Kristna lever längre?

Sitter på tåget på väg hem mot Göteborg. Har varit hela helgen i Gävle med POSKare från Uppsala stift. Mycket spännande och inspirerande samtal. Vi har tittat på statistik, pratat om framtiden och det kommande kyrkovalet.

I dag fick vi också möjlighet att fira mässa i Heliga Trefaldighetskyrkan i Gävle. Det var familjemässa och barnkören sjöng flera sånger för oss. Som avslutningspsalm sjöng vi tillsammans psalm 288 "Gud från ditt hus…" Den psalmen har jag helt självsvåldigt utnämnt till POSK-psalmen för jag tycker den passar så väldigt bra på vad en POSKare är och gör och vill.

Nu sitter jag alltså på tåget hem och försöker smälta alla intryck samtidigt som jag tittar ut på vårt vackra Sverige och den fina skymningen med en röd himmel över svarta trädtoppar.

I tidningen "Kupe" (nr 20/2015) som ligger i stolsfickan framför mig hittar jag en artikel om hur jag får ett längre liv. Tidningen har listat nio punkter som ska underlätta för mig att leva längre.

  1. Vardagsmotionera
  2. Ha ett syfte med ditt liv
  3. Minska stressen.
  4. Ät tills du nästa är helt mätt.
  5. Ät mer bönor.
  6. Drick måttligt med vin.
  7. Tro.
  8. Sätt familjen först.
  9. Ha en hälsosam omgivning.

Givetvis har de utvecklat de nio punkterna lite mer. Under rubriken tro står det

"Att ha en tro och besöka någon form av samfund för troende fyra gånger i månaden kan göra att din förväntade livslängd ökar med fjorton år". (sid 74)

Åh… det här skulle jag kunna utveckla nästan hur mycket som helst känns det som. För mig som kristen och troende så känner jag hur viktigt det är för mig att regelbundet få gå i gudstjänsten. Och hur konstigt det känns och hur tom man blir om man skulle missa en gudstjänst. Jag kan också längta till "min" församling. Där som jag regelbundet går i gudstjänst och där jag känner är "hemma". Det känns gott att gå i andra kyrkor också, jag känner igen mig i mässans olika delar och sånger. Men det är något med kyrkorummet också, de invanda bänkarna/stolarna och väggarna, ljudet av kyrkklockorna och akustiken.

Som kristen blir inte livet automatiskt enklare. Livet är verkligen ingen räkmacka. Det händer jobbiga saker, problem, olyckor, och svårigheter. Men som kristen så vet jag att jag aldrig är ensam. Jag behöver inte bära bördan själv – jag kan få lämna min oro och mina problem i Guds händer och vid Jesus fötter.

Titta på de sju punkterna igen. Flera av dessa punkter uppfylls genom min tro – och om jag regelbundet går till gudstjänst. Jag får en mening med mitt liv. Jag minskar stressen, jag kan få lämna över den i Guds händer. Jag får äta och dela Herrens heliga måltid. Bönor eller böner – tja – visst kan det bli mer böner…

Nej, jag ska inte dra det här för långt. Men visst tror jag att min tro på Jesus Kristus hjälper mig att leva längre. Både i detta livet och framförallt i livet efter det här. Och därför blir det också viktigt att vi ser till att det firas gudstjänster i alla våra kyrkor varje vecka. Därför är det viktigt att berätta om Jesus Kristus och vad vår tro betyder för oss. Därför är det viktigt att vi är med och tar ansvar!

Kyrkohandboken på kyrkomötet

Under dagen har kyrkomötet haft ett informationsseminarium på eftermiddagen. Ena delen ägnades åt kyrkohandboken och andra delen ägnades utredningen "Gemensamt ansvar".

Under gruppmötet på morgonen hade POSK-gruppen besök av två representanter för musikorganisationerna som på olika sätt varit involverade i handboksarbetet.

Det som vi fick höra var oroande. Och problemet som musikerna berättade om och var oroliga för var i princip det som jag på bloggen har skrivit om så många gånger – nämligen saknaden av transparens i hela processen.

Och jag upprepar detta med en dåres envishet – hela processen måste bli transparent! Vi måste få veta vad de olika grupperna som i dag arbetar med handboken har för mandat. Vi måste få veta vem som ska besluta vad och var besluten ska tas. Och vilket förhållande som grupperna har till varandra.

Får vi inte en öppen och genomskinlig process så kan handboken vara hur bra som helst – utan ett stort förtroende kommer den aldrig att accepteras.

När ärkebiskop KG Hammar var med och startade arbetet med att ta fram en ny kyrkohandbok så lär han ha sagt att ett förslag ska vara så väl förankrat i organisationen att det utan problem ska gå rätt beslutsprocessen.

Och jag är ledsen – jag tror inte vi är där ännu. Än finns det chans att rädda arbetet, men det kräver helt öppna kort!

Det reviderade förslaget kommer att skickas ut på remiss till alla församlingar i januari och svaret ska vara inne i maj. På webbsidan ska det vara möjligt att se och höra alla förslag.

http://svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

Ur POSKs vision och program:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänstenska uppmuntras.

Kyrkomötet har startat

Nu har kyrkomötet startat. Tisdagen var det först gruppmöte på förmiddagen, därefter var det högmässa i Domkyrkan. Därefter startade kyrkomötet, även det i Domkyrkan, innan kyrkomötet flyttade över till Uppsala konsert och kongress.

Ärkebiskop Antje Jackelén sa bland annat i sitt tal i kyrkan:

"Samtidigt som samhällsoron ökar har också förtroendet för Svenska kyrkan vuxit. Det senare är förstås mycket glädjande, även om vi vet att förtroende är en färskvara; det kan raseras på kort tid. Jag tror att det är rätt att säga att vi uppfattas som en röst som inte väjer för komplexiteten i stora samhällsfrågor och som talar tydligt om medmänsklighet och människovärde. Vårt diakonala arbete har högt anseende. Dessutom tror jag att det finns en växande lyhördhet för det som är grunden för allt vi gör: evangeliet om Jesus Kristus.

Inför samhällsutmaningar kunde det för tio år sedan heta: ”Varför ska kyrkan blanda sig in i detta?” Samma människor kan idag fråga: ”Varför gör kyrkan inget?” Därmed inte sagt att den ena frågan är lättare än den andra. Men vi behöver i alla fall inte lägga tid på att bevisa för oss själva och varandra att kyrkan är relevant. Självmarginaliseringens tid är förbi!"

Läs hela talet här>>

Nu är utskotten igång och arbetar med alla skrivelser och motioner som har delats upp i de olika utskotten.

Du hittar alla motioner och skrivelser samt läronämndens yttrande här>>

Ur POSKs vision och program>>

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkans Tidning: Idag börjar kyrkomötet i Uppsala>>

Expressen: Sofia omskakad av biskopens tal>>
(Synd att Expressen var så illa påläst om Svenska kyrkan och kyrkomötet när de skriver sin artikel.)

Läronämnden har yttrat sig

Läronämnden har tittat på alla motioner som ska behandlas av kyrkomötet i höst. Alla motioner som har något mer läran att göra har läronämnden yttrat sig över. Det blev 19 yttrande över de 108 motionerna i år.

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/laronamndens-yttranden-2015

Läronämnden består av biskoparna samt åtta av kyrkomötet valda ledamöter.

  • Ärkebiskop Antje Jackelén, ordförande,
  • biskop Ragnar Persenius,
  • biskop Martin Modéus,
  • biskop Hans-Erik Nordin,
  • biskop Fredrik Modéus,
  • biskop Per Eckerdal,
  • biskop Esbjörn Hagberg,
  • biskop Eva Nordung Byström,
  • biskop Hans Stiglund,
  • biskop Sven-Bernhard Fast,
  • biskop Eva Brunne,
  • Göran Eidevall,
  • Eva-Lotta Grantén,
  • Margarethe Isberg,
  • Karin Johannesson,
  • Håkan Möller,
  • Jesper Svartvik
  • Kristin Zeiler
  • Anna-Karin Hammar

POSKs motioner (egna eller där man är medmotionär)
Motion 2015:004 Samverkan, rådgivning och tillsyn av begravningsverksamhet

Motion 2015:040 Liturgistipendium

Motion 2015:044 Rådslag kring förvaltning av jord och skog

Motion 2015:045 Utveckla kyrkans miljö- och hållbarhetsarbete

Motion 2015:046 Församlingsrådens uppgifter

Motion 2015:054 Behåll solidariteten

Motion 2015:059 Tidsbegränsat uppdrag som stiftsbiskop

Motion 2015:060 Underlag för utvärdering av församlingsråden

Motion 2015:084 Låsta eller öppna kyrkor

Motion 2015:085 Översyn av sättet att välja biskop

Motion 2015:090 Kairos Palestina-dokumentets status och resurst

Motion 2015:091 Ta bort dokumentet Christmas Alert 2014 från Svenska kyrkans hemsidailldelning

Motion 2015:092 Ökad kunskap om kristna i Mellanöstern

Motion 2015:098 Konsekvenserna av kyrkomötets beslut

Motion 2015:102 Sekulära alternativ till kyrkliga handlingar

Motion 2015:105 Förändringen av Svenska teologiska institutets ramprogram

Motion 2015:106 Kartläggning och utvärdering av Svenska kyrkan och islamismen

Här kan du läsa alla motionerna på kyrkomötets webbsida>>

ÄB Antje i media

Jag är lite förvånad när jag den senaste tiden har läst mest om Ärkebiskop (ÄB) Antje i tidningen Dagen. När ÄB Antje blev sjukskriven, då skrev Dagen, när ÄB kom till tillbaka från sjukskrivningen, då skrev Dagen. Nu närmar sig Almedalsveckan – då skriver tidningen Dagen om ÄBs program.

I Kyrkans Tidning kan jag läsa att ÄB Antje med make har varit och tittat på utgrävningarna av en tidigare ÄB-gård. Inte ointressant – men kanske inte lika intressant som det som jag har kunnat läsa i tidningen Dagen.

Jag förstår att man gör olika nyhetsbedömningar och att man kan ha olika förutsättningar. Men varför Kyrkans Tidning skriver så lite om ÄB och hennes förehavanden förvånar mig.

Överhuvudtaget om biskoparna och deras arbete. De är dessa 14 personer som leder stiften, främjar och har tillsyn. Varför får vi veta så lite om vad de gör? Och varför läser jag mer om Svenska kyrkans ärkebiskop i tidningen Dagen?

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arkebiskop-antje-besokte-utgravningar-av-foretradares-bostad

http://www.dagen.se/antje-jackelsökersigutanförkyrkansarena

http://www.dagen.se/antjejackelensjukskriven

http://www.dagen.se/antje-jackelentillbakaefteroperationen

http://svenskakyrkan.se/arkebiskopen

Foto: ÄBs webbsida Magnus Aronsson/IKON

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

POSKaren Mikael Mogren ny biskop i Västerås

Det blev inte helt oväntat Mikael Mogren som blev Västerås stifts nye biskop.

Den 6 september kommer att han vigas till biskop i Uppsala domkyrka – samtidigt som Johan Dahlman vigs till biskop för Strängnäs stift.

Mikael Mogren fick 307 röster (261 i första omgången) mot Karin Johannessons 218 (162 i första omgången).

Mikael Mogren är POSKare och har under många år suttit för POSK i kyrkomötet på Uppsala-bänken, men under denna period för Västerås stift. Den uppgiften får han nu lämna men kommer ju delta i kyrkomötet som biskop istället.

Stort grattis till Mikael till biskopsstolen!

Kyrkans Tidning: I dag väljs Västerås nya biskop>>

Kyrkans Tidning: Mikael Mogren vann biskopsvalet i Västerås>>

Tidningen Dagen: Mogren ny biskop i Västerås>>

Västerås stift>>

Foto: Från Västerås stifts webbshop>> där man kan köpa Praktisk "buff" eller "multiscarf" som man kan ha som pannband, scarf på handleden eller som mössa. (OBS! Mikael på bilden medföljer inte!)

Hur blir vi angelägna?

Gårdagens skjutningar i Biskopsgården är något som dominerar nyheterna här i Göteborg. Det är inte många meter från Biskopsgårdens kyrka, min församling där jag föddes, konfirmerades och var med i Kyrkans Ungdom. Jag vet att församlingen gör ett stort jobb och håller kyrkan öppen för dem som behöver. Jag ska inte skriva om det.

Jag ska heller inte skriva om att POSKaren Mikael Mogren var den som fick överlägset mest röster i dagens nomineringsval i Västerås stift och kommer att vara en av de fem som är med på biskopshearingen den 16 april.

Västerås stift: Resultatet>>
Kyrkans Tidning: Storseger för Mikael Mogren i nomineringsvalet i dag>>

Jag kommer heller inte att skriva om den stora artikeln i dagens Kyrkans Tidning (nr 12/15) med POSKaren Jonas Lindberg där han blir intervjuad om sin doktorsavhandling. Artikeln heter "Religionen har blivit politiserad" och finns under "Kultur och Teologi" (sid 18-19) men det finns ingen länk på webben.

Det finns det inte heller (länk alltså) till den artikel som jag tänker skriva om nämligen artikeln "De hinner inte gå i kyrkan" som finns under rubriken "Jobbet och Du" på sidan 14-15.

Artikeln intervjuar Annelie Larsson i Täby och Peder Modin i Njurunda som båda är med i Svenska kyrkan och som inte har för avsikt att gå ur. Men som aldrig går till kyrkan eller är med i några verksamheter eller gudstjänster.

När jag hade läst den här artikeln så tänkte jag att det här är just det som är kyrkans stora utmaning. Att visa på hur angeläget det faktiskt är med gudstjänsten och mötet med ordet, gemenskapen och nattvarden. Det är där som vi totalt misslyckas.

Annelie säger i Kyrkans Tidning:

Men det är också så att Annelie Larsson inte känner något behov av att gå i kyrkan, annat än till dop, bröllop och begravningar. – Jag tänker att det är okej att tro på mitt sätt. Jag tror inte på en Gud som för protokoll över hur mycket jag har tjänat Gud genom att gå i gudstjänst. Jag känner heller inget behov av att utveckla min tro eller att ge min tro näring. Jag känner mig trygg i min tro som den är säger hon.

Per Modin ger kyrkan ett råd:

– Jag tro att kyrkan skulle engageras sig mer i de lokala idrottsföreningarna. De skulle kunna ha person på cuperna och synas mer vid hockeyringen och fotbollsplanen. Kanske skulle de kunna stötta mellan skolan och träningen.

Både Annelie och Peder ger uttryck för en uppfattning som är väldigt vanlig bland dem som är medlemmar i Svenska kyrkan. Och givetvis ska de få vara med!

Men jag säger återigen – vi som regelbundet går i kyrkan och som faktiskt ser det som en av de viktigaste grundpelarna i vår kristna tro – vi har verkligen misslyckats med att förmedla hur viktigt det faktiskt är! Att gudstjänsten är så angelägen och så viktig för mig så att det blir ett hål och något tomt de gånger man skulle missa gudstjänsten.

Jag återvänder till konfirmationsundervisningens fyra b:n. Brödsbrytelsen, brödragemenskapen, bibeln och bönen. Utan dessa fyra b:n så står vi inte stadigt i vår kristna tro. Men vi måste också hjälpas åt att göra detta angeläget för dem som står utanför gemenskapen.

Hur blir vi då angelägna?

Jag tror inte det finns ett universalsvar på den frågan. Det kan handla om olika typer av gudstjänster (olika tider, olika musik, olika uttryck) men jag tror syvende och sist att det handlar om att det är angeläget för mig – och att det får smitta av sig på andra.

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en
mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och
livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår
frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte
evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller
etiska frågor.

 Foto: IKON

Jonas i vetenskapsradion

I går kunde den som lyssnade på P1 och vetenskapsradion höra POSKaren och prästen doktor Jonas Lindberg när han berättade om sin avhandling. Radon kallade inslaget "Nu gör religionen comeback i politiken"

Jag skrev om avhandlingen här>>

Här kan du lyssna på radioprogrammet>>.

Foto: Från Jonas Lindbergs facebook-sida