så intressant för SD. Då kanske man inte blir lika glad längre.

Läs Jonas Lindbergs egen sammanfattning av doktorsavhandlingen på hans blogg.

Jonas Lindberg: Religion tillbaka som identitetsmarkör>>

Ur POSKs vision och program:
POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och
kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

En av många saker…

I dag har jag varit större delen av dagen på MEG15 Mediadagar i Göteborg.

Jag har under dagen funderat på vad jag ska skriva om på bloggen. Det finns så många saker som jag skulle vilja ta upp.

Mitt fina möte med POSK i Ekerö i tisdags kväll.

Eller Bo Rothstein debattartikel på DN.se från 1 mars där han skriver under rubriken ”Religionen bidrar inte till ett bättre samhälle”.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Sex stycken repliker från olika kristna företrädare finns. En slutreplik från Bo Rothsteinn finns också.

Men jag tänker inte skriva om detta – ni får själva läsa artiklarna på DN.se

Jag funderade på om jag skulle skriva något om alla reaktioner och repliker på Erik Eckerdals artikel från förra veckas Kyrkans Tidning. Kyrkans Tidning har samlat alla artiklarna under rubriken "Partiernas närvaro">>

Jag har läst artiklarna i Kyrkans Tidning – men jag blev bara beklämd. Det känns som vi som tycker det ska vara partipolitiskt obundet i Svenska kyrkan och de som tycker det är OK med partipolitik i kyrkan pratar totalt förbi varandra.

Jag kommer inte att kommentera detta i dag.

Eller ska jag skriva något om Alice Bah Kunkhe som i Kyrkans Tidning säger att det inte är säkert att Svenska kyrkan ska vara huvudman för begravningsväsendet. Jag tänker inte kommentera det heller – mer än att säga att det vore på tiden om det äntligen kom upp på agendan. Jag tycker inte det är självklart att Svenska kyrkan ska driva begravningsverksamheten. Det är bättre att vi satsar på de levande.

Och jag ska inte just nu skriva om några av alla de spännande föredrag som jag har hört i dag.

Men jag nämna något om de poliserna jag såg på MEG15 i dag.

Överallt gick det uniformerade poliser. Jag fattade inte varför först – sen insåg jag att det handlar om yttrandefriheten. Om att skydda medierna och efter det som hänt bland annat i Köpenhamn faktiskt gjorde MEG15 till ett högriskevenemang.

Yttrandefrihet och religionsfriheten hör ihop och demokratin är viktig! Vi måste till alla pris skydda det. Därav alla poliser.

Detta gjorde det än mer tydligt för mig. Det finns inte bara i min TV eller i min tidning. Det finns även i min stad och i min verklighet.

Kyrie Eleison!

Ur POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska

• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

 

Jag älskar…

… Svenska kyrkan! Jag älskar Svenska kyrkan! Det vill säga att jag faktiskt är stolt över min kyrka, min församling och den organisation där jag har valt att lägga en stor del av min vakna tid.

Hur kom jag att tänka på det här? Jo för jag läste artikeln "Vem älskar Svenska kyrkan" av Göran Lundstedt i senaste numret av Svensk kyrkotidning (2/2015)

SKT: Vem älskar Svenska kyrkan>>

Han skriver att han möter anställda (präster, biskopar, diakoner, församlingspedagoger, prästkandidater och andra anställda) som talar illa om den egna organisationen. Som spyr galla och svartmålar.

Varför är det så?

Självklart – det säger Göran Lundstedt också – så ska man få kritisera och ifrågasätta.  Han skriver:

Men det finns en gräns som ibland passeras där kritiken övergår till att i nästan varje sammanhang indignerat skaka på huvudet åt allt som förekommer inom den egna kyrkan. Vi har ju de i vår kyrka på den mera konservativa flanken som anser att allt ont kommer från kyrkokansliet på Sysslomansgatan i Uppsala och att vi snarare bör vända oss mot Rom för all inspiration. De positionerar sig något till höger om påven.
Liturgiskt och bekännelsemässigt tycker de att det romersk-katolska utgör en stor lockelse. Jag kan bara ge dem rådet att lyssna till påvens senaste jultal till kurian. Efter att ha lyssnat till detta självrannsakande tal förstår var och en att paradiset inte heller finns att söka i Rom. Nu är jag inte så bekymrad över denna grupp, för de är trots allt ändå relativt få även om de ibland är lite högljudda, utan jag är mera oroad över de som egentligen står bakom folkkyrkans budskap men ändå låter negativismen och svartmålningen ta överhand när det gäller det dagliga samtalet om den egna kyrkan.
(…)
Jag tror det är viktigt att kyrkans företrädare i mötet med människor,
inte i bara församlingskyrkan eller i församlingshemmet, utan också på fritiden, på föräldramötet i skolan eller var det nu kan vara också vågar vara stolta över Svenska kyrkan. Det gäller att våga tala väl om den egna organisationen. Kritisera när det är befogat naturligtvis men
också våga stå upp för Svenska kyrkan som kyrka.

Ja, vi ska våga vara stolta över Svenska kyrkan. Jag läser också ganska mycket olika synpunkter på nätet. Trådar som på bloggar och facebook-sidor klagar över Svenska kyrkan. Att prästerna inte är kristna. Att man gör fel saker. Att man inte följer bibeln. Att man inte uttalat sig tillräckligt mycket i den eller den frågan. Och har man uttalat sig så är det fel eller inte tillräckligt tydligt.

Vänner – titta på din församling och din kyrka. Vad är du stolt över? Vad gör just din församling som är bra? Säg det till dem! Säg det till dina grannar och dina vänner. När du sitter vid fikabordet på jobbet och någon rackar ner på kyrkan/präst/verksamhet – försök att ge en annan bild.

Och du som är anställd – var stolt! Var glad över din tjänst i Guds rike. Se det positiva och hjälp till att förändra det som kan bli bättre. Hjälpa – inte stjälpa!

Ur POSKs vision och program:
Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Svenska kyrkan behöver stärka rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i
alla församlingar och stift. Gruppen unga konfirmandledare är ett av
kyrkans största ungdomsarbeten och därför en viktig rekryteringsbas.
POSK vill verka för möjligheten att vara volontär i Svenska kyrkan som
ett sätt för unga människor att pröva hur det är att arbeta där.

Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON

Mångfald och respekt

Med anledning av den debatt och diskussion som uppstod efter Annika Borg och Johanna Anderssons debattartikel i DN den 7 februari har några POSKare skrivet ett debattinlägg.

Här kan du läsa om de första inläggen på POSK-bloggen>>

Under pågående Teologifestival i Uppsala publicerades i Dagens Nyheter 7 februari en debattartikel av Annika Borg och Johanna Andersson, där författarna, enligt vår åsikt, fördömde i mycket hårda ordalag att den palestinska lutherske prästen Mitri Raheb inbjudits att medverka i ett av festivalens tretton strömmar.

Det har kommit till vår kännedom att många som läst DN-artikeln undrar om POSK som organisation och nomineringsgrupp står bakom de åsikter som debattörerna framförde, vilket vi tycker är olyckligt.

POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, har som organisation inga synpunkter på vilka teman Teologifestivalen väljer, eller vilka medverkande som är lämpliga att bjuda in. Det Borg och Andersson framför i artikeln är helt och hållet deras egna ståndpunkter.

Vi som skriver detta är förtroendevalda för POSK. Vi framför här våra egna uppfattningar. Vi delar inte de åsikter som framförs i DN-artikeln, och tar bestämt avstånd från formuleringar som "hatpropaganda" och att "Svenska kyrkans aggressiva propalestinska aktivism nu nått sin topp, eller sin bottennotering". Vi anser även att debattörerna mycket svepande använder ordet "ersättningsteologi" utan att egentligen exemplifiera detta i sak.

Mitri Raheb är född och verkar i Betlehem, och delar med övriga palestinier de prövningar och den utsatthet som nära 50 års ockupation innebär. Han är bl.a. känd för sitt energiska och konstruktiva arbete med uppbyggnad av bl.a. ett kulturcenter och flera skolor i Betlehemsområdet. Som kristen palestinier och mot denna bakgrund anser vi att han är väl värd att lyssna till. 

Mitri Raheb är också flitig som skribent och debattör, och det finns enskildheter i det han sagt eller skrivit som kan och bör diskuteras och problematiseras. Ett tillfälle till detta gavs ju också genom hans medverkan i festivalen.

Annika Borg lyssnade till detta seminarium, men tog inte tillfället att ställa frågor eller samtala med Mitri Raheb, vilket vi beklagar och även ställer oss undrande inför.

Arbetet och samtalet kring en hållbar fred i Palestina-Israel måste fortsätta och det är av yttersta vikt att kyrkor över hela världen stöttar i bön och handling. Dialogens agenda är central att upprätthålla – de splittringens motiv som manifesteras i debattartikeln i DN finns det redan tillräckligt av.

Eva-Maria Munck, kyrkomötesledamot Stockholms stift
Roland Johansson, kyrkomötesledamot Stockholms stift
Lisa Tegby, kyrkomötesledamot Luleå stift
Katarina Wedin, kyrkomötesledamot Luleå stift
Katarina Glas, kyrkomötesledamot Luleå stift
Lars-Gunnar Frisk, stiftsstyrelseledamot Luleå stift
Emma Hedlundh, kyrkomötesledamot Uppsala stift
Erik Sjöstrand, kyrkomötesledamot Uppsala stift
Peter Bernövall, kyrkomötesledamot Västerås stift

____________________________________

Annika Borg har i en e-post till kyrkomötesledamöterna i POSK lämnat en sakupplysning och skrivit:

En sakupplysning: Jag var ackrediterad som journalist. Att skribenter närvarar under seminarier, lyssnar och skriver om dem är som väl alla känner till en vanlig uppgift. Jag tackade sedan ja till ett möte med Mitri Raheb och samtalade med honom.

Annika Borg

___________________________________

Ur POSKs vision och program:

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

(…)

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Med yttrandefrihet följer ansvar

Från Lisa Tegby, präst i Umeå och en av POSKs kyrkomötesledamöter från Luleå stift skriver i Västerbottenkuriren. Vi har fått lov att publicera krönikan på bloggen.

Lisa Tegby: Med yttrandefriheten följer ansvar>>

(2015-02-20)

För längesen läste jag en lärobok för predikanter av KG Hammar. Det som hörs heter den. Då och då tänker jag på den boken och den titeln. Den tes som boken driver är att jag som predikant är ansvarig inte bara för vad jag säger utan också för vad lyssnarna hör. Det gäller inte bara att säga rätt saker utan också att säga dem så att de kan tas emot av dem som lyssnar.

Det är sannerligen ingen okontroversiell tes. Alla som har hållit ett
offentligt tal vet hur förvånad man kan bli över kommentarer, positiva
eller negativa, om vad man sagt: Tänk att nån kunde uppfatta det så!
Varför var just de orden viktiga? Hur kunde det jag sa tas emot så där?

Men trots det komplicerade finns det något mycket tänkvärt i KG:s tes.

Vår yttrandefrihet är omistlig. Varken staten eller någon annan ska
bestämma vad vi som individer får yttra. Yttrandefriheten och
tryckfriheten är grundbultar i ett öppet och demokratiskt samhälle.
Ordet är fritt!!

Och samtidigt som jag säger det funderar jag över vårt ansvar. Men
frihet följer ett ansvar som handlar om varje människas frihet och
okränkbarhet.

Det här gör tillvaron krångligare. Men tillvaron är ju krånglig och mångfasetterad och det hör väl till demokratins grundprinciper att den får vara det.

Vi kan inte alltid säga allting. Det gör vi inte i våra privata liv. Vi vet till exempel att vissa saker skulle såra den vi talar med så djupt att fortsatt kommunikation skulle bli omöjlig. I offentliga sammanhang säger vi inte heller alltid allt vi skulle kunna säga. Ibland, kanske alltför ofta, avstår vi av feghet. Vi är rädda för att sticka ut och för att bli motsagda.

Det är nog tyvärr det vanligaste.

Men det finns gånger då vi kan avstå för att någon enskild eller grupp redan blivit så illa åtgången att till exempel ett skämt bara skulle förstärka en grupps redan utsatta position. Det som kommer att höras är då något annat än det jag vill säga. Det finns tillfällen då man av moraliska skäl inte ska använda sin yttrande- och tryckfrihet. Så fungerar förhoppningsvis livet i ett demokratiskt samhälle för det
mesta.

Bakom våra rättigheter ligger en människosyn. Man kanske rentav kan
säga att den synen säger att människan är helig. Den lilla människan och de utsatta grupperna ska värnas. Jag har rätt att säga allting, men
allting ska inte sägas. Tillsammans med mina rättigheter bär jag mitt
ansvar som säger att min rätt att uttala mig, provocera, karikera alltid
ska ställas mot andras rättigheter.

Just nu har Muhammedkarikatyrer ifrågasatts igen. De ryms inom
yttrandefrihetens gränser. De ger självklart ingen rätt till hämnd och
illdåd! Men protesterna mot dem kanske kan ses i sammanhang av utsatthet och vanmakt. Vad är det som hörs när de publiceras? Sen har ju ansvar för ord och tryck inte bara med religioner att göra. Förnedrande kvinnobilder, en sexualiserad bild av tillvaron, förhärligande av våld i olika former får mig att förtvivlat leta efter respekt och människosyn.

Respekt är dock något annat än feghet: Att provocera de starka och dem som har makten är något annat än att slå mot de redan utsatta. Det är viktigt att våga ropa högt och ifrågasätta.

Så komplicerat är livet och demokratin att man samtidigt kan säga: Värna yttrandefriheten! Och värna de utsatta!

Lisa Tegby
präst i Umeå

Foto: Creative Commons

Släpp greppet om kyrkan

Erik Eckerdal skrev i sin artikel som vi publicerade på POSK-bloggen förra veckan att han var förvånad över det socialdemokratiska partiet som valde att placera en novis i kyrkliga sammanhang på en av Svenska kyrkans tyngsta förtroendemannaposter.

Läs här: Från fackpamp till andlig ledare>>

Det utbröt en intensiv debatt och diskussion om den artikeln och jag skrev en ny artikel på bloggen dagen efter.

Läs här: Vad får man säga egentligen?>>

Just nu är det nära 180 kommentarer till den första artikeln i den tråden som finns på facebook i Kyrkomötesgruppen.

I dagens Kyrkans Tidning (19/2) skriver Erik Eckerdal på debattsidan under rubriken "Släpp greppet om kyrkan>>"

Där skriver han bland annat:

För var och en som är intresserad av Svenska kyrkans framtid så är det mycket oroande att avståndet mellan beslutsfattare och oss andra blir allt större. Med avstånd menar jag det mentala avståndet, vilket bidrar till att människor väljer olika överlevnadsstrategier: Man inväntar sin pension, man bygger sin egen kyrkliga bubbla, man resignerar, man konverterar.

Liksom många menar jag att denna fråga är en fråga om överlevnad för vår kyrka. Vi kan ta den teologiska diskussionen och analysen nu, eller så kan vi vänta till dess att medlemstalen är nere på 40-30 procent. Inom tio år är siffran under 50 procent! Kommer de politiska partierna vara lika intresserade att behålla sitt inflytande även då?Den nuvarande organisationen har inte varit särskilt bra på att möta denna utveckling, som självklart också har andra orsaker. Och det är nu, när vi är mitt i en mandatperiod denna diskussion skall föras.

(…)

Nu, ett förslag till alla er som förespråkar det partipolitiska
systemet: Hjälp mig och alla andra som inte förstår, ge oss de
teologiska, ecklesiologiska och kristologiska argumenten för de
politiska partiernas närvaro och maktställning i kyrkan. Kanske med rubriken: ”Därför vill Jesus att de politiska partierna skall bestämma ikyrkan!”, eller något liknande.

Som del av POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, så tycker jag det är självklart att kyrkan ska vara fri från partipolitik. Jag skrev om det senast på bloggen i tisdags.

Läs här: Vad skulle hända om (S) lämnade kyrkovalet?>>

Självklart ska alla vi som är förtroendevalda och just nu sitter på olika stolar och tar ansvar i kyrkan göra detta med största respekt för varandra. Men vi måste också våga diskutera och ifrågasätta de grundläggande frågor som rör vår övertygelse. Ge oss ut på de offentliga och interna arenorna och våga diskutera.

Ur POSKs vision och program:
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Jonas Lindberg doktorerar 6 mars

Jonas Lindberg, präst, religionssociolog och doktorand vid Uppsala universitet ska den 6 mars disputera på sin avhandling "Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion. An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012" (ungefärlig översättning "Religion i nordisk politik som en sammanhållning i samhället. En Empirisk studie om partiplattformar och parlamentsdebatter 1988-2012")

Jonas Lindberg var med när POSK hade kyrkodagar i Uppsala 2014. Du kan se hans föreläsning här. Då talade han om "Sverigedemokraterna och kyrkopolitiken".

POSK kyrkodagar 11-12 januari Jonas Lindberg from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Jonas Lindberg skriver i kommande nummer av Svensk kyrkotidning (2/2015) en längre artikel om sin doktorsavhandling.

I den artikeln skriver Lindberg bland annat:

I min analys av hur religion har använts i nordisk politik under de senaste 25 åren framträder en helt annan bild. Här har religion blivit i allt högre grad politiserad, det vill säga använts för att driva politiska konflikter. Det är i synnerhet fallet i Danmark, men också i Norge och Sverige. I Finland och Island har denna typ av politisering däremot märkts mindre, vilket sannolikt hänger samman med betydligt lägre grad av religiös mångfald i de länderna.

De förändringar, som jag kan konstatera i mitt material, får konsekvenser för synen på religiös förändring, som något betydligt mer komplext än den traditionella uppfattningen om sekulariseringstesen. På ett liknande sätt påverkas också teorin om den religiösa skiljelinjen i politiken, som presenterades av Seymour Lipset och Stein Rokkan 1967, som en av fyra grundläggande orsaker till Västeuropas partibildningar.

Här kan du ladda hem och läsa hela Jonas avhandling>>

Jonas Lindberg är också aktiv POSKare i Uppsala stift.

Disputationen äger rum fredag 6 mars kl 14 i Ihresalen, Engelska parken.
Fredagen den 6 mars lägger religionssociologen Jonas Lindberg fram sin avhandling Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion: An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012.
Opponent är professor Pål Repstad. Betygskommitté: professor Marie Demker, professor Mattias Martinson och professor Jørgen Straarup.

Vad skulle hända om (s) lämnade kyrkovalet?

Förra veckan skrev Erik Lindberg i Aktuellt i Politiken (AiP) en debattartikel där han ifrågasatte att socialdemokraterna ställer upp i kyrkovalet som parti.

Jag skrev om hans artikel på bloggen här>>

Sofija Pedersen Videke (S) och ledamot av kyrkomötet har i AiP bemött Erik Lindbergs artikel.

AiP: Analysera M-nedgången i kyrkovalet>>

Sofija Pedersen Videke>> försvarar att socialdemokraterna som parti ska vara i kvar i kyrkovalet.

Hon säger sig vara stolt över att tillhöra (S)-gruppen i kyrkomötet (som är den största gruppen med 73 mandat). Och hon skriver:

För det femte, jag är stolt över att vara en del av Svenska kyrkan. Jag har konverterat och valt ett samfund, som är en öppen folkkyrka, som aktivt arbetar som en del av det mångkulturella samhället. Varför då göra det otydligare för medlemmarna vilka värderingar det är som styr vår nomineringsgrupp?
(…)
Och slutligen, hur vore det om också vi analyserade Borgerligt alternativs kraftiga nedgång med hela tio mandat efter namnbyte och relationsförändring till Moderata samlingspartiet samtidigt som Socialdemokraterna ökade med två mandat?

Vill man att socialdemokratiska värderingar ska fortsätta höras i Svenska kyrkan, är såväl vår nomineringsgrupps namn som relation till partiet värda en ordentlig genomlysning. Jag ser fram emot kongressens diskussion och beslut!

Att den socialdemokratiska stämpeln skulle vara en garanti är något som också Wanja Lundby Wedin uttrycker i flera artiklar. Bland annat i AiP från 2013 03 11 när det var klart att hon skulle stå med på röstsedeln för Socialdemokraterna. 

AiP: Wanja Lundby-Wedin toppar kyrkolista>>

Det föreslagna toppnamnet Wanja Lundby-Wedin lyfter fram värderingsfrågorna i kyrkan; det viktigaste är att stå för alla människors lika rätt och värde.
– Det är mycket tack vare att Socialdemokraterna höll ihop som vi fick kyrkan att säga ja till homoäktenskap. Det ska inte få finnas utrymme för kvinnoprästmotstånd och homofobi i kyrkan.
(…)
Gudstjänster kan göras mer tillgängliga, kyrkan kan även vara en arena för diskussioner. Och kyrkan har en viktig roll att spela för att skapa trygghet och gemenskap. 
– Kyrkan ska inte ta över statens ansvar för en fungerande välfärd men det är ändå viktigt att kyrkan finns där för människor som har det svårt. Vi ser att det finns ordentliga brister i välfärdsnätet i dag, där tror jag kyrkan kan spela en roll.
Socialdemokraterna bör självklart ställa upp som politiskt parti i kyrkovalet; det underlättar för väljarna, enligt Wanja Lundby-Wedin. Om de kända politiska partierna lämnade kyrkopolitiken är hon rädd att det skulle leda till ett lägre valdeltagande.
– När du ska rösta som väljare vet du vad de politiska partierna står för värdemässigt, du får en varudeklaration redan i namnet. Det är mycket svårare att veta med andra namn som alltför ofta döljer väldigt konservativa strömningar.

Jag har verkligen inget problem med att Sofija eller Wanja ställer upp och vill ta ansvar i Svenska kyrkan. Båda gör ett utmärkt jobb som ledamöter i kyrkomötet. Sofija är präst och har varit med i flera mandatperioder och sitter nu ordförande i gudstjänstutskottet. Det utskott som kommer att få ansvar för kyrkohandboken, en av de stora tunga frågorna som kommer under mandatperioden. Wanja är ju helt ny i kyrkopolitiska sammanhang.

Mitt problem är alltså inte personerna. Jag vill göra det väldigt klart!

Mitt problem är när partiets värderingar verkar vara det som styr vilka frågor som ska drivas i kyrkan. Att partiets värderingar övertrumfar debatter och diskussioner inom kyrkan, en debatt som borde föras på teologisk och biblisk grund – inte på ett partis värderingar eller program. Det kan i vissa fall sammanfalla – men det ska inte vara partiprogrammet som väger över!

Detta är mitt problem med att Socialdemokraterna som parti ställer upp i kyrkovalet. Inte att Wanja eller Sofija (eller någon av alla de andra duktiga socialdemokraterna) är aktiva i kyrkopolitiken.

Så vad skulle hända om Socialdemokraterna som parti valde att lämna kyrkovalet? Om de socialdemokrater som är aktiva i kyrkopolitiken bildade en egen nomineringsgrupp och fick ta ansvar utan att ha partikansliet bakom sig?

Ja, det skulle säkert bli en stor skillnad för gruppen. Men jag tror det skulle vara bra. Framförallt tror jag det skulle vara bra för Svenska kyrkan, men jag tror också att det skulle vara bra för de socialdemokrater som ställer upp som förtroendevalda. För då skulle de kunna få driva egna kyrkliga frågor, istället för att behöva driva en partilinje. Många socialdemokrater som är med i kyrkomötet är aktiva församlingsbor, som tar ett stort ansvar i sin lokala församling.

Men jag känner också, tyvärr, socialdemokrater som sitter i ett kyrkoråd och tar ett stort ansvar där, eftersom man är lojal mot sitt uppdrag och sitt parti. Men som aldrig sätter sin fot i kyrkan. Aldrig går på en gudstjänst. Inte har en aning om vad som händer i den dagliga verksamheter eller delar gudstjänst, bröd, vin, böner och lovsång med församlingen.

Det är därför jag tror det är bra om Socialdemokraterna som parti inte är med i kyrkovalet. Det är därför jag tror det blir bättre om de kristna socialdemokraterna istället bildar en egen nomineringsgrupp (eller om de går med någon av de befintliga grupperna om de känner sig hemma där) och tar sitt ansvar inom kyrkan och med kyrkans värderingar i botten i första hand.

Ur POSKs vision och program>>
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.
(…)
De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom, och förutsätter att alla är beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka, liksom ödmjukheten hos dem som gör anspråk på att stå för den enda sanna uppfattningen i olika frågor. Vi i Svenska kyrkan behöver bli bättre på att hantera konflikter och härbärgera olika uppfattningar. POSK har idéer för framtiden och vill leda utvecklingen mot en kyrka som karaktäriseras av mångfald och respekt