Stiltje på bloggen och kontoret stängt
Kontoret är stängt på grund av informatör Carinas sjukskrivning. Troligen större delen av november.
Vid brådskande ärenden ta kontakt med informatör Lars-Gunnar>>
Eller styrelsen>>
Mellan hägg och syren eller…
Eller så säger vi ”mellan val och nyår”. Mellan ett kyrkoval och nyåret innan alla tillträder sina mandat. Den där tiden när det ska förhandlas, räknas, valberedas, diskuteras, nomineras…
Alltså… personligen så gillar jag INTE den här delen av förtroendemannaskapet. Jag tycker inte om spelet bakom. Men jag inser att det är nödvändigt. Och jag är evigt tacksam till alla dem som tycker det är roligt. Som räknar på olika konstellationer för att få bästa möjliga utdelning av valresultatet. Som vill förhandla, filura och tänka till.
För vi kommer inte undan det. Oavsett om vi skulle vara en helt partipolitiskt obunden kyrka (vilket är vårt mål) som kommer vi att ha någon typ av val. Och på något sätt ska mandaten tillsättas med personer som fått förtroende. Att då se till att det blir kloka och kompetenta personer är viktigt. Och att det valresultat som vi fått får genomslag. Det innebär inte sällan att man får kompromissa för att det ska blir bra. Vi vill ju faktiskt att vi får ett fungerande arbetslag av förtroendevalda som kan ta ansvar under de kommande fyra åren.
I går hade vi nya och gamla kyrkofullmäktige-möte i Göteborg. Det nya kyrkofullmäktige-mötet visade prov på både det ena och det andra. Först en ovilja till att kompromissa och vara storsint – sedan (efter överläggningar och ajournering) en pragmatisk lösning som förhoppningsvis kommer att underlätta de kommande fyra åren.
Det gamla kyrkofullmäktige beslutade om ny nämndorganisation och sedan om budgeten. Det blev en lång debatt och vi avslutade inte förrän 22.30.
Det är en roligare del av att vara förtroendevald. Att arbeta fram förslag (som är bra för kyrkan och dess verksamhet) och försöka förankra dessa förslag så att de vinner gehör även i plenum. Det är roligare!
Sören Ekström (fd generalsekreterare i Svenska kyrkan) har skrivit en debattartikel i Kyrkans Tidning 24/10 KT: Använd friheten väl>>
Där skriver han bland annat:
Det vore emellertid ett förödande misstag att tappa bort reformens andra del, nämligen skälet till att man behållit en församlingsindelning i pastoraten. Pastoratens storskalighet måste kombineras med en genomtänkt och omfattande delegering av beslutsrätt till församlingsråden i våra pastorat.
(…)
Hur arbetsfördelningen mellan pastorat och församling utformas i samverkan mellan församlingsråd, kyrkoråd, kyrkofullmäktige, kyrkoherde och domkapitel blir avgörande för vad man uppnår, alternativt ställer till med, genom den reformerade strukturen på lokal nivå i Svenska kyrkan.Friheten är också stor vid valet av församlingsråd. Kyrkofullmäktige kan utan att bryta mot kyrkoordningen utse ett församlingsråd i vilket ingen bor i församlingen. Det motsatta borde vara utgångspunkten och detta av såväl teologiska och demokratiska skäl som av ren självbevarelsedrift. Att man kan behöva göra ett eller annat undantag är givet men då bör man ha mycket goda skäl för det.
Ytterligare en frihet är att man kan vara mindre bunden till nomineringsgrupperna än vid valet av kyrkoråd.
Det är sant som Sören Ekström säger, man kan välja någon till församlingsrådet som inte bor i församlingen, men man måste bo inom pastoratet där valet hålls.
Sen måste inte en delegering se likadan ut till alla församlingar inom ett pastorat! Och tänk också på mandatperioden – ni behöver verkligen inte välja hela församlingsrådet på fyra år. Ni kan välja på ett eller två år. Det ger er större flexibilitet och underlättar att få in till exempel ungdomar.
Arbetslag
I dag har jag en arbetsdag med min arbetskamrat Lars-Gunnar – så jag kommer inte hinna blogga.
Lars-Gunnar sitter ju annars i Umeå, så vi brukar inte jobba tillsammans så ofta.
Vi ska under dagen försöka göra en sammanställning av lite olika aspekter hur det gick i valet. Nu kommer vi säkert inte hinna göra hela sammanställningen men vi lägger upp en plan för hur vi går vidare.
Det är kul att få arbeta med en arbetskamrat under en dag!
Vår nye ärkebiskop heter Antje
Vår nye ärkebiskop heter Antje Jackelén. Hon fick flest röster i dagens val till ärkebiskop.
Det innebär att Svenska kyrkan för första gången har fått en kvinnlig ärkebiskop.
Gratulerar till det nya uppdraget, biskop Antje!
Jag känner biskop Antje lite grann eftersom hon sitter i mitt utskott (kyrkolivsutskottet) som en av två biskopar. Det jag har sett av henne är en duktig, kompetent präst och teolog som har ett helikopterseende på frågor där vi "vanliga" ledamöter sitter med vår församlingserfarenhet. När man får komplettera varandra så blir det bra!
Svenska kyrkans pressmeddelande skriver>>
Biskop Antje Jackelén fick 55,9 procent av rösterna i ärkebiskopsvalet idag och därmed har Svenska kyrkan valt sin nya ärkebiskop.
Hon tas emot vid en tv-sänd högmässa i Uppsala domkyrka söndagen den 15 juni 2014 och är den första kvinna som valts till ärkebiskop i Svenska kyrkan.
– Jag är omtumlad och mycket glad och tacksam för det starka stödet. Det känns också bra att ha åtta månader att förbereda mig inför tillträdet. Under den tiden fortsätter jag mitt arbete som biskop i Lunds stift, säger biskop Antje Jackelén.
Preliminära röstsiffror i ärkebiskopsvalet:
Biskop Antje Jackelén, Lunds stift 55,9 % 174 röster
Biskop Ragnar Persenius, Uppsala stift 33,1 % 103 röster
Kyrkosekreterare Cristina Grenholm, kyrkokansliet Uppsala 7,1% 22 röster
Domprost Johan Dalman, Strängnäs 2,9 % 9 röster
Biskop Per Eckerdal, Göteborgs stift 0,6 % 2 röster
Totalt antal möjliga röster: 325
(Stiftsstyrelserna/domkapitlen: 243 röster, kyrkostyrelsen: 15 röster, Uppsalas
präster/diakoner/elektorer: 67 röster)
Rapport från Göteborgs stift
Rapport från Göteborgs stift
Den partipolitiskt obundna kyrkopolitiska rörelsen startade i Göteborg redan i början av 1900-talet och har alltid haft en stark ställning här. Men det är också i Göteborg som den har splittrats, först genom att Öppen kyrka bildades 2001 och senare genom Frimodig kyrkas tillkomst 2005 så här är den inbördes konkurrensen hårdast. I stiftet finns många lokala obundna grupper, men det är ofta svårt att intressera dessa för att gå med i en gemensam organisation. Inför årets val lyckades vi ändå få flera nya grupper att ansluta sig till POSK där vi tidigare inte haft några, och i Bohuslän valde flera moderater att ställa upp för POSK i stället för att bilda något Borgerligt alternativ där. Detta gjorde att vi fick en betydligt bättre spridning i stiftet än vid tidigare val.
I kyrkomötesvalet fick POSK 2009 tre mandat och ökade enligt det preliminära valresultatet i årets val till fem. Ett av dessa är dock ett utjämningsmandat som under valnatten flyttade sig mellan Linköping och Göteborg, så innan vi har slutsammanräkningen kan vi inte säga säkert om det stannar här. Men andelen väljare som har röstat på POSK i Göteborgs stift har stigit från 11,8 till 14,1 procent, och det är vi glada för.
I stiftsfullmäktigevalet är tendensen densamma och POSK ser ut att öka från 10 till 13 mandat, varav dock det sista är lite osäkert. Två av de tre nya mandaten kommer från valkretsar där vi tidigare inte haft något alls, och vi har nu fått mandat i nio av tio valkretsar. Det är bara längst i söder, i Halmstads och Laholms valkrets, som vi fortfarande saknar representanter. Ett smolk i glädjebägaren är dock att den nuvarande majoriteten i stiftsfullmäktige bestående av S, C, Öka och Mp kan förstärkas av Visk och de ökar tillsammans från 42 till 45 mandat.
I Göteborgs stad har vi som bekant fått behålla vår kyrkliga samfällighet i ytterligare en mandatperiod och som enda område i landet kunde man här rösta i fyra val. En viktig nyhet var dock att valet till samfällighetens fullmäktige skedde med hela staden som en enda valkrets. Tidigare har varje pastorat varit en egen valkrets och eftersom det inte har funnits några utjämningsmandat i val till samfällda fullmäktige har småpartierna missgynnats.
På grund av detta förlorade alla stora grupper platser, men POSK minskade mest, från 27 till 19 mandat, och vår andel av rösterna minskade också från 27,9 till 23,1 procent även om antalet ökade med drygt 700 röster. Öppen kyrka klarade sig betydligt bättre och sjönk bara marginellt från 28 till 25 mandat men ökade sin andel från 28,5 till 31,1 procent. Socialdemokraterna minskade från 22 till 17 mandat men ökade också sin andel från 20,3 till 21,0 procent. Fyra platser kommer att bli obesatta eftersom varken Visk eller Sd hade så många på sina listor som de fick invalda, och därför kommer fullmäktige att bestå av 77 ledamöter. Tillsammans har S och Öka alltså 42 mandat och kan fortsätta styra Göteborg med egen majoritet.
En förklaring till POSKs tillbakagång i Göteborg kan vara att förändringen i valdeltagandet var särskilt stor här, det steg från 9,0 till 12,3 procent, och många nytillkomna som mest kom för att få bort Sverigedemokraterna visste inte så mycket om kyrkopolitik eller vad de olika grupperna står för. Öppen kyrka har drivit en valkampanj med mycket förenklade budskap som kan ha lurat folk att tro att POSK är opålitliga bakåtsträvare utan program. Till nästa val måste vi öka vår trovärdighet, stärka vårt varumärke, och bli ännu bättre på att synas, höras och märkas.
Vi har ännu inte gjort någon sammanställning av hur det har gått för alla lokala grupper, men av de nytillkomna fick Kristet församlingsliv i Lerums församling 44 procent av rösterna, POSK i Norums pastorat fick 26 procent, och POSK i Strömstads pastorat fick 38 procent. Det är klart bättre än genomsnittet för POSK, så arbetet med att bilda nya grupper lönar sig.
Mats Rimborg
Ordförande för POSK i Göteborgs stift
Rösta för GUDS skull!
Rösta för GUDS skull! Det är POSK i Göteborgs stift kampanj inför kyrkovalet och den har uppmärksammats av två olika branchtidningar för reklam.
Resume: Miami plockar in Gud>>
Dagens Media: 100 kors ska få Göteborg att rösta>>
Uppdaterad 20.25
Här är pressmeddelandet:
Rösta för Guds skull
POSK tar till udda grepp i Kyrkovalet 2013
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan går till val söndag 15 september. Under veckan gör man en kraftsamling för att engagera Svenska kyrkans medlemmar och få dem till valurnorna.
Valdeltagandet i kyrkovalet är av tradition lågt, 2009 röstade runt 12 procent, en siffra som har hållit sig ganska stabil de senaste valen. Inför årets val hoppas flera av de deltagande partierna på bättre uppslutning och marknadsföringen har också varit mer intensiv än vid tidigare val.
– POSK vill gärna se ett ökat deltagande. Vi har tidigare själva försökt hitta på något som skulle väcka uppmärksamhet, men det är svårt att få genomslag. Vi i POSK är duktiga på att bedriva kyrkopolitik, men inte alltid lika bra på att berätta om det. Därför har vi tagit hjälp av ett professionellt reklamföretag och hoppas få se en bättre uppslutning. Vi vill ha en kyrka som bygger på stark delaktighet, gemensamt ansvarstagande och stor bredd, säger Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift.
Kampanjen har tagits fram i samarbete med Miami. Förutom valplakat kommer även annonser och banners att marknadsföra POSK i Västra Götaland.
Därför vill vi inte ha direkta val till stift och riks
Systemet med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet är ett relativt nytt påfund som tillämpades första gången 2001. Dessförinnan valdes dessa organ indirekt genom att församlingarna utsåg elektorer.
Beslutet fattades av kyrkomötet 1999 och ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte.
Så här sa han:
"Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen. Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand."
Anledningen till att de politiska partierna drev igenom förändringen var att de inte ville behöva gå "omvägen" att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet.
Redan då hade de svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp lokalt. Vill man minska de allmänpolitiska partiernas inflytande i Svenska kyrkan så vore indirekta val ett utmärkt sätt att åstadkomma det.
Dessutom beslutar stiftsfullmäktige framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.
Direktvalet till kyrkomötet utgör ett särskilt problem eftersom det medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
POSK anser, nu liksom när den gällande ordningen infördes, att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och därför bör väljas indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.
Att Sveriges riksdag utses genom direktval innebär inte automatiskt att Svenska kyrkans kyrkomöte bör utses på samma sätt. Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte mindre demokratiskt, utan speglar helt enkelt bättre dessas uppgifter.
De grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå skulle naturligtvis förlora på en ny ordning, och det tycker vi vore bra.Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer utan om var nomineringsgrupperna ska ha sin bas.
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. Oberoende av om man har direktval eller inte så är det givetvis i grunden väljarnas röster som avgör valresultatet. De som utses i det lokala kyrkofullmäktigevalet har fått församlingsbornas förtroende.
POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna. Det är inte mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan biskopsval är ytterligare ett exempel på ett kyrkligt val som lämpligast sker indirekt.
Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan dess olika nivåer, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna. POSK har representanter på alla nivåer som är kunniga och kompetenta och vill leda utvecklingen av Svenska kyrkan.
POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.
Mats Rimborg,
ordförande för POSK i Göteborgs stift
Kyrkovalet är ingen fromhetstävling
Mats Rimborg, ordförande i POSK i Göteborgs stift och ledamot av POSKs riksstyrelse har i dag en debattartikel i Kyrkans Tidning.
Svenska kyrkan omfattar större delen av befolkningen och är självfallet ingen homogen åsiktsgemenskap. Det är framför allt tron på Jesus Kristus som vår frälsare som förenar oss. Inför kyrkovalet måste ändå vi som vill vara med och fatta beslut den kommande mandatperioden dela in oss i grupper som för att locka väljare behöver profilera sig på olika sätt.
Vid kyrkomötesvalet tävlar 14 nomineringsgrupper om framgång bland de röstberättigade. Tre av dessa grupper är så små att de på sin höjd kan få något enstaka mandat. De åtta partierna i Sveriges riksdag står alla mer eller mindre nära varsin kyrklig nomineringsgrupp. Tre av dem (S, C och SD) är rent av samma organisation medan de andra har en något friare ställning. Sist men inte minst finns det tre helt kyrkliga nomineringsgrupper; POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Öppen kyrka och Frimodig kyrka.
Var och en försöker få stöd på olika sätt. Riksdagspartisterna menar att en känd ideologi garanterar att man vet vad man får för sin röst, men har svårt att förklara varför de ska vara med och bestämma i ett fritt trossamfund. De kyrkliga grupperna framhåller sitt oberoende gentemot alla allmänpolitiska partiorganisationer men skiljer sig också på flera sätt. Öppen kyrka framställer sig som de kyrk-ovanas bästa vän, medan Frimodig kyrka försöker locka de kyrko-vana. Det är som om kyrkovalet vore en fromhetstävling där Öppen kyrka försöker vinna genom att vara så lite fromma som möjligt medan Frimodig kyrka gärna vill verka frommare än alla andra. Dessutom har båda två bestämda uppfattningar, fast av helt olika slag, om vad som är rätt och fel till exempel när det gäller bibeltolkning, äktenskapssyn och kyrklig vigselrätt.
Vad varken Öppen kyrka eller Frimodig kyrka har förstått är detta med att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap, där vi både kan och får ha olika uppfattningar i sakfrågor och ändå måste respektera varandra. POSK anser att de olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan är en rikedom som vi ska ta vara på och går till val på att leda utvecklingen mot en kyrka som kännetecknas av mångfald och respekt.
Efter ett arbete där alla medlemmar fått vara med har POSK ett omfattande program vars utgångspunkt är visionen att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. I valrörelsen lyfter vi särskilt fram församlingen som kyrkans centrum med nya möjligheter att samverka som gör det möjligt att bevara och utöka antalet församlingar, Svenska kyrkan som värdefull aktör inom den sociala ekonomin, och att de kyrkliga valen måste bli enklare och billigare. POSK driver fram nödvändiga förändringar genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.
Kyrkan behöver alltså ingen samhällspolitisk ideologi från något riksdagsparti eftersom det är kyrkans liv som ska flöda ut i samhället, inte tvärtom. Kyrkan behöver inte heller förtroendevalda som inte klarar av att det finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Svenska kyrkans demokratiska organisation behöver däremot människor med förmåga att fatta kloka beslut, och det är sådana kyrkovalet är till för att få fram.
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som ska vara dess företrädare. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. Välj därför POSK i kyrkovalet den 15 september, en fri röst i en fri kyrka. Vi kan, vi vill och vi är beredda att ta ansvar.
Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift
Därför är det orimligt med politiska partier i kyrkovalet
I år är det kyrkoval. Som ett resultat av överläggningarna mellan kyrkan och staten innan relationerna förändrades år 2000 och kyrkan blev fri har vi ett valsystem som förutsätter att kandidaterna organiserar sig i partier, fast de kallas nomineringsgrupper.
Det finns i stort sett tre slags nomineringsgrupper:
• Allmänpolitiska partier som ställer upp under eget namn. Det finns tre sådana och det är Arbetarepartiet — Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.
• Grupper som härstammar från ett allmänpolitiskt parti. Några har behållit moderpartiets namn; Kristdemokrater har bildat Kristdemokrater för En levande kyrka, Miljöpartister har bildat Miljöpartister i Svenska kyrkan, Vänsterpartister har bildat Vänstern i Svenska kyrkan, och några har släppt sitt gamla namn; Folkpartister har bildat Fria liberaler i Svenska kyrkan och Moderater har bildat Borgerligt alternativ.
• Grupper som har bildats inom Svenska kyrkan. POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan är det största och äldsta, och vid de senaste valen har grupperna Öppen kyrka – en kyrka för alla och Frimodig kyrka tillkommit.
Dessutom finns det många lokala nomineringsgrupper som bara ställer upp på enstaka platser, och dessutom ett stort antal samlingslistor med kandidater från flera grupper.
De allmänpolitiska partierna hävdar att det är bara när man röstar på dem som man kan veta vad man får, eftersom de har en känd ideologi.
De kyrkliga partierna tycker å andra sidan att det är fel att låta politiska partiorganisationer bestämma i en fri kyrka. Alla är överens om att människor med samhällspolitiskt engagemang också behövs som förtroendevalda i kyrkan, frågan gäller vad som då ska vara grunden för deras kyrkopolitiska uppdrag.
POSK skriver i sin Vision och program:
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. De allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.
Frågar man folk som inte är så involverade vad de tycker så blir det spontana svaret oftast att partipolitik inte hör hemma i kyrkan, man vill varken att kyrkan ska ägna sig åt det eller låta sig styras av det. Därför är det orimligt i att rösta på en grupp som inte har med kyrkan att göra i ett kyrkoval.
Här är några argument mot de allmänpolitiska partiernas deltagande i kyrkovalet:
• Fler än de som är med i ett allmänpolitiskt parti ska kunna ta ansvar i kyrkan och alla är välkomna i POSK, naturligtvis även de som är samhällspolitiskt engagerade
• Politiska ideologier ger inte svar på kyrkliga frågor, det gör däremot POSKs program
• Partipolitik hör inte hemma i kyrkan, lika lite som i en idrottsförening, medan POSK kommer inifrån våra gudstjänst- och församlingsgemenskaper
Däremot går det knappast att hitta några hållbara argument för det nuvarande systemet. Utvecklingen går åt rätt håll, allt fler röstar på de rent kyrkliga nomineringsgrupperna i varje val, och även inom de politiska partierna själva ifrågasätts alltmer varför man ska ställa upp i kyrkovalet.
Mats Rimborg
ordförande POSK i Göteborgs stift
I dag är det precis två månader kvar till alla kandidatlistor ska vara inne på stiftskansliet. Har ni haft era nomineringsmöten? Vill ni starta en ny POSK-grupp?
Hör av er till någon av våra informatörer>> så hjälper vi er!
Foto: Lars Ekblad textobild.se